Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Pensionsstaten.
1874-05-08 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1874:21b, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Pensionsstaten.
Dokumentets text
ätais-ijtsTcoitets Utlåtande JS:o 21 b.
1
N:o 21 b.
Ank. till Riksd. Kansli den 8 Maj 1874, kl. 2 e. in.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Pensionsstaten.
(l:sta U. A.)
Sedan Utskottet under den 27 sistlidne Mars afgifvit utlåtande (N:o 21 a),
angående regleringen af utgifterna under den afdelning af nionde kufvudtiteln, som
omfattar Allmänna Indragning sstaten, går Utskottet nu att yttra sig i afseende å
den andra afdelningen af samma hufvudtitel eller
Pensionsstaten.
l:o) Under åberopande af ett den nådiga propositionen angående statsverkets
tillstånd ocb behof bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 9 Januari innevarande
år har Kongl. Maj:t uti nämnda proposition föreslagit, att bland de under
rubriken Civilstatens pensionskassa uppförda anslag ett särskildt anslag å 9,000
kronor måtte upptagas för pensionering af tjensteman och betjente vid skogsstaten
och skogsskolorna men deremot anslaget till Pensionsstaten för civile embets- och
tjensteman med enahanda belopp minskas, så att summan af pensionskassans särskilda
anslag förblefve oförändrad.
Utaf berörda statsrådsprotokoll (Bil. N:o 6 b. pag. 100) inbemtas, att —
sedan Skogsstyrelsen, med anledning af framställningar från åtskillige skogstjenstemän,
uti underdånig skrifvelse den 0 Juni 1872 anhållit, det Kongl. Maj.:t täcktes söka
bereda skogsstatens tjensteman och betjente inträde i Civilstatens pensionsinrättning,
äfvensom att i afseende å Skogsinstitutets personal sådana åtgärder måtte vidtagas,
att jemväl denna personal, som nu vore uppförd endast på extra stat, kunde, om
den framdeles blefve förflyttad på ordinarie stat, vinna tillträde till pensionsinrättninBih.
till Riksd. Prot. 1874. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o SI b.
gen — såväl civilstatens nämnda år församlade fullmäktige, hvilkas yttrande häröfver
blifvit infordradt, som pension sinrättningens direktion ansett, att de till skogsstaten
hörande, på ordinarie stat uppförde tjensteman och betjente, med undantag af chefen
för Skogsstyrelsen, såsom förtroendeembetsman, och skogsinspektörerne, såsom endast
på viss tid förordnade, kunde medgifvas inträde i inrättningen mot ett årligt statsbidrag
af 9,000 R:dr.
Hvad sålunda förekommit hade icke föranledt någon särskild nådig framställning
till senaste Riksdag, enär Kongl. Maj:t då gjort det mera omfattande förslaget,
att ett större anslag skulle beviljas Civilstatens pensionsinrättning, emot det att densamma
öfvertoge samtlige civile embets- och tjenstemäns pensionering. Då emellertid
detta förslag förfallit, hade frågan om beredande af delaktighet i pensionsinrättningen
för skogsstatens tjensteman och betjente samt skogsskolornas på ordinarie stat
varande personal till behandling förekommit. En sådan förmån skulle, enligt departements-chefens
åsigt, för den svagt afiönade skogsstaten vara af stor betydenhet och
behöfde icke för statsverket medföra någon egentlig uppoffring, emedan, då upplyst
vore, att hittills till pensionsinråttningen utgående anslag vore större än behofvet
kräfde, tillgång till det för beviljande af det sökta inträdet begärda belopp syntes
naturligen kunna beredas genom ett motsvarande afdrag å omförmälda anslag, hvarigenom
hela förändringen skulle bestå deruti, att åt nämnda belopp, anvisadt för beredande
af tillträde till inrättningen för skogsstatens personal, gåfves samma kontraktsenliga
helgd, som måste anses tillhöra det i riksstaten pensionsinråttningen tillagda
anslag af 7,200 R:dr för pensionering af kommissionslandtmätare.
