Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Betänkande N:o 6

1875-03-02 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:6, Lag-Utskottets Betänkande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.

1

5f:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den 2 Mars 1875, kl. 2 e. ra

Betänkande, i anledning af återremiss utaf Utskottets Utlåtande

N:o 2 om Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med förslag

till förordning angående ändring i pissa §§ i sjölagen.

De från Riksdagen, efter verkstad! pröfning af omförmälda utlåtande,

till Lag-Utskottet aflåtna protokollsutdrag visa, att de anmärkningar,

som blifvit mot den nådiga propositionen framstälda, afse dess 78 och

79 §§, men att Riksdagen mot öfriga §§ deri icke haft något att erinra.

Vid den granskning af nämnda begge §§, hvartill Utskottets behandling

af frågan således torde böra inskränkas, har Utskottet inhemtat,

att mot dem blifvit anmärkt väsendtligen, att det läge i sakens natur att,

då det nya skeppsmätningssättet vore grundadt på beräkning af fartygets

rymd, men det gamla på dess bärighet, dessa helt och hållet heterogena

utgångspunkter icke kunde läggas till grund för jemförelse!! mellan det

nya och det gamla mätningssättet, utan erfarenheten måste tjena till ledning

för omdömet i detta hänseende; att denna utväg jemväl blifvit antagen

och begagnad uti tre särskilda af Kongl. Maj:t under nästlidna år

i ekonomisk lagstiftningsväg utfärdade författningar, hvilka funnes grundade

på det faktiska förhållande, att en nyläst motsvarade, i fråga om

segelfartyg, 3,14 och beträffande ångfartyg 4,5 ton; att som denna proBili.

till Riksd. Prof. 1875. 7 Sami. 6 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.

portion mellan segel- och ångfartyg emellertid icke blifvit i lagförslagets

78 § rörande liggedagarnes antal iakttagen, utan liggetiden för segel- och

ångfartyg af samma tontal lika bestämd, häraf, och enär tontalet vore i

nära öfverensstämmelse med dess förhållande till segelfartygs bärighet i

förslaget beräknad, blefve af dess antagande en följd, att, då ångfartyg

af samma bärighet som segelfartyg koinme att åsättas högre tontal, liggedagarnes

antal, som vore deraf beroende, komme att å ena sidan i många

fall för ångfartyg blifva större, än enligt nu gällande lag, under det å

andra sidan i några fall förkortning af liggetiden för segelfartyg skulle

af förslaget föranledas; att en lagstiftningsåtgärd i denna riktning vore

desto mindre lämplig, som det vore allmänt erkändt, att liggetiden för

ångfartyg, långt ifrån att böra ökas, borde betydligt minskas; sitt i det

antal liggedagar, som komme att bestämmas, icke borde inberäknas de

dagar, under Indika, lastning eller lossning af naturhinder omöjliggjordes;

samt att beträffande derefter den i 79 § föreslagna ersättning för öfverliggedagar,

hvarom mycken meningsskiljaktighet sig yppat, den åsigt i

allmänhet uttalats, att denna ersättning, hvaruti någon förhöjning vore af

förhållandena betingad, borde bestämmas att utgå med högre belopp för

ångfartyg, än för segelfartyg.

Enär ingressen till den Kong!, propositionen syntes angifva, att dermed

afsåges allenast att bringa sjölagens stadgande!! till öfverensstämmelse

med det nya skeppsmätningssättet, men icke att uti samma stadganden

göra någon ändring, hafva några talare ansett, att Riksdagen borde,

med ledning af ofvanberörda olikhet i tontal mellan segel- och ångfartyg

af samma bärighet, för närvarande inskränka sin åtgärd till antagande af

sådana bestämmelser, att status quo bibehölles; hvaremot andra talare,

då af lagförändringen, om den antoges, ostridigt skulle föranledas sådana

förändringar i liggetiden och ersättningen för öfverliggedagar, som icke

af Riksdagen gillades, samt ej heller nu gällande sjölag vore i dessa ämnen

tillfredsställande, förklarat, att, efter deras mening, frågan i sill helhet nu

borde tagas i öfvervägande.

