Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och för försäljning af bränvin.

1875-03-05 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1875:2, Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och för försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Rikad. Kansli den 8 Mars 1875, kl. 2 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och för försäljning af

bränvin.

Sedan Be^illnings-Utskottet till pröfning förehaft så väl de från Kamrarne

till Utskottet hänvisade motioner, som inom Utskottet väckta förslag rörande ändringar

i nu gällande förordringar angående vilkoren för tillverkning och för försäljning

af bränvin, får Utskottet, jemlikt § 40 Riksdags-ordningen, afgifva betänkande

i dessa ämnen; och enär flera af de väckta motionerna innefatta förslag

till en sammanslagning med tillverkningsskatten af de nu utgående särskilda försäljningsafgifterna,

hvaraf skulle föranledas åtskilliga sådana förändringar i båda

de ifrågavarande förordningarne, som borde med hvarandra ställas i samband,

bär Utskottet nu, såsom vid de närmast föregående riksdagarne, i ett gemensamt

betänkande sammanfört sina framställningar beträffande så väl förordningen

angående vilkoren för tillverkning, som den angående vilkoren för försäljning af

bränvin.

Härvid går Utskottet att först yttra sig i anledning af de motioner, som

afse antingen sammanslagning af de nu stadgade försäljningsafgifterna med tillverkningsskatten

eller nämnda afgifters borttagande och eu i sammanhang dermed

vidtagen förhöjning af tillverkningsskatten. I dessa syften hafva följande förslag

blifvit väckta.

Inom Första Kammaren:

af Herr Odelberg, som uti motion N:o 17 föreslagit:

att tillverkningsskatten å bränvin höjes från dess nuvarande belopp, 80 öre,

till Två kronor per kanna;

att alla förbud eller i förväg lagda hinder mot försäljning af spritdrycker

undanrödjas, så att dessa må i likhet med andra varor fritt och obehindradt af
Bih.

till Biksd. Prot. 1875. 5 Samt, 1 Afd. 2 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 2.

yttras, med den inskränkning blott, som uti större städer, eller vid marknader och

tillfällen af större folksamlingar, polismyndigheten i staden eller orten kan finna

nödigt att föreskrifva;

att af de inflytande bränvinstillverkningsmedlen må till landsting, hushållningssällskap

och kommuner utbetalas så mycket som svarar emot de inkomster,

som de i medeltal hittills åtnjutit af bränvinsförsäljningsskatten.

af Herr von Kock, uti motion N:o 20, hvaruti han hemstält:

att nu varande minuterings- och utskänkningsafgifter för spritdrycker skola

upphöra;

att tillverkningsäfgiften i stället höjes med 40 öre, motsvarande nuvarande

utskänkningsafgifter, eller till Eu krona 20 öre per kanna;

att särskild annan afgift för minuthandel icke må påläggas, men en sådan

dock för utskänkning i sammanhang med allmänna bevillningen uttaxeras och

med de till statsverket ingående bränvinstillverkningsafgifter sammanläggas; .

samt att 40/i2o eller Vs af nettoinkomsten utaf nyssnämnda tillverkningsoch

utskänkningsafgifter fördelas, efter folkmängden år 187—, emellan rikets^särskilda

landstingsområden samt, der sådant ej utgöres af endast en stad, då vidare

fördelas*) så, att landstinget och hushållningssällskapet hvardera få Vs och

öfriga % skiftas, efter folkmängden, emellan alla områdets lands- och stadskommuner,

att användas främst till säkerhetspolis, folk- och slöjdskolor;

I sammanhang hvarmed motionären jemväl hemstält, det Riksdagen dels,

i hvad på densamma ankommer, skulle besluta, dels hos Kongl. Maj:t i underdånighet

anhålla om ändring af åtskilliga paragrafer uti förordningen angående försäljning

af bränvin, på sätt det i motionen intagna författningsförslag närmare utvisar.

af Herr Salomon Larsson, hvilken i motion N:o 28 hemstält, det Riksdagen

för sin del ville besluta:

att tillverkningsskatten å bränvin höjes från 80 öre till 2 kronor pr kanna,

att utminuterings- och utskänkningsskatterna såsom sådana upphöra och

sammanslås med tillverkningsskatten; och

att staten till landstingen, hushållningssällskapen och kommunerna afstår

40 öre för hvarje kanna, eller Vb af summan, i proportion till folkmängden inom

hvarje län, för att ytterligare inom länet fördelas efter förut varande grunder.

Inom Andra Kammaren:

«

af Herr J. Sandstedt, uti motion N:o 92, hvaruti Herrar Carl Magni, C.

I. Bengtsson, J. Jonasson i Basslebygd, Jöns Pehrsson och J. M:son Englander

instämt, och hvaruti motionären föreslagit, att Riksdagen måtte besluta:

att de hittills för tillverkning och försäljning af bränvin stadgade särskilda

*) eller ungefärligen pä sätt mom. d) och e) i motionen N:o 12 år 1874 innehålla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

B tvinning s- Utskottets Betänkande N:o 2.

utgifter sammanslås till en enda skatt, att utgå med 1 krona per kanna bränvin,

som i landet tillverkas, samt att denna skatt till statsverket ingår;

att de hittills till landsting, hushållningssällskap och kommuner utgående

bränvinsförsäljningsafgifter ersättas af statsmedel, att utgå med x/s af den inflytande

bränvinsskatten, samt att fördelningen deraf sker efter folkmängd; och

att all handel med bränvin lemnas fri från särskild skatt, samt att kommunerna

inom sig lemnas rättighet att efter godtfinnande ordna densamma:

af Herr Gunnar Eriksson, i motion N:o 128, hvaruti han hemställer, att

Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i

nådigt öfvervägande, huruvida icke de nu utgående särskilda afgifterna å tillverkning

och försäljning af bränvin kunde utbytas emot en till statsverket ingående

tillverkningsskatt, samt att i sådant fall Kongl. Maj:t ville till Riksdagen aflåta förslag

till de förändrade stadganden, som häraf blefve en följd och i öfrigt kunde

påkallas.

På sätt en af motionärerna, Herr von Koch, påpekat, framlade Bevillningsutskottet

vid 1870 års riksdag förslag till en sammanslagning af de särskilda

utaf bränvinstillverkningen och försäljningen utgående afgifter till en enda till

statsverket ingående förbrukningsskatt, i syfte att på sådant sätt dels jemnare

beskatta allt inom landet tillverkadt bränvin än som för närvarande i följd af

försäljningsafgifterna kan ske, dels ock att borttaga den lockelse för kommunerna

att mindre med hänsyn till det sedliga än det finansiela intresset ordna bränvinsförsäljningen,

hvilken lockelse ligger i den stora inkomst kommunerna äro i tillfälle

att af bränvinsförsäljningsafgifterna bereda sig.

Då vid 1871 års riksdag förevarande fråga ånyo förekom, föreslog Utskottet

en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes taga

i nådigt öfvervägande, huruvida icke, till vinnande af större säkerhet och jemlikhet

vid beskattning af bränvin, de nu utgående särskilda afgifterna å tillverkning och

försäljning af bränvin kunde utbytas mot en till statsverket ingående gemensam

tillverkningsafgift, samt att Kongl. Maj:t ville till Riksdagen aflåta förslag i detta

afseende; men Utskottets vid båda riksdagarne gjorda framställningar blefvo af

Riksdagen afslagna, och de motioner, hvilka Herr von Koch sedermera vid hvarje

riksdag väckt i samma syfte och hvilka Utskottet på anförda skäl afstyrka hafva

icke lyckats bereda framgång åt någotdera förslaget.

De betänkligheter, hvilka hufvudsakligast anförts mot en sammanslagning af

afgifterna, äro dels svårigheten att, sedan försäljningsafgifterna blifvit borttagna, på

lämpligt sätt ordna försäljningen af spritdrycker, dels ock det betänkliga uti att,

genom ersättnings lemnande åt kommuner, landsting och hushållningssällskap för

dem genom försäljningsafgifternas borttagande frångående inkomster, bereda dessa

en stadigvarande skatteinkomst från staten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 2.

Då de närvarande försäljningsafgifterna utgöra grunden för bestämmande

af hvilka som skola få sig tilldelade de försäljningsrättigheter kommunen beslutat

utlemna, i det de, som åtaga sig de stadgade afgifterna för högsta kannetalet,

derest de eljest äro behörige och tjenlige, erhålla dessa rättigheter, så är det

klart att, om man borttager försäljningsafgifterna, ett annat sätt för att bestämma

hvem, som skall erhålla rättighet att genom minuthandel eller utskänkning försälja

bränvin, måste föreskrifvas. De olika förslag, motionerna i detta fall innehålla,

visa nogsamt att detta icke är någon lätt sak. Under det att Herr Odelberg

vill göra all bränvinsförsäljning fullkomligt fri, föreslår Herr von Koch en

ny afgift, dock endast för utskänkningen, och Herr Sandstedt, att all handel med

bränvin skall vara fri från särskild skatt samt kommunerna lemnas tillfälle att

efter godtfinnande ordna densamma.

Att, såsom Herr Odelberg föreslagit, göra all bränvinshandel fri, skulle visserligen

håfva ofvan berörda svårighet, men till ett sådant förfarande vågar Utskottet

icke lemna sitt tillstyrkande, då Utskottet är öfvertygadt att härigenom

skulle föranledas sådana missbruk af bränvin, som skulle i det närmaste återföra

det tillstånd, som rådde innan 1855 års bränvinslagstiftning kom till stånd, då

nästan hvarje stuga var eu krog.

Genom Herr von Kochs förslag om en ny utskänkningsafgift, som dock icke

skulle utgå efter något beräknadt kannetal, häfves visserligen också, åtminstone

hvad utskänkningen angår, svårigheten af dess utdelande, men derigenom antager

den afsedda sammanslagningen'' af afgifterna endast karakteren af en förhöjning i

tillverkningsskatten, och olägenheten af ojemn beskattning, hvilken sammanslagningen

skulle afhjelpa, qvarstår.

Att, såsom Bevillnings-Utskottet år 1870 föreslog och Herr Sandstedt synes

afse, lemna åt kommunerna att utdela rättigheterna till minuthandel med och utskänkning

af bränvin, under uttryckligt förbud för dem att härvid bereda sig någon

fördel af försäljningen, är visserligen ojemförligt bättre än de förra båda förslagen,

men äfven detta medför åtskilliga olägenheter i tillämpningen. Till en

början blefve det ganska svårt att, då rättigheten till bränvinsförsäljning i minut

och till utskänkning blefve ett vigtigt och vinstgifvande monopol, alldeles förekomma

att icke en del kommuner på en eller annan omväg beredde sig någon

fördel utaf utdelandet af ett sådant monopol, hvarigenom måhända mer än nu

det sedliga intresset förhindrades att uteslutande göra sig gällande vid försäljningens

ordnande inom sådana kommuner. Vidare är det mer än antagligt att

vid tilldelandet af en så vigtig rättighet inom kommunen mycken strid komme att

uppstå, och att mången gång grunden för bestämmandet allenast blefve godtyckets

eller ett särskilt intresses. Och slutligen torde det, vid betraktande deraf att förra

årets Riksdag icke ansåg det välbetänkt att i kommunernas händer lemna utdelandet

af rättigheten till den mindre partihandeln med bränvin, kunna tagas för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2. 5

alldeles säkert, att Riksdagen skall finnas ännu mindre villig att åt kommunerna

öfverlemna den med hänseende till sina följder långt vigtigare rättigheten att

meddela tillåtelse till minuthandel med och utskänkning af bränvin.