Å riksstatens nionde hufvudtitel finnes för Civilstatens pensionskassa upp
förda nedannämnda anslag under följande särskilda rubriker, nemligen:
Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman .......................................... 37,500: —
D:o för deras enkor och omyndiga barn ........................................................... 45,000: —
Ersättning för mistade löneinnehållningar ............................................................ 2,245: 50.
D:o för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar .......................................... 6,540: —
För pensionering af kommissionslandtmätare jemte desse tjenstemäns
enkor och barn ................................................................................................... 7,200: —
eller tillhopa R:dr 98,485: 50.
Sedan i följd af Kongl. Brefvet den 29 Juni 1 798 ett belopp af 10,000
K:dr banko årligen blifvit anslaget dels till pensioner för sådana embets- och tjensteman,
hvilka före 70 års ålder af sjukdom nödsakades lemna tjensten, och dels till
grundläggning af en framtida pensionsinrättning, framlades vid 1823 års riksdag ett
Stats-Utskottets Utlåtande N;o 21 b.
3
af särskilde komiterade uppgjordt förslag till en allmän pensionskasseinrättning för
rikets civile embets- och tjensteman, hvilken inrättnings fond skulle sammanbringas
genom bidrag både af staten och af vederbörande löntagare; varande såsom bidrag
från statens sida påräknade:
förenämnda år 1798 anslagna och sedermera på riksstatens sjunde hufvudtitel
uppförda belopp af 10,000 R:dr banko, jemte den genom förräntande af besparingarne
å detta anslag bildade fond;
den Arméns pensionskassa dittills tillgodokomna andel eller 3/5 såväl af
centonalen som af befordringsafgiften å alla civile embets- och tjenstemäns löner;
inkomsten af vakanta löner å civila stater under förslags- och liggetiden;
samt
rättigheten att uppbära den utaf afskedade civile embets- och tjensteman aftjenta
begrafningshjelp.
Uti underdånig skrifvelse den 2 September 182 3 yttrade Rikets Ständer rörande
de i de två första punkterna omförmälda inkomster, om hvilka här nu endast
är fråga, att, emedan det genom Kongl. Kungörelsen den 2 9 Juni 17 98 anslagna
belopp af 10,000 R:dr årligen, vid senare verkställda statsregleringar, blifvit af
Rikets Ständer uppfördt att fortfarande utgå och disponeras, på sätt högstberörda
kungörelse bestämde, samt Rikets Ständer jemväl, under den 20 Juli 1815, uttryckligt
öfverlemnat samma belopp till den blifvande pensionskassan för rikets civila
stat, hade Rikets Ständer nu godt funnit bifalla, att detta statsanslag måtte, för den
kommande tiden, till enahanda ändamål användas. Hvad dernäst anginge de till
Arméns pensionskassa inflytande 3/5-delar, så väl af centonalen, 1 procent, som af
befordrings- eller vanligen så kallade Wadstena krigsmanshusafgiften, 2 procent utaf
civile embets- och tjenstemäns löner, så hade Rikets Ständer inhemtat, att förstnämnda
afgift genom Kongl. reskriptet den 2 3 September 1090, och befordringsafgiften
åter medelst Kongl. påbudet den 31 December IG89 blifvit anslagna till
det då inrättade krigsman sims et för ej mindre officerares än gemenskapens af landtarmén
pensionerande och understöd, men ifrån år 1757, i följd utaf förordnandet
uti reglementet den 10 Januari samma år, § 8, till ofvanberörda kassa årligen ingått,
samt att, enligt hvad komiterade utredt, årliga beloppet af omförmälda inkomster
utgjort 15,000 R:dr banko; och ehuru billigheten syntes fordra, att, då civile
staterna, i likhet med de militära, skulle, genom egna tillskott af deras löner, bidraga
till en pensionskassa af enahanda egenskap, ifrågavarande utgifter borde komma
denna nya inrättning till godo; likväl och som Arméns pensionskassa, både vid
dess stiftelse, och vidare genom Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och reglemente
af den 20 Maj 18 17. V. art. 74 §, blifvit försäkrad om åtnjutandet af
denna inträd, hvilken fördenskull icke skäligen, utan motsvarande ersättning af staten,
torde böra samma kassa frångå; alltså och enär det äfven instämde med afgifternes
första ändamål, att desamma såsom en allmän gärd fortfarande borde tillfalla de
i
4
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 21 b.
