Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30

1874-05-04 · 17 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1874:30, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

1

TNfo 30.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 Maj 1874, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj ds uddiga proposition,

i fråga, om inskränkning i rättigheten att till förtäring

pa stället försälja vin och maltdrycker, än äfven

enskilda motioner i ämnet.

Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition, som blifvit till Lagutskottet,

remitterad, är af följande innehåll:

^»Med anledning af åtskilliga till Kongl. Maj:t fullföljda besvärsmål

i fråga om rättighet att till förtäring på stället försälja vin och maltdrycker

samt flera underdåninga petitioner i ämnet och i öfrigt inhemtade

upplysningar har hos Kongl. Maj:t kommit under öfvervägande,

huruvida icke de rörande vilkoren för dylik försäljning nu gällande

föreskrifter böra i icke oväsendtlig mån förändras.

Sedan genom _ nådiga Förordningen den 18 Juni 1864 utvidgad näringsfrihet

blifvit införd, utfärdades den 7 December 1866 ännu i hufvudsakliga

delar gällande nådiga Förordningen angående vilkoren för försäljning,

till förtäring på stället, af vin, Öl, kaffe eller andra icke spirituösa

drycker. Sistnämnda förordning hvilar, såsom ock i inledningen

till densamma antydes, på den grundsats, att utvägen till försörjning

genom bedrifvandet af ifrågavarande »i och för sig oskadliga rörelse))

icke borde inskränkas mera, än som erfordrades för betryggande

mot dess missbruk och förekommande, så vidt ske kunde, af sådana

oordningar, som flerestädes egt rum å ställen, hvilka för dylik rörelse

hållits för allmänheten öppna. I öfverensstämmelse härmed stadgades

i § 1, att om någon ville till förtäring på stället, vare sig med eller

Bill. till ltilcsd. Prat. islå. 7 Samt. 14 Haft.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

utan mat, men utan samband med rättighet till utskänkning af bränvin

eller andra brända eller distillerade spirituösa drycker, mot betalning

hålla allmänheten tillhanda Öl, dricka, porter, kokadt, kaffe, thé och chokolad

eller andra icke spirituösa drycker, med undantag af vin, han endast

behöfde derom göra skriftlig anmälan, på landet hos kommunalnämndens

ordförande och länsmannen i orten, samt i stad hos magistraten,

med bifogande af betyg om god frejd samt uppgift å det ställe

der försäljningen skulle ega rum;

att, om den, som icke hade god frejd, önskade idka sådan försäljning,

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade att, på ansökan derom,

efter kommunalnämndens eller magistratens hörande, pröfva, huruvida försäljningsrätt

ändock kunde medgifvas; samt

att, om någon ville till förtäring på stället, vare sig i förening med

mat eller någon af här förut omförmälda drycker, eller eljest försälja

vin af inhemsk eller utländsk tillverkning, ansökan derom borde ingifvas

på landet till kommunalnämnden och i stad till magistraten, med

bifogande af betyg om god frejd samt uppgift på det ställe der försäljningen

skulle eg a rum, att ansökningen skulle af kommunalnämnden

eller magistraten insändas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med

utlåtande, huruvida sökanden gjort sig känd för sedlighet och ordentlighet

samt i öfrigt med hänsyn jemväl till rörelsens omfattning kunde

anses lämplig att försäljningen förestå; och att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

derefter hade att meddela beslut, om ansökningen bifölles

eller icke.

Hvad sålunda blifvit. stadgadt skulle iakttagas hvarje gång försäljningsställe

ombyttes.

Vidare meddelades särskild föreskrift i fråga om försäljning vid

marknad; hvarjemte stadgades, att förordningen icke hade tillämpning

på gästgifvare eller på dem, som utomhus, vare sig medelst kringbärande

eller från bord eller eljest i mindre omfattning idkade försäljning

af icke spirituösa drycker utom vin, äfvensom att förordningen

icke heller gällde för Stockholm.

Denna förordning hade icke varit tillämpad längre tid än ett år,

då förslag redan framställdes om inskränkning i den genom densamma

medgifna frihet. Vid 1868 års riksdag väcktes nemligen af eu ledamot

i Andra Kammaren motion derom, »att Riksdagen i underdånig skrifvelse

till Kongl. Maj:t ville anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes besluta sådana

ändringar och tillägg i Kongl. Förordningen den 7 December 1866,

hvarigenom kommunalnämnd på landet samt stadsfullmäktige, eller, der

såda ej finnas, allmän rådstuga i stad erhåller rätt att uppgöra samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

3

till vederbörlig granskning och stadfästelse af Konungens Befallningshafvande

till denne inlemna närmare stadgar angående antalet och hela

rj enheten inom kommunen af ölstugor eller så kallade nykterhetsvärdshus,

med eller utan rätt att tillika till förtäring å stället till salu hålla

vin; sättet för utöfning af sådan rörelse och kontrollen deröfver; samt

vederbörlig pröfning af de personers lämplighet för densamma, som sådan

rättighet söka.»

Denna motion tillvann sig det afseende, att Andra Kammarens Tillfälliga

Utskott (N:o 6) uti afgifvet utlåtande tillstyrkte aflåtande af underdånig

skrifvelse uti den af motionären föreslagna syftning. Men

detta förslag blef icke af Kammaren godkändt.