Hvad åter angår ersättningen till kommunerna för den förlust i inkomst

dem tillskyndades om bränvinsförsäljningsafgifterna borttoges, så skulle med afseende

å de ofvan antydda svårigheterna att alldeles förebygga att icke en del

kommuner, om dem lemnades tillåtelse att utdela rättigheterna till minuthandel

med och utskänkning af bränvin, deraf kunde bereda sig vinst, följden kunna blifva

sådan, att dessa kommuner, jemte det de uppbure ersättning af statsmedel för

minskad inkomst i följd af upphörda bränvinsförsäljningsafgifter, samtidigt visste

att af denna försäljning sjelfva bereda sig icke obetydliga inkomster.

Med hänsyn till de här ofvan antydda svårigheter samt med afseende jemväl

derå att, så länge det är nödigt att inskränka och begränsa rättigheterna till

minuthandel med och utskänkning af bränvin, samt utöfvandet af dessa rättigheter

således i sig innebär ett monopol, de fördelar, hvilka med försäljningsafafgifternas

borttagande afses, endast ofullkomligt kunna ernås, enär den prisförhöjning,

som monopolet enligt sin natur medför, så väl motverkar den åsyftade skatteutjemningen,

som äfven innebär åtminstone en del af det premium å lönkrögeri,

som ligger i försäljningsafgifterna och hvars borttagande äfven framhållits såsom

en fördel utaf afgifternas sammanslagning, har Utskottet icke ansett sig kunna

tillstyrka motionerna i förevarande hänseende; i följd hvaraf Utskottet hemställer:

l:o.

att hvad Herrar O delberg, von Kock, Salomon Larsson,

J. Sandstedi och Gunnar Eriksson föreslagit, angående borttagande

af försäljningsafgifterna å bränvin eller deras sammanslagning

med bränvinstillverkningsafgiften samt ersättning

till kommuner, landsting och hushållningssällskap för deras

andelar i försäljningsafgifterna, icke må af Riksdagen bifallas.

Den fråga, Utskottet närmast härefter har att behandla, är den om förhöjning

uti den nu stadgade tillverkningsafgiften för bränvin.

Såsom synes af den under föregående punkt lemnade redogörelse för Herrar

Odelbergs och Salomon Larssons motioner, hafva desse motionärer föreslagit bränvinstillverkningsafgiftens

höjande till ett belopp, som icke ensamt betingas af

försäljningsafgifternas borttagande eller sammanslagning med tillverkningsafgiften,

nemligen till 2 kronor per kanna, hvarjemte inom Andra Kammaren Herr P. Barn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillning#-Utskottets Betänkande N:o 2.

marker g uti motion N:o 105 förnyat sitt vid förra riksdagen framstälda förslag,

“att Riksdagen för sin del måtte besluta, att tillverkningsafgiften å bränvin, med

bibehållande af alla derom förut gällande bestämmelser, höjes från 80 öre till 1 krona

50 öre per kanna samt, i händelse af bifall härtill, att importtullen å främmande bränvin

och spritvaror höjes i samma proportion, som nu föreslagits å tillverkningsafgiften å

bränvin. Såsom skäl för den ifrågastälda förhöjningen hafva samtlige motionärerna

åberopat, att genom varans fördyrande missbruken af bränvin skulle hämmas.

Med erinran att Utskottet vid förra riksdagen afstyrkte bifall till Herr

Hammarbergs då väckta motion i detta ämne, af skäl att Utskottet icke ansåg

det afsedda ändamålet vinnas genom den föreslagna åtgärden, men att deremot

lönbränning och smuggling deraf skulle kunna uppstå, äfvensom eu högst betydlig

skattetillökning, som icke var af något statens behof påkallad, finner Utskottet

sig nu, med särskildt afseende på den hänvisning till diskussionen i ämnet vid förra

riksdagen som motionären lemnat, böra anföra några skäl för de åsigter Utskottet

då uttalade och fortfarande anser sig böra vidhålla.

Utskottet yttrade, att en betydlig prisstegring af bränvinet väl kunde

antagas i någon mån minska förbrukningen, men att deraf icke följde, att missbruken

derigenom skulle hämmas. Det har häremot åberopats, bland annat, erfarenheten

af 1854—55 årens bränvinslagstiftning, men Utskottet tillåter sig erinra,

att utom den i följd af restriktioner i tillverkningslagen minskade produktionen

äfven bestämmelserna i den särskildt antagna försäljningslagen torde lemna

en väsendtlig förklaring i fråga om den minskade konsumtionen, vid hvilka förhållanden

erfarenheten hos oss icke lemnat någon ledning för bedömande, huru

bränvinstillverkningsskattens höjande skulle påverka konsumtionen än mindre missbruken;

men deremot upplystes under den diskussion, till hvilken motionären

hänvisat, att i England, der bränvinsskatten tid efter annan högst betydligt förhöjts,

härmed intet uträttats till hämmande af starka dryckers missbruk, hvarför

man der skulle vara betänkt på att efter mönstret af vår lagstiftning genom

band på försäljningen försvåra åtkomsten af rusdrycker.

Det vill häraf synas som om det vore ganska ovisst, huruvida det mål,

motionärerne velat uå, på det af dem föreslagna sätt kan vinnas; men hvad

som deremot icke synes Utskottet tvifvelaktigt, det är, att en så betydlig skatteförhöjning,

som här ifrågasatts, vare sig den skulle bestämmas till 1 krona 50

öre eller 2 kronor, lätteligen kan framkalla smuggling af bränvin och lönbränning,

och Utskottet skulle till stöd för detta antagande kunna åberopa erfarenheten

af 1854 års bränvinslagstiftning med då vidtagna åtgärder till prisstegring

af bränvinet, hvilken lagstiftning förde med sig nämnda båda slag af brott.

Utskottet torde slutligen få erinra om, att vid sistlidne riksdag Herr Hammarbergs

ofvanberörda motion om förhöjd bränsvinstillverkningsafgift blef af båda

Kamrarne afslagen, och då sedan dess inga förhållanden inträdt, som påkalla en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bcvillnings- Utskottets Betänkande N:o 2. 7

dylik i många riktningar djupt ingripande åtgärd, och icke heller statens behof

för närvarande erfordra en så högst betydande skatteförhöjning, som motionärernas

förslag skulle medföra, hemställer Utskottet,

2:o.

att Herrar Odelbergs, Salomon Larssons och Hammarbergs

förslag om förhöjning af tillverkningsafgiften för bränvin

icke må vinna Riksdagens bifall.

Herr Odelberg har härförutom i sin motion (N:o 17) framstält nedan omförrnälda

förslag, nemligen:

att — då genom tillverkningsskattens så betydliga höjande (som till det belopp

motionären föreslagit) frestelse till underslef kunde vara att befara och då sådant

verksammast skulle förekommas genom vaksam kontroll — de vid brännerier

anstälde kontrollörer måtte så aflönas, att icke allenast fullt redbare utan ock

nitiske, kunnige och med sina pligter fullt förtrogne personer må kunna påräknas

till dessa befattningar, och anser motionären denna aflöning böra utgöra minst

tio kronor om dagen jemte förmånen af kost och husrum.

att — då motionärens förslag, om de vunne uppmärksamhet, komine att

föranleda eu väsendtlig omarbetning af bränvinstillverkningslagen — samtidigt

med en sådan omarbetning måtte tillses, att alla uti nämnda lag nu förekommande

stadganden, som icke hafva inflytande på den nödiga kontrollen, men som

stämpla sprittillverkningen såsom en handtering, mot hvars idkare samhället måste

använda strängare och friheten mer inskränkande lagar än mot andra näringsidkare,

må ur den blifvande författningen uteslutas, dermed dock icke afsedt, att

straffbestämmelserna för uppsåtlig försnillning eller dylika vanhedrande brott

skulle i någon måtto förmildras eller tiden för bränvinstillverkningens utöfning

utsträckas längre än till sju månader af året; och

att — då det, om bränvinskonsumtionen i landet skulle komma att genom

den höga beskattningen i väsendtlig mån förminskas, likväl skulle för vissa delar

af vårt land vara ganska menligt, om tillverkningen i följd deraf måste inskränkas,

derföre att öfverskottet ej kunde i förädlad form till andra länder exporteras

eller inom landet från goda år till år med sämre skördar uppbevaras —

dels nederlagsrätten för svenskt bränvin måtte till tiden utsträckas, så att detta

erhåller full likställighet med det bränvin som utifrån importeras; dels den skatterestitution,

som vid export af svenskt förädladt bränvin medgifves, måtte så be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillning!!- Utskottets Betänkande, N:o 2.

räknas, att den utgör full godtgörelse för den skatt, som för tillverkningen af

samma vara blifvit erlagd.

Som likväl samtliga dessa förslag, enligt hvad motiven för desamma

angifva, blifvit framstälda under förutsättning af bifall till den af motionären

ifrågastälda förhöjning af tillverkningsafgiften till 2 kronor per kanna, hvilken

afgiftsförhöjning Utskottet under föregående punkt 2:o afstyrka får Utskottet, med

anledning deraf och under antagande af Riksdagens bifall till Utskottets framställning

i nyssberörda punkt, hemställa,

3:o. f

att Herr Odelbergs förevarande förslag må af Riksdagen

lemnas utan vidare afseende.

Utskottet öfvergår härefter till redogörelse för de förslag, hvilka afse förändringar

endast i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och

andra brända eller distillerade spirituösa drycker, och skall härvid i allmänhet

följa den ordning, hvartill förordningens paragrafföljd föranleder.

§§ 2 och 3.

Uti det af Ilerr von Kock i hans förberörda motion N:o 20 intagna författningsförslag

förekomma för dessa båda paragrafer följande lydelse:

§ 2. Vid mindre partihandel vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet 15

bannor och må vid parti-han Ael — — — — — — — förtäras. Vid minuthandel

må ej heller något af det sålda på stället förtäras, men till afhemtning försäljas

huru litet belopp som helst (eller — — — — försäljas minst 25 Jcubiktuni).

§ 3. Den, som erhållit rättighet att idka utskänkning af bränvin, må sälja

suptals till förtäring åt den som tillika intager måltid, men icke till afhemtning

från stället.

