Utlåtande, i anledning af v t elda ''motioner om förändrad reglering af skjutsväsendet.
1874-04-30 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1874:83, Utlåtande, i anledning af v t elda ''motioner om förändrad reglering af skjutsväsendet.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 83,
1
N:o 83.
Ank, till Riksd. Kansli den 30 April 1874, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af v t elda ''motioner om förändrad reglering af
skjutsväsendet.
(I- A.)
Lti särskilda, inom Riksdagens Andra Kammare väckta motioner, hvilka blifvit
till Stats-Utskottets förberedande behandling remitterade, är föreslaget:
l:o) Af Herr C. Johansson (i motion N:o 8)
a) att gästgifveri-, hall- och reservskjutsskyldigheteu för så val stad som land
måtte, för så vidt jordbruket betungades deraf, upphöra; och att Riksdagen måtte i
underdånig skiifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes, efter föregången utredning, om
möjligt, till nästa Riksdag afgifva nådigt förslag till skjutsningsväsendets fullständiga
ordnande; och
b) att, för åstadkommande af en sådan utredning, ett reservationsanslag af
5,000 R:dr måtte af Riksdagen till Kongl. Maj:ts förfogande ställas;
2:o) Af Herr A. V. Wigardt (motion K:o 15), att skjutslegan måtte höjas,
der entreprenad finnes, till 1 R:dr 50 öre och, der entreprenad ej finnes, till 1 R:dr
20 öre per mil, gällande vagnslega i begge fallen oberäknad;
3:o) Af Herr Olof Nilsson, med hvilken Herrar L. /. Fahlander, Gustaf
Hwggström och C. E. Hjelm instämt (i motion N:o IG), att Riksdagen ville till
Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan om vidtagande af åtgärder, ledande derhän,
att gästgifveri-, håll- och reservskjutstungan måtte, såsom ett jordbruket särskildt
åliggande onus, från jordbruksnäringen aflyftas, samt. der icke särskilda förhållanden
påkallade statens mellankomst, skjutslegan å hvarje särskild ort bestämmas genom
Bih. till Rilcsd. Prot. 1874. 4 Sami. 1 Afcl. 35 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o SS.
entreprenadauktion, och de resande sålunda sjelfve betala värdet af den skjuts, hvaraf
de ville sig begagna, samt att Riksdagen måtte för ändamålet anslå erforderliga
medel;
4:o) Af Herr P. Ndsman (i motion N:o 21), att Riksdagen, med tillkännagifvande
af sin åsigt, att gästgifveri-, häll- och reservskjutsskyldigheten borde sä väl
för stad som land upphöra, måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes till nästa Riksdag afgifva nådigt förslag till skjutsningsväsendets fullständiga
ordnande på sådant sätt, att jordbruket icke vidare deraf betungades;
5:o) Af Herr Johannes Andersson från Jönköpings län, med hvilken Herr
A. Johansson i Fägerhult instämt (i motion N:o 2 5), att Riksdagen måtte i underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förordna, att intill dess skjutsskyldigheten
kunde på något sätt ordnas så, att de gästgifveri-, håll- och reservskjutsskyldige
derifrån befriades, legan för gästgifveri-, häll- och reservskjuts måtte utgöras,
der skjutsningen icke bestredes med entreprenad, i stad med 1 krona 70 öre och på
landet 1 krona 40 öre milen för hvarje häst, samt att legan för entreprenadskjuts
måtte utgå med högst 2 kronor 30 öre milen i stad, och 2 kronor pa landet;
6:o) Af Herr Pehr Ericsson från Gefleborgs län (i motion Nio 35), att,
till dess skjutsskyldigheten kunde på något sätt ordnas så. att de gästgifveri-, bålloch
reservskjutsskylclige derifrån befriades, det anslag, som nu utgiuge till lättnad för
skjutstungan, der den genom entreprenad bestreds, måtte höjas från 125,000 R:dr
till 200,000 R:dr;
7 :o) Af Herr Christen Assarsson, med hvilken flere af Kammarens ledamöter
sig förenat (i motion N:o 3 7), att så väl gästgifveri- som håll- och reservskjutsen
måtte upphöra, samt att skjutsskyldigheten vid hvarje skjutsställe på viss tid
måtte utbjudas på auktion mot rättighet för entreprenör att af resande uppbära viss
lega, samt att Konungens Befallningshafvande måtte ega att till entreprenör antaga
den, som å auktion gjort det för allmänheten fördelaktigaste anbud samt för dess
uppfyllande ställde antaglig säkerhet;
8:o) Af Herr P. Nilsson i Östra Kulhult (i motion N:o 40), att Riksdagen
måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förordna, att, intill
dess skjutsskyldigheten alldeles blefve skild från jordbruket, legan för gästgifveri-, hållock
reservskjuts måtte, der den icke i följd äf särskilda förhållanden vore eller komme
att blifva till högre belopp bestämd, utgöras vid gästgifvaregårdar, der skjutsningsbestyret
icke vore ståldt på entreprenad, i stad med 2 R:dr 50 öre och på landet
med 2 R:dr milen för hvarje häst, samt att vagnslegan måtte utgöra 2 5 öre milen;
9:o) Af Herr J. N. Biesert, med hvilken Herrar Olof Olsson i Olebyn,
Erik Gustaf Eriksson och Arvid Jönsson instämt (i motion ]N:o 5 8), a) att Riksdagen
måtte för sin del besluta, att för så kallad entreprenadskjuts måtte per mil
och per häst i skjutslega för stad af den resande erläggas högst 2 kronor samt för
landet högst lb''2 krona, utom vanlig lega för åkdon, och b) att för bidrag till be
-
Stats-UisJcottets Utlåtande N:o 83.
