Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande dikning m. m. _Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion

1874-05-07 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1874:31, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande dikning m. m. _Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

1

iV:o 31.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 Maj 1874, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser

rörande dikning m. m.

_Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad

motion (N:o 83) har Herr C. A. Larsson föreslagit:

l:o) att Riksdagen ville, med upphäfvande af 6 kap. Byggningabalken

och Kongl. kungörelsen den 28 December 1822, så vidt desamma

hafva afseende på utdikning af jord, antaga en lag om dikning, så

lydande:

§ I
»
Dike,

som hittills tjenat till afledning af vatten från annans mark,

skall fortfarande öppet hållas, så att samma mark kan afdikas till fyra

fots djup, och underhållet åligge den, som eger marken, der diket framgår,

så vida ej annan är dertill förpligtad eller af ålder hållit diket.

Till sådant dike må en hvar leda nya diken, der det utan skada

ske kan. Tarfvas omläggning, utvidgning eller fördjupning af diket,

gånge derom som i 4 § sägs.

§ 2.

Delegare i samfäld mark skola afloppsdike hålla, hvar efter thy,

som han del eger i den mark, för hvilken diket göres.

Bih. till Riksd. Prof. 7 Sami. 15 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

§ 3.

Der grannars åkrar eller odlingsbara egor intill hvarandra ligga

och diken dem emellan tarfvas, skall halfva diket af hvarderas jord

tagas och af hvardera hållas till den storlek som nödig är.

§ 4.

1. Nu vill man för jords odling eller förbättring dike göra: möter

annans jord; då må denne ej hindra vattnets aflopp. Kan det ej föras

af utan dike och åsämjer dem ej; då skall diknings-skyldigheten fördelas

efter thy en hvar af dikningen nytta hemtar. Har den, som

nedanföre är, af diket mindre gagn än mot kostnad och intrång svarar,

varde diknings-skyldigheten för honom i mån deraf jemkad eller ersättning

honom lenmad af den eller dem, som i dikningen deltaga, allt

efter hvad skäligt pröfvas. Har han ej särdeles nytta af diket, när det

anlägges, men finnes sedan, genom förändradt bruk af jorden, deraf mera

gagn vinna, varde då diknings-skyldigheten för framtiden i samma mån

jemkad.

2. Afdikning af kärr eller mosse eller annan vattendränkt mark må

ej så ske, att skada genom öfversvämning eller annorledes uppkommer.

•§5.

Vill man för jords afdikning begagna afloppsdike, som å annans

egor efter denna förordnings utfärdande upptaget är, eller utvidga eller

fördjupa sådant dike; gånge dermed som om anläggning af nytt dike

i 4 § sägs.

§ 6.

Diknings-skyldighet skall så bestämmas, att den mark, för hvilken

dikas skall, må kunna torrläggas till 4 fots djup, der det ske kan och

ej annorlunda äsämjes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

3

§ 7.

Uppstår emellan den, som dike tarfvar, och den, genom hvars jord

det skall gå, tvist om dikets storlek eller hvar det läggas skall; varde

derom sa föroidnadt, att ändamalet af diket med minsta olägenhet för

den, genom hvars jord det går, vinnas må; dock vare ingen berättigad

att, utan egarens samtycke, anlägga dike genom annans tomt eller

trädgård.

§ 8-

m

Jord, som kastas upp ur öppet dike, må ej läggas så, att den kan

skada dikets bestånd eller hindra vattnets afrinnande till diket.

A hvar sida om öppet dike räknas ren till högst två fots bredd.

§ 9.

Skall någon, till följd af hvad i 4 § sägs, dike å annans egor göra;

då må den, som marken eger, dikningen sjelf besörja mot den ersättning,

_ som skälig pröfvas; vare dock, der'' han den''rätt begagna vill,

skyldig att arbetet vid tillsägelse skyndsamt verkställa.

§ io.

Dike må ej öfver annans egor upptagas, innan den ersättning, som

till följd af stadgandet i 4 § utgå bör, blifvit gulden.

