Betänkande, med forslat) till ändringar i It ankor egle/mentets Andra, Afdelning.
1875-04-06 · 21 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 17 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1875:16, Betänkande, med forslat) till ändringar i It ankor egle/mentets Andra, Afdelning.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
N:o 1«.
Årik. till Itiksd. Kanal) flen 8 April 1873, kl. 2 e. ro.
Betänkande, med forslat) till ändringar i It ankor egle/mentets Andra,
Afdelning.
Sedan Utskottet nu genomgått och pröfvat andra afdelningen åt det
vid föregående riksdag stadfästade bankoreglemente, går Utskottet att framställa
de förslag till ändringar af denna afdelnings paragrafer, som föranledts
af framställningar, gjorda dels inom Utskottet, dels af Bankofullmäktige,
och Indika ej, med anledning af väckta motioner eller möjligen blifvande
riksdagsbeslut, anses behöfva göras till föremål för särskildt betänkande till
Riksdagen.
1) T till Utskottet ingifvet memorial hafva Fullmäktige hemstält om ändringar
i de bestämmelser, som för närvarande gälla rörande rättighet att
i Riksbanken å depositions- eller upp- och afskrifningsräkningar insätta
penningar, och i detta hänseende yttrat som följer:
“Vid inrättandet i Riksbanken år 1854 af upp- och afskrifningsråkningar
bl ef rättigheten att erhålla sådan räkning inskränkt till enskilde
personer, i syfte, såsom dåvarande Banko-Utskott i memorial N:o 34 yttrade,
att erfarenhet måtte vinnas om summan af de medel, som på sådan räkning
inginge. På förslag af Banko-Utskottet vid riksdagen 1859 1860 utsträcktes
rättigheten till “enskilda korporationer, bolag och kassör", hvilken bestämmelse
med utbyte vid reglementets omskrifning 18r2 af ordet “kassor mot
»inrättningar® qvarstad, till dess vid sistlidna ars riksdag, i sammanhang
Bih. till Ji/ksd. Prof. 1875. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 1
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
dermed att upp- och afskrifningsmedlen icke vidare skulle i beräknandet af
sedelstocken ingå, bolag, som bedrefvo bankrörelse, uteslötos från erhållande
af upp- och afskrift^ingeräkning. Till det fortfarande uteslutandet från uppoch
afskrifningsräkningarne af allmänna inrättningarne torde väl hafva bidragit,
att dessa förmenats böra hålla sina penningar insatte i den ordning
§ 20 omförmåler eller på deposition utan ränta. Denna mening torde ock
hafva fullt skäl, hvad statens allmänna medel angår, af §§ 23 och 1 1 af
Kongl. Maj:ts stadfästelse och försäkring åt Rikets Ständer på vexel- och
lånebanken af den 3 Oktober 1675 och, i fråga om Stockholms stads medel
och inkomster, af § 8 i samma författning, enligt hvilken stadens medel
skola ga igenom banken och der såsom i eu kassa förvaras.
Men sedan Kongl. Maj:t genom särskilda kungörelser af den 13 November
1874 (Författningssamlingen N:o 92) förordnat om sådan ändring i
instruktionerna för Stockholms stads drätsel- sundhets- och fattigvårdsnämnder,
att stadens medel få insättas i annan bankinrättning än Riksbanken,
lärer tillämpning i denna del af den banken genom 1675 års författning
tillagde rätt icke vara att påräkna. Beträffande åter »allmänna inrättningar»,
Indika särskildt uppräknas i § 20 af bankoreglementet, är det i många fall
svårt att bestämma, om eu inrättning mera är att anse såsom allmän eller
enskild, och någon olägenhet bör ej uppstå derigenom, att möjligen ett antal
inrättningar, Indika kunna anses såsom allmänna, insätta sina penningar på
upp- och afskrifningsräkning, då vederbörande styrelse städse har att pröfva,
huruvida sådan bör dem medgifvas. Under dessa förhållanden har det synts
Fullmäktige bäst, om dels i § 23 icke annan inskränkning i upp- och afskrifningsrörelsen
gjordes, än att från densamma undantoges, jemte bankbolagen,
staten samt dess allmänna verk och kassor, hvilkas medel, så framt
förenämnde Kongl. stadfästelse och försäkring af 1675 eger någon betydelse,
torde böra hallas insatte i Riksbanken, dels ock i § 20 den der gjorda uppräkning
af insättare förkortades till öfverensstämmelse med den föreslagna
lydelsen af § 23.
Med gillande af de skäl Fullmäktige framställ, har Utskottet, i öfverensstämmelse
med deras förslag, ansett sig böra tillstyrka den förändring af
§§ 20 och 23, som här nedan anföres.
2) Vid pröfning af bestämmelserna om medels insättning ä depositionsoch
upp- och afskrifningsräkning samt den insättning på viss tid eller med
på förhand bestämd uppsägningstid, hvarom i § 24 förmäles, har inom Utskottet
framställs den anmärkning, att de inom Riksbanken häfdvunna benämningar
a tvänne af dessa räkningar icke stode i öfverensstämmelse med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
eljest gängse banktermer, och att derför för eu hvar, som ej sätskildt egnade
uppmärksamhet åt detta egna förhållande, misstag och förvexling lått kunde
uppstå om de särskilda räkningar nes natur. I Riksbanken betyder nemligen
»depositionsräkning» fortfarande såsom förut räkning för de medel, som mottagas
utan godtgörelse af ränta och tillhandahallas vid anfordran, under det
»depositionsräkning» i alla andra svenska banker afser medel insatta på bestämd
tid eller med uppsägningsrätt på viss tid samt mot en efter uppsägningstiden
lämpad räntegodtgörelse. När eu sådan form för bankupplåning
vid” 1858 års riksdag godkändes äfven för Riksbanken, crhöllo dessa räkningar,
för att skiljas från de äldre depositionsräkningarne, namnet depositråkningar
och har detta sedermera bibehållits. Ra nu i det allmänna föieställningssättet
namnet depositionsräkning redan har erhållit en betydelse,
som icke öfverensstämmer med den inom Riksbanken vedertagna, och då
derutinnan ingen förändring lärer vara att motse, har Utskottet, som öfver
frågan hört Fullmäktige, pa deras tillstyrkan velat föiesla, att namnen a
dessa räkningar sålunda förändras, att medel, som i Riksbanken insättas på
bestämd tid eller med uppsägning till viss dag samt mot ränta, må föras å
Depositions-r(Bening, samt att räkning å medel som insättas för att utan räntegodtgörelse
tillhandahållas vid anföran må erhålla namnet Folio-råkning,
eu term, som icke torde vålla förvexling med de i andra bankinrättningar
öfliga former för upplåning, och som dessutom har sin anledning deruti, att
för°så insatte medel erlägges af alla andra räkningshafvare utom staten eu
stadgad foliiafgift.