3
stridande af entreprenadskjutsen Riksdagen måtte bevilja ett reservationsanslag af
200,000 kronor att på lämpligt sätt fördelas, hvarefter möjligen uppstående brist
skulle betäckas genom uttaxering länsvis, enligt samma grunder som för landstingsskatten
; samt slutligen c) att enär detta förslag endast afsåge att för tillfället i viss
mån afhjelpa missförhållanden vid skjutsväsendet, genom att något jemnare fördela
denna för några hemman högst betungande börda, Riksdagen ville ingå till Kongl.
Maj:t med underdånig anhållan om nedsättande af en komité för skyndsamt utarbetande
af ett efter nutidens kraf lämpadt förslag till skjutsreglering;
10:o) Af Herr Hans Larsson (i motion N:o 60), att Riksdagen måtte i
underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förordna, att legan för gästgifveri-,
håll- och reservskjuts skulle vid gästgifvaregårdar, från och med Juli månads
början innevarande år, der skjutsningsbestyret icke vore stäldt på entreprenad,
så väl i stad som på landet, utgöra 1 R:dr 20 öre per mil för hvarje häst, samt att
legan för entreprenadskjuts så väl på landet som i stad skulle utgå med 1 R:dr 80
öre per mil för häst, oberäknadt åkdonslegan ;
ll:o) Af Herrar Nils Larson, Hans Andersson och ^Gunnar Eriksson (i
motion N:o 79), a) att anslaget å sjette hufvudtiteln "till lättnad för skjutsningstungan,
der den genom entreprenad bestreds och vore särdeles tryckande», måtte för år
1875 bestämmas till Tvåhundratusen kronor; och b) att Riksdagen, med tillkännagifvande
af sin åsigt, att gästgifveri-, håll- och reservskjutsskyldigheten borde så väl
för stad som land upphöra, måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes till nästa Riksdag afgifva nådigt förslag till skjutsningsväsendets fullständiga
ordnande på sådant sätt, att de nuvarande skjutsskyldige icke deraf vidare särskildt
betungades;
12:o) Af Herr Samuel Johnson, med hvilken Herr G. J. Kjellman instämt
(i motion N:o 85), att högsta skjutslega!!, der entreprenad inrättades, måtte
bestämmas till 2 R:dr per häst och mil; att, der entreprenad för detta pris i förening
med de skjutsningsskylcliges bidrag, på sätt nu vore stadgadt, ej kunde åstadkommas,
statsbidrag måtte de skjutsningsskyldige tillkomma; samt att, der entreprenad
ej kunde åvägabringas utan dessas oskäliga betungande, legan under sådana förhållanden
för gästgifveri-, håll- och reservskjuts måtte höjas till en E:dr 20 öre
per mil;
13:o) Af Herr J. Fahlén (i motion N:o 91), a) att skjutsningsbestyret öfver
allt, der sådant visade sig nödigt eller eljest läte sig göra, måtte anordnas i enlighet
med hvad i 5 mom. af Kongl. Kungörelsen den 14 December 1866, angående
ny skjutsinrättning å farväg samt vid jernvägs- och kanalstation, stadgades, på det
sätt, att skjutsningsskyldighetens utgörande efter entreprenadauktion uppdroges åt den,
som erbjöde sig att för minsta lega, efter mil räknaclt, dock ej öfverstigande två
kronor utom vagnslega för häst per mil, befordra resande; och b) att statsanslaget
4
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 83.
för lindring af de mest betungande skjutsstationer matte höjas till Tvåhundrafemtiotusen
kronor; och
14:o) Af Herr Johannes Bengtsson (i motion X:o 138), att skjutsningsbesväret
måtte på staten öfverflyttas och kostnaderna för dess utgörande af staten be-''
stridas eller ock lindras genom förhöjning i den nu bestämda skjutslega» till minst
två riksdaler per mil.
Missnöjet med skjutsningshesväret har sedan lång tid tillbaka funnit uttryck
uti talrika vid riksdagarne väckta motioner i detta ämne. Dessa hafva också gifvit
anledning till förnyade åtgärder, hvarigenom man sökt bereda lindring i nämnda besvär.
