Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21

1874-04-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1874:21, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

7

N:o 21.

Ank. till Eiksd. Kansli den 1 April 1874, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga proposition med förslag

till förordning angående de vilkor, hvarunder utländing må

förvärfva eganderätt till fastighet i Sverige.

Begge Kamrarne hafva till Lag-Utskottet remitterat omförmälda nådiga

proposition, som är af denna lydelse:

Sedan uti särskilda inom Riksdagens båda Kamrar väckta motioner uppmärksamheten

fästats å de vådor, som, efter motionärernes förmenande, kunde föranledas

deraf, att utländingar, utan att i riket sig bosätta och blifva svenska medborgare,

finge med Kongl. Maj:ts tillåtelse förvärfva och besitta fast egendom, har

Riksdagen i underdånig skrifvelse den 23 Maj 1873 funnit sig föranlåten att, med

uttalande af de betänkligheter, som hos Riksdagen uppstått i fråga om lämpligheten

af obegränsadt medgifvande för utländingar, och särskilt hvad anginge tillåtelse

för utländska bolag, handelsfirmor eller föreningar af dylika, att här i riket

förvärfva fast egendom, i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga under

öfvervägande, om och i hvad mån ytterligare bestämmelser, till inskränkning i så

beskaffade medgifvanden eller eljest angående vilkoren derför, utöfver hvad genom

Kongl. Kungörelsen den 8 Oktober 1829 i detta afseende redan vore stadgadt,

kunde vara behöfliga och böra meddelas, samt derom till Riksdagen göra den framställning,

hvartill Kongl. Maj:t funne omständigheterna föranleda.

Med anledning häraf har Kongl. Maj:t från dess samtlige Befallningshafvande

infordrat upplysning om de fastigheter å landet, hvilka tillhöra utländske män, äfvensom

uppgifter så väl å fastigheternas taxeringsvärde samt huruvida egarne äro i riket

boende eller ej, som ock angående deras sätt att sköta fastigheterna och särskild!

hushållningen med skogarne äfvensom förhållandet till underhafvande jemte hvad

mera, som kunde på bedömandet af fördelarne eller olägenheterna af svensk

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

jords upplåtelse åt utländsk man hafva inflytande. De upplysningar, som sålunda

erhållits, har Kongl. Maj:t funnit vara af beskaffenhet, att Kongl. Maj:t ej vill

föreslå lagstiftningens mellankomst, i ändamål att åstadkomma inskränkning i medgifvanden

för utländingar att bär förvärfva fastighet eller att uppställa skärpta

vilkor för sådana medgifvanden. Deremot anser Kongl. Maj:t hinder icke möta att

låta den i grundlagen stadgade ordning för stiftande af civillag tillämpas äfven å

bestämmelserna i förevarande ämne. I sådant afseende har ett författningsförslag

blifvit utarbetadt; och vill Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af de i Högsta Domstolen

och Stats-Rådet angående denna fråga hållna protokoll, jemlikt § 87 Regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga följande

“Förordning angående de vilkor, hvarunder utländing må förvärfva eg anderätt

till fastighet i Sverige.

Med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 3 Oktober 1829 angående vilkoren,

hvarunder utländske män kunna förvärfva och besitta fast egendom i riket

äfvensom af nådiga Förordningen den 4 Juni 1868 om utsträckt frihet för Kongl.

Maj:ts norske undersåter att här i riket drifva näring m. m., i hvad densamma

angår norsk mans eller norsk qvinnas rätt att i Sverige besitta fast egendom, förordnas

som följer:

1 §•

Vill utländing här i riket förvärfva eganderätt till annan fastighet, än som

honom i arf tillfaller, begäre Konungens samtycke dertill. Innan detta erhållits,

må ej utländingen på grund af sitt fång såsom egare till fastigheten anses eller

ansökan om lagfart derå af domstol upptagas.

Om utländings arfsrätt till fast egendom inom riket galle hvad allmänna

lagen derom innehåller.

2 §•

Utländing vare i afseende å förvaltning af fastighet, som han i riket eger,

underkastad svensk lag samt sålunda äfven den inskränkning i nyttjanderätt till

skog, som nu är eller framdeles kan genom allmän författning för hela landet eller

viss del deraf varda stadgad.

3 §.

För hvarje egendom, som utländing här i riket eger, skall han alltid hafva

ett i orten bosatt ombud, som är svensk undersåte och vid de tillfällen, då egaren

icke veterligen i riket sig uppehåller, skall ega att i angelägenheter, som röra

fastigheten,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21. 9

fastigheten, ej mindre å egarens vägnar emottaga stämningar, kallelser och andra

delgifvanden, än äfven vid domstolar och hos andra embetsmyndigheter svara för

egaren; i hvilket afseende den utländske egaren åligger att hos vederbörande domstol,

icke allenast då lagfart sökes, uppgifva ombudets namn och vistelseort, utan

ock sedermera anmäla inträffande ombyten af sådant ombud, vid äfventyr att, i

h ändelse föreskriften derom skulle finnas icke vara iakttagen, domaren å landet eller

domstol i stad må, uppå anmälan, i förekommande fall så beskaffadt ombud å

egarens vägnar med laga verkan utse.

4 §•

Der, genom redan afslutad öfverenskommelse med främmande makt, dess

undersåter är tillförsäkrad viss förmån i afseende å förvärfvande och besittning åt

fastighet i riket, vare den, utan hinder af hvad ofvan sägs, fortfarande gällande.

5 §•

Norsk undersåte vare berättigad att utan särskild tillåtelse förvärfva fastighet

i Sverige. Om sådan egare galle hvad i 2 § samt, der han ej är här i riket bosatt,

hvad i 3 § af denna Förordning angående utländing finnes stadgadt".

Vid verkställd granskning af detta nådiga förslag har Utskottet ej funnit

anledning att deremot framställa någon anmärkning, och får Utskottet alltså vördsamt

hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition måtte af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 April 1874.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Bih. till Riksd. Prot. 1874. 7 Samt. 9 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

Reservation:

af Herrar Grefve Sparre och Philipsson: “Då vi anse 2 § i den föreslagna

Förordningen, angående de vilkor, hvarunder utländing må förvärfva eganderätt till

fastighet här i landet, icke innehålla annat, än uttalande af en uti den internationela

rätten allmänt erkänd grundsats, samt vi finna förslaget i öfrigt icke innefatta

andra stadganden, än sådana, som af Kongl. Maj:t hittills meddelats vid beviljande

af tillstånd för utländske män att besitta fastighet i riket, hafva vi så

mycket mindre funnit oss böra tillstyrka Riksdagen att antaga Kongl. Maj:ts nu

ifrågavarande nådiga Proposition, som vi anse det vara önskvärdt, att Kongl. Maj:t

i administrativ lagstiftningsväg pröfvar behofvet af de ytterligare bestämmelser i hithörande

hänseenden, som af omständigheterna tid efter annan kunna påkallas. “

Herr Sven Nilsson har begärt få antecknadt, att han vid ärendets handläggning

inom Utskottet icke närvarit.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.