Sök i Ratio Lex

Memorial, angående fullbordad granskning af de i Stats-Bådet förda ''protokoll.

1875-03-22 · 15 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1875:6, Memorial, angående fullbordad granskning af de i Stats-Bådet förda ''protokoll.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Memorial JS'':o 6.

1

\:0 6.

Ank. till Itiksd. Kansli den 22 Mars 1875, kl. 2 e. m.

Konstitutions-Utskottets Memorial, angående fullbordad granskning

af de i Stats-Bådet förda ''protokoll.

Till Konstitutions-Utskottet hafva, på derom gjord framställning, blifvit

öfverlemnade de sedan sistlidne riksdags början intill början af den innevarande

i Stats-Rådet förda protokoll, nemligen öfver

Justitiedepartements- och justitie-ärenden från och med den 16 Januari

1874 till och med den 9 Januari 1875;

Utrikes-departements-ärenden från och med den 16 Januari 1874 till

och med den 8 Januari 1875;

Landtförsvars-departemenis-ärenden från och med den 16 Januari

1874 till och med den 9 Januari 1875;

Sjö för svar s-departements-ärenden från och med den 16 Januari 1874

till och med den 9 Januari 1875;

Oivil-departements-ärenden från och med den 16 Januari 1874 till

och med den 9 Januari 1875;

kinans-departements-ärenden från och med den 16 Januari 1874 till

och med den 9 Januari 1875; samt

Bill. till Riltsd. Prat, 1875. P> Samt, 4 Höft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Konstitutions- Utsleoiiets Memorial N:o 6.

Ecklesiastik-departements-ärenderi från och med den IG Januari 1874

till och med den 9 Januari 1875.

Yid den, jemlikt grundlagarnes stadgande, företagna, numera fullbordade

granskningen af dessa protokoll,

har Utskottet icke funnit skäl att mot någon ledamot af

Stats-Rådet tillämpa 106 § Regeringsformen;

hvaremot Utskottet

ansett Stats-Radets och särskild! föredragandens för Civildepartementet

förfarande i nedan omförmälda ärende vara

af beskaffenhet att böra enligt 107 § Regeringsformen

hos Riksdagen anmälas:

Sedan hos nästlidet års riksdag framställningar blifvit gjorda dels rörande

förändradt ordnande af de åt Kommerskollegium uppdragna ärenden

och dels om indragning af den ledigvaran de presidentslönen, samt desse framställningar

blifvit af Riksdagen pröfvade, aflat Riksdagen under den 1 7 Maj

1874 skrifvelse i ämnet till Kong!. Maj:t, deri till en början i underdånighet

erinrades: att Riksdagen i underdånig skrifvelse den 8 Maj 1867 anmält,

hurusom Riksdagen vid behandling af redan då väckt fråga om Kommerskollegii

indragning, m. m., ansett sig, i brist af erforderlig utredning, icke

höra ingå i hufvudsaklig pröfning'' huruvida kollegium kunde indragas eller

på hvilket sätt handläggningen af de under detta embetsverk hörande ärenden

lämpligast skulle kunna ordnas, helst fråga om förändrad organisation af

rikets styrelse- och förvaltningsverk i allmänhet då varit hos Riksdagen under

behandling; hvaremot, och då en ombildning af kollegium redan tillförene

varit ifrågasatt, Riksdagen, som ansett det välbetänkt om åtgärder

vidtoges till underlättande af en sådan förändring, anhållit, att Kongl. Maj:t

täcktes i nåder besluta, att, intill dess frågan om kollega indragning eller

förändrade organisation kunde varda slutligen afgjord, embeten och tjenstår

inom nämnda embetsverk måtte endast på förordnande och tills vidare tillsättas;

att, vid underdånig föredragning den 5 Juli 1867 af denna Riksdagens

framställning och pröfning i sammanhang dermed af särskilde komiterades

den 26 Maj 1859 afgifna förslag till förändrad organisation af

rikets styrelse- och förvaltningsverk, i hvad samma förslag afsett Kommers-,

kollegium, Kongl. Maj:t funnit den af komiterade föreslagna ombildning af

kollegium till en styrelse för handel, bergverk och slöjder icke innefatta

sådana fördelar framför den nuvarande organisationen., att detta förslag borde

vinna nådigt afseende; hvaremellertid Kongl. Maj:t — som förklarat sig

framdeles vilja taga i nådigt öfvervägande, huruvida eu sådan anordning kunde

ske, att de till kollegium hörande mål och ärenden skulle, utan uppoffring

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottds Memorial N:o 6.

af deras ändamålsenliga handhafvande, kunna på annat, till besparing i

statsutgifterna ledande sätt pröfva^ och afgöras — dels, med bestämmande

att det ledigvarande presidentsembetet i kollegium icke för det dåvarande

komme att återbesättas, i nåder förordnat kollegii äldste ledamot att mod

bibehållande af egen foredragningsskyldighet tills vidare jemväl bestrida de

till ordförandebefattningen i kollegium hörande göromål jemte dermed förenad

tillsyn öfver ärendenas behöriga gång mot åtnjutande af stadgadt arfvode,

dels ock anbefallt kollegium att, intill dess annorlunda i nåder beslötes,

endast på förordnande och tills vidare tillsätta de tjenster och befattningar

hos kollegium, som under tiden kunde blifva lediga; att Kongl. Maj:t, utgående

från den åsigt, att frågan om Kommerskollegium icke kunde göras till föremål

för slutlig pröfning innan tvänne andra i och för sig särdeles vigtiga organisationsfrågor

