Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Memorial N:o 18

1875-04-22 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:18, Lag-Utskottets Memorial N:o 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Memorial N:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Riksd. Kansli den 23 April 1875, kl. 2 e. m.

Memorial, med förslag till sammanjemhnmg af

aktiga beslut vid behandling af Utskottets utlåtande N-.o 7

i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser

rörande dikning.

.Teralikt 63 § i Riksdagsordningen åligger det Lag-Utskottet att söka,

så vidt möjligt är, sammanjemka de skiljaktiga beslut, Kamrarne vid behandling

af omförmälda utlåtande fattat angående 8 § i det deri framlagda

författningsförslag, hvilken paragraf är af följande lydelse:

»Försummar den, som dikningsskyldigheten åligger, att hålla dike i

gildt stånd och bättrar han ej skyndsamt derå förefunnen brist, då han tillsagd

varder, ersätte all den skada och förlust, som deraf tillskyndas annan.»

Denna paragraf har blifvit godkänd af Ändra Kammaren, hvaremot

Första Kammaren ansett densamma böra erhålla ett så lydande tillägg:

»Bättrar han ej och vill sakegare, som af försummelsen lida kan,

bristen sjelf bota eller bota låta, kalle då två ojäfvige män att syn hålla

och njute, sedan bristen af dem vitsordad är, utmätning för kostnaden, då

lian liter kronofogde eller magistrat derom till. Nöjes den, som diket hålla

skall, ej deråt, instämma sin talan till Rätten inom tre månader efter utmätningen.

»

Af den diskussion, som vid frågans behandling i Första Kammaren

egt rum, inhemta^, att Kammarens beslut om ofvanberörda tillägg till ifrågavarande

paragraf varit grundadt derpå, att, då det i de flesta fall vore nära

nog omöjligt att bevisa den förlust, som uppkomma i följd af försumlighet i

afseende på dikes hållande i gildt stånd, det vore af vigt, att deri, som af

försummelsen kunde lida skada, tillerkändes befogenhet att, om den, som

Päh. till Riksd. Brok 1875. 7 Sand. 16 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Memorial N:o 18.

dikningsskyldigheten ålåge, ej efter tillsägelse bättrade hvad som bruste,

sjelf få på den tredskandes bekostnad ombesörja det dikningsarbete, som erfordrades.

Att, sedan försummelsen blifvit genom syn af gode män, som

kunna anses dertill besitta behöflig sakkännedom, vitsordad, medgifva en

dylik befogenhet för den, hvilken» rätt kan vara af försummelsen beroende,

synes ock i följd af sakens natur vara till förekommande af rättskränkningar

erforderligt; men att, på sätt Första Kammaren vidare beslutat, jemväl tillerkänna

den, som sålunda fullgjort eu annans dikningsskyldighet, att på

grund af sin blotta uppgift om de kostnader, som varit dermed förenade, derför

hos denne genast njuta utmätning, anser Utskottet deremot desto mindre

lämpligt, som eu sådan rätt till omedelbar exekution, derest den vore behöflig,

skäligen borde vara förenad med förbindelse för den, som ville deraf

sig begagna, att åvägabringa tillförlitlig utredning om det belopp, hvartill

kostnaden uppgått, samt frågan om kostnadsersättningens utbekommande i

allt fall icke synes vara af den brådskande beskaffenhet, att, i brist af

åsämjande, densamma icke lämpligast torde böra göras beroende på utförande

genom rättegång i laga ordning.

På grund häraf får Utskottet vördsamt hemställa,

att Kamrarne, med frånträdande å ömse sidor i viss mån

af sina rörande ifrågavarande paragraf fattade beslut, ville

besluta, att densamma skall erhålla följande lydelse:

»Försummar den, som dikningsskyldigheten åligger, att

hålla dike i gildt stånd, och bättrar han ej skyndsamt

derå befunnen brist, då han tillsagd varder, ersätte all

den skada och förlust, som deraf tillskyndas annan. Vill

den, som af försummelsen lida kan, bristen sjelf bota

eller bota låta, kalle då två ojäfvige män, hvilka äro ledamöter

i egodelningsrätt, skiftes gode män eller nämndemän,

att syn hålla, och ego, sedan bristen af dem vitsordad

är, att arbetet på den försumliges bekostnad verkställa.

)''

Stockholm den 22 April 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPÅRItE.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1875,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.