Sedan dess hafva emellertid från många håll klagomål försports

öfver det sätt, hvarpå den medgifna rättigheten till försäljning af maltdrycker

blifvit missbrukad, och öfver oordningar, som vid de så kallade

ölstugorna förekommit, samtidigt hvarmed allt flera röster höjt sig derför,

att ifrågavarande näringsgren borde genom inskränkande bestämmelser

hindras från att taga eu för fäderneslandet skadlig utveckling.

Uti underdånig skrifvelse den 18 Maj 1871 anhöll Riksdagen om

förändring i vissa uppgifna afseenden af ofta nämnda nådiga förordning.

Denna skrifvelse föranledde utfärdande af nådiga Kungörelsen den 22

Augusti 1871, hvarigenom meddelades vissa inskränkande bestämmelser

rörande försäljning af ifrågavarande slag å kungjord allmän torgdag,

vare sig i stad eller å landet, och vid vapenöfningsmöte å landet, äfvensom

beträffande försäljning utomhus i mindre omfattning af maltdrycker

och andra icke spirituösa drycker utom vin.

Redan vid 1872 års riksdag väcktes ånyo förslag om ändring uti

ifrågavarande förordning; och Riksdagen hemställde uti underdånig

skrifvelse den 22 April 1872 om inskränkning i den dittills medgifna

rättigheten för en hvar, som eger god frejd, att, efter föregående anmälan

hos vederbörande myndighet, till förtäring på stället försälja Öl,

dricka, porter, kokadt, kaffe, thé och ehokolad eller andra icke spirituösa

drycker med undantag af vin. Efter att hafva inhemtat samtlige Kongl.

Maj:ts Befallningshafvandes yttranden, afgaf Kommers-kollegium den 22

November 1872 underdånigt utlåtande i anledning af Riksdagens berörda

hemställan. Uti detta utlåtande anföres, bland annat, att, derest, med

afseende å syftningen i Riksdagens förslag och på grund af hvad flertalet

bland länsstyrelserna vitsordat angående otillräckligheten af de

medel, nådiga Förordningen den 7 December 186C uti § 3 erbjöde till

förhindrande eller förekommande af oordningar å ölförsäljningsställena

samt i ändamål att dessas antal måtte kunna behörigen begränsas,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

lvongl. Maj:t skulle Unna skäl besluta, att äfven i fråga om försäljning,

hvarom § 1 mom. 1 af förordningen handlade, rättigheten borde sökas

och af offentlig myndighet beviljas, samt i öfverensstämmelse dermed

ändra gällande författning — hvithet Kollegium med hänsyn till den

korta tid, som förflutit sedan ändringar i samma författning förut blifvit

vidtagna, och innan åsigterna i ämnet vunnit mera enhällighet och

stadga, tvekade att i underdånighet tillstyrka — Kollegium i underdånighet

hemställde, att såsom allmänna grunder vid sådan omarbetning

af författningen måtte i nåder iakttagas:

ratt, sedan kommunalstämma å landet och stadsfullmäktige eller,

derest sådana ej finnas, allmän rådstuga i stad under Oktober månad

hvarje år beslutit, huru många försäljningsställen, för att mot betalning

hålla allmänheten tillhanda Öl, dricka, porter, kokadt kaffe, thc och chokolad

eller andra icke spirituösa drycker, måtte inom kommunen under

nästföljande året finnas, ansökning om rättighet till försäljningen skall

ingifvas, på landet till kommunalnämnden och i stad till magistraten

eller poliskammaren, der sådan finnes, eller, der hvarken magistrat eller

poliskammare finnes, till den i staden tillsatta särskilda styrelse;

att vid ansökningen skola fogas betyg om frejd samt uppgift å det

ställe, dei- försäljningen skall ega rum;

att inkomna ansökningar skola vid årets slut i ett sammanhang insändas

af berörda myndighet till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med

anmälan om det antal försäljningsställen, kommunen ansett böra högst

medgifvas, samt utlåtande, huruvida och hvilka sökande gjort sig

kände för sedlighet och ordentlighet samt i öfrigt och med hänsyn jemväl

till rörelsens omfattning kunna anses lämplige att försäljning förestå,

äfvensom i hvilken trakt af kommunen försäljningsställen lämpligast

må inrättas;

att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derefter ofördröjligen skall

till pröfning företaga ansökningarne och för dem, hvilkas ansökningar

bifallas, utfärda tillståndsbevis, gällande för ett år i sender; dervid dock

iakttages, att tillstånd till ifrågavarande försäljning icke lemnas åt flere,

än antalet af de försäljningsställen, kommunen beslutit böra derstädes

finnas; samt

att det skall åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att om de

utfärdade tillståndsbevisen genast underrätta ej mindre den myndighet,

som ansökningarne insändt, än ock kronobetjeningen i orten.»

Kongl. Maj:t fann emellertid, enär skadliga verkningar af ifrågavarande

rättigheten, så vidt den endast afsåge kaffe, thé, chökolad och

andra icke spirituösa drycker, med undantag af maltdrycker, icke för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

5

sports, val ej nödigt att i samma, på den allmänna näringsfriheten grundade

rättighet stadga inskränkning; men då den oinskränkta rättigheten

att till förtäring på stället mot betalning hålla allmänheten tillhanda

maltdrycker föranledt betänkliga oordningar, ansåg Kongl. Maj:t till

förebyggande af dessa lämpligt, att å sist omförmälda drycker, de der,

i likhet med vin, innehölle alkohol och njutna i större mängd kunde

verka rusgifvande, uti ifrågakomna afseendet tillämpades enahanda föreskrifter,

som gällde angående vin, dock att derigenom någon inskränkning

icke skedde uti den i allmänhet medgifna rättigheten att utomhus

i mindre omfattning, vare sig medelst kringbärande eller från bord eller

eljest försälja maltdrycker; och utfärdades i enlighet härmed nådiga

Kungörelsen den 22 Februari 1873.