först vore lösta, nemligen frågorna om bildande af ett nytt statsdepartement

och huruvida departementschef borde tilläggas en vidsträcktare

afgöranderätt än den, som för närvarande i allmänhet ansåges honom tillkomma,

allåtit den 10 Januari 1868 två särskilda propositioner i dessa ämnen och, då

dessa propositioner icke af Riksdagen bifallits, ansett frågan om Kommerskollegii

indragning böra förfalla, hvarföre [äfven presidentsembetet i kollegium

den i .Juni 1868 tillsatts; samt att, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtats,

nuvarande departementschefen äfven vore af den mening, att upprättandet

af ett nvtt statsdepartement för näringar och allmänna arbeten vore första

och oeftergifliga vilkoret för Kommerskollegii indragning, men att han, vid

det förhållande att Kongl. Maj:ts till 1856—1858 samt 1868 årens riksdagar

aflåtna propositioner i ämnet icke blifvit bifallna, saknat anledningantaga,

att eu nådig proposition uti ifrågavarande syftning till 1874 års

Riksdag skulle röna större framgång, än som kommit föregående förslag i

ämnet till del, hvarföre, derest icke Riksdagen vid samma riksmöte för sin

del beslutade sådan ändring i Regeringsformen, att utsigt derigenom öppnades

till förverkligande af den oundgängliga förutsättning, under hvilken,

sådane förhållandena för närvarande vore, indragning af Kommerskollegium

och öfverflyttning till sjelfva regeringsmakten af större delen utaf de kollegium

nu åliggande göromål kunde ifrågakomma, det, enligt departementschefens

åsigt, borde efter afslutadt riksmöte tagas i allvarligt öfvervägande,

huruvida icke ett slut borde göras på omförmälda provisoriska tillstånd,

hvari kollegium sig befunne till följd af det väckta förslaget om dess indragning

och föreskriften i nådiga brefvet den 5 Juli 1867, att kollegium

skulle, intill dess annorlunda i nåder beslötes, endast på förordnande och

tills vidare tillsätta de tjenster och befattningar hos kollegium, som under

tiden kunde blifva lediga, i sammanhang hvarmed frågan om återbesättande

af det lediga presidentsembetet i kollegium jemväl borde förekomma.

Efter dessa erinringar yttrade Riksdagen vidare, att det icke torde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions- Utskottets Memorial -N:o G.

kunna förnekas, att inrättandet af ett nytt departement för allmänna arbeten

och kommunikationer skulle väsentligen underlätta öfverflyttandet till regeringsmakten

af Kommerskollegii nuvarande, förvaltningsbestyr. Riksdagen

hade ej heller förbisett nödvändigheten deraf, att sådana mått och steg'' vidtoges,

hvarigenom regeringen vunne någon lättnad från det detaljarbete,

hvarmed den under nuvarande förhållanden betungades; men lösningen af

frågan om en lämplig och tidsenlig behandling'' af de till Kommerskollegium

hörande ärenden torde dock icke uteslutande vara beroende på eu utvidgning''

af statsdepartementen. Olämpligheten deraf, att dessa ärenden handlades

af ett embetsverk med kollegial styrelseform, hade länge varit insedd;

och numera torde meningarna icke vara delade derom, att bergsrörelsen,

handeln och industrien hade behof af mera praktiska målsmän än dem, som

uppfostrades för handläggning af ärenden efter kollegiala former, samt att

bland alla centrala förvaltningsverken Kommerskollegium företrädesvis borde

omorganiseras, så att de till samma kollegium hörande göromål måtte kunna

på ett mera enkelt och lämpligt sätt skötas. — Ett vid 1871 års riksmöte

väckt förslag angående föräudradt ordnande af Kommerskollegii göromål

hade af Riksdagen lemnats utan afseende, enär ofvanberörda underdåniga

skrifvelse af den 8 Maj 1867 gåfve anledning antaga, att nådig framställning

rörande Kommerskollegii indragning vore att inom kort förvänta. Dä

emellertid departementschefens anförande till statsrådsprotokollet gifvit stöd

åt ett motsatt antagande, hade frågan om detta embetsverks indragning eller

förändrade organisation synts böra göras till föremål för förnyad pröfning''

för att snarligen kunna befordras till en lycklig lösning; och torde emellertid,

för att underlätta denna lösning, presidentsembetet böra hållas obesatt

samt embeten och tjenster inom kollegium fortfarande liksom hittills endast

på förordnande och tills vidare tillsättas. Jemte ett arfvode af 1,500 kronor

af manufaktur-diskontfonden vore för eu president å Kommerskollegii

stat uppfördt ett belopp af 7,500 kronor. Enligt hvad Riksdagen inhemtat,

både den af kollega ledamöter, som under förut omnämnda ledighet uppehållit

de med nämnda embete förenade göromål, härför uppburit eu särskild ersättning

af 1,500 kronor. Skilnaden emellan detta belopp och den anvisade

presidentslönen hade derföre ansetts under tiden, intill dess frågan om verkets

indragning eller förändrade organisation blifvit afgjord, kunna statsverket

besparas. — Riksdagen anhöll alltså i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes

taga frågan om Kommerskollegii indragning eller förändrade organisation

under förnyad ompröfning och till nästa Riksdag framlägga de förslag i

ämnet, hvartill omständigheterna föranledde; hvarjemte anmäldes, att Riksdagen

i sammanhang dermed beslutat, att, intill dess denna organisationsfråga

kunde varda slutligen afgjord, det för nämnda embetsverk anvisade aflöningsauslag

skulle minskas med 6,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmistitutims-Utsliottcts Memorial N:o 6.

