Sök i Ratio Lex

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 20

1874-04-01 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1874:20, Lag- Utskottets Utlåtande N:o 20

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 20.

i

N:o 20.

Ank. till Riksd. Kansli den 1 April 1874, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. 31aj:ts nådiga proposition angående

införande af det metriska mått- och vigtsystemet vid trafiken

å statens och enskildes jernvägar, äfvensom vid handel med

guld, silfver och andra ädla metaller samt ädelstenar och

äkta perlor.

lill Lag-Utskottets granskning hafva begge Kamrarne hänskjuta omförmälda

nådiga proposition, hvilken är af följande lydelse:

Vid det under sommaren 1872 i Köpenhamn hållna tredje skandinaviska

nationalekonomiska möte uttalades den åsigt,

att metriska mått- och vigtsystemet borde i de tre nordiska rikena, så

snart ske kunde, antagas för alla slag af så väl mått som vigt och med de indelningar

och benämningar, som dertill hörde; samt

att gramvigten oförtöfvadt borde antagas såsom tull-, post- och myntvigt

och vid jern vägstrafiken.

Sedan detta mötets uttalande blifvit Kongl. Maj:t meddeladt, anbefalldes

General-tullstyrelsen, General-poststyrelsen och Styrelsen för statens jernvägstrafik

att i anledning deraf, hvar lör sig, afgifva underdånigt utlåtande.

Uti det utlåtande, som General-tullstyrelsen till följd häraf afgifvit, har

nämnda Styrelse, lika med mötet, ansett önskvärdt, att metriska mått- och vigtsystemet

blefve antaget inom de skandinaviska länderna, och särskildt Sverige,

men deremot, beträffande förslaget, att gramvigten skulle, innan nämnda system

blefve allmänneligen inom Sverige till iakttagande påbjudet, antagas såsom tullvigt,

förklarat sig icke kunna dela mötets åsigt. Eu sådan preliminär tillämpning af

Bih. till Riksd. Prof. 1874. 7 Sami. 9 Raft, 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

gramvigten skulle ingalunda lända till lättnad för handelsgemenskapen emellan

Sverige och sådana främmande länder, hvilka icke antagit nämnda vigtsystem. Vid

införsel från dylika länder af de derifrån efter olika vigtsystem fakturerade varor

hade nemligen tullförvaltningen att verkställa sina vigtberäkningar och öfriga operationer

efter det nya för tullbehandlingen antagna vigtsystemet, som skilde sig både från

det främmande landets och från det här för handeln i allmänhet bibehållna gamla;

hvaraf åter följde, att importören nödgades upprätta en tredje kalkyl för att efter

inköpspris enligt den utländska vigten och tullomkostnader enligt gramvigten slutligen

bestämma varans salupris efter här allmänt gällande qvantitets bestämmelser.

Vid gramvigtens tillämpning inom tullväsendet på varor, införda från länder, der

samma vigtsystem vore gällande, mötte deremot icke någon betänklighet, om det

eljest kunde vara lämpligt att inom samma förvaltning tillämpa skiljaktiga vigtsystem

för samma varor, kommande från olika länder; men en omständighet, som vid

tulltaxans ordnande efter ett annat än det allmänna i landet gällande vigtsystem

måste framkalla största betänklighet, förefunnes dock alltid deri, att tulltaxans bestämmelser

blefve oförstådda af den stora allmänheten, hvilken icke kunde förutsättas

besitta eller förvärfva insigt i den relativa betydelsen af två olika på en

gång gällande vigtsystem. Med afseende härå ansåge General-tullstyrelsen sig böra

afstyrka, att gramvigten, utan afvaktan å dess allmänna införande i riket, antoges

såsom tullvigt.

General-poststyrelsen har ansett, att genom metriska måttsystemets antagande

någon olägenhet icke skulle tillskyndas postutvexlingen, samt, med erinran,

att gramvigten allt sedan år 1866 inom postverket begagnades i och för den utländska

brefvexlingen, instämt uti nationalekonomiska mötets åsigt, att gramvigten

borde inom de skandinaviska länderna såsom postvigt antagas; i sammanhang med

hvilket, af Landtmäteri-styrelsen biträdda yttrande General-poststyrelsen afgifvit förslag,

rörande en i de flesta tall till nedsättning i postbefordringsafgifterna föranledande

reglering af vigtsatserna för bref och paketer.