§ 11.

Försummar den, som dertill skyldig är, att hålla dike i gildt stånd

och bättrar han ej skyndsamt derå förefunnen brist, då han derom tillsagd

varder, ersätte all den skada och förlust, som deraf tillskyndas

annan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

§ 12.

Behörig att syn hålla och, efter hvad nedan sägs, pröfva förekommande

frågor om dikning, som angå flere jordegares rätt, vare landtmätare

ellar annan person som af Konungens Befallningshafvande blifvit

bemyndigad att sådana ärenden handlägga.

§ 13.

Vill någon, utan att sin talan genast till rätten instämma, hafva

fråga pröfvad, som angår dikning, hvaraf annans rätt är beroende,

eller tvinga annan att fullgöra honom åliggande dikning^- eller upprensningsskyldighet,

då må han hos synemän, som i 12 § omtalas, gorå

skriftlig anmälan derom och tillika uppgifva dem, som frågan kan angå.

Synemän utsätte då, i samråd med sökanden, tid för syn å stället, samt

teckne å den ingifna skriften besked derom med tillkännagifvande, att

densamma bör genom sökandens försorg minst 14 dagar före synen

bevisligen delgifvas dem, hvilkas rätt är af frågan beroende; dock må,

derest till följd af inträffad eller befarad skada större skyndsamhet är

af nöden, kortare kallelsetid kunna af synemännen bestämmas.

Synemän biträdes af två gode män, hvilka äro antingen ledamöter

i egodelningsrätt, skiftesgodemän eller nämndemän; och eger synemän

att efter eget val gode männen tillkalla.

§ 14.

Uteblifver å den för synen utsatta dagen sökanden, vare frågan

förfallen och denne skyldig godtgöra så val syneförrättare som öfrige

inkallade personer deras resekostnader och tidspillan. Försummar annan

kallad sakegare att sig infinna, gånge förrättningen för sig utan

hinder deraf.

§ 15.

Om jäf emot synemän eller god man gälle hvad i 31 § af Kongl.

Skiftesstadgan den 9 November 1866 i tillämpliga delar stadgas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

5

§ 16.

Förrättningsmännen hafva att undersöka alla de omständigheter,

hvilka kunna på frågans afgörande inverka, samt söka emellan vederbörande

rättsegare åstadkomma godvillig förening, som skall af dem

alla underskrifvas; men kan förening icke åstadkommas, böra förrättningsmännen

afgifva utlåtande, hvaruti bestämmes:

l:o) Dikets läge och storlek.

2:o) Hvarest och huru broar och trummor böra inrättas.

3:o) Om dikesjorden bör från egorna bortföras, eller i motsatt

fall om godtgörelse till jordegare bör gifvas.

4:o) Hvilken nytta genom föreslaget eller verkstäldt dikningsarbete

tillskyndas den ene eller andrejordegaren, och huru

ifrågakommande kostnader med afseende derå böra beräknas,

fördelas eller jemkas.

5:o) Huruvida och i hvad mån påfordrad upprensning af dike

skall ske.

6:o) När dikningen må påbörjas och sednast skall vara fullbordad,

samt

7:o) Huru synekostnaden, hvilken alltid bör af sökanden förskjutas,

skall emellan dem, som af dikningen hafva båtnad,

fördelas eller eljest utgöras, med mera sådant, som till fullständig

utredning hörer och till förebyggande af framtida

tvister lända kan.

§ 17.

Stanna synemän och gode männen uti stridiga meningar i de fall,

då beslut eller utlåtande af dem meddelas skall, gånge efter hvad de

fleste säga. Har hvar sin särskilda mening gälle synemannens; dock

skall hvarderas mening med skälen dertill korteligen i protokollet antecknas.

§ 18.

Finna förrättningsmännen att frågan rör annan än den, som blifvit

kallad eller vid förrättningen eljest är tillstädes, varde förrättningen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

för nämnde sakegares inkallande, såsom i 13 § sägs, till annan dag

uppskjuten.