ö

Denna Riksdagens skrifvelse blef den 29 Maj 1874 inför Hans Maj:t

Konungen föredragen af Chefen för Civil-departementet, Herr Statsrådet

Bergström i närvaro af Hans Excellens Herr Justitiestatsminister!! Carleson,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna samt

Herrar Statsråden Bredberg, Berg, Friherre Leijonhufvud, Wcern, Wennerberg,

Friherre Alstromer och Weidenhielrn; hvarvid, beträffande Riksdagens

anhållan, att Kong]. Maj:t täcktes taga frågan om Kommerskollegii indragning

eller förändrade organisation under förnyad ompröfning och till nästa

Riksdag framlägga de förslag i ämnet, hvartill omständigheterna föranledde,

föredraganden hemställde, att Kongl. Maj:t måtte förklara sig vilja, sedan

detta ärende hunnit behörigen beredas, låta detsamma sig ånyo föredragas;

och emedan, vidkommande derefter Riksdagens i sammanhang med nyssnämnda

anhållan anmälda beslut, att, intill dess den väckta organisationsfrågan

kunde varda slutligen afgjord, det för Kommerskollegium anvisade

afföningsanslag skulle minskas med 6,000 kronor, ifrågavarande embetsverk,

jemlikt den för detsamma af Kongl. Maj:t den 23 April 1831 i nåder utfärdade

instruktion, skulle bestå af icke allenast fyra kommerseråd, utan ock

en president, samt de för upprätthållande af eu sådan organisation nödiga

atlöningsbelopp blifvit af Konungen och Representationen gemensamt bestämde

jemte det Representationen medgifvit, att de erforderliga medlen, såsom

för framtiden fastställda, å ordinarie stat uppfördes, i öfverensstämmelse

hvarmed ock å rikets nu gällande stat, i hvad den afsåge Kommerskollegium,

funnes såsom lön för presidenten i samma kollegium uppfördt ett belopp af

7,500 kronor jemte arfvode af 1,500 kronor från manufaktur-diskontfonden,

men Riksdagens ifrågavarande beslut, enligt hvad de derför anförda skäl

och grunder otvetydigt utmärkte, åsyftade åvägabringande af en sådan till

rubbning al kollega nuvarande inrättning ledande anordning, som Riksdagen

önskade, eller att, för underlättande af lösningen utaf frågan om kollega

indragning eller förändrade organisation, det för närvarande lediga presidentsembetet

i kollegium emellertid hölles obesatt och dymedelst för statsverket

besparades 6,000 kronor, motsvarande skilnaden mellan den anvisade presidentslönen

7,500 kronor och det belopp 1,500 kronor, hvilket under eu

föregående tid, då presidentsembetet äfven varit ledigt, tilldelats eu af kollega

ledamöter såsom särskild ersättning för det han under sistberörda ledighet

uppehållit de med presidentsembetet förenade göromål; ty och som i frågor

om förändring af författningar, som rörde rikets allmänna hushållning, och

om grunderna för allmänna inrättningar af alla slag Riksdagen, jemlikt

§ 89 i Regeringsformen, icke egde makt att besluta annat eller mera än

föreställningar och önskningar att hos Konungen anmälas och hvarå Konungen,

sedan Siats-Rådet deröfver blifvit hörd t, egde att göra det afseende,

han för riket nyttigt funne, samt desto vissare vore, att Kommerskollegium,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

likasom hvarje annat inrättadt och å rikets ordinarie stat uppfördt embetsverk,

måste till de i åberopade grundlagsrum omförmälda allmänna inrättningar

hänföras, som det af Rikets Ständer vid 1809 års riksdag tillsatta

Konstitutions-Utskott, hvilket utarbetat förslag till de nya grundlagarne

för rikets styrelse, uti ett den 6 Oktober 1809 afgifvet memorial, med yttrande

öfver inkomna anmärkningar vid den projekterade Riksdags-ordningen

samt med förslag till ändringar och tillägg i densamma, meddelat den authentiska

förklaring i afseende å vederbörande Utskotts behandling af uppkommande

frågor om indragning af mindre nödvändiga tjenster, att publika

tjänster kunde lämpligen inbegripas under hufvudtiteln af allmänna inrättningar;

alltså fann föredraganden, att Riksdagen måste anses hafva i förevarande

fall genom indragning till större delen af ett aflöningsbelopp, afsedt

för ett i Kommerskollegii organisation ingående embete, öfverskridit sin

i åberopade grundlagsrum utstakade rätt.

På de af föredragande departementschefen sålunda anförda skäl, uti

hviika Stats-Rådets öfrige ledamöter instämde, tillstyrkte Stats-Rådet i underdånighet,

att Kongl. Majt icke måtte bifalla Riksdagens omförmälda beslut,

utan anbefalla Statskontoret att, i enlighet med den för år 1874 gällande

riksstat, sådan den funnes införd uti den hos Statskontoret befintliga s. k.

hufvudliggare, i nämnda liggare bland utgiftsanslagen å riksstatens sjette

hufvudtitel under anslagstiteln: »Kommers-kollegium» fortfarande upptaga

presidentslönen till oförminskadt belopp, 7,500 kronor; hvarjemte, vid det

förhållande att Riksdagen uti den af honom för år 1875 upprättade riksstat

utfört statsverkets inkomster med eu summa, som enligt beräkning icke

lemnade full tillgång till betäckande af ifrågavarande lönebelopp, Stats-Rådet

hemställde, att Kongl. Maj:t måtte förklara sig vilja vid uppkommande behof

af medlens användande för afsedda ändamålet förordna om anvisande ä

statsmedel af det belopp, som till fyllande af presidentslönen enligt embetsverkets

aflöningsstat erfordrades; och blef hvad Stats-Rådet sålunda tillstyrkt

af Hans Maj:t Konungen godkändt.

