Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år i873 församlade revisorers berättelse, angående granskning af statsverkets samt andra utaf allmänna medel bestämda fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år i87 i.

1874-03-19 · 27 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1874:50, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år i873 församlade revisorers berättelse, angående granskning af statsverkets samt andra utaf allmänna medel bestämda fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år i87 i.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets UtlåtandeN:ö 50.

N:o JO.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 Mars 1874, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år i873 församlade revisorers

berättelse, angående granskning af statsverkets samt andra

utaf allmänna medel bestämda fonders tillstånd, styrelse och

förvaltning under år i87 i. (I. A.)

Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvannämnde revisionsberättelse, jemte de

af vederbörande embetsverk och myndigheter i anledning deraf till Kong], Maj:t ingifna

underdåniga utlåtanden och förklaringar, blifvit remitterad, får, efter tagen kännedom

af dessa handlingar samt inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga

upplysningar, härmedelst underställa Riksdagens pröfning de utaf revisorerne

gjorda framställningar, hvilka från Utskottets sida ansetts påkalla yttranden; följande

Utskottet vid uppställningen häraf samma ordning, som uti revisionsberättelsen blifvit

iakttagen.

Kongl. Fångvårds-styrelsen.

§ i.

(Rev.-ber. pag. 14. Uti. pag. 292.)

Utaf de vid 1840— 1841 årens riksdag beviljade anslag dels till häradshäktenas

ombyggande och förseende med erforderligt antal celler och dels till uppförande

af fängelsebyggnader i städerna utom Stockholm förefinnas, enligt hvad reviBih.

till liilcsd. Vrot. 1874. 4 Sami. 1 Afd. 36 Höft. 1

Angående

behållningar

å extra anslag

till fängelse - byggnader.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6().

sorerne anmärkt, ännu behållningar, nemligen -13 R:dr 22 öre på det förra och 184

K;dr 83 öre på det senare anslaget. Då någon utgift å dessa anslag efter år 1866

icke förekommit, hafva revisorerne ansett förberörda behållningar icke vidare vara föi

sina särskilda ändamål behöflig;), utan lämpligen böra till Riksgälds kontoret återlevereras.

Enahanda åtgärd har äfven synts revisorerne böra vidtagas i afseende a

den på anslaget till uppförande af nytt straffarbetsfängelse i Carlskrona ^uppkomna

behållning, 128 R:dr 38 öre, hvilket anslag beviljats vid 1 862 186 3 årens riks
dag.

och hvarå efter är 18 (i 8 någon utgift icke förekommit.

Sedan Riksdagen vid särskilda tillfällen anvisat på extra stat anslag dels för

tillbyggnad af kronohäktet å Långholmen, dels för uppförande af ett kronohäkte i

staden Hudiksvall och dels för uppförande af eu dylik byggnad i staden Vestervik,

hafva, enligt hvad revisorerne vidare anmärkt, tillgångarne å dessa särskilda anslag

blifvit af Fångvårdsstyrelsen sammanförda till ett anslag med rubrik: »till nya fängelsebyggnader

efter cellsystemet», från hvilket anslag derefter anordnats de medel, som

för de olika ändamålen erfordrats. Kontrollen derå, att anslagen blifva hvar för sitt

särskilda ändamål använda, samt att icke för någotdera byggnadsföretaget utgifterna

öfverskrida de derför af Riksdagen anvisade belopp, både genom Fångvårdsstyrelsens

berörda förfarande synnerligen försvårats. En sådan kontroll vore dock så mycket

mer angelägen, som den behållning, hvilken å någotdera anslaget möjligen uppkommit.

borde Riksgälds-kontoret tillgodokomma.

Härefter hafva revisorerne fästat Riksdagens uppmärksamhet derå, att, efter

det Kongl. Maj:t, med bifall till derom af Fångvårdsstyrelsen gjord framställning,

jemlikt nådiga bref den 27 Juli 1 870 och den 11 Juli 1871, medgifvit, att för

bestridande af byggnadskostnaden, uppgående till 6,500 R:dr, för uppförande af ett

kronohäkte vid Svanesund, dels åtskilliga å en del förut anvisade extra statsanslagtill

fängelsebyggnader uppkomna odisponerade besparingar till belopp af 2,800 R:dr

finge användas, och dels hvad i öfrigt erfordrades, eller 3,700 R:dr, utgå af fångvårdens

förslagsanslag, hade Fångvårdsstyrelsen under revisionsåret till berörda ändamål

utbetalt 2,800 R:dr utaf förenämnda af styrelsen bildade anslag »till nya fangelsebvggnader

efter cellsystemet», samt 3,700 K:dr af anslaget till fångais vald och

underhåll. Enligt hvad förut anmärkts, vore emellertid förenämnda extra anslag endast

för vissa bestämda fängelsebyggnader ställda till Kongl. Maj:ts disposition, likasom

anslaget till »fångars vård och underhåll» icke syntes vara till uppförande af

nya fängelsebyggnader afsedt. _ .

Uti det af Fångvårdsstyrelsen i anledning häraf afgifna underdåniga utlutande

har styrelsen anfört del», angående bebållningarne å anslagen till häradshäktenas ombyggande

och förseende med celler samt till uppförande af fängelsebyggnader i städerna

utom Stockholm, äfvensom till nytt straffarbetsfängelse i Carlskrona, att något

hinder för leverering till Riksgälds-kontoret af förenämnda behållningar visserligen icke

förefunnes, men att, då tid efter annan behof uppstode för mindre byggnadsarbeten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utsjcottets Utlåtande N:o 50.

3

eller förändring af gamla mindre fängelser, styrelsen trott, att ifrågavarande behållningar

dervid lämpligast kunde anvisas, särdeles då, hvad anslagen för härads- och

stadsfängelser anginge, dessa icke blifvit för några vissa bland sådana fängelser beviljade

; dels, beträffande anslagen för tillbyggnad å kronohäktet å Långholmen samt

för uppförande af kronohäkten i städerna Hudiksvall och Vestervik, att intill år 1865

särskild hufvudbok upprättats öfver de extra anslagen till cellfängelsebyggnader, men

att de få anslag, som sedermera beviljats för dylika fängelsers uppförande, redovisats

i styrelsens allmänna hufvudbok, der dessa anslag väl upptagits på ett gemensamt

konto, men utgifterna för hvarje fängelsebyggnad likväl blifvit upptagna och redovisade

å särskildt konto. För beredande af en lättare öfversigt af hvarje särskildt

anslags ställning och derå befintlig behållning, skulle styrelsen emellertid låta i nästafgifvande

hufvudbok ifrågavarande anslag å hvar sitt konto upptagas och redovisas.

dels ock i afseende å de till kronohäkte vid Svanesund disponerade medlen, att, sedan

i fråga om uppförande af ett kronohäkte i Uddevalla, hvarest ransakningar i brottmål

skulle hållas af omkringliggande häradsrätter, tingshusbyggnadsskyldige innevånare i

Oroust och Tjörns härader vid sammanträde inför häradsrätten den 7 Juni 1 858 erbjudit

sig att, såsom bidrag till uppförande af ett för åtskilliga härader i Bohus län gemensamt

cellfängelse i Uddevalla, för en gång, af hvarje helt hemman erlägga fem R:dr och

sedermera till byggnadens underhåll årligen utgifva 50 öre på hemman, mot vilkor

att då och framdeles varda befriade från all skyldighet att inom häraderna bygga

något särskildt häkte, så att frågan om fängelsebyggnad i Svanesund borde förfalla,

samt Kongl. Maj:t sedermera den 10 Juli 1861 vid meddelande af beslut om uppförande

af cellfängelset i Uddevalla antagit förenärnnda anbud, till följd hvaraf de erbjudna

afgifterna derefter jemväl utgått, så hade Riksdagens Justitieombudsman, med

afseende, bland annat, å svårigheten för transport till fastlandet och under åberopande

af 26 kap. 4 § Byggninga-balken, gjort framställning om nödvändigheten af ett häradshäkte

vid Svanesund; och då genom antagande af häradsboarnes ofvanberörda erbjudande

om bidrag till cellfängelsebyggnaden i Uddevalla, mot vilkor att vara befriade

från skyldigheten att hålla häradshäkte, denna skyldighet måst anses böra fullgöras

af kronan, som åtnjöte de af häradsboarne erlagda byggnadsbidrag, hade den

häraf föranledda kostnad synts lämpligast böra utgå af besparingarne å anslag, som

för likartadt ändamål beviljats. Hvad anginge anlitandet af förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll för en del af byggnadskostnaden, så, enär häktets anordnande till

kronohäkte dels för verkställande af fängelse vid vatten och bröd samt enkelt fängelse,

hvartill böter blifvit förvandlade, dels till förvarande af häktade personer mellan ransakningarne

ej mindre från Oroust och Tjörns än Inlands Nordre härader måste föranleda

betydliga besparingar i de från nämnda anslag utgående fångtransportkostnader,

innefattade detta förhållande giltig anledning dertill, att den återstående delen af byggnadskostnaden

utginge af detta anslag, som genom minskade fångtransportkostnader

inom få år derför erliölle godtgörelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 50.

