Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser rörande flottled. Dessa, till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta dels inom Första Kammaren af Herrar A. E. J§,os och Edvard Frisk

1874-05-16 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1874:37, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser rörande flottled. Dessa, till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta dels inom Första Kammaren af Herrar A. E. J§,os och Edvard Frisk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

1

M.o 37.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Maj 1874, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande

bestämmelser rörande flottled.

Dessa, till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta dels inom

Första Kammaren af Herrar A. E. J§,os och Edvard Frisk (motionerna

N:is 22 och 24) och dels inom Andra Kammaren af Herr F. Malmberg

(motionen N:o 140).

De i förevarande ämne nu gällande föreskrifter innefattas i Kongl.

brefvet den 8 April 1811, så lydande:

Landshöfdingarne uti de län, der flottning uti strömmar och vattendrag

är öflig, böra för de vattendrag, hvarest flott- och farleder förut

varit och . vara höra, vid sig derom yppade tvister, och efter förrättade

undersökningar å hvarje sådant ställe, samt vederbörandes hörande, genom

. utslag föreskrifva vid hvilka tider, huruledes och med hvad vilkor

flottningar må utöfvas, så att, då den å ena sidan ej obehörigen hindras,

eller med oskäliga afgifter betungas, den å andra sidan icke eller må

lända jord, strand, vattenverk och fiskeegare till skada och förfång; och

i händelse å någondera sidan emot dessa föreskrifter felas, har den lidande

sig öppet att för skadan söka sin ersättning, samt derom tillita

domaren, om den ej annorlunda kan erhållas. Men hvad åter beträffar

sådane enskilte vattendrag, der flott- och farled förut icke varit, och hvarest,

vid uppkommande rättegång, jord- och strandegare icke eller med stöd

ao och författningar, åläggas kan, att sådana tillåta och öppna hålla,

sa ankommer på Överenskommelser med egarne till samma vattendrag,

om och med hvad vilkor de till flottning och transport måge få nyttjas.

Bi/i. till Likså. Prof. 1874. 7 Samt. 17 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

2

Med anmärkning, hurusom tvister ofta förekommit angående rätt

till flottning och farled uti allmänna och enskilda vattendrag, samt att

stridiga åsigter yppats derom, huruvida vattendragen vore att anse såsom

allmänna eller enskilda, har Herr Ros föreslagit, att Riksdagen måtte

för sin del besluta, »att senare delen af Kongl. brefvet den 8 April 1811,

som rör enskildes rätt att förhindra flott- och farled, mätte upphäfvas,

och hvad i föregående delen af samma Kongl. bref stadgas utan undantag

förklaras gällande.»

Herrar Frisk och Malmberg åter hafva sammanstämmande hemställt,

att för Gefleborgs, Wester-Norrlands, Jemtlands, Wester- och Norrbottens

län måtte antagas en förordning angående flottning af skogsalster, af

följande innehåll:

»§ 1.

I sjöar, elfvar, strömmar, åar, sund eller andra naturliga vattendrag,

der flottning kan ske, må enhvar, under iakttagande af föreskrifterna i

denna förordning, verkställa flottning af skogsalster. Flottningsmanskap

är berättigadt att, då sådant är för flottningen nödvändigt, beträda eller

med flottgods lägga till vid stränderna af flottled samt der anbringa bomfästen

eller vidtaga andra för ändamålet erforderliga åtgärder.

§ 2.

På ställen, hvarest allmän farled för ång- eller segel-fartyg nyttjas,

der bro, sluss, vatten- eller fiskeverk eller annat fiske, som regelbundet

idkas, kan skadas, eller ock der annan värdefullare anläggning förefinnes

eller skogsalster icke kunna utan uppdämning fortskaffas, får flottning

icke bedrifvas, förrän syn och pröfning’ föregått, såsom här nedanföre

beskrifves, så framt saken icke uteslutande angår enskilde sakegares rätt

och dessa samtycka till flottningen.

