Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående väckt motion om upphörande af den i Skåne, Halland och Blekinge nu utgående helgonskyld in. in.

1874-04-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1874:81, Utlåtande, angående väckt motion om upphörande af den i Skåne, Halland och Blekinge nu utgående helgonskyld in. in.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.

JN:0 &É,

Ank. till Riksd. Kansli d. 27 April 1874, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående väckt motion om upphörande af den i Skåne,

Halland och Blekinge nu utgående helgonskyld in. in.

(2:dra U. A.)

Herr Sven Nilsson i Efveröd har uti en inom Andra Kammaren

väckt, till Stats-Utskottet hänvisad motion (N:r 104) föreslagit, att den i

provinserna Skåne, Halland och Blekinge nu till sa väl klockarne som till

församlingarne af vissa hemman utgående ludgonskylden skulle indragas,

och således af de skattskyldige med innevarande års utgång ej vidare utbetalas;

och att Riksdagen ville bevilja ett förslagsanslag af 10,000 R:dr

för betäckande af de förluster till klockare, som innehade fullmakt på

tjcnsten vid den tid, då beslutet om helgonskyldens indragning kunde

komma att träda i verkställighet, som genom ett sådant beslut kunde

komma att inträffa.

Vid 1872 års riksdag väcktes af samme motionär det förslag, ratt

Riksdagen måtte för sin del besluta, att alla församlingar i Skåne, Halland

och Blekinge, hvilka ej genom det Kongl. brefvet till Kammar-kolleo-ium

af den 17 September 1856 kommit i åtnjutande af dispositionsrätten

öfver den till klockaren inom dessa församlingar fortfarande utgående

helgonskylden, matte komma att tillgodonjuta denna lätt, att i de

försambligar, der ofvan föreslagna förfogande öfver helgonskylden skulle

komma att göra intrång i nuvarande innehafvaren af klockarens inkomster,

pastoratet måtte på dess gemensamma bekostnad ersätta den förlust,

som derigenom kan komma att uppstå» Med anledning häraf beslöt

Andra Kammaren en underdånig skrifvelse angående en friare dispositions
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.

13

rätt af helgonskylden, men skrifvelseförslaget vann icke Första Kammarens

godkännande
Äfven

vid sistlidne riksdag väckte samme motionär i något förändrad

form enahanda förslag, med anledning hvaraf Andra Kammaren för

sin del beslöt att hos Kongl. Maj:t göra underdånig anhållan, det Kongl.

Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, om och i hvilken mån det skulle

kunna medgifvas församlingarne i Lunds stift och Halland rättighet att

sjelfva förfoga öfver den helgonskyld, som till klockare af församlingarne

utginge, med vilkor dock, att denna afgift skulle användas för det med

densamma ursprungligen afsedda ändamål: kyrkotjenstens uppehållande

och barnens undervisning; äfvensom att Kongl. Maj:t måtte i nåder tillse,

om och huruvida i de församlingar, der ett sådant förfogande öfver helgonskylden

kunde komma att föranleda minskning i klockarens lön, pastoratet

i sin helhet skulle kunna tillförbindas att efter samma grund

emellan församlingarne, hvarefter helgonskylden från början utgått, ersätta

denna förlust till de klockare, hvilka redan erhållit fullmakt å tjensten

vid den tid, då nådigt beslut i fråga om dispositionsrätten öfver belgonskylden

på föreslagna sätt kunde komma att träda i verksamhet. Första

Kammaren åter biföll ett så lydande förslag, »att Riksdagen hos Kongl.

Maj:t i underdånighet anhåller, att det måtte varda de församlingar i

Skåne, Halland och Blekinge, hvilka ej redan erhållit tillåtelse till användande

för folkskolans behof af den ifrån församlingen utgående klockarehelgonskyld

medgifvet, att, derest denna helgonskyld, antingen vid den

allmänna reglering af klockarnes löneförmåner, hvilken till följd af Riksdagens

underdåniga skrifvelse den 30 April nästlidna år kan vara att

emotse, eller ock dessförinnan i särskilda fall efter undersökning och pröfning

i den ordning Kongl. Maj:t i nåder bestämmer, kan finnas öfverstiga

hvad till fyllnad i klockarens tillbörliga aflöning erfordras, det må varda

åt församlingarne öfverlemnadt att om öfverskottet sjelfva förfoga, dock

under vilkor att det blifver till folkundervisningens befrämjande användt.»

