Utlåtande med anledning af Kongl. Maj;ts nådiga proposition angående telegrafverkets utgiftsstater för år 1875.
1874-05-07 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1874:90, Utlåtande med anledning af Kongl. Maj;ts nådiga proposition angående telegrafverkets utgiftsstater för år 1875.
Dokumentets text
Stats-Ulskottets Utlåtande l\~:o 90.
1
N:o 90.
Ank. till Riksd. Kansli den 7 Maj 1874, kl. 3 e. m.
Utlåtande med anledning af Kongl. Maj;ts nådiga proposition angående
telegrafverkets utgiftsstater för år 1875.
(2 U. A.)
Enligt hvad af ofvanberörda till Riksdagen den 17 sistiidne April aflåtna Och
till Stats-Utskottet den 23 samma månad hänvisade nådiga proposition (N:o 57) inhemtas,
hade uti afgifvet förslag till normalutgiftsstater för telegrafverket, Telegrafstyrelsen,
hvad först angår aflöningsstaten för Styrelsens egen personal, i denna del
af staten föreslagit en anslagsförhöjning af tillsammans 15,100 kronor, eller från
54,300 till 69,400 kronor. I afseende särskildt å de under Styrelsens tekniska
afdelning nu upptagna linie-ingeniörer hade Styrelsen anfört, att, i anseende till telegiafverkets
starka utveckling samt deraf föranledda behof af skickliga linie-ingeniörer
till utförande, under intendenternes tillsyn, af de omfattande nybyggnads- och underhålls-ai
betena, en tillökning i antalet af dessa ingeniörer, hvilka nu voro tvänne, funnes
af omständigheterna högeligen påkallad. Styrelsen hade derföre i det afgifna
statsförslaget upptagit två nya dylika befattningar och tillika hemställt, att arvodet
till linie-ingeniörerne, hvilka utsågos bland den ordinarie stationspersonalen med rätt
att bibehålla sina å vederbörande stations stat uppförda aflönängsförmåner, måtte höjas
från 1,000 till 1,200 kronor för hvardera. Derjemte och då Styrelsen hade för afsigt
att vid undervisningsanstalterna för telegrafverkets elever i vidsträcktare mån än hittills
begagna fysikers biträde, hade Styrelsen af sådan anledning föreslagit, att arvodet
för denne tjensteman måtte höjas från 500 till 1,200 kronor.
Bih, till Riksd. Prof. 1874. 4 Sami. 1 Afd. 40 Eäft,
1
2
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 90.
Beträffande dernäst personalen vid elektriska stationerna hade följande löne^
förhöjningar blifvit af Styrelsen föreslagna:
för Direktör af
kista
klassen från
3,600 till 4,000 kronor.
för dito
af
2:dra
dito ...........
............. 3,300—3,600.
Kommissarie
af
''lista
dito ...........
............. 2,700—3,000.
för dito
af
2 lära
dito eller
kassör 2,500—2,700.
för dito
af
3:dje
dito ...........
............. 2,300—2,400.
Assistent
af
lista
dito ......
1,700L jatfc till en l:sta klass
1,500 jw’ (sammanslås.
för dito
af
2idra
dito ......
för dito
af
Sidje
dito ......
1,200—1,600}^* 2;d“
)klassen.
Telegrafist
af
lista
dito ......
860—1,000.
för dito
af
2:dra
dito ......
680—800.
För de 2 kommissarier och 2 assistenter, hvilka såsom kontrollörer äro anställde
å kontrollstationerna i Ghristiania och Köpenhamn, finnas för närvarande
fasta löner uppförda. Som det emellertid af flera skäl vore angeläget att dessa kontrollörer
kunde, om och när Styrelsen funne det behöfligt, återkallas för att ersättas
af andra, hade Styrelsen i sitt statsförslag för ifrågavarande fyra tjensteman upptagit
deras nuvarande aflöningar endast såsom arvoden, nemligen med 2,700 kronor för
hvardera kommissarien och 2,000 kronor för hvardera assistenten, oberäknadt 400
kronor i hushyresersättning åt hvar och en af dem.
För kontrollören i Nystad, i afseende å hvilken nyssnämnda anordning redan
tillämpades, hade, enär hans göromål genom den tilltagande öfver Sverige gående
transitkorrespondensen mellan Ryssland och Vestra Europa betydligt ökats, Styrelsen
föreslagit arvodets höjande från 2,000 till 2,400 kronor eller lika med aflöningen
för kommissarier af 3:dje klassen, hvarjemte hushyresersättning föreslagits för denne
kontrollör till samma belopp, som för kontrollörerne i Ghristiania och Köpenhamn.
Sammanlagda beloppet till arvoden åt personalen vid de i hufvudstaden inrättade
telegraminlemningsbyråer å Börsen, Södermalm, Riddarholmen och Ladugårdslandet
samt vid den tillärnade likartade anstalten å Kungsholmen hade Styrelsen föreslagit
att höjas från 7,000 till 8,000 kronor.
Hela den nu föreslagna förhöjningen i aflöningen till personalen vid de elektriska
stationerna skulle uppgå till 96,440 kronor, och följaktligen slutsumman å staten
för samma personal ökas från 464,960 till 561,400 kronor.
Vidkommande personalen vid de optiska, stationerna hade Styrelsen föreslagit,
att de normala löneförmånerna för denna personal skulle ökas:
för sergeant från 800 till 900 kronor.
■i korporal » 600 » 700 »
» telegrafist » 480 » 600 »
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 90„
3
hvilken ökning uppginge till sammanlagdt 1,700 kronor eller från 8,400 till
10,100 kronor.
I afseende å s. k. ålderstillägg å de normala aflöningsbeloppen, hvilken förmån
för närvarande vid telegrafverket åtnjutes allenast af de lägre tjenstegraderna hos
Styrelsen och vid de elektriska stationerna, nemligen af kammarskrifvare och assistenter
med 200 kronor efter 10 års och med 400 kronor efter 15 års väl vitsordad
tjenstgöring i samma grad samt af telegrafisterne äfvensom af förrådsvaktaren
och Styrelsens vaktmästare mod respektive 100 och 200 kronor efter en motsvarande
lika lång tjenstetid, hade Styrelsen hemställt, att ifrågavarande förmån måtte utsträckas
till flertalet af telegrafverkets personal sålunda:
a) att ej mindre åtskillige tjensteman hos Styrelsen än äfven direktörerne,
kommissarierne och kassörerne å stationerna erhölle hvardera i årligt ålderstillägg
400 kronor efter 5 års och 800 kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring i
samma grad;
b) att vissa andra tjensteman hos Styrelsen, deribland förrådsassistenten och
kammarskrifvarne, äfvensom assistenter och manliga telegrafister vid de elektriska
stationerna erhölle hvardera i årligt ålderstillägg 400 kronor efter 5 års väl vitsordad
tjenstgöring i samma grad; hvilket ålderstillägg äfven borde tillkomma de kommissarier,
som till följd af tid efter annan vidtagen reglering af personalen vid nämnda
stationer tillsvidare bestridde allenast assistent- eller telegrafistbefattningen;
c) att q vinliga telegrafister vid de elektriska stationerna samt personalen vid
de optiska stationerna erhölle i årligt ålderstillägg 200 kronor efter 5 års oförvitlig
tjenstgöring, eu hvar i sin tjenstegrad; samt
d) att förrådsvaktaren och de hos Styrelsen anställde vaktmästare bibehölles
vid rättigheten till ålderstillägg, att för hvardera årligen utgå med 100 kronor efter
10 års och med 200 kronor efter 15 års väl vitsordad tjenstgöring.