Då motionären lemnat Utskottet i okunnighet, huruvida han afsett, att de föreslagna

förändringarne endast skulle ifrågakomma för den händelse förslaget om afgifternas

sammanslagning vunne bifall, eller att desamma oberoende häraf skulle vidtagas,

har Utskottet, för den händelse det sistnämnda möjligen skulle vara meningen, härvid

velat erinra, att förslaget innebär en fullständig förändring i begreppen minuthandel

och utskänkning, sådana dessa i nu gällande lagstiftning finnas bestämda,

samt att, oafsedD det att i motionen icke finnes uppgifvet något skäl härtill, Utskottet

finner

*

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillnings- Utskott et.v Betänkande No 2.

tinner nog giltiga skäl deremot uti de svårigheter, som skulle uppstå att så väl vid

minutförsäljningen som utskänkningen förhindra öfverträdelse!'' af dylika föreskrifter

och att förebygga det icke minuthandelsställena urartade till verkliga krogar; hemställande

alltså Utskottet,

4:o.

att Herr von Kochs förslag till ändring i förevarande paragrafer

icke må vinna Riksdagens bifall.

§§ 7 och 14.

Inom Andra Kammaren har Herr Ber Nilsson från Kristianstads län, uti

motion N:o 155, framstält förslag, “att Riksdagen för sin del måtte besluta, att

4 mom. i 7 § och 3 mom. i 14 § af Kongl. förordningen den 18 September

1874 om försäljning af bränvin måtte förändras till likhet med motsvarande

moment och paragrafer uti det författningsförslag, som finnes vidfogadt Bevillningsutskottets

betänkande N:o 7 för sistlidne riksdag.

De åberopade momenten i nyssberörda författningsförslag hafva följande

lydelse:

“Rättighet till mindre partihandel med bränvin i stad meddelas af stadsfullmäktige,

eller, der sådane ej finnas, af allmän rådstufva för ett år i sender.

Ansökan till erhållande af sådan rättighet, innehållande jemväl uppgift

om stället för den ifrågasatta handelns utöfvande, ingifves inom utgången af

Juli månad till magistraten, som öfverlemnar ansökningen jemte eget utlåtande

till stadsfullmäktige eller allmänna rådstufvan. Bifalles ansökningen, utfärdar

magistraten tillståndsbevis för sökanden. Öfver sålunda meddelade försäljningsrättigheter

skall magistraten till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande aflemna

uppgift. “

“Rättighet till mindre partihandel med bränvin i socken å landet meddelas

af kommunalstämman för ett år i sender. Ansökan till erhållande af sådan rättighet,

innehållande jemväl uppgift om stället för den ifrågasatta handelns utöfvande,

ingifves inom första hälften af Augusti månad till kommunalnämndens ordförande,

som inom slutet af samma månad öfverlemnar ansökningen jemte kommunalnämndens

yttrande deröfver till ordföranden i kommunalstämman. Denne sammankallar

härefter medelst pålysning två söndagar å rad kommunalstämma för ärendets

pröfning. Bifalles ansökningen, utfärdar kommunalnämnden tillståndsbevis

för sökanden. Öfver sålunda meddelade rättigheter skall kommunalnämnden till

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande aflemna uppgift.“

Bih. till Biksd. Prof. 187.r,. 5 Sami. 1 Afä. 2 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

Den åt'' motionären ifrågasatta förändring afser alltså att göra tillåtelsen till

mindre partihandel med bränvin ensamt beroende af kommunerna och icke såsom

nu af Konungens Befallningshafvande, såsom skäl till hvilken förändring motionären

uppgifvit, att en del Konungens Befallningshafvande afslagit alla ansökningar

om tillstånd till mindre partihandel, äfven i sådana fall der såväl kommunalstämma

som kommunalnämnd tillstyrkt ansökningen och den sökande förut idkat dylik

handel, utan att detta förorsakat oordningar eller väckt förargelse.

Då förra årets Riksdag, emot det Bevillnings-Utskottets förslag, som motionären

nu upptagit, beslöt att göra den mindre partihandeln beroende i sista hand

af Konungens Befallningshafvandes pröfning och tillåtelse, skedde detta, såsom den

i ämnet förda diskussion i Kamrarne gifver vid handen, emedan man befarade att,

om denna tillåtelse gjordes beroende ensamt af kommunerna, missbruk i ett eller

annat fall möjligen kunde ega rum, till exempel derigenom att en kommunalstämma

med obetydlig majoritet beslöt lemna tillstånd till partihandel emot kommunalnämndens

eller ock eu minoritets inom kommunalstämman på goda skäl grundade

mening; och det var för sådana fall man ansåg det lämpligt, att afgörandet af

frågan lemnades åt Konungens Befallningshafvande. Deremot torde ingalunda meningen

hafva varit, att Konungens Befallningshafvande skulle kunna utan giltiga skäl vägra

tillstånd till eu mindre partihandel, hvars inrättande de kommunala myndigheterna

sammanstämmande och utan väsendtlig meningsskiljaktighet ansett böra medgifvas,

helst ett sådant förfarande helt och hållet skulle strida mot ett bland hufvudskälen

för den mindre partihandelns införande, det nemligen “att kommunerna skulle lemnas

möjlighet att i vidsträcktare mån än nu ordna all den bränvinshandel, som

kunde anses afse den direkta förbrukningen."

Som likväl eu sådan tillämpning, som den af motionären uppgifna, utaf den

beslutanderätt, Konungens Befallningshafvande jemlikt förevarande författningsrum

eger i fråga om den mindre partihandeln, torde få anses såsom ett sällsynt undantagsfall

och rättelse härutinnan genom underdåniga besvärs anförande bör kunna

vinnas, synes det Utskottet, att någon förändring uti förevarande af Riksdagen så

nyligen antagna stadganden häraf icke bör föranledas, hvarföre Utskottet hemställer,

5:o.

att Herr Per Nilssons förevarande motion ej må af Riksdagen

bifallas.

§§ 8, 10, 13, 15, 17, 18, 19 och 24.

Uti ofvanberörda af Herr von Kock afgifna författniugsförslag hafva dessa

paragrafer föreslagits till följande lydelse:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

11

§ 8. För-----— bevillningstaxering satt är, bestämma den utskänlc
ningsskatt

näringsidkaren under det nästföljande försäljningsåret bör erlägga i fall

han sin rätt till bränvins-utskänkning då fortfarande — —--det nästföljande

försäljningsåret utgå.

§ 10. De — — — omförmälda utskärning sr&ttighetev — — — åtagit sig

den högsta afgift. Auktionsanbuden —---belopp eg er anbuden — — —.

§ 13. Öfver — — — i fråga om utshänkningsafgift, som erläggas skall —

— -----utgå efter hvad taxerings-komité bestämt intill — — —.

§ 15. Rättigheterna---åtaga sig den högsta afgift. Kommunalnämn
den

— — — — —.

§ 17. Vid — — — föreskrifven må af giften icke sättas för utskänkning sställe

under 500 kronor och vid — — — — — under 300 kronor. Ej heller —

— — i stad 500 kronor eller å landet 300 kronor.

§ 18. (Första punkten eller momentet utgår).

§ 19. Årsafgift för utskänkning af — — — —.

§ 24. De af gifter som — — — — inflyta för utskänkning — — — —

Landränteriet, tilläggas och redovisas jemte afgifterna för tillverkning af bränvin,

samt fördelas på enahanda sätt, som i afseende å dessa stadgas.

Då samtliga dessa ändringsförslag ensamt synas föranledda af livad motionären

föreslagit i fråga om tillverknings- och försäljnings-afgifternas sammanslagning samt

införande af en ny utskänkningsafgift, som icke skulle beräknas efter kannetal försåldt

bränvin, hvilka förslag Utskottet här ofvan vid punkten l:o) afstyrka får Utskottet,

under antagande att Riksdagen kommer att godkänna denna Utskottets afstyrkande

hemställan, här föreslå,

6:o.

att Herr von Kochs förslag i afseende å lydelsen utaf §§ 8,

10, 13, 15, 17, 18, 19 och 24 i gällande förordning angående

vilkoren för försäljning af bränvin må lemnas utan afseende.

§ 12.

Första momentet af denna paragraf har i nu gällande författning denna lydelse:

“Har för gästgifveri å landet vid den tid, då nådiga förordningen den 18

Januari 1855, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller

distillerade spirituösa drycker blef till efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet

utöfvats och sedermera icke upphört; då må samma rättighet, så framt den icke

varder uppsagd eller förverkad, fortfarande tillgodonjutas, dock endast af den nuvarande

egaren till sådant gästgifveri och hans hustru, så länge någon af dem lefver

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevilbiings-Utslcottets Betänkande N:o 2.

och gästgiiVerihållningen vid samma gästgifveri, sjelf eller genom annan behörig

person, besörjer. “

I afseende härå har Herr von Kock (i motionen N:o 20) föreslagit följande

förändring:

Har — — — tillgodonjutas dock endast af den, -som sagde tid var egare

till sådant — — — — — gästgifveri sjelf besörjer, samt med iakttagande deraf

att dylik utskänkning icke får ske åt annan än resande, som tillika intager måltid,

hvarjemte motionären, med anledning af sitt förslag om sammanslagning af tillverknings-

och försäljningsafgifterna samt införande af en ny utskänkningsafgift, frarnstält

förslag till förändring jemväl i mom. 2, så att det skulle lyda:

• Hvarje år---■—• beräkningen och bestämma den afgift som skall erläggas.

Härförutan har Herr J. Edström uti en inom Andra Kammaren väckt motion

(N:o 156) föreslagit, “att Riksdagen måtte fatta beslut, ledande dertill, att

gästgifveriernas å landet bränvinsutskänkningsrättigheter varda utrotade, om ej annorledes,

genom aflösning, vare sig att sådan aflösning sker antingen med statsmedel

allena eller med bidrag af menigheter tillika11.

De förändringar uti 1 mom., Herr von Kochs förslag innebär, äro dels att

den gästgifvare tillerkända rätt till bränvinsutskänkning skall få tillgodonjutas af

nuvarande egaren till gästgifveriet endast så framt han, då Kongl. förordningen den

18 Januari 1855 om bräuvinsförsäljningen blef till efterlefnad gällande, varit egare

af samma gästgifveri, dels att såsom ett ytterligare vilkor för denna rätt gästgifvaren

eller hans hustru skall sjelf besörja gästgifverihållningen, och dels att dylik

utskänkning icke får ske åt annan än resande, som tillika intager måltid.

Utskottet får till en början erinra, att den ifrågavarande paragrafen fått sin nuvarande

lydelse genom Kongl. förordningen den 26 Augusti 1873, och att den förändring,

som den då undergick, föranleddes af en underdånig framställning från

1872 års Riksdag och bestod deruti, att den rätt till bränsvinsutskänkning, som

tillerkänts de gästgifverier, hvilka, då 1855 års försäljningslag blef gällande, hade

en sådan rätt, inskränktes så, att den blott skulle få fortfara under dåvarande

gästgifvares och hans hustrus lifstid och så länge de besörjde gästgifverihållningen.

