Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande flottled.

1875-02-15 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:3, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande flottled.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Febr. 1875, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande

bestämmelser rörande flottled.

Enligt Kong!. Brefvet den 8 April 1811 har Konungens Befallningshafvande

att för de vattendrag, hvarest fiottled förut varit och vara bör, föreskrifva

vid hvilka tider, huruledes och med hvad vilkor flottningen finge utöfvas;

hvaremot i afseende på enskilda vattendrag, der fiottled förut icke varit

och hvarest vid uppkommande rättegång jord- och strandegare icke heller med

stöd af lag och författningar kunde åläggas att fiottled öppen hålla, finnes

stadgadt, att på öfverenskommelse med egarne till sådana vattendrag finge ankomma

om och med hvad vilkor de till flottning finge nyttjas.

Enär det vore af största vigt att förekomma dels tvister om hvilka

vattendrag finge räknas till enskilda eller allmänna och dels de hindei, som

strandegare ofta framstält mot så väl enskildes som Kronans större intressen,

samt på det Konungens Befallningshafvande måtte blifva i tillfälle att reglera

flottningsrätten efter hvarje orts behof, åstadkomma bolags bildande för flottledens

upparbetande och underhållande genom fastställande af taxoi å tiafikafgifter

samt i allmänhet bestämma de vilkor, hvarunder fiottled finge begagnas,

har Herr A. E. Bos uti en i Första Kammaren väckt motion, N:o 21, föreslagit,

att Riksdagen måtte för sin det besluta en författning, så lydande.

“Med ändring af hvad Kongl. Brefvet den 11 April 1811 innehåller angående

flottning i enskilda vattendrag, der flott- och farled förut icke varit,

Bih. till Riksd. Urat. 1875. 7 Sami. 3 Höft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

* Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

val der härigenom förordnadt, att fråga derom må väckas hos Konungens Befallningshafvande,

som, efter det undersökning på stället skett och vederbörande

bhfvit hörda, eger att pröfva huruvida, med afseende å ortens och det allmännas

fördel, flottning i sådant vattendrag må ega rum samt i öfrigt meddela

erforderliga föreskrifter på sätt stadgadt är i afseende å vattendrag der

flott- och farled förut varit. “

Det torde vara eu allmänt erkänd brist i vår lagstiftning, att den icke

lemnar anvisning, huruledes ny flottled må kunna i enskilda vattendrag annorledes

än genom öfverenskommelse med samtlige delegarne inrättas, en öfverenskommelse,

som merendels blifver svår om ej omöjlig att på billiga vilkor åstadkomma;

och denna brist har i följd af skogshandteringens utveckling under

senare tider blifvit synnerligen känbar. Kong!. Förordningen den 14 April

1866 stadgar visserligen skyldighet för egare af jord eller lägenhet, som erfordras

för allmänt behof, hvartill farled och annan vattenledning uttryckligen

hänföras, att efter Konungens pröfning jorden eller lägenheten mot lösen afstå,

men ytterst sällan är för ifrågavarande ändamål nödigt, att vattendraget med

omgifvande marken inlöses, hvilket dessutom skulle blifva allt för kostsamt för

dem, som ville förvärfva {lösningsrätt, och jemväl medföra större olägenheter

for vattendragets egare. Ändamålet kunde i de flesta fall fullständigt vinnas

om dessa senare förpligtades att, jemte afstående af den mark, som möjligtvis

for uppförande af de för flottningen erforderliga byggnader och inrättningar

kunde behöfva?, tåla den inskränkning i eganderätten, som af flottningen blefve

en följd. En utveckling i sådant syfte af de i berörda Kong!. Förordning stadgade

grunder anser sig Utskottet så mycket hellre böra förorda, som samma

Kongl. Förordning redan för ett särskildt fall eller i fråga om utläggning af

elektriska ledningstrådar bestämmer skyldighet för egarne att upplåta hvad

deitill erfordras, utan att jorden eller lägenheten löses.