Slutligen har Styrelsen för statens jernvägstrafik uti sitt den 30 December

1872 i ämnet afgifna utlåtande anfört att, då gramvigten numera utgjorde laglig

grund för vigtberäkning icke allenast i Frankrike, utan äfven Spanien, Schweiz,

Italien, Österrike, Tyskland, Belgien, Holland samt våra grannländer Danmark och

Norge, denna vigts antagande här i landet kunde, i betraktande af våra på senare

tider utsträckta handelsförbindelser och vidgade samfärdsel med nämnda länder,

anses vara endast en tidsfråga; att, vid afslutandet af öfverenskommelse om samtrafik

mellan svenska och norska jernvägsstationer, den norska centnern, hvilken i

likhet med den danska och tyska motsvarade 50 kilogram, blifvit antagen såsom

vigtenhet för godstrafiken, och att ett aftal i enahanda syfte vore på väg att afslutas

i fråga om direkt godstrafik mellan åtskilliga svenska, danska och tyska

jernvägsstationer; att, enär begagnandet af olika vigtsystem för transporter inom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20,

3

landet och för förbindelsen med grannländerna uppenbarligen medförde flera olägenheter,

anslutandet till ett system, som i viss mån redan vore och otvifvelaktigt

snart blefve internationelt, med hvarje dag visade sig vara mera af behofvet påkalladt;

samt att man vid jernvägstrafiken kunde tillegna sig en stor del af det

metriska systemets företräden utan att derigenom störa bestående förhållanden i

vidsträcktare mån, än som kunde vara nyttigt, såsom förberedelse till samma systems

allmänna införande. Då vid jernvägen vägdes de kollys, som till befordran

aflemnades, vore det för densamma af ingen betydelse om det aflemnade godset

blifvit förut vägdt, vare sig med samma slags vigter, som vid jernvägen begagnades,

eller med andra. Hufvudsaken vid hvarje fraktsats, betraktad i och för sig eller

i förhållande till en täflande trafikleds, vore penningebeloppet. Men om detta belopp

uppkommit genom multiplikation mellan centner- och miltal eller gram- och

kilometertal, vore för trafikanten likgiltigt. Den enda olägenhet, denna kunde

hafva af den särskilda tillämpningen af gramvigten vid svenska jernvägarne, vore

den, att, om han ville på förhand beräkna fraktafgiften för ett visst parti, han

måste etter jernvägens vigtenhet förvandla partiets efter vanlig enhet uppskattade

vigt, hvilken olägenhet icke vore större, än att den kunde vid sidan af fördelarne

lemnas utan afseende. Beräkningen af våglängd efter kilometer i stället för mil

kunde uppenbarligen icke medföra någon olägenhet för trafikanten.

I afseende å sättet för tillämpningen af gramvigten vid jernvägstrafiken

ansåge Styrelsen lämpligast vara, att en ny svensk centner bestämdes af samma

vigt och med samma delning som den norska, danska eller tyska centner]], eller

lika med 50 kilogram, utgörande 117,625 svenska skålpund samt fördelad i hundra

delar, hvardera lika med en half kilogram eller 1,17625 skålpund, hvilka vigtenheter,

då de gamla benämningarne centner och skålpund icke lämpligen kunde å desamma

öfverflyttas, borde undfå andra passande benämningar; och enär en kilometer

utgjorde 3,368,126 svenska fot samt tio kilometer sålunda ganska nära uppginge

till eu svensk mil, funne Styrelsen längdenheten böra bestämmas till tio

kilometer med särskild benämning. På grund häraf har Styrelsen föreslagit, att

från och med den dag, då lagen om ny myntenhet trädde i kraft, nya enheter för

vigt och våglängd måtte blifva gällande vid jernvägstrafiken å så väl statens som

enskilda dermed sammanhängande banor sålunda, att de nya vigtenheterna bestämdes

till 1 gramcentner, motsvarande 50 kilogram eller 117,625 svenska skålpund

och 1 grampund, motsvarande 0,5 kilogram eller 1,17625 svenska skålpund, samt den

nya väglängdenheten till en metermil, motsvarande tio kilometer eller 33,681,26

svenska längdfot.