3) Vid förändringen i vissa delar af de paragrafer, som handla om uppoeh
utlåningsrörelsen har Utskottet funnit, att rubrikerna öfver dessa paragrafer
borde erhålla en bättre ordnad uppställning, hvilken är i förslaget
bär nedan iakttagen.
4) Med anledning af ingången skrifvelse från Strömsholms kanalbolag,
hvarest, under förmälan att vid den af bolaget inrättade hamn- och lastageplats
vid Borgå sund, uppläggas betydliga belopp jern från ofvanliggaude
bruk och bergslag, hemställes, huruvida sådan ändring i bankoreglementets
föreskrifter kunde beredas att rätt till belåning af jern, som linnes förvandt
och vågfördt vid kanalbolagets nämnda hamnplats, kunde egarne af jernet
medgifvas, under vilkor antingen att kronofogden i orten vitsordar vågattestens
riktighet eller ock att kanalbolaget i behörig ordning ställer sig
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
till ansvar för de vågförda effekternas förvar och tillhandahållande mot återställande
af vågattesten — hafva Fullmäktige, i till Utskottet stäld skrifvelse,
uttalat den åsigt, att då för beredande af den förmån, man genom denna
lånerörelse velat medgifva åt vissa bergverkens alster, det torde vara angeläget
att, i den mån rörelsen tager nya vägar och begagnar nya upplagsställen,
egarne af der upplagda varor må utan allt för stor omgång
kunna belåna sitt gods i Riksbanken, vore det skäl, att en ändring af bankoreglementet
verkstäldes, i syfte att belåning kunde medgifvas äfven för jern,
som förvarades å andra upplagsplatser än de i städerna upprättade vågar.
Hvad särskildt beträffade Borgå sunds hamnplats, syntes Fullmäktige belåning
af der förvaradt jern kunna utan tvekan medgifvas, så framt bolaget
förbunde sig att ej mindre vara Riksbanken ansvarigt för de varor, som på
grund af intyg från den af bolaget derstädes anstälda person hos Riksbanken
belånades, än äfven hos Riksbanken tillkännagifva, hvilken person, som
för längre eller kortare tid vore såsom uppsyningsman å hamnplatsen och
utgifvare af upplagsbevisen anstäld, och dervid aflemna prof å hans namnteckning,
samt slutligen medgifva, att de upplagda och i Riksbanken belånade
beloppen finge när som helst på Riksbankens räkning af dess ombud
inventeras. Men enär det dock ej syntes behöfligt att hvarje sådan fråga
om godkännande af upplagsplats för belåning af jern in. m. gjordes till föremål
för Riksdagens behandling, eller att hvarje sådan plats, hvarest hos Riksbanken
belånadt jern m. in. kunde få uppläggas, klafve i reglementet angifven,
syntes det kunna åt Fullmäktige öfverlemnas att pröfva, om och på
Indika vilkor belåning måtte på den ena eller andra upplagsplatsen tillåtas.
A de af Fullmäktige anförda skäl, livilka Utskottet funnit förtjena allt
afseende, och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af dem framstälda
förslag, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka den förändring af 30 § mom. 1,
som här nedan är föreslagen.
5) Då å det i §31 mom. 7 omnämnda Kongl. Kommerskollegii kreditiv
det vid 1874 års slut lyftade belopp, med hvars inbetalning anstånd blifvit
medgifvet intill den 30 Juni, redan är till fullo återbetaldt och räkningen
med Kollegiet uppgjord, finnes intet skäl att längre bibehålla detta moment,
hvars borttagande Utskottet derför tillstyrker.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
o
6) Inom Utskottet Tiar vid behandlingen af reglementet blifvit väckt förslag
derom, att sparbanker och folkbanker, med bibehållande af sin rätt, enligt
reglementet, att för kreditiv å de derstädes närmare bestämda belopp vara
befriade från kreditivafgift, måtte berättigas att söka och efter vederbörande
styrelses pröfning erhålla kreditiv äfven till högre belopp, emot skyldighet
att för den del, som öfverstege nyssnämnda, i reglementet stadgade belopp,
erlägga kreditivafgift och för allt hvad å hela kreditivet lyftes betala samma
ränta, som, enligt Fullmäktiges bestämmande, af andra kreditivtagare utgöres.
Fullmäktige, som, häröfver hörda, uttalat sitt gillande åt förslaget, hafva dertill
anfört, att som, i fall detsamma vunne framgång, det åt Riksgäldskontoret
anvisade kreditiv blefve det enda, för hvilket eu lägre i reglementet
faststäld ränta vore gällande, och då Riksgäldskontoret hvarken kunde anses
i behof af en sådan förmån ej heller borde inledas å att till förfång för
andra kreditbehöfvande, begagna sin lånerätt utan verkligt behof, syntes
dem nu gällande stadgande om en för vissa kreditiv nedsatt räntefot böra
helt och hållet utgå ur bankoreglementet.
Utskottet har funnit de för nämnda förändringar anförda skäl vara
fullt tillfredsställande. Det stadgande, som på samma gång det för sparbanker
och folkbanker medgifver en lägre kreditivränta än den vanliga, inskränker
rättigheten att i Riksbanken begagna kreditiv till ett visst belopp,
hvilket dertill är för folkbankerna och alla sparbanker utom Göteborgs och Stockholms
lika stort utan afseende på de olika bankernas olika behof, kan med
rätta anses vara för flera af dessa banker mindre förmånligt, på samma
gång det inkräktar på Riksbankens och dess styrelses vederbörliga frihet och
rätt att förfoga öfver sina tillgångar och af dem draga den afkomst som
vederbör; en inskränkning till förmån för andra inrättningar, som icke synes
stå till sammans med den af Riksdagen i öfrigt fasthållna grundsats, att
hvarje statens verk skall sjelft uppbära fulla inkomsterna af sin rörelse,
hvaraf ock ansetts följa, att Riksbanken i hvarje beröring med andra verk
borde utan någon lindring erlägga alla de utgifter, som till dem lagligen
skola utgå. Och då Riksgäldskontorets nu egande rätt till begagnande af
Riksbankens medel utan full ersättning lika litet synes med denna grundsats
öfverensstämma, utan endast leder dertill, att den ena eller andra inrättningens
ställning och förhållande kunna på bekostnad af eller till orättmätig
förmån för den andra framstå ofördelaktigare eller gynsammare än den
borde vara, bär Utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förslagsställarens
och Fullmäktiges framställning, velat tillstyrka den ändring i detta
hänseende af 31 § mom. 2 sista punkten och mom. 3 samt 36 § som bär
nedan anföres.