Såsom den vigtigaste bland dessa åtgärder torde kunna anses inrättandet af
skjutsentreprenader, och genom dem är obestridligen ett vigtigt steg taget till undanrödjande!
af skjutsningsbesvärets menliga inverkan på jordbruket. Enligt de uppgifter,
som i Stats-Utskottets utlåtande (N:o 98) angående detta ämne vid nästlidet
års riksdag meddelades, voro redan år 1870 entreprenader inrättade vid 951 utaf
rikets 1,524 gästgifverier.
Skjutsningsbesvärets ordnande på den grund, att den resande finge betala
skjutsens fulla värde? är onekligen i regeln riktigt, men ett tillämpande af denna
grundsats skulle otvifvelaktigt leda derhän, att skjutslega!! å många orter komme att
uppgå till så höga belopp, att samfärdseln derigenom skulle helt och hållet förhindras.
Då emellertid samfärdselns befrämjande är en för staten synnerligen vigtig angelägenhet,
synes således det allmännas intresse bjuda, att fortfarande ett visst belopp
bestämmes, utöfver hvithet skjutslega» ej må uppgå. Afseende synes dock å
andra sidan äfven böra fästas derå, att den betalning, som den skjutsande eger uppbära,
i någon mån motsvarar skjutsens värde; och torde med hänsyn härtill de väckta
förslagen om skjutslegans höjande förtjena uppmärksamhet. Den lindring, som genom
en förhöjning af lega» skulle beredas de skjutsningsskyldige, synes så mycket mera
berättigad, som den allmänna prisstegring, hvilken på senare tider egt ruin, förorsakat,
att de nu gällande legobeloppen i allmänhet väsendtligt understiga hvad skjutsen
under nuvarande förhållanden kan anses vara värd. Eu förhöjning af denna lega synes
således af behofvet påkallad. Men då det vid förra riksdagen af Utskottet afgifna
förslag till höjandet af skjutslega!! vid alla skjutsstationer, oberoende deraf huruvida
entreprenader derstädes blifvit inrättade eller ej, icke vann Riksdagens Infall,
samt då man vid föregående riksdagar alltjemt sökt mana till skjutsentreprenaders
inrättande genom att bereda fördelar åt de stationer, der skjutsen på sådant sätt blifvit
ordnad, har Utskottet ansett sig endast höra föreslå, att legan för entreprenadskjuts
måtte höjas. De förhållanden, som förut föranledt skilnaden emellan legan för
landt- och stadsskjuts, torde numera i väsendtlig män hafva förändrats, helst med
visshet torde kunna antagas, att i allmänhet landtskjutsen i de norra provinserna är
för den skjutsningsskyldige vida dyrare än stadsskjutsen på inånga ställen inom södra
och mellersta Sverige. Ett bibehållande af nämnda skilnad synes derföre icke af
Stats-Utskottets Utlåtande N;o 83.
5
omständigheterna påkalladt. Någon närmare utredning öfver hvad skjutsen i verkligheten
är värd har icke varit Utskottet möjligt att åstadkomma. Ehuru legan för den
skjuts, som användes till postbefordringen, i någon mån måste vara olika legan för
skjuts i allmänhet, torde emellertid de uppgifter, som kommit Utskottet till handa,
angående de belopp, postverket erlägger för postskjutsen, kunna i denna fråga lända
till någon upplysning. Enligt dessa uppgifter utgjorde legan för år 1872 i medeltal
för hela riket 1 R:dr 16 öre milen för hvarje häst. Dervid torde dock böra
anmärkas, dels att kostnaden för postbefordringen ä de särskilda landsvägslinierna
varit så olika, att t. ex. legan å linierna Avesta—Horndal, Kungsskog—Ölme, Degerfors—Karlskoga,
Enköping—Weckholm och Jerna—Trosa m. fl. utgjort omkring
50 öre för milen, under det att legan uppgått å linierna Göteborg—Halmstad och
Enköping—Sala till omkring 1 E:dr 40 öre samt å linierna Sundsvall - Östersund
och Gefle—Sundsvall till något öfver 1 K:dr 90 öre milen för hvarje häst, dels ock
att, der skjuts icke kunnat på beting erhållas mot den lega, postverket, enligt Kongl.