j Landtmäteri-styrelsen, hvars utlåtande i ämnet jemväl blifvit infordradt,

har uti memorial den 30 sistlidne Juni biträdt Styrelsens för statens jernvägstrafik

åsigter och förslag i sjelfva saken, men deremot, hvad anginge de af Styrelsen

föreslagna benämningar “gramcentner“, “grampund“ och “metermil“, ansett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

att med det franska mått- och vigtsystemet jemväl de franska benämningarne borde

vid jernvägstrafiken införas, helst sådant redan i viss mån skett både å apoteken

i riket, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 23 Juli 1869, angående det franska måttoch

vigtsystemets begagnande för medicinskt bruk, och inom postverket i och för

den utländska brefvexlingen.

Vidare har Vetenskaps-akademien, under den 8 Oktober nästlidne år, afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande och dervid hufvudsakligen anfört, att det

svenska systemet för mått och vigt väl vore lika enkelt och rationelt som det

franska, så att Sverige icke hade samma skäl som flera andra länder att för allmänt

bruk antaga det franska systemet, men att, då det icke kunde sättas i fråga

att för samfärdseln med utlandet det svenska vigtsystemet skulle kunna göra sig gällande,

samt metersystemet begagnades af flera nationer, Akademien från samfärdselns

synpunkt ansåge fördelaktigt att tillegna sig sistnämnda system i den riktning,

Styrelsen för statens jern vägstrafik angifvit, helst någon synnerlig olägenhet

härigenom icke tillskyndades inhemska trafikerande. Deremot kunde Akademien

icke tillstyrka, att nya enheter, sådana som de af Styrelsen föi’eslagna gramcentnern

och grampundet, infördes i det franska systemet. Att sådant skett i Norge

och Danmark hade sin förklaring deri, att norska och danska skålpundet vore i

det allra närmaste lika med en half kilogram, hvadan ock 50 kilogram utan märkbart

fel kunde sättas lika med 100 skålpund. Ett sådant skäl för antagandet af

de utaf Trafikstyrelsen föreslagna nya enheterna funnes icke i Sverige, enär 50

kilogram icke stode i något rationelt förhållande till den gamla svenska centnern,

lika litet som det föreslagna grampundet till det nu brukliga svenska skålpundet.

Dessutom kunde med visshet förutsägas att, om det franska metriska systemet i

Norge och Danmark blefve infördt till allmänt bruk, den gamla norska och danska

centnern komme att afskaffas, hvilket då jemväl måste ske med de nu föreslagna

gramcentnern och grampundet. På grund häraf förordade Akademien antagandet

af det franska metriska systemet i oförändradt skick. Någon nämnvärd olägenhet

vid samfärdseln grannländerna emellan kunde derigenom icke uppkomma, enär reduktionen

från det ena systemet till det andra verkställdes med siffran 2. Enligt

Akademiens åsigt funnes inga giltiga skäl, som talade mot antagandet af den

franska myriametern såsom enhet för uppmätandet af trafikerad väglängd.

Det för närvarande i riket gällande system för mått och vigt är, såsom

Vetenskaps-akademien antydt, grundadt på fullständig och vetenskaplig tillämpning

af decimalindelningen. Då Sverige således i afseende å mått och vigt redan är i

åtnjutande af decimaliudelningens fördelar, samt det emellan de svenska och de

franska enheterna för mått och vigt rådande förhållande (enligt hvilket 1 svenskt a

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

--- 425,0753 franska gram ocli omvändt 1 kilogram = 2,3525214 svenska ® samt

1 svensk fot = 0,2969041 meter och omvändt 1 meter = 3,36809 svenska fot) är

af beskaffenhet att i hög grad försvåra öfvergången från det svenska till det franska

systemet, hvilken öfvergång ej heller ännu visat sig i allmänhet vara synnerligen

behöflig, har Kongl. Maj:t ansett sig för närvarande icke böra föreslå det metriska

mått- och vigtsystemets allmänna antagande inom riket. Vid sådant förhållande

finner Kongl. Maj:t, med afseende å hvad General-tullstyrelsen anfört, icke heller

skäl vara för handen att nu inom Sverige antaga gramvigten såsom tullvigt.