Den första omständigheten, på hvilken Utskottet beträffande ifrågavarande

ärende ansett sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet, är, att

den kontrovers angående Kongl. Maj:ts och Riksdagens ömsesidiga rättigheter,

hvilken Chefen för Civil-departementet genom sitt anförande till statsrådsprotokollet

för den 29 Maj 1874 framhållit, blifvit af honom sjelf framkallad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

i

Sedan det nemligen under tidernas lopp visat sig, icke allenast att presidentsplatsen

i Kommerskollegium vid särskilde tillfällen kunnat utan olägenhet

för det allmänna vara än tillsatt endast på förordnande (såsom från den 6

April 1821 till den 10 Maj 1824 och från den 28 September 1833 till den

21. September 1838), än alldeles obesatt (såsom förhållandet varit från den

23 Mars 186G till den 4 Juni 1868, och från den 18 Augusti 1873 till

närvarande tid) utan äfven att sjelfva kollegium i dess nuvarande sammansättning

icke längre uppfyllde det dermed afsedda ändamål, lät, såsom ofvan

nämnts, Herr Chefen för Civil-departementet, detta oaktadt, i otvetydiga

ordalag tillkännagifva, att, derest icke under 1874 års riksdag vissa förutsättningar

uppfylldes — för hvilkas förverkligande Herr Departementschefen

likväl icke vidtog någon åtgärd — frågorne om upphäfvandet af Kommerskollegii

provisoriska tillstånd samt om presidentsembetets återbesättande skulle

efter afslutadt riksmöte till behandling förekomma; och återstod vid sådant

förhållande för Riksdagen ingenting annat, än att, så vidt på Riksdagen

ankom, söka förhindra ett beslut, hvarigenom den af båda statsmakterna såsom

nödvändig erkända förändringen af embetsverket skulle för en obegränsad

tid undanskjutas och statens medel komma att på ett onyttigt eller ändamålslöst

sätt användas.

Hvad härefter angår behörigheten af det förfarande, hvilket Riksdagen

för berörda ändamål vidtog, bär Herr Chefen för Civil-departementet och

med honom Stats-Rådets samtlige öfrige Herrar ledamöter inför Hans Magt

Konungen förklarat, att Riksdagen derigenom öfverskridit sin i åberopade

grundlagsrum utstakade rätt; och då sålunda inför Konungen ett försök till

tolkning af grundlagen skett för att dermed tillbakavisa Riksdagens befogenhet

i ofvan nämnda hänseende, har Utskottet funnit sig förpligtadt att i sin män

tillse, huruvida denna tolkning är med grundlagens bud öfverensstämmande.

Frågan om representationens befogenhet eller obefogenhet att utan

Kongl Majrts bifall vidtaga ändringar i anslag, uppförde å ordinarie stat,

har så väl under föregående riksdagar, som under den innevarande, varit så

ofta, och så utförligt behandlad, att en redogörelse för hvad under dessa

öfverläggningar blifvit å hvardera sidan förebragt skulle fora till en vidlyftighet,

allt för mycket öfverskridande det vanliga omfånget af ett memorial.

Konstitutions-Utskottet torde derföre böra inskränka sig till att åberopa hvad

redan af 1854 års Ivonstitutions-Utskott i en likartad fråga erinrats, nemligen:

afl Regeringsformen i 57 § åt Riksdagen allena förvarat utöfningen af

svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta; att, enligt de begge nästföljande

paragraferna, statsverkets behof skola vid hvarje riksdag prof vas och

bestämmas; att samma grundlag vidare förklarar i 62 § angående den bevillning,

som erfordras utöfver''de ordinarie statsinkomsterne, samt i 64 och

65 §§ angående statens alla penningetillgångar, vare sig ordinarie statsmedel

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

och inkomster eller extra-ordinarie utlagor, att de icke få annorlunda användas

än af Riksdagen faststäldt blifvit; att, enligt 39 § 1 mom. Riksdagsordningen,

Stats-Utskottet åligger föreslå hvad till fyllandet af stats- och

riksgäldsverkens behof erfordras “sedan nödiga indragningar och besparingar

blifvit iakttagne“; att härmed uppenbarligen måste afses förut anordnade

statsutgifter, hvilka sedermera finnas kunna undvikas och upphöra; samt att

grundlagarne icke antyda någon nödvändighet af en mellankommande pröfning

å Kong]. Maj:ts sida af de beslutade indragningarnes möjlighet, äfven

om medlen äro å ordinarie stat uppförde.

Riksdagens makt att förordna om användandet af statens medel är

sålunda en i grundlagen uttalad regel. Hvarje inskränkning eller begränsning

af denna makt skulle vara ett undantag; och för erkännande af ett

sådant borde, då 84 § Regeringsformen fordrar att grundlagarne skola efter

deras ordalydelse i hvarje särskildt falt tillämpas, förefinnas stöd af grundlagens

bokstaf; men i hela följden af de paragrafer, som bestämma Riksdagens

anslags- och beskattningsrätt, påträffas icke ett enda ord, hvarpå ett

påstående om dylikt undantag skulle kunna grundas.

Det bör nemligen väl märkas, att skilnad emellan ordinarie och extra

ordinarie statsutgifter är för grundlagarne alldeles främmande, samt att således

ett anslags uppförande på ordinarie stat icke i och för sig medför

minskad rättighet för Riksdagen att vid upprättandet åt riksstaten för ett

senare år pröfva anslagets vidare behöflighet och på grund af eu sådan

pröfning bestämma, huruvida detsamma bör ytterligare utgå eller icke. Hvad

Herr Departementschefen uti statsrådsprotokollet åberopar derom, att anslaget

till Kommerskollegium är uppfördt på ordinarie stat, kan följaktligen

icke det ringaste inverka på frågan.

