Sök i Ratio Lex

Memorial, med förslag till satmnaM jemkning af Kamrarnes skiljaktiga beslut vid behandling af Utskottets Utlåtande N:o 11, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande stadganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla allmänna vägar och broar.

1875-05-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:21, Memorial, med förslag till satmnaM jemkning af Kamrarnes skiljaktiga beslut vid behandling af Utskottets Utlåtande N:o 11, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande stadganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla allmänna vägar och broar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag''Utskottets Memorial N:o 21.

1

Ko 21.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Maj 1875, kl. 3 e. m.

Memorial, med förslag till satmnaM jemkning af Kamrarnes skiljaktiga

beslut vid behandling af Utskottets Utlåtande N:o 11,

i anledning af väckta motioner om ändring af gällande

stadganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla

allmänna vägar och broar.

Uti berörda utlåtande hade Utskottet, under uttalande af den åsigt,

att en lagförändring, hvarigenom väghållningsskyldigheten komrne att mera

tidsenligt fördelas, vore af omständigheterna påkallad, i afseende på de

grunder, hvarpå en sådan lagförändring borde åvägabringas, yttrat den

mening, att byggandet och underhållet af vägarne, såsom en kommunens

angelägenhet, äfven borde af kommunen bekostas; att, då väghållningen

emellertid icke lämpligen kunde på den större kommunen — länet eller

landstingsområdet — öfverflyttas, den borde besörjas af någon af de

mindre — häradet eller socknen — men att, som väghållningsbesväret

syntes jemnare och följaktligen äfven rättvisare kunna fördelas häradsän

socknevis, häradet jemväl borde få samma besvär sig ålagdt; att,

beträffande skyldigheten att till vägunderhållet bidraga, af dess egenskap

af kommunalangclägenhet skulle följa, att alla skattdragande kommunmedlemmar

finge efter åsatt fyrktal i kostnaden derför deltaga, men att

då en så genomgripande förändring, som ifrågavarande besvärs lika fördelning

på alla skattskyldige, icke för närvarande kunde, utan att väcka

billig klagan, på en gång genomföras, deltagandet i nämnda kostnad borde

jemkas efter den större eller mindre nytta, de skattskyldige finge anses,

Bill. till llikscl. Prat. 1875. 7 Sami. 19 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Memorial N:o 21.

med hänsyn till de olika beskattningsföremålen, af vägarne hemta; att

ur denna synpunkt borde bestämmas, dels att samma kostnad skulle

utgå, för fastighet efter hela åsätta fyrktalet, för inkomst af rörelse, näring

eller yrke, allenast efter någon del deraf och för öfriga beskattningsföremål

efter någon än mindre del af fyrktalet, dels ock att staten skulle för

kronopark eller annan dermed likartad skogsegeridom till vägarnes underhåll

bidraga; samt att, hvad anginge väghållningens verkställighet, den

största möjliga frihet borde lemnas häradet att inom sig ordna denna

angelägenhet, så att i afseende derpå endast skulle föreskrifvas, att häradet

egde inför häradsrätt välja fullmäktige, som hade att på lämpligaste sätt

efter hvarje orts olika förhållanden anordna väghållningsbestyret; och

hade Utskottet hemstält, »att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse

hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, så snart ske kunde,

låta, i öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder, utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till förändrad lagstiftning i fråga om väghållningsbesvärets

utgörande på landet».

Enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har Andra Kammaren

bifallit hvad Utskottet sålunda hemstält; hvaremot Första Kammaren

för sin del beslutat, »att Riksdagen skulle till Kongl. Maj:t aflåta

underdånig skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda,

ej blott i hvad mån och på hvad sätt deltagande i vägunderhållet må

kunna åläggas bruk, fabriker, qvarnar och annan fast egendom, som

hitintills varit från vägbyggnadsskyldighet befriade, äfvensom grufvor,

utan ock hvad som erfordras för bedömande af en dylik förändrings

verkningar inom de olika orterna, och sedermera till Riksdagen aflåta

nådigt förslag i ämnet».