Att nu härutöfver göra ytterligare inskränkningar, så att dels alla de, som

icke redan 1855 egde sina gästgifverier, skulle fråntagas eu rättighet, som de med

gästgifverihemmanen förvärfvat, dels ock gästgifvaren eller hans hustru för tillgodonjutande

af denna rätt nödvändigt sjelf personligen skulle besörja gästgifverihållningen,

kan Utskottet icke tillstyrka, då detta synes innebära ett allt för stort

ingrepp i de förmåner gästgifverierna allt sedan år 1855 innehaft. Icke heller

anser Utskottet en sådan inskränkning i den utskänkningsrättighet gästgifverierna

ega, att utskänkning icke skulle få ske åt annan än resande, som tillika intager

måltid, förtjent af Riksdagens bifall; och Utskottet föreställer sig, att motionärens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 2. 13

förslag härom endast är en konseqvens af hans förslag till förändring i § 3 i fråga

om begreppet utskänkning, hvilket förslag Utskottet icke kunnat biträda.

Beträffande Herr Edströms motion, torde af hvad Utskottet redan anfört

följa, att Utskottet icke finner sig kunna till bifall förorda hans framställning, så

vidt den kan afse att genom en lagförändring “utrota*1 gästgifveriernas utskänkningsrättighet;

men då Herr Edströms motion närmast synes föranledd af ett deri

uppgifvet förhållande, att en gästgifvare skulle öfverlåtit sin utskänkningsrättighet

till annan person, hvilken icke ens vore känd eller i orten boende, samt icke heller,

då han genom föreståndare bedref utskänkningen, enligt motionärens uppfattning

ansvarig för de oordningar, som af densamma föranleddes, tillåter sig Utskottet

att påpeka dels att 21 § numera, efter den förändring förevarande 12 § år

1873 undergått, icke innebär något medgifvande af öfverlåtelse utaf den gästgifvare

tillkommande utskänkningsrätt, hvarföre Utskottet ock här nedan vid § 21 föreslagit

borttagande af de numera obehöfliga och möjligen vilseledande slutorden i

2 mom. af denna paragraf; dels ock att § 26 är tillämplig just på innehafvaren af

utskänkningsrättigheten men icke på hans krogföreståndare, samt att enligt densamma

den förre göres ansvarig för alla sådana oordningar, som anses böra föranleda

rättighetens upphörande.

Ehuru Utskottet således icke ansett någon förändring i denna paragraf af motionerna

föranledas, har Utskottet dock, till förekommande af den obestämdhet och

möjliga anledning till misstydning som genom bibehållande af uttrycket “nuvarande

egaren“ förefinnes, ansett lämpligt föreslå att detta uttryck förändras, så att detsamma

må komma att utmärka den, som var egare till gästgifveriet den tid 1873 års

förordning angående försäljning af bränvin trädde i gällande kraft; och hemställer

Utskottet i enlighet härmed:

7:o.

a) att Riksdagen, med afslag å Herrar von Kochs och Edströms

■ förevarande framställningar beträffande 1 mom. i § 1-2, må för

sin del besluta, att detta moment skall erhålla följande förändrade

lydelse:

Har för gästgifveri å landet vid den tid, då nådiga förordningen

den 18 Januari 1855 angående vilkoren för försäljning

af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker

blef till efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet utöfvats

och sedermera icke upphört; då må samma rättighet,

så framt den icke varder uppsagd eller förverkad, fortfarande

tillgodonjutas, dock endast af den, som, då Kongl. förordningen

den 26 Augusti 1873 angående vilkoren för försäljning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

af bränvin blef till efterlefnad gällande, var egare till sådant

gästgifveri, och af hans hustru, så länge någon af dem lefver

och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri sjelf eller genom

annan behörig person besörjer;

b) att Herr von Kochs förslag till ändring i 2 mom. af paragrafen

icke må af Riksdagen bifallas.

§ 21.

Mom. 2 af denna paragraf har följande lydelse:

“Öfverlåtelse af annan rättighet till minuthandel med eller utskänkning af

bränvin vare ej medgifven, dock utan inskränkning af den vissa gästgifverier i

§ 12 mom. 1 tillerkända rätt.1*

Sedan likväl de med detta förbehåll afsedda, vissa gästgifverier tillerkända

utskänkningsrättigheter i följd af den genom Kongl. förordningen den 26 Augusti

1873 vidtagna förändring uti § 12 lidit en sådan inskränkning, att samma utskänkningsrättigheter

icke vidare kunna tillika med gästgifveriet på annan person öfverlåtas,

förefinnes numera, hvad dessa gästgifverier angår, intet undantag från det

förbud förevarande moment innehåller mot öfverlåtelse af sådana bränvinsförsäljningsrättigheter,

som icke äro upplåtna för viss tid; och Utskottet får fördenskull

hemställa,

8:o.

att § 21 mom. 2 måtte erhålla denna lydelse :

Öfverlåtelse af annan rättighet till minuthandel med eller

utskänkning af bränvin vare ej medgifven.

§ 23.

Uti oftaberörda motion N:o 20 har Herr von Kock för denna paragraf

föreslagit en sålunda förändrad lydelse:

Vid —---'' år, rättighet att till förtäring på stället utskänka bränvin

åt den, som tillika intager måltid, meddelas af---.

Då denna förändring synes ensamt föranledd af den utaf motionären föreslagna

ändringen i § 3 i fråga om begreppet utskänkning, hvilken sistherörda ändring

Utskottet afstyrka får Utskottet hemställa,

9:o.

att Herr von Kochs förslag till ändring af § 23 ej må af Riksdagen

godkännas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevill/nings- Utskottets Betänkande N:o 2.

15

Uti oftaberörda motion N:o 20 har Herr von Kock åt denna paragraf

gifvit följande lydelse:

“Under---— utlemnas.

Utskänkning af bränvin skall under sön- och helgedag ar från klockan sex

om aftonen föregående söckendag vara alldeles förbjuden.”

Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall utskänkningsställe vara stängdt

under gudstjenst. Härjemte kan utskänkning i stad under sön- och helgedagar

än vidare inskränkas eller alldeles förbjudas, om kommunalstyrelsen och Konungens

Befallningshafvande sådant besluter; och på landet är å sådana dagar all

annan utskänkning än på gästgifvaregårdar vid måltider till resande förbjuden, med

rätt likväl för Konungens Befallningshafvande att, på grund af särskilda omständigheter,

meddela undantag.

Då dessa föreskrifter synas Utskottet mera lämpliga än det af motionären

föreslagna stadgande samt lika betryggande för god ordning, har Utskottet icke

kunnat tillstyrka antagande af nämnda stadgande, utan hemställer,

10:o

att Herr v. Kochs förevarande förslag till ändring af 28 g

icke må af Riksdagen antagas.

§ 32.

Paragrafen lyder: “I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin,

vare bränvinsutdelning äfven utan betalning förbjuden".

Häruti har Herr E. M. Sundell i en inom Första Kammaren väckt motion

(N:o 32) ifrågasatt förändring, så att paragrafen skulle komma att lyda:

“I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin, äfvensom i tillydande

kontor och bodkammare, vare bränvinsutdelning äfven utan betalning

förbjuden."

Då, enligt Utskottets förmenande, bränvinsutdelning äfven utan betalning i

kontor eller bodkammare, som står i öppen och omedelbar förbindelse med sjelfva

saluboden, är stridande emot åberopade paragraf, och då i motsatt fall en föreskrift,

sådan som den motionären föreslagit, lätt skulle kunna kringgås, helst det i alla

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

B evilln ing s - Vt sko Hets Betänkande N:o 2.

händelser ej torde vara skäl att utsträcka förbudet till de handlandes enskilda

lokaler, hemställer Utskottet,

11 ro.

att Herr Sundélls förevarande förslag ej må af Riksdagen

godkännas.

§ 37.

Denna paragraf lyder sålunda:

“Med undantag af den i § 35 meddelade föreskrift om bränvinets rening

och styrka, skall hvad i denna förordning är stadgadt om mindre partihandel

eller minuthandel med eller utskänkning af bränvin gälla äfven för sprit samt andra

brända eller distillerade in- eller utländska sprituösa drycker, äfvensom för

drycker, hvilka äro dermed tillagade."

Uti motion N:o 108 i Andra Kammaren har Herr E. Leijer föreslagit, att

Riksdagen ville besluta följande tillägg till paragrafen:

“af hvad sprithalt de vara må och jemväl för viner, då de hafva en sprithalt

af mera än 15 procent, med undantag af sådana, som äro af ensamt drufvor

tillverkade."

Genom detta tillägg afser motionären att ställa försäljningen af en del

svenska s. k. viner, som innehålla en sprithalt af mera än 15 procent, under de

inskränkningar, som gälla för försäljning af bränvin, i ändamål att förebygga, det

icke dessa “under benämningen viner förekommande bränvinsblandningar" må

komma att användas såsom surrogat för bränvin.

I enahanda syfte väckte Herr Leijer jemväl vid senaste riksdag ett likartadt

förslag, hvilket Bevillnings-Utskottet likväl afstyrkte dels med anledning af

anmärkta olägenheter af det föreslagna tillägget, sådant det då var affattadt, dels

emedan Utskottet icke ansåg förändringen påkallad, enär de ifrågavarande svenska

s. k. viner, för så vidt de äro med sprit tillagade, redan enligt den nuvarande

lydelsen af paragrafen äro att till bränvin hänföra.

Häremot har motionären, som i sitt nuvarande förslag sökt afhjelpa de

mot det förra anmärkta olägenheterna, anfört, att den nuvarande lydelsen af 37 §

icke hindrat, att förberörda svenska s. k. viner offentligen utbjudas och försäljas

alldeles oberoende af bränvinsförordningen, och att helt visst försäljarne deraf

äro temligen oåtkomlige af paragrafens nuvarande lydelse eller åtminstone förblifva

alldeles oantastade, så länge ingen åklagare vill riskera omkostnader och

skadeersättning för en tvetydig utgång af ett åtal.

Då

s. 17 Kontrollera mot PDF

''Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2. 17

Dä Utskottet likväl icke kan finna något bevis mot riktigheten af dess

åsigt att förevarande § 37, sådan den nu lyder, är fullt tillämplig i fråga om

försäljning af de under benämningen viner förekommande bräuvinsblandningar,

hvarken uti den omständigheten att dylika drycker offentligen utbjudas och försäljas

eller deri att tillämpning af paragrafen mot sådana missbruk icke behörigen

påkallas, samt då densamma, efter Utskottets uppfattning, på intet sätt skulle

blifva mera tillämplig uti de af motionären afsedda fall genom det föreslagna

tillägget, enär svårigheter möta så väl att afgöra huruvida ett vin är ensamt af

drufvor tillverkadt, som äfven att utröna sprithalten hos de med socker tillsatta

spritdrycker, får Utskottet hemställa,

12:o.

att Herr Leijers förevarande motion icke må vinna Riksdagens

bifall.

§ 45.

