Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion i fråga om förändrad lydelse af §§ 18 och 20 i Tullstadgan.

1875-05-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1875:9, Betänkande, i anledning af väckt motion i fråga om förändrad lydelse af §§ 18 och 20 i Tullstadgan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o .9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli den 7 Maj 1875, kl. 6 e. m,

Betänkande, i anledning af väckt motion i fråga om förändrad lydelse

af §§ 18 och 20 i Tullstadgan.

Enligt Tullstadgan den 7 December 1860 med deruti genom Kongl, kungörelsen

den 23 Juli 1869 gjorda ändringar, skall, när fartyg ankommer frän utrikes

ort med bestämmelse till svensk hamn, skepparen vara försedd med märkrulla

eller en i öfverensstämmelse med vissa närmare föreskrifter upprättad förteckning

öfver fartygets last m. m.; hvilken märkrulla skall i föreskrifven ordning

till vederbörande tullkammare öfverlemnas; och innehåller 18 § af nämnda stadga,

i dess nuvarande lydelse, att, om skeppare medliafver i sitt fartyg gods, som icke

på föreskrifvet sätt är å märkrulla uppfördt, skepparen skall, i händelse godset

eller någon del deraf är tullpligtigt och icke finnes i fartyget så förstucket eller

undandoldt, att oloflig införsel deraf uppenbarligen! är tillämnad, bota högst ett

mot dubbla tullafgiften svarande belopp, dock icke under 20 R:dr, och, i händelse

godset är tullfritt, från och med 10 till och med 50 R:dr. Finnes åter tullpligtigt

gods i fartyget förstucket eller undandoldt på sätt nyss är sagdt, är samma

gods förbrutet och skepparen hemfallen till böter såsom för oloflig varuinförsel;

dock att, om skepparen kan i bevis leda, att han om varans inpraktiserande i fartyget

ej egt kunskap, han är fri från annat bötesansvar än det ofvan nämnda,

nemligen af högst dubbla tullafgiftens belopp.

20 § i dess nuvarande lydelse innehåller, att, om i fartyg saknas tullpligtigt

gods, som är uppfördt å märkrullan, skepparen skall dels ersätta det värde,

hvartill godset kan uppskattas, dels bota såsom för oloflig införsel af varor; men

att, om varan till mängd och beskaffenhet icke blifvit så uppgifven, att värde derå

kan bestämmas, skepparen skall bota från 100 till 500 R:dr. Kan skepparen i

bevis leda, att å märkrullan upptaget tullpligtigt gods, som vid lossningen ej finnes,

Bih. till Riksd. Prot. 1875. 5 Sami. 1 Afd. 9 TJäjt.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

icke blifvit å inlastningsorten intaget, eller att det genom olyckshändelse under

resan gått förloradt, är han fri från nyssberörda ansvar; men skall dock, om han

underlåtit att förhållandet med sådant gods å märkrullan omnämna eller före visitation

å fartyg i lossningshamnen anmäla, bota från och med 10 till och med 50

R:dr. Sistnämnda bötesansvar drabbar honom ock, om å märkrulla upptaget gods,

som ej är med tull belagdt, saknas.

Uti en vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren afgifven motion

(N:o 25) har Herr C. G. Lindmark väckt förslag om förändrad lydelse af §§ 18

och 20 i Tullstadgan, sådana dessa paragrafer blifvit bestämda genom omförmälda

Kongl. kungörelsen den 23 Juli 1869. Motionären förmenar, att de i nämnda

båda paragrafer innefattade stadganden ''‘ännu äro af den beskaffenhet att den

oskyldige ofta, trots de samvetsgrannaste försök att undvika kollision med Tullstadgan,

kan drabbas af ganska kännbara böter", samt att berörda stadganden

vore gifna utan tillräcklig hänsyn till de förändrade förhållanden, hvarunder enligt

motionärens åsigt, med ångbåtsfartens utvidgning, en stor del af vår import för

närvarande eger rum. Lossning och lastning af ångbåtar måste nemligen, på sätt

i motionen vidare anföres och utvecklas, ofta försiggå med den brådska, att

“äfven med den största uppmärksamhet å kaptenens och styrmännens sida felaktigheter

kunna förekomma, ja knappt nog kunna undvikas, vid lastens inräkning",

synnerligen då densamma uppgår till ett större antal kollys. Särskild! äro af

motionären framställda anmärkningar emot den ovilkorliga ansvarsskyldighet, som

enligt 2 mom. i 18 § drabbar skeppare, om tullpligtigt gods finnes å fartyg så förstucket

eller undandoldt, att oloflig införsel deraf uppenbarligen är tillämnad ;

och har motionären, med förmälan, hurusom, i händelse af ändring uti ifrågavarande

paragrafer, äfven 51 § 2 och 3 mom. i Tullstadgan törhända borde för

följdriktighetens skull omarbetas, men att motionären ej ansett sig böra framlägga

förslag i sistnämnda hänseende, hemställt, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse

hos Kongl. Maj:t anhålla, att §§ 18 och 20 i Kongl. kungörelsen den 23

Juli 1869 angående ändringar i Tullstadgan måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

“§ 18-

Medhafver skeppare uti sitt fartyg gods, som icke enligt 12 § är i märkrulla

uppfördt, och godset, om tullpligtigt, icke finnes i fartyget så förstucket

eller undandoldt, att oloflig införsel deraf uppenbarligen är tillämnad, eger skepparen

att i tullkammaren förete loggbok samt inlemna skriftlig förklaring om orsaken

till märkrullans felaktighet. Åtnöjes ej tullförvaltaren, efter granskning af

handlingarne, med nämnda förklaring, vare skepparen skyldig att med ed inför

domstol fästa så väl densammas som loggbokens riktighet. Gitter skepparen ej

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

3

detta göra, och har smuggling eller försök dertill ej kunnat mot honom bevisas,

bote från 20 till 100 kronor för felaktig märkrulla.

