Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition

1875-02-05 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:2, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

1

r

SJ

f

N:o 2.

Ank, till Riksd. Kansli den 5 Febr. 1875, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition (N:o %)

med förslag till förordning angående ändring i vissa §§

af sjölagen.

Begge Kamrarne hafva till Lag-Utskottets behandling hänskjutit omförmälda

nådiga Proposition, hvilken är af följande lydelse:

”1 följd af stadgandet i Kongl. Maj:ts förnyade förordning angående mätning

af handelsfartyg den 15 Maj innevarande år, att svenska fartygs drägtighet skall i

de mätbref, som utfärdas efter den 1 April 1875, beräknas i ton, erfordras ändring

i de stadganden i sjölagen den 23 Februari 1864, hvilka förutsätta att fartygs

drägtighet är i nyläster beräknad. Med anledning häraf har Kongl. Maj:t låtit affatta

ett lagförslag i ämnet och vill, med öfverlemnande af de i Högsta Domstolen

och Statsrådet angående denna fråga hållna protokoll, härmed enligt § 87 Regeringsformen

föreslå Riksdagen antagande af följande

Förordning angående ändring i vissa §§ af sjölagen.

Härigenom förordnas, att 33, 76, 77, 78, 79, 80 och 89 §§ af sjölagen

skola erhålla följande förändrade lydelse:

33 §.

o

Ä alla fartyg Öfver femtio ton, som äro destinerade till andra orter utom

riket, än hamnar i Östersjön samt danska och norska hamnar på denna sidan om

lull. till Biksd. Prot. 1875. 7 Samt. 3 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

K

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. ''i

Skagerns fyr och Lindesnäs, skall finnas en, från sjömansjuset i afseglingsorten

erhallen, derstädes enligt faststäldt formulär upprättad skeppsf .gbok, i hvilken af

befälhafvare eller af någon bland besättningen, under hans tillsy, och ansvar, noggranna

uppgifter meddelas:

ko. om fartyget är i godt stånd eller icke; om lastens jskaffenhet; om

tiden då lastning eller lossning börjar och slutar; om förrättade ärtsten, så i hamn

som till sjös; om fartygets djupgående för och akter, då det lemnar hamn;

2:o. om fartygets afgång från och ankomst till hamn; om de kurser, som

blifvit styrda och den väg fartyget tillrygga lägger; om vind, väderlek, ström, observerade

ortbestämningar och lödningar; om skada, som timat och dermed sammanhang

agande omständigheter, så ock om allt annat, som under resan förefaller

och hvars kännedom kan dels vara af nytta enskildt för redare, aflastare, försäkringsgifvare

och försäkringstagare, dels lända till allmänt gagn, såsom upptäckt af

obekanta länder, grund, strömdrag, observerade naturfenomener m. m.;

3:o. om besättningens antal och helsotillstånd; om någon af skeppsfolket bestraffas

eller skiljes från tjensten och om orsaken dertill, så ock om någon i stället

bäfver antagen; om de beslut, som, i särskilda fall, i samråd med besättningen

fattas, så ock om andra omständigheter, på grund hvaraf fartygets befälhafvare vill

göra egen eller rederiets rättsfordran gällande eller emot annans anspråk sig eller

rederiet värja.

De ämnen, som i skeppsdagboken höra antecknas, skola der, så vidt omständigheterna

det icke hindra, efter hvarje vakt införas. Skulle vid dagbokens

förande skriffel inflyta, må det ej genom radering rättas eller på annat sätt göras

oläsligt, utan anmärkes felet i den särskilda kolumn för anmärkningar, som dagboken

innehåller.

76 §.

Uppgiftes, vid aftal om frakt, fartyget till större tontal, än mätbrefvet innehåller,

vare befraktare berättigad till ersättning för den kostnad och skada honom

tillskyndas, i händelse fartyget ej kan lasta hvad som fraktaftalefc föranleder.

Är skilnaden emellan det uppgiga och i mätbrefvet utsatta tontalet icke större, än

en tjugondedel af mätbrefvets tontal, egen sådan ersättning icke rum.

/

77 §.