6
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
0 I till Utskottet stöld skrifvelse hafva Fullmäktige, med afseende å rlet
nuvarande sättet för behandling af lån med omsättningsrätt, anfört följande:
“Sättet för behandlingen hos Riksbanken af de derifrån utlemnade lån
med omsättningsrätt är särdeles omständligt och egnadt att bereda svårigheter
och onödig omgång såväl åt låntagare som åt Riksbanken sjelf och dess
tjensteman.
Lånen utgifvas såsom bekant i allmänhet med vilkor att återbetalas
med en femtedel hvarje sjette månad, någon gång- också med en tiondedel
hvarje tredje manad. Räntan af räknas i förskott för sex eller tre månader
och för hvarje afbetalning skall af låntagaren ny skuldsedel utfärdas, nyborgen
derå tagas, nya vederhäftighetsbetyg anskaffas, samt i Riksbanken de
aflemnade nya förbindelserna granskas och jemföra» med förut lemnade,
prof v as, förses med anteckningar och i listor och böcker införas, h vills et allt
gör denna lånerörelse särdeles besvärlig för Riksbanken, på samma gång
förmånen för låntagaren af låne vil koren i sjelfva verket upphäfva», och förhållandena
ställa sig helt annorlunda, om rätt beräknas den tid och det besvär
jemte de många, om ock smärre kostnader, som mängden af formaliteter
medtaga.
Att förändra denna å båda sidor olämpliga och besvärliga förrättningsordning
mötte emellertid svårighet, så länge ansfåndstid var medgifven för
afbetalningarnes verkställande, på ett sätt, som gjorde, att hvarken bestämda
förfallotider eller bestämda låuetider funnos. Ett lån kunde betalas på stadgade
tider och inom den afsedda lånetiden två och ett hälft år, ett annat
med begagnande af allt medgifvet rådrum, sfi att omsättningarne verkstäldes
hvar åttonde i stället för hvar sjette månad, och lånetiden utdrogs till nära
ett år längre än den tid, som var afsedd.
Då eu så slapp ordning iakttogs af låntagare, var det förklarligt, att
handläggningen inom Riksbanken ordnades derhän, att hvarje omsättning behandlades
nära nog som ett nytt lån med all den omgång för både banken
och lantagarne, som deraf blef eu följd. Men nya förhållanden hafva inträda
Den gamla s. k. respit-tiden, förut minskad från två månader till en, bär
blifvit borttagen, och tillämpningen af de nya stadgandena hafva fortgått
derhän, att det numera val får anses hafva ingått i låntaga nies erfarenhet
och vanor, att lånen skola på förfallodagarne betalas. Den tidpunkt synes
derför vara kommen, då, till fördel såväl för Riksbanken som låntagande,
den hittills följda förrättningsordningen torde kunna utbytas mot en enklare,
hvarom Fullmäktige ansett sig böra hos Utskottet framställa följande förslag.
I stället att för närvarande ny förbindelse afgifves för hvarje omsättning,
skulle den förbindelse, som vid lånets erhållande afgåfves, ställas på
afbetalning^- med eu femtedel hvarje sjette månad, tills lånet vore betaldt.
Verkstäld afbetalning skulle afskrifva» å skuldsedeln och särskild t bevis
Banko-Utskottets Memorial N:o IS.
7
derom meddelas låntagaren, under åberopande af anteckningen å skuldsedeln.
Försummelse att verkställa afbetalning skulle, liksom nu, leda dertill, att
hela återstående lånet torfolle till betalning och utsöktes. Skyldigheten att
vid afbetalningarnes fullgörande styrka fortfarande vederhäftighet skulle qvarstå,
men Fullmäktige anse att i allmänhet dylikt intyg icke skulle erfordras
vid första och tredje afbetalningarne, enär man utan särdeles äfventyr kunna
låta ett afgifvet och godkändt intyg gälla för ett år, derest icke särskilda
omständigheter någon gång fordra undantag. Nya förbindelser under lanetidcn
skulle således afgifvas endast i fall dödsfall eller konkurs inträffade
eller ock vederhäftigheten för låntagare eller löftesman så försämrades, att
ny säkerhet måste fordras.
lläntan, som hittills förskottsvis afdragits och betalats för sex manader
i sender, synes kunna, på samma sätt som vid Riksbankens öfriga lånerörelse,
betalas i sammanhang med lånebeloppets återbetalande.
Hvad dess belopp beträffar är detta i reglementet bestämdt till fem
procent och är till följd häraf nu lägre än räntan vid all annan Riksbankens
utlåning. Att detta icke är lämpligt i afseende på den utlåningsrörelse,
som gör riksbanken mest göromål och arbete, lärer icke böra bestridas.
Och om, genom antagande af Fullmäktiges förslag, låntagare befrias från
räntans erläggande i förskott samt från anskaffande af nya förbindelser vid
hvarje förfallotid och dertill det besvär och de kostnader, anskaffandet åt
vederhäftighetsbevis ådragit dom, väsendtligen minskas, torde i allt fall någon
förhöjd utgift icke drabba låntagande, om räntan för dessa lån får, lika med
räntan för andra af Riksbanken meddelade län, bestämmas af Fullmäktige,
skulle den ock, under eu penningställning sådan som den nuvarande, sättas
till sex procent. Derutöfver anse Fullmäktige den icke böra få höjas, men
då högre ränta, enligt Kongl. förordningen den 13 September 186-1, icke
får tagas å lån på längre tid än sex månader, hafva Fullmäktige icke ansett
särskild! stadgande derom behöflig! i reglementet, enär ifrågavarande
iån skulle komma att forskrifvas på ända till två och ett hälft år.
