Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande ändring i Kongl. Förordningen om egors fredande mot skada af annans hemdjur och om stängselskyldighet den 21 December 1857.

1875-05-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:22, Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande ändring i Kongl. Förordningen om egors fredande mot skada af annans hemdjur och om stängselskyldighet den 21 December 1857.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

lösning af väghållningsfrågan, kan jag ej instämma i berörda sammanjemkningsförslag;

utan får jag i stället, såsom i sådant hänseende

lämpligare, vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos Kong!.

Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, °ej

blott i hvad mån och på hvad''sätt deltagande i vägunderhållet

på landet må kunna åläggas bruk, fabriker,

qvarnar, sågar, allmänna skogar eller annan fast egendom,

som hitintills varit från väghållningsbesväret fritagen,

äfvensom grufvor samt med fastighet förenad

industriel rörelse, utan ock hvilka verkningar en dylik

förändring inom olika orter antagligen skulle medföra,

samt att derefter låta utarbeta och till Riksdagen aflåta

nådigt förslag till förändrad lagstiftning i fråga om väghållningsbesvärets

utgörande å landet.»

N:o 22.

Ank. till Eiksd. Kansli den 10 Maj 1875, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande ändring i

Kongl. Förordningen om egors fredande mot skada af

annans hemdjur och om stängselskyldighet den 21 December

1857.

I detta ämne hafva särskilda förslag blifvit framställa, inom Första

Kammaren af Herr W. Croneborg (motionen N:o 14) och inom Andra

Kammaren af Herr Bengt Olofsson (motionen N:o 116), och hafva motionärerne

föreslagit,

Herr Croneborg: att Riksdagen för sin del ville besluta den förändring

uti ofvanberörda förordning, »att derutur måtte uteslutas allt, som

är i strid emot eller utgör undantag från den i författningens 1 § uttalade

grundsats», samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

5

Herr Bengt Olofsson: »att Riksdagen ville hos Kong]. Maj:t i underdånighet

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådan lagförändring, att det i Kongl. förordningen

den 21 December 1857, om egors fredande mot skada af annans hemdjur

samt om stängselskyldighet stadgade stängselvitsord må upphöra att

gälla inom det område, Kongl. Maj;t efter framställning, grundad på ett

af ordinarie landsting med 3|3 af de afgifna rösterna fattadt och af nästa

ordinarie landsting med dylik röstöfvervigt vidhållet beslut, finner skäl

bestämma.»

Med dessa förslag afses, att, genom borttagande af hittills gällande

stängselvitsord och, såsom en följd deraf, upphäfvande af stadgandet i

2 mom. af 5 § stängselförordningen om samfäld betesrätt å ohägnad

skogs- eller betesmark, dels vinna besparing i hägnad och således minskning

i den af hägnadsbesväret föranledda betydliga åtgången af ungskog,

dels ock bereda skydd emot den skada, som tillfogas de späda skogsplantorna

genom kreaturs trampning och betande.

Vid nästlidna riksdag, då olika förslag i förevarande ämne jemväl

voro under pröfning, behandlades frågan af särskildt Utskott, som i afgifvet

betänkande yttrade bland annat, att, ehuru det bebjertansvärda

syftet af dylika, ofta återkommande förslag allmänt medgåfves, meningarne

dock alltjemt vore delade i afseende derpå, huruvida icke i många

orter af riket fördelarne af de ifrågasatta förändringarne i nämnda förordning

skulle komma att uppvägas af dermed förknippade olägenheter.

I detta hänseende borde ej lemnas utan uppmärksamhet, att sedan Landtbruksakademien

i skrifvelse den 17 Februari 1873 anmodat rikets samtliga

hushållningssällskap att till öfverläggning upptaga frågan om tidpunkten

vore inne att fullt och utan inskränkning tillämpa den i 1 § af nu gällande

stängselförordning uttalade grundsats, att hvar, som hemdjur eger, skall

vara pligtig att om dem hålla sådan vård, att de icke olofiigen inkomma

på annans egor, så hade ungefär halfva antalet af hushållningssällskapen

förordat en sådan reform i stängsellagen, men de öfriga uttalat sig emot

eu dylik förändring. I betraktande häraf kunde, efter Särskilda Utskottets

mening, en lycklig lösning af frågan vinnas endast genom en öfvergångslagstiftning,