Att genom eu lagförändring, äfven om den förutsattes blifva provisionel,

gifva ytterligare helgd åt stadgande!!, hvilkas otjenlighet man ansåge

otvetydig, finner emellertid Utskottet icke lämpligt; och har Utskottet,

som i följd häraf anslutit sig till sistbemälde talares åsigt, i frågans så

beskaffade skick för dess bedömande tagit hänsyn så väl till de påminnelser

mot förslaget, som blifvit inom Kamrarne uttalade, som till de upplysningar

i öfrig!, hvilka för Utskottet stått att vinna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Betänkande N:o 6‘.

3

I sistnämnda hänseende har Utskottet först att erinra om hvad

handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg anmärkt derom, dels att för ångfartyg

antalet af liggedagar och följaktligen i förhållande dertill äfven af

öfveriiggedagar kunde i icke ringa mån minskas samt dels att ersättningen

för de sistnämnde, hvilken, efter ton beräknad, skulle efter nu gällande

stadganden komma att för segelfartyg med omkring 32 öre utgöras,

ej borde för sådant fartyg höjas mera än till 35 öre, men för ångfartyg

kunde till högre belopp bestämmas.

Dessutom har Utskottet inhemtat, att handels- och sjöfartsnämnden

i Stockholm uti numera inkommet yttrande mot förslaget icke haft något

vidare att påminna, än att ifrågavarande ersättning ej borde stadgas högre

än 40 öre om dagen för ton af fartygs drägtighet; hvarjemte Utskottet

lemnats tillfälle taga. del af ett utaf fyra edsvurne skeppsklarerare i Stockholm

i saken afgifvet utlåtande, hvari de, under åberopande af mångårig

erfarenhet, förklarat, att beträffande segelfartyg de uti ifrågavarande hänseende

gällande bestämmelser motsvarade hvad härutinnan vore i hela

öfriga Europa brukligt och derföre borde oförändrade bibehållas, men att

deremot, hvad anginge ångfartyg, ligge- och öfverliggeclagarnes antal lämpligen

kunde inskränkas till hälften af den nuvarande och godtgörelsen för

de sistnämnda höjas till dubbelt mot hvad för segelfartyg vore bestämdt;

varande vid detta utlåtande fyra särskilda, under nästlidna och innevarande

år ingångna fraktslut fogade till upplysning derpm, att hvad sålunda

blifvit i afseende på ångfartyg föreslaget vore med usance öfverensstämmande.

Rörande i första rummet den så kallade liggetiden, så skulle genom

lagförslaget någon väsendtlig förändring icke förorsakas uti nu i afseende

O Ö o S Ö

på segelfartyg härutinnan gällande bestämmelser, om hvilkas lämplighet

man synes vara temligen ense. De anmärkningar, som blifvit framstälda,

afse ej heller egentligen denna del af förslaget, utan åsyfta eu inskränkning

i liggetiden för ångfartyg. Behofvet af en sådan inskränkning synes

ock bekräftas bland annat deraf, att, på sätt blifvit i Kamrarne erinradt,

i följd af de särskilda anstalter för underlättande af lossning och lastning,

som oftast å ångfartyg finnas, för dem icke för detta ändamål erfordras

så lång tid, som för segelfartyg. 1 anledning häraf och då vid

tidsutdrägt ojemförligt större kostnader drabba ångfartygs än segelfartygs

rederier, lärer ock, såsom ofvan blifvit antydt, vara brukligt, att i fraktsluten

liggetiden för ångfartyg bestämmes i allmänhet till ungefär hälften

så många dagar, som för segelfartyg. Eu dylik begränsning af ligge
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.

dagarne för ångfartyg har blifvit blom eu af Kamrarne förordad, och synes

Utskottet lämpligen kunna ega rum.

Då liggetiden, äfven med den inskränkning deri, som sålunda för

ångfartyg blifvit föreslagen, torde vara ganska rymligt tilltagen, anser

Utskottet i fråga om liggedagarnes beräkning den från nu gällande lag

afvikande bestämmelse, att i deras antal icke skulle ingå de dagar, under

hvilka naturhinder omöjliggjorde lastning eller lossning, icke skäligen kunna

förordas.