1 afseende på den föreslagna förändringen med räntan torde dessutom
böra anmärkas, att om denna lånerörelse betraktas endast ur deras synpunkt,
till hvilkas förmån den egentligen fortgår eller tjensteman i lägre grader,
mindre näringsidkare samt hemrnansegare och brukare, förändringen i räntan
just för de tider, då räntan härigenom blefve högre, för dem medförde
den fördel att härtill anslagne medel icke toges i anspråk af andra klasser
af befolkningen, hvilket eljest lätt blir händelsen, derest genom räntans låghet,
andra lockas att hellre söka lån af dessa medel än i de af dem vanligen
begagnade lånerörelser.
Oanmärkt må. ej heller lemnas, att genom den på senare tid inrättade
kommissionsanstalten, hvilken för Riksbanken medför ej så obetydliga
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
8
kostnader, samtliga Riksbankens låntagare i landsorterna beredts tillfälle afl
utan kommissionärer och afgiftsfritt samt således med väsendtlig besparing
uppgöra sina betalningar med Riksbanken, en förmån som jemförelsevis varit
störst för låntagare med små lån, å hvilka hvarje uppgift uppgått till ett
i förhållande till lånet högre belopp.
Då för andra lånerörelser endast hufvudbestämmelserna upptagas i
reglementet, och det i öfrig! är öfverlåtet åt Fullmäktige att meddela de närmare
bestämmelser, som i förbindelser och kontrakter böra inflyta eller eljest
tjena till efterrättelse, hafva Fullmäktige trott enahanda förfarande böra i afseende
på nu ifrågavarande lånegren iakttagas. Om derföre förslaget finnes
förtjent af bifall och nedan upptagne förändringar af de ställen i reglementet,
der lån med omsättningsrätt omtalas, skulle vinna godkännande, torde
det tillkomma Fullmäktige att meddela de vidare bestämmelser, som för beslutets
verkställande pröfvas nödiga.
Mot den af Fullmäktige föreslagna ändring i sättet för behandling af
omsättningslånen har Utskottet ingen anmärkning att framställa, då densamma
synes leda till eu för låntagarne särdeles förmånlig lättnad, utan att
i nämnvärd mån minska bankens säkerhet. Men om den sålunda medgifna
lättnad ock synes för låntagarne medföra eu fördel, som äfven i penningevurde
i allmänhet kunde antagas uppväga en under vissa förhållanden vidtagen
förhöjning i räntefoten intill den af lagen för räntan å lån utöfver
sex månader medgifna gräns, eller sex procent, har dock Utskottet ansett
den af Fullmäktige förordade bestämmelse icke kunna tillstyrkas, enär eu
förhöjning i räntefoten för dessa lån skulle alltför mycket stöta gängse föreställningsätt
och väcka den tanken, att Riksbanken ej längre egde fylla
den vackra uppgiften att i tider af svårighet och betryck för mindre bemedlade
lånesökande “förebygga ocker och obilliga intressens beräknande enskilde
emellanPå samma gång derför Utskottet i öfrigt funnit sig böra
tillstyrka de af Fullmäktige föreslagne förändringar i §§ 25, 26, 27, 32
mom. 1, 2, 3, 4, 5 och 6, § 33 mom. 2 och 4, § 51, har det, i afseende
å 36 § 1 inom., ansett sig böra föreslå att, då nu för lån med omsättningsrätt
är stadgad en ränta af 5 procent, denna bestämmelse måtte ändras
derhän att för dylika lån må räntan ej utgöra mera än 5 ''/2 procent.
8) Såsom i Utskottets betänkande N:o 10 förmäles har Utskottet att i
anledning af Riksdagens i samband med fastställande af ny aflöningsstat
fattade beslut rörande tiden för afdelningskontorets i Luleå styrelses sam
-
Banko-Utskottets Memorial N:o IG.
9
mantråden, föreslå den förändring i bankoreglemente! som deraf blifver eu
följd, hvilken här nedan i § 37 är iakttagen.
9) Sedan Hudiksvalls filialbank numera upphört och filialbanken i Sundsvall
således numera är den enda återstående af dessa inrättningar, om hvilka
talas i § 39 mom. 4, hafva ordalagen i nämnda moment i öfverensstämmelse
dermed blifvit af Utskottet i nedanstående förslag förändrade.
10) Då Utskottet gillat och faststält ett af Fullmäktige utarbetad! förslag
till ny instruktion för Riksbankens tjensteman, har å det ställe der densamma
i denna afdelning af reglementet omnämnes (i § 15) dess titel blifvit efter
Fullmäktiges förslag ändrad till Stadgar för tjänstgöringen i Riksbankens
Imf vadkontor.
Med anledning deraf att de i § 21 intagna punkterna b) c) nu äfven
förekomma i nämnda stadgar och der rätteligen hafva plats, har Utskottet
föreslagit dessas borttagande ur nämnda paragraf i bankoreglementet; i sammanhang
hvarmed punkterna d) e) f) g) blifvit ändrade till punkterna b) c) d) e).
I öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit anfördt får Utskottet
härmed i ett sammanhang framlägga sina förslag till ändringar i åtskilliga
paragrafer af bankoreglementets andra afdelning och hemställa
att nedanstående paragrafer af bankoreglementet må
erhålla följande förändrade lydelse:
Bih. till Riksd. Prof. 1875. G Sami. 1 Afd. IG Höft. 2
10
Callico- Utskottets Memorial N:o 16.
Nuvarande lydelse:
Afdelning 2.
Föreslagen lydelse:
§
15.
§ 15.
Mom. 5. I fråga om inlösen af brist-| Mom. 5. I fråga om inlösen af bristfälliga
och förslitna sedlar iakttages fälliga och förslitna sedlar iakttages
hvad som är stadgadt dels i Kongl. hvad som är stadgadt dels i Kongl.
Kungörelserna af den 5 Mars , 836, den , Kungörelserna af den 5 Mars 1836, den
4 Februari 1859 och den 7 November ; 4 Februari 1859 och den 7 November
1873 samt dels i instruktionen för | 1873 samt dels i Stadgame för tjenst - Motiv 10.) riksbankens tjenstemän. göringen i riksbankens hufvudkontor.
(Motiv 2.) (!t om depositions- och postrael- C. Om fofioräkningar och post
rörelsen.
vexclrörelseu.
§ 20.
§ 20.
