Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ersättning åt Majoren m. rn. D. W. Lilljehöök för häfda kostnader i sammanhang med verkställd undersökning för reglering af sjön Wenerns vattenhöjd.

1874-03-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1874:34, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ersättning åt Majoren m. rn. D. W. Lilljehöök för häfda kostnader i sammanhang med verkställd undersökning för reglering af sjön Wenerns vattenhöjd.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34,

Mo 34.

Ank. till Riksd. Kansli den 3 Mars 1874, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ersättning åt Majoren

m. rn. D. W. Lilljehöök för häfda kostnader i sammanhang

med verkställd undersökning för reglering af sjön

Wenerns vattenhöjd.

(R. A.)

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Stats-Utskottet remitterad

motion (N:o 143) har Herr A. Andersson från Wermlands län fästat

Riksdagens uppmärksamhet på följande förhållanden:

Ar 1852 den 7 December anvisade Kongl. Maj:t såsom statsbidrag

till kostnaden för en undersökning i fråga om reglering af sjön Wenerns

vattenhöjd, till förekommande af de olägenheter, som genom sjöns periodiska

stigning tillskyndades strandegarne inom Skaraborgs, Elfsborgs och

Wermlands län, ett belopp af 5,000 R:dr B:ko, under vilkor, att hvad

derutöfver för ändamålet erfordrades, tillskötes af dem, som för frågans

utredande voro intresserade, och år 1853 den 22 Juli förordnades, att

undersökningsåtgärderna skulle ställas under tillsyn af en komité, som

valdes af strandegarne inom nämnda tre län, hvarjemte till ledande chef

för utförandet förordnades öfversten m. m. N. Ericson.

Enligt det af öfverste Ericson den 1 Juli 1861 afgifna utlåtande,

skulle kostnaden för reglering af Wenerns vattenhöjd uppgå till 1,686,862

R:dr Runt, hvartill måste läggas de högst betydliga ersättningar, som,

derest sjön skulle sänkas, komrae att utgifvas till vattenverksegare vid

Göta eif samt till de städer vid Wenern, hvilkas hamnar blefve obrukbara,

oafsedt att seglationen på Wenern derigenom försvårades m. m.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

15

Vid sådant förhållande, och då komitén, till vinnande af kännedom

om hvilka jord vidder kring Wenerns stränder, som skulle genom utförande

af öfverste Ericsons plan fredas från öfversvämningar, fann nödigt

att låta undersöka och uppmäta den mark, som var belägen emellan 14,5

och 18,5 fots höjd öfver öfra slussen vid Brinkebergskulle, så uppdrogo

korniterade, under förutsättning att strandegarne skulle samtycka till

deltagande i betäckande af den kostnad, som öfverskrede det återstående

statsbidragsbeloppet, åt sin ordförande, att med Major D. W. Lilljehöök

göra aftal om uppmätningen.

Ar 1867 afslutades det vidlyftiga arbetet, och Major Lilljehöök aflemnade

undersökningshandlingarne jemte sin ersättningsräkning till

komitén.

Till gäldande af Lilljehööks räkning, som uppgick till 6,224 R:dr

45 öre, och emot hvilken ingen anmärkning gjordes af komitén, befunnos

de till komiténs disposition varande medel ej tillräckliga, hvarföre komitén

hos Kongl. Maj:t anhöll, att det bristande måtte af allmänna medel

bestridas; men Kongl. Maj:t afslog denna ansökan, emedan uppmätningsuppdraget

lemnats Major Lilljehöök endast under förutsättning, att strandegarne

skulle tillskjuta hvad som behöfdes utöfver statsbidraget. Major

Lilljehööks återstående fordran utgjorde 2,674 R:dr 45 öre.

När Major Lilljehöök således ej såg nfigon möjlighet att i godo få

sin räkning betald, stämde han komitén till Wenersborgs Rådstufvurätt,

hvilken genom utslag af den 27 December 1870 ålade komiténs ledamöter,

en för alla och alla för en, att till Lilljehöök erlägga det omstämda

beloppet jemte ränta och rättegångskostnad.

Emot detta utslag vädjade korniterade till Göta Hofrätt, som genom

dom af den 7 Juni 1872 på anförda skäl fastställde Rådstufvurättens

utslag, så vidt komiténs ordförande ålagts att till svaranden betala

fordrade 2,674 R:dr 45 öre med stadgad ränta derå samt ersätta

svarandens rättegångskostnad, hvaremot komiténs ledamöter ansågos icke

häfta i någon förbindelse i det omstämda hänseendet.

I denna dom sökte ordföranden ändring hos Högsta Domstolen, som

genom dom af den 24 April 1873 frånkände Major Lilljehöök all vidare

ersättning än den han redan uppburit, på grund deraf, att Lilljehöök underlåtit

upprätta och sina undersökningshandlingar bifoga en approximativ

beräkning, efter ett af Öfverste Ericson afgifvet förslag å kostnaden

för indämning och torrläggning medelst pumpning af de största och bästa

jordområdena vid Wenerns stränder.

Major Lilljehöök hade senare hos Kongl. Maj:t sökt att af gunst

och nåd vinna ersättning för den förlust honom tillskyndats; men hans

derom gjorda underdåniga framställning hade icke blifvit bifallen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 34.

På grund af dessa i motionen närmare utredda förhållanden har

motionären yttrat det han ansåge, att representationen här hade ett lämpligt

tillfälle att göra rättvisa åt en ingeniör, som nedlagt mycket och

afgörande arbete för utredande af den för en stor del af fosterlandet vigtioa

frågan om reglering af sjön Wenerns vattenstånd. Denna fråga hade

genom lionom slutligen blifvit fullt utredd, och samtliga handlingarne

vore för framtida upplysningar såsom en statens egendom förvarade i

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens arkiv. Major Lilljehöök hade visat

och två underdomstolar hade bekräftat, att de utgifter, han i och för

förrättningen haft, varit fullt verificerade, och hans anspråk på ersättning

afsåge icke godtgörelse för hans på arbetet nedlagda möda, ty för den

hade han fått intet utom rättegångsbesvär, kostnader och bekymmer,

utan endast för hvad han länge sedan i förskott utbetalt till sina medarbetare.

På grund af hvad i denna sak sålunda förekommit, har motionären

föreslagit, att Riksdagen ville åt Major Lilljehöök bevilja ersättning för

hans hos meranämnda komité häfda kapitalfordran, två tusen sexhundra

sjutiofyra R:dr 45 öre, hvarigenom hans direkta förlust komme att inskränkas

till rättegångskostnader och förlorad ränta.

Ehuru de ifrågavarande undersökningarne, till hvilkas utförande

ett statsbidrag af ö”000 R:dr B:ko blifvit beviljadt, onekligen varit till

stort gagn, enär, på sätt motionären anmärkt, den för vidsträckta områden

vidtaga frågan rörande möjligheten att reglera sjön Wenerns vattenhöjd

derigenom blifvit fullt utredd, har dock Utskottet, vid det förhållande

att ”Majoren Lilljehööks fordringsanspråk såväl i rättsväg varit understäldt

Högsta Domaremaktens afgörande, som ock derefter utgjort

föremål för Kongl. Maj:ts nådiga ompröfning i administrativ väg, utan

att hans framställningar ansetts kunna vinna nådigt bifall, funnit sig böra

hemställa, .

att Herr A. Anderssons ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 Mars 1874.

På Stats-Utskottets vägnar:

ARVID FR:SON POSSE.

N:o 35.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.