Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 22 Januari 1875 angående de ändringar i gällande Tulltaxe-underrättelser och dermed sammanhang egande stadganden, som påkallas af det genom Kongl. förordningen den 15 Maj 1874 införda nya skepp smetning ssätt.
1875-02-05 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1875:1, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 22 Januari 1875 angående de ändringar i gällande Tulltaxe-underrättelser och dermed sammanhang egande stadganden, som påkallas af det genom Kongl. förordningen den 15 Maj 1874 införda nya skepp smetning ssätt.
Dokumentets text
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
1
;
N:o i
Ank. till Riksd. Kansli den 5 Febr. 1875, kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition den
22 Januari 1875 angående de ändringar i gällande
Tulltaxe-underrättelser och dermed sammanhang egande
stadganden, som påkallas af det genom Kongl. förordningen
den 15 Maj 1874 införda nya skepp smetning ssätt.
Genom nådig förordning den 15 Maj 1874 har Kongl. Maj:t, med
upphäfvande af Kongl. förordningen angående mätning af handelsfartyg
och båtar den 21 December 1865, enligt hvilken fartygs drägtighet skulle
bestämmas efter den last detsamma förmådde bära, uttryckt i nyläster
om 100 centner eller 10,000 skålpund, påbjudit införande af ett nytt
mätningssätt för handelsfartyg, enligt hvilket fartygs drägtighet skall
bestämmas efter det utrymme för fraktgods och passagerare, som i fartyget
förefinnes, hvilket utrymme skall uttryckas i Ton, utgörande hvardera
108,187 svenska eller 100 engelska kubikfot.
Då nu den förra mätningsenheten, nyläst, och den nya, Ton, af
Indika den förstnämnda betecknar en viss vigt och den senare en viss
rymd, icke kunna omedelbart med hvarandra jemföras så att en qvantite
uttryckt i nyläster med lätthet kan förvandlas till en motsvarande
qvantitet ton, har i följd af omförmälda förändring i mätningssättet det
funnits nödigt att beträffande sådana i gällande författningar förekommande
bestämmelser om fartygsafgifter eller annat, dervid hänsyn skall
tagas till fartygens lästetal, särskilda föreskrifter meddelades derom huru
dessa bestämmelser böra tillämpas på fartyg, som blifvit i ton uppmätta.
Bill. till Riksd. Vrot. 1875. 5 Sami. 1 Å/d. 1 Häft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ä
Bevillnings-Ut&kottets Betänkande ffio 1,
Af sådan anledning har Kong!. Maj:t, sora redan dels genom nådig
kungörelse deri 5 Juni 1874 meddelat de förändrade bestämmelser rörande
fyr- och båkafgiftens utgörande, hvilka af det nya mätningssättet
ansetts påkallade, dels ock genom nådig kungörelse den 16 Oktober
nyssnämnda år förordnat om hvad iakttagas bör för att bringa taxor å
de för fartyg, efter deras drägtighet, till vissa orter, kommuner, bolag
eller enskilda personer utgående hamnumgälder samt kanal- och andra
dylika afgifter till öfverensstämmelse med den nya förordningen angående
mätning af handelsfartyg, nu uti ifrågavarande proposition (n:o 11) hos
Riksdagen gjort nådig framställning om de ändringar, som Kongl. Maj:t
i följd af det nya skeppsmätningssättet funnit erforderliga i gällande
tulltaxe-underrättelser äfvensom i andra dermed sammanhang: elände,
under medverkan af Riksdagen tillkomna stadganden.
I detta hänseende afhandlas i den nådiga propositionen först det i
§ 4 af tulltaxe-underrättelserna förekommande stadgande, att lastpenningar
till Kongl. Maj:t och kronan skola utgöras med 70 öre för hvarje nyläst.