Utskottet, som, jemlikt 63 § Riksdags-ordningen, har åliggande att

söka, så vidt möjligt är, sammanjemka de olika meningarne och med

förslag derom till Kamrarne inkomma, har af den inom Första Kammaren

i ämnet hållna diskussion inhemtat, att de fleste talare, under erkännande

af rättmätigheten af anspråket på en lagförändring, hvarigenom bördan

af väghållningsbesväret till någon del lyftades från den i mantal satta

jorden, förklarat, att då, efter deras mening, byggandet och underhållet

af vägarne icke vore att anse såsom en kommunens angelägenhet,

så kunde fyrktalet, den för kommunala utskylder i allmänhet gällande

grund, icke lämpligen tjena till ledning för ifrågavarande besvärs förändrade

fördelning, utan borde dervid tagas hänsyn till den direkta

nytta, olika samhällsmedlemmar genom vägarnes begagnande af dem kunde

anses åtnjuta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Memorial N:o 21.

Vid sådant förhållande och då sistnämnda synpunkt jemväl enligt

Andra Kammarens beslut blifvit i viss mån tagen i betraktande, samt

det icke torde förnekas, att äfven de, som drifva näring eller rörelse,

i ganska afsevärd grad begagna vägarne och sålunda, om än i mindre

mån än den jordbrukande befolkningen, bidraga till försvårande af vägunderhållet,

har Utskottet, för sammanjemkning af Kamrarnes olika meningar,

ansett sig böra hemställa,

att Kamrarne, å ömse sidor med frånträdande i vissa

delar af sina förut i ämnet fattade beslut, ville besluta,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det täcktes Kong]. Maj:t låta utreda, huruvida icke skyldigheten

att deltaga i vägunderhållet på landet må kunna

åläggas all fast egendom och följaktligen äfven sådan,

hvilken, ehvad den tillhör staten eller enskild person,

hittills varit från väghållningsskyldighet befriad, dels

ock, ehuru i någon mindre proportion ån fastighet, alla

dem, som idka näring eller rörelse, samt derefter låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förändrad

lagstiftning i ämnet.

Stockholm den 10 Maj 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservation:

af Herr Holmberg, med hvilken Herrar Grefve Mörner, Caspersson

och Grefve von Plåten instämt: »Enär de grunder för väghållningsbesvärets

framtida fördelning, som innefattas i det af Utskottet uppgjorda sammanjemkningsförslag,

enligt min åsigt skola i tillämpningen följdriktigt leda

derhän, att väghållningsbesväret på landet, som för närvarande är ett

vissa hemman åliggande realonus, kommer att förr eller senare blifva ett

kommunalonus, men Första Kammaren principiell motsatt sig en sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

lösning af väghållningsfrågan, kan jag ej instämma i berörda sammanjemkningsförslag;

utan får jag i stället, såsom i sådant hänseende

lämpligare, vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos Kong!.

Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, °ej

blott i hvad mån och på hvad''sätt deltagande i vägunderhållet

på landet må kunna åläggas bruk, fabriker,

qvarnar, sågar, allmänna skogar eller annan fast egendom,

som hitintills varit från väghållningsbesväret fritagen,

äfvensom grufvor samt med fastighet förenad

industriel rörelse, utan ock hvilka verkningar en dylik

förändring inom olika orter antagligen skulle medföra,

samt att derefter låta utarbeta och till Riksdagen aflåta

nådigt förslag till förändrad lagstiftning i fråga om väghållningsbesvärets

utgörande å landet.»

N:o 22.

Ank. till Eiksd. Kansli den 10 Maj 1875, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande ändring i

Kongl. Förordningen om egors fredande mot skada af

annans hemdjur och om stängselskyldighet den 21 December

1857.

I detta ämne hafva särskilda förslag blifvit framställa, inom Första

Kammaren af Herr W. Croneborg (motionen N:o 14) och inom Andra

Kammaren af Herr Bengt Olofsson (motionen N:o 116), och hafva motionärerne

föreslagit,

Herr Croneborg: att Riksdagen för sin del ville besluta den förändring

uti ofvanberörda förordning, »att derutur måtte uteslutas allt, som

är i strid emot eller utgör undantag från den i författningens 1 § uttalade

grundsats», samt

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.