Redan af 1809 års Ständer gjordes flere indragningar och minskningar

på anslag, hvilka nu anses tillhöra ordinarie stat, utan att Kong! Maja

motsatte sig sådana beslut. Vid 1850 års riksdag minskades det ordinarie

anslaget till dåvarande Bergskollegium med 3,504 R:dr, en åtgärd, som dåvarande

chefen för Civil-departementet väl icke ansåg sig kunna tillstyrka

Kongl. Maj:t att för tillfället “godkänna", men som dock faktiskt iakttogs,

i det att Kongl. Maj:t sedermera reglerade kollega samfäld» aflöning inom

den riksstat, som af Ständerne hade blifvit fastställd. Af begge Kamrarne

minskades vid riksdagen 1869 anslaget till durchmarchekostnader från 30,000

till 20,000 R:dr och vid riksdagen 1870 ordinarie anslaget till blesserade

öfver- och underofficerare från 7,500 till 5,000 Rall’, utan att Ståts-Rådet

i afseende på dessa indragningar veterligen gjort erinran om erforderligheten

af Konungens bifall. Likaledes hafva vid flere särskilda tillfällen, pa

grund af stadgandet i 65 § Riksdagsordningen, gemensamma voteringar egt

rum rörande ganska betydliga, af Stats-Utskottet föreslagna nodsättningar åt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-TJtshottets Memorial N:o 6.

9

ordinarie anslag'' — och jemväl Riksdagens beslut rörande ifrågavarande

6,000 kronor har på sådant sätt tillkommit — utan att talmännen vägrat

proposition på bifall till dylika voteringar eller Kong!. Maj:t sedermera undandragit

samme talmän förtroendet att vidare i denna egenskap fungera.

Striden härom hade följaktligen, såsom det synes Utskottet, lämpligast bort

få anses vara utkämpad.

Beträffande slutligen den af föredraganden åberopade 89 § Regeringstormen,

finner Utskottet för sin del det vara klart, att hvad deri förmäles

rörande “grund er ne" för allmänna inrättningar icke afser de för samme inrättningars

uppehållande erforderliga anslag, om hvilka, såsom redan förut

anmärkts, Riksdagen allena eger rätt att förordna. I grundlagarne torde

nemligen icke kunna uppvisas ett enda ställe, der med “grunder" menas

penningeanslag, utan göres tvärtom t. ex. i 69 § Regeringsformen en bestämd

skilnad emellan hvad till Riksgäldskontorets utgifter och inkomster hörer

samt grunderna för detsammas styrelse och förvaltning; och äfven Kongl.

Maj:t har i sin till innevarande Riksdag atlåtna nådiga proposition om tilllägg

till 80 § Regeringsformen uttryckligen skilj t emellan grunderne för

krigsmaktens ordnande samt de för grundernes tillämpning oundgängliga

anslag.

Vidkommande saken i öfrig t har Utskottet visserligen icke förbisett,

att de ifrågakomua 6,000 kronorna hittills blifvit, såsom Riksdagen önskat,

åt statsverket besparade och att Stats-Rådet i sjelfva anslagsärendet blott

tillstyrkt Konungen att uttala ett rent teoretiskt förbehåll och en såsom

rättsvetenskap!ig thes afgifvcn förklaring, att Riksdagen öfverskridit gränserna

för sin i grundlagen utstakade befogenhet. Ej heller har det undgått

Utskottet, att föredraganden dels genom sitt senare tillmötesgående i fråga

om Kommerskollegii organisation sökt, med frångående af sina i ofvanberörda

statsrådsprotokoll uttalade fordringar, i väsentlig mån främja Riksdagens

afsigt och dels genom detta ärendes nästan exempellösa påskyndande

bemödat sig undvika följderna af den s. k. konstitutionel konflikten, äfvensom

att denna fråga, hvars lösning under flera årtionden utgjort ett af

Riksdagens önskningsmål, åtminstone blifvit bragd under förnyad behandling.

Obestridligt torde emellertid vara, att närmaste anledningen till detta

ärendes återupptagande är att söka i Riksdagens beslut, samt att Irågan i

annat fall utan tvifvel kommit att än ytterligare anstå. Men äfven om så

är, torde det icke kunna anses önsldigf, att Riksdagen för att påskynda

behandlingen af under längre tid uppskjutna ärenden finner sig föranledd

till vidtagande af åtgärder, hvilka af Stats-Rådets ledamöter på samma gång

kunna inför Konungen stämplas såsom grundlagsvidriga.

I alla händelser kan det icke lända till rikets sannskyldiga nytta eller

Bill. till BiJisd. Prof. 1875. 3 Sand. 4 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

vitna om den statsmannaskicklighet, som är ett af hufvudvilkoren för befordrandet

af vårt statsskicks lugna och naturliga utveckling, att kronans

rådgifvare inför Konungen försöka att göra gällande eu tolkning af grundlagen,

som, enligt hvad här ofvan är visadt, icke öfverensstämmer med vare

sig grundlagens bokstaf, dess andemening eller den praxis, som under tidernas

lopp utvecklat sig; och då dertill kommer, att samma tolkning icke

ansetts böra faktiskt genomföras, utan stannat vid en enkel protest, kan det

väl ifrågasättas, huruvida det antagligen afsedda ändamålet att häfda kronans

prerogativ, hvars oantastlighet måste för begge statsmakterna anses i

lika grad helig, blifvit i någon mån uppnådt. Icke heller har den s. k.

konflikten, om den än genom Kongl. Maj:ts nådiga proposition af den 2

Mars innevarande år angående indragning af Kommerskollegium är för

tillfället undanskjuten, blifvit för framtiden undanröjd; ty om Riksdagen

icke bifaller den nådiga framställningen, och Kongl. Maj:t vidblifver sin

åsigt om presidentslönens uppförande såsom ett tillägg till riksstaten, måste

frågan allt framgent komma att gifva anledning till en meningsskiljaktighet

emellan statsmakterna, som, utan att någonsin kunna i vanlig konstitutionel

ordning utjeinnas, ovilkorligen måste till det allmännas skada försvåra samarbetet

dem emellan.