På sätt i den nådiga propositionen förmäles, hafva Kongl. Maj:ts och
rikets Kommers-kollegium och Kongl. General-tullstyrelsen, efter erhållen
nådig befallning att inkomma med förslag till de ändringar i berörda
§, som af det nya mätningssättet påkallades, uti ett den 12 November
1874 gemensamt afgifvet utlåtande, under erinran hurusom Kongl. Maj:t
i ofvan omförmälda kungörelse den 16 Oktober 1874 fastställt ett sådant
förhållande emellan nyläster och ton, att eu nyläst skulle anses motsvara,
när fråga vore om segelfartyg, 3,14 och, hvad anginge ångfartyg, 4,5 ton,
vidare hufvudsakligen anfört, att, med tillämpning af berörda förhållande,
det belopp af 70 öre för nyläst, hvarmed lastpenningarno nu utgöras,
skulle motsvara för segelfartyg 22 93!3U öre och för ångfartyg 15*|9 öre
för ton; att sistnämnda kungörelse visserligen äfven innehölle närmare
föreskrifter, huru vid de till visst belopp för nyläst fastställda afgifters
beräknande efter ton borde med uppkommande bråktal förfaras; och att
i fråga om afgifter, som blifvit påbjudna för tillgodoseende af vissa orters,
kommuners eller enskildes behof af tillgångar för allmänt nyttiga företags
tillvägabringande, det otvifvelaktigt kunde vara af vigt att vid en dylik
uträkning någon minskning i den inkomst af dessa afgifter, som varit
afsedd, icke uppstode genom uteslutandet af bråktal; men att ett annat
förhållande framställde sig i fråga om de till kronan utgående lastpenningarne,
hvilka under de senast förflutna tio åren inbringat en med
hvarje år ökad inkomst, den der år 1864 utgjorde 351,870 riksdaler 27
öre och år 1873 uppgick till 638,160 riksdaler 79 öre; samt att embetsverken
så väl i betraktande häraf som ock på i öfrigt anfördt skäl icke
BeviUnings-Utshottets Betänkande N:o 1.
3
hyste någon tvekan derom att vid bestämmandet af det belopp, hvarmed
sistnämnda afgift, beräknad efter ton, skulle utgå, de bråktal, medelst
hvilka en närmare motsvarighet till den efter nyläst beräknade afgiften
erhölles, lämpligen kunde, till lättnad vid uppbörden, uteslutas; och föreslogo
embetsverken derföre att för fartyg, uppmätta i ton, lastpenningarne
skulle beräknås till 15 öre för ångfartyg och till 22 öre för segelfartyg.
I öfverensstämmelse med hvad embetsverken sålunda hemställt, har
Kongl. Maj:t i förevarande nådiga proposition framställt förslag till förändrad
lydelse af § 4 i tulltaxe-underrättelserna. Detta förslag, vid hvars
uppgörande jemväl iakttagits den förändrade hänvisning i slutet af §:s 1
inom., som erfordras med anledning deraf att 27 § i Kongl. förordningen
den 9 Juli 1862 angående lots- och fyrinrättningen i riket blifvit genom
ofvan berörda nådiga kungörelse den 5 Juni 1874 angående förändrade
föreskrifter i afseende å fyr- och båkafgiftens utgörande upphäfd, är af
följande lydelse:
»Lastpenningar till Kongl. Maj:t och kronan utgöras för fartyg, som
innehafva gällande svenskt mätbref, deri drägtigheten angifves i nyläster,
med 70 öre för hvarje nyläst, samt för fartyg, uppmätta enligt de i
Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 15 Maj 1874 angående mätning af
handelsfartyg bestämda grunder, med 15 öre af ångfartyg och 22 öre af
segelfartyg för hvarje ton. Ifrågavarande umgälder betalas hvarje gång
både vid inkommande och utgående; dock om — — -— lossar; Och må
härvid jemväl såsom barlastade anses fartyg, hvilkas lastqvantitet är i
förhållande till deras drägtighet af ringare betydenhet; i hvilket hänseende
bestämmelserna uti § 2 mom. 2 punkten 2 af Kongl. Maj:ts nådiga
kungörelse den 5 Juni 1874, angående förändrade föreskrifter i afseende
å utgörande af fyr- och båkafgiften samt uppbörden deraf, skola lända
till efterrättelse.
»Då lossning — — — meddelas.
»Från lastpenningars erläggande befrias — —skola tjena till grund.
»I alla dessa fall — ■— — — tullpass.