1 förberörda motion, N:o 32, har Herr E. M. Sundeil, med åberopande deraf

att, ehuru 20 § innehåller föreskrift att mindre partihandel äfvensom minuthandel

med och utskänkning af bränvin i allmänhet icke är tillåten senare å dag än

klockan 10 på aftonen, med rätt för vederbörande embetsmyndighet att, der särskilda

omständigheter föranleda behof af försäljningstidens inskränkning eller utsträckning,

derom förordna, någon ansvarspåföljd för den, som beträdes med bränvinshandel

utöfver den tillåtna tiden eller timmen, icke finnes stadgad, hvarföre motionären

föreslår, att 45 § i Kongl. förordningen angående försäljning af bränvin

måtte få så lyda:

“Idkar någon mindre partihandel eller minuthandel med eller utskänkning

af bränvin senare å dag än tillåtet är, eller å annat ställe än dertill uppgifvet

är, eller etc."

Lika med motionären anser Utskottet ansvarspåföljd böra ega rum för

den, som utöfvar sin försäljningsrättighet senare å dag än medgifvet är, äfvensom

att denna påföljd bör bestämmas jemlikt 45 §, helst i denna paragraf ansvar

redan stadgas så väl för den, som under förbjuden tid å söndag utskänker bränvin,

som äfven för den, hvilken mot föreskriften i § 31 utlemnar bränvin, äfven

utan betalning, vid tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får.

Vid den förändring af paragrafen, som i följd häraf skolat vidtagas, har

det synts Utskottet lämpligast att genom en allmän föreskrift om ansvar för bränvinsförsäljning

vid de tillfällen, då försäljningsrättens utöfvande ej är medgifven,

Bill. till Riksd. Prot. 1875. 5 Sami. 1 Afd. 2 Häft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

ersätta de speciel» bestämmelser i detta hänseende, som i paragrafen redan förekomma

och nu borde ytterligare tillkomma. Härigenom komme paragrafen äfven

att, utom de ansvarsbestämmelser den nu innefattar samt det här ofvan ifrågasatta,

stadga ansvar för öfverträdelse af förbud, som enligt 26 § 2 mom. kan

komma att meddelas, hvilket äfven vore i öfverensstämmelse med hvad paragrafen

redan innehåller i fråga om dylikt förbud, meddeladt jemlikt 28 § mom. 3. De

särskilda hänvisningarne till § 25 mom. 1 och § 28 mom. 4 äfvensom den nuvarande

slutpunkten i 1 mom. blefve med den af Utskottet vidtagna redaktionsförändringen

obehöflig».

I enlighet med det nu anförda hemställer Utskottet,

13: o.

att § 45 må erhålla följande förändrade lydelse:

“Idkar någon mindre partihandel eller minuthandel med

eller utskänkning af bränvin vid tillfälle, då försäljningsrätten

ej idöfvas får, eller å annat ställe än dertill uppgifvet är, eller

begagnar någon, mot hvad i § 4 mom. 2 stadgadt är, ombud

för bränvins utlemnande å annat ställe, än der han sin

försäljningsrätt utöfvar, eller tillåter den, som icke är till utskänkning

berättigad, att, då han i parti eller genom minuthandel

säljer bränvin, något af det sålda på försäljningsstället

förtäres eller afhemtas i mindre belopp än han är berättigad

föryttra, eller förbryter sig den, som till mindre partihandel

eller minuthandel med eller utskänkning af bränvin berättigad

är, mot § 25 mom. 2, § 28 mom. 2 eller § 31, böte första

gången från och med 30 till och med 60 kronor samt andra

gången från 60 till och med 120 kronor och vare dessutom

andra gången sin rätt till mindre partihandel eller minuthandel

eller utskänkning förlustig."

§§ 49 och 50.

Slutligen har Herr E. Leijer, uti motion N:o 109, inom Andra Kammaren

väckt, förslag derom, att Riksdagen skulle besluta följande tillägg till dessa paragrafer

:

till § 49.

“Varder han förvunnen att hafva sådan förbrytelse fortsatt eller förnyat,

sedan han i Underrätt en gång fäld blifvit, dömes såsom för andra gången der
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

B ev i l In ingå- T] i skottets Betänkande N:o 2.

med beträdd; var han fäld såsom för andra gången dermed beträdd, dömes såsom

för tredje gången beträdd o. s. v.“

och till § 50.

“Samma ansvar gälle ock förlagsman eller den, som eljest har direkt fördel

af rörelsen, ifall den, som förbrytelsen begått, ej förmår höta eller eljest ej

åtkomlig är.“

För behandling af dessa förslag har Utskottet ansett sig böra, på sätt i

47 § Riksdagsordningen sägs, till öfverläggning med Lag-Utskottet sammanträda;

och kommer det sålunda sammansatta Utskottet, jemlikt nyssberörda grundlagsparagraf,

att härutinnan afgifva särskilt utlåtande, hvilket Bevillnings-Utskottet

här ansett sig

14:o.

böra hos Riksdagen anmäla.

Stockholm den 5 Mars 1875.

På Utskottets vägnar:

A. H. Fock.

Reservationer:

mot punkterna l:o och 3:o:

af Friherre Fock.- “För omkring tjugu år sedan, då det öfverhandtagande

missbruket af rusdrycker nödvändiggjorde kraftiga åtgärders vidtagande för det

ondas hämmande, tillsatte Riksdagen ett särskilt Utskott för alla hithörande frågors

behandling, hvilket Utskott äfven afgaf förslag till de lagar, beträffande dels

tillverkning och dels försäljning af bränvin, som sedan dess till sina grunddrag

varit gällande, ehuru med tid efter annan vidtagna mer eller mindre väsendtliga

förändringar. Med tillverkningslagen afsågs dels den s. k. husbehofsbränningens

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillnings-TJiskottets Betänkande N:o 2,

undanrödjande och tillverkningens koncentrering uti ett mindre antal större fabriker,

dels bränvinsprisets höjande genom en å tillverkningen lagd lämplig beskattning.

De sedermera vidtagna förändringarne i denna lag hafva alla konseqvent

gått i samma riktning och afsett ett småningom borttagande af de band,

som ändamålslöst och onaturligt försvårade ett rationel utöfvande af bränvinsbränningsindustrien.

Följden häraf har äfven varit att den nu gällande tillverkningslagen

är omfattad med belåtenhet, och att tillämpningen af densamma försiggått och

försiggår utan några synnerliga svårigheter. De ytterligare förändringar, som från

tillverkarnes sida eller ur synpunkten af eu ändamålsenligare kontroll möjligen

äro önskvärda, torde utan svårighet kunna vidtagas.

Hvad åter försäljningslagen beträffar, måste väl erkännas, att omdömet utfaller

långt mindre gynsamt. Man afsåg med densamma att både inskränka och

ordna försäljningen samt gjorde för sådant ändamål försäljningsrättigheterna beroende

af medgifvande från såväl kommunalstyrelsen som länsstyrelsen; hvarjemte

man till åstadkommande af ytterligare prisstegring, beläde denna handel med eu

särskild genom täflan bestämd försäljningsafgift. Under de tjugu år som förflutit

sedan denna lag trädde i kraft, har densamma riksdag efter riksdag varit underkastad

förändringar. De ständigt upprepade och lyckade bemödandena att kringgå

lagbuden hafva framkallat lagstiftningsåtgärder till missbrukens hämmande, livilka

i sin ordning haft till följd att strömmen af missbruk sökt nya vägar för sitt slingrande

lopp. Och efter detta tjuguåriga sträfvande och lappande, då lagen första

gången, i följd af några goda år med deraf ökade arbetsförtjenster, får en verkligen

allvarlig påkänning, förmår den icke att hindra eu konsumtion, som i hög grad

stör allmän ordning och säkerhet inom samhället. Den af senaste Riksdag beslutade

lagen har knappast hunnit blifva utfärdad, förr än den till och med blifvit föremål

för nära nog öppet trots. Under sådana förhållanden må man icke förundra

sig öfver att ånyo förslag till missbrukens hämmande blifvit vid Riksdagen aflemnade;

men hvad man med skäl skulle kunna förundra sig öfver, det vore om Riksdagen

icke, med öppen blick för sakens vigt, sökte utleta roten till det onda och

sedan till hvad pris som helst äfven sökte upprycka denna. Det är af dessa skäl,

som jag i min mån sökt verkställa eu sådan undersökning äfvensom utveckla grunderna

för de åtgärder, som enligt min åsigt äro att vidtaga.

Under den tid jag haft beröring med vår bränvinslagstiftning har den öfvertygelse»

allt mer och mer hos mig stadgat sig, att grunderna, hvarpå gällande

försäljningslag hvilar, icke äro riktiga, och att derför, såvida ej dessa grunder

ändras, alla andra åtgärder blott äro palliativ, som möjligen för eu kort tid

kunna hjelpa. Det väsendtliga felet hos nu ifrågavarande lagstiftning ligger, enligt

min åsigt, uti de särskilda försäljningsafgifterna i förening med det sätt, hvarpå

rättigheterna förvärfvas. Derigenom att kommunerna och åtskilliga andra institutioner

skola tillgodonjuta dessa försäljningsafgifter måste vid försäljningens ord
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utshottds Betänkande N:o 2.

21

ilande och rättigheternas öfverlåtande lätt kunna inträffa att hänsyn tages icke

ensamt till det sedliga intresset, och hvarigenom kommunalmyndigheterna, som

äfven hafva att öfvervaka författningens noggranna efterlefnad, komma i eu skef

ställning gent emot öfvertagarne af försäljningsrättigheterna. Sjelfva sättet för dessa

rättigheters förvärfvande och afgiftens bestämmande är enligt mitt förmenande äfven

ändamålsvidrigt. Detta skall nemligen ske genom täflan och i regeln till och med

genom offentlig auktion. Alldeles påtagligt synes vara, att den täflande, som är mest

hänsynslös och minst samvetsgrann; den som har för afsigt att drifva bi*änvinsutskänkningen

som hufvudsak och den dermed förbundna mathållningen som bisak;

den som ej vill göra mera för åstadkommande af rymliga, snygga och sunda lokaler

än hvad han är tvungen till; den med få ord, som icke drager i betänkande

att öppna ett af dessa allt för vanliga usla krognästen, hvilka inom vår brottmålsstatistik

förvärfvat sig en sorglig ryktbarhet, — denne blir vanligen i tillfälle

att öfverbjuda hvar och eu annan, som skulle önska att hafva utskänkniugsrätt

blott såsom en bisak och för att betjena ordentliga spisande gäster.

Det är visserligen sant, att magistraten i stad och kommunal-nämnden å

landet hafva både rätt och pligt att pröfva de vid auktionerna gjorda anbuden .

och dervid fästa afseende “ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet

än äfven å den erbjudna afgiftens belopp"; men dels inträffar att just af nyss anförda

skäl de, hvilka äro mest tjenliga, afhålla sig från eu täflan, som de väl veta

sig ej kunna bestå, dels måste vid den ifrågavarande pröfningen en för det sedliga

intresset vådlig strid lätt kunna uppstå mellan detta intresse och den naturliga

önskan att bereda kommunen inkomster. Obestridligt lärer väl i alla fall

förblifva att det i längden måste vara i hög grad vådligt, och detta ej ensamt ur

sedlig synpunkt, att göra de små kommunernas enskilda ekonomiska ställning beroende

af behållningen på eu handelsrörelse, som, ifall den drifves högt och

hänsynslöst, blifver olycksbriugande ej endast för den kommun, som skördar största

vinsten, utan lika mycket om ej mer för de angränsande kommunerna.