Ehuru de å anslagen till häradshäktenas ombyggande och förseende med celler

samt till uppförande af fängelsebyggnader i städerna utom Stockholm och nytt straffarbetsfängelse

i Carlskrona uppkomna behållningar visserligen äro af ringa belopp,

har Utskottet dock ansett dessa behållningar, mot hvilkas aflemnande Fångvårdsstyrelsen

uppgifvit hinder icke förefinnas, böra, till vinnande af enkelhet och reda, i räkenskaperna

till Riksgälds-kontoret återlevereras. Behållningen å de extra anslagen för

tillbyggnad af kronohäkte å Långholmen och för uppförande af dylika byggnader i

städerna Hudiksvall och Vestervik synes äfven af nämnda skäl böra Riksgälds-kontoret

tillgodokomma, hvaremot, då dessa anslag, enligt hvad Fångvårdsstyrelsen förmält,

komma att i nästafgifvande hufvudbok å hvar sitt konto upptagas och redovisas,

någon åtgärd i anledning af revisorernes anmärkning derom, att samma anslag blifvit

under en rubrik sammanförda, icke torde erfordras. Beträffande användandet af medel

från dessa anslag, liksom från anslaget till fångars vård och underhåll, för uppförande

af kronohäkte vid Svanesund, anser visserligen Utskottet, lika med revisorerne, att

dessa medel derigenom tagits i anspråk för ändamål, till hvilka de icke varit af Riksdagen

afsedda. Då emellertid de sålunda disponerade medlen numera lära vara

för berörda fängelsebyggnad använda, torde någon ändamålsenlig åtgärd i detta hänseende

nu icke kunna vidtagas.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes anbefalla Fångvårdsstyrelsen att till Statskontoret

inbetala, för att Riksgälds-kontoret tillgodokomma, ej blott de

angifna behållningarne å anslagen till häradshäktenas ombyggande

och förseende med erforderligt antal celler, till uppförande af

fängelsebyggnader i städerna utom Stockholm och till uppförande

af nytt straffarbetsfängelso i Carlskrona än äfven hvad som å

de särskilda anslagen för tillbyggnad af kronohäktet å Långholmen,

för uppförande af kronohäkte i staden Hudiksvall och

för uppförande af dylik byggnad i staden Vestervik, möjligen

kan finnas i behåll;

hemställande Utskottet vidare,

att hvad revisorerne i förevarande fall i öfrig! anmärkt icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.

5

§ 2.

(Rov.-ber. pag. 15. Uti. pag. 293).

Vid granskning af räkenskaperna öfver de under Fångvårds-styrelsens vård ställda

medel hafva revisorerne slutligen anmärkt, hurusom den arbetsförtjenst, som under

olika benämningar kommit de å straff- och arbetsfångelserna intagna fångar till del,

uppgått till så höga belopp, att de torde öfverstiga hvad den frie arbetaren i allmänhet

kunde påräkna såsom besparing. Revisorerne hade visserligen erhållit upplysning,

att de i räkenskaperna såsom influten arbetsförtjenst eller uttagna medel uppförda

belopp icke i alla förekommande fall lemnade någon tillförlitlig ledning för bedömande

af förevarande fråga, enär uti nämnda belopp inginge värdena af arbetsmateriulier,

som af fångarne förarbetats; men deremot kunde de behållningar, som

från ett till annat år öfverförts eller som af fångar vid inträffad frigifning uttagits,

i allmänhet icke antagas utgöras af annat än besparad arbetsförtjenst, enär endast

undantagsvis inträffade, att fångar till fängelset medförde egna medel af någon betydenhet

eller under fängelsetiden mottoge gåfvor, arfsmedel eller dylikt till högre lie
lopp.

Vid straff och arbetsfängelset i Varberg funnes vid 1871 års slut upptagna

behållningar till särdeles höga belopp, t. ex. för en fånge 2,892 Iidr, för en annan

1,845 Rdr, för en tredje 1,060 Rdr, för en fjerde 992 Rdr samt för en femte 885

Rdr. Enahanda förhållande egde rum äfven vid andra dylika fängelser, så att vid

utgången af år 187 1 sammanlagda beloppet af innestående premiemedel för fångarne

vid rikets straff- och arbetsfängelser samt för kronoarbetskorpsen uppginge till ej mindre

än 198,223 Rdr 11 öre. Revisorerne hade visserligen icke kunnat utröna under

huru lång tid dessa behållningar hopsparats, men summorna syntes i och för sig anmärkningsvärda

i betraktande deraf, att fångarne vore berättigade att i premievaror

uttaga ej obetydliga belopp och jemväl syntes begagna denna rättighet i dess fulla

utsträckning. Revisorerne hade väl inhemta!, att Fångvårds-styrelsen vore betänkt på

att, i den mån tiden för de nu gällande, med entreprenörer ingångna arbetskontrakten

tilländalöpte, vidtaga sådana åtgärder, att fångarne kunde med arbete för statens rakning

sysselsättas, hvarigenom olägenheterna af det nuvarande systemet kunde undvikas, men

hade emellertid ansett sig böra förhållandet omförmäla.

Eti ofvanberörda underdåniga utlåtande har Fångvårds-styrelsen, jemte åberopande

af de upplysningar, revisorerne förmält sig hafva i detta ämne inhemtat, och som i

deras berättelse vore intagna, i öfrigt anfört, att de större behållningar af besparad

arbetsförtjenst, som en del lifstidsfångar egde, härledde sig i allmänhet från den tid,

då någon ordnad sysselsättning vid lifstidsfängelserna ännu icke blifvit införd, utan

fångpersonalen till viss del fått sysselsätta sig med tillverkning för egen räkning af

handtverks- och slöjdalster, dervid handtverksskicklighet och sparsamhet någon gång

kunnat bereda en eller annan fånge högre inkomst; att denna inkomst sedermera

under en följd år dels genom ytterligare besparingar å den sedermera obetydligare

Angående de å

straff ocli arbetsfängelserna

intagna fångarnes

arbetsförtjenst.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N: o 50.

o

ar betsförtj ensten, dels genom ackumulerade räntor ökats till omföimalda höga belopp;

att den största af ofvannämnda behållningar på detta sätt tillkommit under en 30- årig fångenskap och de öfriga under 20, 17, 15 och 10 ars vistelse inom fängelserna;

att sedan de äldre lifstidsfängelserna i Christianstad och Carlskrona samt å

Carlstens och Ny-Elfsborgs fästningar blifvit indragna och der förvarade fångar till

andra fängelser förflyttade samt arbetena vid dessa äfvensom vid straff- och arbetsfängelserna

för fångar, dömde pa lifstid, blifvit sa anordnade, att fangpersonalen sysselsattes

för enskilda entreprenörers räkning mot viss dagsverksafgift, hade vissei ligen

fångarnes arbetspremier, till följd af arbetsgifvarens intiesse att genom belöningai

uppmuntra till ansträngande flit, stundom varit väl höga och mast genom styielsens

mellankomst nedtryckas; men om ofvan uppgifna totalsumma af fångais och kronoarbetskarlars

behållning vid 1871 års slut, deri jemväl inginge till straffanstalterna

medförda egna penningar samt derefter erhållna arfs- och gafvomedel, fördelades pa

samtliga den vid nämnda års slut vid straff-fängelserna och kronoarbetskorpsen qvarvarande

fångpersonalen, till antalet 4,120 individer, visade sig, att pa en hvar belöpte

omkring 48 E:dr; samt att styrelsen beträffande användandet af aibetsförtjensten

under fängelsetiden meddelat bestämmelser, hvarigenom fånge eller kronoarbetskarl

icke vore tillåtet att deraf uttaga mera, än hvad som ansetts behöfligt till förstärkande

af kosten under ett ansträngande arbete, och i afseende a vålden af behållningen

vid frigifningen hos Ivongl. Maj:t hemställt, att fånges besparade medel finge

öfverlemnas till vederbörande kommunalnämnd med rättighet och åliggande föi denna

att utbetala medlen endast småningom, i mån af behof eller på sätt, som för den

frigifnes framtida bästa eljest ansåges gagneligt.

Hvad revisorerne i förevarande hänseende anmärkt är obestridligen förtjent

af synnerlig uppmärksamhet, helst befaras kan, att fängelserna under svåra tider, genom

att alltför stora fördelar beredas fångarne, skola, i stället för att fruktas såsom

straffanstalter, blifva eftersökta såsom fristäder, hvilka lemna ej allenast rum och

föda utan äfven tillfälle till förtjenst, men då Fangvårds-styrelsen redan varit betänkt

på vidtagande af åtgärder, egnade att för framtiden förekomma sadana missförhållanden,

som do af revisorerne påpekade, har Utskottet, som föreställt sig, att sav ål

Riksdagen, som dess revisorer icke skola lemna denna fråga ur sigte, och att de, i

händelse nu omförmälda åtgärder icke medföra åsyftad rättelse, framdeles komma att

föreslå kraftigare medel till ändring uti berörda missförhållande, ansett sig böra

hemställa,

att vid den afgifna förklaringen må för närvarande bero.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande 2V;o 80.

Kongl. Arméförvaltningen.

§ 3.

(Rev.-lnr. pag. 46. Uti. pag. 296).

I anledning af Kongl. Maj:ts, under åberopande af den dåvarande politiska

ställningen, till Rikets åren 1862 —1863 församlade Ständer gjorda framställning

anvisades, jemlikt Rikets Ständers skrifvelse den 30 November 1863, till

Kongl. Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret ett särskildt kreditiv å 3,000,000 R:dr,

att i mån af behof användas till försvarsverkets fullständigare ordnande. Å detta

kreditiv funnes, enligt hvad revisorerne anmärkt, till år 1872 balanseradt ett belopp

af 58,968 R:dr 4 6 öre, hvarjemte revisorerne, vid granskning af Riksgälds-kontorets

räkenskaper, funnit, att ifrågavarande kreditiv ännu vid innevarande års början

derstädes qvarstode oredovisadt. Då emellertid med de förhållanden, under hvilka

kreditivet anvisats, icke väl öfverensstämde, att detsamma skulle under så lång tid

till större eller mindre del såsom oanvändt balanseras, hafva revisorerne hemställt,

att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t göra framställning om vidtagande af sådan

åtgärd, att ifrågavarande kreditiv måtte varda slutligen redovist för att kunna ur

räkenskaperna afföras.