Sådan syn och pröfning kommer efter hand att på statsverkets bekostnad

verkställas uti vattendrag, som till flottning allmännare begagnas,

önskar någon verkställa flottning i dylikt vattendrag, innan syn och

undersökning genom styrelsens försorg kunnat anställas, eller uti annat

sådant vattendrag, hvarest flottning, såsom ofvanföre sagdt är, ej utan föregången

undersökning får utföras, ege han hos Konungens Befallningshafvande

i länet ansöka att sådan förrättning må på hans bekostnad verkställas.

Kan han genom bevis af kronobetjening eller magistrat eller af

två trovärdiga män styrka att endast någon mindre bro eller något rin
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

3

gare vattenverk förefinnes i vattendraget och att för flottning^ annat

hinder af förenämnda beskaffenhet icke eger rum, må Konungens Befallningshafvande,

sedan vederbörande sakegare blifvit hörde, utan att syn

föregått, tillåta fiottningen, derest sökande ställer godkänd säkerhet för

ersättandet af skada, som derigenom kan vållas.

§ 3.

Den i § 2 omförmälda syn förrättas af chefen för norra väg- och

vattenbyggnadsdistriktet eller annan dertill förordnad sakkunnig person

med biträde af någon skogstjensteman, som Skogsstyrelsen på Konungens

Befallningshafvandes anmodan dertill utsett, samt två gode män.

Dervid skall undersökas, huru i vattendraget befintliga broar, slussar,

vatten- och fiskeverk eller annat fiske skola skyddas, äfvensom hinder

genom flottning för farleds öppenhållande förekommas;

huruvida flottning till betryggande af förenämnda ändamål eller af

annan giltig anledning bör under någon del af året förbjudas, om virket,

då det flottas, för enahanda orsaker bör vara afbarkadt, äfvensom om

det får fortskaffas löst eller sammanbundet i flottor;

huruvida säkerhet för befarad skada i särskilda fall, då dyrbarare

egendom genom flottning kan äfventyras, får affordras vederbörande virkesegare,

innan flottning af dem på stället verkställes;

om flottning i särskilda vattendrag eller delar deraf ovilkorligen

bör till allmän eller enskild båtnad verkställas för samtlige virkesegares

gemensamma räkning och huru fiottningen i sådant fall bör ordnas;

huru flera egare tillhörigt virke, som flottas för gemensam räkning

eller blifvit sammanblandadt, skall för delegares räkning på lämpliga

ställen åtskiljas och uttagas;

huruvida expropriation af mark, vattenområde eller vattenverk är

nödvändig för anläggning af sådana anstalter, som erfordras för att göra

flottleden farbar eller skydda dervid belägna inrättningar, huru stor kostnad

kan erfordras för dessa anstalters anbringande och vidmakthållande,

inom hvilken tid de kunna utföras och hvilken afgift för deras begagnande

vid flottning bör erläggas till den, som insätter densamma.

Vid synen skall ock, så vidt görligt och nödigt är samt vederbörande

sakegare sådant yrka, undersökas och föreslås,

huru långt och med hvad vilkor flottningsinanskap efter behofvet

för fiottningen må berättigas att beträda enskilde jordegares område,

äfvensom utlåtande afgifvas om andra förhållanden, hvilka för flottningens

ordnande behöfva tagas i betraktande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Vtsicottets Utlåtande N:o 37.

Sedan tillstädeskomne sakegare blifvit hörde, skall förrättningsmannen

på stället i ärendet afgifva yttrande och förslag, meddela sakegarne

innehållet deraf samt göra om deras anmärkningar anteckning uti

instrumentet, hvilket derefter af förrättningsmannen'' utan dröjsmål till

Konungens Befallningshafvande insändes.

§ 4.

