Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande dikning.

1875-03-08 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1875:7, Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande dikning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande A'':o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 9 Mars 1875, kl. 10 f.

in.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring i gällande

bestämmelser rörande dikning.

Uti en inom Andra Kammaren vackt, till Lag-Utskottet remitterad moll10”’

N:o G, har Herr G. A. Larsson föreslagit, att Riksdagen ville besluta en

författning om dikning, så lydande:

‘‘Med ändring af Byggning.!-balkens 4 Kap. 2 §, sådan den lyder i Förordningen

den 27 Februari 1858, och 6 Kap. 2 § samt med upphäfvande af 6

Kap. 3 § samma balk, förordnas som följer:

1.

Dike, som hittills tjenat till afledning af vatten från annans mark, skall

fortfarande Öppet hållas, så att samma mark kan afdikas till fyra fots djupunderhållet

åligge den som eger marken, der diket framgår, så vida ej annan

är dertill förpligtad eller af ålder hållit diket.

Till sådant dike må eu hvar leda nya diken, der det utan skada ske

kan. larfvas omläggning, utvidgning eller fördjupning af diket, gånge derom

som i 4 § sägs.

D(degare i samfäld mark skola afloppsdike hålla, hvar efter thy som

han del eger i den mark, för hvilken diket göres.

Bill. till Iiiksd. Prut. 1875. 7 Sami. 8 Ilä/l

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

§ 3.

Der grannars åkrar eller odlingsbara egor intill hvarandra ligga och

diken dem emellan tarfvas, skall halfva diket af kvarderas jord tagas och af

hvardera hållas till den storlek, som nödig är.

§ 4.

Mom. 1. Nu vill man för jords odling eller förbättring dike gorå:

möter annans jord; då må denne ej hindra vattnets aflopp. Kan det ej föras

af utan dike och åsäinjer dem ej, dä skall dikniugsskyldigheten fördelas efter

thv en hvar af dikningen nytta hemtar. Har den, som nedanföre är, af diket

mindre gagn än mot kostnad och intrång svarar, varde dikningsskyldigheten

för honom i mån deraf jemkad eller ersättning honom lemnad af den eller

dom, som i dikningen deltaga, allt efter hvad skäligt pröfvas. Har han ej

särdeles nytta af diket, när det anlägges, men finnes det sedan, att han deraf,

genom förändradt bruk af jorden, mera gagn vinna kan, varde då dikniugsskyldigheten

för framtiden i samma mån jemkad.

Mom. 2. Afdikning af kärr eller mosse eller annan vattendiänkt maik

må ej så ske, att skada genom öfversvämning eller annorledes uppkommer.

§ 5.

Vill man för jords afdikning begagna afloppsdike, som å annans egor

efter denna förordnings utfärdande upptaget är, eller utvidga eller fördjupa

sådant dike; gånge dermed som om anläggning af nytt dike i 4 § sägs.

§ 6.

Dikniugs-skyldighet skall så bestämmas, att den mark, föi hvilken dikas

skall, må kunna torrläggas till 4 fots djup, der det ske kan och ej annorlunda

äsämjes.

§

Uppstår emellan den, som dike tarfvar, och den, genom hvars jord det

skall gå, tvist om dikets storlek eller hvar det läggas skall; varde derom så

förordnadt, att ändamålet af diket med minsta olägenhet för den, genom hvars

jord det går, vinnas må.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

3

§ 8.

Jord, som kastas upp ur öppet dike, må ej läggas så, att den kan

skada dikets bestånd eller hindra vattnets afrinnande till diket.

Å hvar sida om öppet dike räknas ren till högst 2 fots bredd.

§ 9.

Skall någon, till följd af hvad i 4 § sägs, dike å annans egor gorå;

då må den, som marken eget-, dikningen sjelf besörja mot den ersättning, som

skälig pröfvas; vare dock, der han den rätt begagna vill, skyldig att arbetet

vid tillsägelse skyndsamt verkställa.

§ 10.

Dike må ej öfver annans egor upptagas, innan den ersättning, som till

följd af stadgandet i § 4 utgå bör, blifvit gulden.

§ 11.

Försummar den, som dertill skyldig är, att hålla dike i gildt stånd och

bättrar han ej skyndsamt derå förefunnen brist, då han derom tillsagd varder,

ersättc all den skada och förlust, som deraf tillskyndas annan.