Mom. 1. Af staten samt dess allmänna
verk och kassor, de under städernas sty(Motiv
i.) relser hörande embetsverk och kassor,
allmänna inrättningar, välgörenhetsanstalter,
enskilda stiftelser och bolagsföreningar
samt enskilda personer skall
i Riksbankens så väl hufvud- som afdelningskontor
emottagas och å räkning
föras penningar, under förbindelse för
riksbanken att vid anfordran tillhandahålla
räkningshafvaren hvad å räkningen
innestår; och skola, med undantag
af staten samt dess allmänna verk och
kassor, öfriga räkningshafvare erlägga
den afgift för räkningens hållande, som
af fullmäktige bestämmes
Mom. 1. Af staten samt dess allmänna
verk och kassor, bolag som drifva bankrörelse
och andra, som sådant önska,
skall i riksbankens så väl hufvud- som
afdelningskontor emottagas och å räkning
föras penningar, under förbindelse
för riksbanken att vid anfordran tillhandahålla
räkningshafvaren hvad å
räkningen innestår; och skola, med
undantag af staten samt dess allmänna
verk och kassor, öfriga räkningshafvare
erlägga den afgift för räkningens
hållande, som af fullmäktige bestämmes.
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
11
21.
a) Vexel får ej in blanco transporteras.
aJ Vexel får ej in blanco transporteras.
b) Då vexel af hufVudkontoret utställes,
skall densamma med först afgående
post aviseras afdelningskontoren
eller vederbörande afdelningskontor.
Lika beskaffad avis åligge det afdelningskontor,
som vexel utfärdat, att till
hufvudkontoret och öfriga afdelningskontoren
eller till hufvudkontoret eller
vederbörande afdelningskontor insända.
c) Öfver rörelsen i dess helhet föres
i riksbankens hufvudkontor sammanfattad
och fortgående räkenskap.
d) De penningar, som för ifrågavarande
ändamål insättas i hufvudoch
afdelningskontoren, få icke under
något vilkor i diskonterings-, låneeller
kreditivrörelse användas.
e) Om vid någotdera afdelningskontoret
penningar insättas till högre
belopp, än som för vexlars infriande
anses erforderligt, åligge det fullmäktige
att sådana medel derifrån till
hufvudkontoret infordra, med fullmäktige
leinnad rätt att kunna, der så
nödigt anses, tillåta vederbörande afdelningskontors
styrelse att, vid afsändning
af riksbankens sedlar, desamma
makulera genom derå med
trycksvärta anbragta ord: “Inlöst i
afdelningskontoret i N. N.“
f) Företes till inlösen vid någotdera
afdelningskontoret vexel å större belopp,
än hvartill den hos kontoret varande
behållning uppgår, ege afdelningskoutoret
att för liqvidens verkställande
U tgår.
Utgår.
b ) De penningar, som för i fråga
varande ändamål insättas i hufvudoch
afdelningskontoren, få icke under
något vilkor i diskonterings-, låneeller
kreditivrörelse användas.
c) Om vid någotdera afdelningskontoret
penningar insättas till högre
belopp, än som för vexlars infriande
anses erforderligt, åligge det fullmäktige
att sådana medel derifrån till
hufvudkontoret infordra, med fullmäktige
lemnad rätt att kunna, der så
nödigt anses, tillåta vederbörande afdelningskontors
styrelse att, vid afsändning
af riksbankens sedlar, desamma
makulera genom derå med trycksvärta
anbragta ord: “Inlöst i afdelnigskontoret
i N. N.“
d) Företes till inlösen vid någotdera
afdelningskontoret vexel å större
belopp, än hvartill den hos kontoret
varande behållning uppgår, ege afdelningskontoret
att för liqvidens verk
-
{Motiv.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Motiv. ■/
(Motiv, t
'' - Banko-Utskottets
utgifva assignation ä hufvudkontoret;
gällande härvid till efterrättelse hvad
som i afseende å afdelningskontorens
assignering i (ifrigt är eller varder
stadgadt.
g) I händelse åter de i hufvudkontoret
insatta medel skulle vid något
tillfälle vara otillräckliga för infriande
af vexlar eller af sådana assignationer,
so in, enligt föregående moment,
kunna af afdelningskontoren utfärdas,
må fullmäktige begagna förskott, hvilket
genast, då tillgången det medgifver,
återbetalas.
E. Om Upp- och ii t bild ags-, diskonterings-
och krcditivrörelscn.
)
§ 28.
Mom. 1. I riksbankens liufvudoch
afdelningskontor emottagas, efter
vederbörande styrelses pröfning, penningar
på upp- och afskrifningsräkning
af så väl enskilda personer, som en- j
skilda korporationer och inrättningar, j
äfvensom af bolag, som ej bedrifva j
bankrörelse, under följande hufvud- I
sakliga vilkor, nemligen:
§ 24.
I riksbankens hufvud- och afdel- j
ningskontor mottagas ock, efter veder- 1
Memorial N:o 16.
ställande utgifva assignation å hufvudkontoret;
gällande härvid till efterrättelse
hvad som i afseende å afdelningskontorens
assignering i öfrigt är
eller varder stadgadt.
e) I händelse åter de i hufvudkontoret
insatta medel skulle vid något
tillfälle vara otillräckliga för infriande
af vexlar eller af sådana assignation^'',
som enligt punkten d) kunna af afdelningskontoren
utfärdas, må fullmäktige
begagna förskott, hvilket genast, då
tillgången det medgifver, återbetalas.
E. Om upp- och utlåiiingsrörelscii.
1. Om Upp- och afskrlfnings- och
depositionsrörelsen.
§ 28.
Mom. 1. I riksbankens hufvudoch
afdelningskontor emottagas, efter
vederbörande styrelses pröfning, penningar
på tipp- och afskrifningsräkning,
dock att sådan räkning icke öppnas
för Uaten, dess allmänna verk och
kassör, eller bolag, som drifva bankrörelse.
För dessa räkningar gälle följande
hufvudsakliga vilkor, nemligen:
§ 24.
L riksbankens hufvud- och afdelningskontor
mottagas ock, efter veder
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
13
börande styrelses pröfning, penningar
att återbetalas antingen å bestämd dag
efter insättningen eller efter viss, på förhand
bestämd, ömsesidig uppsägning
under följande vilkor:
Riksbankens utlåningsrörelse bedrifves
genom afdelningskontoret i Göteborg
för Hallands, Göteborgs och Bohus,
Elfsborgs och Skaraborgs län;
genom afdelningskontoret i Malmö för
Blekinge, Christianstads ocli Malmöhus
län; genom afdelningskontoret i Luleå
för Westerbottons och Norrbottens län;
genom afdelningskontoret i Wisby för
Gotlands län, samt genom riksbankens
hufvudkontor för rikets alla öfriga län;
dock att hinder icke möter mot meddelande
af lån utan omsättningsrätt
mot realsäkerhet samt kreditiv mot enahanda
slags säkerhet, utan afseende på
den här ofvan bestämda distriktsindelning.