Efter det syneinstrumentet till Konungens Befallningshafvande inkommit,

bör detsamma skyndsamligen behandlas och utslag i ärendet

meddelas, hvari noga bestämmas de vilkor och föreskrifter, som för flottning

i vattendraget för omförmälda rättigheters betryggande böra iakttagas,

äfvensom den afgift, som skall erläggas af dem, hvilka begagna i

vattendraget nödiga flottningsanstalter.

Om enskild person eller bolag ansöker att på grund af utslag få,

innan detsamma vunnit laga kraft, verkställa flottning, må sådant tillåtas,

i fall sökanden hos Konungens Befallningshafvande ställer säkerhet

för all den ersättning honom kan ådömas i händelse ändring i utslaget

vinnes.

§ 5.

Befinnes af enskilda personer eller bolag för flottningens underlättande

eller skyddande af andras egendom anlagd inrättning bristfällig,

ege Konungens Befallningshafvande på anmälan vid vite förpligta innehafvaren

till bristernas afhjelpande eller efter omständigheterna på giltiga

skäl förklara honom sin anläggning förlustig, i hvilket fall inrättningen

skall genom offentlig auktion öfverlåtas* å andra, som pröfvas

lämpliga att den förestå och vidmakthålla samt derför ställa säkerhet.

Om flottledens begagnande, innan de anmärkta bristerna blifvit afhjelpta,

kan förorsaka betydligare skada, må Konungens Befallningshafvande emellertid

förbjuda slikt begagnande.

§ 6.

Innan flottning vidtager, bör virkets egare bland flottningsmanskapet

utse en förman, som flottningen förestår, samt derom underrätta länsmannen

i orten.

Der skilde egare tillhörigt virke flottas i samma vattendrag, skall

en hvar af dem förse sitt gods med tydligt märke som kan urskiljas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

5

från de enahanda märken, hvilka andra begagna. Virkets egare bör

hvarje år, minst tre veckor förrän flottningen vidtager, vid vite af femtio

kronor, aflemna en teckning af sagda märke till länsmannen i orten,

hvarest flottningen verkställes; och åligger det länsmannen att uti närmaste

kyrkor låta kungöra så väl om förmannen för flottningen som om

de virkesegare, hvilkas märken till honom aflemnats, samt hålla teckningarne

af dessa märken till påseende för dem som önska derom taga

kännedom.

Om flottgods, som icke är märkt eller hvars märke under flottningen

blifvit utplånadt, sammanblandas med andras gods, så att ekanderätten

dertill icke kan med säkerhet bestämmas, skall allt sådant gods

fördelas emellan sarntlige virkesegare i det förhållande en hvar af dem

bevisligen är i afsaknad af virke, som han då haft under flottning i

vattendraget.

§ 7.

Den, som förestår eller inrättat sådan flottled, som i § 5 beskrifves,

vare pligtig att godtgöra all skada, som kan förorsakas genom hans

försummelse att hålla de för flottningen uppförda inrättningarne i behörigt

stånd.

För all skada eller olägenhet, som inträffat genom virkesegarens

eller flottningsmanskapets förvållande eller genom det flottade virket,

vare virkesegare ansvarig.

Ega flere del i virke, som förorsakat skada, eller kan icke bevisas

hvilkens virke skadan förorsakat, ansvara de, som i flottningen efter vattendraget

gemensamt deltagit, alla eller den, som tillgång eger, för ersättningens

gäldande till den, som skadan lidit.

§ 8.

Då flottning sker på sådana ställen, hvarest förutses kan att flottningsmanskapet

måste beträda annans jord eller grund, eller att skada

kan uppstå genom det flottade virket, vare den, som flottningen förestår,

skyldig att derom underrätta vederbörande strandegare antingen genom

kungörelse i ortens kyrka eller genom särskild anmälan hos strandegaren

eller dennes ombud.

Timar sedan skada, skall förmannen för flottningsmanskapet, innan

det flottade godset från trakten får vidare framskaffas, erbjuda sig att

godtgöra skadan. Kunna parterna om ersättningen icke sämjas, ega de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

hvardera utse en god man, för att jemte en tredje, hvilken de utsedde

tillkalla, pröfva skadan och bestämma den ersättning, som derföre bör

utgifvas, jemte arvodet för deras förrättning och af hvem det bör gäldas.