De sålunda gjorda inskränkningar i den genom Kongl. Förordning-en

den 7 December 1866 medgifna frihet hafva emellertid icke visat

sig tillfyllestgörande. Af mål angående rätt till iskänkning af vin och

maltdrycker, hvilka under sistlidet år i betydligt antal från alla rikets

delar dragits under Kongl. Maj:ts pröfning, inliemtas, att hos såväl

kommunalstyrelserna som ortmyndigheterna gjort sig gällande den åsigt,

att antalet af de så kallade ölstugorna borde i ordningens och sedlighetens

intresse så mycket som möjligt inskränkas, och att förty personer,

emot hvilkas lämplighet att utöfva sådan försäljning anmärkning

icke förekommit, likväl kunde och borde förvägras tillstånd dertill endast

af det skål, att försäljningen icke ansåges vara inom vederbörande

kommun behöflig. Vissa kommuner hafva till och med fattat beslut

om förbud mot all försäljning af dylik art inom kommunens område, å

hvilka beslut likväl fastställelse, då sådan blifvit sökt, icke kunnat i enlighet

med nu gällande lagstiftning i ämnet meddelas.

Vidare har, uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, Lerbäcks kommun,

tillhörande Örebro län, i underdånighet anhållit, att åtgärder måtte

vidtagas till inskränkande af rättigheten till försäljning å landet af vin

och maltdrycker; till stöd för hvilken anhållan hufvudsakligen anförts,

att, medan för närvarande en sådan rättighet vore medgifven en hvar,

som vore välfrejdad, flen lätta tillgången på vin och maltdrycker i hög

grad motverkade sedligheten, likasom den ock verkade störande på allmänna

ordningen, i ty att det omåttliga bruket af dessa drycker föranledde

till våldsamheter å både person och egendom samt undergräfde

arbetarebefolkningens moraliska och ekonomiska existens. Sedan Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län uti afgifvet yttrande uttalat den

åsigt, att. den, som idkade handel i öppen salubod, i allmänhet icke

borde tillåtas att till förtäring på stället försälja vin eller Öl, har Korn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

mers-kollegium uti underdånigt utlåtande anfört, att till förekommande

af de öfverklagade oordningarne knappast torde återstå någon annan

ytterligare möjlig åtgärd, än att begränsa försäljningsställenas antal

inom hvarje kommun och såmedelst göra för dervarande ordningsmakt

möjligt att behörigen kunna öfvervaka ordningen å dessa försäljningsställen

samt minska de frestelser, som en alltför rik tillgång derpå

onekligen måste erbjuda lättsinnet. I afseende härå åberopade Kollegium

sitt uti förutnämnda utlåtande den 22 November 1872 framställda

förslag, vid hvilket Kollegium icke hade hade annat att tillägga, än att

med afseende å vin, hvarom då icke nämndes, ansökning om försäljningsrätt

syntes höra underkastas enahanda behandling-, som rörande

andra icke spirituösa drycker föreslagits. Dessutom ansåge Kollegium

hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande yttrat om förbud för den, som

idkade handel i öppen salubod, att till förtäring på stället försälja vin

eller Öl, på grund af de klagomål, hvilka temligen allmänt förspordes

öfver dessa handlandes ifrågavarande krögeri, vara förtjent af nådig

uppmärksamhet.

Slutligen hafva ombud för 130 kommuner inom riket, af hvilka 1

inom Upsala, 1 inom Östergötlands, 3 inom Jönköpings, 5 inom Kronobergs,

4 inom Calmar, 4 inom Gotlands, 2 inom Göteborgs och Bohus,

2 inom Skaraborgs, 4 inom Örebro, 29 inom Kopparbergs, 38 inom

Gefleborgs, 3 inom Westernorrlands och 34 inom Jemtlands län, uti

särskilda till Kongl. Maj:t ingifna skrifter, andragit, hurusom nödvändigt

vore att söka hämma den allt mera öfverhandtagande dryckenskapen,

samt såsom åtgärder ledande till detta mål föreslagit, bland

annat, att kommun på landet må erhålla rätt bestämma, det ingen försäljning,

till större eller mindre myckenhet, af vin må inom densamma

ega rum, samt att dylik försäljning skall vara förbjuden dem, som idka

landthandel, vid betydliga böter och förlust af handelsrätten, bestämmelser

hvilka af åtskilliga kommuner ansetts böra tillämpas äfven i afseende

å försäljning af maltdrycker.

Af hvad sålunda förekommit, jemfördt med hvad ett stort antal

bland Riksdagens ledamöter anfört uti flera vid innevarande riksdag

väckta motioner i ämnet, synes vara ådagalagdt, att bestämmelserna i

Kongl. Förordningen den 7 December 1866 med deri genom Kungörelserna

den 22 Augusti 1871 och den 22 Februari 1873 vidtagna ändringar

numera icke äro tillfyllestgörande för genomförande af den ledan

i nämnda förordning uttalade och allmänt såsom riktig erkända grundsats,

att ifrågavarande rörelse bör inskränkas så mycket, som erfordras

för betryggande mot dess missbruk och förekommande, så vidt möjligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

är, af oordningar å de ställen, Indika för dylik rörelse hållas för allmänheten

öppna. Kongl. Maj:t har således, oaktadt mera återhållande

bestämmelser icke kunna meddelas utan att derigenom göra en icke

ringa inskränkning i den allmänna näringsfriheten, ansett sig böra taga

i öfvervägande, huruvida icke, vid nödig omarbetning af lagstiftningen

uti förevarande ämne, genomgripande förändringar böra vidtagas samt

dervid i första rummet tillses, i hvad mån de redan år 1868 inom representationen

uttalade och derefter allt mer och mer omfattade åsigter

böra vinna tillämpning.