Hvad derefter angår ersättningen för öfverliggedagar, så afses dermed

att hålla rederierna skadeslösa derför, att fartyg måste utöfver

liggetiden i afbidan på lossning eller lastning qvarligga i hamn. Då beloppet

af denna ersättning sålunda bör bestämmas med afseende på den

större eller mindre förlust, som af eu dylik tidspillan för rederierna uppkommer,

synes billigt, att för ångfartyg, hvilka, i förhållande till segelfartyg

af samma drägtighet, både äro dyrbarare och betinga större fraktför

tjenst, godtgörelsen i detta hänseende sättes högre än för segelfartyg.

Utgående från denna uppfattning och under antagande att stegring af

priset på skeppsförnödenheter och af sjöfolks hyror påkallar förhöjning af

nämnda ersättning i allmänhet, har Utskottet, med ledning af härutinnan

framstälda förslag, trott sig finna denna ersättning böra för hvarje ton af

fartygs drägtighet beräknas att per dag utgå för segelfartyg med 35 öre

och för ångfartyg med 45 öre.

Genom godkännande af den sålunda föreslagna beräkningsgrunden

skulle väl ångfartyg icke erhålla fullt dubbel ersättning mot segelfartyg

af samma bärighet, men till följd af det högre tontal, som ångfartyg i förhållande

till segelfartyg kommer att åsättas, skulle dock, efter Utskottets

åsigt, ersättningen för begge slagen fartyg blifva billigt proportionerlig.

Utskottet får alltså, med frånträdande i viss mån af Utskottets förut

yttrade mening, vördsamt tillstyrka,

att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts

ifrågavarande proposition ej kan oförändrad bifallas,

måtte för sin del besluta antagandet af följande:

Förordning angående ändring i vissa §§ af sjölagen.

Härigenom förordnas, att 33, 76, 77, 78, 79, 80 och 89 §§ af sjölagen

skola erhålla följande förändrade lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.

5

83 §.

o

A alla fartyg öfver 50 ten, som äro destinerade till andra orter

utom riket, än hamnar i Östersjön samt danska och norska hamnar på

denna sidan om Skagerns fyr och Lindesnäs, skall finnas en, från sjömanshuset

i afseglingsorten erhållen, derstädes enligt faststäldt formulär

upprättad skeppsdagbok, i hvilken af befälhafvare eller af någon bland

besättningen, under hans tillsyn och ansvar, noggranna uppgifter meddelas:

l:o. Om fartyget är i godt stånd eller icke; om lastens beskaffenhet;

om tiden då lastning eller lossning börjar och slutar; om förrättade

arbeten, så i hamn som till sjös; om fartygets djupgående för och akter,

då det lem nar hamn;

2:o. Om fartygets afgång från och ankomst till hamn; om de kurser,

som blifvit styrda och den väg fartyget tillrygga!ägger; om vind,

väderlek, ström, observerade ortbestämningar och lödningar; om skada,

som tima! och dermed sammanhang egande omständigheter, sa ock om

allt annat, som under resan förefaller och hvars kännedom kan dels vara

af nytta enskild! för redare, aflastare, försäkringsgifvare och försäkringstagare,

dels lända till allmänt gagn, såsom upptäckt af obekanta länder,

grund, strömdrag, observerade naturfenomener in. m.;

3:o. Om besättningens antal och helsotillstånd; om någon af skeppsfolket

bestraffas eller skiljes från tjensten och om orsaken dertill, så ock

om någon i stället blifver antagen; om de beslut, som, i särskilda fall, i

samråd med besättningen fattas, så ock om andra omständigheter, på

grund hvaraf fartygets befälhafvare vill göra egen eller rederiets rättsfordran

gällande eller emot annans anspråk sig eller rederiet värja.

De ämnen, som i skeppsdagboken böra antecknas, skola der, så vidt

omständigheterna det icke hindra, efter hvarje vakt införas. Skulle vid

dagbokens förande skriffel inflyta, må det ej genom radering rättas eller

på annat sätt göras oläsligt, utan anmärkes felet i den särskilda kolumn

för anmärkningar, som dagboken innehåller.

76 §.

Uppgifves, vid aftal om frakt, fartyget till större tontal, än mätbrefvet

innehåller, vare befraktare berättigad till ersättning för den kost
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.

nåd och skada honom tillskyndas, i händelse fartyget ej kan lasta hvad

som fraktaftalet föranleder. Åt skilnaden emellan det uppgifna och i

mätbrefvet utsatta tontalet icke större, än en tjugondedel af inätbrefvets

tontal, eger sådan ersättning icke rum.