Uti häröfver afgifna, underdåniga utlåtanden hafva Arméförvaltningens Artillerioch

Intendentsdepartement anfört, att af ifrågavarande medel numera funnes utaf de

till dessa departement hörande summor, inom förstnämnda departement en behållning

af 13,839 R:dr 98 öre och inom det senare af 9,932 R:dr 21 öre, hvilka belopp

ännu icke vore af Kongl. Maj:t disponerade. Fortifikationsdepartementet har deremot

anmält, att den andel af nämnda, till år 187 2 balanserade kreditivmedel, som

med 19,25 3 R:dr 7 öre å bemälda departement sig belöpte, enligt Kongl. Maj:ts nådiga

bref den 8 Mars 1 87 2 blifvit för uppgifna ändamål disponerad och utbetald;

och mötte sålunda från detta departements sida icke något hinder för kreditivets slutliga

redovisning.

I sammanhang härmed har Utskottet fästat sin uppmärksamhet derå, att äfvenledes

en betydlig behållning vid 187 2 års slut qvarstod å det belopp, 7 37,000

R:dr, som Kongl. Maj:t under den 11 Augusti 1870 utaf det af samma års Riksdag

på Riksgälds-kontoret anvisade mindre kreditiv ställt till Kongl. Arméförvaltningens

disposition för vidtagande af åtgärder för att under kriget mellan Frankrike och

Tyskland upprätthålla de förenade rikenas neutralitet och betrygga deras säkerhet.

Då i afseende på användandet af kreditivmedel speciela föreskrifter icke meddelas,

utan endast i allmänhet det ändamål angifves, hvartill de må disponeras, vore

Angående de ai''

1862- 1863 årens

Riksdag beviljade

kreditivmedel

och det

belopp, som år

1870 lyftndes å

mindre kredi

tivet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskoiteis Utlåtande N:o 60.

H

det otvifvelaktigt med god ordning öfverensstämmande, om en summarisk redogörelse

öfver användningen af dylika medel blefve till Riksdagen afgifven. För pröfmngen

af anslagsfordringar till föremål, likartade med dem, för hvilkas tillgodoseende kreditivmedel

varit anvisade, vore det för Riksdagen af stor vigt att ega tillgång till en

dylik redogörelse. Under nuvarande förhållanden får Riksdagen i allmänhet föist genom

dess revisorers berättelser, och således flera år efter det beloppen blifvit utbetalde,

kännedom om sättet för medlens användande. 1 de till 1871, i872 och

187 3 årens Riksdagar afgifna berättelser, om hvad under åren 1870, 1871 och 1872

i riket sig tilldragit, lemnas undantagsvis uppgift å hufvudsakliga dispositionen af den

del af 1870 års kreditivmedel, som för landtförsvaret afsetts. Fn fullständig redogörelse

öfver användandet af dylika medel synes emellertid Utskottet böra till den

Riksdag, som näst efter medlens lyftande sammanträder, afgifvas, vare sig denna

redogörelse lämpligen bör intagas i berättelsen om hvad sig i riket tilldragit eller

kan finna plats uti Kongl. Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof eller

möjligen kan på annat lämpligt sätt Riksdagen delgifvas.

'' '' Hvad nu särskildt angår de af Rikets åren 1862—1863 församlade Ständer

beviljade kreditivmedel, hade dessa, enligt Utskottets åsigt, endast bort, i den mån

de voro behöfliga, användas till de arbeten och anskaffningar, som af, dåvarande förhållanden

påkallades, men ingalunda, på sätt nu skett, under eu lång följd af åi

disponeras till bestridande af hvarjehanda utgifter för försvarsverket, utgifter som icke

kunna anses hafva varit betingade af de vid kreditivmedlens beviljande rådande politiska

förvecklingar. Då emellertid numera, sedan uppmärksamheten blifvit a detta

förhållande fästad, Riksdagen torde vid framtida beviljande af dylika kreditiv närmare

bestämma de ändamål, för Indika de afses, och de vilkor, hvarunder de fa

disponeras, torde någon särskild åtgärd i förevarande hänseende nu icke vara behöflig-;

men då å dessa kreditivmedel ännu finnas öfverskott, och det ej kan anses lämpligt,

att medel, Indika för så lång tid tillbaka af tillfällig anledning blifvit för särskildt

ändamål anslagna, fortfarande qvarstå oredovisade, hemställer Utskottet,

a) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes förständiga vederbörande att skyndsamt redovisa

sistnämnda kreditivmedel och den derå befintliga behållningen

till Statskontoret inleverera för att af detta embetsveik Riksgälds-kontoret

tillhandahållas;

och får, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt, Utskottet derjemte hemställa,

b) att Riksdagen måtte i samma skrifvelse underdånigst anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes i allmänhet, sedan kreditivmedel lyftats,

lemna den näst derefter sammanträdande Riksdagen en fullständig

redogörelse öfver medlens användande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o SO
-

9

Kongl. förvaltningen af Sjöärendena.

§ 4.

(Rev.-ber. pag. 64).

. Enhgt „ett K1ongL MaJ’:ts bref af den 23 September 1870 hade, efter hvad

v sorerne omförmäla, förvaltningen af sjöärendena bemyndigats att mot ersättning

en ntl?aiingar 1 SJOkar!TketS medel uppföra en bygg»ad för sjökartekontoret tiU

kostnad, inredningsarbeten jemte möbler och inventarier inberäknade, af 51,000

K.d!, med rättighet för förvaltningen att för nämnda eller nästföljande år inställa

“-T med kan°nångslupen Carlsund, dock utan att derigenom sjökartekontlllh°ra"de

angelagna arbeten åsidosattes. Denna byggnad hade nu kommit till

nl lte'' a Tn°m bHfvit 8iök^kontoret möjligt att på ett ändamåls
en

gaie satt ordna sin nyttiga verksamhet, så att dess arbeten kunnat bedrifvas både

Revfsmer™ b f yndsa“mai''e an under förutvarande högst ogynsamma förhållanden.

a va emellertid ifrågasatt, huruvida berörda byggnad rätteligen bort med

omnamnda besparingar uppföras. ®

, Visserligen har det förefallit Utskottet anmärkningsvärd!, att medel från anaget

till »sjomatmngar och sjökartekontorets verksamhet» blifvit till uppförande af

en byggnad för nämnda kontor använde; men då, enligt hvad Revisoren* antydt

ai miisr ™“oriMnäet at — *-

att Revisorernes förevarande framställning icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Angående de

till byggnad lör

kartekonlore.t

använda

medlen.

Öfverstätliällare-embetets räkenskaper.

§ 5.

(Rev.-ber. pag. 81. Uti. pag. 302).

i ,1 fe“.de 1 »I kro„o„ppbM8,e,ket

till 15 R-dr ocl/dm.w '' ''i™ KhiiUstyldigc, livars krön,,utskyld,,,. uppsing,, i*''"“''IS

uttaga och''att f f SkUl ® ,beloppet msätta i Riksbanken och attest derpå derl“oln’>

uttaga och att sedan den der meddelade attesten blifvit till vederbörande aflemnacl

den betalningsskyldige undfinge qvittens - ett förhållande som äfven egde rum vid

Bth- UU Mlksd'' Jr°t. 1874. 4 Sami. 1 A/d, 26 Eäjt 9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o åd.

inbetalningar till åtskilliga andra verk och inrättningar i hufvudstaden, hafva Revisoreme,

hvilka ansett det besvär, som härigenom förorsakades så väl för Riksbamcen som

för allmänheten, vara större än som motsvarades af den säkerhet och kontroll, som

genom nämnda stadgande åsyftats, ifrågasatt, huruvida icke, då denna kontroll lätteligen

på annat sätt kunde åstadkommas samt en dylik omgång icke hos alla förvaltande

verk förekomme, inbetalningar äfven till nu ifrågavarande myndigheter kunde

ske genom medlens omedelbara öfverlemnande till verkens uppbördsman.

