Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till förändrad lydelse af SO § Regeringsformen.

1875-02-26 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1875:3, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till förändrad lydelse af SO § Regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:» 3.

1

N:e S.

Ank. till Riksd. Kansli den 26 Febr. 1875, kl. 12 midd.

Konstitutions- Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds

nådiga proposition till Riksdagen med förslag till förändrad

lydelse af SO § Regeringsformen.

I hufvudsakligt ändamål att, derest en nödvändig omdaning af rikets

försvarsväsende skulle påkalla indelningsverkets upphäfvande eller rubbning,

bereda den i stället för indelningsverket inträdande organisationen af forsvarsväsendet

enahanda fasthet eller säkerhet, som Regeringsformens 80 §

gifvit åt den närvarande, lät Kong!. Maj:t till 1874 års Riksdag aflåta nådig

proposition om ett tillägg till berörde paragraf åt följande lydelse:

“Varder genom särskild lag, med indelningsverkets upphäfvande, annan grund

lagd för ordnandet af krigsmakten till lands och sjös, då må ej ändring i

sådan lag göras utan af Konungen och Riksdagen samfält.“

I samma ändamål har nu Kong]. Maj:t, då Riksdagen ansett sig icke

böra den sålunda föreslagna lydelsen af nämnda grundlagsbud bifalla, i nådig

proposition den 16 nästlidne Januari (N:o 17), som åt Riksdagens begge

Kamrar blifvit till Konstitutions-Utskottet öfverlemnad, föreslagit Riksdagen

att antaga följande tillägg till SO § Regeringsformen:

»Finna Konungen och Riksdagen nödigt att, med ändring eller upphäfvande

af indelningsverket, stadga nya grunder för krigsmaktens ordnande;

dä skola dessa grunder samt för deras tillämpning oundgängliga

anslag fastställas genom lag, som ej md, utan genom Konungs och Riksdags

sammanstämmande beslut, ändras eller upphö fras.»

Bih. til! Riksd. Prof. 1875.

Sami. 2 Höft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

KonstUutiom-UtslcoUets Utlåtande N:o 3.

Såsom lätteligen synes, förefinnes en väsentlig olikhet emellan ofvannämnda,

af Kongl. Magt framlagda förslag, af Indika det ena, enligt sin

ordalydelse, blott afsett den grund, som genom särskild lag kunde läggas

för ordnandet af krigsmakten till lands och sjös, men det andra uttryckligen

omnämner icke allenast de nya grunderne för krigsmaktens ordnande, utan

jemväl de för deras tillämpning oundgängliga anslag.

Till följd af detta senare förslag har Utskottet ansett sig böra närmare

utreda ifrågavarande grundlagsparagrafs uppkomst och den sannolika

afsigten dermed.

Härvid visar sig, att det i paragrafen införda stadgande om indelningsverkets

orubblighet och dess ställande under begge statsmakternes gemensamma

skydd tillkommit på en tid, då, till följd af de olyckor enväldet haft

med sig. en betydlig utvidgning af Riksdagens eller dåvarande Riksens

Ständers rättigheter ansågs vara af behof vet påkallad. Nämnda stadgande

förekommer nemligen för första gången i Regeringsformen den 21 Februari

1719, hvars 20 § lyder sålunda:

“Hela Riksens krigsmakt till lands och sjös med dess högsta öfveroch

underbefäl måste aflägga huld- och tro-hetsed Kongl. Maj:t, Riket och

Ständerna efter det uppsatta formuläret. Så blifver ock krigsmakten till

häst och fot, sä väl som båtsmanshåll et, vid sin indelning och de med

allmogen samt städerne upprättade kontrakter, hvilka noga bära efterlefva^

och i akt tagas intilldess Kongl. Maf.t och Ständerna nödigt finna

någon ändring derutinnan att gorå, då all olikhet och oreda tillbörligen

kommer att rättas. Skulle någon dess egendom olagligen vara afhänd

samt på officerarne och betjenterne indelt, sfi betages den ej att återvinna

och igen bekomma densamma; dock att ingalunda under påstående kriget

roteringen och rusthållen måtte rubbas och ändras."