Sedan emellertid vederböi’ande myndigheter fullkomligt godtyckligt afgjort

huruvida någon laglig utskänkning eller minuthandel inom kommunen skall ega

rum eller icke, och i förra fallet bestämt antalet rättigheter för dylik rörelses

utöfvande under nästföljande försäljningsår, samt slutligen dessa rättigheter blifvit

åt en eller flera “behörige och tjenlige" personer upplåtna, så hafva äfven

dessa derigenom förvärfvat rätt att utan intrång af någon annan besörja utskänkningen

eller minuthandeln inom kommunens område; de hafva för detta monopol

betalt det högsta pris, som någon, hvilken är behörig och tjenlig, erbjudit sig att

betala. Hvarje annan kosthållare inom kommunen är beröfvad all möjlighet att

på laglig väg förse sina gäster med spirituös dryck, åtminstone såvidt denna är

hänförlig till bränvin. En person, känd för utmärkt ordentlighet och redbarhet,

som håller eh anständig middagsspisning för personer till exempel ur arbetsklas
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

sen, kali icke bereda dessa tillgång till det glas bränvin till måltiden, hvarvid de

möjligtvis hafva mångårig vana; de måste, om de ej vilja öfvergifva denna valla

eller kringgå lagbudet, besöka den vanliga krogen — der hvad som förut var ett

oskadligt bruk ofta öfvergår till ett fredsstörande missbruk.

Den närmast föregående skildringen gäller i främsta rummet städerna och

förnämligast dem bland dessa, som ej genom särskilda anordningar, till hvilka jag

snart skall återkomma, ordnat bränvinshandeln inom sina områden. Rörande utskänkniugs-

och minuthandelsrörelsen på landet gälla i visst afseende samma anmärkningar,

synnerligen beträffande sättet för rättigheternas upplåtande. Det linnes

dessutom stor anledning att antaga, det inom dera landsbygdskommuner den,

som erhållit rättighet att idka utskänkning eller minuthandel, förbundit sig att,

utom den genom auktion bestämda afgiften, för kommunens behof erlägga ett visst

belopp. Detta tillvägagående ligger otvifvelaktigt vid sidan om lagen, men får

någon förklaring, åtminstone hvad tillkomsten beträffar, i den andel af försäljningsafgifterna

och vinstmedlen, som stadskommunerna omedelbarligen uppburit.

Att emellertid detta förhållande, dessa vid sidan om lagen träffade enskilda öfver.

enskommelser med rättigheternas innehafvare, skola föranleda dertill att vid pröfningen

af auktionsanbuden icke heller här tjenlighéten obetingadt ställes främst

bland fordringarne synes mig vara mera än sannolikt.

Hvad slutligen beträffar de stadskommuner, inom hvilka bränvinshandeln

varit öfverlåten åt bolag, så berör jag här ett ämne, som våra riksdagars historia

nogsamt visar hafva varit ganska ömtåligt. Dessa bolag, som, väl och ändamålsenligt

ordnade, kunnat verka och äfven verkat gagnande, hotade under en tid att

räka på ej ringa afvägar. Det var nemligen naturligt, att ett dylikt bolag, som i

sin hand hade hela utskäukningen och minuthandeln inom såväl staden som vanligen

äfven inom närmast angränsande landskommuner och som der kunde nästan

godtyckligt utan någon konkurrens bestämma detaljpriset på eu förbrukuingsvara

åt den betydelse som bränvin, skulle kunna derpå skörda en synnerligen stor

vinst. Bolagen ffngo derför äfven i allmänhet förbinda sig att åt vederbörande kommuner

afstå en större eller mindre andel af sina nettobehållningar; och åtskilliga

bolag bildades utan beräkning för sjelfva bolaget af någon vinst, denna afstods hel

och hållen till kommunen, och numera skall hela nettobehållningen till lagenlig fördelning

afstås, så att för bolaget såsom sådant förefinnes ej vidare något intresse att

för skördandet af vinst uppdrifva konsumtionen. Lärorikt torc^e äfven vara, att bolagen

i allmänhet hafva bäst lyckats att tillfredsställande ordna den lagliga utskänkningsrörelsen

uti de samhällen, der bolagen sjelfva ej af rörelsen haft någon egen

inkomst; men otvifvelaktigt torde vara, att i sådant fall institutionens hela sedliga

kraft beror deraf, att inom kommunen finnas enskilda personer, som vilja och

kunna egna sin tid och sina krafter åt ett dylikt för dem sjelfva lönlöst företag,

äfvensom att, om kommunen får full rätt och frihet att på lämpligaste sätt och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 2. 23

inom de gränser eu faststäld försäljningslag utstakar, ordna denna angelägenhet,

sådant lika väl bör kunna ske omedelbart genom kommunens egna och inför densamma

ansvariga myndigheter eller deras delegerade utan mellanhand af någon

bolagsinstitution.

Jag har sökt skildra en sida af de naturliga följderna af bestämmelserna

rörande de särskilda försäljningsafgifterna. De hafva föranledt att i allmänhet

bränvinsutskänkningen råkat i händerna på personer, som för en dylik rörelse varit

ur det allmännas synpunkt mindre lämplige (jag erkänner villigt att många

hedrande undantag finnas), som genom de förbindelser de iklädt sig beträffande

erläggande af försäljningsafgift, nödgats att drifva utskänkningen såsom hufvudsak,

och hvarigenom utskänkningsställena, i stället för att, såsom de borde, lemna

tillgång till mat och dryck för måttligt bruk, blifvit tillhåll för dryckenskap och

last. Krögarens yrke, i sig sjelf lika lofligt som något annat, har råkat i vanrykte.

Åsynen af det elände, moraliskt och ekonomiskt, som detta urartade kroglif alstrat

och alstrar, har föranledt att man dels sökt att så mycket möjligt varit inskränka

antalet af lagliga försäljningsställen, dels inskjutit dem i städerna. Den

sålunda allt mer och mer ökade svårigheten att på laglig väg åtkomma bränvinet,

hvars tillverkning man låter obehindradt fortgå, har framkallat oloflig handel

med denna vara och äfven föranledt andra lagöfverträdelser af flera slag; verkan

har varit densamma som med en flod, hvilken man ej gifver tillräckliga och naturliga

aflopp, den bryter våldsamt fram, derunder skadande och förhärjande.

Den totala förbrukningen af rusdrycker är inom vårt land icke större än i åtskilliga

andra länder, exempelvis Danmark, som med skäl berömmes för nykterhet,

och detta oaktadt är det redliga svenska folket på vägen att för sitt fylleribegär

blifva en sorglig visa inom den civiliserade verlden.

Det är emellertid ej ensamt i nu anförda afseenden, som det förkastliga

i bestämmelsen om de särskilda försäljningsafgifterna är att söka. Äfven andra

icke mindre vigtiga skäl tala, enligt min öfvertygelse, för dessa afgifters borttagande

eller sammanslagning med tillverkningsafgiften. Det är otvifvelaktigt statens

rätt att för fyllandet af sina behof eller för uppnåendet af sedliga syften sätta

skatt på en allmän förbrukningsartikel och derigenom äfven fördyra densamma;

men det kan icke vara hvarken rätt eller billigt att beskattningsåtgärden så anordnas,

att en stor del af den konsumerade varan undandrages beskattning, eller

så att denna drabbar tyngst någon viss samhällsklass. Nu är likväl fallet att,

enligt officiela uppgifter, den försäljningsafgift, som åtminstone under de senare

åren influtit och aflemnats till laglig fördelning, ej motsvarar mer än ungefär en

tredjedel af det förbrukade bränvinet. Detta beror naturligtvis deraf att försäljningsrättigheterna

på grund af auktioner eller kontrakt upplåtas under antagande

af en försäljning, som i allmänhet är betydligt lägre än den, som sedan verkligen

eger rum. Jag säger med afsigt i allmänhet, enär i åtskilliga kanhända ej allt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9A

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 2.

för sällsynta fäll det väl torde hända att motsatsen äfven inträffar. Dessa omständigheter

äro blott egnade att ännu mera öka olikformigheten af beskattningen;

“och då derjemte uppmärksammassäger med anledning af dessa förhållanden

Bevillnings-Utskottet vid 1870 års riksdag, “att allt bränvin, som försäljes i

qvantitet af 15 kannor eller derutöfver, är fritt från försäljningsafgift, och att följaktligen

det egentligen är de mindre bemedlade klasserna, som erlagt denna afgift,

under det de förmögnare derifrån varit befriade, så måste detta förhållande

från synpunkten lika mycket af rättvisa och billighet som af bränvinsafgiftens förmåga

att gifva inkomst påkalla rättelse.“

Slutligen bör ej förbises den omständigheten att de särskilda försäljningsafgifterna

utgöra en eggelse till och ett bestämdt premium för lönkrögeri, ett

samhällsondt, mot hvilket ej nog kraftiga åtgärder kunna vidtagas, men hvars utrotande

ej kan vara att förutse, om icke bättre ordnade och öfvervakade lagliga

försäljningsställen än de, som för närvarande i allmänhet finnas, kunna uppstå.

Mot försäljningsafgifternas borttagande eller förening med tillverkningsskatten

har man anmärkt i främsta rummet de svårigheter, som derigenom skulle

uppstå såväl i fråga om försäljningens ordnande i allmänhet som särskild! vid

rättigheternas utdelning. Mig synes förhållandet vara alldeles motsatt. Större

delen af föreskrifterna i nu gällande försäljningslag äro oberoende af afgifterna

och kunna således, om de befinnas lämpliga, äfven efter dessas borttagande qvarstå.

Om nu, sedan rättigheterna äro bortauktionerade eller på annat sätt öfverlåtna,

vederbörande myndigheter vilja vidtaga några särskilda ordningsåtgärder,

livilka i något afseende inverka på utskänkningsrörelsen, såsom exempelvis krogarnes

tidigare stängande, förbud mot afhemtning från ett ställe, der sådan visat

sig skadlig o. s. v., genast möter den anmärkningen att vid afgiftens erbjudande

eller påförande var förutsatt att rättigheten skulle oförkränkt få utöfvas. Jag

kan icke finna annat än att efter dessa afgifters upphörande kommunen skulle

kunna hafva ännu friare händer än förut att inom sig på bästa sätt ordna denna

handel. Hvad rättigheternas utdelande beträffar, så torde sådant vara svårt i

samma mån flera omständigheter dervid skola tagas i öfvervägande. Enligt nu

gällande lag är det visserligen icke ensamt den erbjudna afgiftens belopp, som

bör bestämma utslaget; behörigheten och tjenligheten skola äfven tagas med i

räkningen. Mig synes att pröfningen borde vara betydligt lättare, om det vore

ensamt sistnämnda omständigheter, som skulle pröfvas. Särdeles bevisande i

detta hänseende är förhållandet på åtskilliga af de ställen der rörelsen blifvit öfvertagen

af bolag; dessa upplåta de särskilda rättigheterna eller antaga utskänkningsföreståndare

utan auktion eller någon afgiftstäflan, och åtminstone i ett fall

äro ifrågavarande föreståndarne förbjudna att hemta vinst genom försäljningen

af spritdrycker. Förhållandena med de nyligen upplåtna rättigheterna till mindre

partihandel

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-TJtskoltets Betänkande N:o 2.