77 §.

År fartyg helt och hållet eller till bestämd del eller till vissa ton

befraktadt, vare befälhafvare!! skyldig att, utan ersättning, en viss tid

afbida att godset aflemnas eller lossas, hvilken tid kallas liggedagar.

Dessa räknas från och med nästa helgfria dag, sedan fartyget till lastning

eller lossning färdigt är och befälhafvare!! derom underrättat befraktare,

aflastare eller lastemottagare, sfi. ock, der särskild lastnings- eller lossningsplats

inom hamnen anvisas, dit på rederiets bekostnad fartyget förhalat.

Börjar ej lastning eller lossning, eller hinner den ej fullbordas, inom fartygets

liggedagar; vare befälhafvare skyldig att dertill lemna ytterligare

tid, emot ersättning till fartyget af befraktare eller lastemottagare. Denna

tid kallas öfverliggedagar, och dessa, sammanräknade med liggedagarne,

fartygets liggetid.

År aflastare!! icke känd, eller icke att träffa, eller är konnossementet

stäldt till innehafvare!! eller till viss man eller order, räknas liggetiden

från den dag, aflastare eller lastemottagare blifvit, på det i orten

brukliga sätt, anmanad att godset aflemna eller emottaga. Lag samma

vare om konnossement är stäldt till viss man, men denne icke anträffas.

78 §.

Aro liggedagarne icke bestämda genom aftal eller annat gällande

förbehåll, beräknas deras antal särskild! för lastning och särskild! för

lossning:

för

ett segelfartyg, som icke äi

*

öfver 100

ton,

6

dagar.

för

ett segelfartyg, öfver

• 100 men

ej

öfver 200

V

8

V

V

200

?>

300

V

10

V

300

V

450

??

12

??

V

450

??

600

??

14

V

V

600

V

750

16

V

V

750

V

1,000

??

18

V

„ öfver

1,000

V

20

V

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.

7

För ångfartyg, beräknas liggedagarnes antal till hälften mot hvad

här ofvan blifvit för segelfartyg stadgadt.

Sker på, ett ställe lossning och lastning för samma persons räkning,

må ersättning för öfverliggedagar ej beräknas förr, än (len för lossning

och lastning tillsammans i denna § bestämda tid tilländagå^.

I det bestämda antalet liggedagar inberäknas icke helgedagar och

OO O O o

de dagar, under hvilka lastning eller lossning ej kunnat ske, till följd af

skeppsarbete eller annat från fartyget härrörande hinder.

79 §.

Antalet af öfverliggedagar och den ersättning, som för dem bör

utgå, ankomme på särskildt aftal. Har öfverenskommelse ej skett, må

öfverliggedagar ej öfverstiga hälften af det antal liggedagar, som i 78 §

eller i fraktaftalet bestämda blifvit. Uppkommer dervid brutet dagatal,

värde half dag för hel räknad. I öfverliggedagarnes antal inberäknas

helgedagar.

Ersättningen för öfverliggedagar utgår, der annat aftal ej skett, för

segelfartyg med 85 öre och för ångfartyg med 45 öre om (lagen för

hvarje ton af fartygets drägtighet, och är för hvarje dag förfallen. Betalning

af fordran för öfverliggedagar, som vid inlastning uppkommit,

må ej, sedan fartyget leinnat, lastningsorten, utsökas ur godset, der ej om

den fordran skett anteckning i konnossementet.

(ifverliggedagar beräknas äfven, då lasten, inom liggedagarne, väl

blifvit levererad, men så sent, att den ej inom denna tid hunnit blifva

intagen och stufvad.

80 §.

Befälhafvare vare, när fartyg är helt och hållet eller till bestämda

delar eller till vissa, ton befraktadt, skyldig att, emot ersättning af godsegare,

förhala fartyget till andra beqväma lastnings- eller lossningsst,allen,

än det, såsom i 77 § sägs, först anvisade. Uppstår tvist om ersättningens

belopp, varde den hänvisad till skiljeman, om hvilkas väljande och beslutanderätt

vare lag, som i 321 § sägs.