inrättningar, af hvilka de till det gemensamma försvarsverket hörande personer skulle,
efter tjenstetidens slut, understödjas, hade Rikets Ständer ansett förhållandet i denna
del höra blifva orubbadt, men deremot beslutit, att den summa af 15,000 B:dr
banko om året, hvartill 3/5 af ceutonalen och krigsmanshusafgiften utaf civile embetsoch
tjenstemäns löner uppginge, skulle för deras pensionsinrättning å stat under sjunde
hufvudtiteln uppföras.
Det förra af ifrågavarande anslag, eller det å 15,000 R:dr Runt, år således
redan vid 1815 års riksdag af Rikets Ständer uttryckligt öfverlemnadt till den blifvande
pensionskassan för civilstaten, hvarefter Rikets Ständer år 1823 bifallit, att
detta statsanslag måtte, •''för den kommande tiden”, till enahanda ändamål användas.
Det senare anslaget åter å 22,500 R:dr R:mt torde böra anses vara pensionsinrättningen
tillförsäkradt på enahanda sätt, som de inkomster, för hvilka det utgör ersättning,
redan år 1823 ansågos vara tillförsäkrade Arméns pensionskassa. Begge dessa
anslag äro alltså, enligt Utskottets åsigt, af den beskaffenhet, att de icke skäligen böra
till större eller mindre del af staten återtagas, derest icke det kan visas, antingen
att de redan uppfyllt sitt ändamål eller med andra ord icke vidare äro för pensionsinrättningen
behöiliga, eller ock att civilstaten å sin sida vidtagit åtgärder, som kunde
berättiga staten att indraga, de till pensionsinrättningen utfästa bidrag. Intetdera af
dessa fall torde emellertid hafva inträffat. Visserligen tillväxer årligen pensionsinråttningens
fond med ett belopp, som till och med öfverstiger summan af statsanslagen,
men orsaken dertill är uppenbarligen att finna deruti, att pensionerna ännu äro så
låga, att endast högst få tjensteman kunna begagna sin pensionsnitt, och för pensionernas
höjande till sådana belopp, att inrättningen kan anses uppfylla det dermed afsedda
ändamål, äro dess tillgångar ännu icke tillräckliga. Vid sådant förhållande och
då någon vinst icke kan anses genom den ifrågasatta indragningen staten tillskyndas,
enär dymedelst endast skulle aflägsna» den tidpunkt, då pensioneringen från Civilstatens
pensionsinrättning kunde så ordnas, att någon lindring i utgifterna för tjenstemäns
pensionering blcfve staten beredd, tillstyrker Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning må på
det satt af Riksdagen bifallas att, med bibehållande af nuvarande
anslag för Civilstatens pensionsinrättning, ett särskildt anslag
å 9,000 kronor må för denna pensionsinrättning uppföras
för pensionering af tjensteman och betjente vid skogsstaten och
skogsskolorna.
2:o) Uti en den 9 Januari innevarande år till Riksdagen aflåten nådig proposition
har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen, att — jemte det till bildande a: en
pensionskassa för enkor och barn efter prester och elementarlärare, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med särskilda komiterades af Kyrkomötet godkända förslag, ansloges
Ståts-Utskottets Utlåtande. N:oZ21 b.