Hvad således angår det med stor enighet omfattade förslaget, att

kommunerna skulle tillerkännas rättighet sjelfva bestämma, huruvida

vin och maltdrycker böra få inom deras områden allmänheten tillhandahållas,

samt, i händelse sådant af kommunerna medgifves, huru många

försäljningsställen få finnas, så, enär för ordningens upprätthållande

inom hvarje kommun desto hellre måste påräknas de ordningsälskande

medlemmarnes biträde och samverkan med den offentliga polismyndigheten,

som dennas representanter å landsbygden äro fåtalige och spridde

på vidsträckta . områden, samt vid sådant förhållande kommunen kan

sägas vara i viss mån ansvarig för tillståndet inom densamma i afseende

å ordning och sedlighet, torde följdriktigt kommun böra berättigas

att från sitt område utestänga eller derinom inskränka sådan rörelse,

som kommunen anser obehöflig och menligt inverkande på medlemmarne

i berörda hänseenden. Härvid bör dock omsorgsfullt tillses,

att eu sådan rättighet icke utsträckes längre än behofvet oundgängligen

kräfver. Om det å ena sidan är en obestridlig sanning, att de egentliga

ölstugorna eller ölkrogarne utöfva en förderflig verkan, då befolkningen

derstädes under mer eller mindre omättligt förtärande af rusgifvande

drycker bortslösar tid och penningar, som borde nyttigare användas,

så kan å andra sidan icke med fog påyrkas, att, om försäljningen

af vin och maltdrycker å så kallade nykterhetsvärdshus inskräiikes till

utskänkning af dylika drycker endast vid måltider åt spisande gäster,

samt iakttagandet häraf noggrannt öfvervakas, eu sådan försäljningsrätt

bör förvägras den, som önskar derigenom sig försörja och innehar

de för utöfvande af sådan rörelse erforderliga egenskaper. Det torde

likaledes vara uppenbart, att kommunens beslutanderätt icke här omfattar

sådan utom hus i mindre omfattning skeende försäljning af maltdrycker,

som omförmäles i § 10 af Kongl. Förordningen den 7 December

1866, sådan den lyder genom Kungörelsen den 22 Augusti

1871.

Emellertid torde, äfven om rättighet att alldeles förbjuda eller ock,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

hvad angår försäljningsställenas antal, inskränka utskänkning inom

kommunen af vin'' och maltdrycker varder kommunen tillerkänd, befogenheten

att i de fall, då förbud i nämnda afseende icke af kommunen

beslutits, meddela sökt tillstånd till utöfvande af dylik försäljningsrätt

fortfarande, såsom hittills, böra tillkomma Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

Härigenom skulle likväl omförmälda, för kommun ifrågasatta

rätt kunna betydligt inskränkas och i många fall för lång tid tillintetgöras;

såvida nemligen ett af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande en

gång meddeladt tillstånd, hvilket icke genom lagöfverträdelser förverkades,

ej finge återkallas, så länge den, som erhållit tillståndet, lefver

och vill sig deraf begagna. Dylika tillstånd böra derföre hvarje gång

medgifvas endast för viss kortare tid, ej öfverstigande tre år. En sådan

inskränkning i den tid, för hvilken näringsrättighet må beviljas,

skulle dessutom otvifvelaktigt innefatta en kraftig maning för näringsidkaren

att städse iakttaga ordentlighet och laglydighet lör att derigenom

göra sig förtjent af tillståndets förnyande.

Då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, vid pröfning af ansökningar

af ifrågavarande slag, har att taga i öfvervägande, huruvida sökanden

gjort sig känd för sedlighet och ordentlighet samt i öfrigt, och med

hänsyn jemväl till rörelsens omfattning, kan anses lämplig att försäljningen

förestå, kan väl antagas, att i allmänhet ingå andra personer,

än de, som äro fullt lämplige, erhålla sådan försäljningsrätt, hvadan

vidare föreskrifter i detta hänseende icke borde vara behöfliga. Det

är dock otvifvelaktigt, att den, som idkar handel i öppen salubod, icke

kan med erforderlig omsorg och uppmärksamhet samtidigt till förtäring

på stället tillhandahålla allmänheten rusgifvande drycker.. Betänkligheter

torde således icke böra möta vid att ovilkorlig^ förbjuda den, som

idkar handel i öppen salubod, att till förtäring på stället tillhandahålla

allmänheten vin och maltdrycker. Att, såsom ifrågasatt blifvit, förbjuda

den, som å landet idkar handel i öppen salubod, till och med. att till

afhemtning försälja dylika drycker, lärer deremot icke låta sig göra

utan en allt för stor inskränkning i den allmänna handelsfriheten.. Det

mål, man genom ett sådant förbud åsyftat, torde i allt fall kunna vinnas

genom ett stadgande, att, om vin eller maltdrycker, köpta hos den,

som idkar handel med dylika drycker, utan att vara berättigad dem till

förtäring på stället afyttra, förtäras utom hus i närheten af försäljningsstället

å område, hvaröfver han eger förfoga., försäljaren skall, der han

ej gitter visa att sådant skett emot hans vilja, straffas såsom för olaga

utskänkning.