Maj:ts nådiga bref den 19 Augusti 1870, varit berättigadt utgifva, eller högst 2
R:dr från stad och 1 Ii:dr (50 öre på landet, gästgifveri-, håll- och reservskjutsen
blifvit begagnad till postbefordringen. Sedan General-poststyrelsen — enär under
loppet af nästlidet års sommar en stor del skjutskontrakt blifvit å entreprenörernes
sida uppsagda och derefter mångenstädes oöfvervinneliga hinder mött för träffandet af
aftal om posternas befordrande mot den ersättning, som på grund af berörda nådiga
bref styrelsen varit berättigad utgifva, samt således skjutslagen mer än förut betungats
af postföringen — hos Kongl. Maj:t anhållit, att postlegan måtte höjas utöfver de i
samma bref stadgade belopp, har Kongl. Maj:t, enligt hvad jemväl uti den till Riksdagen
aflåtna nådiga Propositionen, angående postverkets utgiftsstater för år 1875,
finnes anfördt, i nådig skrifvelse till bemälda styrelse af den 9 Januari innevarande
år medgifvit, att betingsskjutslegans maximibelopp för postföringen finge höjas till
2 R:dr 50 öre milen. På grund af hvad sålunda förekommit och med hänsyn till
de skilda belopp för skjutslega!), som blifvit af motionärerne föreslagna, anser Utskottet
legan för entreprenadskjuts böra utgöras så väl från stad som å landet med
högst 1 krona 60 öre milen för hvarje häst.
Då emellertid denna förhöjning i skjutslega» endast kan komma till tillämpning,
i den män nya kontrakt om entreprenad komma att upprättas, torde, på det
de skjutsskyldige i de orter, der skjutsningstungan är mest tryckande, må redan för
den närmaste framtiden beredas någon lindring, det å sjette hufvudtiteln uppförda
anslag till lättnad i skjutsningsbesvär, hvilket anslag nu är upptaget till 125,000
R:dr, böra förhöjas.
Utskottet hemställer alltså,
n) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att, med
bibehållande af nu gällande bestämmelser rörande legan för
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 83.
gästgifveri-, håll- och reservskjuts, der skjutsningsbestyret icke
är stäldt på entreprenad, Kongl. Maj:t täcktes förordna, att legan
för entreprenadskju s må, der den icke i följd af särskilda förhållanden
är eller varder till högre belopp bestämd, utgöras
med högst 1 krona 60 öre milen för hvarje häst; samt
b) att det å sjette hufvudtiteln i nu gällande riksstat uppförda reservationsanslag
”till lättnad för skjutsningstungan, der den genom
entreprenad bestrides och är särdeles tryckande”, måtte till
17 5,000 kronor förhöjas.
Stockholm den 30 April 1 8 74.
På Stats-Utskottets vägnar:
Arvid Fr:son
Reservation;
af Herrar Grefve A. Fr:son Posse, Carl Ifvarsson, F,. Key, Friherre J. Ericson,
Ola Bosson Olsson och Sven Andreasson: ”Då vi hysa den åsigt, att frågan om
ett nöjaktigt ordnande af skjutsningsväsendet icke vidare bör undanskjutas, hafva vi
ansett de af Utskottet framställda förslag, hvilka vi i hufvudsaken biträdt, endast
böra betraktas såsom öfvergångsstadganden, åberopande vi i öfrigt såsom vår mening
följande, af inkomstafdelningen uppgjorda, i Utskottets plenum utaf halfva antalet af
dess ledamöter understödda förslag till utlåtande:
Utskottet har ansett sig till en början böra i korthet redogöra för skjutsväsendets
uppkomst och utveckling, samt den behandling dithörande frågor under de
senaste åren vunnit,
Till hämmande af den sedan uråldriga tider utöfvade våldgästningen utfärdade
redan konung Magnus Ladulås år 1285 en stadga, hvarigenom påbjöds, att ingen
vägfarande man skulle gästa utan mot penningar, och att i hvarje by eu särskild
person skulle förordnas att på dessa vilkor åt vägfarande tillhandahålla hvad som
tarfvades, äfvensom att ingen fick taga friskjuts, som icke hade konungens bref dertill.
Ett vigtigt steg i samma syfte togs under konung Magnus Smeks regering genom de
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 8ä.
1
åren 1335 och 1344 utfärdade påbud, hvarigenom förordnades, att vid allmänna vägar
så kallade vtavemer» om möjligt skulle inrättas, och hardt straff sattes så väl för
den, som våldgästning gjorde, som för den, hvilken emot egarens vilja tog hans häst
och den nyttjade. Under den följande tiden var alltjemt skjutsväsendets ordnande
föremål för statsmakternas omsorg, och särskildt visade konung Johan III mycket nit vid
behandlingen af denna fråga. Att upprepade klagomål anförts öfver skjutsningsbesväret,
synes framgå deraf, att under tiden emellan åren 1560—1694 icke mindre
än 30 författningar i detta ämne utfärdats. För erhållande af befrielse från skyldighet
att prestera friskjuts och gästning åt dem, som reste i kronans ärenden, beviljades
vid 1642 års riksdag skjutsfärdspenningar för två år att med tre daler
s:mt utgöras af hvarje helt hemman och af de mindre i förhållande derefter. Vid
1647 års riksdag ansåg sig allmogen ej kunna uthärda med skjutsfärdspenningarne,
men år 1649 åtogos de åter under samma vilkor, som i 1 642 års riksdagsbeslut,
hvarefter de fortfarande utgjorts med 3 daler eller 7 5 öre per mantal af kronooch
skattejord samt la daler af allmänna frälset; och ingår nämnda skatt numera
i mantalsräntan.