Under förutsättning af bifall till Styrelsens sålunda framställda förslag rörande
ålderstillägg, hade Styrelsen beräknat, för så vidt sådant på förhand kunnat ske, att
under år 1875 skulle för ändamålet erfordras följande belopp:
för Styrelsens personal ............................................................................................... 7,400 kronor.
» stationspersonalen...................................................................................................... 119,000 »
eller tillhopa 126,400. kronor.
i stället för de i staten för år 1874 upptagna 33,300 kronor.
Sedan Styrelsen derjemte i afseende å tjenstgöringspenningars afstående under
tjenstledighet, skyldighet för tjenstemännen att under viss tid hvarje år utan särskild
ersättning tjenstgöra i högre grad, förening af flera tjenster samt åliggande för tjenstemännen
att, sedan en ifrågasatt pensionsinrättning vid telegrafverket kommit till stånd,
dertill lemna föreskrifna bidrag, föreslagit åtskilliga bestämmelser, hade Styrelsen vidare
beträffande de jemte ålderstilläggs-anslaget under rubriken särskilda anslag i
4
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 90.
staten upptagna poster anfört, att nuvarande anslaget 4,000 kronor till gratifikationer
åt extra ordinäre tjensteman och betjente hos Styrelsen uteslutits, enär Styrelsen,
isynnerhet hvad nämnda tjensteman anginge, ansett det vara i mer än ett hänseende
förmånligt, att det hittills brukliga sättet att med gratifikationer, som plägat två gånger
om året utdelas, aflöna ifrågavarande personer, blefve utbytt mot en sådan anordning,
att ersättning till förut bestämdt belopp utginge endast till sådana extra biträden,
som tillförbundes att å uppgifna tider inom verket tjenstgöra och af hvilka
derföre kunde hemtas mera nytta än af eu del bland de personer, som vanligen med
gratifikationer aflönades; att de härtill erforderliga arvoden ansetts i stället böra utgå
af förslagsanslaget till arvoden för extra biträde och vikariater, hvilket i följd dels
häraf och dels af telegrafverkets starka utveckling, hvilken beräknats att redan under
år 1873 påkalla en dylik utgift allenast vid stationerna till belopp af 45,000 kronor,
förhöjts från 35,000 till 55,000 kronor; att förslagsanslaget till arvoden för telegrambäring
och uppassning på stationerna ansetts, med afseende på nödvändigheten
att äfven åt en stor del af den personal, som ombesörjde nämnda göromål, bereda
en af behofvet påkallad aflöningsförbättring, böra höjas till 60,000 kronor, hvilket
belopp med 10,000 kronor öfverstege hvad som beräknats för år 1874; att, genom
telegrafiiniernas år från år ökade utsträckning och tillkomsten årligen af nya stationer
samt den betydliga tillökningen af personalen, göromålen vid intendenternes expeditioner
och i följd häraf behofvet af ökadt skrifvarebitrude vid dessa expeditioner i hög
grad tilltagit, samt att, då nuvarande anslag af 800 kronor för sådant biträde vore
allt för knappt äfven för aflönandet af endast en person, och de så betydligt ökade
expeditionsgöromålen, bvilkas skyndsamma handläggning vore af största vigt, ovilkorligen
påkallade anställandet af två dylika biträden, Styrelsen, på intendenternes framställning,
föreslagit detta anslags höjande till 2,000 kronor; att de redan bestämda beloppen
till hushyresersättning dels med 600 kronor åt föreståndaren för Stockholms
centralstation, intilldess frågan om beredande åt honom af boställslägenhet hunnit blifva
pröfvad, ocli dels med 400 kronor åt hvardera af de 4 kontrollörerne i Christiania
och Köpenhamn, ansetts böra lämpligast öfverflyttas till de särskilda anslagen med
tillhopa 2.200 kronor, hvarförutan, såsom redan är nämndt, föreslagits, att enahanda
förmån, som blifvit de sistnämnde förunnad, måtte få tillgodokomma jemväl kontrollören
i Nystad med 400 kronor, hvarigenom till hushyresersättning komme att erfordras
sammanlagdt 2,600 kronor; att det å 1874 års stat upptagna arvodesbelopp,
300 kronor, till den kammarskrifvare, som biträdde med hufvudbokens upprättande,
uteslutits i följd af ett vid aflöningsstaten för Styrelsens egen personal framstäldt förslag,
att Styrelsens kassör, efter erhållande af förslagen löneförhjning, skulle tillika
blifva bokhållare; samt att arvodena för meteorologiska observationer, för taxering
och kontrollering å stationerna i Malmö och Göteborg äfvensom för vården af telegrafverkets
särskilda materialförråd å sistnämnda ställe upptagits till oförändrade
belopp med sammanlagdt 6,500 kronor. Beträffande särskildt anslaget till anstalter
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 90.
för undervisning i telegraf, Jivilket likaledes föreslagits till oförändradt belopp af
10,000 kronor, hade Styrelsen vidare anfört, att densamma låtit utarbeta plan tiil
ordnande af denna iöi verkets framtida bestånd och utveckling vigtiga angelägenhet.
Enligt denna plan, hvais tillämning vore afsedd att redan år 1874 taga sin början,
komme undervisningen att meddelas i tvänne skilda kurser, en lägre för elever och
en högre för tjensteman.
Det fullständiga genomförandet af denna plan, hvars grunddrag jemväl blifvit
angifne, ansåg Styrelsen icke kunna ega rum förr än från och med år 1875; och
som deivid den förut beräknade årliga kostnaden af 10,000 kronor möjligen kunde
i någon mån behöfva öfverskridas, isynnerhet som några särskilda utgifter för hyrande
af undervisningslokal deri icke varit inberäknade, hade Styrelsen på grund häraf i sitt
statsförslag vidtagit den ändring, att ifrågavarande belopp blifvit såsom ;förslagsanslag"
uppfördt.