25 § i Regeringsformen den 2 Maj 1720 erhöll sedermera eu med

ofvanstående 20 § lika lydelse utom deri, att sista punkten “Skulle någon

---rubbas och ändras" derifrån uteslöts; hvarefter i Regeringsformen

den 21 Augusti 1772, § 18, blott den ytterligare förändring gjordes, att

slutorden kommo att lyda: “intilldess Kong]. Maj:t och Ständerna nödigt

finna någon ändring derutinnan samfält att göra." Slutligen antogs vid

stiftandet af Regeringsformen den (1 Juni 1809 den lydelse af ifrågavarande

80 §, som ännu är gällande och hvilken här nedan återfinnes.

Af Bondeståndet anmärktes sedermera, att den tillagda slutmeningen

syntes böra utlemnas, helst den kunde anses lägga ett olämpligt band på

antagandet af en ny rotering, som framdeles kunde finnas nödig och billig;

hvarpå Konstitutions-Utskottet i memorial den 29 November 1809 svarade,

att en sådan ny eller förbättrad rotering visserligen icke kunde förhindras

då den enligt paragrafens lydelse tillkomma genom Konungs och Ständers

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

3

sammanstämmande beslut, men att denne paragraf emellertid lenmat

en säkerhet emot alla i annan ordning vidtagande anstalter till en ny

eller förökad rotering, en säkerhet den respektive Riksstånden sannolikt

ej ville förlora.

Vidare erinrade lvonstitutions-Utskottet i memorial den 27 April

1810, att frågan huruvida indelning och rotering borde ega rum eller

ej onekligen vore ett allmänt mål, till hvars afgörande fordrades endast

trenne Stånds pluralitet och Konungens sanktion, att frågan huruvida

den borde förändras eller ökas vore ett beskattningsmål, som måste

handteras efter Regeringsformens 69 §, och slutligen att frågan huru

detta skulle verkställas vore eu bevillningsfråga, hvars behandlingssätt

71 § föreskrefve.

Af allt detta framgår, enligt Utskottets förmenande, ej mindre

att ifrågavarande grundlagsstadganden ursprungligen åsyftat icke ett

skydd för regeringsmakten emot egenmäktiga tilltag af Riksdagen,

utan tvärtom eu säkerhet för svenska folket emot försök från regeringsmaktens

sida att egenmäktigt rubba indelningsverket eller införa

ny eller tillökad rotering, än äfven att det allt hittills uteslutande ankommit

på Riksdagen att, enligt 69 § Regeringsformen, afgöra de

uppkommande anslagsfrågor, som med krigsväsendets ordnande eller

vidare utbildande stått i sammanhang.

Dessa omständigheter har Utskottet ansett sig icke kunna lemna

ur sigte vid pröfning af det nu föreliggande förslaget; och ehuru det

väl må vara sannt, att genom 80 § Regeringsformen enligt dess nuvarande

lydelse aflöningen för arméens manskap och befäl är till någon

de! stäld under begge statsmakternes skydd och således icke kan

till samma del af Riksdagen ensidigt förminskas eller borttagas, så

är å andra sidan lika visst, att härigenom icke lör närvarande åstadkommes

någon nämnvärd säkerhet lör krigsmaktens bibehållande i

dugligt skick, hvartill erfordras ofantligt mycket mera, än som af indelningsverket

härflyter. De stora anslag, som årligen äskas och beviljas

till fälttjenstöfningar, materiel, in. in. dylikt, äro härpå ett talande

bevis.

Då nu så förhåller sig och då Riksdagen ännu icke, Utskottet

veterligen, utan giltiga skäl vägrat sitt bifall till de särskilda anslag, som

för upprätthållande af den nuvarande arméorganisationen varit behöfliga,

samt någon fruktan ej heller skäligen bör kunna uppstå derför, att

ett motsatt förfarande skall i framtiden med afseende å eu möjligen

blifvande ny härorganisation komma att äga rum, kan Utskottet för

sin del icke finna den nu senast föreslagna grundlagsförändringen vara

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions- Utskottats Utlåtande N:o 3.