5
dels de nuvarande emeritikassornas behållning, med skyldighet för pensionskassan att
ansvara för de förbindelser, hvari emeritikassorna för närvarande häftade, dels ett års
behållen inkomst af hvarje presterlig beställning i riket, hvilken inkomst i allmänhet
borde utfalla då en viss beställning första gången efter pensionsreglementets fastställande
blefve ledig, dels ock all behållen inkomst vid prestsyssla, hvilken i följd af
tvist eller annan omständighet komme att stå ledig utöfver den lagliga tillträdestiden,
äfvensom vederlag under extra nådår — tillika måtte såsom bidrag till pensionsfonden
för elementarlärarnes enkor och barn å riksstatens nionde hufvudtitel
uppföras ett årligt anslag af 45,000 K:dr.
Beträffande omförmälda, af nästlidet års allmänna Kyrkomöte godkända förslag
får Utskottet ur den nådiga propositionen, till hvars innehåll rörande den föregående
behandlingen af denna fråga torde få hänvisas, i korthet anföra följande der
angifna hufvudgrunder.
Särskilda enke- och pupillkassor bildas för prester och elementarlärare, dock
så att dessa kassor stå under samma förvaltning. Delegare i den förra äro samtlige
ordinarie och extra ordinarie prester samt konsistoriernes notarier och amanuenser,
i den senare alla ordinarie elementar- och seminarii-lärare, som hafva presterlig
tjenstårsberäkning, undantagande lektorer med prebenden, hvilka för hela sin lön skola
vara delegare i förstnämnda kassa. Inom hvarje kassa bildas en grundfond af sådana
medel, hvilka icke inflyta genom direkta bidrag af delegarne, samt en tillskottsfond,
hvari ingå hufvudsakligen delegarnes bidrag, beräknade till 2 procent årligen
af hvarje lön. Till pension berättigade äro delegares enka och barn, de sistnämnda
i tre fall, nemligen o) då de icke fyllt 21 år, b) efter fyllda 21 år, då. de genom
kropps- eller sinnessjukdom äro urståndsätta att till sitt uppehälle bidraga och c) döttrar
efter uppnådda 55 år, så vida de icke äro eller hafva varit gifta. I grundfonden
anses alla delegare hafva lika stora lotter, hvarföre den andel af hvarje pension, som
utgår från denna fond, är bestämd till lika stort belopp för alla innehafvare af full
pension, hvaremot den andel, som utgår af tillskottsfonden, blir större eller mindre
i förhållande till storleken af hvarje delegares senast erlagda årsbidrag till nämnda
fond. Pensionerna begynna utdelas med mindre belopp, så snart tillgångarne det
medgifva, men beräknas efter 2 3 år uppgå till fullt belopp, hvarefter extra nådår
kunna upphöra; deremot skulle äfven efter denna tid de genom presterskapets privilegier
enkor och barn efter prester och skollärare tillförsäkrade privilegii-nådår, som
i viss mån motsvara bos^ällshafvares fardagsår, fortfarande utgå.
Förutom särskildt donerade m,edel och delegarnes år saf gifter har Kongl. Maj:t
i första rummet föreslagit stiftens emeritikassor. Dessa äro beräknade att, efter afdrag
för de förbindelser för hvilka de häfta, vid innevarande års slut uppgå till omkring
825,000 R:dr, hvilket belopp skulle, efter förhållandet af presternes och elejnentarlärarnes
nuvarande antal, mellan de begge pensionskassorna sålunda fördelas,
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21 b.
att presterskapets enke- och pupillkassa deraf erhölle tre fjerdedelar och lärarnes
en fjerdedel.
Såsom ytterligare tillgång särskildt för presterskapets pensionskassa har Kongl.
Maj:t beräknat dels ett års behållen inkomst af hvarje presterlig beställning i riket,
hvilken inkomst utfaller, då en viss beställning första gången efter pensionsreglementets
fastställande varder ledig, och dels de s. k. kaduk- och vederlagsrnedlen, eller
all behållen inkomst vid prestsyssla, hvilken i följd af tvist eller annan omständighet
kommer att stå ledig utöfver den lagliga tillträdestiden, samt vederlag under
extra nådår.