Sedan Stockholms stads Handels- och Ekonomi-kollegium i frågan blifvit hördt,

och med bifogande af nämnda myndighets äfvensom stadens kronouppbördskontrollöi s

och kronouppbördskommissaries yttranden, har Öfverståthållareembetet häröfvei afgifvit

underdånigt utlåtande och hufvudsakligen anfört, att embetet icke förbisett, hvarken

att en sådan förändring i sättet för inbetalningen af kronoutskylderna inom Stockholms

stad, som med revisorernes anmärkning afsåges, skulle bereda ett stort antal

skattskyldige någon lättnad vid utskyldernas erläggande, eller önskvärdheten deri, att

en sådan lättnad kunde på lämpligt sätt åvägabringas; men då föreskriften om utskyldernas

insättning i Riksbanken genom den skattskyldiges egen forsorg afsage att,

i fråga om influtna utskylders ordentliga inleverering till vederbörande allmanna kassor,

bereda en trygghet, hvars behöflighet vid tiden för meddelandet af föreskriften

blifvit af erfarenheten på det kraftigaste ådagalagd, och hvars fortfarande betydelse

i någon mån framginge af det förhållandet, att af de vid senaste kronouppbördsstäm111

an i Stockholms stad till ett belopp af 1,576,668 R:dr 65 öre influtna utskylder

icke mindre än 1,036,336 R:dr 27 öre till uppbördsmännen inbetalts genom bankattester.

hade Öfverståthållare-embetet ansett upphäll andet af meranämnda föreskrift

icke böra ifrågasättas med mindre, än att andra lika betryggande kontroller å influtna

utskylders ordentliga leverering komme att träda i stället. ^ Revisorerne hade

visserligen anfört, att sådana kontroller lätteligen torde kunna åstadkommas, men

huru detta under närvarande förhållanden skulle ega rum utan att, vare sig medföra

betydligt ökade utgifter för Stockholms kommun och alltså för de skattskyldige sjelive,

eller vålla sådant dröjsmål och uppehåll vid uppbördens emottagande, bokförande och

qvitterande, att de skattskyldige jemväl häraf komme att röna anmärkningsvärda olagenheter,

vore icke angifvet. Ett väsendtligt hinder för införande af nu ifrågakomma

förändring i sättet för kronoutskyldernas inbetalning i Stockholm vore bristen på sadana

för uppbördsmännen lämpliga tjenstelokaler, som vore tjenliga till förvaringsrum

för betydande penningesummor och derjemte erbjöde behöfligt utrymme ej allenast for

uppbördsmännen jemte deras för uppbördens behöriga antecknande erforderliga biträden

tillika med de särskilda kontrollanter, hvilka för annoterande! af de influtna

medlen borde förordnas, utan derjemte för de skattskyldige, som måhända talrikare,

än nu, komme att personligen, och utan begagnande af för flere gemensamme ombud,

för utskyldernas erläggande infinna sig på uppbördskontoren. Den försening i

expeditionen, som, om alla utskylder skulle omedelbart inbetalas till uppbördsmännen,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtsleottets Utlåtande N-.o 50.

11

blefve en naturlig följd deraf, att uppbördsmannen för hvarje inflytande post hade

att icke allenast af den skattskyldige emottaga och uppräkna kontanta penningar, utan

derjemte för en hvar skattskyldig verkställa vexling, måste jemväl i väsendtlig mån

bidraga dertill, att ett mycket större antal skattskyldige, än nu vore fallet, samtidigt

hade att för afbidan af expedition uppehålla sig å uppbördskontoren. Det redan nu

särdeles knappa utrymmet å dessa kontor skulle följaktligen vid en förändring af nu

ifrågavarande beskaffenhet komma att förete en otillräcklighet, som blefve oförenlig

både med nödig ordning vid uppbörden och med allmänhetens så väl som uppbördstjenstemännens

billiga anspråk på beqvämlighet. Och då förändringen komme att medföra

en icke obetydlig tillökning i uppbördsmännens arbete, kunde dessa sannolikt icke

medhinna att, på sätt nu skedde, två gånger i veckan under fortgående uppbördsstämma

verkställa insättning i Riksbanken af influtna medel; hvilket åter i sin ordning

måste ytterligare medverka dertill, att jemförelsevis betydande penningesummor

komme att samtidigt och under flera dagar förblifva under uppbördsmännens vård,

hvarigenom behofvet af mera betryggande förvaringsrum, än de nu tillgängliga, blefve

oafvisligt.

Då Utskottet, i likhet med Revisorerne ansett, att genom berörda omgång

för kronoutskyldernas erläggande de skattskyldige inom Stockholms stad förorsakas

oskäligt besvär, och att den säkerhet, som derigenom åsyftas, bör på annat sätt kunna

åstadkommas, samt det torde tillhöra Stockholms stad att, i händelse uppbördsmännens

tjenstelokaler äro för trånga eller på annat sätt för sitt ändamål olämpliga, gå

i författning om andra ändamålsenligare lokalers anskaffande, hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes i nåder utfärda föreskrifter, hvarigenom de skattskyldige

inom Stockholms stad berättigas att omedelbart i kronouppbördsverket

inbetala sina kronoutskylder, ehvad belopp de

utgöra.

Kongl. styrelsen för allmänna väg- och. vattenbyggnader.

§ 6.

(Rey.-ber. pag. 84. Uti. pag. 308).

Då f. d. vattenkommunikationsfonden sedan längre tid tillbaka med oförändradt

belopp i styrelsens räkenskaper balanserats och någon utgift derifrån på många

år icke förekommit, har den synts Revisorerne böra till Statskontoret öfverlemnas,

ocli hafva Revisorerne ansett enahanda åtgärd äfven böra vidtagas med den år 1870

uppkomna och från denna tid i räkanskaperna balanserade behållning af 87 R:dr 4

Angående behållning1

å f. d.

vattenkorrmu - nikntionsfonden

och å anlaget

till Saga bro

och vägbygg

nåd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.

Angå enda förändring

:if tiden

lör bokslutet

viJ Alnarps

landtbruksinstitut.

öre å anslaget till Saga bro- och vägbyggnad, då äfven detta belopp antagligen icke

vidare vore för ändamålet behöfligt.

I anledning häraf har styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i afgifvet

underdånigt utlåtande förmält sig icke hafva något att invända emot öfverlemnande

till Statskontoret af berörda behållning å anslaget till Sagå bro- och vägbyggnad,

men deremot, enär »fall kunde inträffa då det vore nödigt, att medel funnes

genast att tillgå för bekostande af underhållsåtgärd, som kunde med den lilla

summan utföras», hemställt att behållningen å f. d. vattenkommunikationsfonden måtte

hädanefter, såsom hittills, få stå under styrelsens förvaltning.

Enligt hvad Utskottet inhemtat, har å f. d. vattenkommunikationsfonden eller

de medel, som efter hvad bemälde styrelse upplyst, Rikets Ständer år 1835 ställde

till Kongl. Maj:ts disposition för att efter sig företeende behof och omständigheter

anordnas till vattenkommunikationers befordrande, någon anvisning icke förekommit

sedan år 18(10; och då hvad styrelsen anfört om nödvändigheten af att medel funnes

tillgängliga till bekostande af mindre underhållsåtgärder synes så mycket mindre

förtjena afseende, som de numera årligen inträffande riksmötena lemna lika ofta återkommande

tillfällen att hos Riksdagen anmäla de behof, hvartill medel kunna erfordras,

hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes anbefalla Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader

att till Statskontoret öfverlemna behållningen såväl

å f. d. vattenkommunikationsfonden, som äfven å anslaget till

Sagå bro- och vägbyggnad.

Alnarps Landtbruksinstitut.

§ 7.

(Rov.-ber. pag. 104. Uti. pag. 309.)

I olikhet med de för Ultima landtbruksinstitut äfvensom för andra inrättningar

afgifna redogörelser, hviika omfatta kalenderår, afslutas, enligt hvad Revisorerne anmärkt,

Alnarps landtbruksinstituts räkenskaper den 1 3 Mars hvarje år. Då emellertid

för en tillförlitlig öfversigt af statsverkets tillstånd och förvaltning det vore af vigt,

att alla allmänna verk och inrättningars räkenskaper omfattade en och samma tid,

hade Revisorerne hemställt, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes meddela nådig föreskrift derom, att räkenskaperna vid Alnarps

landtbruksinstitut, skulle med kalenderår afslutas. 1

Under år 1870 blef af Riksdagens Revisorer framställning gjord i enahanda

sylte, som den nu anförda; och har Styrelsen för nämnda landtbruksinstitut uti af
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.

13

gifvet underdånigt utlåtande öfver den nu gjorda anmärkningen åberopat de skäl, som

föiut blifvit anförde för bibehållandet af nu gällande tid för räkenskapernas afslutande,

och hvilka skäl vore, att vid kalenderårets slut säden icke vore aftröskad och skörden

sålunda ej med full säkerhet känd, ännu mindre realiserad, så att vid sagde tid endast

en mer eller mindre osäker beräkning öfver åkerbrukets förnämsta inkomst i stället

för kända förhållanden kunde anföras; att arrendet för året ej heller vid denna tid

vore guldet, och att dess belopp i penningar då lika litet med full säkerhet kunde

bestämmas; att, då sannolikt ingen enda omtänksam jordbrukare funnes, som afslutade

sina räkenskaper med kalenderåret, så skulle, om institutet i strid mot allmänt gällande

och godkänd landtmannapraxis afslutade sina böcker vid nämnda tid, detta icke

i bokföringsväg kunna lemna sina många lärjungar ett efterföljansvärdt exempel; och

att följaktligen bokslut den 31 December skulle, i stället för att stödja sig på verkliga

förhållanden, grundas på osäkra beräkningar, till men både för hushållningen och

undervisningen, hvadan, då de mer eller mindre gynsamma resultat, som af institutets

jordbruk erhölles, ej hade det minsta inflytande på statsverkets tillstånd, men

ett högst betydligt dylikt på läroverkets egen ekonomi, allt skäl syntes vara för handen

att sa ordna bokslutet, att Styrelsen af det erhölle en tillförlitlig insigt i institutets

ekonomiska ställning och icke nödgades åtnöja sig med beräkningar, som, huru

samvetsgrannt de än matte uppgöras, af opåräknade tröskningsresultat och fluktuerande

sädespris kunde på det betänkligaste rubbas. Men då, å andra sidan, det måhända

kunde vara mindre lämpligt, att Alnarps räkenskaper omfattade redovisning för statsmedel,

som influtit under tvenne kalenderår, eller från Mars till Mars, och då Styrelsen

häri trott sig finna egentliga skälet till den år 1870 ifrågasatta förändringen

af bokslutet, så hade Styrelsen för att, så vidt som det varit förenligt med institutets

bästa, tillmötesgå den i detta hänseende uttalade önskan, redan vidtagit den förändringen,

att under hvarje räkenskapsår numera blott uppbures och redovisades statsanslaget

för ett kalenderår, hvadan i räkenskaperna för 1 872 endast återfunnes under

samma kalenderår uppburna statsmedel, hvilket förfaringssätt numera år för år kornrne

att följas, en förändring, som, om den varit känd af Riksdagens Revisorer, hvilket ej

kunde vara förhållandet, måhända haft till påföljd, att den af dem gjorda framställningen

uteblifvit.