Hela aflöningsstatens slutsumma uppginge enligt statsföretaget till 903,400
kronor eller 235,840 kronor mera än för år 1874.
Beträffande öfvergångs-afiöningsstaten, hade enligt hvad Telegrafstyrelsen anmält,
icke mindre än 8 af de på samma stat för 1874 upptagna personer kunnat ur
föislageu till 1875 års stat uteslutas och, i afseende på de återstående 7 personerna,
hvilka voro sådana kommissarier, som, till följd af tid efter annan vidtagen omreglering
af personalen å de elektriska stationerna, tillsvidare måste bestrida allenast
andra klassens assistent-tjenst eller ock blott telegrafist-befattning, hade Styrelsen anfört,
att sedan Styrelsen, vid afgifvande af 18 74 års utgiftsstat förverket, hemställt att
ifiågavarande kommissarier skulle ega att under deras tjenstgöring såsom assistenter
eller telegrafister åtnjuta ålderstillägg likasom assistenter, med rätt för hvarje sådan
kommissarie att i afseende derå räkna sig tillgodo hela den tid, han varit ordinarie
tjensteman i verket, hade, vid upprättandet af förslaget till sistnämnda års öfvergångsstat,
den oegentligheten egt rum, att från den lönefyllnad, som för bemälde kommissarier^
uppförts å denna stat, afdragits det föreslagna ålderstillägget och lönefyllnaden
så afpassats, att dessa personer erhållit sin ursprungliga kommissarie-aflöning.
1,700 kronor, förhöjd till likhet med den då föreslagna nya kommissarie-lönen, 1,800
kronor, hvilket belopp alltså vore det högsta, som de hvar för sig under år 1874
skulle vaia berättigade att uppbära. Da emellertid ifrågavarande kommissarier härigenom
gått i mistning af största delen af den åsyftade förbättringen i deras knappa
lönevilkoi, och det syntes med både billighet och rättvisa öfverensstämmande, att vid
detta tillfälle, då en af tidsomständigheterna påkallad allmän förbättring i hela telegiafpeisonalens
löningsvilkor blifvit föreslagen, meranämnde kommissarier, som blifvit
placeiade a stationer, hvilka sedermera al ekonomiska skäl ansetts böra nedsättas i
en lägre klass än de förut tillhört, icke blefvo helt och hållet förbisedda, utan att
dem måtte beredas enahanda- förbättrade aflöningsvilkor som deras vederlikar, eller de
kommissarier, hvilka bestridde första klassens assistenttjenst och enligt Styrelsens före
-
6
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 90.
varande förslag skulle år 1875 komma i åtnjutande af 2,000 kronor i normal aflöning,
förutom ålderstillägget, liar Styrelsen för hvar och en af ifrågavarande sju
kommissarier å förslaget till 1875 års öfvergångsstat uppfört ett belopp, motsvarande
skilnaden emellan normala aflöningen för den assistent- och telegrafist-befattning,
han tillsvidare måste bestrida, och nyssnämnda första klassens assistent-aflöning,
2,000 kronor;
Kommande i följd häraf slutsumman å öfvergångs-aflöningsstaten, att blifva
5,200 kronor.
Vid upprättandet af förslaget till pensions- och under stö ds stat för år 1875
hade ingen annan förändring i förhållandet för år 1874 egt rum än att de fyra personer,
hvilka tillförene tjenstgjort på optiska stationer och vid erhållna afsked fått sig
understöd beviljade allenast för tiden intill utgången af innevarande år, nu uteslutits
och statens slutsumma i följd häraf minskats från 12,962 till 12,082 kronor.
I betraktande af telegrafverkets alltjemt fortgående utveckling hade deremot
vissa af de på 1874 års under hålls stat uppförda förslagsanslag nu ansetts böra något
höjas, i följd hvaraf slutsumman komme att uppgå till 239,318 kronor, öfverstigande
motsarande summa för år 1874 med 13,840 kronor.
Slutsumman å samtliga utgiftsstaterna enligt Telegrafstyrelsens förslag skulle
alltså uppgå till 1,160,000 kronor, hvilket belopp, jemfördt med nu gällande staters
slutsumma, 911,700 riksdaler, utvisade en tillökning af 248,300 kronor.
Vid föredragning af detta ärende hade, enligt hvad i den nådiga propositionen
vidare är meddeladt, Kongl. Maj:t beträffande först aflöningsstaten för Telegrafstyrelsens
egen personal ansett, att, då denna personals aflöningsförhållanden i likhet med
de öfriga centrala embetsverkens borde blifva föremål för behandling af den löneregleringskomité,
som enligt redan fattadt beslut komme att tillsättas, desamma följaktligen
nu i allmänhet icke borde undergå någon förändring utan bibehållas sådana de
för innevarande år vore fastställda med tillägg af lämplig, procentvis beräknad dyrtidsförhöjning.
Ehuru Kong]. Maj:t alltså icke för närvarande fästat afseende vid de
af Styrelsen föreslagna förhöjningar af förevarande stats särskilda anslagsposter i
allmänhet, hade Kongl. Maj:t likväl funnit undantag dervid böra göras för de af
Styrelsen i fråga om linie-ingenörerne och fysikern gjorda förslag, hvilka upplysts
icke kunna utan olägenhet uppskjutas: och har Kongl. Maj:t derföre på de af
Styrelsen anförda skäl, föreslagit att i enlighet med samma förslag antalet af linieingeniörerne
måtte ökas till 4 samt arvodena så väl för dem som för Styrelsens
fysiker förhöjas till 1,200 kronor för hvardera,, med iakttagande hvaraf och bibehållande
i öfrigt af 1874 års stat oförändrad 1875 fers aflöningsstat för Telegrafstyrelsens
personal skulle uppgå till 57,800 kronor.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 90.
7
Vid framläggande för sistlidna års Riksdag af den normalstat för telegrafverket
hvilken Riksdagen sedermera hufvudsakligen godkände att gälla för år 1874,
föreslog Kongl. Maj:t, i afseende å de elektriska stationerna, att i staten endast skulle
bestämmas de särskilda tjenstegrader, som vid dessa stationer borde finnas, och de
löneförmåner, som borde åtfölja hvarje grad, med Kongl. Maj:t förbehållen rätt att,
efter sig företeende omständigheter, icke allenast vidtaga nödiga förändringar i stationernas
indelning efter deras större eller mindre betydenhet, och i antalet af der
anställde tjensemän, utan äfven inrätta nya stationer, der sådant af affärsrörelsens behof
erfordrades, hvarjemte Kongl. Maj:t förklarade Sig vilja årligen meddela Riksdagen
de åtgärder i omförmälda hänseenden, som blifvit under det nästföregående året
vidtagna,
I följd häraf har Kongl. Maj:t nu meddelat de förändringar i afseende på de
elektriska stationerna, som sedan senaste riksdag af Kongl. Maj:t medgifyits.