Vidkommande öfriga, under medverkan af Riksdagen tillkomna stadganden,
deri ändringar påkallas genom nya skeppsmätningssättets införande,
erinras uti ifrågavarande nådiga proposition till en början hurusom,
efter det i anledning af ett från Kongl. General-tullstyrelsen inkommet
förslag om inrättande i städerna Malmö, Landskrona och Helsingborg
af så kallade frilager, dit varor skulle få från nederlag öfverflyttas
för att i större eller mindre partier användas till proviantering af
fartyg, som, i drägtighet icke understigande tio nyläster, under vissa
förhållanden besökte någon af nämnda hamnar, Kongl. Maj:t genom nådig
4
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
proposition den 20 Februari 1874 föreslagit Riksdagen medgifvande af
åtskilliga tullättnader för varor, som på sådant sätt användas, Riksdagen,
enligt hvad i underdåniga skrifvelsen den 21 Maj sistnämnda år tillkännagifvits,
bifallit dels att det i § 9 mom. 3:o af då gällande tulltaxeunderrättelser,
för erhållande af tullrestitution vid utförsel af de i samma
§ uppräknade varor, stadgade förbehåll om utförselns bestyrkande medelst
intyg af embetsmyndighet i lossningsorten, äfvensom det i Kongl. kungörelserna
den 7 December 1866 och den 19 Juli 1872 för återbekommande
af tillverkningsafgift vid utförsel af bränvin stadgade enahanda
förbehåll finge förfalla under de af Kongl. Maj:t föreslagna vilkor, hvartill
bland annat hörde att utförseln skulle ske i fartyg om minst 10
nylästers drägtighet, dels ock att, för den händelse Kongl. Maj:t skulle
finna inrättning af frilager i förenämnda städer böra komma till stånd,
ej mindre utgående nederlagsafgifter för varor, som till fartygs proviantering
från frilagren uttoges, finge eftergifvas, än äfven från de i § 9
mom. l:o af tulltaxe-underrättelserna samt i sist ornförmälda tvänne kungörelser
förekommande stadganden om vissa minimiqvantiteter, hvartill
utförda varor borde uppgå, för att restitution af tull eller erlagd bränvinstillverkningsafgift
derför skulle kunna erhållas, undantag finge beviljas
för de fall, då varorna till proviantering af fartyg i Öresund utfördes
under enahanda förhållanden med dem, då utländska på frilager upplagda
varor skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet. Härmed
öfverensstämmande föreskrifter hade sedermera blifvit intagna så väl i
nu gällande tulltaxe-underrättelser, som i Kongl. kungörelsen den 18 September
1874 angående restitution af bränvinstillverkningsafgift vid utförsel
af bränvin till utrikes ort och till Norge, hvarjemte nådig förordning
angående frilager för proviantering af fartyg i Öresund sistnämnda
dag blifvit i enlighet med Kongl. General-tullstyrelsens ofvan berörda
förslag utfärdad. För tillgodonjutande af de sålunda för vissa fall medgifna
förmåner, dels af frihet från erläggande af utgående nederlagsafgift
och dels af rätt att vid utförsel af de i § 9 af tulltaxe-underrättelserna
uppräknade varor erhålla tullrestitution och vid utförsel af bränvin återbekomma
erlagd tillverkningsafgift, utan iakttagande af eljest gällande
stadganden om viss minimiqvantitet å den utförda varan och om utförselns
bestyrkande genom intyg från lossningsorten, erfordrades alltså såsom
allmänt vilkor, att det fartyg, hvari utförseln skedde, skulle hafva en
drägtighet af minst tio nyläster.
I fråga nu om bestämmande af ett häremot svarande vilkor för fartyg»
som blifvit uppmätta efter nya mätningssättet; så enär i förefallande
fall det angifna drägtighetsmåttet icke hade något inflytande på afgifter,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
5
som skola för fartygen erläggas, utan uppenbarligen afsåge endast att beteckna
gränsen emellan mindre kustfarare och större, till navigering i öppen
sjö ämnade fartyg, har Kongl. Maj:t ansett att här icke, såsom i afseende
å lastpenningar!^ hinder förefunnes att meddela en och samma
bestämmelse för segelfartyg och för ångfartyg.
På grund häraf och då i svensk-danska deklarationen den 22 September
1871 angående särskilda bestämmelser till befrämjande af handels-
och sjöfartsförbindelsen emellan de båda länderna, särskildt med afseende
å Öresund, lästetal och tontal med hvarandra sammanställdes efter
den beräkningsgrund att en nyläst autoges motsvara 3 1|8 ton, har Kongl.
