Utlåtande, angående väckt motion om upphörande af den i Skåne, Halland och Blekinge nu utgående helgonskyld in. in.
1874-04-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1874:81, Utlåtande, angående väckt motion om upphörande af den i Skåne, Halland och Blekinge nu utgående helgonskyld in. in.
Dokumentets text
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
JN:0 &É,
Ank. till Riksd. Kansli d. 27 April 1874, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående väckt motion om upphörande af den i Skåne,
Halland och Blekinge nu utgående helgonskyld in. in.
(2:dra U. A.)
Herr Sven Nilsson i Efveröd har uti en inom Andra Kammaren
väckt, till Stats-Utskottet hänvisad motion (N:r 104) föreslagit, att den i
provinserna Skåne, Halland och Blekinge nu till sa väl klockarne som till
församlingarne af vissa hemman utgående ludgonskylden skulle indragas,
och således af de skattskyldige med innevarande års utgång ej vidare utbetalas;
och att Riksdagen ville bevilja ett förslagsanslag af 10,000 R:dr
för betäckande af de förluster till klockare, som innehade fullmakt på
tjcnsten vid den tid, då beslutet om helgonskyldens indragning kunde
komma att träda i verkställighet, som genom ett sådant beslut kunde
komma att inträffa.
Vid 1872 års riksdag väcktes af samme motionär det förslag, ratt
Riksdagen måtte för sin del besluta, att alla församlingar i Skåne, Halland
och Blekinge, hvilka ej genom det Kongl. brefvet till Kammar-kolleo-ium
af den 17 September 1856 kommit i åtnjutande af dispositionsrätten
öfver den till klockaren inom dessa församlingar fortfarande utgående
helgonskylden, matte komma att tillgodonjuta denna lätt, att i de
försambligar, der ofvan föreslagna förfogande öfver helgonskylden skulle
komma att göra intrång i nuvarande innehafvaren af klockarens inkomster,
pastoratet måtte på dess gemensamma bekostnad ersätta den förlust,
som derigenom kan komma att uppstå» Med anledning häraf beslöt
Andra Kammaren en underdånig skrifvelse angående en friare dispositions
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
13
rätt af helgonskylden, men skrifvelseförslaget vann icke Första Kammarens
godkännande
Äfven
vid sistlidne riksdag väckte samme motionär i något förändrad
form enahanda förslag, med anledning hvaraf Andra Kammaren för
sin del beslöt att hos Kongl. Maj:t göra underdånig anhållan, det Kongl.
Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, om och i hvilken mån det skulle
kunna medgifvas församlingarne i Lunds stift och Halland rättighet att
sjelfva förfoga öfver den helgonskyld, som till klockare af församlingarne
utginge, med vilkor dock, att denna afgift skulle användas för det med
densamma ursprungligen afsedda ändamål: kyrkotjenstens uppehållande
och barnens undervisning; äfvensom att Kongl. Maj:t måtte i nåder tillse,
om och huruvida i de församlingar, der ett sådant förfogande öfver helgonskylden
kunde komma att föranleda minskning i klockarens lön, pastoratet
i sin helhet skulle kunna tillförbindas att efter samma grund
emellan församlingarne, hvarefter helgonskylden från början utgått, ersätta
denna förlust till de klockare, hvilka redan erhållit fullmakt å tjensten
vid den tid, då nådigt beslut i fråga om dispositionsrätten öfver belgonskylden
på föreslagna sätt kunde komma att träda i verksamhet. Första
Kammaren åter biföll ett så lydande förslag, »att Riksdagen hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhåller, att det måtte varda de församlingar i
Skåne, Halland och Blekinge, hvilka ej redan erhållit tillåtelse till användande
för folkskolans behof af den ifrån församlingen utgående klockarehelgonskyld
medgifvet, att, derest denna helgonskyld, antingen vid den
allmänna reglering af klockarnes löneförmåner, hvilken till följd af Riksdagens
underdåniga skrifvelse den 30 April nästlidna år kan vara att
emotse, eller ock dessförinnan i särskilda fall efter undersökning och pröfning
i den ordning Kongl. Maj:t i nåder bestämmer, kan finnas öfverstiga
hvad till fyllnad i klockarens tillbörliga aflöning erfordras, det må varda
åt församlingarne öfverlemnadt att om öfverskottet sjelfva förfoga, dock
under vilkor att det blifver till folkundervisningens befrämjande användt.»