Den ursprungliga legan synes hafva varit afsedd att fullt motsvara skjutsens
värde enligt dåvarande förhållanden, enär, efter hvad af 185 6 —1858 års Riksdags
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott i betänkande angående denna fråga blifvit
anfördt, den lega, som i 17 34 års gästgifveriordning föreskrefs, och som bestämdes
till 8 öre för land och 16 öre för stad samt dessutom 1 öre för en kärra per mil,
med inberäkning af kärrpenningar efter jemförelse!’ emellan markegångsprisen åren
1731 —17 32 och 1733 med dem, som gällde för åren 1854, 1855 och 1856 å
spanmål och hö, motsvarande 31 sk. IIV2 rst. för land och 1 R:dr 12
sk. 4 rst. allt banko för stad, eller 1 R:dr och 1 R:dr 88 öre rmt, om spanmål
toges till värdemätare, samt 87 sk. för land och 1 R:dr 21 sk. 11 rst. banko för
stad, eller uti riksmynt 1 R:dr och 16 öre och 2 R:dr 19 öre, om hö blefve värdemätaren.
Genom myntvärdets fallande kom dock snart nämnda lega icke att stå i ett
tillbörligt förhållande till besväret, och ehuru legan på Rikets Ständers tillstyrkan år
1 756 något höjdes, blef dock fortfarande skjutsbesväret föremål för befogade och
allvarsamma klagomål.
Sedan derefter legan vid särskilda tider blifvit ytterligare något förhöjd, vidtogos,
i anledning af Rikets Ständers vid 1840— 1 841 års riksdag derom gjorda
framställning, år 1844 åtgärder för tillvägabringande af entreprenader. Derigenom
vanns visserligen en icke ringa fördel. De skjutsningsskyldige befriades nemligen
på en mängd ställen från denna för sedligheten och jordbrukets förkofran menliga
naturaservitut; men det penningebidrag, som på de flesta ställen måste af de skjutsskyldiga
hemmanen utgöras, blef för jorden en börda, så mycket mera tryckande,
som den var ojemnt fördelad.
Vid 1856—1858 års riksdag uttalade Rikets Ständer den åsigt, att jord
-
8
Stats-Utskottets Utlåtande N\o 83.
bruket borde, så snart sig göra läte, från skjutsningsbesväret fullkomligt befrias. Den
lämpligaste utvägen härtill ansågo Rikets Ständer vara att, jemte förhöjning af skjutslegan,
fortgå på den sedan år 1840 beträdda banan att medelst entreprenaders befrämjande
befordra frågans lösning genom den enskilda företagsamheten; och anhöllo
i följd häraf Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 28 Oktober 1857, dels att
skjutslegan måtte till uppgifn» belopp höjas, dels att vissa åtgärder till befordrande
af entreprenader måtte vidtagas, dels ock att en komité måtte förordnas för utredande
af frågan, huruvida och på hvad sätt skjutsningsbesväret måtte kunna från jordbruket
skiljas samt denna angelägenhet för öfrigt i framtiden på lämpligaste sätt
ordnas. Med bifall till denna Rikets Ständers framställning meddelade Kongl. Maj:t
under den 11 December 1857 åtskilliga föreskrifter i ändamål att bereda lättnad
vid till vägabringan de af entreprenader, hvarjemte legan höjdes till de af Rikets Ständer
föreslagna belopp, och en komité tillsattes för uppgörande af förslag till skjutsningsbesvärets
ordnande. Denna komité, som den 31 Augusti 1859 afgaf underdånigt
betänkande, uttalade deri hufvudsakligen den mening, att gästgifveri-, håll- och reservskjutsningen
icke vidare borde vara en jorden åliggande naturaprestation, samt så väl
skyldighet som rättighet för de skjutsskyldige att bestrida sådan skjutsning upphöra
och hemmanens indelning i skjutslag icke heller bibehållas, äfvensom att alla hemmanen,
som enligt lag och författningar vore skjutsskyldige, men af en eller annan
anledning icke utgjorde gästgifveri-, håll- och reservskjuts, derefter borde, lika med
dem, som då vore till skjutsning indelade, bidraga till kostnaden för skjutsningens
uppehållande, samt att städernas andel i detta bidrag borde bestämmas efter ett visst,
rättvist förhållande till de skjutsskyldiges å landet.
Uti nådig skrifvelse af den 13 Januari 1860 öfverlemnade Kongl. Maj:t bemälde
komiterades betänkande till 1859—1 860 årens Riksdag, dervid Kongl. Maj:t,
som hufvudsakligen gillade de åsigter, komiterade uttalat, äskade Rikets Ständers
yttrande öfver berörda betänkande med deruti intagna förslag i dess helhet. Sammansatta
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utsköttet, som vid denna riksdag
behandlade frågan, hemställde, att gästgifveri-, håll- och reservskjutsen måtte
skiljas från jordbruket och öfvertagas af staten, hvarjemte Utskottet föreslog, att till
betäckande af kostnaderna härför ett årligt förslagsanslag af 600,OOQ R:dr måtte å
riksdagens sjette liufvudtitel anvisas. Denna Utskottets hemställan blef dock af Rikets
Ständer afslagen.