Med de tillgångar, hvilba sålunda blifvit för presterskapets enke- och pupillkassa
beräknade och i öfrigt komma att dit inflyta, skulle pensioner derifrån kunna
utgå till det belopp, att t. ex. enkan efter en prest, hvars lön varit
1,000 K:dr, skulle i pension erhålla 266 B:dr,
2,000
3.000
4.000
5.000
6.000
332
398
464
5 30
596
0. s. V.
hvartill kom me
sådana finnas.
ytterligare tillägg i pensionen till förmån för oförsörjda barn, der
Af samtliga nu omförmälda medel skulle endast en fjerdedel af emeritikassorna
tillfalla elementariärarnes enke- och pupillkassa. Deri årliga räntan å detta
kapital utgör omkring 8,000 E:dr, under det att enligt komiterades beräkning 53,000
R dr, förutom delegarnes årsafgifter, årligen erfordrades, derest lärarnes enkor och
barn, såsom tillbörligt syntes vara, skulle erhålla lika stora pensioner med presterskapets''.
För att åstadkomma fyllnaden erbjöde sig visserligen, på sätt i den nådiga
propositionen är aufördt, i första rummet den utväg, som blifvit följd för att åt
presterskapets pensionskassa anskaffa den nödiga grundfonden, eller att anslå ett års
behållen inkomst af hvarje syssla vid elementarläroverken, då ledighet först inträffade.
Denna anordning vore i sjelfva verket icke något annat än att till pensionskassan,
ehuru på'' ett indirekt sätt, '' bevilja'' ett anslag af statens medel. Då ett statsanslag
utan''^tvifvel vore ött vilkor för kassans bringande till stånd, borde man dock tillse,
ått det lemnaeles under en form, söm Icke i likhet med den sålunda angifua skulle
utöfva ett menligt inflytande på den allmänna undervisningens gång, och som tillika
felefve mindre1 betungande för statsverket, än att'' på ''év. gång." anslå ett större kapital.
Det vore derföre att föredraga, att staten bidroge1 till elementariärarnes enke- och
pupillkassa,'' likasom till civilstatens och annéns, med ett visst årligt belopp, som
i detta fall borde betacka skilnaden emellan de erforderliga 5 3,000 Kidr •och-de från
emeritikassorna inflytande 8,000 B:dr, och följaktligen bestämmas till 45,000 Ruin,
Ståts-Utskottets Utlåtande N-.o 21 b.
7
Det ändamål, för b vilket emeritikassorna nu äro föreslagna att användas, är
så nära beslägtadt med dessa kassors ursprungliga syfte och sättet för deras uppkomst,
att någon anledning till anmärkning emot detta förslag icke synts Utskottet
förefinnas, helst å ena sidan dessa kassor numera icke kunna anses behöfliga till
sådan pensionering, för hvilken de hittills varit disponerade, samt å andra sidan anordnandet
af den ifrågavarande pensionsinrättningen är ej mindre för clet allmänna än
för de ifrågavarande tjenstemannakorpserna af synnerlig vigt. Äfven den af Kougl.
Maj:t föreslagna grund, efter hvilken emeritikassornas behållning skulle mellan kassorna
fördelas, har synts Utskottet icke gifva anledning till anmärkning.