Då missbruken vid försäljning af vin och maltdrycker, bland andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

3

skadliga verkningar, framkalla slöseri och skuldsättning, torde såsom

ett medel häremot med skäl kunna och böra, i enlighet med hvad som

stadgas beträffande försäljning af bränvin, föreskrifvas, att den, hvilken

till förtäring på stället annorledes än till spisande gäster under måltider

utborgar vin eller maltdrycker, ej är berättigad derför utsöka betalning.

Slutligen torde, utöfver de i nu gällande författningar i ämnet meddelade

ansvarsbestämmelser och ordningsföreskrifter, böra med ledning

af hvad gällande förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin

innehåller, stadgas, att vin och maltdrycker icke må å utskänkningsställe

utlemnas till den, som synbarligen är öfverlastad, och ej

heller till den, som minderårig är.

På grund häraf har Kongl. Maj:t ansett, att i ny lagstiftning angående

vilkoren för försäljning, till förtäring på stället, af vin, maltdrycker,

kaffe, thé och andra icke spirituösa drycker böra inflyta bestämmelser

af följande innehåll och syftning:

att i afseende å behörighet så väl att utomhus i mindre omfattning

försälja maltdrycker, som ock att till förtäring på stället tillhandahålla

allmänheten kaffe, thé, chokolad och andra icke spirituösa drycker, med

undantag af vin och maltdrycker, nu gällande föreskrifter skola lända

till efterrättelse;

att den som vill erhålla rättighet att vid måltider emot betalning

tillhandahålla spisande gäster vin och maltdrycker, skall ingifva ansökning

derom på landet till kommunalnämnden i orten och i stad till

magistrat eller annan vederbörande myndighet, med bifogande af betyg

om god frejd samt uppgift å det ställe der försäljningen skall ega

rum, hvarefter tillståndets beviljande, på sätt här nedan omförmäles,

kommer att bero af Kongl. Majds Befallningshafvandes pröfning;

att, i fråga åter om rättighet att annorledes än vid måltider till

spisande gäster tillhandahålla allmänheten vin och maltdrycker till förtäring

på stället, kommunalstämma å landet samt i stad stadsfullmäktige

eller allmän rådstuga eg a icke allenast besluta, huruvida dylik

rättighet må inom kommunens område utöfvas, utan ock, derest sådant

för en tid af högst tre år hvarje gång medgifves, bestämma antalet af

försäljningsställena och utsätta de trakter, hvarinom dessa försäljningsställen

må finnas; samt att ansökning om erhållande af rätt att utöfva

sålunda medgifven försäljning derefter bör, åtföljd af betyg om god

frejd, ingifvas å landet till kommunalnämnd och i stad till magistrat

eller annan vederbörande myndighet;

Bill. till Riksd. Prof. 1874. 7 Sami. 14 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

att alla inkomna ansökningar om erhållande af rätt att till förtäring

på stället tillhandahålla allmänheten vin och maltdrycker skola

af kommunalnämnd eller vederbörande myndighet i stad öfverlemnas

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med utlåtande, huruvida sökandena

gjort sig kände för sedlighet och ordentlighet samt i öfrigt, och

med hänsyn jemväl till rörelsens omfattning, kunna anses lämplige att

försäljningen förestå; hvarefter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelar

sitt beslut, om ansökningarne bifallas eller icke; skolande dervid

iakttagas, att tillståndsbref icke meddelas flera personer, än som

motsvara antalet af de utaf kommunen medgifna försäljningsställen;

att sådan rättighet icke må meddelas den, som i öppen salubod

idkar handel med andra varor;

att, om vin eller maltdrycker, köpta hos den, som idkar handel

med dylika drycker utan att vara berättigad dem till förtäring på stället

afyttra, förtäras utomhus i närheten'' af försäljningsstället å område,

hvaröfver han eger förfoga, försäljaren skall, der han ej gitter visa, att

sådant skett emot hans vilja, straffas såsom för olaga utskänkning af

sådana drycker;

att den, hvilken till förtäring på stället annorledes än till spisande

gäster under måltid utborgar vin och maltdrycker, ej är berättigad derför

utsöka betalning;

att vin och maltdrycker icke må å utskänkningsställe utlemnas till

den, som synbarligen är öfverlastad, och ej heller till den, som minderårig

är; samt

att i öfriga hufvudsakliga delar de uti nu gällande författningar i

ämnet meddelade bestämmelser skola lända till efterrättelse.

Enär, såsom förut är nämndt, tillämpningen af sådana bestämmelser

skulle i flera hänseenden medföra ej obetydlig inskränkning i den

allmänna näringsfriheten, vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens

yttrande i ämnet.»

I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft. särskilda,

till Utskottet remitterade motioner i samma ämne, väckta inom

Andra Kammaren af Herrar P. M. Gunnar sson (motionen N:o 12), A. Andersson

från Westernorrlands län (motionen N:o 22) och J. M. Englander

(motionen N:o 29).

