Sök i Ratio Lex

Komtitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 1

1875-02-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1875:1, Komtitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Komtitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 1.

1

No 1.

Ank. till Riksd. Kansli deii 12 Febr. 1875, kl. 12 midd.

Konstitutions-XJtskottets Utlutande, i anledning af Herr Malmbergs

motion om ändring af 14 S Riksdags-ordningen.

I ofvanberörda, inom Andra Kammaren väckta och till Utskottet remitterade

motion (N:o 38) har motionären förmält, bland annat, att, sedan

den nya Riksdags-ordningen antogs till efterlefnad, de gamla råmärkena

emellan olika samhällsklasser val blifvit mer och mer otydliga, men att ännu

qvarstode tydliga qvarlefvor af dessa märken, Indika måste utplånas innan

svenska folket kunde framstå såsom ett och i enig samverkan arbeta på

fosterlandets utveckling till lycka och framgång; och då vårt land behöfde

alla goda medborgares moraliska och materiela understöd för att gå sin utveckling

till mötes, hade man icke råd att ställa största delen af landets

befolkning utom samhället, förnekad de af vår Herre åt menniskan gifna

naturliga och oförytterlig rättigheter. Yisserligen vore att önska, att alla,

som erlade bevillning till staten, kunde tillerkännas valrätt och valbarhet

till riksdagsman; men denna önskan kunde antagligen ej varda uppfödd förr

än folkbildningen blifvit mera grundlig och allmän samt de personer blifvit

afdöda, som ännu stode sörjande vid ståndsrepresentationens graf. Att deremot

nedsätta nuvarande census från 800 till 600 kronors uppskattad årlig

inkomst vore att emot våra bättre arbetare öfva en enkel rättvisa, som

skulle gagna vårt land. — Enär likväl penningen ensam hvarken borde

eller kunde vara en gradmätare för utöfvande af medborgerliga rättigheter,

der kunskaper och sedlig bildning saknades, vore det önskvärdt, att, jemte

den ofvannämnde census, äfven stadgades ett visst kunskapsmått, hvartill

Bill. till Riksd. Prof. 1875. 3 Sami. 1 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-TJtskoliets Utlåtande N:o 1.

miniraibestämmelsen i vår folkskolestadga kunde antagas. — På grund häraf

har motionären yrkat, att Riksdags-ordningens 14 § måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

»Valrätt och valbarhet tillkommer inom den kommun, der han är bosatt,

en hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man,

hvilken antingen eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på

landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst ett tusen kronor eller för

lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde

ej understigande sex tusen kronor, eller ock erlägger till staten bevillning

för en till minst sex hundra kronor uppskattad årlig inkomst samt inhemtat

de kunskaper, som folkskolestadgan i sitt minimum bestämmer.»

Såsom af ofvanstående redogörelse inhemtas, afser motionären med sitt

förslag två särskilda förändringar i Riksdags-ordningens nuvarande bestämmelser

angående valrätt och deraf följande valbarhet till Andra Kammaren,

nemligen dels nedsättning af census från 800 till 600 kronor och dels bestämmandet

af ett visst kunskapsmått.

Hvad nu den första af dessa ifrågasatta förändringar angår, torde de

grunder, hvilka motionären till stöd för densamma hufvudsakligen åberopat,

icke vid närmare granskning befinnas hållbara. »Utom samhället» lärer ingen

kunna anses vara stäld, som åtnjuter skydd af landets lagar samt gagn

af landets inrättningar; och ej heller torde med fog kunna sägas, att rättigheten

att välja riksdagsman eller att sjelf kunna dertill väljas utgör en åt

menniskans »naturliga och oförytterliga rättigheter». I fråga om riksdagsmannaval

torde nemligen ingen sjelfskrifven rättighet finnas, utan lärer väl

rätten i detta afseende uteslutande bero derpå, huruvida dess medgifvande i

pröfvas vara för samhället i dess helhet gagneligt eller icke.

Eu sådan pröfning har i fråga om nedsättning eller upphäfvande åt

census för valrätt och valbarhet till Andra Kammaren egt rum vid icke

mindre än fem af de sedan den nya Riksdags-ordningens införande förflutna

åtta riksdagarne, utan att vid någon enda af samma riksdagar de derom

framstå! da förslag blifvit af Konsti tu tions-Utskottet tillstyrkta eller af någon

Riksdagens Kammare antagne. Vid detta förhållande och då Utskottet

saknar skäl förutsätta, att samma representation, som under de begge sistlidna

åren afslog då väckta motioner om nedsättning af census, nu skulle

mera än förut vara hågad att besluta ett sådant steg, anser Utskottet sig

ej heller nu böra motionen i denna del till bifall förorda, helst då i betraktande

tages, att, sedan no gällande bestämmelser började att lända till

efterrättelse, arbetslönen i allmänhet så stigit eller, hvilket torde vara lik
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutiom-Utskottets Utlåtande N:o 1.

3

tydligt, penningevärdet så fallit, att eu betydlig’ förändring i den riktning,

motionären åsyftat, redan af sig sjelf inträdt samt antagligen än vidare kommer

att göra sig gällande.

Beträffande härefter förslaget att i Riksdagsordningen införa bestämmandet

af ett visst kunskapsmått såsom vilkor för valrätt och valbarhet till

Andra Kammaren, så finner Utskottet väl, lika med motionären, det vara

i högsta grad ömkligt, att kunskaper och sedlig bildning förefinnas hos så

väl valmännen, som dem, hvilka genom valet tilldelas förtroendet att såsom

representanter för svenska folket deltaga i det igtiga arbete, som tillhör

Riksdagen; men i fråga om möjligheten att på det af motionären föreslagna

sätt erhålla säkerhet för vinnande af detta önskningsmål kan Utskottet

deremot icke dela motionärens åsigt; och äfven om man hvarken

vill fästa sig vid det rent af vidriga eller åtminstone löjliga, som skulle

ligga deri att låta alla de valmän eller riksdagsmannakandidater, hvilkas skoltid

infallit innan Kongl. folkskolestadgan af den 18 Juni 1842 trädde i

gällande kraft, undergå examen till utrönande af deras kunskaper, eller skyggar

för svårigheten att inrätta för ändamålet lämpliga examenskommissioner,

måste man likväl medgifva, att, derest verkligen stadgande af ett visst kunskapsmått

skulle i det ifrågavarande hänseendet anses nödvändigt, detta kunskapsmått

blifvit i motionärens förslag alltför knappt tilltaget. Nödig kunskap

i wren och flytande innanläsning afl svenska språket, sä latinsk som

svensk stil; religionskunskap och biblisk historia till den grad, som erfordras

för att kunna hos presterskap^ börja den egentliga nattvardsläsningen;

kyrkosång med undantag för dem, som dertill sakna allt anlag;

skrifva och de fyra räknesätten i hela tal» är uppenbarligen en kunskap

af så elementär beskaffenhet, att införande i grundlag af ett stadgande om

samma kunskaps inhemtande såsom vilkor för rättighet att utöfva representantkallet

skulle innebära eu förnärmelse mot den Kammare, för hyilken dylika

bestämmelser ansetts erforderliga.

I anledning häraf och då det i allt fall är för Utskottet klart, att

inga garantier i ofvan antydda syftning kunna genom grundlagsstadganden

vinnas, tvekar Utskottet icke att jemväl i denna del afstyrka motionärens

framställning’.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

att Herr Malmbergs förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 12 Februari 1875.

o

A Utskottets vägnar:

T1I. MUNOK af ROSENSCHÖLD.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.