Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af vackt motion derom att hvitbetssockerfabrik skall vara fri från accis under de tio första åren af sin verksamhet.

1875-03-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1875:3, Betänkande, i anledning af vackt motion derom att hvitbetssockerfabrik skall vara fri från accis under de tio första åren af sin verksamhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillninr/8-Utskottets Betänkande N:u 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1875, kl. 11 f. rn.

Betänkande, i anledning af vackt motion derom att hvitbetssockerfabrik

skall vara fri från accis under de tio första åren

af sin verksamhet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 77) har Herr

C. A. Larsson från Östergötlands län föreslagit, »att Riksdagen måtte för

sin del besluta, det hvarje hvitbetssockerfabrik skall vara fri från accis under

de tio första åren af sin verksamhet och endast betala lika bevillning

som andra fabriker på sin nettovinst».

De af motionären till stöd för detta förslag framstälda skäl äro

hufvudsakligen: att den tid, hvarunder statsmakterna ansett skattefrihet

böra förunnas åt hvitbetssockertillverkningen inom landet, varit alltför

kort. tilltagen för de nya fabriker, som icke hunnit öfverstå de första

svårigheterna, som alltid möta en opröfvad industri; att, jemte de ogynsamina

förhallanden, som under senare åren verkat hinderlig! för denna

närings framgång, den redan stipulerade skatten i sin mån bidragit att

göra förlusten ännu känbarare för dem, som, af nit för en nyttig industri,

vedervågat sina penningar och sitt arbete på de nya fabriker, som här

inom landet uppstått; att det vore oklokt att genom eu hård beskattning

qväfva i sin linda en industri af så stor betydelse för landets ekonomiska

förkofran, som den inhemska sockertillverkningen; att det deremot

vore statsekonoiniskt klokt att inom eget land producera sådana förnödenheter,

som icke kunna undvaras, hellre än att importera desamma

från främmande land och dymedelst årligen trycka på det väl behöfliga

rörelsekapital, som för industrien är så nödvändigt; att, då det mål,

Bill. till Riksd. Prof. 1875. 5 Samt. 1 Åfd. 3 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

hvartill man hade att syfta, borde vara att genom hvitbetsodlingen göra

all sockerimport obehöflig, man i allt, som på lagstiftningen och beskattningen

berodde, skulle söka medverka till framgången af ett så fosterländskt

mål; och att det visat sig, att de flesta med betydliga kostnader

anlagda hvitbetssockerfabriker blifvit nedlagda.

Då Riksdagen år 1869 beslöt den beskattning å hvitbetssockertillverkningen,

som med den 1 Juli 1878 trädde i tillämpning, afsågs

härmed icke ensamt att skydda statsverket mot förlust i följd af den

minskade sockerimport, som en sockertillverkning inom landet skulle

orsaka, utan jemväl att tillförsäkra hvitbetssockerindustrien trygghet mot

ovissa och våldsamma beskattningsåtgärder; och man sökte härvid fästa

tillbörligt afseende å denna nya industris skatteförmåga ger om föreskriften

om beskattningens successiva påläggande så att, sedan fullkomlig

skattefrihet egt rum till den 1 Juli 1873, från och med nämnde dagtill

den 1 Juli 1876 tillverkningen endast skulle åläggas en skatt motsvarande

1|8, från och med den 1 Juli 1876 till den 1 Juli 1879 2|5, från

och med den 1 Juli 1879 till den 1 Juli 1882 aj5, samt från och med

den 1 Juli 1882 till den 1 Juli 1885 %, allt af vid dessa tider gällande

tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än N:o 18 af den i verldshandeln

gällande holländska standard.

Det har således på intet sätt varit meningen med beskattningen

att lägga några hinder i vägen för hvitbetssockerindustrien; och Utskottet

vågar uttala den åsigt, hvilken jemväl motionären i viss mån synes

hafva till riktigheten medgifvit, att det visserligen icke heller varit

beskattningen, utan andra ogynsamma förhållanden, som vållat de svårigheter,

under hvilka hvitbetssockerindustrien på senare åren ostridigt

arbetat och hvilka föranledt flera fabrikers nedläggande; liksom Utskottet

är öfvertygadt, att antagandet af motionärens förslag alldeles icke

skulle komma att häruti verka någon förändring till ett bättre, men deremot

medföra stora olägenheter. Då dessa olägenheter synas Utskottet

riktigt framstälda uti det yttrande, som 1869 års Bevillnings-Utskott afgaf

i anledning af det redan då i sammanhang med beskattningen väckta

förslag om vissa frihetsår för nyanlagda fabriker, tillåter sig Utskottet

att här anföra detta yttrande sä lydande: »Beträffande förslaget att un
»der

en period af 15 år hvarje nyanlagd fabrik skulle ega tillgodonjuta

»5 års fullkomlig skattefrihet och derefter under 5 år mer eller mindre

»betydande skattelindring, finner Utskottet sig icke kunna underlåta att

»uttala den farhåga, att eu sådan lagstiftning skulle snarare förrycka och

»hämma än befrämja näringens naturliga och kraftiga utveckling genom

»att drifva den att mera söka utvägar till kringgående af lagens stad
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.

3

»ganden än till vinnande af förmåga att utan svårighet bära den stigande

»beskattningen. Det är nemligen lätt insedt, att de äldre fabrikerna, som

»så att säga brutit vägen för de senare, och som redan nu eller inom

»kort tid skulle enligt detta förslag komma att underkastas eu successivt

»stigande beskattning, hvilken sålunda kunde hafva uppnått sitt maxi»mum,

under det de senast anlagda fabrikerna ännu åtnjöto full skatte»frihet,

icke skulle kunna med dessa konkurrera utan antingen måste

»nedläggas eller genom åtgärder, lika litet öfverensstämmande med lagens

»syfte i finansielt som i nationelekonomiskt hänseende, söka göra skatte»friheten

sig till godo. Så vidt Utskottet känner, har icke heller i nå»gon

af de stater, som nu ega en rik hvitbetssockerindustri, man sålunda

»gått till väga, men väl har man låtit det beviljade skyddet, det vill säga

»skattefrihet eller skattelindring i förhållande till tullsatserna å utländskt

»socker, åtnjutas lika af alla inom statens gränser belägna hvitbetssocker»fabriker,

utan afseende på den kortare eller längre tid hvar och eu af

»dem varit i verksamhet.» Någon sådan allmän skattefrihet för hvitbetssockerfabrikerna

har motionären likväl icke föreslagit, hvadan Utskottet

undgår att här närmare framhålla de flera betänkligheter, som deremot

kunna vara att framställa; och Utskottet får på grund af det ofvan anförda

hemställa,

att Herr C. A. Larssons förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 Mars 1875.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.