Af dessa motionärer har Herr Gunnars son yrkat, att all vinhandel,

såväl i parti som i minut, i handelsbodarne å landet måtte förbjudas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

It

Herr Englander liar hemställt, att Riksdagen måtte för sin del besluta,

»att försäljning af Öl, porter och vin hos så kallade landthandlare

hädanefter måtte förbjudas samt Kongl. Förordningen den 18 Juni 1864

i öfverensstämmelse härmed varda förändrad.»

Herr Andersson åter har hemställt, »att Riksdagen ville för sin del

besluta och hos Kongl. Maj:t till nådig fastställelse anmäla en lag,

hvarigenom hvarje kommun å landet får rättighet att genom sin kommunalnämnd

bestämma om någon försäljning, minutering eller utskänkning

af brända och distillerade drycker, vin eller maltdrycker inom

kommunen får ega rum, huru många försäljningsställen inom kommunen

få finnas, åt hvilka personer handteringen må medgifvas, samt hvilken

skatt för sådan rättighet af innehafvaren erläggas skall, hvaremot

kommunen tillförbinder sig att genom dertill utsedde, under kronobetjeningen

ställde personer öfvervaka de fattade bestämmelsernas noggranna

efterlefnad.»

Enligt Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition skulle, i fråga

om rättighet att annorledes än vid måltider till spisande gäster tillhandahålla

allmänheten vin och maltdrycker till förtäring på stället, det

uteslutande bero på kommunalstämma å landet och i stad på stadsfullmäktige

eller allmän rådstuga att bestämma, huruvida dylik rättighet

må inom kommunens område utöfvas, samt, derest sådant medgåfves,

huru många försäljningsställen finge finnas. Med afseende å kommunalnämnds

och magistrats uppgift att hvar inom sitt område vaka öfver

allmänna ordningens och sedlighetens upprätthållande, samt med hänsyn

till den närmare kännedom om förhållandena inom kommunen, som

dessa myndigheter måste ega, anser Utskottet att deras yttrande bör

inhemtas och gälla lika mycket i detta fall, som då fråga är om rättighet

att idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin. En särskild

anledning härtill förefinnes, i synnerhet hvad landsbygden angår,

i den omständighet, att inom vissa kommuner ordnandet af ifrågavarande

angelägenhet enligt Kongl. Maj:ts proposition kunde blifva helt och

hå''let beroende af åsigterna hos en enda medlem af kommunen eller

hos ett ringa fåtal, hvars uppfattning tilläfventyrs gånge alltför långt i

den ena eller andra riktningen. Lämpligt synes derföre vara, att den

tillämnade nya författningen härutinnan affattas i hufvudsaklig öfverens
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o SO.

stämmelse med motsvarande föreskrifter i Kongl. Förordningen angående

vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade

spirituösa drycker den 26 Augusti 1873, samt att således stadgas:

att det skall ankomma på både kommunalstämma och kommunalnämnd

å landet samt i stad på både magistrat och stadsfullmäktige eller

allmän rådstuga att afgifva yttrande, huruvida rättighet af ifrågavarande

beskaffenhet må inom kommunens område utöfvas, äfvensom,

derest sådant för en tid af högst tre år hvarje gång medgifves, föreslå

antalet af försäljningsställena och utsätta de trakter, hvarinom dessa

försäljningsställen må finnas; att, derest omförmälda myndigheter sammanstämmande

afstyrkt inrättande af dylik försäljning, frågan skall anses

förfallen; men att, i fall begge eller endera yttrat sig tillstyrkande, ärendet

skall öfverlemnas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som derefter

fattar sitt beslut i ämnet, dock med iakttagande att försäljningsställenas

antal ej må bestämmas högre än det, hvarom myndigheterna

inom kommunen varit ense.

I likhet med hvad Kong!. Maj:ts proposition derom innehåller, anser

Utskottet tjenligt, att den, som i öppen salubod idkar handel med

andra varor, ovilkorligen förbjudes att till förtäring på stället tillhandahålla

allmänheten vin och maltdrycker. Att, på sätt Herrar Gunnarsson

och Englander i sina förenämnda motioner ifrågasatt, förbjuda den, som

som idkar handel i öppen salubod, till och med att till afhemtning försälja

dylika drycker, innebure onekligen eu alltför stor inskränkning i

den allmänna handelsfriheten.

Till förekommande af missbruk vid försäljning till afhemtning innehåller

Kongl. Maj:ts proposition, ratt om vin eller maltdrycker, köpta

hos den, som idkar handel med dylika drycker utan att vara berättigad

dem till förtäring på stället afyttra, förtäras utom hus i närheten af försäljningsstället

å område, hvaröfver han eger förfoga, försäljaren skall,

der han ej gitter visa, att sådant skett emot hans vilja, straffas såsom

för olaga iskänkning af sådana drycker.» Utom det att en så beskaffad

bevisningsskyldighet å den tilltalades sida ej torde öfverensstämma

med de i vår rättegångsordning i allmänhet antagna grundsatser, vill

det synas oegentligt, att den tilltalade i detta fall skulle, med hänseende

till bevisningsskyldigheten, komma i eu sämre ställning, än förhållandet

varit, om åtalet afsett oloflig bränvinsutskänkning. Utskottet

anser derföre, att orden »der han ej gitter visa, att sådant skett emot

hans vilja» böra utbytas emot dessa: »om det sker med hans vetskap»;

och torde de i samma punkt förekommande orden »utom hus» lämpligen

kunna utgå, såsom obehöfliga och möjligen ledande till misstyd
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

ning. Derjemte och då* nyssberörda, af Kongl. Maj:t föreslagna stadgande,

vare sig att det bibehålies oförändradt eller undergår den nu

ifrågasatta förändringen, ej torde lemna tillräckliga garantier till förebyggande

af lagens kringgående, har dét synts Utskottet lämpligt, att

de i 3 § af 1866 års Kongl. förordning meddelade föreskrifter angåenderättighet

för kommunalnämnd eller magistrat att i vissa fall förbjuda

rörelsens fortsatta bedrifvande gjordes tillämpliga äfven på den, som

endast till afhemtning håller vin och maltdrycker till salu.