“högst nödig att verkställa44, hvarföre Utskottet blott på denna grund

anser sig kunna med fog afstyrka bifall till densamma.

Härtill kommer, att, genom ett bifall till Ivongl. Maj:ts senaste

förslag, skulle för all framtid från Riksdagens uteslutande beskattningsrätt

undantagas samtlige anslag, Indika i den ifrågasatta nya lagen

komme att fastställas såsom oundgängliga för tillämpning af de nya

grunderne för krigsmaktens ordnande. I väsentlig mån skulle sålunda

eu inskränkning kunna komma att ske i Riksdagens rätt att för hvarje

särskild statsregleringsperiod pröfva statsverkets behof; och en dylik

inskränkning vill Utskottet af principiela skäl icke förorda.

Men ehuru Utskottet således icke finner sig böra tillstyrka Riksdagen

att antaga det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslag, är Utskottet

likväl med Kongl. Maj:t ense derutinnan, att den lag, genom

hvilken nya grunder möjligen komma att läggas för ordnandet af krigsmakten

till lands och sjös, ej bör kunna utan af Konungen och Riksdagen

samfält ändras, samt att bestämmelse derom bör i Grundlagen

inflyta; och då det förslag, som af Kongl. Maj:t i sådant syftej

vid förra riksdagen framlades, icke allenast lemnades utan anmärkning

af Konstitutions-Utskottets flertal, utan jemväl bifölls af Andra Kammaren

enhälligt samt i Första Kammaren förkastades af eu majoritet

med blott tre rösters öfvervigt, anser Utskottet de största utsigterna

för den förevarande frågans lösning uppkomma genom antagandet a

detta sistnämnda förslag; hvarföre Utskottet vördsamt hemställer:

l:o. att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition

(N:o 17) icke må af Riksdagen bifallas;

2:o. men att deremot följande, af Kongl. Maj:t

vid förra riksdagen framlagda förslag till förändrad

lydelse af 80 § Regeringsformen må antagas att hvila

till vidare grundlagsenlig behandling:

R e g e r i n g s f o r in e n.

§ 80.

(Nuvarande lydelse:)

Krigsmakten till häst och fot så

väl som båtsmanshållet af rotering

och indelning förblifver vid de med

(Föreslagen lydelse, i hvilken det ifrågasatta

tillägget är med kursiv stil utmärkt:)

Krigsmakten till häst och fot så

väl som båtsmanshållet af rotering

och indelning förblifver vid de med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o

5

landet och städerna upprättade kontrakter

och indelningsverk, hvilka

till deras hufvudgrunder skola orubbade

vara intill dess Konungen och

Riksdagen finna nödigt någon ändring

deruti samfält att göra; kunnande

ingen ny eller tillökad rotering

utan genom Konungs och Riksdags

sammanstämmande beslut tillkomma.

landet och städerna upprättade kontrakter

och indelningsverk, hvilka

till deras hufvudgrunder skola orubbade

vara intill dess Konungen och

Riksdagen finna nödigt någon ändring

deruti samfält att göra; kunnande

ingen ny eller tillökad rotering

utan genom Konungs och Riksdags

sammanstämmande beslut tillkomma.

Varder genom särskild lag, med

indelningsverkets upphäfvande, annan

grund lagd för ordnandet af krigsmakten

till lands och sjös, dä må eg

ändring i sådan lag göras utan af

Konungen och Riksdagen samfält.

Stockholm den 26 Februari 1875.

Å Utskottets vägnar:

TH. MUSCH af ROSENSCHÖLD.