Maj:t funnit samma beräkningsgrund jemväl i förevarande fall lämpligen
böra utan åtskilnad emellan segel- och ångfartyg iakttagas; samt fördenskull
i den nådiga propositionen vidare föreslagit:
dels att så väl den af senaste Riksdag medgifna befrielse från utgående
nederlagsafgift för varor, hvilka till proviantering af fartyg från
frilagren uttagas, som ock de i § 9 mom. l:o af tulltaxe-underrättelserna
och i mom. 7:o af Kongl. kungörelsen den 18 September 1874 på grund
af dylikt medgifvande intagna stadganden derom, att det i allmänhet för
erhållande af tullrestitution eller återbekommande af erlagd bränvinstillverkningsafgift
föreskrifna vilkor af viss minimiqvantitet å den utförda
varan icke eger tillämplighet då varan för proviantering af fartyg i Öresund
utförts under enahanda förhållanden med dem, då utländska på frilager
upplagda varor skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet, må
förblifva gällande äfven fastän i Kongl. frilagersförordningen den 18 ofvannämnda
September införes ett tillägg af den syftning, att hvad der stadgas
rörande fartyg om 10 nyläster och deröfver äfven skall tillämpas å
fartyg, som efter nya mätningssättet uppmätts till 33 1|8 ton eller deröfver;
dels ock att den enligt Riksdagens beslut i § 9 mom. 3:o af tulltaxeunderrättelserna
i fråga om restitution af t ull och mom. 5 b. af Kong],
kungörelsen den 18 September 1874 i fråga om restitution af bränvinstillverkningsafgift
för vissa fall då utförseln skett i fartyg, icke understigande
10 nylästers drägtighet, medgifna befrielse från skyldigheten att
förete bevis från lossningsorten må ega tillämpning äfven då i de nämnda
fallen utförseln skett i fartyg, som, uppmätta efter nya mätningssättet,
icke understiga 33 1|8 ton.
Slutligen har Kongl. Maj:t i förevarande proposition fästat Riksdagens
uppmärksamhet derpå, att den nya förordningen angående mätning
af handelsfartyg skall träda i kraft den 1 April 1875 och att följaktligen
den nådiga författning, som af Riksdagens beslut i anledning af nämnda
6 Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 1.
proposition kan påkallas, bör före sistberörda dag vara till allmän efterrättelse
utfärdad.
Utskottet, som vid behandlingen af ifrågavarande nådiga proposition
jemväl haft tillgång till de dertill hörande, från vederbörande statsdepartement
öfversända handlingar, har i afseende å de i nådiga propositionen
framställda förslag icke arinat att erinra än att, då vid tillämpningen af det
nya skeppsmätningssättet bråktalen af ton komma att, efter decimalräkning,
i tiondedelar och hundradedelar uttryckas, det tontal, 33 1|3, som i
omförmälda proposition föreslagits att för vissa fall motsvara 10 nylästers
drägtighet, torde böra utbytas emot 33,33; Och hemställer Utskottet alltså:
l:o) att § 4 af nu gällande tulltaxe-underrättelser måtte erhålla
ofvanberörda, af Kongl. Maj:t föreslagna förändrade
lydelse;
2:o) att såväl den af senaste Riksdag medgifna befrielse från
utgående nederlagsafgift för varor, hvilka till proviantering
af fartyg från frilager uttagas, som ock de i § 9
mom. 1 af tulltaxe-underrättelserna och i mom. 7 af
Kongl. kungörelsen den 18 September 1874 på grund
af dylikt medgifvande intagna stadganden derom, att
det i allmänhet för erhållande af tullrestitution eller
återbekommande af erlagd bränvinstillverkningsafgift
föreskrifna vilkor af viss minirniqvantitet å den utförda
varan icke eger tillämplighet då varan för proviantiering
af fartyg i Öresund utförts under enahanda förhållanden
med dem, då utländska på frilager upplagda
varor skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet,
må förblifva gällande äfven fastän i Kongl. frilagersförordningen
den 18 nyssnämnda September införes ett
tillägg af den syftning, att hvad der stadgas rörande
fartyg om 10 nyiäster och deröfver äfven skall tillämpas
å fartyg, som efter nya mätningssättet uppmätts till
33,33 ton eller deröfver; och
3:o) att den i § 9 mom. 3 af tulltaxe-underrättelserna i fråga
om restitution af tull och i mom. 5 b af Kongl. kungörelsen
den 18 September 1874 i fråga om restitution
af bränvinstillverkningsafgift för vissa fall, då utförseln
skett i fartyg, icke understigande 10 nylästers drägtig
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
1
het, medgifva befrielse från skyldigheten att förete bevis^
från lossningsorten må ega tillämpning äfven då i
de nämnda fallen utförseln skett i fartyg, som, uppmätta
efter nya inätningssättet, icke understiga 33,33 ton.
Stockholm den 5 Februari 1875.
På Utskottets vägnar:
A. H. FOCK.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.