§ 26.
Denna rörelse omfattar:
1) Diskontering af vexlar;
2) utlåning mot hypotek af löpande
förskrifning, aktier, publika papper
eller annan säkerhet;
3) utlåning mot pant af vågförda
effekter;
börande styrelses pröfning, penningar
på deposition^åkning att återbetalas
antingen å bestämd dag efter insättningen
eller efter viss, på förhand bestämd
uppsägning, under följande vilkor:
-
2. Utlåningsrörelsen.
§ 25.
Riksbankens utlåningsrörelse drifves
genom afdelningskontoret i Göteborg
för Hallands, Göteborgs och Bohus,
Elfsborgs och Skaraborgs län; genom
afdelningskontoret i Malmö för Blekinge,
Christianstads och Malmöhus
län; genom afdelningskontoret i Luleå
för Vesterbottens och Norbottens län;
genom afdelningskontoret i Yisby för
Gotlands län, samt genom riksbankens
hufvudkontor för rikets alla öfriga län;
dock att hinder icke möter mot meddelande
af lån utan afbetalning sv&tt mot
realsäkerhet samt kreditiv mot enahanda
slags säkerhet, utan afseende på den
här ofvan bestämda distriktsindelning.
§ 26.
Utlåningsrörelsen omfattar:
a) Diskontering af vexlar;
b) utlåning mot hypotek af löpande
förskrifning, aktier, publika papper eller
annan säkerhet;
c) utlåning mot pant af vågförda
effekter;
{Motiv 2.)
(Motiv 3)
(Motiv. 7)
14
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
(Motiv. 7)
(Motiv. 7)
(Motiv. 7)
(Motiv. «y)
4) beviljande af kassakreditiv; och
5) utlåning med omsättningsrätt.
§ 27.
Mom. 1. Till utlåning med omsättningsrätt
skola, i den mån ingifna
lånehandlingar dertill föranleda, användas
högst tio millioner kronor,
egande fullmäktige att för den i punkterna
1, 2, 3 och 4 af nästföregående
§ omförmälda diskontering, utlåning
och kassakreditivrörelse använda dels
de genom upplåning enligt §§23 och
24 tillgängliga medel, dels af riksbankens
egna fonder hvad som för
nämnde rörelse kan afses.
Mom. 2. Fördelningen emellan
riksbankens hufvud- och afdelningskontor
af de till utlåningsrörelsen afsedda
medel bestämmes af fullmäktige;
dock bör i allmänhet såsom grund för
fördelningen af det till utlåning med
omsättningsrätt afsedda belopp iakttagas,
att deraf beräknas:
Diskontering af vexlar.
§.28.
d) beviljande af kassakreditiv; och
e) utlåning mot återbetalning pa bestämda
tider.
§ 27.
Mom. 1. Till utlåning mot återbetalning
på bestämda tider skola, i
den mån ingifna lånehandlingar dertill
föranleda, användas högst tio millioner
kronor; egande fullmäktige att för den
i punkterna a), b), c) och d) åt näst
föregående paragraf omförmälda diskontering,
utlåning och kassakreditivrörelse
använda dels de genom upplåning enligt
§§ 23 och 24 tillgängliga medel,
dels af riksbankens egna fonder hvad
som för nämnda rörelse kan afses.
Mom. 2. Fördelningen mellan riksbankens
hufvud- och afdelningskontor
af de till utlåningsrörelsen afsedda
medel bestämmes af fullmäktige; dock
bör i allmänhet såsom grund för fördelningen
af det till afbetalning slån
afsedda belopp iakttagas, att deraf beräknas
:
a) Diskontering of vexlar.
§ 28.
Banko- Utskottets Memorial N:o 16.
15
I tliiiiing mot hypotek af löpande lörskiif- I)) Utlåning litet hypotek al löpande forskrif- (Muliv- •>)
ning, aktier, pnltiika papper eller annan ning, aktier, publika papper eller annan
säkerhet. säkerhet.
§ 29.
§ 29.
Utlåning mot pant af vågförda elfekter.
§ 30.
Mora. 1. Utlåning sker mot lånesökandes
förbindelse och pant enligt
medföljande på riksbankens hufvudkontor
eller vederbörligt afdelningskontor
öfverlåten vågattest:
1 :o) af nedannärnnde på vågar inom
riket upplagda effekter af svensk tillverkning,
nemligen: smidt och valsadt
jern, jernmanufaktur, stål, messing och
koppar af alla slag, samt alun och
bly; börande i vågattester från Stockholms
och Göteborgs vågar panten
upptagas till namn, sort och vigt, samt
i attester från öfriga vågar äfven till
stämplar, dimensioner, stång- eller
stycketal, med uppgift tillika, huruvida
panten finnes antingen i sjelfva
våghuset eller å annat förvaringsställe;
och
2:o) af svenskt tackjern, som i enlighet
med gällande författningar är
behörigen stämplad t och märkt samt
upplagdt antingen å jernväg i Stockholm
eller Göteborg, eller i någon af
öfriga inom riket befintliga jernvågar,
vid hvilka vågmästare äro anstälde
och som stå under tillsyn och ansvarighet
af städernas magistrater; börande
vågattesten innehålla bestämd
uppgift å namnet på och stämpeln för
c) Utlåning mot pant af vågförda effekt er.
§ 30.
Mom. 1. Utlåning sker mot låntsökandens
förbindelse och pant enligt
medföljande på riksbankens liufvudkontor
eller vederbörande afdelningskontor
öfverlåtet upplagsbevis å smidt
eller valsadt jern, jernmanufaktur,
tackjern, stäf koppar, messing, alun
och bly af svensk tillverkning, liggande
å väg eller annan plats under
tillsyn och ansvarighet af stadsmyndighet,
eller och af samfund eller
bolag, hvars åtaganden i nämnda afseenden
fullmäktige pröfvat vara för
riksbanken betryggande; börande i upplagsbevis
panten upptagas till ämne,
sort och vigt, med sädana kännetecken,
att den karl från andra upplag ä platsen
skiljas; dock att. uti upplagsbevis
från Stockholms oeh Göteborgs vågar,
panten, så vidt den icke består af tackjern,
endast upptages till ämne, sort
och vigt.
(Motiv. 3)
(Mo''iv. 4)
Banko- Utskottets Memorial N:o 16.