§ 12.

Vill någon, utan att sin talan genast till Rätten instämma, hafva fråga

pröfvad, som angår dikning, hvaraf annans rätt är beroende, söke hos Konungens

Befallningshafvande förordnande för landtmätare eller annan lämplig person

att vid syn på stället ärendet handlägga och bifogs uppgift å dem, hvilka

ega i saken del.

Har sökanden någon till synemän föreslagit och finnes ej förslaget

godkändt af öfrige sakegarne, förelägge Konungens Befallningshafvande genom

kungörelse, som uppläses från predikstolen i den eller de socknar, hvarinom

den ifrågavarande marken är belägen, att inom viss kort tid vid talans för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

last inkomma med yttrande, huruvida de hafva något att erinra mot förslaget.

Yppas ej stridighet derom, varde den föreslagne, der han ej finnes olämplig

eller annat laga hinder ej möter, förordnad; i motsatt fall, äfvensom när ej

någon blifvit till synemän föreslagen, förordne Konungens Befallningshafvande

så som skäligt pröfvas. Den sålunda utsedde syuemannen bestämme i samråd

med sökanden tid för synen och utfärde till densamma skriftlig kallelse,

hvilken skall genom sökandens försorg minst 14 dagar före synen öfrige sakegare

delgifvas.

Synemän biträdes af två gode män, hvilka äro antingen ledamöter i

egodelningsrätt eller skiftesgodemän; och eger synemän att efter eget val gode

männen tillkalla.

§ 13.

Uteblifver å den för synen utsatta dagen sökanden, vare frågan förfallen

och denne skyldig godtgöra så väl förrättningsmäu som öfrige inkallade

personer deras resekostnad och tidspillan. Försummar annan kallad sakegare

att sig infinna, gånge förrättningen för sig utan hinder deraf.

§ 14.

Om jäf emot synemän eller god man galle hvad i 31 § af stadgan om

skiftesverket i riket den 9 November 1866 i tillämpliga delar stadgas.

§ 15.

Förrättningsmän hafva att undersöka alla de omständigheter, hvilka

kunna på frågans afgörande inverka, samt söka mellan sakegarne åstadkomma

förening, som skall af dem alla underskrifvas. Kan förening icke åstadkommas,

höra förrättningsmännen afgifva utlåtande, hvaruti bestämmes:

l:o) Dikets läge och storlek;

2:o) Hvarest och huru broar och trummor böra inrättas;

3:o) Om dikesjorden bör från egorna bortföras, eller i motsatt fall om

. godtgörelse til! jordegare bör gifvas;

4:o) Huru, med afseende å nyttan af dikningsföretaget, kostnaden derför

bör beräknas, fördelas eller jemkas;

5:o) Huruvida och i hvad mån påfordrad upprensning af dike skall ske.

6:o) När dikningen må påbörjas och senast skall vara fullbordad; samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

7;o) Huru syuekostuaden, hvilken alltid bör af sökanden förskjutas, skall

emellan dem, som af dikningen hafva båtnad, fördelas eller eljest

utgöras, med mera sådant, som till fullständig utredning hörer och

till förebyggande af framtida tvister lända kan.

§ 16.

Stanna synemän och gode männen uti stridiga meningar i de fall, då

beslut eller utlåtande åt dem meddelas skall, gånge efter livad de fleste säga.

Har hvar sin särskilda mening, galle synesmannens: dock skall hvarderas mening

med skälen dertill korteligen i protokollet antecknas.

§ 17-

Finna förrättningsmännen, att frågan rör annan än den, som blifvit

ballad eller vid förrättningen eljest är tillstädes, varde förrättningen, för nämnde

sakegares inkallande, såsom i 12 § sägs, till annan dag uppskjuten.

§ 18.

Synemän åligger, att, innan han efter förrättningens afslutande från

stället afreser, tillhandahålla sakegarne afskrift af det i ärendet förda protokoll

jemte förrättuingsmännens beslut.

§ 19.

År sakegare missnöjd med förrättningen, har han att inom 30 dagar

från dess afslutande till rätten instämma sin talan, vid påföljd att beslutet

eljest anses hafva emot honom vunnit laga kraft, hvarom underrättelse skall

i protokollet meddelas.

