Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion, i fråga om rättighet för tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, att. af statens medel erhålla godtgörelse för bekostande af vikaries aflöninq. J

1874-04-28 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1874:82, Utlåtande, i anledning af väckt motion, i fråga om rättighet för tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, att. af statens medel erhålla godtgörelse för bekostande af vikaries aflöninq. J

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

Rho H2.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 April 1864, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion, i fråga om rättighet för

tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, att. af

statens medel erhålla godtgörelse för bekostande af vikaries

aflöninq.

J (R. A.)

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Stats-Utskottet remitterad

motion (N:o 11) har Herr A. Törnfelt föreslagit, att Riksdagen

måtte besluta, antingen att hvarje embets- och tjensteman, som måste

under vistandet vid riksdag hålla vikarie för sin innehafvande tjenst, tar

kostnaden derför ersatt af statens medel, eller att ingen embets- och tjensteman

får vikariekostnad ersatt af statens medel under den tid han bevistar

riksdag. .. .

Då Riksdags-ordningen icke innehåller någon allmän föreskritt, huruvida

embets- eller tjensteman, som af riksdagsmannauppdrag är förhindrad

att förrätta sin tjenst, skall vara befriad från eller underkastad skyldigheten

att, under den tid han vid riksdagen sig uppehåller, bekosta

vikaries aflönande, måste frågan härom vara beroende af de författningar

och allmänna föreskrifter, som för olika stater och korpser äro gällande,

i afseende på embets- och tjenstemans skyldighet att under vissa

förhållanden afstå större eller mindre del af sina löneinkomster. Bifall

till någotdera af de utaf motionären framställda alternativer förutsätter

alltså ått i dessa ämnen åstadkomma en förändrad lagstiftning, hvartill

det icke kan åligga Stats-Utskottet att afgifva förslag. Det torde ock

vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

17

vara tvifvelaktigt, huruvida vinnandet af den utaf motionären åsyftade

likhet vore önskvärd, eller, om icke densamma skulle leda till

olägenheter af vida betänkligare art, än dem motionären önskar

lå alhjelpta. Utskottet anser nemligen att det icke lämpligen kan

eller bör för alla möjligen förekommande fall på förhand lagstiftas

i ett ämne, der förhållandena äro så olikartade, som beträffande

frågan huruvida och till hvad belopp staten bör vidkännas utgift för

upprätthållande af en tjenst, som den ordinarie tjenstemannen af sitt

riksdagsmannakall är förhindrad att sjelf bestrida; och Utskottet finner

det, i följd häraf, ock vara ändamålsenligast att frågor af dylik art utaf

Kongl. Maj:t pröfvas efter de i hvarje särskildt fall förekommande omständigheter

och förhållanden. På dessa skäl och då Riksdagen icke saknar

utväg att genom Konstitutions-Utskottet inhemta huru en sådan åt

Kongl. Maj:t letnnad pröfningsrätt blifvit begagnad, får Utskottet, som

anser bifall till motionärens förslag i ena eller andra syftningen hvarken

vara gagneligt eller behöfligt, hemställa,

att Herr Törnfelts ifrågavarande motion måtte lemnas

utan afseende.

Stockholm den 28 April 1874.

På Stats-Utskottets vägnar:

ARVID FR:SON POSSE.

Reservation:

af Herrar Grefve A. Posse, Liss Olof Larsson, Carl Jfvarsson, Ket/, Hörnfeldt,

Friherre Ericson, Ola Bosson Olsson, P. Olsson, J. Rundbäck, Sven Ändreasson,

J. E. Johansson samt Peter Carl Andersson, hvilka såsom sin

mening åberopade Riksgäldsafdelningens förslag, så lydande:

»För att lemna någon ledning vid bedömandet af frågan huruvida

embets- eller tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, må ega

grundade anspråk att af statens medel erhålla godtgörelse för bekostande

af vikaries aflöning under den tid han vistas vid riksdagen, anser sig

Bih. till llilcsd. Prat. 1874. 4 Sami. 1 Afd. 34 Raft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Siats- Utskottet* Utlåtande N:o 82.

Utskottet böra erinra derom, att Konstitutions-Utskottet vid 1868 års riksdag

uti lista punkten af sitt under N:o 1 afgifna memorial lemnat en fullständig

utredning af denna fråga. Utskottet upplyste nemligen, att det visserligen

vore en häfdvunnen praxis, att embets- och tjensteman äfven under tider,

då de äro af tillfälliga allmänna uppdrag förhindrade att utöfva sina befattningar,

egde att uppbära sina löner oafkortacle. Om det äfven lemnades

åsido, att denna praxis icke omedelbart grundade sig på någon lag

eller uttrycklig föreskrift, qvarstode dock den omständigheten att de bil—

lighetsskäl, hvilka föranledt grundsatsens tillämpning på andra fall, icke

egde samma giltighet i fråga om embetsman® hinder af riksdagsmannabefattning.

Riksdags-ordningens 12 § hade nemligen i fråga om Första

Kammaren satt den rättighet att afsåga sig riksdagsmannauppdraget, som

tillkomme dess ledamöter, i närmaste sammanhang med skyldigheten att

utan arvode fullgöra detsamma, och hade tydligen velat hänvisa på

nämnda rättighet såsom en laglig utväg att befria sig från uppdraget.

Hvad åter anginge Andra Kammaren, sä hade 23 § Riksdags-ordningen

lika för alla bestämt den ersättning, som bör komma ledamöterna i

nämnda Kammare till godo för deras ekonomiska uppoffringar, utan afseende

derå, att dessa vore vida större för den ene, än för den andre;

och då den enskilde riksdagsmannen icke kunde af allmänna medel utöfver

det bestämda beloppet bekomma någon ersättning för den förlust,

som möjligen kunde genom en längre tids hinder för vården af de enskilda

angelägenheterna drabba honom, så syntes ej heller skäl vara för

handen, att embetsmannen skall åtnjuta någon lindring i de uppoffringar

för tjenstens uppehållande under riksdagstiden, som honom enligt

lag åligger.

Då Utskottet för sin del icke kunnat undgå att gilla de skäl, hvilka

sålunda blifvit anförda mot beviljandet af särskild ersättning åt embetseller

tjensteman, som blifvit till riksdagsman utsedd, för den utgift han

får vidkännas till bekostande af vikaries aflöning under den tid han bevistar

riksdag, anser sig Utskottet böra hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att embets- eller tjensteman,

som blifver till riksdagsman vald, skall vara

skyldig att under den tid han vid riksdagen sig uppehåller,

sjelf bekosta sin vikaries aflönande samt att någon

godtgörelse af statsmedel till följd deraf icke må

för sådant ändamål användas.»

Stockholm. Associations-Boktryckeriet, 1874.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.