16
den hytta, hvarest taokjernet är till- :
verkadt, samt vigten.
d) Beviljande af kreditiv.
§ 31.
Mom. 1. — — — — —
Beviljande af kreditiv.
§ 31.
Mom. 1. — — — —
Mom. 2. Inträdes- eller kreditivafgiftens
belopp bestämmes af fullmäktige
och kan vara olika för de särskilda
kreditivhafvarne.
Från erläggandet af sådan afgift äro
riksgäldskontoret, sparbanker och s. k.
folkbanker befriade.
{Motiv. 6)
Mom. 3. Riksgäldskontoret eget’att
begagna ett kreditiv af 1,500,000
kronor.
Kreditiv må beviljas: till Stockholms
stads sparbank å högst 50,000 kronor,
till Göteborgs sparbank högst 20,000
kronor, till hvar och en af öfriga sparbanker
samt till folkbank högst 10,000
kronor.
I öfrigt eget’ vederbörande styrelse
att i hvarje fall bestämma huru stort
belopp må kreditivsökande beviljas.
Mom. 4. — — — — — — —
Mom. 2. Inträdes- eller kreditivafgiftens
belopp bestämmes af fullmäktige
och kan vara olika för de särskilda
kreditivhafvarne. Sådan afgift
pa föres icke riksgäldskontoret; icke
heller sparbanker och folkbanker för
hvad af dem beviljade kreditivbelopp
som icke öfver stiger: för Stockholms
stads sparbank 50,000 kronor, för Göteborgs
sparbank 20,000 kronor samt för
hvarje af de öfriga 10,000 kronor.
Mom. 3. Riksgäldskontoret eger att
vid hufvudkontoret begagna ett kreditiv
af högst 1,500,000 kronor; men i öfrigt
tillkommer det vederbörande styrelse
att i hvarje fall bestämma, huru
stort kreditiv må sökande beviljas.
Mom. 4. — — — — — — —
Mom. 5. — — — — —
Mom. 5. — — — — — — —
Mom. 6.
Mom. 6.
Banko-Utskottets Memorial N:& 16. 17
Mom. 7. Med återbetalningen till
riksbanken af det belopp, som kan
vid 1874 års slut vara lyftadt å det
Kongl. Kommerskollegium för detta
år beviljade kreditiv å 500,000 R:dr,
eger kollegium begagna uppskof intill
den 30 Juni 1875, å hvilken dag
nämda belopp med derå upplupen ränta
senast skall vara till Riksbanken inbetaldt.
Utlåning med omsättningsrätt.
§ 32.
Mom. 1. Utlåning med omsättningsrätt
sker mot lånesökandes förbindelse,
antingen åtföljd af löpande förskrifning,
accepterad invisning, aktier, publika
papper eller andra hypoteker, som
fullmäktige eller vederbörande styrelse
anse innefatta fullkomlig säkerhet för
det sökta lånet, eller ock försedd med
borgen.
Mom. 2. Lånetiden får ej öfverstiga
sex månader, men lånen må,
såsom hittills, omsättas; dock på högst
sex månader hvarje gång.
Mom. 3. Lån må ej utgifvas å
mindre belopp än 400 kronor, eller
annorlunda än å hela tiotal kronor
derutöfver.
Mom. 4. Vid omsättning på jemna
sex månader fordras minst en femBih.
till Biksd. Prof. 1875. 6 Sand. .
Utgår.
e) Utlåning mot återbetalning på bestämda
tider.
§ 32.
Mom. 1. Afbetalningslånlemnas mot
lånesökandes förbindelse, åtföljd såsom
pant af löpande förskrifning eller annat
värdepapper, som pröfvas innefatta
full säkerhet för kapital och ränta,
eller ock försedd med borgen, såsom
för egen skuld.
Mom. 2. Länen återbetalas medelst
erläggande hvar sjette månad efter
utlåning sdag en af en femtedel utaf
lånebeloppet jemte upplupen ränta, vid
äfventyr, om sådant försummas, att
hela obetalda delen af lånet varder till
betalning förfallen.
Mom. 3. Lån utgifvas ej å mindre
belopp än 400 kronor eller å helt
tiotal kronor derutöfver.
Mom. 4. För lån utgifna mot borgen
åligger det låntagaren att vid hvarje
Afd. 13 Höft, 3
(Motiv 5)
(Motiv 3.)
[Motiv 7.)
[Motiv 7.)
[Motiv 7.)
[Motiv 7.)
18
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
tedels afbetalning efter ursprungliga
kapitalet, samt i förhållande derefter
vid kortare omsättningstider till och
{Motiv 7.) med tre månader, då afbetalningen
blifver minst en tiondedel; och får
ingen inbetalning till ringare än detta
sistnämnda belopp ega rum, om ock
omsättning skulle sökas på kortare tid
än tre månader.
Mom. 5. Derest, vid omsättning af
lån, felaktighet å de inlemnade låne(M°tiv
7.) handlingar^ förefinnes, är lånesökande
berättigad till erhållande af eu månads
anstånd från förfallodagen räknadt, för
handlingarnes inlemnande ånyo, under
vilkor likväl att den föreskrifna inbetalningen
blifvit senast å lånets förförfallodag
verkstäld, samt att Riksbankens
säkerhet genom anståndet icke
äfventyras.
Mom. (i. Inlemnas till hufvud- eller
afdelningskontor ansökningar om lån
{Motiv 7.) från denna fond å större, sammanlagdt
belopp än tillgångarne medgifva, beviljas
lånen i den ordning, anmälan
derom ingått.
af betalningstid, om sä fordras, förete
bevis om egen och löftesmäns fortfarande
vederhäftighet eller och, att
ställa ny säkerhet, som godkännes, vid
;påföljd, att eljest hela återstående lånebeloppet
anses förfallet.
Mom. 5. Öf''riga bestämmelser, som
för Riksbankens säkerhet kunna i afseende
å denna länegren anses erforderliga,
meddelas af Fullmäktige.
Mom. 6. Inlemnas till hufvud- eller
afdelningskontor ansökningar om lån
af detta slag å större sammanlagdt
belopp än tillgångarne medgifva, beviljas
lånen i den ordning, anmälan
derom ingått.
(Motiv 3.) Allmänna bestämmelser angående ; Allmänna bestämmelser angående
diskonterings-, utlåtnings- och : utlånings-rörelsen.
kreditivrörelsen.
§ 35.