Hvad sålunda bestämmes, skall genast utbetalas eller säkerställas genom

pant eljer borgen, som blifvit af vederbörande myndighet godkänd.

Atnöjes ej egaren af virket med värderingen, kåfve rätt att vid

domstolen i orten, der skadan skett, göra saken anhängig och söka återvinning

för det han utgifvit, i stad inom en månad, och på landet vid

det lagtima häradsting, soin en månad derefter först infaller. Om den,

som skadan lidit, icke nöjes med honom tillerkänd godtgörelse, må han

i enahanda ordning vid samma domstol söka rättelse deri.

§ 9.

Uraktlåter förman att erbjuda och fullgöra ersättning, såsom i § 8

säges, må vederbörande länsman eller magistrat, på anmälan af den, som

skadan lidit, med qvarstad belägga så stor del af det under förmannens

inseende ställda virke, som motsvarar ersättningen. Har denna ännu

icke blifvit på förenärnndt sätt bestämd, skall den af utsedde gode män

först uppskattas. Godtgör icke virkesegaren inom fyra veckor derefter

skadan och annan deraf föranledd kostnad, må det i qvarstad tågna virket

genom länsmannens eller magistratens åtgärd medelst offentligt utrop

försäljas samt skadeersättningen och kostnaderna ur de inflytande medlen

gäldas. Undandrager sig den, som skada lidit, att för skadans bestämmande

utse värderingsman eller är han frånvarande eller aflägset boende

och har han icke utsett på stället eller i dess närhet någon annan, som

uti ifrågavarande afseende eger föra hans talan, hafve ej makt att förhindra

flottningsgodsets bortskaffande eller begära qvarstad derå.

§ 10.

Hvar som af ondt uppsåt skadar bommar eller andra för flottning

gjorda anstalter, eller lägger i flottled stängsel eller annat för att dymedelst

hindra flottning, plikte från ett hundra till ett tusen kronor.

Stämplar någon annans virke med sitt märke, i afsigt att tillegna

sig detsamma, straffas han enligt lag. I alla dessa fall vare den skyldige

jemte virkesegaren förbunden att ersätta den skada, som genom hans förvållande

uppkommer. Sakegare dock obetaget att i de uti 2 mom. 7

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

7

§ omförmälda fall omedelbart söka virkesegaren, hvilken derefter eger

hålla sig till den skyldige.

Förenärnnda böter gå till treskiftes efter allmän lag, och i fall de

icke utgå, skola de förvandlas till fängelse vid vatten och bröd, motsvarande

en tredjedel af det ådömda bötesbeloppet».

Varande af desse motionärer alternativt föreslaget, att Riksdagen

behagade ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, det täcktes

Kongl. Maj:t till nästkommande riksdag låta utarbeta och då för Riksdagen

framlägga förslag till en för de fem norrländska länen gällande

förordning angående flottning af skogsalster.

Uti underdånig skrifvelse den 14 Mars 1863 anhöllo Rikets Ständer,

att Kongl. Maj:t täcktes åt sakkunnige män uppdraga att utarbeta

förslag till ny lag rörande vattenrätten. Af dertill utsedde komiterade

blef sådant förslag afgifvet den 15 Juni 1865. Kongl. Maj:t fann emellertid

detta förslag vara af beskaffenhet att tarfva omarbetning i vissa

delar och förordnade för sådant ändamål en särskild komité, som den 5

November 1870 afgaf nytt förslag, hvaröfver Högsta domstolen den 10

November 1871 sig yttrat; och är frågans vidare behandling beroende

på åtgärd af Kongl. Maj:t.