År fartyg helt och hållet eller till bestämd del eller till vissa ton befraktadt,

vare befälhafvaren skyldig att, utan ersättning, en viss tid afbida att

godset aflemnas eller lossas, hvilken tid kallas liggedagar. Dessa räknas från och

med nästa helgfria dag, sedan fartyget till lastning eller lossning färdigt är och

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

befälhafvare!! derom underrättat befraktare, aflastare eller lastemottagare, så ock,

der särskild lastnings- eller lossningsplats inom hamnen anvisas, dit på rederiets

bekostnad fartyget förhalat. Börjar ej lastning eller lossning, eller hinner den ej

fullbordas, inom fartygets liggedagar; vare befälhafvare skyldig att dertill lemna

ytterligare tid, emot ersättning till fartyget af befraktare eller lastemottagare. Denna

tid kallas öfverliggedagar, och dessa, sammanräknade med liggedagarne, fartygets

liggetid.

Är aflastaren icke känd, eller icke att träffa, eller är konnossementet sudd!

till innehafvaren eller till viss man eller order, räknas liggetiden från den dag,

aflastare eller lastemottagare blifvit, på det i orten brukliga sätt, anmanad att godset

aflemna eller emottaga. Lag samma vare om konnässement är stäldt till viss man,

men denne icke anträffas.

78 §.

Äro liggedagarne icke bestämda

genom

aftal eller

annat gällande

beräknas deras antal särskild! för lastnin

g och

särskild!

för

lossning:

för ett fartyg, som icke

är öfver 100

ton

6 dagar.

för ett fartyg, öfver 100 men ej öfver 200

ton

8 •''

tO

O

o

7?

300

77

10 »

» 300

77

450

77

12 »

» 450

7?

600

77

14 »

O

o

7?

750

77

16 ”

» 7 50

??

1 ,000

77

18 »

•• öfver 1,000

77

20 ”

öKCl tjut ötciniy lutning luoluu‘b 1 .

sättning för öfverliggedagar ej beräknas förr, än den för lossning och lastning ti

sammans i denna § bestämda tid tilländagatt.

I det bestämda antalet liggedagar inberäknas icke helgedagar och de dagar,

under hvilka lastning eller lossning ej kunnat ske, till följd af skeppsarbete eller

annat från fartyget härrörande hinder.

79 .

Antalet af öfverliggedagar och den ersättning, som för dem bör utgå, anka

turné på särskild! aftal. Har öfverenskommelse ej skett, må öfverliggedagar ej

öfverstiga hälften af det antal liggedagar, som i 78 § eller i fraktaftalet bestämda

blifvit. I öfverliggedagarnes antal inberäknas helgedagar.

Ersättningen för öfverliggedagar utgår, der annat aftal ej skett, med o O Öl c

om dagen för hvarje ton af fartygets drägtighet, och år för hvarje dag förfallen,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

Betalning af fordran för öfverliggedagar, som vid inlastning uppkommit, må ej,

sedan fartyget lemnat lastningsorten, Htsökas ur godset, der ej om den fordran

skett anteckning i konnossementet.

Öfverliggedagar beräknas äfven, då lasten, inom liggedagarne, väl blifvit

levererad, men så sent, att den ej inom denna tid hunnit blifva intagen och stufvad.

80 §.

Befälhafvare vare, när fartyg är helt och hållet eller till bestämda delar

eller till vissa ton befraktadt, skyldig att, emot ersättning af godsegare, förhala

fartyget till andra beqväma lastnings- eller lossningsställen, än det, såsom i 77 §

sägs, först anvisade. Uppstår tvist om ersättningens belopp, varde den hänvisad till

skiljomän, om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag, som i 321 § sägs.

De uppehåll, som genom fartygets flyttning för intagande eller lossning af

last förorsakas, varde i liggetiden inberäknade.

89 §.

Lastas icke fartyg, som till bestämd del eller vissa ton är befraktadt, inom

liggetiden, vare befraktaren skyldig att gälda full frakt, ersättning för öfverliggedagar,

i den mån befraktaren dertill varit vållande, och annan bevislig förlust, dock

med afdrag för den frakt, som i stället erhålles.

Denna förordning träder i kraft den 1 April 1 875; dock skall, intill den

1 April 1 877, hvad hittills varit stadgadt ega tillämpning å svenskt fartyg, hvars

drägtighet enligt behörigt mätebref är i nyläster bestämd.-

Efter erhållen kännedom derom, att Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg,

hvars yttrande öfver förslaget blifvit infordradt, deremot gjort åtskilliga anmärkningar,

har Utskottet, på derom till Kongl. Justitie-departementet gjord framställning,

af dessa anmärkningar erhållit del.