Klimat joller:

af Herr Munck af Rusenschöld med förklarande, att han inom Utskottet

förordat bifall till Kongl. Maj:ts proposition;

af Herr Bergstedt;

af Herr von Ehrenheim, med hvilken Herrar Mannerskaniz och Odelherg

instämt: “Emot Utskottets beslut att afstyrka Kongl. Maj:ts nu

föreliggande proposition och i stället återupptaga det förslag, som innehölls

i Kongl. Maj:ts till sista riksdagen i samma ämne aflåtna proposition,

nödgas jag anmäla urin reservation.

Båda förslagen hafva det gemensamt att icke afse något visst

gifvet stadgande utan hela den lag, hvarigenom krigsmakten efter nya

grunder kan komma att ordnas. Betydelsen af grundlagstil lägget är

således helt och hållet beroende af hvad, som införes i den nya lagen,

och då denna lag, som väl icke kan gå ut på att minska den rätt Konungen

nu bär att förfoga om krigsmakten, icke, med undantag af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

i)

bestämmelser om utgifter, lärer kunna innehålla något, som icke förut

är af båda statsmakterna beroende, så blifver tillägget betydelselöst,

om lagen icke stadgar något om de för den nya härordningen nödvändiga

utgifter. Vore man ense derom, att hvarje lag’, som skapar

fortvarande institutioner, äfven grundlägger lagliga utgifter, som Riksdagen

icke kan vägra, sä skulle tillägget äfven i nämnda hänseende

vara öfverflödigt, men då man inom riksdagen hvarken theoretiskt eller

praktiskt tyckes vilja erkänna denna grundsats, så blifver den nya härordningen,

om någon särskild bestämmelse i afseende på derför nödiga

utgifter icke träffas, i sina vigtigaste delar beroende af Riksdagen ensam,

hvars majoritet af tillfälliga omständigheter någon gång kan föranledas

att nedsätta eller vägra anslag, som för lagens tillämpning äxso

oundgängliga. Efter min uppfattning kan den olikhet i meningar, som

uppstått om vissa utgifters ställning i konstitutionel! afseende, icke

lösas på bättre sätt, än att Riksdagen till ökad styrka för det hela

begränsar sina anspråk på maktfullkomlighet i fråga om sådana statsutgifter,

som afse uppehållandet af fasta institutioner eller verkställandet

af gifna lagar, och jag anser således den väg, som i den nu

föreliggande propositionen är beträdd, vara den lätta, äfven utan afseende

på den särskilda vigt, som må ligga derpå att Konungen för

det närvarande genom BO § Regeringsformen är tillförsäkrad vissa tillgångar

för härens uppehållande.

Äfven med det af Konsti tu tions-Utskottet förordade tillägg till

BO § Regeringsformen låter sig förena att i den nya lagen om krigsmaktens

oi duande införa bestämmelser om utgifter, och eu sådan afsigt

tillkännagafs uttryckligen under öfverläggningarne om samma

tillägg vid 1874 års riksdag af dåvarande Justitiestatsminister!!, men

om syftet med båda förslagen är detsamma, så ligger ett gifvet företräde

hos det förslag, som bestämdt uttalar detta syfte. Särskildt får

bifall eller alslag eu ökad betydelse, om emot det förslag, som klart

och bestämdt uttrycker hvad dermed åsyftas, sättes ett annat, som just

genom sin obestämdhet derifrån skiljer sig.

På grund af hvad jag sålunda anfört, tillstyrker jag, att det i

Kongl. Maj:ts proposition framställda förslag måtte antagas att hvila

till grundlagsenlig behandling. “

af Hell1 Hydin: ”På sätt jag vid förra riksdagen i då afgifven reservation

yttrade, anser jag obehöflig! att grundlag ändras för att de bestämmelser, som

skola innefatta grunder, vilkor och sätt för förändrade ordnande af krigsmakten

skola erhålla den fasthet och säkerhet, som beredes genom lag, stiftad af Konung

och Riksdag gemensamt. Tillräckligt är att, då man stiftar härordningsla
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 3.