Af 1871 års Riksdags Stats-Utskott anfördes, rörande denna fråga, i dess

Utlåtande N:o 27, bland annat, att, om boksintet icke borde grunda sig på kalkyl,

oen 13 Mois icke heller vore fullt lämplig tidpunkt för bokslutet vid en inrättning

med landtbruk, hvars alla produkter, åtminstone fodergrödan, då icke vore till fullo

realiserade. Ehvad tidpunkt på året som valdes för bokslut vid ett landtbruk, erfordrades

dock alltid kalkyl eller uppskattning af några förråder eller icke realiserade

produkter, ehuru qvantiteterna af dessa vid olika tider af året kunde vara större eller

mindre; och ehuru med afseende härå kalenderåret i allmänhet torde i och för sig

icke vara den aldra lämpligaste tidpunkten för bokslut vid ett landtbruk, borde der
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utslcottets Utlåtande N:0 50.

Angåciiile ärlig

redogörelse öfver

stut ens samt

lige tillgångar

och skulder.

vid i förevarande hänseende icke fästas så stor vigt, att undantag pa grund deiaf

borde betingas från den otvifvelaktigt riktiga regeln, att räkenskaperna för samtliga

statsinstitutioner borde vid samma tid afslutas, för att resultatet af det hela skulle

kunna med säkerhet utrönas. Exemplet af Ultima landtbruksinstitut visade ock, att

sådana svårigheter icke förefunnes för bokslut med kalenderåret vid ett landtbruk, att

hinder deraf skulle uppstå för genomförande af en vigtig åtgärd till erhållande i framtiden

af ett riktigt bokslut.

Nuvarande Stats-Utskott delar dessa åsigter och hemställer alltså,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes meddela nådig föreskrift till vederbörande, att räkenskaperna

vid Alnarps landtbruksinstitut hädanefter skola med

kalenderår afslutas.

Kongl. Statskontoret.

§ 8.

(Rev.-ber. pag. 129.)

I sammanhang med redogörelse öfver Statskontorets räkenskaper hafva ie\isorerne

hemställt, det Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att, på det likshufvudbokens

kapitalkonto måtte lemna en närmare kännedom om statens finansiela

ställning; i nämnda konto måtte ingå såväl Riksbankens behållningar som jernvägsanläggningarncs

bokförda värde.

Rörande detta iimne får Utskottet till en början erinra, hurusom Riksdagen

i underdånig skrifvelse den 6 Maj 1867 — enär den riksstat, som vid riksdagarne

upprättades, och de bokslut, hvilka vederbörande embetsverk hade att öfver statsförvaltningen

framlägga, visserligen innefattade fullständiga öfversigter af Statsverkets inkomster

och utgifter samt således kunde anses tillfredsställande såsom ett kassabokslut,

men hvarken dessa handlingar eller andra offentliga redogörelser innefattade något

kapitalkonto, som utvisade, å ena sidan, hvad Statsverket egde och, å den andra,

hvad det vore skyldigt, jemte det öfverskott eller den brist som i detta hänseende

förefunnes, och då det vore af stort allmänt intresse, att detta förhållande blefve

offentligen ådagalagdt derigenom, att vid vissa, ej alltför skilda periodei undersökning

rörande ungefärliga värdet af statens egendom verkställdes och en öfversigt deraf, innefattande

en i vissa större grupperingar ordnad och efter ungefärlig värdeuppskattning

till sifferbeloppen utförd uppteckning af statens fasta och lösa egendom, hvart nionde

år för Riksdagen framlades — anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta genom samtliga

styrelser för Statsverkets olika förvaltningsgrenar infordra och till ett helt sammandraga

alla erforderliga uppgifter för att efter dessas sammanföring till en enda gemen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.

15

sam öfversigt, meddela påföljande Riksdag en tablå, som utvisade ungefärliga värdet

af Statsverkets fasta och lösa egendom, sådan den vid 1866 års utgång befanns.

1 anledning häraf lät Kongl. Maj:t upprätta en dylik tablå, och i nådig skrifvelse

den 20 December 1867 meddelades densamma Riksdagen, hvarefter den intogs i

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16 vid 1868 års riksmöte.

Stats-Utskottet, som anser det vara önskvärdt, att, derest icke alltför stora

kostnader uppstå eller svårigheter möta, till Riksdagens kännedom årligen meddelas

en i räkenskapsform uppställd redovisning öfver såväl statens samtliga tillgångar i fast

och lös egendom jemte fordringar, som ock dess skulder, men icke tilltror sig bedöma,

huruvida en sådan redovisning bör inflyta i riksliufvudbokens kapitalkonto,

eller om den lämpligare på annat sätt kan åstadkommas, hemställer alltså,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och på hvad sätt

en dylik, i räkenskapsform uppställd, årlig redovisning lämpligen

kan till Riksdagens kännedom meddelas.

Kongl. Skogsinstitutet.

§ 9.

(Rev.-Der. pag. 155. Uti. pag. 324.)

Enligt anteckning vid redogörelsen för Kongl. Skogsinstitutets räkenskaper jemte

de upplysningar, som Revisorerne vid besök a Institutet inhemtat, hade läijungames

antal under de fyra sistförflutne åren varit: 1870 8, 1871 15, 1872 17 och

187 3 9. Att oaktadt landets skogshushållning uppenbart kraf de vetenskapligt bildade

fackmän, dess enda högre skogsskola år från år endast räknade ett fatal lärjungar,

hade förefallit revisorerne så anmärkningsvärdt, att revisorerne ansett sig böla hemställa,

huruvida icke Riksdagen skulle finna anledning hos Kongl. Maj:t i underdånighet

anhålla, det måtte Kongl. Maj:t i nåder låta undersöka, huruvida undervisningen

vid Skogsinstitutet vore på sådant sätt ordnad, att den kunde anses motsvara de anspråk,

som under nuvarande förhållanden måste på densamma ställas.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Skogsstyrelsen anfört,

att det anmärkta förhållandet hufvudsakligen borde tillskrifvas den knappa aflöning,

staten bestode sina skogstjenstemän, då de efter åskilliga års lönlöst arbete omsider

lyckades erhålla en jägmästarebefattning, samt den ringa utsigt att derefter, förrän i

en långt aflägsen framtid, uppnå några högre löneinkomster, hvilken omständighet vore

tillräcklig att afskräcka andra än dem, som hade eu öfvervägande kallelse för denna

bana, att derpå ingå.

Ifrågavarande ämne har Utskottet visserligen ansett vara af sådan betydelse,

Angående undervisningen

vid

Skogsinstitutet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.

att detsamma förtjena!'' Riksdagens synnerliga uppmärksamhet. Men då frågor rörande

skogsväsendet under innevarande riksmöte komma att utgöra föremål för Riksdagens

allvarliga bepröfvande, och det Särskilda Utskott, hvilket blifvit tillsatt för behandlande

af motioner och möjligen inkommande Kongl. propositioner, som afse åstadkommandet

af förbättrad skogslagstiftning eller förekommande af skogsbrist, antagligen

på grund af de till samma Utskott hänvisade framställningar icke underlåter att taga

i öfvervägande jemväl frågan om ordnandet af undervisningen i skogshushållning, samt

det af revisorerne anmärkta förhållande sålunda icke torde komma att förbises, synes

det Stats-Utskott et olämpligt att nu besvära Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse

i detta ämne; hvadan Utskottet hemställer,

att Revisorernas förevarande framställning icke må till någon

Riksdagens särskilda åtgärd föranleda.

Kolonien S:t Barthélemy.

§ 10.

(Rev.-ber. pag. 162—163.)

dragning af gar- Vid granskning af de utaf guvernörsembetet aflemnade räkenskaper och rapporter

Banhéiemy och hade det synts revisorerne, som vore det tillstånd, hvari denna Sveriges enda utländska

besittning för närvarande sig befunne, så bekymmersamt, att de icke kunde underlåta

att derpå fästa Riksdagens synnerliga uppmärksamhet. Revisorerne hade derför ansett

sig böra till ledning för bedömande af öns belägenhet anföra följande sifferuppgifter.

Tulluppbörden, som 1864 uppgått till 5,677 spanska daler, hade sedermera oafbrutet

sjunkit och utgjorde 1871 2,611 och 1 872 2,033 sp. dir; sjöfarten befunnes i

ständigt aftagande, och de inpasserade fartygens antal utgjorde åren 1869, 1871 och

1872: 326, 280 och 243, de utklarerades antal under omnämnda år: 319, 283

och 246; handelsflottan, som under sista decenniet bestått af högst 3, egde vid

1872 års slut endast 1 fartyg; bomullsplanteringen, befolkningens förutvarande hufvudsakliga

näringsfång, nedlades alltmera i följd af nedtryckta pris, så att bomullsskörden,

som 1870 utgjort 48,000 skålp. och 1871 30,000 skålp., 1872 uppgått

till endast 5,000 skålp. Någon annan förmånlig förvärfskälla hade ej i stället uppstått.