Stockholm den 22 Mars 1875.

o

A Utskottets vägnar:

TH. MUNCK af ROSENSCHÖLD.

Reservationer:

af Herr Muncli af Rosenschöld, med hvilken Herrar von Ehrenlieim,

Odelberg, Brun och Dahm instämt: “Emot det beslut, Utskottet med 10

röster emot 9 fattat att, med åberopadt stöd af 107 § Regeringsformen,

emot Stats-Rådets ledamöter framställa anmärkning för behandlingen af det

ärende, hvarom Utskottets memorial handlar, får jag anmäla min reservation.

Redan den omständighet, att Konungens rådgifvare icke i förevarande

fall tillstyrkt Konungen vidtaga någon åtgärd, som Utskottet ansett sig

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

11

kunna stämpla såsom lagstridig eller stridande mot “Rikets sannskyldiga

nyttavisar i min tanke obefogenheten af anmärkningen. Att Konungens

rådgifvare i eu länge omtvistad fråga uttala annan åsigt angående tolkning

af grundlagen, än den Riksdagens pluralitet synes hylla, lärer väl i och

för sig icke kunna hemfalla under 107 § Regeringsformen. Utskottet har

emellertid varit af annan mening och funnit detta förhållande “icke lända

till Rikets sannskyldiga nytta eller vittna om statsmaunaskickligliet“, grundande

denna mening på en tolkning af grundlagen, motsatt den Konungens

rådgifvare omfattat. Det är dock Konstitutions-Utskottet vid 1854 års

riksdag, från hvilket Utskottet hemtat sin bevisledning. För egen del har

Utskottet endast deraf dragit slutföljden, nemligen: att Riksdagens makt att

förordna om statens medel är utan inskränkning eller begränsning. Må det

tillåtas den, som hyser en annan åsigt, att häremot få framställa några anmärkningar.

Det torde med skäl kunna antagas, att stiftarne af 1809 års Regeringsform,

med minnet af den s. k. frihetstidens och enväldets förvillelser, hade

för ändamål att i den nya grundlagen så afväga maktställningen emellan

Konungen och Rikets Ständer, nu mera Riksdagen, att icke den ene af

dessa statsmakter komme att blifva ensam herskande, och hittills har man

trott, att detta äfven lyckats. Men med den grundlagstolkning, man nu

velat göra gällande, lärer förhållandet blifva ett helt annat. År det Riksdagens

rätt att ensidigt indraga hvilket anslag som helst, endast att ingen

enskild person derigenom blifver lidande, och begagnas denna rätt i afseende

å löner till embetsverk och tjensteman, som äro för statsförvaltningen

nödvändige, kan all regering göras omöjlig, domstolarne kunna pa samma

väg tillintetgöras, ja den allsmäktiga Riksdagen kan äfven genom indragning

af anslagen på första hufvudtiteln göra sig qvitt Konungen. Att sådana

konseqvenser kunna dragas af Utskottets grundlagstolkning torde,

äfven om man kan taga för afgjordt, att de förutsatta fallen aldrig skola

inträffa, dock ingifva en berättigad tvekan om tolkningens riktighet. Man

må lägga så stor vigt som helst på stadgandet, att “grundlagarne skola

efter deras ordalydelse i hvarje särskildt fall tillämpas11, så blir det vid en

sund lagtolkning alltid nödvändigt att icke endast fästa sig vid ordalydelsen

i en eller annan §, utan äfven se till i hvad förhållande denna § står

till andra §§ och lagen i sin helhet. Utskottet har uteslutande fästat

sig vid de §§ af Regeringsformen, som afhandla Riksdagens beskattningsoch

an slagsrätt, utan att lemna någon uppmärksamhet åt de ^stadgande)),

hvarigenom denna kan vara inskränkt. Att Riksdagen i fråga om nya

anslag har full rätt att bevilja eller utslå dem är ovedersägligt, och jag

tror att grundlagsstiftaren hufvudsakligen haft detta för ögonen, da han

nedskref de ifrågavarande §§. I fråga åter om redan beviljade anslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

de må vara uppförda på ordinarie stat eller ej, torde frågan bero på anslagets

beskaffenhet. För att nu komma till den fråga, som i memorialet

afhandlas, så är det för mig klart, att då Konungen med den rätt, 89 §

Regeringsformen honom lemnar, inrättat ett nytt embetsverk, och Riksdagen

dertill beviljat de erforderliga löneanslagen, Riksdagen icke sedermera kan

genom lönernas indragning sätta detta embetsverk eller någon del deraf

utom verksamhet, utan att göra intrång i Konungens ekonomiska lagstiftningsrätt.