§ 19.

Synemän ålligger att, innan lian från förrättningsstället afreser, tillhandahålla

den, som sådant begär, afskrift af det i ärendet förda protokoll

jemte det af förrättningsmännen meddelade beslut.

§ 20.

Förrättningsmännens beslut går i verkställighet, så vida icke missnöjd

part inom 30 dagar efter förrättningens afslutande stämmer sitt

klander till rätten in, dock ege rätten, utan hinder af sådan verkställighet,

till pröfning upptaga den talan, som efter sagde tid kan varda

anhängiggjord rörande ändring af förrättningsmännens beslut i de ersättningsfrågor,

hvaröfver utlåtande meddelats.

Förening, som enligt § 16 blifvit träffad, må genast till verkställighet

befordras.»

2:6) »att Kongl. förordningen den 30 November 1841 göres så fullständig,

att densamma från Kongl. förordningen den 20 Januari 1824

upptager alla de stadganden, som böra tillämpas i fråga om vattenledning,

som pröfvas nödig för odling eller förbättring af jord, deri två

eller flere hafva del, och som ej kan hänföras till sådan dikning eller

rensning, hvarom näst föregående punkt handlar, på det sistnämnda

förordning måtte komma att uteslutande tillämpas på frågor rörande

ändring eller utrifning af vattenverk, som genom uppdämning skada

jord eller förhindra dess odling.»

I afseende härå får Utskottet först och främst erinra, att Rikets

Ständer genom underdånig skrifvelse den 14 Mars 1863 anhållit, att

Kongl. Maj:t täcktes åt sakkunnige män uppdraga att utarbeta förslag

till ny lag rörande vattenrätten; att, sedan dertill utsedde komiterade

afgifvit förslag, men Kongl. Maj:t funnit en omarbetning af detsamma i

vissa delar erforderlig, Kongl. Maj:t för detta ändamål den 29 Januari

1869 förordnat en särskild komité, öfver hvilkens sedermera afgifna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31. 7

Sag,HOgSta Doriftoler; den 10 November 1871 sig yttrat; samt att

fragan för närvarande ar beroende på vidare åtgärd af Kongl. Makt.

"vad *}u angål.'' motionärens i första punkten framställda förslagom

antagande af ny lag rörande dikning, så har Utskottet funnit denna

för jordbruksnäringen vigtiga fråga påkalla en skyndsam lösning, oberoende

af omformalda mera omfattande lagstiftningsarbete, som after

ordnandet af vattenrätten i dess helhet.

Nu gällande stadganden i ifrågavarande ämne innefattas uti 4 och

of ni ,TSSmnga''balken, af hvilka det förra handlar om utläggning

afmark till diken 0Ch det senare hufvudsakligen om deras uppgräfning

(skård?ke?h DetSf1 nad emellan afloppsdike och dike emedan åkrar

(skardike). Det forra skall laggas af oskift mark 4’/, alnar bredt, 2

1 Sfi fn V 1/2 aln pa botten, eller mera, allt som nödigt är och

lagenhet dertill finnes och den sin åker dervid får, njuter eu aln till

ien utom byamal. Tarfvas dike mellan grannars åkrar, gånge hälft dike

floddf fral 1 fn0™ fd^S^digheten stadgas: att aflopps- och

loddiken skola hallas af alla 1 by efter deras egor, d. v. s. andel i byn
halfSf

Mkf -Tf akrari g!ai Vld hvarandra’ 8ka11 hvardera underhålla

altva diket, att, 011a bys diken mota annan bys diken, hvar skall gräfva

upp oi sig genom sina egor; att, i fall dike, som blifvit anlagdt genom

garde eller ang meter annan bys äng, hjordavall eller annan byfmark,

den by ej eger hindra vattnets aflopp; samt att, derest vattnet ej karl

dåeffX d f 0C1 Parterne eJ åsämjas, hvilken dika skall, domaren

da eget lagga dem emellan, som nyttigt och nödigt pröfvas.