Beträffande vidare frågan om införande af ny postvigt har väl såsom förut

är nämndt, gramvigts-systemet redan funnit användning vid postverket, så vidt angår

den utländska brefvexlingen, i följd hvaraf ändamålsenligt vore, att nämnda

system tillämpades jemväl vid den inländska brefvexlingen; men då sådan tillämpning

icke kan eller bör ega rum, utan att, såsom General-poststyrelsen föreslagit,

i sammanhang dermed företages en reglering af de endast för ett år sedan bestämda

vigtsatserna för bref och paketer, hvilken reglering icke lämpligen bör ske

utan i samband med en reglering af postbefordringsafgifterna, hvartill Kongl. Maj:t

anser tiden ännu icke vara inne, vill Kongl. Maj:t nu icke föreslå, att gramvigten

såsom allmän postvigt inom Sverige antages.

Deremot synes, genom hvad Styrelsen för statens jern vägstrafik anfört samt

Landtmäteri-styrelsen och Vetenskaps-akademien i anledning deraf yttrat, vara

ådagalagdt, att införandet af det metriska mått- och vigtsystemet vid trafiken å

statens och enskilda dermed sammanhängande jernvägar skulle medföra flera väsendtliga

fördelar, äfvensom att de af en sådan förändring härflytande olägenheter äro

så obetydliga, att å desamma skäligen icke bör fästas afseende. Kongl. Maj:t anser

således tillämpningen af nämnda mått- och vigtsystem böra påbjudas icke allenast

vid statens utan äfven vid alla med dem omedelbart eller medelbart sammanhängande

enskilda jernvägar; och då, i fråga om öfriga enskilda jernvägar inom

riket, de af Kongl. Maj:t för trafiken å desamma fastställda taxor böra, så vidt

möjligt är, vara upprättade efter samma grunder som den för statens jernvägar

gällande taxa, torde skäl vara för handen, att Kongl. Maj:t, om vederbörande styrelser

för berörda enskilda jernvägar derom göra framställning eller i öfrigt omständigheterna

skulle dertill föranleda, förordnar om tillämpning af metriska måttoch

vigtsystemet jemväl vid trafiken å sistnämnda jernvägar.

Enär slutligen genom nådiga Kungörelsen den 30 Maj 1873, innefattande

lag om rikets mynt, blifvit bestämdt, att franska grammet skall vara enheten för

rikets myntvigt, samt för de uti nådiga Kungörelsen den 23 sistlidne Januari, angående

de genom nämnda myntlag bestämda myntstyckenas storlek, pregel, inskrift

och utseende i öfrigt, förekommande längdmått såsom enhet antagits den franska

millimetern, torde omständigheterna påkalla, att, i öfverensstämmelse med hvad i

Danmark redan skett genom Lov af den 16 April 1873 och anordning den 30 på
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

följande Juni, det metriska mått- och vigtsystemet förklaras böra vinna tillämpning

vid all handel med guld, silfver och andra ädla metaller samt ädelstenar och

äkta perlor.

Kongl. Maj:t vill alltså härmed föreslå Riksdagen att förklara, det Kongl.

Maj:t, så snart alla för förändringens genomförande erforderliga förberedande åtgärder

hunnit vidtagas, må, utan hinder af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamt

fattade beslut om antagande för riket af ett enda slag af mått och vigt,

förordna om det metriska mått- och vigtsystemets begagnande dels vid trafiken å

statens och enskilda dermed omedelbart eller medelbart sammanhängande jernvägar

samt å öfriga enskilda jernvägar inom riket, i den mån Kongl. Maj:t finner omständigheterna

dertill föranleda, dels ock vid all handel med guld, silfver och andra

ädla metaller samt ädelstenar och äkta perlor.

På de af Kongl. Maj:t anförda skäl får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande nådiga proposition måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 1 April 1874.

På Utskottets vägnar:

jEric Sparre.

Reservation:

af Herr Grefve Mörner, som afstyrkt bifall till Utskottets beslut, enär han

ansåg förändringen, sådan den blifvit föreslagen, medföra stora olägenheter utan

motsvarande nytta.

Herr Sven Nilsson har begärt få antecknadt, att han vid ärendets handläggning

inom Utskottet icke närvarit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.