Då helgonskylden vid flera tillfällen varit föremål för enskilde motionärers

framställningar, tillåter sig Utskottet att ur den vid nästföregående

riksdag lemnade utredning i ämnet anföra följande:

Helgonskylden, hvilken icke är ränta, ej heller tionde, utan en särskild

från församlingarne utgående afgift, blef först påbjuden genom två

af erkebiskop Birger åren 1500 och 1508 utfärdade bref, hvarefter den

erhöll fastställelse genom danska riksrådets bref af år 1532. Af denna

afgift anslogs en del till presterskapet och en annan del till klockarne,

med förbindelse för de senare att göra tjenst i kyrkan och undervisa ungdomen

i socknarne, Då i sammanhang med reformationens införande i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Slats-UtsJcottets Utlåtande N:o 81.

Danmark undervisningsverket blef ett föremål för regeringens synnerliga

uppmärksamhet, förordnades genom ordinantien den 14 Juni 1539, och

sedermera genom Kong], brefvct den 23 Mars 1568, hvilka författningar

i Malmö recess konfirmerades, att stadsskolorna i Skåne, Halland och

Blekinge skulle till understöd för lärare och lärjungar få på sig Överflyttad

klockarnes helgonskyld i de församlingar, emellan hvilka och staden

afståndet icke öfversteg två inil, dock mot skyldighet för skolorna att

öfvertaga fullgörandet af de åligganden, hvilka med åtnjutande af helgonskylden

voro förenade. Den utväg, hvilken sålunda för mer än tre

sekler tillbaka måste på bekostnad af landsförsamlingarne anlitas för att

anskaffa nödiga medel till underhåll åt de mindre stadsskolorna, ansågs

ännu åren 1824 och 1836 icke vara förkastlig, i ty att genom Kongl.

bref, hvilka nämnda, år blefvo utfärdade, stadgades att till aflöning åt lärarn

e vid ett högre elementarläroverk, afsedt först att förläggas i Sölvesborg,

men sedermera, under namn af katedralskola, inrättadt i Lund, skulle

användas klockarnes helgonskyld ifrån en del andra församlingar. Denna

anordning framkallade dock missnöje inom de församlingar, som sålunda

blefvo i mistning af en inkomst, hvilken hittills på ett mera direkt sätt

kommit dem sjelfva till. godo, och föranledde ansökningar om helgonskyldens

återställande, hvilka ansökningar ock tillvunno sig det afseende, att

uppå framställningar af Kongl. Maj:t Rikets Ständer anvisade kontanta

statsanslag, svarande mot den inkomst, skolorna uppburo af helgonskylden,

hvilket skedde vid riksdagen 1840—1841, hvad beträffar katedralskolan

i Lund, och vid riksdagen 1853—1854 i afseende å de öfriga skolorna,

Vid fattandet af dessa beslut medgafs tillika, att de församlingar,

hvarifrån helgonskylden utgått till skolan i Lund, skulle, så vidt de förbundo

sig att uteslutande använda helgonskylden till folkskolorna, varda

vid oqvald besittning deraf bibehållna, äfvensom att de öfriga församlingar,

hvilka, på sätt här ofvan förmäles, varit i mistning af helgonskylden,

borde återfå densamma under förbindelse att efter de närmare föreskrifter,

som af Kongl. Maj:t meddelades, använda den till dess ursprungliga

ändamål, bestridandet af klockaretjensten i kyrkan och barnaundervisningen.

Till följd häraf äro församlingarne i dessa tre provinser numera så

till vida likställda, att klockarehelgonskylden är inom dem alla att för

sin ursprungliga bestämmelse använda, hvaremot, i afseende på dispositionen

inom den sålunda bestämda gränsen, för de församlingar, från hvilka

helgonskylden varit till stadsskolorna anvisad, en möjlighet blifvit beredd

att med inkomsten deraf kunna minska bidragen till folkskolan. Af denna

förmån är det, som de öfriga församlingarne äfven önskat komma i åtnjutande,

hvarjemte särskildt till rättelse framhållits obilligheten deraf,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.

15

att i pastorat, som bestå af två socknar, af hvilka den ena oafbrutet innehaft

och den andra förlorat men återvunnit helgonskylden, aflöningen

till den gemensarnme klockaren faller vida mer tung på den förra än på

den senare församlingen.

Hittills har således frågan endast gällt dispositionsrätten af helgonskylden.

Det nu gjorda yrkandet, att densamma skulle upphöra att af

de skattskyldige utgå, har, så vidt man kunnat inhemta, aldrig blifvit

framstäldt, och något giltigt skäl härför har af motionären icke anförts.

Ännu mindre torde det kunna ifrågasättas att för ett dylikt ändamål

statsanslag skulle beviljas. Någon giltig anledning till en dylik åtgärd

har ej heller blifvit af motionären uppgifven, och får Utskottet derför

hemställa,

att Herr Sven Nilssons ofvan berörda motion må lemnas

utan afseende.

Stockholm den 27 April 1874.

På Stats-Utskottets vägnar:

ARVID FR:SON POSSE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.