Detta framstår alldeles tydligt af det nu föreliggande fallet,

då Riksdagen, och ännu tydligare Utskottet, tillkännagifvit, att indragningen

åt presidentslönen i Kommerskollegium skett för att derigenom framtvinga eu

omorganisation. Utskottet räknar också Riksdagen till heder att afsigten

blifvit uppnådd. Stadgande^ i 89 § Regeringsformen har Utskottet affärdat

med den förklaring, att med “grunderna för allmänna inrättningar" icke

kan menas penningeanslag. Dermed må nu vara huru som helst, så synes

det mig hafva varit lämpligt, att Utskottet äfven lemnat någon förklaring

öfver hvad som kan menas med “förändring, förklaring och upphäfvande

af lagar och författningar, som rikets allmänna hushållning röra". I den

enskilda hushållningen äro tjenarne och deras aflöning en icke oväsentlig

sak, och i rikets allmänna hushållning intaga tjenstemännen deras ställe.

I d7 § Regeringsformen uppräknas rikets kollegier bland de embetsverk

och tjensteman, som förvalta sina sysslor enligt de instruktioner in. m., som

Konungen eger för dera utfärda. Då nu för Kommerskollegium finnes en

åt Konungen utfärdad instruktion, deri bland annat en president finnes upptagen

och hans embetsverksamhet bestämd, lärer det vara svårt att bestrida,

att icke Riksdagen genom att medelst lönens indragning äfven göra tjenstens

återbesättande omöjligt, fattat beslut i ett ämne, deri Riksdagen endast

egde framkomma med “föreställningar och önskningar". Oanmärkt bör ej

heller lemnas, att Riksdagen genom denna sin åtgärd gjort eu ändring i

Riksrättens sammansättning, sådan den linnes bestämd i 102 § Regeringsformen.

Utskottet har till stöd för sin åsigt jemväl åberopat 39 § Riksdagsordningen

och den deri Stats-Utskottet meddelade föreskrift att tillse, det

"nödiga indragningar och besparingar blifva iakttagna". Men äfven om

man skulle vilja antaga, att ett stadgande af väsendtlig vigt i afseende å

Konungens och Riksdagens makt i fråga om indragning af redan beviljade

anslag kunnat inrymmas i en instruktion för ett Utskott, innebär icke stadgandet,

att beslutanderätten öfver indragningen skulle tillkomma Riksdagen

ensam och kan följaktligen icke heller innefatta någon inskränkning af

Konungens makt i detta hänseende. Den af Utskottet åberopade omständighet,

att Kamrarnes Talmän icke vägrat proposition i frågor af sådan beskaffenhet

som den, hvilken nu föreligger, finner jag icke kunna tillmätas någon vigt, då

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

1 O

sådan vägran icke far ske “utom nät'' Talman finner väckt fråga strida mot

grundlags lydelseoch dessa ordalag i väsendtlig män inskränka Talmännens

pröfningsrätt och mana till eu försigtighet vid rättighetens begagnande,

som åtminstone på senare tider äfven blifvit iakttagen.

Utskottet synes äfven rigta en förebråelse emot Konungens rådgifvare

derför, att de icke “faktiskt genomfört''* sin grundlagstolkning utan inskränkt

sig till eu protest, som icke för framtiden undanröjt “konflikten". Huruvida

hvad Utskottet sålunda yttrat kan tydas såsom ett uttryck af missräkning

deröfver, att saken ej kunnat hänskjutas till Riksrätts afgörande,

vet jag icke, men då Konungens rådgifvare önskade gå Riksdagens begäran

om omorganisation af Kommerskollegium till mötes, och således fråga ej

kunde uppstå om tillsättning af president derstädes, synes det mig att de,

genom det af dem nu iakttagna förfarande, fullgjort den" dem i ansvarighetslagen

för Stats-Rådets ledamöter ålagda skyldighet “att låta sig vårda om

Konungens makt", utan att derigenom träda “Rikets Ständers fri- och

rättigheter" för nära.

Slutligen kan jag icke underlåta att protestera emot Utskottets påstående,

att “controversen" blifvit framkallad af chefen för Civil-departementet,

då det väl måste vara ostridigt, att den, som föreslagit indragning

af presidentslönen, Stats-Utskottet och Riksdagen, som beslutat derom, måste

taga den på sitt ansvar. Emellertid rnåste man antaga, att, ehuru de skäl,

Utskottet anfört för sitt påstående, synas mig icke i någon mån bevisande,

Utskottet dock varit fullt öfvertygadt om deras giltighet, ty på annat sätt

kan man icke förklara, huru Utskottet kunnat hysa den föreställning, att chefen

för Civil-departementet skulle vara intagen af sådan fruktan för följderna

af den utaf honom enligt Utskottets uppfattning framkallade “konstitutionela

konflikten", att lian, för att undvika följderna af densamma “med exempellös

skyndsamhet** gått Riksdagens önskningar till mötes i fråga om Kommerskollegii

omorganisation.^

af Herrar Björkenstam, von Stockenström och Hceggström, med tillkännagifvande,

att, enligt deras åsigt, Utskottet saknat skäl för sin ifrågavarande

anmälan.

af Herr Rydin: “Den anmärkning, som Konstitutions-Utskottet gjort,

kan jag ej biträda. Det anmärkta regeringsbeslutet inbegriper icke någon

öfverträdelse af gällande riksstat, ej heller åsidosättande af den utaf Riksdagen

i sammanhang med regleringen af sjette hufvudtiteln uttalade önskan

om Kommerskollegii omorganisation. Regeringen har till alla delar efterkommit

Riksdagens för dess del fattade beslut, hvadan och då Regeringens

beslut sålunda lämpats efter Riksdagens uttalade önskan jag ej funnit något

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

skäl till anmärkning. Det råd, som ledt till detta resultat, är visserligen

beledsaga^ med uttalande af den grundsats, att Riksdagen ej eget’ ensidigt

indraga eller nedsätta de i embetsverksstaterna ingående aflöningsbelopp.