I nämnde af Handels- och sjöfartsnämnden afgifna yttrande förekommer

hufvudsakligen, dels att för ångfartyg antalet af liggedagar och följaktligen i förhållande

dertill äfven af öfverliggedagar kunde i icke ringa mån minskas, samt dels

att ersättningen för öfverliggedagar, hvilken genom den föreslagna afgifte,n af 50

öre om dagen för hvarje ton skulle oskäligt höjas, ej borde, åtminstone för segelfartyg,

sättas högre än 35 öre.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

5

Derjemte tiar Utskottet inhemtat, att

Stockholm och Malmö, livilka jemväl kunnats

mot förslaget framställt någon anmärkning.

Handels- och sjöfartsnämnderna i

tillfälle att i saken sig yttra, icke

1 rederiernas intresse och för att befordra skeppsfartens regelmässiga gång

ar i lag stadgad en viss tid, den så kallade liggetiden, utöfver hvilken befraktare

cllei uHastaie ej ega att uppehålla lastning och lossning. Men då befraktare eller

aflastare till följd af inträffande oförutsedda omständigheter ofta kunna, utan eget

oi va ande, blifva urståndsätta att inom denna tid fullgöra denna del af aftalets

förbindelser har i deras intresse en ytterligare tid, under benämning öfverliggetaf1’

/01,.1f1tmngens eller lossningens verkställande blifvit dem medgifven, dock

under förpligtelse att för detta uppehåll särskild! godtgöra redaren. Xu gällande

sjoag innefatta!, beträffande ligge- och öfverliggedagarnes antal, icke någon skilnad

emellan ångfartyg och segelfartyg; och den Kong!, propositionen innehåller ej heller

någon förändring i detta afseende. Införande af en sådan skilnad, hvaraf skulle

betingas en omarbetning af lagstadgandena i detta hänseende, som af KonM Makt

icke afsats, synes ej heller Utskottet behöflig, helst som antalet af ligge- och öfverig-gedagar

i allmänhet torde bestämmas genom fraktaftalet samt detta, särskildt

beträffande ångfartyg, icke gerna lärer uraktlåtas.

Hva<1 derefte,r an£är “''sättningen för öfverliggedagar, så innehåller förslaget

till nu gällande sjölag, hvilket blifvit redan år 1 847 offentliggjordt, i detta hänseende,

att berörda ersättning skulle för hvarje nyläst af fartygs drägtighet utgöras

med en riksdaler 50 ore om dagen; men i följd af Rikets Ständers vid 1862—1863

arens riksmöte vid nämnda lags antagande fattade beslut blef samma ersättning

bestämd att efter enahanda grund med allenast en riksdaler utgå. Då emellertid

sa va priset å skeppsförnödenheter som sjöfolks hyror sedermera betydligt stegrats,

oie a ler den nu ifrågasätta ersättning för öfverliggedagar, som, efter nyläst beräknad,

motsvarar ungefär en krona 60 öre för hvarje sådan, icke vara för hö-t

tilltagen. G

På grund häraf anser Utskottet hvad Handels- och sjöfartsnämnden i

Göteborg påmint sa mycket mindre förtjena afseende, som, på sätt ofvan blifvit

antyda det torde vara allmänt brukligt, att aftal om ligge- och öfverliggedagarnes

antal jemte ersättning för de senare i de flesta fall ingår i fraktsluten, så att

lagens stadganden härom blott undantagsvis komma att tillämpas och sålunda ej

blifva af någon synnerligen ingripande vigt för affärslifvet; och får Utskottet, som

IM, till lii/csd, Prof, 1875, 7 iScml 8 Höft, %

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Lag-Utskottets Utlåtande 1St:o ä.

ej heller i öfrig! finner skäl till någon anmärkning mot ifrågavarande förslag, alltså

vördsamt hemställa,

att Kong!. Maj:ts föreliggande nådiga proposition måtte af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 Februari 1875.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Philipsson har begärt få antecknadt, att han, i anseende till sjukdomsfall,

inom Utskottet icke deltagit i behandlingen af den nådiga propositionen.

Stockholm, tryckt hos J. & A. Riis 1875.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.