Att åter, såsom motionären föreslagit, åt Konungens Befallningshafvande

öfverlemna att bestämma huruvida flottning i enskilda vattendrag må ega rum,

finner Utskottet hvarken principielt riktigt eller öfverensstämmande med den

omsorg om eganderättens helgd, som lagstiftaren bör iakttaga. Frågan, huruvida

vattendragets egare på grund af häfd eller öfverenskommelse har skyldighet

att tillåta flottningen, är till sin natur en ren domstolsfråga och ligger således

utom området för Konungens Befallningshafvande? verksamhet; frågan

åter, huruvida de med afseende på det allmännas behof må förpligtas afstå den

enligt lag dem tillförsäkrade eganderätt eller vidkännas inskränkning i densamma,

är af enahanda beskaffenhet, ehvad afstående! eller inskränkningen påfordras

för åstadkommande af flottled eller för allmän väg jemte öfriga i ofvan

åberopade Kongl. Förordning uppräknade ändamål, och bör således i begge

fallen på enahanda sätt behandlas. Att för flottningsfrågan medgifva undantag

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

från den rättegångsordning, som i afseende på andra likartade frågor anses

för eganderättens betryggande erforderlig, torde så mycket mindre vara lämpligt,

som egarne, genom åläggandet att upplåta sitt vattendrag till flottning,

icke allenast kunna blifva hindrade att uppföra nya qvarn- och fiskeverk, utan

äfven varda utsatta för skada å de redan befintliga och å angränsande mark,

samt, äfven om de njuta ersättning för sådan skada, redan äfventyret af densamma

är eu olägenhet, som icke bör förbises.

Utskottet finner följaktligen väl, att Konungens Befallningshafvande fort

farande såsom hitintills, derest ostridigt är att flottled skall i vattendraget finnas,

bör tillkomma att i egenskap af administrativ myndighet meddela de reglementariska

föreskrifter, som för flottledens begagnande finnas erforderliga, men att,

derest tvist i berörda hänseende uppstår, densamma bör af domstol eller i den

för expropriation stadgade ordning efter tvistens olika beskaffenhet upptagas

och afgöras.

I anledning af Rikets Ständer» i underdånig skrifvelse den 14 Mars

1863 framställda anhållan är frågan om lagstiftning angående den s. k.

vattenrätten i dess helhet beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, men Utskottet

anser nu förevarande frågas skyndsamma afgörande vara af den vigt, att den

icke bör uppehållas i afbidan på att lagstiftningen angående vattenrättens Övriga

delar må kunna erhålla sin slutliga lösning.

I följd häraf får Utskottet med anledning af nu ifrågavarande motion

vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

att Kongl. Maj: t täcktes så snart ske kan och, derest för

undvikande af dröjsmål sådant finnes erforderligt, särskildt,

utan afbidan på förestående pröfningen af frågan om vattenrätten

i dess helhet, taga i öfvervägande, huruledes allmän

flottled i de vattendrag, der den ej redan finnes, men

är af behofvet påkallad, må enligt de i afseende å jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof eller dess begagnande

endast för utläggning af elektriska ledningstrådar

stadgade grunder kunna anläggas och begagnas, samt till

Riksdagen göra framställning om den lagstiftningsåtgärd,

som för ändamålet finnes erforderlig.

Stockholm den 15 Februari 1875.

På Utskottets vägnar:

IT. G. v. Gegerfelt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre: “Strandegares rättighet att förbjuda ofvanliggande

grannar begagnandet för flottning af ett vatten, som rinner från de senares

öfver den förras egor, torde icke vara så alldeles obestridlig, som Lag-Utskottet

antagit den. Den utredning af detta ämne, som förekommer i den s. k. vattenrättskomiténs

utlåtande, är särdeles upplysande. Den ådagalägger, att eganderätten

till, särdeles rinnande, vatten är inskränkt af kommunikationernas behof

och följaktligen aldrig kan sträckas derhän, att den hindrar vattendragens begagnande

till kommunikationsmedel, hvartill de, bland annat, äro af naturen

bestämda. Den större utsträckning af begreppet eganderätt till vatten, som

i vårt land, i motsats till åsigterna i andra länder, sökt göra sig gällande, har

man velat grunda dels å ordalagen i 12 Kap. 4 § Jorda-balken: “Äro dels å, sjö

eller sund sidolångs byar emellan, egen då hälft hvardera,“ hvarvid likväl bör

anmärkas, att ordet “egen", jemfördt med 25 Kap. 4 § Byggninga-balken Landslagen

egentligen afser gränsskilnaden emellan grannar, samt att detta ord aldrig ansetts

utesluta kungsådra eller flottningsrättigheten i det ojemförligt större antalet

strömmar, dels på Kongl. Brefvet den 8 April 1811, som innehåller:

“Landshöfdingarne uti de län, der flottning uti strömmar och vattendrag är

öflig, böra för de vattendrag, hvarest flott-och farleder förut varit, och vara böra,

vid sig derom yppande tvister, och efter förrättade undersökningar å hvarje

sådant ställe, samt vederbörandes hörande genom utslag föreskrifva vid hvilka

tider, huruledes och med hvad vilkor, flottningen må få utöfvas, så att, då den

å ena sidan ej obehörigen hindras eller med oskäliga afgifter betungas, den å

andra sidan icke eller må lända jord-, strand-, vattenverk- och fiskeägare till

skada och förfång;" och i händelse å någondera sidan emot dessa föreskrifter

felas, har den lidande sig öppet att för skadan söka sin ersättning, samt derom

tillita Domaren, om den ej annorlunda kan erhållas. “Men hvad åter beträffar

sådana enskilda vattendrag, der flott- och farled förut icke varit och hvarest,

vid uppkommande rättegång, jord- och strandegare icke heller med stöd af lag och

författningar kan åläggas att, sådana tillåta och öppna hålla, så ankommer på

öfverenskommelse med egarne till samma vattendrag, om och med hvad vilkor

de till flottning och transport mage få nyttjas".

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

Med afseende å den mindre bestämdhet i uttrycket, som ofta blifvit

anmärkt hos de i början af detta århundrade utkomna författningar, torde man

kunna antaga, att Kongl. Maj:t genom den bär införda kursiverade meningen

afsett att hålla öppen eu möjlighet att i fall af behof bereda flottled, Erfarenheten

har också visat att så tillgått, och att, efter nämnda tid, flottled öppnats

äfven der den förut icke funnits.

Flottningen står i omedelbart sammanhang med trävarurörelsen och

utgör, under vissa omständigheter, ett vilkor för densamma. I den mån särskilda

landsorter tilltaga i kultur, och tillgången på skog aftager, minskas i

dessa orter behofvet af flottleder. Det är följaktligen numera blott i landets

nordligare delar, hvartill i detta afseende jemväl bör räknas Wermland, samt

till någon mindre del i Småland, som flottningen är af genomgripande vigt.

I de sydligare delarne deremot förekommer den endast undantagsvis och, så

vidt jag känner, endast i sammanbundna flottar, hvaremot den s. k. lösflottningen

der upphört. Under alla förhållanden är flottningen att betrakta endast

såsom ett tillfälligt och temporärt fortskaffningssätt, hvars förhållande och

ställning till de intressen, Indika mot detsamma uppresa sig, icke kunna annorledes

än i hvarje särskild fall och för en viss tid bestämmas. Flottningens tillvaro

kan således endast genom vederbörande myndighets beslut för viss tid

konstitueras med afseende å hvarje orts förhållanden, och på särskild pröfning

bero, om och huru länge den bör fortfara.

Dessa grundsatser, som äro antagna af vattenrättskoinitén, ådagalägga,

efter min öfvertygelse, ohållbarheten af den af Lag-Utskottet hyllade åsigt, at.t

rättighet till flottning bör vinnas genom expropriation i öfverensstämmelse med

Kongl. Förordningen den 14 April 1866, På sätt en annan reservant, Herr

Ribbing, ådagalagt, skulle en sådan expropriation, långt ifrån att gagna, ganska

ofta skada strandegaren, som så medelst beröfvades eganderätten till Stranden,

möjligen tillträde till vattnet. Den skulle derjemte långt ifrån att gagna trafiken,

blifva hinderlig för densamma, enär den eller de, som vunnit expropriation,

såmedelst finge ett monopol å flottningen till skada för alla andra, som

deraf behöfde begagna sig.