som medgåfve stängselvitsordets upphörande för de orter,

der fördelarne af en sådan förändring ansåges öfvervägande, men bibehölle

nu gällande författning för öfriga delar af riket, så att vid öfvergången

det gamla blefve regel och det nya blott undantag och tillika i

afseende på hvarandra angränsande områden, för hvilka skiljaktiga bestämmelser

rörande stängselskyldigheten gällde, stadgades, att stängselvitsord

fortfarande skulle ega rum. På dessa skäl och då, efter Särskilda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

Utskottets uppfattning, ändamålet bäst och säkrast skulle uppnås på det

sätt, att en undantagslag i angifna syftet blefve stiftad, med Kongl. Maj:t

förbehållen rätt att, på vederbörande landstings framställning, bestämma

de områden, för hvilka en sådan lag skulle gälla, förordade Utskottet, att

Riksdagen måtte besluta till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse

af alldeles enahanda innehåll, som den Herr Bengt Olofsson i sin motion

nu föreslagit.

Detta betänkande blef af Andra Kammaren godkändt; hvaremot

Första Kammaren uti skrifvelseförslaget beslutade den ändring, att, såsom

vilkor för landstings befogenhet att hos Kongl. Maj:t göra framställning

om stängselvitsordets upphörande för någon viss ort, skulle erfordras

allenast ett sådant tings vid lagtima möte derom fattade beslut. I det

memorial, Utskottet för sammanjemkning af Kamrarnes skiljaktiga meningar

afgaf, hemställde Utskottet, att den ifrågasatta skrifvelse måtte erhålla

det förändrade innehåll, att framställning i omförmälda hänseende skulle

få grundas på ett af ordinarie landsting derom med två tredjedelar af de

afgifva rösterna fattadt beslut; men detta förslag, som Första Kammaren

antog, blef af Andra Kammaren ogilladt.

Utskottet, som, hvad angår grunderna för den ifrågasatta lagförändringens

genomförande, delar Särskilda Utskottets åsigt, har, i följd häraf

och med ledning af den diskussion i ämnet, som vid sista riksdag egt

rum, trott sig i anledning af föreliggande motioner böra föreslå,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådan lagförändring, att det i

Kongl. förordningen den 21 December 1857, om egors

fredande mot skada af annans hemdjur samt om stängselskvldighet,

stadgade stängselvitsord må upphöra att gälla

inom det område Kongl. Maj:t, efter framställning,

grundad på ett af ordinarie landsting fattadt och af

nästa ordinarie landsting med två tredjedelar af de

afgifna rösterna vidhållet beslut, finner skäl bestämma.

Stockholm den 10 Maj 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Vtslcottets Utlåtande N:o 23.

7

Reservationer:

af Herr Sven Nilsson, som yrkat afslag å de väckta förslagen ;

af Herr Magnus Jonsson, som ansett Herr Bengt Olofssons motion

böra bifallas.

N:o 23.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Maj 1875, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande

bestämmelser i fråga om skyldigheten att hålla damlucka

öppen.

Ifrågavarande motioner äro väckta inom Andra Kammaren af Herrar

J. P. Nilsson från Kalmar län (motionen N:o 33) och J. Faldander (motionen

N:o 59), hvilka föreslagit:

Herr J. P. Nilsson: »att Riksdagen måtte för sin del, med upphäfvande

af Kongl. förordningen den 3 September 1755, och 6 § i 20

kap. Byggninga-balken, för så vidt deri afses tiden, då damlucka skall

öppnas, äfvensom af Kongl. kungörelsen den 6 Augusti 1815, besluta, att

i de delar af riket, för hvilka annorlunda icke särskild! är stadgadt, damlucka

skall, der vatten kan åker eller äng skada, öppnas den 10 April,

äfvensom att dämning höstetiden ej får verkställas förr än deri 1 December,

med undantag endast för särskild! priviligierade vattenverk»; samt

Herr Fahlander: att, med upphäfvande af Kongl. förordningarne

den 23 Augusti 1851, den 3 September 1755 och den 21 December 1857,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.