Saltskörden, i väsendtlig mån beroende på väderleken, hade år 1869 varit

något gifvande, men slagit alldeles fel 1 870 och 1871 och kunde ej tagas i beräkning

såsom någon säker inkomstkälla. Folkmängden, som från år 1866 till 1869

minskats med 220 och från 1 869 till 1 872 med ytterligare 280 personer, utgjorde

vid 1872 års slut 2,390, deraf 984 man- och 1,406 qvinkön. Såsom grund till

denna förminskning (med nära en sjettedel af befolkningen under en tidrymd af 6 år)

hade guvernören uppgifvit, »det förfall, hvaruti kolonien sig befinner», i följd hvaraf

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.

17

årliga utflyttningar egde rum. Vid räkenskapernas granskning hade revisorerne vidare

fästat sig vid tvänne moment, hvilka hvartdera för sig innehölle motiv till genomgripande

förändringar i öns förvaltning. Det första vore kostnaden för garnisonen,

milisen och försvarsverket. Denna uppgick under revisionsåret ungefärligen till det

vanliga beloppet eller 2,454 spanska daler. Utgiftsposten anmärktes ej för dess storlek,

men revisorerne hade ej kunnat finna dess gagnelighet, då hufvudändamålet med

densamma — öns försvarande, ifall behof deraf förutsattes — ej torde kunna dermed

uppnås. Den andra utgiftspost, hvarvid revisorerne fästat sin uppmärksamhet, vore

tulltjenstemännens aflöning. Den uppginge under revisionsåret till 1,120 daler, eller

omkring hälften af årets tulluppbörd. Då nettoinkomsterna af tullintraderna således

vore obetydlig, under det att den indirekta beskattning, som genom tullafgifterna lades

på den fattiga befolkningen, måste kännas tryckande, enär importen till ej ringa del

bestode i nödvändighetsvaror, skulle genom öns frikallande från erläggande af tullafgifter,

utan synnerlig tillökning i kostnaderna för moderlandet, en välbehöflig lindring

i denna befolkningens tryckta ställning kunna vinnas. Ville man då jemväl öfverlemna

öns förvaltning åt en uteslutande civil myndighet med indragning af den utaf 21 man

bestående garnisonen, som, på sätt ofvan nämnts, ej ansågs kunna uppfylla det med

densamma åsyftade ändamål, så skulle, oaktadt tullafgifternas efterskänkande, svenska

statsverkets nuvarande bidrag lemna tillgång för vidtagande af väl beliöfiiga åtgärder

till koloniens förkofran.

Under detta ärendes handläggning i Stats-Utskottet har från Kongl. Maj:t

till Utskottet öfverlemnats ett af guvernören på ön S:t Barthélemy afgifvet underdånigt

utlåtande såväl i anledning af revisorernes ofvan anförda framställning, som

ock till genmäle å hvad revisorerne i öfrigt anmärkt vid granskning af berörda

kolonis räkenskaper.

Då detta utlåtande icke, såsom öfriga myndigheters yttranden, angående revisorernes,

mot deras förvaltning eller räkenskaper framställda anmärkningar, blifvit

bifogadt revisorernes till Riksdagen aflåtna berättelse, anser sig Utskottet böra samma

utlåtande i dess helhet här anföra; varande utlåtandet af följande lydelse:

»S. A. K.

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning medelst

remiss den 17 sistlidne Oktober, hvilken om aftonen den 21 derpåföljande November

korn mig tillhanda, får jag öfver Riksdagens senast församlade Herrar revisorers

framställningar, rörande denna koloni, afgifva följande underdåniga utlåtande:

Så vidt jag kunnat af det remitterade utdraget inhemta, synes syftet af

Herrar Revisorers framställningar vara att, med afstående af kronans rätt att upptaga

tull och medelst deraf såsom naturlig följd uppkommande indragning af tullBih.

till Bikad. Brot. 1814. 4 Sami. 1 Afd. 26 Haft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

ib

Stats-Utskottets Utlåtande A:o 50.

tjenstenit) i kolonien samt genom omorganisation af öns styrelse och indragning ai

den 21 man starka garnisonen, bereda dess innevånare dels någon lindring genom

nedsättning i prisen lör liisförnödenheter, hvilka till stor uel flan hämmande ortei

införas, dels äfven, då Herrar Revisorer icke anse den genom indragningen uppkomna

besparing nödvändigtvis böra komma statsverket till godo, utan samma tillskott från

moderlandet som hittills beräknas fortfarande utgå, tillfälle till anslagets fördelaktigare

tillgodogörande.

Utan tvifvel skulle af en sådan åtgärd som tullens afskaffande följa en sänkning

i prisen på importerade varor, men om denna, i allmänhet till endast fem procent

af inköpsprisen uppgående besparing skulle verka någon lindring i konsumenternas

lefnadskostnad, lemnas derhän. JDå denna lindring för en tunna råg-, hafreeller

majsmjöl uppgår till 25 cents för importören, är tydligt, att åtminstone i början

hela vinsten stannar hos denne och måhända efter någon tid äfven till någon

del kommer brödtillverkaren till godo, hvaremot med säkerhet kan antagas, att den

fattige, som köper bröd för en cent, icke erhåller den ringaste tillökning i vigt eller

förbättring af varans beskaffenhet. I hvad mån åter en, synnerligen i dessa trakter,

hvarest af ålder nästan all beskattning utgjorts ai tull och accis, så genomgripande

och ovanlig åtgärd kan inverka på handelsrörelsens utvidgning, tilltror jag mig ej

med bestämdhet kunna afgöra. Men jag betviflar dock, att den kan framkalla någon

egentlig tillväxt deri, enär angränsande öars nederlags-lagstiftning i allmänhet år

ganska liberal, och det sålunda är föga antagligt att, ehuru omkostnaderna för magasiusliyra

m. m. troligen skulle understiga dylika ä andra orter, affärsmännen vaie

sig ä nämnda platser eller de här bosatte skulle betjena sig af det sålunda yppade

tillfället att här ä öu anlägga upplagsplatser för sina varor, helst den nu till kommunen

utgående extra afgift af tjugu procent å tullen, motsvarande ungefär en procent

af varans värde, icke kan upphöra, då densamma utgör förnämsta, ehuru dock

otillräckliga inkomstkällan för fyllandet af kommunens behof, hvarigenom således alltid

någon afgift drabbade hitiörda varor. Någon annan, eller åtminstone lämpligare och

säkrare utväg för uttaxerandet af de för kommunen behöfliga medel är näppeligen

möjlig. Direkt beskattning är nästan okänd i Vestindien och skulle, jag är derom

ötvertygad, verka stort missnöje och kraftigt motstånd samt föranleda till en mängd

underslef, svåra om ej omöjliga att leda i bevis. Också hafva flera sedan fattade

och påbudna beslut att upptaga kapitationsafgift, daterande sig ända från den tid, då

Vestindiska kompaniet med kronan delade afkomsten af kolonien, måst öfvergifvas pa

grund af dermed förenade svårigheter och olägenheter. Att upphörandet af tullen

mke skulle minska behofvet af kommunalskatt, är äfven tydligt — det torde tvärtom

blifva nödigt att öka den för att bereda aflöning åt en särskild kommunens tjensteman

för denna uppbörd, som nu mot en ringa provision besörjes af tulltjenstemänneu,

hvilka, då densamma egt rum i sammanhang med tulluppbörden, derigenom

fått vidkännas endast en ringa tillökning i sina göromål. Skulle likväl denna statens

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N\o 50.

19

förnämsta inkomstkälla uppgifvas, hemställes underdånigst, huruvida icke öfriga intrader,

hvilka i allmänhet icke uppgå till mer än högst en tiondedel a| tullkammaruppbörden

och exempelvis för år 1872 uppgingo till föga mer än 100 daler, äfven

borde upphöra, med undantag likväl af tomtören och böter, hvilka till följd af sin

natur icke kunna eller böra efterskänkas.

Hvad dernäst beträffar indragningen af garnisonen, är det obestridligt, att

densamma är för öns försvar mot ett fiendtligt öfverfall alldeles otillräcklig och fullkomligt

oandvändbar — och enahanda är förhållandet med milisen, hvaraf icke en

tredjedel är försedd med ens anständig, än mindre för militär tjenstgöring lämplig beklädnad,

och som är helt och hållet blottad på tidsenlig eller ens brukbar beväring.