garne, man gifver dem titel af lag och vill man försäkra sig ytterligare om

bibehållandet af den legislativ» karakter, som åt dem gifves vid stiftandet,

kan man likasom i Lagen för Riksens Ständers Bank införa ett särskild!

stadgande, att lagen oförändradt gäller, till dess Korning och Riksdag gemensamt

öfverenskomma om dess ändring Denna Konungs och Riksdags

rätt följer af den Regeringsformen genomgående grundsats, som af 1809 års

Konstitutions-Utskott uttalades, att “makten att stifta, ändra, upphäfva och förklara

lagar i deras egentliga bemärkelse tillhör, efter Utskottets förslag, likasom

tillförene Riksens Ständer gemensamt med Kontingent hvadan alla statsmaktens

till efterlefnad utfärdade bud, som ej Konungen eger enligt Regeringsformen

§ 89 allena utfärda eller som R iksdagen såsom fallet är med vissa reglementen

och intruktioner fått sig uttryckligen uppdraget att allena bestämma, höra

under Konungs och Riksdags gemensamma lagstiftning. På förevarande slag

af lagar har donna grundsats i grundlagen fått sin tillämpning, i det att Regeringsformen

§ 73 stadgar att inga nya utskrifningar af manskap m. m.

må utan Riksdagens fria vilja och samtycke påbjudas, uppbäras eller fordras;

samt att Regeringsformen § SO, hvars innehåll eljest är hemtadt från

1720 och 1772 års Regeringsform, erhållit det tillägg att “ingen ny eller

tillökad rotering, utan genom Konungs och Riksdags sammanstämmande beslut,

kan tillkomma1''. Genom dessa bestämmelser är tydligen angifvet, att

hvarje ny eller förändrad arméorganisation både kan och bör genom af

Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag fastställas. Tager man i betraktande

de framlagda lagförslagens art och beskaffenhet, så visa sig samtliga

kunna såsom lagar fastställas. Yärnepligtslagen är så nära förbunden

med do öfriga att från statsrätt-si ig synpunkt hinder ej möter för deras hänförande

till samma klass och böra således, om man så anser ändamålsenligt,

kunna i lagstiftningsväg behandlas lika med beväringslagen, som på detta

sätt tillkommit och i afseende på hvilken fråga om ändring har behandlats

såsom en lagfråga, hvilken Konung och Riksdag gemensamt afgöra.

Skulle grundlagsändring behöfvas för att sådan lagstiftningsform skall kunna

iakttagas vid ifrågavarande lagars stiftande, behöfde grundlag äfven ändras

för donna forms användning på andra lagar, t. ex. för banklag, för

den i Regeringsformen § 79 grundade myntbestämningslagen, de i Regeringsformen

ij§ 75 och 7 7 förutsatta författningar om markegång eller

nyttjanderätt till vissa kronans fastigheter, förordningar om vissa allmänna

besvär, Indika lagar, utan att de höra till den egentliga civillagen, stå

under Konungs och Riksdags samfäld» lagstiftning och vid ifrågakommande

ändring så handlagts, utan att man satt i fråga någon grundlagsändring för

att detta skulle kunna ske. De enda fall, då man infört ändring i grundlag

för denna lagstiftningsforms tillämpning, hafva varit då från Konungens

förvaltningsmakt öfverflytta ts lagfrågor, vid hvilkas afgörande representationen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o ii.

bör ega att deltaga såsom fallet är med naturalisations- och kommunallagarne.

Men om ock således från statsrättslig synpunkt ej något hinder visar sig

för Konung och representation att gifva lagarne om den nya härordningen

den fasthet, som Kong!. Maj:t åsyftat med den föreslagna grundlagsändringen,

så följer ej deraf, att lagarne måste fastställas såsom varaktiga

lagar, Indika skola gälla till dess Konung och Riksdag gemensamt deri göra

ändring. Grundlagen lägger ej något hinder för att arméorganisationen kan

antagas likasom i England och delvis i Belgien för ett år, eller till följd af

dess förbindande med statsregleringen liksom i Tyskland oförändrad bestå

blott för vissa år. Bör ej en grundlagsändring ega rum, som på förhand försäkrar

eu så vigtig institution som denna om erforderlig fasthet? Nekas kan

ej, att detta vore önskvärd t. Exempel gifvas ock, att saknad åt sådana garantier

förhindrat genomförande af eu organisation i åsyftad utsträckning.