I anledning af åtskilliga motioner, som vid 1862 —1863 årens riksdag i
förevarande ämnen väcktes, och hvaröfver Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet afgaf betänkande, förnyade Utskottet hufvudsakligen sin
vid föregående riksdag gjorda hemställan, hvilken dock ej heller vid denna riksdag
bifölls. Rikets ständer beslöto deremot, att på riksstatens Sjette hufvudtitel uppföra
ett årligt reservationsanslag, stort 100,000 R:dr, att, stäldt till Kongl. Maj:ts disposition,
användas til lättnad för skjutsningstungan i de fall, der den genom entre
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o Sd.
9
prenad bestreds och befunnes särdeles tryckande, hvarjemte Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse den 30 November 1863 anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktes å alla
gästgifvaregårdar i riket, så vidt görligt funnes, inrätta entreprenader, dervid en till
vissa belopp förnöjd skjutslega borde få uppbäras. Genom cirkulär af den 24 Januari
1865 till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Kammar-kollegium utfärdade
Kongl. Maj:t närmare föreskrifter angående ofvan] berörda anslags fördelning emellan
de skjutsskyldige, men några vidare åtgärder i anledning af Rikets Ständers omförmälda
beslut blefvo icke af Kongl. Maj:t vidtagna. På grund häraf förnyade Rikets
Ständer vid 1865—1866 årens riksdag uti underdånig skrifvelse den 2 Maj sistnämnda
år sin vid föregående riksdag framställda anhållan om entreprenaders inrättande
och skjutslegans höjande; och blef vid samma riksdag anslaget till skjutsningstungans
lättande förhöjdt till 125,000 R:dr.
Genom kungörelse den 14 December 1866 förordnade, i anledning af berörda
riksdagsbeslut, Kongl. Maj:t, som ansett förslaget om skjutsningens ordnande genom
ovilkorlig entreprenad vid alla stationer böra förfalla, att, på sätt Rikets Ständer anhållit,
skjutslegan der, hvarest entreprenader vore eller blefve inrättade, finge utgå med
högst 1 riksdaler 50 öre i stad och 1 riksdaler 20 öre på landet; hvarjemte stadgades,
att, då behof af ny skjutsinrättning å farväg äfvensom vid jernvägs- eller kanalstation
uppstode och sådan inrättning icke kunde åstadkommas utan de gamla skjuts
lagens
ytterligare betungande, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle ordna dylik
skjutsinrättning på det sätt, att skjutsningsskyldigheten efter entreprenad-auktion på
högst 2 år öfverlemnades till den, som erbjöde sig skjutsa för minsta lega och för
detta åtagande ansåges vederhäftig, samt att de resande skulle vara pligtige att vid
sådan skjutsinrättning, utan afseende på om legans belopp derstädes vore högre än
den i allmänhet för entreprenader gällande lega, samma belopp till entreprenören
erlägga, då skjuts begagnades.
Äfven vid 186 7 års riksdag väcktes åtskilliga motioner angående skjutsningsbesvärets
ordnande. I utlåtande N:o 72 hemställde Stats-TJtskottet, dit dessa motioner
remitterades, att Riksdagen måtte, jemte tillkännagifvande af sin åsigt att jordbruket
borde från gästgifveri-, håll- och reservskjutsskyldigheten befrias, anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition med förslag till skjutsningsväsendets
fullständiga ordnande på lämpligt sätt samt utredning om de kostnader,
hvarmed staten möjligen borde fortfarande härtill bidraga. Frågan förföll emellertid,
sedan Utskottets hemställan af Andra Kammaren blifvit bifallen men af Första Kammaren
afslagits.
Vid 1 868 års riksmöte anhöll Riksdagen, i anledning af åtskilliga i förevarande
ämne jemväl då väckta motioner, i underdånig skrifvelse den 13 Maj samma
år, att Kongl. Maj:t täcktes låta genom vederbörande länsstyrelser utreda de förhållanden,
som kunde anses föranleda, att bidragen för entreprenadinrättningarne å många
orter fortfarande uppginge till så höga belopp, att de måste anses särdeles betungande,
Bill. till Biksd. Prat. 1874. 4 Sami. 1 Åfd. 35 lläft. 2
10
Siats-Utskottets Utlåtande A?:o 83.
samt att Kongl. Maj:t villo låta för Riksdagen framlägga den sålunda åstadkomna
utredning jemte förslag till de åtgärder, hvilka för berörda missförhållandes undanrödjande
kunde finnas lämpliga.