Under alla förhållanden måste det, då ett förslag att, bland annat, bestämma

flottningsrätten blifvit af vattenrättskomitén utarbetadt samt, enligt hvad

vi nyss erfarit, kommer näst efter utsökningslagen att af Lagberedningen behandlas,

befinnas olämpligt, att Riksdagen nu i detta afseende''antager en

ny princip, som står i fullkomlig strid med de af nämnda komité antagna och

i allmänhet i Europa gällande: att vattnet såsom kommunikationsmedel bör

vara tillgängligt för alla.

Då emellertid antagandet af det af nämnde komiterade utarbetade, vidlyftigare

förslag icke torde vara att under den närmaste framtiden förutse;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

då behofvet af flottleder med afseende å den tilltagande trävarurörelsen,

särdeles i de nordligare länen, blir allt mera trängande;

då frågan härom, likasom den om dikning, torde kunna utbrytas och

särskildt behandlas;

då det i detta afseende af mig vid senaste riksdag i reservation till

Utskottets då afgifna betänkande i ämnet framställda förslag af Första Kammaren

godkändes och af Andra Kammaren med en majoritet af endast 3 röster

förkastades; och

då detta förslag i det allra närmaste ansluter sig till ofvan åberopade

Kongl. Bref den 8 April 1811 samt i allo öfverensstämmer med grunderna i

vattenrättskomiténs förslag, att flottningen bör af vederbörande embetsmyndigheter

konstitueras och den tid samt de vilkor i öfrigt för rättighetens åtnjutande

och utgifvande af ersättning till strandegarne bestämmas, som för hvarje

fall må finnas erforderliga;

så tillåter jag mig härmed anmäla min från Utskottets afvikande, med

Första Kammarens vid sistlidne riksdag beslut öfverensstämmande mening,

att Riksdagen ville för sin del besluta en författning, så

lydande:

“Med ändring af hvad Kongl. Brefvet den 8 April 1811

innehåller angående flottning i enskilda vattendrag, der

flott- och farled förut icke varit, varder härigenom förordnadt,

att fråga derom må väckas hos Konungens Befallningshafvande,

som, efter det undersökning på stället skett

och vederbörande blifvit hörde, eger att pröfva, huruvida,

med afseende å ortens och det allmännas fördel, flottning

i sådant vattendrag må ega rum, samt i öfrigt meddela

erforderliga föreskrifter på sätt stadgadt är i afseende å

vattendrag, der flott- och farled förut varit.“

af Herr Ribb ing: “Mot Utskottets beslut får jag anmäla min reservation.

Utarbetande af vattenrättslag är föremål för åtgärd af Kongl. Maj:t, och det

är att vänta och antaga, det sådan lag, såsom ett hel|, i sina särskilda delar

kommer att hvila på en rättsprincip. Erinrande härom, anser jag, det Riksdagen

medt sin begäran om skyndsamt och särskildt utarbetande af lag angående

flottled, icke, utöfver uttalande af och erinran om den allmänna rättsregel

att tillbörligt afseende dervid må fästas på strandegares rätt, så att denna

rätt följaktligen ej heller utan verkligt och allmänt behof inskränkes, bör förena

någon begäran beträffande det laga sätt, hvarpå skall afgöras om och när upplåtande

af enskilda vattendrag till flottled bör ske. I hufvudsaken, ändring af

senare delen af Kongl. Förordningen af den 11 April 1811, är, äfven med ute
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 3.

.liThll “i TT, utls''a",lle och bestämmande angående nyssnämnda rätt ;

eM anhåll, IL1": «•''*?*,«*» ■*—. » Hk» bestämd ’ch

anna an gjoid, som i fall den beträffande sättet tillägg Icke heller

SL Zd A7 , "taS "ta”de M*. »'' strandegares natt förära Hd e

drags öpmådi lill SmtlT AfV* yrkanll<il'' « grandet om vattenöppnande

till flottled skulle cfverlemnas åt Konungens BefaPninsshif

vande. Deremot synes mig uteslutandet af denna sist omförmälda begäran

För Set^Brstrden^ilfK108^''''8». hufvu<IHe<11'' bestämd, fördelar.

gående ändring i ,8, , å r '' '' °m h‘n ,illf“ begär.» ,»-

dnd att Tär gi k , förordning, ej genom Riksdagens skrifvelse är hin1

ad att låta utarbeta lag om flottled enligt samma allmänna rättsgrundsatser

som för den väntade lagen om vattenrätten i det hela må lämftm!

