Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24

1875-05-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:24, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

9

N:o 24-

Ank, till Rikad. Kansli den 10 Maj 1875, kl, 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående omarbetning af

ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter
-

Med förmälan hurusom ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter,

föredragande och Konungens rådgifvare i kommandomål af den 10 Februari

1810 dels i följd af förändrade förhållanden vore i viss mån antiqverad,

dels ock efter nya strafflagens införande på många ställen, der

hänvisning till allmän lag lernnades, icke stode dermed i öfverensstämmelse,

har Herr Grefve Carl G. Mörner uti en inom Första Kammaren väckt,

till Lag-Utskottet remitterad motion, N:o 12, föreslagit, »att en granskning

må företagas af nu gällande ansvarighetslag för Statsrådets ledamöter och

sådana förändringar dervid uti densamma vidtagas, att den bringas till

öfverensstämmelse med nu gällande grundlagar och allmän lag».

Utskottet, som i likhet med motionären funnit en granskning af

ansvarighetslagen för Statsrådets, ledamöter behöflig, har ansett andra ändringar,

än som af omständigheterna oundgängligen påkallas, icke böra

deri vidtagas; och får Utskottet i öfverensstämmelse härmed vördsamt

hemställa,

det måtte Riksdagen för sin del besluta, att ansvarighetslagen

för Statsrådets ledamöter, föredragande och

Konungens rådgifvare i kommandomål af den 10 Februari

1810 skall erhålla följande förändrade lydelse:

Lag, hvarefter ledamot af Statsrådet skall för embetsförseelser

af riksrätt dömas.

Statsministrarne och statsråden skola, på sätt Regeringsformen

af den 6 Juni 1809 föreskrifter, uti förete.

till Likså. Prof. 1875. 7 Samt. 19 Höft, 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-U/sJcottets Utlåtande N:o 24.

kommande regeringsärenden af hvad beskaffenhet de

vara må, efter bästa förstånd och öfvertygelse, råda

Konungen till det, som Rikets grundlagar likmätigt är,

samt, i öfverensstämmelse med dem, Konungens och

Rikets förmån befrämja; alltid låta sig vårda om Konungens

makt och Riksdagens samt Rikets innebyggares

fri- och rättigheter, allt efter hvad härom i Rikets

lagar och författningar är stadgadt och förordnadt,

sjelfkrafde påminna om Rikets rätt och bästa;

dock endast Konungen råd gifva, men ej jemte honom

regera. De äro ej allenast såsom medborgare och för

sina personer underkastade hvad allmän lag och laga

stadgar bjuda, utan skola ock för sina rådslag och gerningar,

i och för deras embeten, vara Konungen och

Riksdagen ansvarige, på sätt Regeringsformen utstakar,

och här nedanföre stadgas, men ej i och för dem af

enskilde personer kunna tilltalas. Desse embetsman kan

ej heller till last läggas om, emot deras, på anförda

skäl grundade råd, utgången, utan deras förvållande,

blifver olycklig och det åsyftade goda ändamålet icke

vinnes.

§ I
Försöker

någon Statsråds-Ledamot, under den tid, då

Regeringen, enligt 39, 40, 41, 42 och 43 §§ af Regeringsformen,

föres af Statsrådet, att våldsamligen öfverändakasta

regeringssättet, sådant det genom Rikets

grundlagar antaget är, eller med råd eller gerning medverkar

till lagstridigt kullkastande af någon Rikets grundlag,

eller tillstyrker någon Statsråds-Ledamot, när Regeringen

icke åt Statsrådet föres, sådant lagstridigt steg,

eller underlåter att deremot göra föreställning, enär

häri finner sådant å färde vara, eller uppsåtligt och

bevisligen fördöljer någon omständighet, som kunnat

sådant steg förekomma, straffes för förräderi efter 8

kap. Strafflagen.

Ehvad Regeringen af Statsrådet föres eller icke, vare

till samma straff skyldig den ledamot åt Statsrådet,

hvilken, genom tillstyrkande eller underlåtenhet att före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24

11

ställning göra, när lian Huller sådant å lärde vara, eller

genom uppsåtligt och bevislig! fördöljande af någon

upplysning, befrämjar eller vållar sådant lagstil digt

steg, som, enligt 110 § af Regeringsformen, såsom förräderi

anses bör.

§ 2.

Underlåter Statsrådet den ovilkorliga pligt att i de

fall, 91, 92, 93 och 94 §§ Regeringsformen utstaka, till

deruti föreskrift!a tider Riksdagen sammankalla, eller

skulle en eller flere Statsrådets ledamöter sådan kallelse

afstyrka eller lagtima Riksdags sammanträde å utsatt

tid förhindra söka, skola den eller de brottslige mista embetet

samt vara ovärdige att vidare nyttjas i Rikets tjenst.