Hvad som emellertid ej heller kan bestridas är att hvarken den af lvongl.

Maj:t nu föreslagna eller vid förra riksdagen framlagda grundlagsändringen

erbjuder åsyftad garanti. Hos oss kan ej mer än enligt andra länders

statsrätt åt ordet lag häfdas den betydelse att den endast afser sådana rättsbud,

för hvilkas giltighet ej någon viss tid finnes bestämd. Ingendera af

de föreslagna grundlagsändringarne förpligta!1 att gifva den antagna lagen,

hvari bestämmelserna om härordningen innehållas, giltighet för obestämd

tid, der han antages genom lag på viss tid, för ett år eller flera. Den garanti,

som sökes, måste således äfven med grundlagsändringens antagande

vinnas genom Konungs och Riksdags öfverensstämmande beslut, då lagarne

stiftas. Af den kraft, regeringen då utvecklar, och af det tillmötesgående,

representationen då visar, komma härordningens fasthet och säkerhet att

bero, vare sig att ändring sker i grundlagen eller icke.

Jemte det den föreslagna grundlagsändringen så i ena som i andra

formen visar sig obehöflig och dessutom ej heller erbjuder dermed åsyftad

garanti, äro båda förslagen af beskaffenhet att kunna menligt inverka på

försvarsfrågans lösning i en önskvärd riktning. Den kritik, som Kongl. Maj:ts

förslag undergick vid förra riksdagen, och de kommentarie!'' till detsamma,

som af då varande Justitiestatsministern erfordrades för att samla omkring

sig en så stor minoritet som den, som erhölls i Första Kammaren, visar att

den ifrågasatta grundlagsändringen saknar den tydlighet, som erfordras för

att icke å tider, då formfrågor uppsökas för att undanskjuta vigtiga reformer,

lydelsen af denna paragraf skall kunna väcka söndring. Oneklig! är ock,

att det af Kongl. Maj:t vid förra riksdagen framlagda förslag till grundlagsändring''

snarare kan åberopas mot. än för rättigheten att i en varaktig

lag inrymma mera än de allmännaste bestämmelser. Allt hvad som rör

tillämpning skulle enligt grundlagens bud hållas utom lagen och således

kunna likasom i England och Belgien hänföras till ettåriga lagar. Denna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

9

invändning av visserligen undanröjd genom Kongl. Alaj:ts nu afgifna förslag,

hvilket dock från en annan synpunkt kan föranleda konstitutionel tvister.

De i afseende på de bestämmelser, som skola fastställas genom lag, begagnade

ordalagen ”grunder samt för deras tillämpning oundgängliga

anslag” äro alltför sväfvande. Olika meningar uppstå lätteligen derom, huru

långt i tillämpningen af grunderna Riksdagen skall kunna bindas i fråga om anslag.

Andra länders statsrättshistoria visar exempel på till hvilka stridigheter

fråga om Indika anslag, som skola anses oundgängliga, kan leda, hvartill kommer

att ordet anslag ej är riktigt valdt. Ett är grunden för ett anslag, hvilken kan

innehållas i lag, oberoende af statsregleringen, ett annat är sjelfva anslaget,

hvilkets fastställande är och blir en statsregleringsfråga, som följer den för

statsreglering gällande grundlagsnorm.