I fråga derefter om den såsom ytterligare tillgång särskildt för presterskapets
pensionskassa beräknade tillgång af ett års behållen inkomst af hvarje presterlig beställning
i riket, hvilken inkomst skulle utfalla då ea viss beställning första gången efter pensionsreglementets
fastställande blefve ledig, har visserligen förekommit, att i de fall,
då vid uppkommen ledighet nådårsberättigade sterbhusdelegare finnas, olägenheterna
af nådårsrätten än vidare utsträckas, men endast derigenom blir det möjligt att inom
en tid af något öfver tjugo år ernå det resultat, som för det allmänna är af den största
vigt eller upphörandet af extra nådår. Dessutom torde, enligt hvad Kongl. Maj:t i
den nådiga propositionen autydt, bördan af de många vakansåren kunna för församlingarne
lindras derigenom, att redan från den tid, då pensioner först begynna utdelas,
icke flera än ett extra nådår i hvarje fall beviljas. I de fall åter, att vid inträffande
ledighet nådår ej eger rum, kan pensionskassans årsafkomst från sysslan utgå,
utan att dennas återbesättande derigenom uppehälles utöfver hvad nu är förhållandet.
I sådant fall skall nemligen, enligt gällande författningar, ett års behållen inkomst
af ecklesiastik tjenst utom läroverket ingå till stiftets byggnadskassa; och då, just
med afseende derpå, att presterskapet egde billiga och rättvisa anspråk på dessa och
likartade presterliga löningsmedel för tillvägabringande af en enke- och pupillkassa,
Kongl. Maj:t vid 1862 —186 3 års riksdag föreslagit och Rikets Ständer bifallit, att
medel till nybyggnad och underhåll af skolhus i stället skulle beredas genom en terminsafgift
af hvarje lärjunge vid rikets elementarläroverk, hafva dymedelst de flesta
byggnadskassor blifvit satta i tillfälle att kunna till pensionsfonden utan ersättning
för en gång afstå ett års inkomst vid inträffande ledighet af omförmälda slag; i
följd hvaraf någon annan förändring i bestående förhållanden icke i dessa fall komme
att ega rum, än att byggnadskassans rätt att uppbära ett års inkomst af prestsysslan
öfverflyttas på pensionskassan.
Vidkommande slutligen den sista af de inkomster, komiterade för presterskapets
enke- och pupillkassas grundfond påräknat eller de s. k. kaduk- och vederlagsmedlen,
synes det vara med billighet öfverensstämmande, att dessa presterliga löningsmedel,
hvilka för närvarande fördelas mellan läroverkens särskilda kassor, i stället
Varda för presterskapets nytta använda.
För såvidt det nådiga förslaget afser inrättande af en pensionskassa för en-*
kliats-Utskottets Utlåtande N:o 21 b.
8
kor och barn efter prester, har Utskottet alltså icke kunnat annat än detsamma understödja;
dock att vid ett bifall till samma förslag må uttryckligen fästas det vilkor,
att extra nådår icke vidare må beviljas, så snart pensionerna kunna med fulla
beloppet utgå.
Hvad åter angår förslaget om bildande af en pensionskassa för elementarlärares
enkor och barn, har Utskottet visserligen ansett äfven denna fråga vara af den
vigt för det allmänna, att staten icke bör undandraga sig att lemna det direkta bidrag,
som för en sådan inrättning är oundgängligen behöfligt, men Utskottet har af
ett annat skäl funnit sig förhindradt att för närvarande det nådiga förslaget i denna
del understödja. Detta förslag förutsätter nemligen, att elementarlärarne skulle för
sina enkor och barn bibehålla rätt till det s. k. privilegiinådeåret. Då, med undantag
af några mindre betydliga jordar samt kontanta bidrag af vissa städer, elementarläroverkens
lärare åtnjuta kontant aflöning af statsmedel, och således nådåret innebär
ett af statsmedel den aflidne lärarens enka och barn lemnadt understöd, vore det,
enligt Utskottets åsigt, synnerligen oegeiitligt, att ett sådant understöd skulle fortfarande
utgå på samma gång staten lemnade bidrag till en för samma personer afsedd
pensionskassa. Det skäl, som för bibehållande af presterskapets nådårsrätt kan hemtas
derifrån att de äro med boställen försedde, förefinnes icke i afseende på elementarlärare,
hvarförutan för tillsättande af dylika lärareplatser icke erfordras den långa
tid, som under nuvarande förhållande åtgår för besättande af en presterlig beställning.