I afvaktan på det förslag, som på grund af senast omfönnälda underdåniga
skrifvelse vore att från Kongl. Maj:t förvänta, hinn 1869 års riksdag, ehuru frågan
äfven da bragtes på tal, sig icke böra angående densamma vidtaga några åtgärder.
Sedan Kongl. Maj:t, på grund af Riksdagens berörda skrifvelse, anbefallt samtlige
länsstyrelserna att i det syfte, skrifvelse!! afsåge, utreda de förhållanden den
berörde, samt uppgifter och förslag i nämnda hänseende från rikets samtliga län inkommit.
aflat Kongl. Maj-,t till 18 70 års riksdag nådig skrifvelse i ämnet jemte en
sammanfattning af länsstyrelsernas uppgifter och förslag; på anförda skäl förklarade
emellertid Kongl. Maj:t sig icke böra föreslå någon särskild lagstiftningsåtgärd i förevarande
hänseende. Uti det donna skrifvelse bilagde statsråds-protokoll omförmäles,
att Kongl. Maj:t jemväl infordrat yttranden från samtliga länsstyrelserna och landstingen
öfver ett af Kongl. Majrts Befallningshafvande i Malmöhus län framstäldt förslag
om skjutsbesvärets ordnande länsvis. På grund af de praktiska svårigheter, detta
i detalj utförda förslag mötte, hade detsamma emellertid af de flesta bland landstingen
blifvit afstyrkt. I öfverensstämmelse härmed blef jemväl en vid samma riksdag
väckt motion om, att, med skjutsens skiljande från jordbruket, det skulle öfverlemnas
tiil landstingen att ordna skjutsväsendet af Riksdagens båda Kammare afslagen.
Frågan om skjutsens ordnande länsvis bragtes ånyo å bane vid 1871 års
riksdag genom en inom Riksdagens Andra Kammare i sådant syfte väckt motion.
Cenna motion afsåg, att entreprenader å hvarje skjutsstation skulle inrättas, och att
den resande skulle tå vidkännas den lega, som enligt lägsta entreprenad-anbudet blifvit
bestämd, men att denna lega skulle af Kongl. Maj:t, eller dess Befallningshafvandes
hörande, kunna, i den mån samfärdseln å orten ansåges sådant påkalla, nedsättas
genom meddelande af understöd från medel, som för sådant ändamål skulle ställas
till Kongl. AIaj:ts disposition. Motionen biel till sina hufvudsakliga delar af Andra
Kammaren bifallen, hvaremot den af Första Kammaren afslogs.
En vid 1 872 års riksdag, angående reglering af skjutsväsendet väckt motion
blef, i enlighet med hvad dåvarande Stats-Utskott hemställt, af Riksdagens Första
Kammare afslagen. Andra Kammaren beslöt deremot, att Riksdagen, jemte anmälan
om hvad i ämnet förekommit och med tillkännagifvande af sin åsigt, att gästgifveri-,
hall- och reservskjutsskyldigheten borde så väl för stad som land upphöra, skulle i
underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes efter föregången utredning, om
möjligt, till följande riksdag afgifva nådigt förslag till skjutsningsväsendets ordnande
på sådant sätt att jordbruket icke vidare deraf betungades.
Vid 187 3 års riksdag hade Stats Utskottet, i anledning af fyrfaldiga motioner
i samma ämne, föreslagit en förhöjning i skjutslegan. Utskottets hemställan vann
dock icke biiaii i någondera af Kainrarne. Enligt hvad af de i Kainrarne förda
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 83.
11
diskussions-protokoll synes framgå, var Första Kammarens afslag å Utskottets hemställan
hufvudsakligen föranledt deraf, att förhöjningen för skjutslegan hade föreslagits
ej'' allenast vid entreprenad-stationerna utan äfven vid stationer, der skjutsentreprenad
ej vore inrättad. Andra Kammaren ansåg, att det steg till skjutsningstungans lindrande,
som Utskottet föreslagit, vore allt för obetydligt, och förnyade sitt under nästföregående
riksdag fattade beslut.
Af hvad här ofvan blifvit anförd!, vill det synas, som om icke allenast de
klagomål öfver skjutsningsbesväret, hvilka tid efter annan förekommit, utan äfven de
svårigheter, som mött vid afgörandet af de i och för frågans lösning framlagda förslag,
haft sin egentliga grund i den omständighet, att man, med bibehållande af en
för hela landet bestämd taxa, icke vederbörligen tillämpat den obestridligen riktiga
grundsatsen, att den resande bör godtgöra skjutsens fulla värde.