De uppehåll, som genom fartygets flyttning för intagande eller

lossning af last förorsakas, varde i liggetiden inberäknade.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.

89 §.

Lastas icke fartyg, som till bestämd del eller vissa ton är befraktadt,

inom liggetiden, vare befraktaren skyldig att gälda full frakt, ersättning

för öfverliggedagar, i den mån befraktaren dertill varit vållande,

och annan bevislig förlust, dock med afdrag för den frakt, som i stället

erhålles.

Denna förordning träder i kraft den 1 April 1875; dock skall, intill

den 1 April 1877, hvad hittills varit stadgadt ega tillämpning å

svenskt fartyg, hvars drägtighet enligt behörigt mätebref är i nyläster

bestämd.

Stockholm den 2 Mars 1875.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservatiqn:

af Herrar von Gegerfelt, Friherre [Vrede och Philipsson:

»Till följd af den genom Kong! förordningen den 15 Maj 1874

antagna grund för bestämmande af fartygs drägtighet erfordras skyndsam

förändring i sjölagens nuvarande stadganden så väl uti 38 § i fråga

om skyldigheten att föra deri omförmälda skeppsdagbok, som ock i synnerhet

uti 7 8 och 79 §§ beträffande liggedagar och ersättningen för öfverliggedagar,

hvilka stadganden icke kunna på fartyg, som efter den nya

grunden blifvit uppmätta, tillämpas; och äfven oberoende häraf synes,

företrädesvis i afseende på ångfartyg, en minskning af liggedagarnes antal

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.

och en höjning af ersättningen för öfverliggedagar påkallas af förändrade

tidsförhållanden; men då meningarne om de bestämmelser, som i senare

hänseendet kunna anses med billighet öfverensstämmande, visat sig synnerligen

skiljaktiga, samt denna frågas afgörande efter vårt omdöme erfordrar

en fullständigare utredning, än som kunnat al Utskottet inom den

till dess förfogande stälda tid åstadkommas, och så mycket hellre må

kunna uppskjutas, som svenskt fartyg, hvilket blifvit enligt nu gällande

grunder uppmätt, ej ovilkorligen före den 1 April 1877 skall vara ommätt,

hafva vi, som lika med Utskottet finna Kongl. Maj:ts proposition icke

höra godkännas, ansett Utskottet, i öfverensstämmelse med det förfaringssätt

som redan i afseende på beräkningen af särskilda för fartyg utgående

utgifter iakttagits, böra framlägga förslag endast till sådana föreskrifter,

som erfordras för att med minsta rubbning af nuvarande förhållanden

uppnå det genom Kongl. Maj:ts proposition hufvudsakligen åsyftade ändamål,

att göra de befintliga stadgandena tillämpliga på hädanefter uppkommande

fall.

Med anledning häraf och då för afgifternas beräknande antagits, att

en nyläst i medeltal motsvarar 8,14 ton för segelfartyg och 4,5 ton för

ångfartyg, samt enahanda beräkningsgrund jemväl för den fartygen i förevarande

hänseende tillkommande ersättning desto hellre torde böra antagas,

som vinsten eller förlusten af det förändrade mätningssättet derigenom

utjemna s, hafva vi velat hemställa,

att Riksdagen, med anmälan att Kongl. Maj:ts proposition

icke kan bifallas, måtte för sin del besluta

en förklaring, så lydande:

»Med afseende å de uti sjölagen den 23 Februari

1864 förekommande bestämmelser, hvilka förutsätta

att fartygs drägtighet är i nyläster bestämd, skall för

fartyg, hvars drägtighet jemlikt Kongl. förordningen

angående mätning af handelsfartyg af den 15 Maj 1874

är i ton beräknad, iakttagas, att en nyläst anses motsvara,

när fråga är om segelfartyg, 3,14 och hvad angår

ångfartyg 4,5 ton.»

Herr Grefve Bom har begärt få anmärkt, det han i ärendets behandling

hos Utskottet ej deltagit.

Bill. till Riksd. Prof. 1875. 7 Sami. 6 Haft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.

Sid. 11 råd. 9 uppifrån står: tre fjerdedelar läs: två tredjedelar

Bill. till Riksd. Brok 1875. 7 Samt, 7 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.