Derjemte och då Kongl. Maj:t i betraktande af de stegrade lefnadskostnaderna
ansett någon anmärkning icke skäligen kunna göras vid de jemförelsevis icke betydliga
afiöningsförhöjningar för stationspersonalens särskilda grader, som Styrelsen nu föreslagit,
samt den af Styrelsen förordade anordningen med kontrollörsbefattningarne vid
stationerna i Christiania och Köpenhamn syntes ändamålsenlig, har Kongl. Maj:t föreslagit
att hvad Styrelsen i dessa hänseenden hemställt måtte af Riksdagen godkännas,
med fortfarande rätt för Kongl. Maj:t att vidtaga sådana ändringar beträffande
stationernas antal och personal, som här ofvan omförmälts. Om de nu föreslagna
aflöningsbestämmelserna tillämpades på stationerna, sådana de till antal och beskaffenhet
funnes, i enlighet med det nuvarande förhållandet, angifna å ett den nådiga propositionen
bifogat statsförslag, uppkomme en slutsumma af 561,400 kronor, hvilken
med 96,440 kronor öfverstege hvad den nu gällande staten för de elektriska stationerna
upptoge.
Beträffande de optiska stationerna, i afseende hvarå Styrelsen gjort hemställan
om det nu utgående aflöningsanslagets ökande med inalles 1,700 kronor till 10,100
kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit, att denna Styrelsens hemställan måtte af Riksdagen
godkännas.
Hvad derefter anginge de af Styrelsen i afseende på ålderstillägg föreslagna
nya bestämmelser, hvilkas tillämpande skulle för år 1 875 erfordra ett anslag af
126,400 kronor, så borde deraf först och främst förfalla hvad som afsåg Styrelsens
egen personal, hvars ordinarie aflöningsförhållanden Kongl. Maj:t af ofvan anfördt skäl
ansett för närvarande böra bibehållas i allmänhet orubbade. Emot de derefter återstående
bestämmelserna, hvilka rörde stationspersonalen, hade väl ingenting kunnat
ur billighetens synpunkt anmärkas och skulle Kongl. Maj:t derföre gerna förordat
dem till godkännande af Riksdagen, om tillgångarne med säkerhet ansetts sådant
tillåta. Men då Telegrafverkets inkomster måste genom] de anslag till en ifrågasatt
pensionsinrättning för verket, denna gång i högre grad än vanligt tagas j
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 90.
anspråk för den ordinarie statsregleringen och nödigt vore, att någon tillgång reserverades
för verkets tidsenliga utveckling och telegrafnätets utvidgande, så syntes försigtigheten
bjuda att icke nu medgifva ålderstillägg i hela den utsträckning, som
Styrelsen föreslagit; och har Kongl. Maj;t alltså för närvarande uti ifrågavarande afseende
endast föreslagit, att ålderstillägg må efter 10 års väl vitsordadtj enstgöring i
samma grad tillkomma direktörer, kommissarier, assistenter och manliga telegrafister
vid de elektriska stationerna med 400 kronor samt qvinliga telegrafister och personalen
vid de optiska stationerna med 200 kronor årligen. Härtill skulle för 1875,
enligt en i Telegrafstyrelsen uppgjord beräkning, erfordras 6 8,400 kronor, så att
med tillägg af det belopp, som för samma år borde enligt redan gällande bestämmelser
utgå i ålderstillägg till kammarskrifvare, förrådsvaktare och vaktmästare hos
Styrelsen, eller 600 kronor, det för nämnda år behöfliga ålderstilläggsanslaget skulle
enligt Kongl. Maj:ts förslag uppgå till 69,000 kronor.
Beträffande öfriga å Styrelsens förslag upptagna »särskilda anslag» hade
Kongl. Maj:t ej funnit anledning till ändring annat än i afseende å anslage
till Telegrafverkets undervisningsanstalter, hvilket Styrelsen, med bibehållande a
dess nuvarande belopp 10,000 kronor, upptagit såsom förslags-anslag, derföre att
berörda belopp ”möjligen torde i någon mån behöfva öfverskridas.» Då det emellertid
syntes vara lämpligare att af det anförda skälet anslagets belopp något förhöjdes, än
att detsamma genom att erhålla egenskap af förslagsanslag blefve alldeles obegränsadt,
har Kongl. Maj:t föreslagit, att ifrågavarande anslag måtte uppföras med ett
bestämdt belopp af högst 15,000 kronor.
Vidare borde till de af Styrelsen föreslagna ”Särskilda anslagen” komma dyrtidstillägg
för Styrelsens personal. I sådant afseende har Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse
med hvad redan för andra centrala embetsverk blifvit af Riksdagen beslutadt,
föreslagit att, med undantag för de endast med arvoden aflönade linieingeniörerne
och fysikern, hvarje å Styrelsens stat upptagen tjensteman måtte såsom dyrtidstillägg
för 1875 tillerkännas 20 procent å det honom enligt staten tillkommande
aflöningsbelopp intill 5,000 kronor, samt att härtill måtte å staten uppföras ett
särskildt anslag af 9,280 kronor; kommande, i följd af hvad Kongl. Maj:t sålunda
i afseende å de särskilda anslagen föreslagit, summan af nämnda anslag att uppgå
till 219,380 kronor.
I fråga om öfvergångsaflöningsstaten har Kongl. Maj :t, som icke haft något
att erinra vid hvad Styrelsen i afseende derå hemställt, föreslagit, att i enlighet
dermed samma stat måtte uppföras med en slutsumma af 5,200 kronor.
Hvad åter angår pensions staten, så hade dervid, sedan det af styrelsen uppgjorda
statsförslag afgafs, förekommit:
dels att Kassören G. Å. Hessling uti en till Styrelsen ingifven skrift anhållit
att, som han enligt företedt läkarebetyg sedan flera år lidit af svår sjukdom
och allmän svaghet samt vid nu uppnådd hög ålder, då någon förbättring i hans
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 90.