Såsom ett ytterligare tillägg till hvad Kongl. Maj:t föreslagit borde,

enligt Utskottets åsigt, i den nya författningen, i likhet med hvad ofvan

åberopade Kongl. förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin

in. in. innehåller, införas ett stadgande derom, att husbonde ansvarar

för förbrytelse, som, med hans vetskap, emot författningen begås af

hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom vore

förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.

Utskottet har för öfrigt icke funnit anledning till någon anmärkning

i afseende på Kongl. Maj:ts proposition; och får Utskottet tillstyrka,

Do) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl.

Maj:t. anmäla, att, vid granskning af förevarande nådiga

framställning, Riksdagen endast funnit skäl till

följande underdåniga hemställanden:

a) att, beträffande rättighet att annorledes än vid måltider

till spisande gäster tillhandahålla allmänheten

vin och maltdrycker till förtäring på stället, fråga

huruvida sådan rättighet må inom kommuns område

utöfvas, så ock huru många försäljningsställen

få finnas, skall, på sätt här ofvan blifvit ifrågasatt,

behandlas och afgöras i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med motsvarande föreskrifter i nu gällande

författning angående vilkoren för försäljning af

, bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa

drycker;

b) att ofvan anmärkta uttryck: »der han ej gitter visa,

att sådant skett emot hans vilja», måtte utbytas

emot detta: »om det sker med hans vetskap», äfvensom

orden »utom hus» borttagas;

c) att de i 3 § af Kongl. Förordningen den 7 December

1866 meddelade föreskrifter angående rättighet

för kommunalnämnd eller magistrat att i vissa fall

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lay-Utskotlets Utlåtande N:o 30.

förbjuda rörelsens fortsatta bedrifvande måtte göras

tillämpliga äfven på den, som endast till afhemtning

håller vin och maltdrycker till salu; och

d) att stadgande måtte meddelas derom, att husbonde

skall ansvara för förbrytelse, som, med hans vetskap,

emot författningen begås af hans hustru, husfolk

eller i hans arbete antagen person, likasom

vore förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.

Härmed anser Utskottet sig hafva besvarat jemväl Herrar Gunnarssons,

Englanders och Anderssons förenämnda motioner; och torde Riksdagen

finna,

2:o) att dessa motioner ej må till någon vidare åtgärd å

Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 4 Maj 1874.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr von Gegerfelt: »Emot de i Kongl. Maj:ts proposition ifrågaställda

grunder för ny lagstiftning i förevarande ämne anser jag mig

böra framställa följande anmärkningar:

l:o. Att åt kommunalstyrelsen öfverlemna att besluta, huruvida

rättighet att annorledes än vid måltider åt spisande gäster försälja vin,

Öl och porter till förtäring på stället må inom kommunens område utöfvas,

synes mig hvarken principielt riktigt eller i praktiskt hänseende

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30. 2g

lämpligt. Till de genom kommunalförfattningarne till kommunens vård

ofverlemnade gemensamma ordnings- och hushållningsmål hörer ingalunda

att bestämma hvilka näringsyrken må inom kommunen utöfvas

men val att tillse, det sådana yrken ej utöfvas på ett den allmänna ordningen

och sedligheten motverkande sätt, Tillämpligheten af de undantagsforeskrifter

som i detta hänseende angående försäljning af bränvin

för (Minnas, torde icke böra utsträckas till nu ifrågavarande drycker

hvi ka aro vida mindre skadliga och vida mera tillfredsställande ett

verkligt behof an bränvmet. Om i dessa frågor kommunalstyrelsen

hnge afgifva utlåtande, men åt Konungens Befallningshafvande öfverlemnadesatt

med afseende å detta utlåtande meddela beslut, synes mig

större säkerhet om en god pröfning vinnas, än om afgöranderätten

otverlemnades åt kommunalstämman, helst dess beslut, tilläfventyrs fattadt

med ringa pluralitet af ett fåtal närvarande, icke finge annorledes

an för formfel ofverklagas. Minoritetens anspråk så väl att få på lofligt

satt sig försörja, som ock att utan onödiga hinder kunna förse sig

med erforderliga lefnadsförnödenheter synes mig jemväl bättre betryggadt

i forra än i senare fallet. Genom godkännande af dessa grunder

vunnes ock den förmån, att den vid tillämpningen ohållbara eller åtnnnstone

lätt eluderade skilnaden emellan ifrågavarande dryckers tillhandahållande

vid måltider och annorledes icke behöfde i lagstiftningen

upptagas. ö ö

,D(Tr*r 1,11 försäljning tf ifrågavarande

beskaffenhet blifvit förbjuden, försäljningsställenas antal skulle inskränkas

utan att, såsom angående minutering och utskänkning af bränvin

ar foresknfvet, en af konkurrensen till beloppet bestämd afgift den försaljnmgsberättigade