Utstnffverkställd granskning af motionärens förslag härutinnan har

Itskottet funnit detsamma 1 hufvudsakliga delar vara antagligt. Förslagets

1§ after egentligen att skydda redan förvärfvade rättigheter i

afseende a dikning och innebar 1 sjelfva verket endast ett förklarande

att rättsförhållande!!, hvilka före nya lagen tillkommit, lemnas orubbade’

atfd?t iX f l X ek-afVlk°-'' förSJaget från filande lag i så måtto,

Xe t °X foreskrilver nagra vissa dimensioner, utan bestämmer endast,

att dike bor sa mrattas, att den mark, för hvilken dikas skall må

kunnä torrlaggas till fyra fots djup. Detta sätt att ordna saken synes

ock vara det enda lampliga, då vattnets fullständiga afledande är7 beroende

ja vexlande forhållanden, hvilka ej kunna på förhand beräknas

1 gällande lag ar visserligen uppställd den grundsats, att, om nytt

* skvldiofT anf ans,Joch uttalet ej kan afföras utan dike, dikningsskyldigheten

der skall bestämmas efter den ömsesidiga nyttan- nfen

denna grundsats har e, ''blifvit #i lagen så fullständigt utvecklad smil behofvet

obestridligen fordrar. A ena sidan är den omliggande jord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

egarens rätt i ifrågavarande hänseende beroende af den honom tillhöriga

markens tillfälliga egenskap af åkergärde eller ang, hvilket ej an

vara riktigt, så vidt antagligt är, att dikning medför nytta äfven under

andra förhållanden i afseende på jordkulturen A andra sidan åter har

den nedanliggande jordegaren, när dike möter dike, ovilkorlig dikmngs

skyldighet, utan afseende å större eller mindre nytta af dikningen, och

detta är stridande lika mycket emot billigheten som emot berörda grun - sats, hvilken deremot genom bestämmelserna i forslagets 4 § blitvit

konseqvent^gen^ou^förd-^^a ^ att m en förbätt
råd

lagstiftning i förevarande ämne oundgängligen kol er, att nya tore

skrifter meddelas om proceduren vid afgörandet åt tvistefrågor ^ngaen e

dikningsrätt och deraf härflytande skyldigheter. Enligt 6 Kap. å J

Byggnmga-balken skola sådana frågor i första hand upptagas och pro

vas af vederbörande domstol. Häradsrätterna — sa yttrade sig den

äldre komité!! - kunde väl, såsom sammansätta af ett stort antai joid

brukare, antagas besitta den sakkännedom, som for ajldJl™alet. dr

des, moll erfarenheten hade visat, att de hvarken med tillbörlig skyndsamhet

eller utan stora kostnader för parterr kunde pa ett tillfreds

ställande sätt verkställa denna pröfning, som. merendels toidrade be

sigtning på stället och en för sådana förrättningar tjenlig årstid. Enligt

denna komités förslag skulle dylika frågor i första hand upptagas och

afgöras af två synemän, utsedde for fyra ar i stad af stadslullmaktige

eller allmän rådstuga och på landet af kommunalstamma eller kommunalfullmäktige.

Den senare komitén deremot meddelade foi stolle

delen af de i dess förslag upptagna ämnen gemensamma processuela

bestämningar och föreskref, att dp så kallade vattenrätts måleri^ i forsta

hand skulfe upptagas till behandling af en utaf Kongl. Mai ds Befallnings

hafvande förordnad landtmätare eller annan efter särskilda författningar

dertill behörig tjensteman, som, biträdd af två gode man, borde utleda

förhållandena och meddela beslut i de frågor, hvarom tvist,

emot anmärktes inom Högsta Domstolen, att genom bifall g

i denna del skulle, jemte våra tre allmänna domstolar, inforas ännu en

herde, som i sin mån kunde och utan tvifvel ej sällan skulle bidrag.:

till långsamhet i rättskipningen samt derigenom gifva anledning till

ökade klagomål deröfver; att, om ock de sakkunnige mannen icke blefve

domare, en ovilkorlig föreskrift om föregående undersökning, innan

målen till handläggning vid domstol förekomme, vore betänklig i de

händelser, dlpartSne like sjelf™ önskade sädan eller domstol kunde

finna densamma icke hafva vant nodig; samt att den föreslagna pioc

opaginerad Kontrollera mot PDF

!>

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

duren, som skulle ega rum jemväl i de enklaste mål, t, ex. tvister om

nagra famnar dike, ej kunde antagas i dylika tvister behöflig, äfven om

dess ändamålsenlighet i ofngt icke skulle ifrågasättas.

Dessa anmärkningar träffa icke det af motionären framställda förslag,

enligt hvilket det skulle ankomma på vederbörande part att antingen

sm talan genast till domstol instämma eller påkalla synemannens

och gode männens mellankomst. Såsom förslaget utvisar, skulle

deias förnämst uppgift blifva, att utreda de på frågans afgörande inverkande

omständigheter samt söka åstadkomma förening de tvistande

W tntin hikllllerä ™dfst många rättegångs förekommas.

Institutionen skulle dock, enligt Utskottets åsigt, i väsendtlig mån för
ora

sm vigt och betydelse, derest icke förrättningsmännens yttrande

och beslut kunde vinna laga kraft, såsom förslaget afser.

Pa giund af hvad nu anfördt blifvit får Utskottet vördsamt tillstyrka,

l;o) Riksdagen måtte för sin del besluta en

toriattnmg, så lydande:

„ Med ändring af Byggninga-balkens 4 Kap. 2 §,

sådan den lyder i Förordningen den 27 Februari 1858,

och 6 Kap. 2 § samt med upphäfvande af 6 Kap. 3

S samma balk, förordnas som följer:

§ 1.

o Dike, som hittills tjenat till afledning af vatten

Iran annans mark, skall fortfarande Öppet hållas, så

att samma mark kan afdikas till fyra fots djup; underhållet.

^ aligge den, som eger marken, der ''diket framgar,

sa vida ej annan är dertill förpligtad eller af ålder

hållit diket.

i ill sådant dike må en hvar leda nya diken, der

det utan skada ske kan. Tarfvas omläggning, utvidgning

eller fördjupning af diket, gånge derom som i

4 § sags.

Delegare i s

hvar efter thy, sb_

hvilken diket göres.

Bih. till Ilikså. Prof. 1814. 7 Sami. 13 Höft.

§ 2.

|ld mark skola afloppsdike hålla,

an del eger i den mark, för

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

§ 3.

Der grannars åkrar eller odlingsbara egor intill

hvarandra ligga och diken dem emellan tarfvas, skall

halfva diket af hvarderas jord tagas och af hvardera

hållas till den storlek som nödig är.

§ 4.

Mom 1. Nu vill man för jords odling eller förbättring

dike göra: möter annans jord; då må denne

ej hindra vattnets aflopp. Kan det ej föras af utan

dike och åsämjer dem ej; då skall dikningsskyldigheten

fördelas efter thy en hvar af dikningen nytta

hemtar. Har den, som nedanföre är, af diket mindre

gagn än mot kostnad och intrång svarar, varde diknings-skyldigheten

för honom i mån deraf jemkad

eller ersättning honom lemnad af den eller dem, som

i dikningen deltaga, allt efter hvad skäligt pröfvas.

Har han ej särdeles nytta af diket, när det anlägges,

men finnes det sedan, att han deraf, genom förändradt

bruk af jorden, mera gagn vinna kan, varde då diknings-skyldigheten

för framtiden i samma mån jemkad.

Mom. 2. Afdikning af kärr eller mosse eller annan

vattendränkt mark må ej så ske, att skada genom

öfversvämning eller annorledes uppkommer.

§ 5.

Vill man för jords afdikning begagna afloppsdike,

som å annans egor efter denna förordnings utfärdande

upptaget är, eller utvidga eller fördjupa sådant

dike; gånge dermed som om anläggning af nytt

dike i 4 § sägs.