9
helsotillstånd ej vore att hoppas, till följd häraf saknade nödig förmåga att sin tjenstebefattning
utöfva, derifrån undfå entledigande med pension till samma belopp som
den lön, lian nu uppbure, eller 2,200 kronor, i anledning af hvilken ansökning Styrelsen,
enär Hessling, som den 31 nästkommande Augusti fyllde 65 år och 38 varit
i statens tjenst, under hela denna tid eller från år 1854, då han antogs till kassör
hos Styrelsen, uppfyllt alla sina åligganden till Styrelsens synnerliga belåtenhet, men
numera endast med stor svårighet kunde fortfara att sköta sin befattning, hemställt,
det Hessling måtte tillförsäkras att, sedan han under innevarande år erhållit afsked,
få under sin återstående lifstid uppbära en mot hans nuvarande lön svarande pension
af 2,200 kronor att af Telegrafverkets medel utgå;
dels att Generaldirektören P. Brändström uti en till Kongl. Maj:t ingifven
skrift anmält, att, som hans så väl kropps- som själskrafter blifvit under den senast
förflutna tiden genom svåra sjukdomar så nedsatta, att han misströstade att vidare
kunna, såsom sig borde, förvalta det honom anförtrodda embete såsom chef för telegrafverket,
helst lian redan uppnått en ålder af nära 71 år, han måste vara betänkt
på att snart anhålla om nådigt entledigande derifrån och derföre nu anhölle
att vid afskedstagandet varda tillförsäkrad om årlig pension under sin återstående
lefnad, med hemställan, att, då han genom 1874 års aflöningsstat för telegrafverket
icke erhållit någon tillökning i sina förut varande löneförmåner, 8,000 riksdaler,
pensionsbeloppet måtte få utgå efter enahanda grund, som förut varit antagen och
senast ti.lämpats i afseende på Intendenten, Major Fahnehjelm, nemligen med 80
procent af lönen eller 6,400 kronor; utvisande vid ansökningen bilagda hand
lingar,
att Generaldirektör Brändström vore född 1803, ingått i statens tjenst år 1822
samt förordnats till sitt nu innehafvande embete år 1862, äfvensom att han, i
följd af uppgifven sjukdom, vore till helsan så försvagad, att, med afseende jemväl
å hans höga ålder, han, äfven om förbättring skulle ega rum, likväl efter
all sannolikhet icke kunde åter inträda i utöfning af sitt embete; och
dels att Kassören vid Stockholms centraltelegrafstation Fredrik Niklas Berg
uti en till Telegrafstyrelsen ingifven skrift anhållit om dess medverkan dertill, att
han vid sitt år 1875 tillernade afskedstagande kunde komma i åtnjutande af pension
till belopp, motsvarande 60 procent af den aflöning, som enligt Styrelsens stats
förslag
för samma år skulle honom tillkomma; i anledning af hvilken ansökning
Styrelsen anfört att, då Berg, som år 1875 blefve 73 år gammal och uppnådde
en sammanräknad lefnads- och tjensteålder af minst 102 år, tillika enligt företedt
läkarebetyg lede af en genom öfveransträngning minskad synförmåga och i öfrigt vore
till helsan försvagad samt det läge i Telegrafverkets eget intresse, att en så åldrig
tjensteman som Berg kunde, oaktadt hans ännu fortfarande nit, skicklighet och påpasslighet
i sin tjenst, temligen snart utbytas mot en yngre person med oförminskade
själs- och kroppskrafter, Styrelsen ansåge sig böra tillstyrka, att Kassören
Berg måtte å Telegrafverkets utgiftsstat för år 1875 uppföras till åtnjutande från
Bih. till Kikad, Prat. 1874 4 Samt. 1 Afd. 40 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 90.
och med månaden näst efter den, hvari han erhölle afsked, af pension till belopp
motsvarande sextio procent af de honom enligt nämnda stat tillkommande aflöningsförmåner
i lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg, hvilket belopp, i händelse det
af Styrelsen afgifna förslag till samma stat blefve godkändt, skulle uppgå till
2,100 kronor årligen.
Vid pröfning af dessa framställningar liar Kongl. Maj:t, enär General-direktören
Brändström, som redan fyllt 71 år och varit mer än 51 år i rikets tjenst,
således uppnått en lefnads- och tjensteålder, öfverstigande den, hvilken i allmänhet
berättigar civile embetsman till erhållande af pension, funnit honom ega giltiga anspråk
på åtnjutande af en sådan förmån; och som Generaldirektören Brändström,
hvars aflöning i chefs-embetet fortfarande till honom utgår efter 187 3 års stat eller
med hela belopppet 8,000 R:dr såsom ordinarie lön, följaktligen borde enligt de för
pensionering från Allmänna Indragningsstaten stadgade grunder, Indika äfven i afseende
å pensionering å telegrafverkets stat varit tillämpade, i pension erhålla så
stort belopp, som motsvarar 80 procent af nämnda lön, eller 6,400 kronor, så
har Kongl. Maj:t föreslagit, att bemälde Generaldirektör, hvilken, enligt hvad han
sjelf uppgifvit, vore berättigad att från Civilstatens pensionsinrättning erhålla en pension
af 1,600 kronor, måtte såsom fyllnad i den pensionssumma 6,400 kronor, som
inalles borde honom tillkomma, å Telegrafverkets stat tilläggas ett årligt belopp af
4,800 kronor att efter afskedstagande till honom utgå.
Derjemte och då Kassören Hessling, som i nästkommande Augusti månad
fyllde 65 år och tillbragt 38 år i rikets tjenst, på grund deraf och enär han tillika
enligt läkarebetyg vore till helsan försvagad, kunde anses dä hafva fullgjort de
vilkor, som enligt Kongl. brefvet den 12 November 1823 erfordras för vinnande
af pension från Allmänna Indragningsstaten, fann Kongl. Maj:t äfven honom böra å
Telegrafverkets stat uppföras till åtnjutande af en dy lik förmån, och har Kongl.
Maj:t, enligt Telegrafstyrelsens hemställan, föreslagit, att Hesslings pension må bestämmas
till samma belopp, som han nu i lön efter 1873 års stat uppbär, eller
2,200 kronor.
Hvad åter anginge Kassören Berg, hvilken ej kunde anses hafva nästa år
tillbragt mer än 29 år, och det ej oafbrutet, i rikets tjenst, så hade han således ej
fullständigt fyllt den minsta tjenstetid, som berättigade till pension från Allmänna
Indragningsstaten; men då han redan nu uppnått en lefnadsålder af 7 2 år och vore
till helsan försvagad samt det måste för verket vara af vigt, att icke en sa åldrig
tjensteman nödgades i brist på pension qvarstadna i tjensten, så ansåg Kongl. Maj:t
tillfälle till afskedstagande böra honom beredas derigenom, att en skälig pension
för honom anvisades och som hvad han i sådant afseende begärt, eller 60 procent
af den sammanlagda aflöning, som enligt 1875 års stat skulle honom tillkomma,
icke kunde anses obilligt, men en sådan pension i följd af den förändring Kongl.
Maj:t funnit sig böra vidtaga i de af Styrelsen föreslagna ålderstilläggsbestämmelser
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats■ Utskottets Utlåtande N:o 90.
n
skulle belöpa sig, icke såsom Styrelsen beräknat till 2,100 kronor, utan till allenast
1.860 kronor, så har Kongl. Maj:t föreslagit, att sistnämnda belopp måtto å Telegrafverkets
stat uppföras, att, sedan Berg tagit afsked, till honom såsom "pension utgå.