Oberäknadt afhjelpandet af den olägenhet, som för undervisningen måste uppstå
derigenom, att lärarebeställningar måste under nådår uppehållas på förordnande,
skulle det uppenbarligen vara vida redigare, att det bidrag af allmänna medel,
som må för elementarlärarnes enkor och barn finnas erforderligt, lemnades under en
form och med ett till siffran bestämdt belopp. I sådant hänseende vore det, enligt
Utskottets åsigt, mest lämpligt om, emot det att elementarlärarne frånträdde den dem
genom presterskapets privilegier tillförsäkrade rätt till nådår, staten lemnade det bidrag,
som funnes erforderligt för bemälde lärares inträde i civil-statens pensionsinrättning,
der dymedelst jemväl deras enkor och barn erhölle pensionsrätt. Då elementarlärarne
numera äro så väl i afseende på aflöningsförhållanden som i fråga om
pensionsrätt likställde med civile tjensteman i allmänhet, synes någon giltig anledning
icke förefinnas, hvarföre en enke- och pupillkassa för bemälde lärare företrädesvis
skulle med en dylik, för presterskapet afsedd anstalt förenas. Härförutan har
Utskottet ansett sig böra fästa uppmärksamhet derå, hurusom billigheten synes fordra,
att elementarlärares rätt till delaktighet i förenämnda pensionsinrättning icke göres
beroende deraf, .huruvida de ega presterlig tjensteårsberäkning, utan torde de s. k.
öfningslärarne böra blifva uti ifrågavarande hänseende med de öfrige lärarne likställde.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet:
a) att Riksdagen må medgifva, att till bildande af en pen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21 b.
y
sionskassa för enkor ock barn efter prester, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med komiterades af Kyrkomötet godkända förslag,
anslås dels tre fjerdedelar af emeritikassornas behållning,
med skyldighet för pensionskassan att ansvara för motsvarandeandel
af de förbindelser, hvari emeritikassorna för närvarande
häfta, dels ett års behållen inkomst af hvarje presterlig beställning
i riket, hvilken inkomst i allmänhet bör utfalla då en viss
beställning första gången efter pensionsreglementets fastställande
varder ledig, dels ock all behållen inkomst vid prestsyssla, hvilken
i följd af tvist eller annan omständighet kommer att stå
ledig utöfver den lagliga tillträdestiden, äfvensom vederlag under
extra nådår — allt under vilkor att, så snart pensionerna
kunna med fulla beräknade beloppet utgå, extra nådår
icke vidare må kunna beviljas; och
b) att Riksdagen, jemte afslag å Kongl. Maj:ts nu gjorda
nådiga framställning om bidrag af statsmedel till en pensionsfond
för elementarlärarnes enkor och barn, må i underdånighet
förklara, att, för den händelse bemälde lärare frånträda den genom
presterskapets privilegier deras enkor och barn tillförsäkrade
nådårsrätt, Riksdagen är benägen att till Civilstatens pensionsinrättning
lemna af statsmedel det bidrag, som utöfver den återstående
delen af emeritikassorna må vara för elementarlärarnes
äfvensom de s. k. öfningslärarnes inträde i nämnda pensionsanstalt
erforderligt, dels ock i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes, efter vederbörandes hörande och ärendets utredning
i öfrigt, till Riksdagen göra den förnyade framställning i
ämnet, hvartill förhållandena må finnas föranleda.
Stockholm den 8 Maj 1874.
På Stats-Utskottets vägnar:
Arvid Fr:son Posse.
Reservation:
Vid S:dra punkten mom. a. (angående presterskapets enke- och pupillkassa)
af Herr Liss Olof Larsson.
Bih. till Biksd. Prof. 1874. 4 Sami. 1 Afd. 12 Eåft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.