Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion rörande underhåll af byvägar. , Med framhållande af vigten och önskvärdheten deraf, att byvägar blefve försatta i fullt farbart skick, hvilket för närvarande åtminstone icke i allmänhet vore händelsen, har Herr C. J. Kjellman uti en inom Andra Kammaren väckt motion

1875-04-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:12, Utlåtande, i anledning af väckt motion rörande underhåll af byvägar. , Med framhållande af vigten och önskvärdheten deraf, att byvägar blefve försatta i fullt farbart skick, hvilket för närvarande åtminstone icke i allmänhet vore händelsen, har Herr C. J. Kjellman uti en inom Andra Kammaren väckt motion

Dokumentets text

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

IV:o 13.

Ånk. till Eiksd. Kansli den 5 April 1875, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion rörande underhåll af

byvägar. ,

Med framhållande af vigten och önskvärdheten deraf, att byvägar

blefve försatta i fullt farbart skick, hvilket för närvarande åtminstone

icke i allmänhet vore händelsen, har Herr C. J. Kjellman uti en inom

Andra Kammaren väckt motion (N:o 119), hvilken blifvit till LagUtskottets

behandling öfverlemnad, föreslagit, att Riksdagen ville för

sin del besluta,

»antingen att underhållandet af by- och utfartsvägar skall åligga

den eller dem, öfver h vilkas eg or vägarne gå;

eller ock att kommunerna skola eg a att inom sig utse två eller flere

män, hvilka, på begäran af delegare i by- och utfartsväg, må dels

kunna verkställa fördelning af sådan väg, hvilken fördelning skall lända

till efterrättelse, till dess, i händelse af klander, domstolen annorlunda

åtskiljer de tvistande, dels syna vägen, hvilken syn skall genast på den

tredskandes bekostnad kunna tillämpas, med rätt dock för den missnöjde

att efter befogenhet klandra densamma.»

Genom Kongl. resolutionen den 8 Januari 1735 finnes stadgadt,

att, s. k. byvägar böra underhållas af dem, som deraf sig betjena. Att,

på sätt motionären föreslagit, häri göra den ändring, att underhållet

skulle åligga dem, öfver hvilkas egor vägarne ginge, anser Utskottet

desto mindre lämpligt, som derigenom utan tvifvel skulle föranledas,

ej mindre att kostnaden för underhållet blefve orättvist fördelad emellan

dem, som hade att densamma vidkännas, än äfven att mången, som af

dylika vägar hade gagn, blefve från allt bidrag till deras underhåll helt

och hållet befriad.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Hvad derefter angår förslaget om medgifvande af rättighet för

kommunerna att, genom utsedde Gode män, ej mindre taxera och emellan

vederbörande dela by- och utfartsvägar än äfven syna desamma

och, i fall af behof, låta iståndsätta dem på den tredskandes bekostnad,

så enär, äfven om man antoge, att byvägar icke äro att anse såsom

bylagens enskilda tillhörighet, hvaröfver de ega efter godtfinnande förfoga,

förhållandena på särskilda orter äro så olika, att de ej kunna genom

ett generelt stadgande regleras, anser Utskottet denna angelägenhet

böra öfverlemnas åt bymännen sjelfve, hvilka ju alltid ega att, der

öfverenskommelse om vägarnes delning och underhåll ej kan åvägabringas,

få tvisten sliten antingen genom dess öfverlemnande till Gode

män eller genom stämning till vederbörlig domstol.

I följd häraf får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke må vinna bifall.

Stockholm den 2 April 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.