Man må emellertid i afseende på denna grundsats vara af ena eller andra

äsigten, så är dock klart, att denna grundsats ej i förevarande tall fått sin

tillämpning. Den annotation i Statskontorets hufvudliggare, som blitvit

Statskontoret anbefalld, gör ingen ändring uti den nedsättning af Kommerskollegii

stat, som Riksdagen förra året beslutit. Återstår således såsom

anmärkningsvärdt, att chefen för Civil-departementet och Statsrådets öfrige

ledamöter uttalat sjelfva grundsatsen. Härvid bör först och främst erinras,

att med hänsyn till de olika meningar, som uppstått och måste uppstå i

afseende på lagars rätta förstånd och mening, hyllandet och uttalandet af

den ena eller den andra åsigten om grundlagens rätta mening i ett visst

fall ej bör kunna i och för sig gifva anledning till anmärkning af eu granskande

myndighet, derest ej den grundsats, på hvilken rådgifvaren stöder

sig, följdriktigt tillämpad skulle strida emot grundlag eller rikets sannskyldiga

nytta. Huru omtvistad och omtvistbar denna grundsats än är, kan

den dock ej anses strida emot grundlagen, tvärtom tillhör den, enligt min

uppfattning, densamma. Ingen grundlagsparagraf finnes, som hindrar Konung

och Riksdag att gemensamt organisera embetsverk och bestämma de för

upprätthållande af en sådan organisation nödiga aflöningsbelopp; och har en

sådan organisation blifvit af Konung och Riksdag gemensamt i alla dess

delar gillad, måste den gälla till dess Konung och Riksdag gemensamt deri

gorå ändring. Detta följer af den grundlagen genomgående grundsats, att

hvad af Konung och Riksdag gemensamt blifvit stadfäst ej kan åt någondera

ensidigt rubbas. De stater för allmänna inrättningar, som på grund

af Konungs och Riksdags öfverensstämmande beslut blitvit fastställda med

dertill hörande tilläggsbestämmelser, gälla således tills båda öfverenskornmit

om deras ändring. Konungen blifver härigenom bunden i sin ekonomiska

lagstiftningsmakt, lian kan ej ändra de grunder, Riksdagen vid utgifternas

bestämmande förutsatt såsom bestående. Denna inskränkning i sin administrativa

myndighet erkänner jemväl Konungen; han ändrar ej en enda i

staten ingående, af Riksdagen gillad utgiftspost, utan att underställa fragan

Riksdagen. Vår riksdagshistoria visar ock, att Riksdagen erkänt samma

grundsats, hvilken ock af 1809 års Ständer stäldes i spetsen för statsregleringen.

I skrifvelsen härom heter det om den ordinarie aflöningsstaten, att

den ”icke vore någon förändring underkastad, så länge verket bibehölle sin

vanliga organisation och af inträffande omständigheter icke fordras ett förändrad!

skick eller förnyad reglering”. Men, invänder man häremot, rikss

ta ten upprättas hvarje år, och Riksdagen bestämmer öfver de anslag, som

deri skola inflyta, efter pröfning af statsverkets behof. Eger icke under

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

15

sådant förhållande Riksdagen rätt att fritt besluta, hvilka anslag skola i

staten införas och till hvilka belopp? I alla de fall, i hvilka Riksdagen

på en gång bestämmer utgiften och anslagssumman, har Riksdagen alldeles

fria händer, men så är icke fallet med alla utgifter. Vissa af dem hafva

sin grund i lagar och i förpligtelse!’, som åligga staten, utan att kunna

afvisas, vid hvilka anslagsfrågan blott är en förmak tetsfråga, bestående i

anslagsbeloppets upptagande i riksstaten. Detta kan Riksdagen ej rimligtvis

vägra, förrän den lag, som ligger till grund för utgiften, ändras, eller dessa

förpligtelse!'', som staten i laga ordning blifvit iklädd, upphöra. Under dessa

utgifter höra de adöningsbelopp, som blifvit af Konung och Riksdag gemensamt

fastställda för upprätthållande af lagbestämda allmänna inrättningar.

Tillämpning af ifrågavarande grundsats kan ej anses lagstridig. Att eu

grundsats, som i sin tillämpning gifver fasthet och stadga åt styrelse och

förvaltning ej kan anses strida emot rikets sannskyldiga nytta, fordrar ingen

bevisning. Men, skulle man slutligen kunna invända, är icke denna frågas

behandling bevis för att Riksdagen bör ega makt att genom indragning af

anslag framkalla en behöflig reform af embetsverk? Utan detta beslut, som

Riksdagen i afseende på ifrågavarande anslag fattat, skulle den behöfliga

omorganisationen af Kommerskollegium blifvit ytterligare uppskjuten. Tager

man emellertid i betraktande, huruledes hvarje allmän inrättning, för att

kunna tidsenligt verka, erfordrar nya eller tillökade utgifter, i afseende på

hvilka Riksdagens bifall måste inhemtas, så finner man, att Riksdagen i sin

anslagsrätt har en städse verksam makt att i fråga om de reformer, den

anser nödiga, gorå sin åsigt hörd, utan att behöfva utsträcka anslagsrätten

in på områden, till hvilka densamma ej principenligt hörer.

Konungens rådgifvare hafva således, enligt min uppfattning, hvarken

genom uttalande af ofvanberörda grundsats, som för öfrigt i förevarande

fall ej blifvit tillämpad, eller genom det regeringsbeslut, de tillstyrkt, förhållit

sig på sådant sätt, att Regeringsformens § 107 bör tillämpas. “

Herrar Mannerskantz och Reuterskiöld hafva velat tillkännagifva, att

de varit hindrade deltaga i detta ärendes slutliga behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.