Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förtydligande af lagens stadgande rörande förlagsgifvares förmånsrätt till fabrikers effekter.

1875-04-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:16, Utlåtande, i anledning af väckt motion om förtydligande af lagens stadgande rörande förlagsgifvares förmånsrätt till fabrikers effekter.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

3

IV:o 16.

Ank. till Kiksd. Kansli den 9 April 1875, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förtydligande af lagens

stadgande rörande förlagsgifvares förmånsrätt till

fabrikers effekter.

Det uti ifrågavarande hänseende gällande stadgande innefattas uti

5 § af 5 Art. Hall-ordningen den 2 April 1770, hvilket lagbud, jemfördt

med 17 Kap. 7 § Handels-balken, innehåller, att den, som förlägger

manufakturverk och fabriker, skall, derest förlagslånet''blifvit vederbörligen

intecknadt, derför njuta företrädesrätt till betalning ur sådana

verks effekter.

Enär nyare fabriksanläggningars värde hufvudsakligen bestode i

maskinerier, men dessa åtminstone till någon del af mången ansåges

tillhöra dessa anläggningars fasta egendom, så att i följd deraf vore

tvetydigt, huruvida alla maskinerier kunde hänföras till sådana manufakturverks

och fabrikers effekter, hvaruti förlagsgifvare egde förmånsrätt,

har Herr Werner Ericson uti eu inom Andra Kammaren väckt, till

Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 152) föreslagit, att, då det vore

vid industriens fortgående utveckling af synnerlig vigt att de stadganden,

som rörde dess kreditförhållanden, vore så tydliga, som möjligt,

»Riksdagen för sin del ville besluta sådant förtydligande af lagens stadgande

rörande förlagsgifvares förmånsrätt till fabrikers effekter, att med

detta senare ord förstås äfven maskinerier af alla slag.»

Enligt ofvan åberopade lagrum torde vara uppenbart, att förlagsgifvares

förmånsrätt till betalning afser allenast sådana maskinerier,

som äro att hänföra till manufakturverks och fabrikers lösa egendom.

I de maskinerier åter, som kunna såsom en del af fast egendom anses,

förvärfvas panträtt genom fastighetens inteckning i vanlig ordning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

Frågan om maskineriers hänförlighet till den ena eller den andra af

berörda kategorier är vid uppkommande tvist beroende på den pröfning,

som i sådant hänseende kan varda på doktrinel grunder af vederbörlig

domstol meddelad.

Den af motionären ifrågasatta lagförklaring innefattar i sjelfva verket

förslag till den ändring i lagen, att förlagsgifvares förmånsrätt

skulle utsträckas jemväl till sådana maskinerier, som tillhöra fast egendom.

Att sålunda för förlagslån medgifva förmånsrätt uti någon del

af fastighet synes emellertid icke lämpligt; helst en dylik lagförändring

icke torde kunna genomföras, utan att dels de fordringsegare, hvilka

på grund af inteckning uti manufakturverks och fabrikers fasta egendom

redan förvärfvat panträtt i dertill hörande maskinerier, vid denna

sin rätt bibehölles oförkränkte, dels ock föreskrifter meddelades om den

rätt till betalning, som skulle sins emellan tillkomma förlagsgifvare och

innehafvare af inteckning, som hädanefter beviljades, samt stadganden

af en så invecklad beskaffenhet utan tvifvel skulle komma att uti ifrågavarande

kreditförhållanden föranleda långt större osäkerhet, än den,

som motionären öfverklagat såsom en följd af nu gällande lag.

I anledning häraf och då dessutom behofvet af en helt och hållet

förändrad lagstiftning om förlagslån redan länge varit erkändt, och det

vid sådant förhållande icke synes lämpligt att för närvarande i lagens

stadgande rörande detta ämne vidtaga partiela förändringar, får Utskottet

vördsamt hemställa,

att föreliggande motion ej måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 April 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Herrar Afzelius, Sven Nilsson och Anders Persson hafva begärt få

antecknadt, att de icke i ärendets behandling inom Utskottet deltagit.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1875.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.