De sålunda af Kongl. Maj:t föreslagna nya pensionerna utgöra sammanlagdt
8.860 kronor, så att med tillägg af de belopp, som redan finnas å pensionsstaten
uppförda, 12,082 kronor, samma stats slutsumma alltså komme att uppgå till
20,942 kronor.
Beträffande derefter underhållsstaten, i afseende hvarå Telegrafstyrelsen hemställt
om förhöjning med inalles 13,840 kronor af åtskilliga derå uppförda förslagsanslag,
så hade Kongl. Maj:t dervid icke något annat att erinra, än att, för vinnande
af jemn slutsumma å utgiftsstaterna i sin helhet, förslagsanslaget till »diverse
utgifter» borde med 140 kronor minskas till 10,17 8 kronor, hvarföre Kongl. Maj:t
föreslagit, att förevarande stat må, med iakttagande häraf, och i öfrigt på sätt Styrelsen
hemställt, uppföras med en slutsumma af 2 35,178 kronor, hvarigenom Telegrafverkets
utgiftsstater i sin helhet skulle, med antagande af de elektriska stationerna
till antal och personal sådana de för närvarande voro, komma att sluta med
inalles 1,114,000 kronor.
Vidare har Kongl. Maj:t med afseende å de förbättrade aflöningsbestämmelser,
som för en betydlig del af telegrafpersonalen blifvit af Kongl. Maj:t förordade,
föreslagit att, i likhet med hvad vid andra verk ansetts böra ske, det allmänna förbehåll
måtte stadgas, att de personer, som hädanefter vid Telegrafverket erhålla tjenstår
eller i följd af berörda nya bestämmelser, derest de varda gällande, komma
att tillträda högre ordinarie aflöning, än den de på grund af fullmakt eller konstitutorial
redan nu åtnjuta, skola vara skyldige att, i den mån sådant kan blifva föreskrifvet,
underkasta sig tillämpning af de allmänna vilkor för åtnjutande af aflöning
i statens tjenst, som Kongl. Maj:t, vid pröfning af den blifvande löneregleringsko
mi téns betänkande, kan finna för godt att fastställa.
I sammanhang med regleringen af Telegrafverkets utgiftsstater för år 1875
har Kongl. Maj:t jemväl till pröfning förehaft frågan om inrättande af en pensionsanstalt
för verkets personal samt dess enkor och barn, hvaraf behofvet länge varit
kännbart. Utarbetande af förslag till en sådan inrättning har varit uppdraget åt en
särskild komité, bestående af en utaf Styrelsen utsedd ordförande och ett visst antal
af tjenstemannapersonalen valde ledamöter, hvilken komité till följd häraf afgifvit förslag
dels till en pensionsinrättning, dels till en enke- och pupillkassa vid telegrafverket.
Vid insändande af de uppgjorda, utförligt motiverade förslagen, hvilka sedermera
blifvit till trycket befordrade och bland Riksdagens ledamöter utdelade, hade
Telegraf-styrelsen, som funnit dem vara utarbetade med omsorg och i allmänhet med
12
Stats-Utskttiets Utlåtande N:o 90.
fästadt tillbörligt afseende å ej mindre det allmännas och telegrafpersonalens ömsesidiga
intressen, än de särskilda för telegrafverket egna förhållanden, hvilkas beaktande
härvid, varit nödvändigt, fördenskull endast vid vissa detaljbestämmelser framställt
några anmärkningar, dervid Styrelsen bland annat anfört, att det väl varit synnerligen
önskvärdt, om beloppet af hel pension kunnat sättas högre än de Komiterade
föreslagit, så att det icke skulle finnas någon särdeles stor lockelse att utöfver uppnådd
pensionsålder qvarstadna i verkets tjenst, men att, då ända till 5 procent af
telegrafverkets portoinkomst skulle såsom statsbidrag behöfva för all framtid tagas
i anspråk för genomförande af en så hög pensionering som å Allmänna Indragningsstaten
samt dessutom i sådant fall delegarnes egna bidrag måste med omkring 50
procent höjas utöfver hvad Komiterade beräknat, icke heller Styrelsen kunde annat
än anse Komiterades förslag rörande pensionsbeloppen för närvarande vara både välbetänkt
och med största utsigter till framgång förenadt. Då emellertid, på sätt
Komiterade ock framhållit, det för telegrafgöromålens behöriga skötande vore af högsta
vigt att betydligt förminskade eller nästan förbrukade krafter blefve med nya
ersatta, samt att den delegare, som redan uppnått full pensionsålder, icke af ekonomiska
skäl föranlätes att i tjensten qvarstå, äfven sedan telegrafverket icke längre
kunde af hans eller hennes arbete hemta någon verklig nytta, ansåg Styrelsen att
redan nu vid pensionsinrättningens grundande sådan åtgärd borde vidtagas, hvarigenom
en möjlighet till pensionsbeloppens framtida höjande kunde beredas. En utväg
härtill, utan att för den närmaste framtiden betunga Statsverket med någon ökad utgift,
och utan att kräfva ökadt tillskott från delegarnes sida, syntes vara vidtagande
af den bestämmelse, att af de 5 procent, som föreslagits att af telegrafverkets portoinkomst
utgå, en och en half procent vore att betrakta såsom ständigt statsbidrag
och återstoden, eller 3 Va procent, såsom dylikt bidrag endast för så lång tid, som
åtginge för att amortera den del af nuvarande personals retroaktiv-afgifter, som ansetts
icke kunna af delegarne sjelfva bekostas. Enligt hvad upplyst blifvit skulle
visserligen då sistnämnda tid, derest någon årlig tillväxt i portoinkomsten icke vore
att emotse, ökas från 41 till 69 år, men tillökningen i tid skulle utgöra allenast
ett år, eller från 14 till 15, i fall tillväxten i portoinkomst årligen likasom
under de sistförflutna 3 år uppginge till 10 procent.
Yid öfvervägande af detta ärende hade Kongl. Maj:t, då det förhållande, att
den talrika personal, som vore anställd vid telegrafverket, ännu vore i saknad af all
lagbestämd pensionsrätt, måste vara så väl för sjelfva telegraftjensten menligt, som
för den dermed sysselsatta personalen i hög grad bekymmersamt, funnit det nu afgifna
förslaget till bristens afhjelpande vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet. De
Komiterade, som uppgjort förslaget, hade sjelfve för sig till besvarande uppställt
den frågan, huruvida ej den åsyftade pensionsrätten skulle lämpligast kunna telegrafpersonalen
beredas genom verkets upptagande i Civilstatens pensions-inrättning, men
efter öfvervägande af alla på frågan inverkande omständigheter kommit till den öfver
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 90.