'' %r §

Diknings-skyldighet skall så bestämmas, att den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lay-Utslcottets Utlåtande N:o 31.

11

mark, för hvilken dikas skall, må kunna torrläggas

till 4 fots djup, der det ske kan och ej annorlunda

åsämjes.

§ 7.

Uppstår emellan den, som dike tarfvar, och den,

genom hvars jord det skall gå, tvist om dikets storlek

eller hvar det läggas skall; varde derom så förordnadt,

att ändamålet af diket med minsta olägenhet

för den, genom hvars jord det går, vinnas må.

§ 8.

Jord, som kastas upp ur öppet dike, må ej läggas

så, att den kan skada dikets bestånd eller hindra

vattnets afrinnande till diket.

Å hvar sida om öppet dike räknas ren till högst

två fots bredd.

§ 9.

Skall någon, till följd af hvad i 4 § sägs, dike å

annans egor göra; då må den, som marken eger, diktningen

sjelf besörja mot den ersättning, som skälig

pröfvas; vare dock, der han den rätt begagna vill,

skyldig att arbetet vid tillsägelse skyndsamt verkställa.

.§ io.

Dike må ej öfver annans egor upptagas, innan

den ersättning, som till följd af stadgandet i 4 § utgå

bör, blindt gulden.

§ 11-

Försummar flen, som dertill skyldig är, att hålla

dike i gildt stånd och bättrar han ej skyndsamt derå

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

förefunnen brist, då han derom tillsagd varder, ersätte

all den skada och förlust, som deraf tillskyndas

annan.

§ 12.

Vill någon, utan att sin talan genast till Rätten

instämma, hafva fråga pröfvad, som angår dikning,

hvaraf annans rätt är beroende, söke hos Konungens

Befallningshafvande förordnande för landtmätare eller

annan lämplig person att vid syn på stället ärendet

handlägga och bifoge uppgift å dem, hvilka ega i saken

del. Har sökanden någon till synemän föreslagit

och finnes ej förslaget godkändt af öfrige sakegarne,

förelägge Konungens Befallningshafvande genom kungörelse,

som uppläses från predikstolen i den eller de

socknar, hvarinom den ifrågavarande marken är belägen,

att inom viss köld tid vid talans förlust inkomma

med yttrande, huruvida de hafva något att erinra mot

förslaget. Yppas ej stridighet derom, varde den föreslagne,

der han ej finnes olämplig eller annat laga

hinder ej möter, förordnad; i motsatt fall, äfvensom

när ej någon blifvit till synemän föreslagen, förordne

Konungens Befallningshafvande så som skäligt pröfvas.

Den sålunda utsedde synemannen bestämme i samråd

med sökanden tid för synen och utfärde till densamma

skriftlig kallelse, hvilken skall genom sökandens

försorg minst 14 dagar före synen öfrige sakegare

delgifvas.

Synemän biträdes af två gode män, hvilka äro

antingen ledamöter i egodelningsrätt, eller skiftesgodemän;

och eger synemän att efter eget val gode männen

tillkalla.

§ 13.

Uteblifver å den för synen utsatta dagen sökanden,

vare frågan förfallen och denne skyldig godtgöra

så väl förrättningsmän som öfrige inkallade personer

deras resekostnad och tidspillan. Försummar

s. 13 Kontrollera mot PDF

Laij-Utskottets Utlutande N:o 31.

13

annan kallad sakegare att sig infinna, gånge förrättningen

för sig utan hinder deraf.

§ 14.

Om jäf emot synemän eller god man galle hvad

i 31 § af Stadgar om skiftesverket i riket den 9 November

1866 i tillämpliga delar stadgas.

§ 15.

Förrättningsmännen hafva att undersöka alla de

omständigheter, hvilka kunna på frågans afgörande

inverka, samt söka mellan sakegarne åstadkomma

förening, som skall af dem alla underskrifvas. Kan

förening icke åstadkommas, böra förrättningsmännen

afgifva utlåtande, hvaruti bestämmes:

l:o) Dikets läge och storlek.