Lag samma vare, om ledamot af Statsrådet tillstyrker

Konungen att, innan riksdagskallelse i hufvudstadens

kyrkor vederbörligen kungjord blifvit, egenmäktigt eller

våldsamligen lyfta den i 63 § Regeringsformen sist

omförmälda penningesumma, hvarå Riksdagen förseglad

anordning lemna!; likaledes om Statsrådet, då det, likmätigt

39, 40, 41, 42 och 43 §§ Regeringsformen, förer

Regeringen, på ofvan omförmälda olagliga tid och

sätt, berörda summa lyftar, eller någon Statsrådets ledamot

ett så beskaffad! lyftande tillstyrker.

§ 3.

Skulle Statsråds-Ledamot tillstyrka Konungen att vidtaga

sådant steg, hvilket uppenbarligen är stridande

mot Regeringsformens bokstafiiga föreskrift uti 57 §,

rörande Riksdagens beskattningsrätt, uti 60 § till förhöjande

af den bevillning, Riksdagen sig åtagit, eller

af sådana artiklar, hvilka i densamma till bevillning

räktias: allt sådant till förökande af Kronans inkomster;

dock härunder icke begripna sådana, i denna 60 § ej

omnämnda afgifter, hvilkas föremål äro inrättningar till

enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet, såsom

båk-, bro-, färj- och andra afgifter af dylik beskaffen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

het; uti 73 §, rörande påbjudande, uppbärande eller

fordrande af nya pålagor, utskrifningar af manskap,

penningar eller varor, utan Riksdagens samtycke; uti

66, 68 och 72 §§, rörande Riksdagens befattning med

Banko- och Riksgäldsverken, samt uti 78 § att någon

del af Riket icke må kunna derifrån afsöndras, eller

underlåter han att emot sådant lagstridigt steg göra

föreställning, eller det vållar och befrämjar genom uppsåtligt

och bevisligt fördöljande af någon upplysning,

miste embetet och varde ej vidare nyttjad i Rikets

tjenst.

§ 4.

Statsråds-Ledamot, hvilken tillstyrker emot verkställigheten

af den, af Konung och Riksdag faststälda tryckfrihetslag

stridande steg, eller underlåter att deremot

göra föreställning, miste embetet.

§ 5.

Underlåter Statsråds-Ledamot att, på sätt 65 § förmäler,

till protokollet göra föreställningar emot användandet

af Rikets ordinäre statsmedel, eller åtagen bevillning,

annorlunda än faststäldt blifvit, eller försummar

lian att i sådant fall till protokollet anföra hvad Riksdagen

i den del förordnat, eller tillstyrker något som

uppenbarligen är stridande emot Regeringsformens bokstafliga

föreskrift uti 1 mom. af 74 §, rörande gärds

fordrande vid truppers tåg och marcher, till utförande

af ett uppkommet krig; uti 76 §, angående Rikets fördjupande

i skuld och upptagande af lån; uti 77 §, rörande

disposition af Kronans domäner, så vidt sådant

angår den Riksdagen i samma § förbehållna rätt; uti

79 § om myntväsendet och uti 80 § om indelningsverket;

eller underlåter han att emot sådant lagstridigt

steg göra föreställning, eller det vållar eller befrämjar

genom uppsåtligt och bevisligt fördöljande af någon

upplysning, eller tillstyrker Konungen att något beslut

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

13

fatta i de mål, om hvilka 13 § handlar, utan att till

utomordentligt Statsråd kallelse blifvit utfärdad, miste

em betet.

Om, genom Statsråds-Ledamots tillstyrkande eller underlåtande

att göra föreställningar eller uppsåtligt och

bevisligt fördöljande af någon upplysning, någon lider

skada till lif, medborgerligt förtroende eller personlig

frihet, utan att lagligen förvunnen och dömd vara, eller

förlorar gods, löst eller fast, utan laga ransakning

och dom, eller varder någons frid i hans hus störd,

eller förvises någon från ort till annan, straffes för sådant

lagstridigt förhållande dessutom, på sätt i 25 kap.

Strafflagen stadgas för domare, som orätt dorn fäller.

§ 6.

Uraktlåter Statsråds-Ledamot att öfriga honom i grundlagen

uttryckligen föreskrifna, men i denna ansvarighetslag

icke särskild! uppräknade pligter och föreskrifter

iakttaga och fullgöra, ankomme det på Riksdagen

att hos Konungen göra sådan anmälan, hvartill 107 §

af Regeringsformen Riksdagen berättigar, med iakttagande

af de vilkor samma § i dess andra mom.

stadgar.

§ 7.

Döljer Statsminister för utrikes ärendena eller den

Statsråds-Ledamot, Konungen i dennes frånvaro tillkallar,

för Konungen bevisligen någon af Konungens embetsman

eller främmande makters sändebud, till följd

af dem uppdragna kall, meddelad vigtig underrättelse

i frågor, som röra krig, fred eller förbund emellan Riket

och annan stat, miste han embetet. Sker det af bevisligt

uppsåt att Konungen och Riket skada, straffes

han efter 8 kap. Strafflagen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utshottets Utlåtande N:o 24.