Den vakthållning, som af garnisonen bestrides å batteriet Gustaf III. är dock af vigt,

såsom varande den enda ordningsvakt här finnes. Dess för närvarande hufvudsakligaste

åliggande, förekommandet af fartygs afgång från ön innan medelst utklarering

blifvit styrkt, att alla dem ålagda afgifter blifvit behörigen inbetalda, skulle

naturligtvis icke vidare ifrågakomma, om tulluppbörden upphörde. Men, ehuru till

heder för härvarande befolkning af de lägre klasserna kan sägas, att den, i motsats

till förhållandena å grannöarne, enligt hvad af inträffade omständigheter styrkta berättelser

gifva vid handen, i allmänhet är fredlig och laglydig, torde dock sådana

händelser inträffa, att myndigheterna behöfva anlita handräckning för att tvinga till

åtlydnad för sina påbud. Dels kunna sådana fall förekomma, då främlingar, vare

sig som besökande eller i egenskap af besättningar å fartygen i hamnen, sig här uppehålla,

och dels torde de kunna framkallas af kännedomen af vederbörandes oförmåga

att stäfja eller bestraffa oordningar. Under en lång tid har dels endast en, dels

äfven och senast under mer än ett år ingen polisbetjent varit här anställd, och

sådant kunde svårligen hafva aflupit utan allvarsamma följder, derest man icke haft

tillgång att vid förefallande behof från vaktmanskapet å batteriet erhålla handräckning

till oordningars förekommande och förbrytares häktande, samt vetskapen derom

hållit dessa senare i tygeln. Den ständiga bevakningen å batteriet, hvarifrån ntsigten

öfver hamnen och staden är fri, har äfven varit af stor nytta, då genom

densamma blifvit upptäckta och afvärjda i staden sig yppande eldfaror, af hvilka

åtminstone en på natten utbruten, om den ej i så god tid blifvit upptäckt, kunnat

hafva haft de svåraste följder bland annat för kronans i närheten belägna byggnader,

och de derstädes förvarade till stor del vigtiga handlingar lätteligen kunnat hafva

blifvit lågornas rof. Ännu behöfligare är bevakningen vid de tillfällen, och sådana

hafva ofta inträffat, då man i anseende till å grannöarne gängse epidemier nödgas

medelst karantän skydda sig mot införandet af smittosamma sjukdomar, en desto

nödvändigare åtgärd, som öns innevånare tyckas för framtiden endast undantagsvis,

och med långa uppehåll, kunna påräkna fördelen af läkarevård.

A en del angränsande öar har en sådan åtgärd som indragning af milit-ärbevakningen

redan vidtagits, och senast har den 18 man starka garnisonen å franska

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.

delen af S:t Martin blifvit genom beslut den 18 sistlidne September återkallad, men

i denna sistnämnda koloni, föga större eller folkrikare är S:t Baitkélemy och betraktad

såsom en »kanton” af Guadeloupe, qvarlemnades en icke obetydlig styrka gensdarmer,

och å do öfriga finnas likaledes ansenliga polisstyrkor, hvarförutan de icke,

såsom S:t Barthélemy, äro fullkomligt afskild a utan äro närbelägna till andra kolonier,

tillhörande samma nationer, från hvilka handräkning vid behof kan reqvireras och erhållas,

särdeles der telegrafförbindelse finnes, och ångfartyg är stäldt till guvernementets

disposition. Hvad särskildt beträffar den franska delen af b:t Martin, som i

afseende å* handel och rörelse lärer stå på ungefär samma linie som denna ö, har

erfarenheten ännu icke ådagalagt ändamålsenligheten af de nyligen gjorda indragningarne.

hvilken äfven af många hetviflas. Slutligen torde det måhända icke obetydligt inverka

på det anseende, moderlandet för närvarande åtnjuter af såväl denua som angränsande

öars befolkningar, om äfven hvarje skymt af vakthållning försvunne från

denna enda koloni, hvarest svenska flaggan blåser.

Pa grund af hvad sålunda anförts, vågar jag underdånigst anhålla, för den

händelse garnisonen skulle indragas, att ett årligt anslag i stället beviljas till underhåll

på statens bekostnad af en polisstyrka, den jag anser böra bestå af minst fyraman,

efter 150 å 180 daler för hvarje, börande den främste bland dem tilläggas

någon förhöjning t. ex. 80 daler, utgörande således det behöfliga anslaget 630 a

750 daler.

Tillika vågar jag underdånigst fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet-

på den behjertansvärda ställning, hvari nu tjenstgörande milissoldater skulle

försättas, om en dylik förändring företogos bradstörtadt och på en gång. tleie af

dessa äro beroende af den aflöning, de för denna sin tjenstgöring åtnjuta; ty ehuru

enhvar af dem härjemte har en liten täppa, är dock afkomsten af deras arbete såsom

jordbrukare otillräcklig för deras eget och deras i allmänhet stora familjeis underhåll.

Upphörandet af aflöningen skulle således bringa många af dem på branten af undergång

efter flera, ända till 20 å 30 och i ett enstaka fall 45 års oförvitlig tjenstgöring.

Någon rättighet till aflöningens bibehållande hafva de naturligtvis icke, men

särkerligen har densamma varit af dem påräknad; och till att insättas i den föreslagna

nya polisstyrkan äro de icke användbare i anseende till den stora olikhet i

både språk, lefnadsvnnor och åsigter, som råder emellan land- och stadsbefolkningen

härstädes.

Af hvad jag haft nåden andraga framgår, att någon nämnvärd vinst för den

fattiga befolkningen skulle, åtminstone för den närmaste framtiden, genom kronans afstående

från tulls upptagande, icke uppkomma. De besparingar, som statsverket skulle

göra genom tulltjensternas indragning, kunna ej heller beräknas blifva af någon betydenhet

förrän efter någon tids förlopp, helst dessa tjenster nyligen blifvit tillsatta.

Visserligen äro deras innehafvare endast tillsvidare förordnade; men det är endast på

grund af föreningen med tullförvalt-aretjensten och deraf härrörande inkomster, som det

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N-.o 50.

21

blifvit möjligt att till don med endast 200 daler ailönade guvernements-sekreterarebefattningen

erhålla kompetent sökande. Skalle derför dessa förändringar ega rum, så

betingas deraf en fullkomlig omorganisation af styrelsen, och Herrar revisorer hafva

äfven antydt, att guvernörsembetet kunde indragas.

Ehuru obetydlig en landsdel eller besittning än må vara, erfordras dock en

ordnad styrelse och i spetsen för densamma en chef. Denne må nu kallas guvernör,

president, administratör, kommendant, maire (borgmästare) eller hvad helst annat;

sa ställes dock på honom, af såväl befolkningen på stället som af främmande, anspråk,

som föranleda till ökade utgifter. Att guvernörstiteln är den mest berättigade för en

sådan styresman, som sorterar direkt under vederbörande Regerings departement, är

tydligt och enligt här rådande bruk; men måhända lemnar en annan benämning mindre

utrymme för anspråk, och då torde vara skäl att använda en dylik. Med de

föreslagna indragningarne torde kolonien kunna åtnöjas med endast två (helst lagfarne)

civila embetsman, särdeles som för närvarande den tredjes hufvudsakliga tjenstgöring

tages i anspråk af hans innehafvande tulltjenst. Redan förut har jag underdånigst

framställt behofvet af lönetillökning för embetsmännen och vågar derför nu lika underdånigst

framställa ett förslag till stat för kolonien, under antagande att föreslagna

förändringar blifva af statsmakterna godkända. Att denna föreslagna stat, oaktadt

gjorda indragningar, föga understiger nuvarande anslaget, har sin grund i det redan

antydda behofvet af ökade löner åt de embets- och tjensteman, som måste ega embetsmannabildning,

såvida deras befattningar skola vara nöjaktigt besatta.

Vidkommande slutligen den anmärkta bristen i räkenskaperna, att redovisning

saknas för de 400 daler, som årligen uppbäras af guvernements-sekreteraren i egenskap

af ordförande i skolkomitén och den i sammanhang dermed gjorda anmärkningen

att af rapporter och räkenskaper ej kunnat inhemtas, i hvad mån moderlandet

tillgodoser koloniens religiösa behof; så är tydligt, i afseende å den senare framställningen,

att enär ingen utgiftspost för religiösa behof i räkenskaperna förekommer,

så har ingen utbetalning för sådnnt ändamål egt rum, hvilket åter grundar sig derpå,

att den å koloniens stat upptagna guvernements-pastorslönen indrogs, sedan senaste

tjensteinnehafvaren, hvilken, efter det tjensten någon tid stått ledig, den 21 Januari

1831 hit anlände, blifvit genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 25 November

1 832 återkallad, och då detta förhållande var Eders Kongl. Maj:t väl bekant, hade

ett upprepadt omtalande deraf i de underdåniga rapporterna varit minst sagdt onödigt.

I afseende å förra delen af anmärkningen får jag underdånigst anföra:

Den 11 Maj 186 8 täcktes Eders Kongl. Maj:t i nåder bifalla, att 400 daler

skulle årligen från den 1 derpåföljande Juli få utgå till »folkundervisningens befrämjande".

Detta anslag beviljades i anledning af guvernörs-embetets underdåniga framställning

om ett anslag till nämnda belopp för aflönande af en skollärare, hvarvid

särskild! framhölls önskvärdheten af anställandet af en svensk man, kompetent att äfven

lemna en något vidsträcktare undervisning åt de barn af de mera bildade klasserna,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stuts-Utskottetn Utlåtande N:o o0.

hvilkas föräldrar sådant önskade och voro i tillfälle att bekosta en dylik, helst dessa

barn, särdeles gossar, måste i annat fall sändas till aflägsna orter för att inhemta

äfven de första elementen af en för deras ställning i samhället passande undervisning.

Sedan till följd häraf guvernörs-embetet, i enlighet med skolkomiterades förslag, i underdånighet

anhållit, det Eders Kongl. Maj:t ville i nåder genom vederbörande statsdepartement

till skollärare antaga behörig svensk man, helst en som genom att hafva

tagit filosofie doktorsgraden visat sig ega fullständiga kunskaper för ett sådant värf,

och för denne tjenstemans utresa till kolonien anslå nödiga medel, täcktes Eders Kongl.

Maj:t den 27 Juni 1867 väl icke finna för godt att till den sålunda gjorda underdåniga

anhållan lemna nådigt bifall, men anbefallde i stället guvernörs-embetet att

»med ledning af de upplysningar, som, enligt hvad handlingarne utvisade, vunnits rörande

skolväsendets ordnande i nästgränsande kolonier, vidtaga de åtgärder, som i

sådant afseende kunde finnas för S:t Barthélemy lämpliga med anlitande af derför

anvisade medel.»