Mom. 2. Diskontering, lån eller
kreditiv må ej heller beviljas annan
än den, som är inom lånedistriktet
§ 33.
Mom. 1. — ■— — — — —- —
Mom. 2. Diskontering, lån eller
kreditiv må ej heller beviljas annan
än den, som är inom lånedistriktet
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
19
mantalsskrifven, dock att denna inskränkning
ej gäller i afseende på
kreditiv och lån utan omsättningsrätt,
så framt realsäkerhet ställes.
Mom. 4. Såsom låntagare får ej någon
häfta för högre lån med omsättningsrätt,
än sex tusen kronor.
§ 34.
Mom. 1. Förbindelse för nytt eller
omsättning af redan erhållet lån, eller
för kreditiv skall, derest låntagares eller
löftesmäns vederhäftighet ej är af styrelsen
känd eller den erbjudna panten
icke, ensam för sig, anses innefatta
fullgod säkerhet, vara försedd med
antingen officielt intyg af länsstyrelse
eller, å landet, af domhafvanden
i orten, eller, i stad, af magistraten
eller borgmästaren, den senare å embetets
vägnar, eller ock med af enskild
man, för hvilken styrelsen hyser fullt
förtroende, utfårdadt bevis angående
vederhäfti gheten.
§ 35.
§ 36.
Mom. 1. Räntan å lån med omsättningsrätt
utgör fem procent för år
räknadt och afdrages i förskott.
Vid vexeldiskontering samt öfrig utlåning
ega fullmäktige bestämma räntan
med afseende å så väl penningeställ
-
mantalsskrifven, dock att denna inskränkning
ej gäller i afseende på
kreditiv och lån utan afbetalning svätt,
så framt derför ställes säkerhet i fast
egendom, vågförda effekter, aktier eller
obligationer.
Mom. 3. — — —------
Mom, 4. Såsom låntagare får ej någon
häfta för högre lån med afbetalningsrätt
än sex tusen kronor.
§ 34.
Moln. 1. Förbindelse för lån eller kreditiv
skall, derest låntagares eller löftesmäns
vederhäftighet ej är af styrelsen känd
eller den erbjudna panten icke, ensam
för sig, anses innefatta fullgod säkerhet,
vara försedd med embetsintyg af länsstyrelse.
, magistrat, borgmästare eller
domhafvande, eller ock med af enskild
man, för hvilken styrelsen hyser fullt
förtroende, utfärd adt bevis angående
vederhäftigheten.
35.
§ 36.
Mom. 1. Räntan för lån och kreditiv
samt vid köp af vexlar ega fullmäktige
bestämma med afseende å så väl penningeställningen
som utlåningstiåen och
de säkerheter, hvilka erbjudas; dock att
räntan för afbetalningslån ej får utgöra
{Motiv 7.)
(Motiv 7.)
{Motiv 7.)
{Motiv 7.)
20
Banko-Utskottets Memorial N:o 16.
ningen som betalningstiden och de säkerheter,
hvilka erbjudas; och kan denna
ränta vara olika i riksbankens huf(Motiv
7.; vedkontor och vid hvardera afdelningskontoret.
Räntan erlägges å den
i skuldförbindelsen utfästade tid.
mera än fem och en half procent för
år raknadt. Räntan kan vara olika i
riksbankens hufvudkontor och vid
hvartdera afdelningskontoret.
Mom. 2. För de summor, som lyftas
eller insätttas å kassakreditiv, beräknas
å kreditiven till Riksgäldskontoret,
(Motiv 6) Kongl. Kommerskollegium, sparbanker
1 och g. k. folkbanker fyra procent ränta,
men å öfriga kreditiv den ränta, Fullmäktige
med afseende å penningeställningen
hafva att bestämma.
Utgår.
(Motiv 7.)
Mom. 3. För lån, som ej senast å
förfallo dagen, antingen till fullo inbetalas
eller liqvideras genom omsättning,
der sådan får ega rum, samt för de
kassakreditiv, som icke betalas i enlighet
med gällande kontrakt, beräknas
från förfallodagen sex procent ränta,
för år räknadt, der ej högre ränta är
å försträckningen betingad, i hvilket
fall denna högre ränta utgår intill dess
full betalning sker.
Mom. 2. För låne- och hreditivbelopp,
som ej senast å förfallodagen
betalas, påföres från nämnda dag sex
procent ränta för år räknadt, der ej
högre ränta är å försträckningen betingad,
i hvilket fall denna högre ränta
utgår intill dess full betalning sker.
§ 37.
§ 37.
(Motiv 8.)
Diskontering och utlåning sker i
Riksbankens hufvudkontor samt vid
afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö alla söknedagar samt vid afdelningskontoren
i Luleå och Wisby
minst två dagar i veckan.
Diskontering och utlåning sker i
Riksbankens hufvudkontor samt vid afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö
alla söknedagar, vid afdelningskontoret
i Luleå minst tre, och vid afdelningskontoret
i Yisby minst två dagar
veckan.
Banko- Ijtskottets Memorial N:o 16.
21
§ 38.
§ 39. ! § 39.
Mom. 4. I afseende på försträck- Mom. 4. I afseende på försträckningarne
till ännu qvarvarande filial- ningen till den ännu qvarvarande filialbanker
tjenar till efterrättelse hvad { banker tjenar till efterrättelse hvad
derom är stadgadt i § 44 af Banko- j derom är stadgadt i § 44 af banko- (Motiv 9-)
reglementet under It! Maj 1871. j reglementet.
Stockholm den 6 April 1875.
På Utskottets vägnar:
J. v SCHWERIN.
Emot Utskottets beslut i § 36 angående räntan å afbetalningslån, anmäldes
reservation af Herr Ekman, som ansåg, att Utskottet bort, i öfverensstämmelse
med Herrar fullmäktiges förslag, tillstyrka följande lydelse af denna
punkt:
§ 36, mom. 1. Räntan för lån och kreditiv samt vid köp af vexlar ega
fullmäktige bestämma med afseende å så väl penningeställningen som utlåningstiden
och de säkerheter, hvilka erbjudas; och kan denna ränta vara olika i
riksbankens hufvudkontor och vid hvardera afdelningskontoret.
Häri instämde Herrar Friherre von Schwerin, Gumcdius, Peyron och
Hammarberg, hvarjemte Herr Botlig anmälde, att han icke öfvervarit frågans
behandling.
Bill. till Biksd. Prof. 1875. 6 Sami. 1 Afä. 13 Häft.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.