•gen om flott,ed ,illtsä, såsom sjg Mr> kommer attlngå stam etl nte^ 1

hela af vatten ratts Ingen sammanhängande del af denna, när den blir fullbordad

I ammas och onlnas enligt annan princip än vattenrätten i det hela i fall nem

gen det af Riksdagen yrkade sättet i förra hänseendet vore ett annat än hvad

;ttdlTre tlU afV6ntyrS befunnes ''ämpligt i motsvarande afseende eller ock

emedan principen vore olika, lagen om flottled blott blefve provisorisk gällande

ko l df iS,agen 1 d6t hda hanne blifva utarbetad ochTSSn Ä

kulle medföra de olägenheter, som alltid ligga i täta lagförändrTngar Af In

C eS„ Samm‘\ »häl synes mig vidare äfven den fördel vara förenad mt t

ej närmare beröra sättet för afgörande af fråga om flottled att bifall till’be

gaian om ändring i gällande förordning om sådan bör vara att säkrare nå

möjligen befintliga duplicitet i princip™ jag fillter m ’ r

anmärkning mot Utskottet, förslag TI nog » m,g anföra ännu eu

Kiksl,“gra «* W. ÄÄ1 VZ2

= öX rasar -sfi

full analogi mellan expropriation och förevarande rättsfråga ligger deri att rid

den förra finnes eu bestämd person eller mvndio-lief flin, •„ bb ’ att Vld

sker, och af hvilken betalning till a t- y dlglet’tdl hvilken expropnationen

-ko,tofs förslag Ät

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 3.

sie i fråga om upplåtande af flottled åt blott den först begärande, eller äfven

åt andra och, i senare fallet, om fördelning eller tillökning o. s. v. af den bestämda

ersättningen åt strandegaren. „ ia

För min del får jag på grund af det anfoida föreslå,

att Riksdagen måtte i underdånighet hemställa, att Kongl.

Maj:t täcktes, så snart ske kan och, derest för undvikande

af dröjsmål sådant finnes erforderligt, särskild^ utan afbidan

på förestående pröfningen af frågan om vattenrätten

i dess helhet, taga i öfvervägande, huruledes allmän flottled

i de vattendrag, der den ej redan finnes men ar åt

behofvet påkallad, må, utan förbiseende af strandegares och

vattenverksegares rätt, kunna anläggas och begagnas,, sam

till Riksdagen göra framställning om den lagstiftningsåtgärd,

som för ändamålet finnes erforderlig."

af Herr Sundeil: “Emot Utskottets betänkande får jemväl jag anmäla

reservation. Jag fattar icke hvarföre, dä it Kongl. Majds Befallning^» »ande

gifvits rättighet att reglera flottningen uti större vattendrag, denna rättighet s a

vara bemälda myndighet förmenad beträffande mindre sådana; jag fattar icke

hvarföre lagstiftningen ej skall kunna allestädes tillåta en skogsegare åt ,

han icke öfverträder de påbud, Indika i afseende på afverknmgen kunna vara

utfärdade, tillgodogöra sig skogens alster på ett sätt, som understundom ai c e

enda möjliga, och jag fattar ändtligen icke hvarföre ej äfven i det faU, derom

nu är fråga, det mindre intresset bör något maka åt sig föi det s orre, sar e e

som, om skada tillskyndas, hvilket emellertid icke ofta sker, denna af den der or

ansvarige till fullo godtgöras. Till motionen hade, enligt mitt förmenande, bor

af Utskottet tillstyrkas bifall." .... , „

af Herrar Friherre Wrede och Ehrenborg, hvilka instämt med Hen

Ribbing; , a

'' af Herr Magnus Jonsson, som instämt med Herr Grefve Sparre.

Herr Philipsson har begärt få antecknadt, att han i följd åt sju

förfall icke inom Utskottet deltagit i ärendets handläggning.

Stockholm, Bergström & Lindroth, 1875.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.