Betänkande, i anledning af väckt förslag om frihet i vissa fall från stämpelpapper saf gift vid lagfart af testamenterad fast egendom.
1875-05-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevLU 1875:2, Betänkande, i anledning af väckt förslag om frihet i vissa fall från stämpelpapper saf gift vid lagfart af testamenterad fast egendom.
Dokumentets text
Sammanfatta Bevillning*- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1875, kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt förslag om frihet i vissa fall från
stämpelpapper saf gift vid lagfart af testamenterad fast
egendom.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 89, har Herr E. Glairfelt
föieslagit, att Riksdagen måtte besluta, antingen att föreskriften om laglait
å testamenterad last egendom måtte upphäfvas, enär testamentstagaren i
sjelf va det bevakade testamentet, der det vunne laga kraft, hade en fullständig
åtkomst till egendom, eller ock att en viss tid bestämdes inom hvilken
testamente af last egendom borde lagfaras samt ett äfventyr stadgas för underlåtenhet
af sådan lagfart inom den tid, som kunde föreskrifvas; och att, derest
detta hans senare alternativ antoges, maka, bröstarfvingar och syskon
samt deras alkomlingar befriades från stämpladt papper för så väl testamentet
som fastebrefvet, å egendomen.
För behandling af detta sistnämnda förslag har Lag-Utskottet, till hvilket
förenämnda motion blifvit hänvisad, ansett sammanträde med Bevillningsutskottet
jemlik! § 47 Riksdagsordningen böra ega rum, i följd hvaraf Sammansatta
Bevillnings- och Lag-Utskottet till pröfning förehaft ifrågavarande
förslag, i anledning hvaraf Utskottet härmed får afgifva betänkande.
Bill. till Riksd. Prat. 1875. 5 Sami. 2 Afd. 2 Höft.
2 Sammansatta BeviUnings- och Lag-Utskottets Betänkande A.o 2.
Efter'' hvad som inhemtas af Lag-Utskottets utlåtande N:o 19, i anledning
af ej mindre Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till särskilda
förordningar angående fast egendoms lagfarande och intecknande in. m. än äfven
enskilda motioner i samma eller dermed sammanhängande ämnen, hai Utskottet
ansett Herr Clairfelts förberörda motion, i hvad den utgjorde föremål
för Lag-Utskottets behandling, vara besvarad genom Utskottets hemställan om
bifall till §§ 1, 2, 3 och G i Kongl. Maj:ts nådiga förslag till förordning angående
lagfart ä fång till fäst egendom. Ds åberopade §§ innehålla hufvudsakligen:
§ t, att hvar, som genom köp, byte, gåfva, testamente, arf, giftorätt,
skattelösen af kronojord eller annorledes med eganderätt åtkommer fast egendom,
derå skall söka lagfart; § 2 att, lagfart skall sökas å landet sist vid det
lagtima ting, som infäller näst efter sex månader och i stad inom tre månadei
sedan fånget skedde; § 3 att, om lagfart ej inom stadgad tid sökes, Rätten genom
vite kan tillhålla den försumlige att fullgöra sitt åliggande, och § 6, att
sökt lagfart på grund af testamente icke må bifallas, förr än det visas, att
handlingen blifvit ståndande. Härförutan synes åt § 11 uti berörda lagförslag,
att särskilda fastebref icke vidare skulle komma att utfärdas, utan, da lagfart
blifvit beviljad, endast ett af Rätten derom meddeladt bevis.
För den händelse Riksdagen nu skulle, i enlighet med Lag-Utskottets
tillstyrkande, komma att för sill del godkänna töreuämnda förslag till förläning
om lagfart å fång till fäst egendom, måste tvifvelsutan häraf föranledas
en granskning och omarbetning af nu gällande föreskrifter angående stämpelpapper
å en del fångsthandlingar, och å fastebref, i sammanhang hvarmed
jemväl bör komma under öfvervägande hvilka af de i § 1 af samma förslag
omnämnda särskilda fång böra helt och hållet eller till större ^ eller mindre del
vara från stämpelpapper vid lagfart befriade. Vid sådant förhållande har Sammansatta
Utskottet icke ansett lämpligt att nu vidtaga en sådan partiel förändring
uti ofvannämnda föreskrifter som den af motionären föreslagna; desto
mindre som det väl torde kunna ifrågasättas dels huruvida icke, om den
af motionären föreslagna stämpelfrihet för testamenten skulle medgifvas, i öfverensstämmelse
dermed eu likartad eftergift i fråga om stämpelafgift å gåfvobref
borde beviljas, dels ock om icke befrielse från stämpelpapper vid lagfart
af testamente borde utsträckas äfven till andra fall än de af motionären ifrågasatta;
i hvilka båda hänseenden förslag dock icke nu föieligga.
Med anledning af det sålunda anförda hemställer Utskottet,
att hvad Herr Clairfelt i sin förevarande motion
föreslagit i fråga om befrielse för maka, bröstarfvingar och
3
Sammansatta Bevillnings- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 2.
syskon samt deras afkomlingar från stämpelpappersafgift
vid lagfart af testamenterad fast egendom icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 Maj 1875.
På Utskottets vägnar:
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.