ålades, skulle denne erhålla ett vinstgifvande monopol,

utan att deremot svarande förmån kommunen tillkomme. Ordningen

och sedligheten lärer föga vara beroende deraf, huruvida inom

en trakt, der försäljningsställen må finnas, dessa äro större eller minf-re

p ^Dtaie.t’’ ?c]l /], § 1 gällande förordning lemnar temligen stränga

oi esk] lfter for de fall att derstädes oordningar visa sig eller osedlighet

bednfves. Om dessa föreskrifter hitintills visat sig mindre verksamma,

_ torde ardedmngen dertill sökas i bristande tillämpning. Derest

försäljningsställenas antal på förhand blifvit inskränkt, men ett större

antal lika val qvalificerade personer skulle anmäla sig för desammas

ofvei tagande, komme all annan grund än slumpen eller godtycket att

saknas for bestämmande af den enes företräde framför den andres

Bast synes mig derför vara att hvarje ansökan om försäljningsrätt, på

grund af kommunalstämmans utlåtande så väl angående försäljnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

jg Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

ställets nytta eller skada som angående den sökandes lämplighet att

detsamma förestå, blefve i ofvannämnda ordning särskild^ profvad

3-o Rättigheten att å landet till aflindning försälja vin, oi och

porter under ett lämpligen stadgadt belopp synes mig med afseende

å den klagan, som allmänneligen förts öfver deraf föranledda omdnin

»-a - böra, i öfverensstämmelse med de angående rättighet till forsaljivng

på stället gällande föreskrifter, göras beroende af sarskildt tillstånd

samt jemväl kunna inställas och återkallas. Tillståndet komme

naturligtvis icke att meddelas annan än den som kunde anses hafva

vilja och förmåga att förekomma sådana oordningar, och tara toi sa

iaren att försäljningsrätten förlora skulle jemväl utgöra eu kraftig maning

för honom att sin skyldighet i berörda hänseende fullgöra Om

än genom att ålägga säljaren eu bevisningsskyldighet som enligt al man

lag tillkomme åklagaren, kunde förekommas att den kopta varan blefve

förtärd inom område, hvaröfver säljaren egde förfoga, vore dermed foga

vunnet, derest eu hvar annan lagligen egde stalla sina i närheten be

lägna områden till köparnes förfogande. e.. ..i i

4:o. Den nu ovilkorligen medgifna rättighet att försälja ol och

porter »utomhus i mindre omfattning» synes mig höra underkastas ena
handa

vilkor som annan försäljning af namnda drycker fall. f°rt™|i P

stället. Dessa drycker äro lika rusgifvande om de för saljas utomhus

som inomhus och försäljningens omfattning beror af de tillkommande

kundernas antal och förtäringslust; svårligen kan i detta hanseeirde

gon gräns bestämmas, vid hvilken säljaren skulle hafva skyldighet att

med försäljningen upphöra. Denna försäljning komme otvifvelaktigt att

i de trakter, der annan försäljning till förtäring pa stallet blifvit c

bjuden, i väsendtlig del träda i den senares ställe.

'' 5:o. Då dricka, ehuru en maltdryck, icke kan anses rusgifvande,

synes den mig böra hänföras under enahanda föreskrifter som foi kat e,

thé etc. äro gällande.»

af Herr von Sydow: »I Utskottets tillstyrkanden i alla dess delar

kan jag ej instämma, utan får jag vördsamt föreslå:

att Riksdagen ville till svar å Kong!. Maj:ts proposition i

underdånig skrifvelse anmäla:

Ro att i afseende på rättigheten att annorledes än vid

måltider till spisande gäster tillhandahålla allmänheten

vin och maltdrycker till förtäring på stallet, etter

Riksdagens åsigt, nu gällande stadgande!! böra bibe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

hållas utan annan förändring, än att sådan utskänknmgsrätt

icke må meddelas den, som drifver annan

handel och ej heller för längre tid än tre år i sender;

2.o att Riksdagen icke kan dela Kongl. Maj:ts åsigt derutinnan

att, om vin och maltdrycker, köpta hos den,

som icke °eger att dem utskänkningsvis sälja, skulle

förtäras på stället eller i närheten deraf inom försäljarens

område, denne skulle vara skyldig att bevisa,

det sådant skett mot hans vilja;

3:o att, der den, som idkar handel, tillåter att vin eller

maltdrycker, som hos honom blifvit köpta, förtäras

på stället, eller oordningar eller osedlighet i följd af

försäljningen derstädes eller i närheten deraf uppstår,

utan att försäljaren gjort hvad på honom ankommit

för att dem afstyra, rättigheten att der sälja sådana

drycker till eiflieiutning bör, enligt Riksdagens mening,

kunna föi bjudas, på sätt i 3 § af Ivongl. Förordningen

den 7 December 1866 föreskrifves; samt

4:o att Riksdagen lemnar den Kongl. Propositionen i öfriga

delar utan anmärkning.»

af Herr Grefve Mörner, som instämt med Herr von Sydow;

af Herr Afzelius och Herr Lytli, hvilka instämt i 4:de punkten af

Herr von Gegerfelts reservation.

Herrar Holmberg, Friherre Wrede och Nordenfelt hafva begärt få

antecknadt, att de ej öfvervarit ärendets handläggning inom Utskottet

samt Herr Philipsson, att han varit förhindrad deltaga i dess slutlig-a

behandling derstädes. ö

Bill. till Riksd. Prof. 1874. 7 Sami. 14 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1874:72 R ilcsdagms underd. Skrifvelse, JS:o 72 a1 i texten