13
tygelse att, om ock icke andra kinder derför mötte, ett sådant upptagande likväl vore
omöjligt under de förutsättningar, hvarifrån de Komiterade funnit det vara i fråga
om en pensionsinrättning för telegrafverket angeläget att utgå. I sjelfva verket
insåges ock lätteligen, att de pensionsbestämmelser, som blifvit uppgjorda efter de i
civil tjenstgöring i allmänhet vanliga förhållanden, icke kunde göra till fyllest för
telegrafpersonalen, af hvilken en betydlig del måste egna sig åt den synnerligen ansträngande
samt själs- och kroppskrafter tidigt förslitande tjenstgöring vid telegrafapparaterna
med dervid ofta förekommande natt-tjenst. En sådan tjenstgöring måste
i afseende på lefnads- ocli tjensteålder kräfva helt andra vilkor för pensionsrättens
inträdande än som för civile tjensteman i allmänhet kunde anses billiga, och Kongl.
Maj:t kunde derföre, i betraktande af de särskilda förhållandena vid telegrafverket,
icke annat än finna det vara lämpligt att, likasom nyligen skett för jernvägspersonalen,
en särskild pensionsinrättning äfven för telegrafpersonalen bildades. Att en
dylik inrättning, om äfven den närvarande generationen deraf skulle hafva gagn, ej
kunde åstadkommas utan understöd från det allmännas sida, vore tydligt, likasom det
ock måste anses billigt, att det allmänna, i hvars intressse de totvifvelaktigt vore att
telegrafgöromålen alltid handhades af tjensteman med friska och oförbrukade krafter,
lemnade ett sådant understöd. Hvad de Komiterade i afseende härå ansett nödigt,
eller att till tjenstemannainrättningen ansloges 5 procent af telegrafverkets hela portoinkomst,
kunde väl synas vara betydligt, men då de Komiterade, på grund af sorgfälligt
uppgjorda och af sakkunnig person kontrollerade beräkningar, funnit ett sådant
bidrag vara för ändamålets vinnande oundgängligen beliöfligt och hvad de Komiterade
i afseende å delegarnes egna afgifter, pensionsbeloppen och vilkoren för pensions erhållande
föreslagit icke funnits gifva anledning till någon väsendtlig anmärkning, så
ansåg Kongl. Maj:t icke något kunna mot det ifrågasatta bidragets belopp påminnas.
I afseende derå borde ock erinras, att icke hela bidraget beräknats att för all framtid
betunga telegrafverket, utan att den största delen deraf, eller, enligt de Koiniterades
förslag, 4 af de 5 procenten, vore afsedd endast för amortering af det belopp,
som eljest borde men icke rimligen kunde fordras att den nuvarande generationen
skulle i retroaktiva afgifter erlägga, en amortering, som, under antagande att
portoinkomsten icke vidare, såsom hittills, årligen växte, enligt de Ivomiterades
beräkning skulle erfordra en tid af 41 år. Beträffande frågan, huru stor del
af bidraget borde till denna amortering användas, hade Telegraf-styrelsen uttryckt en
från de Komiterades afvikande mening, men då berörda fråga icke för den närmaste
framtiden vore af någon praktisk vigt och lämpligast bedömdes i sammanhang
med pröfning af förslagets detaljbestämmelser, så ansåg Kongl. Haj:t denna frågas
afgörande kunna utan olägenhet tills vidare uppskjutas.
För enke- och pupillkassan hade något annat statsbidrag ej blifvit ifrågasatt,
än att dertill skulle, utom den för ett dylikt ändamål särskild! bildade s. k. understödsfonden
jemte redan nu till donna fond ingående försäljningsmedel för makuleradt
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 00.
papper och''några andra mindre betydande inkomster, få användas årliga afkastningen
af den till Telegrafverket donerade egendomen på Södermalm här i staden, äfvensom
dels inflytande afgifter för tillåtelse att å telegrafverkets stolpar upphänga verket icke
tillhöriga ledningstrådar ■ och dels försäljningsmedel för förbrukad linie-materiel och
kasserade inventarier; och syntes emot förslaget, att berörda, icke särdeles betydliga
och af nen egentliga telegramvexlingen oberoende inkomster skulle få för omförmälda
ändamål användas, någon skälig anmärkning ej kunna göras.
Kongl. Maj:t har således föreslagit Riksdagen att medgifva,
dels att till förmån för den föreslagna pensioneringen af tjenstepersonalen vid
telegrafverket må årligen, räknadt från början af år 1875, få af telegrafmedlen afsätta^
ett belopp, motsvarande 5 procent af verkets portoinkomst, att utgå med högst
tre tiondedelar såsom ständigt pensionsbidrag och med återstoden såsom dylikt bidrag
endast för så lång tid, som åtgår till betalning af vissa retroaktivafgifter för den i
verkets tjenst före utgången af år 1874 anställda personal;
dels ock att de bi-inkomster, som från början af år 187 5 och framgent till
verket inflyta såsom afkomst af Telegrafverkets fasta egendom å Södermalm i Stockholm,
eller för rättighet att å verkets stolpar anbringa andra än dess egna ledningstrådar,
eller ock genom försäljning af förbrukad linie-materiel och kasserade inventarier må
anslås såsom bidrag till en kassa för pensionering af telegrafpersonalens efterlemnade
enkor och barn.
Härförutom har Ivongl. Maj:t, i den nådiga propositionen om statsverkets
tillstånd och behof, föreslagit, att det i Sjunde Hufvudtiteln uppförda reservationsanslag
att af telegrafmedlen direkte utgå till telegrafverket må bestämmas till det
belopp, hvartill nämnda medel af Kongl. Maj:t beräknats, eller 1,180,000 kronor,
äfvensom att de öfverskott, som å samma medel möjligen kunna uppstå, må, i likhet
med hvad hittills egt rum, få af Kongl. Maj:t för telegrafverkets behof användas.
Vid den för telegrafstyrelsens egen personal föreslagna aflöningsstat jemte
derå upptagna arvoden åt ytterligare två linie-ingeniörer samt förhöjdt arvode åt
styrelsens fysiker har icke varit något att erinra. Hvad åter angår stationspersonalen,
har Utskottet väl funnit de för densamma föreslagna förhöjningar i normallönerna
vara af billighet påkallade, men de för samma personal föreslagna nya
bestämmelser i afseende å ålderstillägg har Utskottet deremot ansett icke böra bifallas.