Då helgonskylden vid flera tillfällen varit föremål för enskilde motionärers
framställningar, tillåter sig Utskottet att ur den vid nästföregående
riksdag lemnade utredning i ämnet anföra följande:
Helgonskylden, hvilken icke är ränta, ej heller tionde, utan en särskild
från församlingarne utgående afgift, blef först påbjuden genom två
af erkebiskop Birger åren 1500 och 1508 utfärdade bref, hvarefter den
erhöll fastställelse genom danska riksrådets bref af år 1532. Af denna
afgift anslogs en del till presterskapet och en annan del till klockarne,
med förbindelse för de senare att göra tjenst i kyrkan och undervisa ungdomen
i socknarne, Då i sammanhang med reformationens införande i
14
Slats-UtsJcottets Utlåtande N:o 81.
Danmark undervisningsverket blef ett föremål för regeringens synnerliga
uppmärksamhet, förordnades genom ordinantien den 14 Juni 1539, och
sedermera genom Kong], brefvct den 23 Mars 1568, hvilka författningar
i Malmö recess konfirmerades, att stadsskolorna i Skåne, Halland och
Blekinge skulle till understöd för lärare och lärjungar få på sig Överflyttad
klockarnes helgonskyld i de församlingar, emellan hvilka och staden
afståndet icke öfversteg två inil, dock mot skyldighet för skolorna att
öfvertaga fullgörandet af de åligganden, hvilka med åtnjutande af helgonskylden
voro förenade. Den utväg, hvilken sålunda för mer än tre
sekler tillbaka måste på bekostnad af landsförsamlingarne anlitas för att
anskaffa nödiga medel till underhåll åt de mindre stadsskolorna, ansågs
ännu åren 1824 och 1836 icke vara förkastlig, i ty att genom Kongl.
bref, hvilka nämnda, år blefvo utfärdade, stadgades att till aflöning åt lärarn
e vid ett högre elementarläroverk, afsedt först att förläggas i Sölvesborg,
men sedermera, under namn af katedralskola, inrättadt i Lund, skulle
användas klockarnes helgonskyld ifrån en del andra församlingar. Denna
anordning framkallade dock missnöje inom de församlingar, som sålunda
blefvo i mistning af en inkomst, hvilken hittills på ett mera direkt sätt
kommit dem sjelfva till. godo, och föranledde ansökningar om helgonskyldens
återställande, hvilka ansökningar ock tillvunno sig det afseende, att
uppå framställningar af Kongl. Maj:t Rikets Ständer anvisade kontanta
statsanslag, svarande mot den inkomst, skolorna uppburo af helgonskylden,
hvilket skedde vid riksdagen 1840—1841, hvad beträffar katedralskolan
i Lund, och vid riksdagen 1853—1854 i afseende å de öfriga skolorna,
Vid fattandet af dessa beslut medgafs tillika, att de församlingar,
hvarifrån helgonskylden utgått till skolan i Lund, skulle, så vidt de förbundo
sig att uteslutande använda helgonskylden till folkskolorna, varda
vid oqvald besittning deraf bibehållna, äfvensom att de öfriga församlingar,
hvilka, på sätt här ofvan förmäles, varit i mistning af helgonskylden,
borde återfå densamma under förbindelse att efter de närmare föreskrifter,
som af Kongl. Maj:t meddelades, använda den till dess ursprungliga
ändamål, bestridandet af klockaretjensten i kyrkan och barnaundervisningen.
Till följd häraf äro församlingarne i dessa tre provinser numera så
till vida likställda, att klockarehelgonskylden är inom dem alla att för
sin ursprungliga bestämmelse använda, hvaremot, i afseende på dispositionen
inom den sålunda bestämda gränsen, för de församlingar, från hvilka
helgonskylden varit till stadsskolorna anvisad, en möjlighet blifvit beredd
att med inkomsten deraf kunna minska bidragen till folkskolan. Af denna
förmån är det, som de öfriga församlingarne äfven önskat komma i åtnjutande,
hvarjemte särskildt till rättelse framhållits obilligheten deraf,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
15
att i pastorat, som bestå af två socknar, af hvilka den ena oafbrutet innehaft
och den andra förlorat men återvunnit helgonskylden, aflöningen
till den gemensarnme klockaren faller vida mer tung på den förra än på
den senare församlingen.
Hittills har således frågan endast gällt dispositionsrätten af helgonskylden.
Det nu gjorda yrkandet, att densamma skulle upphöra att af
de skattskyldige utgå, har, så vidt man kunnat inhemta, aldrig blifvit
framstäldt, och något giltigt skäl härför har af motionären icke anförts.
Ännu mindre torde det kunna ifrågasättas att för ett dylikt ändamål
statsanslag skulle beviljas. Någon giltig anledning till en dylik åtgärd
har ej heller blifvit af motionären uppgifven, och får Utskottet derför
hemställa,
att Herr Sven Nilssons ofvan berörda motion må lemnas
utan afseende.
Stockholm den 27 April 1874.
På Stats-Utskottets vägnar:
ARVID FR:SON POSSE.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.