25

partihandel synas äfven gifva vid handen, att bränvinsförsäljningsrättigheter utan

fara för öfverdrift kunna upplåtas utan att afgift dermed är förenad.

En af de största svårigheter, som skulle ligga i vägen för den i fråga

satta sammanslagningen, utgöres af den ersättning till kommuner och korporationer

för derigenom upphörda inkomster, hvilken ersättning man ej anser sig

kunna vägra. Denna svårighet visar sig så stor, man finner det så motbjudande

att staten genom förbindelsen att utbetala dylika ersättningar skulle göras skattskyldig

under enskilda kommuner och korporationer, att man sannolikt derför

och utan närmare granskning ryggar för hela saken. För min del anser jag behofvet

af denna ersättningsfrågas snara lösning, om det vore möjligt, ännu mer

än det sedliga intresset tala för eu skyndsam reform i bränvinsförsäljningslagen.

Försäljningsafgifterna delas nu emellan städerna, landsbygdskommunerna, landstingen

och hushållningssällskapen. Hvad beträffar de till landstingen och hushållningssällskapen

utgående andelarne, så komma de hela landet till godo, och

om äfven en något jemnare fördelning är önskvärd, torde dock icke ersättningen

af dessa medel möta synnerliga svårigheter från representationens sida; samma

förhållande är med de jemförelsevis små andelar, som landsbygdskommunerna

uppbära; men otvifvelaktigt är det de betydliga inkomster, som stadskommunerna

på denna väg erhållit, hvilka verka minst sagdt afskräckande, då fråga uppstår

att derför bereda ersättning. Enligt officiela uppgifter hafva de fördelade försäljningsafgifterna

under de fyra försäljningsåren 1869—1873 uppgått i medeltal

till 1,750,802 kronor årligen; deraf hafva tillfallit städerna 1,127,121, laudstingen

225,022, hushållningssällskapen 290,542 och landsbygdskommunerna 108,117 kronor.

År 1872 uppgick landets hela folknummer till 4,250,412, och de fördelade försäljningsafgifterna

således till omkring 41 öre på hvarje landets innebyggare. Städernas

sammanlagda folkmängd utgjorde vid samma tid 568,291, deras andel af

försäljningsafgiften således 198 öre på hvarje af innevånarne. Äfven om med

skäl kan antagas att städernas invånare förbruka betydligt af nu ifrågavarande

artikel, torde man dock ej kunna förutsätta denna förbrukning vara så stor, att

icke i följd af nu gällande lagstiftning landsbygden faktiskt redan är eller, rigtigare

uttryckt, redan gjort sig skattskyldig under städerna. År efter år har städernas

andel af försäljningsafgifterna ökats, och detta skall sannolikt framdeles

ännu mer blifva förhållandet, i den man stadgandet, att bolagens vinstmedel ovilkorligen

skola till lagenlig fördelning afträdas, blifver tillämpadt; dessa vinstmedel

hafva nemligen hittills dels tillfallit bolagen sjelfva, dels till större eller mindre

del uppburits af stadskommunerna utan att ingå eller vara synliga i de till delning

med landsting och hushållningssällskap aflemnade beloppen. Kan det väl

vara klokt att låta ett sådant förhållande fortfara och ytterligare utveckla sig?

Kan det väl vara troligt att ej representationen häruti skall åvägabringa föränBih.

till Biksd. Prof. 1875. 5 Sami. 1 Afd. 2 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Betalnings- Utskottets Betänkande N:o 2.

dring? Men ju längre dermed dröjes, desto svårlöstare blir problemet, desto våldsammare

sannolikt åtgärderna.

Att genast och utan någon ersättning beröfva stadskommunerna de inkomster,

som dessa hittills upphemtat af bränvinsförsäljningsafgifterna, vore, enligt

mitt förmenande, hvarken rättvist eller billigt. Det vore ej rättvist derföre att

städerna af ålder, och långt innan 1855 års lagstiftning trädde i kraft, haft häfdvunnen

rätt, att hvar för sig omedelbart draga inkomster af starka dryckers försäljning,

- och derföre att sedermera dessa inkomster ytterligare ökats med stöd

af gällande lag. Det vore ej heller billigt derföre att dessa inkomster till ej ringa

del blifvit använda för ändamål, som varit nyttiga ej endast för kommunen i fråga

utan äfven för omgifvande landsort, såsom för anläggning och underhåll af skolor,

för kommunikationsanstalter in. in., och derföre att städerna med förtroende till

beståndet af de dem medgifna förmåner iklädt sig förbindelser för lång framtid,

hvarför äfven inkomsternas indragning skulle åtminstone i enskilda fall kunna medföra

olyckliga följder, hvilka väl torde komma att sträcka sig utom sjelfva den

af åtgärden omedelbart drabbade kommunen.

MeD om sålunda både rättvisa och billighet synas fordra att ersättning

lemnas för den genom ifrågasatta åtgärden uppkommande minskningen i inkomster,

så följer dock deraf ingalunda att dessa ersättningar böra utgå för all

framtid. Få städerna åtnjuta sådan ersättning under en tid, som är tillräcklig för

att de derunder skola hinna att ordna sina ekonomiska angelägenheter, så torde

sedermera all vidare ersättning böra upphöra. De medgifna ersättningarne kunna

under den bestämda tiden utgå antingen med oförändrade eller sjunkande belopp,

eller ock kunna de kapitaliseras och på en gång utbetalas förmedelst obligationer.

Bestämmelserna i detta hänseende, så väl hvad tiden som sättet beträffar, utgöra

emellertid en fråga, för hvars tillfredsställande lösning erfordras en omfattande utredning,

hvilken endast genom regeringens försorg torde kunna verkställas. Det synes

likväl redan från början böra såsom grundsats uttalas, att om dylika ersättningar

skola utgå, så kunna de ej afse andra inkomster än de, hvilka på grund af stadgandet

i § 24 af nu gällande lag angående försäljning af bränvin verkligen uppburits

under de år, som närmast förflutit innan Riksdagen i ämnet fattar beslut.

Hvad här blifvit yttradt i fråga om städerna synes ega full tillämplighet äfven å

landstingen och landsbygdskommunerna.

Beträffande slutligen hushållningssällskapen, synas bestämmelserna böra

vara något annorlunda. Å ena sidan torde den mindre fasta grund, hvarpå dessa

institutioner hvila, göra olämpligt att för någon viss på förhand bestämd tid tillförsäkra

dem ett ovilkorligt bibehållande vid dessa inkomster till oförminskadt

belopp; och å andra sidan synes ej heller rätt lämpligt förutsätta, att dessa ersättningar

efter någon viss tid skola upphöra, enär hushållningssällskapen ej, likasom

landsting och kommuner, på annan väg kunna bereda sig erforderliga inkomster för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

27

utöfningen af sin verksamhet. Härtill kommer den omständigheten, att några af

dessa sällskap hittills af bränvinsförsäljningsmedlen uppburit bidrag, som varit högst

betydliga i jemförelse med hvad som tillkommit andra. Detta missförhållande,

hvilket redan förut varit föremål för Riksdagens uppmärksamhet, får ännu mindre

berättigande, i fall försäljningsafgifterna förenas med tillverkningsskatten, hvarigenom

den förra i mån af konsumtionen kommer att utgå äfven i de län, der sådant

förut mindre varit händelsen. Ett småningom skeende utjemnande af detta missförhållande

synes derföre vara af behofvet högt påkalladt.

Mot försäljningsafgifternas indragning eller förening med tillverkningsskatten

har äfven blifvit anmärkt, att kommunerna sedermera det oaktadt nog skulle förstå

att bereda sig inkomst af bränvinshandeln. Jag vill ej bestrida det så icke kan ske;

men det måste dock medgifvas vara en stor skilnad emellan ett missbruk vid sidan

af lagen och ett bruk, som lagen sjelf påbjuder. Detta skäl mot sammanslagningen

bör åtminstone ej anföras på samma gång som man deremot äfven anför

vådorna af fri bränvinshandel; ty skulle frågan vara att införa sådan, hvilket jag

ingalunda afser, lärer väl i och med detsamma all möjlighet för kommunen att

deraf bereda sig inkomst vara förebygd.

Det är ingalunda första gången som frågan om tillverknings- och försäljningsafgifternas

förening förekommer. Redan vid 1870 års riksdag förordade

Bevillnings-Utskotiet eu sådan åtgärd samt afgaf förslag till derpå grundad försäljningslag,

hvilket förslag dock lika litet vann Riksdagens bifall som det vid 1871

års riksdag afgifna om en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet. Sedan

dess har frågan hvila!, och blott såsom ett återljud från dessa förslag har vid

hvarje af följande riksdagar inom Första Kammaren en motion i ämnet varit väckt,

hvilken dock Utskottet med fästadt afseende å hvad nyss förut timat ej ansett sig

böra understödja. Vid sednaste riksdag höjdes emellertid många röster för sammanslagningen,

och vid den nu pågående hafva till Bevillnings-Utskottets behandling

blifvit öfverlemnade flera motioner, afseende jemte tillverkningsskattens förhöjning

de särskilda försäljningsafgifternas upphörande. Under sådana förhållanden

har jag ausett tiden vara inne att, om ej annorlunda, i form af eu reservation

underställa Riksdagens pröfning ett förslag, genom hvars antagande åtminstone

en fullständig utredning af frågan skulle kunna vinnas. Det torde nemligen ej

förväntas, att en enskild utskottsledamot skall kunna eller våga i ett så grannlaga

ämne, som det ifråga varande, utarbeta ett fullständigt författningsförslag, hvartill

säkerligen erfordras en långt mera omfattande utredning och på inhemtade noggranna

upplysningar grundad närmare pröfning, än hvad en ensam person kan

åstadkomma eller hvartill under riksdagen kan finnas tid och tillfälle; och då

derjemte en sådan författning till flera delar är att hänföra under den ekonomiska

lagstiftningsrätt, som grundlagsenlig! tillkommer Kongl. Maj:t allena, synes, såsom

ock 1871 års Riksdags Bevillnings-Utskott yttrar, “lämpligast vara, att ett genom
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 2.

fördt förslag till denna författning utgår från Kongl. Maj:t, som med den öfverblick

öfver förhållandena i allmänhet, Kongl. Maj:t måste antagas ega, bättre än

Riksdagen är i tillfälle att, om ett förslag i ofvan antydda riktning finnes vara på

goda skäl grundad!, föreslå de stadgande^ som af ett sådant förslag betingas.

på det att ändamålet med hela den nyare bränvinslagstiftningen — hämmande af

rusdryckers missbruk — måtte i möjligaste mån befrämjas".