§ 8-

Från Konungen utgående expeditioner och befallningar

skola vara försedde med den föredragandes kontrasignation

och instämma med deröfver förda prototokoll;

sker annorlunda genom någon föredragandens

åtgärd, miste han embetet, utan att någon tid kunna

deruti åter insättas eller till annat embete inom Statsrådet

förordnas. Uraktlåter han att till Statsrådets protokoll

göra föreställning emot sådant Konungens beslut,

hvilket han finner stridande mot Regeringsformens bokstafliga

föreskrift, och oaktadt Konungens ändock fortfarande

yrkande att ett sådant beslut skall utfärdas,

han ej då utöfvar sin rättighet och pligt att kontrasignationen

derå vägra, vare lag samma; likasom om han

embetet återtager förr, än Riksdagen hans förhållande

pröfvat och gillat. Lider någon skada till lif, medborgerligt

förtroende eller personlig frihet, eller mister

gods, löst eller fast, utan laga ransakning och dom, eller

blifver någons frid i hans hus störd, eller någon förvisad

från ort till annan, derigenom att föredragande

kontrasignation ej vägrat, straffes han dessutom för sådant

lagstridigt förhållande på sätt Strafflagen i 25 kap.

stadgar för domare, som orätt dom fäller.

Statsråd, hvilken, af Konungen dertill utsedd och förordnad,

tager säte och röstar i Högsta Domstolen öfver

mål, som från krigsdomstolarna dragas under Konungens

pröfning, vare för sådan befattning underkastad

domarejäf och ansvar, enligt lag och laga stadgar,

lika med annan Ledamot af Högsta Domstolen.

§ io.

Enär någon af de här ofvan omnämnde embetsman

tilltalas, som redan ur tjensten blifvit entledigad eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

15

afsked tagit och varder om begångna förbrytelser öfvertygad,

vare han förfallen till enahanda ansvar, såsom

vore han verkligen tjenstgörande, och svare förlusten

af hvad han i pension eller andra förmåner af

allmänna medel kan innehafva emot förlusten af embetet,

om han det ännu innehade.

Stockholm den 10 Maj 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservation:

af Herr von Gegerfelt: »Då strafflagen numera innehåller fullständiga

och tillfyllestgörande ansvarsbestämmelser för de förbrytelser så väl Statsrådets

ledamöter som öfriga embetsman kunna begå, torde böra ifrågasättas,

om någon särskild ansvarighetslag numera är behöflig och om ej följaktligen

den lämpligaste åtgärden i förevarande hänseende vore att upphäfva ej mindre

den nu gällande ansvarighetslagen än äfven den i 10G § Regeringsformen

meddelade hänvisningen till sådan lag, om hvilken grundlagsändring dock

Lag-Utskottet icke är behörigt att väcka och framlägga förslag. Skulle

det åter finnas lämpligt att nu företaga en omarbetning af nämnde lag,

synes mig denna omarbetning böra ske i vida större omfattning, än Utskottet

ansett nödig. Exempelvis får jag erinra, att de uti den långa

inledningen befintliga påminnelserna derom, att Regeringsformens föreskrifter

skola lända till efterrättelse, och förmaningarne att samma föreskrifter

iakttaga synas icke hafva sin rätta plats i en ansvarighetslag och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

ej heller hafva någon inverkan på statsrådsledamöternes vilja eller förmåga

att fullgöra sina embetspligter. Föreskriften i 3 § om båk-, bro-,

färj- och »andra utgifter af dylik beskaffenhet» innefattar en i olaglig

ordning meddelad förklaring af Regeringsformen, hvilken förklaring dessutom

genom sin obestämdhet i uttrycket kan gifva anledning till alltför

vidsträckt, Riksdagens beskattningsrätt förnärmande, tillämpning. Åtskilliga

straffbestämmelser för de i ansvarighetslagen uppräknade förbrytelser

sakna erforderlig öfverensstämmelse så väl sins emellan som med allmänna

lagen, hvilken äfven enligt 106 § Regeringsformen är uti ifrågavarande

hänseende tillämplig. Slutligen torde ansvarighetslagens 6 §

svårligen kunna oförändrad bibehållas i en ny lag. Denna synnerligen

dunkla § har blifvit tolkad dels så, att de i ansvarighetslagen icke uppräknade

förbrytelserna skulle vara undantagna från Riksrättens pröfning

och blott enligt 107 § Regeringsformen behandlas, samt dels så, att Riksrätten

skulle för berörda förbrytelser döma de såsom skyldige ansedda

statsrådsledamöterne att underkastas den behandling af Riksdagen, som

107 § Regeringsformen för andra fall och i annan ordning föreskrifver.

Ifrågavarande § skulle enligt den förra tolkningen stå i uppenbar

strid mot nämnda 106 och 107 §§ och enligt den senare leda till orimlighet

i afseende på så väl rättegångssättet, som straffpåföljden.

På dessa skäl har jag ansett mig icke kunna instämma i Utskottets

utlåtande.»

Stockholm, Associations-Boktryckerifit, 1875.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.