Sedan jag sålunda sökt visa, huruledes den fordran af garanti, som

förslagen till grundlagsändring afsett, ej blifvit af något af dessa förslag tillfredsställd

och att den åsyftade fastheten och säkerheten af en ny arméorganisation

vinnes, om bindande bestämmelser införas i härordningslagarne

vid dessas stiftande, återstår att upptaga till bemötande den åsigt, som anser

att försvarsväsendets ordnande är af den vigt, att grundlagen bör innehålla

bestämmelser om de grunder, på hvilka armé-organisationen skall hvila, och

att, likasom grundlagen innehåller stadgande om indelningsverket, den jemväl

kommer att innehålla något stadgande om den nya ordningen för försvaret.

Undersöker man upphofvet till och betydelsen af den grundlagsbestämmelse,

som innehålles i Regeringsformen § HO, hvilken hav sin förebild redan i

1719 års Regeringsform, framstår tydligen, att densamma tillkommit dels

till skydd mot reduktionens upphäfvande och säkerhet mot hvarje ekonomisk

omhvälfning, som kunde beröfva allmogen de fördelar densamma vunnit af

indelningsverket i jemförelse med forna tiders utskrifning, dels ock för att angifva

det sätt, hvarpå knektekontrakten, dessa till sin natur egendomliga och

ej under någon af de vanliga kategorierna hänförbara lagar — ett slags

landskapslagar — skulle vid ifrågakommande behof kunna ändras. Något

särskild! hägn gifver grundlagen ej denna institution, då Regeringsformen

§ 80 hufvudsakligen sysselsätter sig med frågan om sättet för dess ändrande.

Men äfven om man anser, att den uppmärksamhet, som grundlagen egnar

åt indelningsverket, efterföljes genom en grundlagsföreskrift vid fråga om

den nya organisationen, så bör man väl i likhet med andra länders författningar,

deribland Danmark och Norge, i grundlagen upptaga bestämmelse om

den grund, på hvilken vår krigsförfattning komme att hvila, den allmänna

värnpligtsgrundsatsen. Men att i grundlag införa en bestämmelse, som utan

att angifva på hvilka grunder armé-organisationen skall hvila, blott innehåller

en så sjelf klar sats och så intet garanterande bestämmelse, som den

Bih. till Riisd. Prof. 1875. 3 Sami. 2 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

att Konung och Riksdag ega genom lag fastställa dessa grunder, kan anses

hvarken nödigt eller nyttigt, helst då ordalagen äro sådana att de, på sätt

öfyerläggningarne redan gifvit vid handen, i sig innesluta ett konstitutionelt

tvistefrö

IVo 4.

Ank. till Eiksd. Kansli den 26 Febr. 1875, kl. 12 midd.

Konstitutions- Utskottets Utlåtande, angående väckt motion om ändring

i 9 och 12 §§ Riksdags-ordningen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad

motion (N:o 149) har Herr Ben/jaminsson föreslagit förändringar i ofvannäinnde

tva grundlagsparagrafer, i syfte att till ledamöter af Riksdagens

Första Kammare skulle kunna väljas män, hvilka egde och minst tre år

före valet egt fastighet till taxeringsvärde ej understigande fyratiotusen kronor

eller ock till Staten skattade och under tid, som nyss är sagd, skattat för

minst tvåtusen kronors årlig inkomst af kapital eller arbete, äfvensom att

ledamot af samma Kammare skulle åtnjuta enahanda arfvode, som tillkomme

medlem af Andra Kammaren; hvarjemte motionären i sitt; förslag till förändrad

lydelse af i 2 § Riksdags-ordningen derifrån uteslutit stadgandet

om rättighet för riksdagsman i Första Kammaren att befattningen sig afsåga.

De förändringar i Riksdags-ordningen, motionären sålunda föreslagit,

kan Utskottet så mycket mindre förorda, som genom deras antagande den

olika karakter, grundlagsstiftaren velat gifva åt de båda Kamrarne, skulle

tilj stor del försvinna. Isynnerhet torde den nu gällande bestämmelsen om

frånvaro af arfvode beteckna den fordran, lagstiftaren velat ställa på Första

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1875:6 Skrifvelse, i anledning af Kongl. May.ts nådiga Proposition om ant agande af ett tillägg till MO § Regeringsformen. s. 13 i texten