Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af det i 17 Kap. 7 § Rätteg ängs-balken upptagna jäf för eget husfolk och enskilde tjenare att vittne bära.

1875-04-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:15, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af det i 17 Kap. 7 § Rätteg ängs-balken upptagna jäf för eget husfolk och enskilde tjenare att vittne bära.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

1

IV:o 15.

Ant. till Eiksd. Kansli den 9 April 1875, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af det i

17 Kap. 7 § Rätteg ängs-balken upptagna jäf för eget husfolk

och enskilde tjenare att vittne bära.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad

motion (N:o 16) har Herr A. W. Westerdal anfört, att, sedan numera

husagan blifvit förbjuden samt tjenarens ställning och rättigheter i förhållande

till husbonden i lag betryggade, det innebure en oberättigad

misstro mot tjenaren att fortfarande bibehålla det i 17 Kap. 7 § Rättegångs-balken

stadgade vittnesjäf mot eget husfolk och enskilde tjenare;

och som vid uppkommande tvister detta jäf kunde för husbonden medföra

stor olägenhet, i det han derigenom i många fall beröfvades all

den bevisning, hvarpå han egde tillgång, har motionären föreslagit,

»att Riksdagen för sin del ville besluta upphäfvandet af det i 17 Kap.

7 § Rättegångs-balken upptagna jäf för eget husfolk och enskilde tjenare

att vittne bära.»

På sätt motionären antydt, hvilar lagen uti ifrågavarande hänseende

på den grund att, i följd af tjenarens beroende ställning till husbonden,

den förre lätteligen kunde, vid afläggande af vittnesmål i den senares

sak, låta sig förledas att till dennes förmån afvika från sanningen;

och då tjenarens afhängighet af husbonden äfven enligt nu gällande

Lego-stadga är så väsendtlig, att den ifrågasatta lagförändringen

ur ofvanberörda synpunkt icke synes tillrådlig, samt lagstiftaren med

hänsyn till lagens ovilkorliga stadgande derom, att två vittnen, deri de

sammanstämma, äro fullt bevis, torde böra, i fråga om bevarandet af

Bill. till Riksd. Prof. 1875. 7 Sami. 14 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

garantierna för vittnens trovärdighet, vara ytterst noggrann, får Utskottet

vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 April 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservation:

af Herrar Philipsson, Hjelm och Magnus Jonsson, hvilka ansett att

den af motionären åsyftade lagförändring bort vidtagas.

Herrar Afzelius, Sven Nilsson och Anclers Persson hafva begärt få

antecknadt, att de icke i beslutet deltagit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.