Medgifvas bör, att det är i hög grad orättvist och obilligt, att en del af
jordbruket måste vidkännas ganska betydliga uppoffringar för resandes fortskaffande
med skjuts; och ehuru visserligen, till följd af anlagda jernvägar och utvidgade vattenkommunikationer,
skjutsbördan å många orter under senare tider blifvit lättad, är dock
förhållandet ingalunda sådant öfver hela landet, och torde ej heller en.sålunda ojemt
fördelad lättnad kunna utgöra ett skäl, hvarför jordbruket fortfarande skall ensamt
vidkännas denna börda. I orter, der ringa kommunikationsanstalter af nyssnämnda
slag finnas, kunna dessa icke hafva utöfva t något särdeles stort inflytande på skjutsningsbesväret,
och der mera fullständiga sådana tillkommit, hafva de ofta nog endast
så till vida haft inflytande på skjutsväsendet, att samfärdseln derigenom tagit en annan
riktning, och således omförmälda besvär kommit att förflyttas från en till en annan
de! af den skjutsskyldige jorden. Stegrade arbets- och forsellöner hafva i alla fall
numera föranledt större uppoffringar från de skjntsskyldiges sida, än förut, då dessa
löner voro lägre och taxan för skjutslegan stod i ett närmare förhållande till dem.
Orättvisan har alltså blifvit större än förut och krafvel på dess afskaffande med detsamma
desto mera berättigad!.
Att staten skulle öfvertaga skjutsningsbestyret, torde emellertid icke vara lämpligt
inom vårt glest bebodda land. der på åtskilliga vägar skjuts mera sällan ifrågakomrner,
samt således, om staten skulle nödgas anskaffa och underhålla hästar och
fordon, hvilka endast för nämnda ändamål skulle användas, de derigenom uppstående
kostnader icke skulle stå i rimligt förhållande till inkomsterna, äfven om legan för
skjutsen bestämdes till ganska högt belopp. All tanke derpå synes således, åtminstone
för det närvarande, böra öfvergifvas.
De olikheter, som i afseende icke allenast på kommunikationsväsendet utan
äfven på prisförhållandena och lokala omständigheter förefinnas de särskilda orterna
emellan, göra det knappast tänkbart, att skjutsningsväsendets ordnande i sammanhang
med skjutsningsbördans lyftande från jordbruket skulle kunna åstadkommas genom en
för hela riket gällande lagstiftning, i synnerhet om denna skulle ingå i detaljerade
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 83.
bestämmelser rörande skjutsningens ordnande. Det synes alltså, som om enda medlet
för frågans lösning vore det, att, med antagande af den grundsatsen såsom allmän
regel, att den resande borde betala skjutsens fulla värde, de närmare bestämmelserna
om skjuts väsendets ordnande finge meddelas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och
landstingen, således läns- eller distriktvis, så att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hade att, såsom hittills, tillse, det resande, utan för stor tidsutdrägt eller andra olägenheter,
blefve fortskaffade med skjuts å de vägar, der sådant vore nödigt, samt att
landstingen i öfrigt finge taga frågan om händer.
Utskottet föreställer sig, att, om de nu gällande allmänna föreskrifterna angående
skjutslegan upphäfdes, och landstingen således finge frihet att, utan någon på
förhand bestämd taxa, handhafva frågan, skjutsningsbesväret, med få undantag, skulle
kunna upplåtas på entreprenad, utan att hvarken staten eller nuvarande skjutsskyldige
skulle behöfva träda emellan, samt att, om ock ett eller annat fall skulle inträffa,
der antingen ingen skjutsentreprenör stode att finna, eller skjutslegan uppginge till så
högt belopp, att samfärdseln derigenom i väsendtlig mån skulle förhindras, skjutsväsendet
inom hvarje landstingsområde lätt nog skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt ordnas, om vederbörande landsting till detsammas befrämjande beviljade nödiga
medel. Billigheten fordrar dock, att i sådant fall icke det län eller landstingsområde,
som nödgades göra slika uppoffringar, skulle ensamt fl vidkännas dessa, utan torde
staten då böra i någon mån bidraga med penningeunderstöd, som dock böra kunna
inskränkas till högst hälften af de kostnader, landstinget åtagit sig i sådant hänseende.
Om frågan på ofvan angifna sätt komme att afgöras, skulle i allt fall deraf
sannolikt följa, att det nu för ändamålet utgående statsanslaget i en snar framtid till
större delen blefve öfverflödigt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,
a) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täckteä, så snart ske kan, vidtaga sådana åtgärder, som
leda derhän, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och landstingen
må, utan hinder af någon på förhand bestämd taxa för
skjutslegan, få läns- eller distriktvis ordna gästgifveri-, håll- och
reservskjutsväsendet efter sig företeende omständigheter, dock så
att den resande må betala skjutsens fulla värde, der entreprenör
kan erhållas och landstinget icke finner skäligt anslå medel för
skjutslegans nedsättande; och
b) att Riksdagen måtte medgifva, att, der landstinget nödgas anslå
medel för skjutsväsendets befrämjande, högst hälften af det sålunda
utgifna belopp måtte, efter Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
landstinget af statsverket ersättas.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1874:78 Skrifvelse angående skjutsväsendet. s. 13 i texten