2:o) Hvarest och huru broar och trummor böra inrättas.

3:o) Om dikesjorden bör från egorna bortföras, eller

i motsatt fall om godtgörelse till jordegare bör

gifvas.

4:o) Huru, med afseende å nyttan af dikningsföretaget,

kostnaden derför bör beräknas, fördelas eller

* jemkas.

5:o) Huruvida och i hvad mån påfordrad upprensning

af dike skall ske.

6:o) När dikningen må påbörjas och senast skall vara

fullbordad, samt

7:o) Huru synekostnaden, hvilken alltid bör af sökanden

förskjutas, skall emellan dem, som af dikningen

hafva båtnad, fördelas eller eljest utgöras,

med mera sådant, som till fullständig utredning

hörer och till förebyggande af framtida tvister

lända kan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

§ 16.

Stanna synemän och gode männen uti stridiga

meningar i de fall, då beslut eller utlåtande af dem

meddelas skall, gånge efter livad de fleste säga. Har

hvar sin särskilda mening, gälle synemannens; dock

skall hvarderas mening med skälen dertill korteligen

i protokollet antecknas.

§ 17-

Finna förrättningsmännen, att frågan rör annan

än den, som blifvit kallad eller vid förrättningen eljest

är tillstädes, varde förrättningen, för nämnde sakegares

inkallande, såsom i 12 § sägs, till annan dag

uppskjuten.

§ 18.

Synemän åligger att, innan han efter förrättningens

afsilande från stället afreser, tillhandahålla sakegarne

afskrift af det i ärendet förda protokoll jemte

förrättningsmännens beslut.

§ 19.

År sakegare missnöjd med förrättningen, har han

att inom 30 dagar från dess afslutande till Rätten instämma

sin talan, vid påföljd att beslutet eljest anses

hafva emot honom vunnit laga kraft, hvarom underrättelse

skall i protokollet meddelas.

Förening, som enligt § 15 blifvit träffad, må genast

till verkställighet befordras.»

Vidkommande åter motionens 2:dra punkt, som åsyftar förändrade

bestämmelser i fråga om verkställighet af vattenafledning, som pröfvas

nödig för odling eller förbättring af jord, deri två eller flere hafva del,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

15

och som ej kan hänföras till sådan dikning eller rensning, som i 6

Kap. Byggninga-balken och Kongl. kungörelsen den 28 December 1822

afses, så och då denna fråga ej lärer vara af den trängande beskaffenhet,

att den lämpligen kan från vattenrättsfrågan i dess helhet utbrytas,

för att göras till föremål för en särskild lagstiftningsåtgärd, finner Utskottet

sig föranlåtet hemställa,

2:o) att motionärens förslag i denna del ej måtte

till någon vidare åtgärd å Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 7 Maj 1874. *

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre, som ansett § 19 af den föreslagna författningen

hafva bort erhålla följande lydelse:

»§ 19. Åtnöjes sökanden och öfrige sakegare medo synemannens

och gode männens utlåtande, kommer dervid att bero. Åsämjas de ej,

har sökanden att saken till domstol instämma inom tretio dagar efter

förrättningens afslutande, vid påföljd att den då väckta fråga eljest

anses förfallen.»

af Herr Grefve Mörner: »Enligt hvad kändt är lärer en lag om

vattenrätten snart blifva Riksdagen förelagd, och vid sådant förhållande

anser jag en partiel lag om dikningsskyldighet ingalunda böra på för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

hand antagas, enär derigenom förvecklingar kunna uppkomma och något

trängande behof af denna separata lagstiftning så mycket mindre

förefinnes, som Byggninga-balken redan innehåller temligen nöjaktiga

stadganden i fråga om dikning.))

af Herr Friherre Wrede, som instämt med Grefve Mörner.

Herr von Sydow har begärt få antecknadt, att han i ärendets behandling

inom Utskottet icke deltagit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.