Begge omförmälda komitéerna hafva i fråga om flottled ansett, att

lagstiftningen ej borde tillerkänna strandegarne någon exklusiv rätt att

deröfver råda; att, då flottled såsom kommunikationsmedel vore jemförlig

med farled, densamma till sin natur vore allmän och såsom sådan

endast en inskränkning i den enskilda strandegarerätten, men sjelf lika

litet som farleden något föremål för enskild eganderätt, hvarom kunde

kontraheras; samt att det ej funnes någon rimlig grund, hvarföre, såsom

ofvanberörda Kongl. bref antager, skilnad i detta fall skulle ega rum

emellan de vattendrag, der flottning före en viss tidpunkt varit, och

dem, der flottled senare inrättades. Utgående från dessa åsigter hafva

komitéerna i sina förslag tillerkänt Konungens Befallningshafvande befogenhet

att i afseende å vattendrag, der flottning icke tillförene varit

öflig, pröfva, huruvida och under hvilka vilkor sådant vattendrag må såsom

allmän flottled begagnas.

I 12 kap. 4 § Jordabalken finnes uttalad den jemväl på åtskilliga

andra ställen i lagen erkända regel, att eganderätten till stranden medför

full eganderätt till vattnet. Denna senare eganderätt är i Utskottets

tanke lika helig som den förra och måste af lagstiftaren respekteras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Visserligen är i Kongl. förordningen om jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof den 14 April 1866 tillämpad den grundsats, att enskild

eganderätt måste vika för det allmännas bästa, dock så att ersättning

åtnjutes för det som afstås; men att, på sätt förevarande motioner

synas afse, utsträcka grundsatsen derhän, att egare af vattendrag skulle

vara underkastade inskränkning i sin eganderätt äfven till förmån för

ett mera enskildt intresse, låter svårligen förena sig med ett tillbörligt

aktgifvande på eganderättens helgd.

I de fall, der enskildt vattendrag tages i anspråk för flottning, som

för en hel ort och för en större folkmängd medför väsendtlig fördel, är

väl nyssberörda Kongl. förordning tillämplig, sålunda nemligen att egaren

kan kännas skyldig afträda vattendraget emot lösen derför. Ofta

kunna dock förhållandena vara sådana, att flottningen icke förorsakar

egaren något synnerligt men i nyttjanderätten till vattnet. Enligt Utskottets

åsigt borde i dylika fall, i likhet med hvad stadgadt är i fråga

om jords eller lägenhets begagnande endast för utläggning af elektriska

ledningstrådar, egaren icke vara ovilkorligen berättigad att fordra lösen

för vattendraget, utan endast ersättning för det intrång som flottningen

medför. Derjemte anser Utskottet, att det lämpligen kunde öfverlemnas

åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, när fråga väckes om anläggande

och begagnande af flottled i annans enskilda vattendrag, pröfva, huruvida

expropriation i sådant afseende må ega rum.

Något giltigt skäl, hvarföre man skulle, såsom Herrar Frisk och

Malmberg föreslagit, i förevarande ämne lagstifta allenast för landets

norra provinser, torde ej kunna anföras, då behof af flottleder förefinnes,

ehuru mindre allmänt, äfven i andra delar af riket.

På grund af hvad nu blifvit anfördt och då det är för skogshandteringen

af vigt, att denna fråga erhåller en snar lösning, får Utskottet,

i anledning af ifrågavarande motioner, vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes så snart ske kan och, derest för

undvikande af dröjsmål sådant finnes erforderligt, särskild^

utan afbidan på förestående pröfningen af frågan

om vattenrätten i dess helhet, taga i öfvervägande,

huruledes allmän flottled i de vattendrag, der den ej

redan finnes men är af behofvet påkallad, må, der

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvar det nödigt,

enligt de i afseende å jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof eller dess begagnande endast för utläggning
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

9

läggning af elektriska ledningstrådar stadgade grunder

kunna anläggas och begagnas, samt till Riksdagen göra

framställning om den lagstiftningsåtgärd, som för ändamålet

finnes erforderlig.