Vid de tillfällen, då antagen skollärare varit här tjenstgörande, har anslaget

utgått såsom aflöning åt honom och derför ehuru kanske oegentligt, varit upptaget

på aflöningslistorna för de två första qvartalen år 1870 och alltsedan ingången afår

1872. För den öfriga tiden har detsamma qvartalsvis utbetalts till skolkomiterade

emot qvittenser af deras ordförande, i hvilken egenskap t. f. guvernement^-sekreterare

oftast tjenstgjort, för att användas till det dermed afsedda ändamål »folkundervisningens

befrämjande», och om detta i något qvittens eller protokoll för korthetens skull

blifvit benämiult »undervisningsverket», synes något nämnvärdt fel icke vara begånget.

Möjligen kunde ett sådant spåras i dess upptagande å aflöningslistorna, enär ingenstädes

i hit ankomna skrivelser bestämmes, att det tillhörer »aflöningsstaten». På

grund deraf och af Eders Kongl. Maj:ts befallning den 2 7 Juni 1867, hafva besparingarne

å detta anslag kunnat användas dels till ersättning för skollärares resekostnader, dels

till uppsättande och underhåll af den enklaste skolmateriel, och dels äfven, under inträffade

skollärareledigheter, att bispringa och derigenom möjliggöra inrättandet af

flera småskolor, som tillkommit endast till följd af sådana understöd och äfven omedelbart

efter deras upphörande afslutats. Redovisning för de af skolkomitén genom

dess ordförande uppburna medel har tid efter annan blifvit inför finanskonseljen företedd

och åtföljande qvittenser noga granskade och godkända, men för de tidsperioder,

då hela anslaget utgått som lön för skolläraren och af honom blifvit uppburet, hafva

hans å aflöningslistorna tecknade qvitten tjenat till verifikationer inför såväl konseljen

som statsverket. Tyvärr anlitas nuvarande skollärarens tjenster endast af de minst

försigkomne alumnerna, hvarigenom hans undervisning inskränker sig till innanläsning,

skrifning och de allra första elementen af räkning. Till följd af befolkningens olika

trosbekännelser, utfallande enligt den i slutet af förra åtet förrättade folkräkning sålunda:

katoliker 2,032, metodister 133, anglikaner (och protestanter) 211 samt luteraner

14, är uppenbart, att den luterske skolläraren icke bör öfvertaga någon re
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 50.

23

ligionsundervisning, utan är densamma öfverlemnad åt vederbörande själasörjare, der

sådane finnas på platsen. Af de redogörelser för utaf skolkomitén handhafda medel,

som bär ofvan omnämnts, biläggas underdånigst afskrifter, varande alla der upptagna

belopp styrkta medelst behöriga qvittenser. Med etc.

Gustavia å S:t Barthélemy den 4 December 187 3.

Br. Ulrich.v

Härvid var fogadt ett med den nu gällande utgiftsstaten för kolonien jemfördt

förslag till ny sådan utgiftsstat, hvilket förslag bär äfven intages:

s. 24 Kontrollera mot PDF

tilats-Utskottets (Mätande N:o åo.

24

Förslag till ordinarie ntgiftsstat för kolonien S:t Bartkélemy. ;

En chef för styrelsen, aflöning ......................................................

En biträdande embetsman, aflöning ................................................

En läkare, aflöning och medikamentsersättning........................

Sp. daler, j

c.

Sp. daler.

C.

2,000

1,600

1.500

150

300

300

200

60

750

_

1

6,860

700

j Ett domstolsombud, aflöning ...........................................................

! En hamnmästare, sportelersättning ...............................................

Till städning och renhållning af embetslokalen........................

Till underhåll af guvernementets åt chefen upplåtna inventarier

Till folkundervisningens befrämjande................................................

300

400

Summa Sp. daler

7,560

Anm. !. Alla administrativa, judiciela och räkenskapsgöromål skola besörjas

af de två förstnämnde embetsmännen enligt den fördelning, som i nådig instruktion

kan varda bestämd, och utan anspråk på annan ersättning än här upptagna aflöningsförmåner

äfvensom för chelen hostad och fortfarande rättighet att nyttja guvernementets

inventarier på redan bestämda vilkor. Den ena af dem ombesörjer städningen af

embetslokalen mot derför bestådda anslag.

Anm 2. Vid nuvarande innehafvares afgång torde, genom omreglering och

sammanslående af tjenster, någon, ehuru obetydlig, besparing i de för hamnmästaren,

vice fiskalen oah domstolsombudet nu utgående belopp kunna beredas.

Gustavia å S:t Barthélemy

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o SO.

25

Ordinarie utgiftsstat för kolonien S:t Bartkélemy, upprättad den 24 Juni

1833, med deruti sedermera tid efter annan gjorda förändringar.

Sp. daler.

l C*

Sp. daler.

c.

j En guvernör och justitiarie, aflöning ......

2,500

En guvernements-sekreterare, aflöning .............

200

En räkenskapsförare och konselj-notarie m. m., aflöning

700

i En tullförvaltare, aflöning ...................

700

: En guvernements- och garnisonsläkare, aflöning

800

En ingeniör, aflöning .................

150

j En vice fiskal, aflöning ........................

300

Ett domstolsombud, aflöning .............

300

En tullbesökare, aflöning.......................

300

En hamnmästare, sportelersättning ........

200

1 En vaktdräng, aflöning ......................

96

6,246

! Anslag till underhåll af guvemementets inventarier

300

■i folkundervisningens befrämjande .............

400

” ” bokslutets uppgörande och räkenskapernas af-

!

skrifvande .............................

150

Hushyresersättningar ...................................

336

1,186

Utgifter för försvarsverket:

I

Aflöning m. m. åt en officer och 21 man, omkring

1,890

Ersättning för mindre beklädspersedlar åt 21 man ...

252

1

|

j''

Medikamentsersättning åt läkaren................

200 i

i

2,342 i

1

Summa Sp. daler | 9,774 i j

den 4 December 1873.

Bih. till Biksd. Prof. 1874. 4 Sami. 1 Afd. 26 Höft.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 50.

Revisorernes framställning derom, att åtgärder må vidtagas för beredande af

någon lindring i den betryckta ställning, hvaruti ifrågavarande kolonis innevånare sig

befinna, anser Stats-Utskottet synnerligen behjertansvärd. Utan att nu uttala något

bestämdt omdöme, huruvida de af revisorerne föreslagna medel till en sådan lindring

äro de mest lämpliga, som i detta afseende kunna utfinnas, eller om icke på annat

sätt nämnda ändamål må kunna vinnas, föreställer sig Utskottet dock, att åtgärder i

det angifna syftet skulle verksamt bidraga till förbättrande af koloniens ställning. I

likhet med revisorerne anser Utskottet den å ifrågavarande koloni förlagda garnison

vara så obetydlig, att den icke kan tänkas lemna ringaste skydd mot utifrån kommande

fiendtligheter, och då, enligt Utskottets tanke, den inre ordningen å ön lika väl

bör kunna upprätthållas af en civil myndighet som af nämnda garnison, torde denna

utan fara kunna indragas. Betydelsen af de betänkligheter, guvernören mot en sådan

indragning hyst, anser sig Utskottet icke kunna till alla delar bedöma, men vill emellertid

fästa uppmärksamheten derpå, att äfven guvernören funnit densamma möjlig att

verkställa, då han i det ofvan intagna förslaget till ny stat för kolonien uppfört en

post till »polisbetjeningens aflöning» i stället för de förut upptagna »utgifter till försvarsverket».

De skäl, guvernören anfört till stöd för sitt förmenande, att någon nämnvärd

vinst för den fattiga befolkningen icke skulle, åtminstone för den närmaste framtiden,

uppkomma genom kronans afstående från upptagande af tull, synes Utskottet ingalunda

tillfyllestgörande, då frihet från dylika umgälder alltid måste i någon mån verka till

nedsättning i lefnadskostnaderna. Utskottet tilltror sig visserligen icke att uttala någon

bestämd åsigt, huruvida skyldigheten att erlägga tull för till kolonien inkommande

varor lämpligen bör afskaffas, eller om bibehållandet af en sådan beskattning må finnas

af förhållandena betingadt, men den af revisorerne åberopade omständighet, att

koloniens tulluppbörd till omkring hälften medtages af tulltjenstemännens aflöning,

synes Utskottet innebära tillräcklig anledning att för denna fråga påkalla en omsorgsfull

pröfning.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer Utskottet,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida, utan moderlandets

ytterligare betungande, någon lindring må kunna beredas innevånarne

på ön S:t Barthélemy, vare sig detta må kunna ske

genom befrielse från erläggande af tull för dit inkommande varor,

indragning af dervarande garnison, eller på annat lämpligare

sätt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.

27

§ 11.

Hvad i (ifrigt blifvit af revisorerne anmäl dt och erinradt, har Utskottet funnit

dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande vid behandling af

de utgiftsanslag, revisorernes framställning berör, dels eljest hafva medfört åsyftad

rättelse, dels vara genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden nöjaktigt förklaradt,

dels ej vara af den vigt att, oaktadt förklaringen icke varit fullt tillfredsställande,

någon Riksdagens åtgärd bort af förhållandet påkallas, dels ock slutligen icke

hafva varit af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 19 Mars 1874.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

Angående

sorernes ö

framställning

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.