Förening, som enligt § 15 blifvit träffad, må genast till verkställighet

befordras.“

Enligt gällande bestämmelser uti ifrågavarande ämne, hvilka innefattas

uti 4 Kap. 2 § Byggninga-balken, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen

den 27 Februari 1858, samt uti 6 Kap. 2 och 3 §§ samma Balk, är

dikningsskyldigheten olika bestämd och fördelad inom byalag och utom sådana

samfälligheter.

Inom byalag göres skilnad emellan afloppsdikcn och skårdiken. De

förra, som till nödig storlek böra af oskifto utläggas, skola upptagas och underhallas

i man af hvars och ens andel i sarafälligheten, under det de senare,

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

der de emellan åkrar tarfvas, skola uttagas och gräfvas af angränsande egare

till hälften hvardera, men, i händelse de tillstöta jord, som ej till åkerbrukas

böra gräfvas af en hvar ensam för sin åker.

Olika byalag emellan gälla i afseende på aflopps- och skårdiken samma

bestämmelser, h vil ka, utgående derifrån att vattnets aflopp ej må hindras, göra

dikningsskyldigheten beroende på de tillgränsande egornas olika kulturgrad.

Sa stadgas i afseende på diken, som i egoskilnad läggas, att, om marken å

ömse sidor är åker, hvardera grannen skall hafva halfva diket, men att, derest

åker närgränsar annan mark, dikningsskyldigheten ensam åligger den, hvilkens

egor äro af högre kultur. Vidare gäller, för den händelse att olika byars diken

mötas, att, derest den nedanför liggandes egor utgöras af åker, denne har

ovilkorlig skyldighet att för vattnets aflopp dika undan genom sina egor, men

att, om de mötande egorna äro äng, hjordavall eller annan byamark, förbindelsen

att ej hindra vattnets aflopp väl är ovilkorlig, men om dike tarfvas, dikningsskyldigheten

äi beroende på särskild öfverenskommelse eller pröfning af den

ömsesidiga nytta, som deraf beredes.

Begge de komitéer, som haft i uppdrag att utarbeta förslag till ny

lag om den s. k. vattenrätten, hafva ansett, att hvarje lagstiftningsarbete uti

förevarande ämne måste grundas derpå, att, i fråga om angränsande jordegares

inbördes skyldigheter till biträde med skadligt vattens bortförande, vore af

markens olika läge i sakens natur grundad för den nedanför liggande marken

en servitut, att ej lägga hinder i vägen för vattnets afrinnande från ofvanför

belägna egoi; samt alt vid tillämpningen häraf å ena sidan kunde från denna

servitut, som således vore helt och hållet negativ, för egare till den högre

marken följdriktigt härledas rättighet att i sådana fall, der vattnet ej kunde

föras af utan dike, verkställa å den lägre för ändamålet erforderliga åtgärder

mot skyldighet dock att ersätta intrång och skada, men å andra sidan af billighet

och rättvisa betingas, att der, vid behof af sådan dikning, blefve utrönt, att

både ofvan och nedan liggande egor deraf finge båtnad, dikningsskyldigheten

borde efter den ömsesidiga nyttan jemkas och bestämmas.

Dessa grundsatser, hvarpå den nu föreslagna lagförändringen äfven

hvilar, synas Utskottet fullt riktiga och torde ej heller vara för 1734 års lag

främmande. På samma "gång nemligen som principen, att vattnets aflopp ej

må hind!as, såsom regelgifvande genomgår den gällande lagen, hafva samtliga

dess bestämmelser om dikningsskyldighetens fördelning sin yttersta grund uti den

nytta, som lagstiftaren med hänsyn till jordbruksnäringens ståndpunkt vid lagens

stiftande kunnat af dikningen förvänta för den som fått densamma sig tillförbunden.