Hvarje förslag om försäljningsafgifternas upphörande måste naturligtvis förutsätta

en förhöjning i tillverkningsskatten, så vida man ej vill sänka bränvinspriset

och vägra all ersättning åt kommuner och korporationer för deras förlorade

inkomster. Meningsskiljaktighet kan val således uppstå endast derom, huruvida

denna förhöjning bör vara större än hvad som erfordras för ifrågavarande ändamål

eller icke. Jag har tvekat och tvekar ännu att gifva min röst för en dylik

ovilkorlig förhöjning af tillverkningsskatten, derföre att jag, utom andra skäl, som

deremot kunna anföras, befarar att en sådan förhöjning ensam och utan en grundlig,

tidsenlig reform af försäljningslagen icke skall i någon väsendtlig män bidraga

till det åsyftade ändamålet —■ fyllerilastens inskränkning — utan snarare under

ett fortsatt lappande på denna lag ännu längre undanskjuta och derigenom ytterligare

försvåra den större reformens genomförande. Vill deremot Riksdagen på

fullt allvar uttala sig för eu dylik reform, så torde äfven alla betänkligheter mot

en genast vidtagen skatteförhöjning böra falla, helst jag är öfvertygad att denna

då skall i sin mån bidraga till åstadkommande af ett bättre tillstånd. Skulle

Riksdagen, så som jag kommer att föreslå, aflåta en underdånig skrifvelse till

Kongl. Maj:t i ämnet, anser jag nemligen nödvändigt, att skatteförhöjningen sker

samtidigt dermed; ty om, utan en sådan, blott en skrifvelse i det angifna syftet

till Kongl. Maj:t aflåtes, så skall sannolikt, och med afseende å en då i den snaraste

framtiden förutsedd skatteförhöjning, eu så våldsam spekulation i både tillverkning

och införsel af bränvin komma att ega rum, att, ehvad resultaten i fråga

om lagstiftningen än må blifva, densammas syftemål under eu ej ringa ticl skall

väsendtligen motverkas, och äfven sjelfva industrien deraf betydligt lida.

Men äfven andra skäl synas nu tala för en skatteförhöjning. Hvad som

dervid, efter mitt förmenande, främst bör tagas i betraktande är nu lika väl som

1854 mindre statens behof af inkomst, än faran för öfverproduktion af en vara,

hvars tillgång och deraf beroende pris staten i någon mån anser sig böra reglera;

och att en dylik öfverproduktion för närvarande tyckes hafva icke blott tillfälligt

inträdt lärer ej kunna förnekas. Tillverkningen, som år 1869 utgjorde 12,215,300

kannor, steg 1870 till 15,710,300, 1871 till 15,794,200,1872 till 16,678,400 och 1873 till

18,064.500, nedgick visserligen 1874 till 17,877,000 kannor; men redan den 1 Mars

innevarande år hade den åter höjt sig med icke mindre än 944,000 kannor öfver

hvad den var näst föregående år vid samma tid, och räknar man från den 1 Oktober,

så är tillverkningen redan nu omkring 1,478,000 kannor större än näst

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillning,1,-Uf skottets Betänkande N:o 2.

29

föregående tillverkningsår. Den har således under dessa år stigit med omkring

50 procent och synes fortfarande vara stadd i stigning, under det att samtidigt eu

betydlig införsel af utländsk sprit ytterligare ökar tillgången inom landet. Följden

häraf är den naturliga, att oaktadt nästan alla andra varor och bland dem icke

minst råvaran för bränvinstillverkningen stigit i pris, så står bränvinspriset i närvarande

stund lägre än hvad under en lång följd af år varit fallet.

Man skall otvifvelaktigt och ej utan skäl anmärka, att under det jag fästat

så stort afseende vid försäljningsafgifternas afskaffande, att jag gjort denna till

ett vilkor för höjningen af tillverkningsskatten, så har jag dock ovilkorligt föreslagit

denna senare, oaktadt den förra skulle blifva beroende af en framtida utredning

och en kommande Riksdags beslut; hvarjemte följden af förslagets genomförande

skulle blifva, att i och med försäljningsafgifternes upphörande verkligen

en nedsättning i hela konsumtionsskatten — summan af tillverknings- och försäljningsafgifterna

— då skulle uppkomma. Det vore ju dessutom ingalunda otänkbart,

att den blifvande utredningen visade så många olägenheter och svårigheter

vara förenade med försäljningsafgifternas borttagande, att förslaget derom måste

öfvergifvas. Jag vill ingalunda bestrida befogenheten af dessa anmärkningar, men

anser dem ej vara af den betydenhet, att de böra hindra förslagets antagande, i

fall detta i öfrigt anses ändamålsenligt. Jag har nemligen redan anfört skälen,

hvarför det är en tvingande nödvändighet att skatteförhöjningen genast vidtager.

Den sedermera uppkommande och af försäljningsafgifternas borttagande beroende

nedsättningen i hela konsumtionsskatten är dels jemförelsevis mindre betydlig — den

skulle för närvarande i verkligheten ej utgöra mer än omkring 10 öre för hvarje

kanna — och dels är en dylik nedsättning ej på långt när så vådlig som en förutsedd

förhöjning. Skulle det slutligen mot förmodan visa sig, att förslaget om

ifrågavarande afgifters borttagande ej kan genomföras, då, men ej förr, måste äfven

jag, och jag förmodar äfven de, hvilka i denna fråga tänka lika med mig, medgifva

att skattförhöjning är en af de få ännu återstående lagstiftningsåtgärder, hvarigenom

en förbättring i det närvarande tillståndet kan åstadkommas, och denna

förhöjning må då äfven gerna qvarstå såsom ett vittnesbörd derom att 1875 års

Riksdag ej velat lemna något medel härför obegagnadt.

Beträffande storleken af den skatteförhöjning som borde ifråga komma, är

hvarje förslag i detta hänseende temligen vanskligt; men gifvet synes mig vara,

att förhöjningen bör tagas så betydlig, att dels en verklig och märkbar prisstegring

deraf blifver följden, och dels grundad förhoppning må erhållas, att industrien

sedermera under längre tid må vara fredad för de menliga rubbningar,

som dylika åtgärder i mer eller mindre mån alltid föranleda. Såsom ledande till

detta mål har jag trott mig böra föreslå tillverkningsafgiften till 1 krona 50 öre,

ett belopp som ligger emellan dem, hvilka vid denna riksdag blifvit föreslagna.

Äfven med gillande af förslaget i öfrigt, kan man naturligtvis hafva olika åsigter

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

om storleken af den skatteförhöjning, som bör i fråga komma; den siffra, som i

detta hänseende föreslås, synnerligen då detta sker af en enskild reservant, bör

dock ej kunna utöfva något inflytande på förslaget i öfrigt, helst det i alla fall är

Riksdagen, som slutligen sjelf bestämmer skattebeloppet.

Då i sammanhang med en förhöjning af tillverkningsafgiften äfven införseltullen

å utifrån infördt bränvin naturligtvis måste höjas, men sådant icke kan ske

förr än skatteförhöjningen å den inhemska tillverkningen trädt i kraft, synes nödigt,

att denna senare förhöjning måtte föreskrifvas böra utgå, i form af tilläggsafgift,

redan under innevarande år och så fort sådant ske kan, i likhet med hvad som

beslutades vid 1871 års riksdag, då tillverkningsafgiften höjdes från 70 till 80

öre för hvarje kanna.

Med stöd af hvad i det föregående blifvit anfördt, får jag vördsamt hemställa:

l:o att Riksdagen, utan afseende å hvad Bevillnings-Utskottet i

punkterna 1 och 2 af betänkandet Nio 2 föreslagit, måtte

besluta, att tillverkningsafgiften för hvarje kanna bränvin af

normalstyrka, som tillverkas inom landet från'' den dag då

beslutet trädt i kraft, skall vara 1 krona 50 öre, dock med

bibehållande af det i § 26 mom. 3'' af nu gällande tillverkningslag

medgifna afdrag, samt vid anmälan af sitt beslut härom i

underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke, dels till förminskning af rusdryckers

missbruk, dels till åstadkommande af större jemnlikhet vid beskattning

af bränvin, de nu utgående särskilda afgifterna för

minuthandel med och utskänkning af bränvin kunde upphöra,

samt att i sådant fall Kongl. Maj:t ville till näst sammanträdande

Riksdag aflåta:

a) Förslag till ny lag för försäljning af bränvin och

b) Förslag till ersättningar åt kommuner, landsting och hushållningssällskap

för de inkomster, som hittills på grund

af stadgandena i § 24 af gällande försäljningslag dem tillkommit;

dock under förutsättning att ifrågavarande ersättningar,

hvad kommuner och landsting beträffar, icke för

all framtid borde utgå, utan, i den mån sådant utan allt

för stor rubbning i närvarande förhållanden kunde ske,

antingen småningom eller på en gång upphöra; och, beträffande

hushållningssällskapen, att en större likformighet i

de häraf upphemtade inkomsterna, än den som för närvarande

egen rum, småningom måtte beredas;

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

2:o att den förhöjning i tillverkningsafgiften för bränvin, som

sålunda blifvit besluten, skall såsom tilläggsafgift till den nu

gällande utgöras jemväl innevarande år, samt att Riksdagen för

sådant ändamål uti ofvan föreslagna skrifvelse i underdånighet

anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes låta i ämnet utfärda nådig

kungörelse att lända till efterrättelse från den tid Kongl. Maj:t

finner lämpligt bestämma."

Häruti hafva Herrar Bennich, O. Nordenfelt, Hamberg och Wijk instämt.

af Friherre II. J. Hamilton och Friherre Nordenfalk.

af Herr Ber Ericsson i Yik: “Änskönt jag ej kunnat biträda den betydliga

förhöjning i tillverkningsskatten å bränvin, som en del motionärer föreslagit, anser

jag likväl att Utskottet bort fästa afseende vid de yrkanden, som varit framstälda

om en sådan förhöjning, som någorlunda motsvarar de nu varande tillverknings-

och försäljningsafgifterna, och i sammanhang dermed en sammanslagning

af berörda afgifter, eller åtminstone, för att få frågan närmare utredd, en underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte aflåtas i sådant syfte, som Utskottet vid

1871 års riksdag föreslog, hvilket förslag då af Andra Kammaren med en betydlig

majoritet blef antaget. Jag får derföre vördsamt föreslå, att Riksdagen måtte i

en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida

icke, till vinnande af större säkerhet och jemlikhet vid beskattning

af bränvin, de nu utgående särskilda afgifterna å

tillverkning och försäljning af bränvin kunde utbytas mot en

till statsverket ingående gemensam tillverkningsafgift, samt att

Kongl. Maj:t ville till Riksdagen aflåta förslag i detta afseende."

Härjemte hafva Herrar Bennicli och Croneborg begärt få antecknadt, den

förre att han endast deltagit i behandlingen af förenämnda punkter l:o) och 2:o)

samt den senare, att han icke öfvervarit ärendets handläggning i Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1875:32 Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning och för försäljning af bränvin. s. 3 i texten