Stockholm den 16 Maj 1874.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer;

af Herr Grefve Sparre: »I fråga om flottningens förhållande till

strandegarerätten hafva begge vattenrätts-komitéerna ansett sig böra i sina

förslag undvika den åsigt, som velat ur nämnda rätt härleda rättigheten

till flottning. Den äldre komitén, hvilkens uppfattning härutinnan delades

af den yngre, anförde, bland annat, att det visserligen ej borde sättas

i fråga, att icke en strandegare, som ensam råder öfver ett vattendrags

stränder eller förvärfvat sig öfrige strandegares lof och samtycke, skulle

ega att fritt och utan myndigheternas inblandning idka flottning derstädes,

men härvid borde dock fästas det vilkor, att allmän farled icke

funnes i vattendraget; ty i detta fall måste det tillhöra de administrativa

myndigheterna att bevaka farledens intresse och ordna dennas förhållande

till flottningen. Strandegarens rätt i detta afseende berodde endast af

den omständigheten, att ingen annan än han kunde lida skada af flottningen,

om farled ej funnes i vattendraget. Deremot vore den icke någon

exklusiv rättighet, som tillhörde strandegarne ensamme och öfver hvilken

de genom aftal kunde förfoga. Denna åsigt, som åt strandegarne eller

deras rättsinnehafvare beredde ett monopol på andra skogsegares bekostnad,

borde vid lagstiftningen aflägsnas, och ett uttryckligt förklarande

derom hade komitéen funnit så mycket mera nödvändigt, som den närvarande

lagstiftningen icke vore främmande för denna, enligt komitéens

omdöme, alldeles oriktiga och till sina följder skadliga uppfattning af

B in. till Bilcsd. Vrot. 1874. 7 Sami. 17 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-TJtshottets Utlåtande N:o 37.

frågan. Då flottleden såsom kommunikationsmedel vore jemförlig med

farleden, vore den till sjelfva sin natur allmän och såsom sådan endast

en inskränkning i den enskilda strandegarerätten, men sjelf lika litet

som farleden något föremål för enskild eganderätt, hvarom kunde kontraheras.

Ej heller funnes någon rimlig grund, hvarföre, på sätt Kongl.

brefvet den 8 April 1811 antager, skilnad i detta fall skulle förefinnas

emellan de vattendrag, der flottning före en viss tidpunkt varit, och dem,

der flottled senare inrättades. Det måste vara något för alla vattendrag

gemensamt, att de kunna blifva under någon viss period till flottled använda,

och den ene strandegaren borde ej mindre än den andre vara

underkastad den olägenhet, som deraf kunde följa.

I öfverensstämmelse med dessa åsigter anser jag, att lagstiftningen

eger full befogenhet att i afseende på strandegarerätten göra de inskränkningar,

som äro af kommunikationernas behof pakallade, och fai jag

alltså hemställa, ...... .

att Riksdagen ville för sin del besluta en förrättning, så

lydande:

Med ändring af hvad Kongl. brefvet den 8 April 1811

innehåller angående flottning i enskilda vattendrag, der

flott- och farled förut icke varit, varder härigenom förordnadt,

att fråga derom må väckas hos Konungens Befallningshafvande,

som, efter det undersökning på stället

skett och vederbörande blifvit hörde, eger att pröfva, huruvida,

med afseende å ortens och det allmännas fördel,

flottning i sådant vattendrag må ega rum, samt i öfrigt

meddela erforderliga föreskrifter, på sätt stadgadt är i

afseende å vattendrag, der flott- och farled förut varit.»

af Herr von Gegerfelt, som ansåg giltigt skäl ej finnas att för nu

förevarande fall göra undantag från den i allmänhet gällande besRlmmelse,

att pröfningen af frågor huruvida expropriationsrätt må medgifvas,

tillkommer Kongl. Maj:t.

af Herrar Holmberg, Sundeil och Magnus Jonsson, hvilka instämt

med Herr Grefve Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.