Assistenter och telegrafister vid do elektriska stationerna åtnjuta redan för närvarande
efter tio års väl vitsordad tjenstgöring i samma grad ett mot tjugo procent af lönen
svarande ålderstillägg, hvilket efter ytterligare fem års tjenstgöring i samma grad
fördubblas. Huruvida eu utsträckning af denna förmån till hela stationspersonalen
skall medgifvas, torde emellertid böra anstå till dess denna personals aflöningsstat
kan blifva föremål för en definitiv reglering. Uti innevarande års stat är bland
»särskilda anslag» upptaget ett belopp af 33,800 R:dr till ålderstillägg åt dertill
berättigade. Detta anslag är uti det framlagda statsförslaget upptaget till 69,000
Stats-Utskottets Utlåtande Nio 90.
15
kronor med anledning af den ifrågasatta utsträckningen af ålder stillägget. Enligt
Utskottets förslag skulle detta anslag endast ökas med 600 kronor, eller det belopp,
som, på sått ofvan är nämndt, enligt redan gällande bestämmelser ytterligare bör i
ål d e r s ti 11 äg g utgå under år 1875, och således i nämnda års stat förslagsvis upptagas till
34,400 kronor. I öfrigt har granskningen af det utaf Kongl. Maj:t framlagda förslaget
till telegrafverkets utgiftsstater för år 1875 icke föranledt någon erinran från
Utskottets sida. Slutsumman af dessa stater skulle således, oberäknadt ifrågasatta
bidrag till verkets pensionsväsende, uppgå till 1,079,200 kronor.
Kongl. Maj:ts förslag derom att telegraftjenstemännen skola, i den mån
sådant kan föreskrifvas, vara underkastade tillämpning af de allmänna vilkor för åtnjutande
af aflöning i statens tjenst, som Kongl. Maj:t, efter pröfning af den blifvande
löneregleringskomiténs utlåtande, kan finna för godt att fastställa, får Utskottet
till bifall förorda.
Hvad slutligen angår upprättandet af pensionsanstalter för telegrafve’kets
embets- ocli tjensteman samt deras enkor och barn, har, på sätt ofvan blifvit erinradt,
behofvet häraf långe varit känbart. Då af den i Kongl. Maj:ts proposition meddelade
utredning i ämnet framgår, att pensionsrätt icke lämpligen kan telegrafpersonalen
beredas genom verkets upptagande i Civilstatens pensionsinrättning, har
Utskottet ansett sig böra biträda förslaget om inrättandet af särskilda pensionsanstalter
för detta verk; och har Utskottet så mycket mindre tvekat tillstyrka beviljandet af
de härtill erforderliga medlen, som, på sätt af ett vid pensionskomiténs utlåtande
fogadt yttrande inhemtas, en i pensionsfrågor fullt sakkunnig person vitsordat, att
han vid granskning af de utarbetade förslagen till reglementen för ifrågavarande
pensionskassoi iunnit desamma vara byggda på synnerligen säkra grunder, samt att
telegrafpersonalen genom bestämmelserna deruti påläggas jemförelsevis högre pensionsafgifter,
än hvad i hittills för statens tjensteman befintliga pensionsinrättningar erläggas.
Endast i afseende på sättet för understödjande af enke- och pupillkassan har Utskottet
hyst tvekan, huruvida det må vara lämpligt att för nämnda ändamål anslå de i
sådant hänseende nu ifrågasätta inkomster, och om det icke skulle leda till mera reda
och enkelhet att i stället för dylika inkomster, hvilka svårligen kunna kontrolleras,
lemna ett bestämdt penningeanslng. Utskottet har derföre ansett den föreslagna anordningen
icke böra för all framtid fastställas, utan endast tillsvidare beviljas, så att
det må vara Riksdagen obetaget att, sedan någon tids erfarenhet vunnits, välja den
förändrade form för ifrågavarande understöd, derom förslag då kan på grund af samma
erfarenhet varda framstäldt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
a) att, efter iakttagande af ofvan berörda ändring i det af Kongl.
Maj:t framlagda förslag till telegrafverkets utgiftsstater för år
1875, Riksdagen, med godkännande deraf, måtte till 1,180,000
16
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 90.
kronor bestämma det å Sjunde Hufvudtiteln uppförda reservationsanslag
att af telegrafmedlen direkte utgå till telegrafverket
samt medgifva, att de öfverskott, som å samma medel möjligen
kunna uppstå, må af Kongl. Maj:t för telegrafverkets behof
få. användas;
b) att i sammanhang med staternas fastställande må stadgas det
allmänna förbehåll, att de personer, som hädanefter erhålla
tjenster vid telegrafverket eller i följd af staterna med dertill
hörande bestämmelser komma att tillträda högre aflöning, än
de på grund af fullmakt eller konstitutorial redan nu åtnjuta,
skola, i den mån sådant föreskrifves, vara underkastade tillämpning
af de allmänna vilkor för åtnjutande af aflöning i
statens tjenst, som Kongl. Maj:t, efter pröfning af den blifvande
löneregleringskomiténs betänkande, kan finna för godt att
fastställa;
c) att till förmån för den föreslagna pensioneringen af tjenstepersonalen
vid telegrafverket må årligen, räknadt från början af år
1875, få af telegrafmedlen afsättas ett belopp, motsvarande 5
procent af verkets portoinkomst, att utgå med högst tre tiondedelar
såsom ständigt pensionsbidrag och med återstoden såsom
dylikt bidrag endast för så lång tid, som åtgår till betalning
af vissa retroaktivafgifter för den i verkets tjenst före utgången
af år 1874 anställda personal; samt
d) att de biinkomster, somtill telegrafverket inflyta såsom afkomst
af verkets fasta egendom å Södermalm i Stockholm, eller för
rättighet att å verkets stolpar anbringa andra än dess egna
ledningstrådar, eller ock genom försäljning af förbrukad liniemateriel
och kasserade inventarier, må tillsvidare anslås såsom
bidrag till en'' kassa för pensionering af telegrafpersonalens efterlemnade
enkor och barn.
Stockholm den 7 Maj 1874.
På Stats-Utskottets vägnar:
Arvid Fr:son Posse.
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 90.
17
Reservationer:
vid m.om. d (ang. bidrag till enke- och pupillkassan):
af Herr Carl Ifvarsson,
af Herr P. Olsson, som icke kunde godkänna det af Kongl. Maj:t föreslagna
sätt för understödjande af den ifrågavarande enke- och pupillkassan och derföre ville
tillstyrka Riksdagen att hos Kongl. Maj:t begära nådig framställning till nästa Riksdag
om det penningeanslag, som i nämnda hänseende må vara i stället för de- af
Kongl. Maj:t nu föreslagna inkomsterna erforderligt,
af Herr Jöns Rundbäck.
Bih. till BiJcsd. Prat. 1874:
4 Sami.
1 Afd. 4o Häft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.