Finnes tullpligtigt gods i fartyget förstucket eller undandoldt, på sätt ofvan

sagdt är, vare detsamma förbrutet, och den, som finnes saker till att hafva undandoldt

godset, böte som för oloflig varuinförsel11.

“§ 20.

Saknas i fartyg tullpligtigt gods, som å märkrullan är uppfördt, vare lag

samma som i § 18, mom. 1 säges“.

Utskottet, som efter erhållen remiss till behandling förehaft detta ärende,

anser sig till en början böra anmärka en missuppfattning af ifrågavarande stadgande^

som i motionen förekommer. 1 fråga nemligen om den rätt, som tillkommer

skeppare att i bevis leda att å märkrulla upptaget tullpligtigt gods ej

blifvit å lastningsorten intaget, förmenar motionären att det ofta skulle bero “af

tullförvaltarnes individuel skiljaktiga åsigter11, huruvida den af skepparen lemnade

bevisning antages för god eller icke. I detta hänseende får Utskottet erinra,

att pröfningen af denna bevisnings laga verkan ingalunda tillkommer tullförvaltare,

utan vederbörlig domstol.

Vidkommande åter sjelfva hufvudfrågan, så lärer det vara angeläget att för

ett riktigt bedömande af densamma göra sig noga reda för betydelsen ur statens

intresse af den handling, märkrullan, hvilken hvarje från utrikes ort ankommande

skeppare har sig ålagdt att vid anlöpande af Svensk kust hafva i beredskap, för

att uppvisas för först ombord kommande tullbevakning och vid framkomsten till

lossningshamn till tullförvaltningen derstädes aflemnas. De härom meddelade

föreskrifter hafva ett dubbelt ändamål, nemligen att i främsta rummet bereda

kontroll emot olaga lossning af gods inom Svenskt strandterritorium och dernäst

att bereda sjelfva grundverifikationen till tullförvaltningens redovisning öfver ankomna

fartygslaster. Det torde ligga för öppen dag, att krafvet på märkrulla och

dess fullständiga öfverensstämmelse med fartygslasten icke kan i ett land med

våra vidsträckta och lätt tillgängliga skärgårdar eftergifvas eller allt för mycket

lämpas efter skeppares beqvämlighet, utan att den med märkrullan afsedda kontrollen

emot skepparen i samma mån försvagas eller ock en annan verksam kontroll

genom betydligt ökad skärgårdsbevakning i dess ställe göres nödig. Lika

litet får lemnas ur. sigte*, att det är den af skepparen underskrifna, vid varulossningen

af tullbevakningen kontrollerade märkrullan, som angifver hela det kollytal,

ofta de varuslag, hvaraf en fartygslast består, och att denna handling sålunda

utgör en väsentlig verifikation till tulljournalen — en verifikation, hvilken

icke skulle kunna utan betydliga kostnader på annan väg ersättas. I tulladmini
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 B ev filning s- Utskottets Betänkande N:o 9.

strativt hänseende vigtiga intressen äro sålunda beroende af noggrannhet vid

märkrullas upprättande; och ehuru de härutinnan på skeppare ställda anspråk

under vissa förhållanden kunna förefalla besvärliga och, der de åsidosättas, föranleda

straffpåföljd, äfven då alls ingen brottslig afsigt legat till grund för försummelsen,

lärer likväl denna omständighet icke mera i förevarande hänseende

än i många andra, der åsidosättande af ordningsföreskrifter är belagdt med strängare

eller lindrigare straff, allt efter den större eller mindre fara, som ordningsföreskrifterna

afse att förebygga, böra föranleda till den af motionären föreslagna

strafflöshet för felaktig märkrullas afgifvande, ehvad felet består deri att gods

finnes i fartyget, men saknas å märkrullan, eller omvändt, att gods är upptaget å

märkrullan, men saknas i fartyget. TT

Vid denna uppfattning af det oantagliga i motionens hufvudsyfte anser Utskottet

sig icke behöfva ingå i närmare belysning af den till skeppares fredande

från ansvar af motionären föreslagna undersöknings- och bevisningsmethod, emot

hvilken endast i förbigående må anmärkas, att densamma, då frågor om ansvar

för felaktig märkrulla fortfarande lära böra tillhöra domstols pröfning, svårligen

låter förlika sig med hos oss gällande rättegångsordning.

Slutligen anser sig Utskottet böra erinra, att endast få år förflutit sedan

1860 års Tullstadgas straffbestämmelser i omförmälda hänseende väsendtligen förmildrades,

och att, efter hvad Utskottet erfarit, de omständigheter, hvilka motionären

nu åberopat till stöd för sitt förslag, vid nämnda lagförändring inrymdes

allt det afseende, som derå ansågs kunna fästas. Och får Utskottet alltså hem
s

täl lä

att Herr Lindmarks ifrågavarande motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 Maj 1875.

På Utskottets vägnar:

A. H. Fock.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1875.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.