I afseende på måttstocken för bedömandet af denna nytta, är lätt för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlutande N:o 7.

alSet “ci Vi,d. tidl’U"kt- « a,ditni“S a[ »•» gorå in Om cd, in. i

länka ej ifrågakoro, salut ännu icke genom cirkulationsbrukets införande

kunnar uU de hög^ellefr11 *“* ''*''»

Kunnat uti de högre eller lägre egornas särskilda kultur anse sig „å sätt i

äte i ani nfulr^ fUl ''"i 8y“PUakt’ h™ur jordegares nytta af dikniugsföretag

läte i allmänhet pa förhand sig bestämmas. Men uppenbart torde nV , 8

att, i samma män med jordbrukets högre utveckling m,rke„s luvtåando « i

sades eller höproduktion blir allt mera tillfälligt och vexlande i samma °

fäste äfven nämnda synpunkt, såsom regerande för nvUans h u

sakrarc‘grum“ för hZll „,Sräl,drade “oomständigheter ‘behöfva aTen

jorden begagnas, då Hga''om"dikning %pkomn,7

”''mS«"!s80''tS T* n 0,äS''0<itlis taifaijighet och kan derföre ejTeller

f-r wr1 1 v ‘0re f°r clllaunösskyldighetens fördelning. Denna frami torda

oljaktligeu hora bero af mera stadigvarande förhållanden och ledning för dess

åtgörande hora hemta* ut, sjelfva det ändamål som meddikningen tyfus

Da detta ändamål just synes vara, att genom skadligt vattens afförande be

leda möjlighet för jordens högre kultur, torde ock båtnaden nf ro • . b

påtagligen böra betraktas ur synpuulcten af det högre värn 1 nifs 01etaA

l>å jordens läge cell naturliga beskaffenhet, dess utdikande h!!0|''’iiT< a st''audl‘

seende i mer eder mindre män medföra. Å t , 7, - ö ‘

eu förändradt bruk åt jördeu skulle, derest dengenom s«“e ItkasSÄ

egartn uppkomme, föranleda jemkning i dikninpsskvl/Hrrh f 3 ^

bestå,,,d, är sålunda stridande''mot jÄÄSt

berörda skyldighet bör efter de,, nya lagen fördelasnch s ?"*■.

lämpligt, som en sådan förvillande gv.rLfva af dL besLTd , ° ”‘7™

ställningssätt om dikningsskyldighetens beroende af den tiiifii-1 6 . a^ns före"

skulle, konseqvent genomförd i den nya Len IV ^ J°rdku!turen’

delse genom det förändrade brukningssätt^ minskning i afkW ?■■*’ ! V““

ett sådant förhållande jemväl borde, med lika berättigande V V °ran eddes’

betinga rubbning i dikningsbesvärets utgörande. 6t m°tSatta’

Af motionärens förslag framgår icke med visshet huruvida dermed af

i , t T’”" 00 täCnta dik“'' P* ">ä“S. orter inom ri,L h«, c, id

. 1 f k- drainenngen eller vattnets afledande genom täckta diken rim,

nit vidsträckt tillämpning. Då denna nya dikningsmetod under många förhållanden

ai förenad med stora fördelar, anser Utskottet en nv blystift,dna ; t- 011iaIJdudeu

icke bär» hindra täokdikningeus i.ltai i 7"?^ *“

opaginerad Kontrollera mot PDF

h Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

eller täckt, dels ock, så vidt ske kan, erhålla sådan form, att dess stadgande.!!

i tillämpliga delar kunna till båda dikningsmetoderna blifva hänförliga.

Om dikens storlek innehåller nu gällande lag, att afloppsdike bör vara

fyra och en half alnar bredt, två alnar djupt och en half aln på botten, eller

mera, om nödigt är, samt skårdike sex qvarter bredt ofvan, tre qvarter på

botten och en aln djupt. Några dylika stadganden om dikens dimensioner

finnas icke uti motionärens förslag upptagna, utan bestämmes deri allenast, att

dike bör så inrättas, att den mark, för hvilken dikas skall, må kunna torrläggas

till fyra fots djup. Då genom en dylik bestämmelse, som är jemväl på täckta

diken tillämplig, jordbrukets behof torde vara erforderligen tillgodosedt, men i

följd af vexlande förhållanden icke låter sig på förhand afgöras huru stora diken för

åstadkommande af sådan torrläggning i allmänhet erfordras, synes förslaget

härutinnan ega framför lagen ett afgjordt företräde och desto mindre kunna genom

sin obestämdhet föranleda någon olägenhet, som i brist af godvillig öfverenskommelse

dikenas storlek, enligt förslaget, skulle komma att med hänsyn till

afsedda ändamålet efter tekniska grunder noga bestämmas.

För dikningsarbetes fullbordande erfordras, att den jord, som ur diket

upptages, ej lägges så, att den kan i diket nedrasa eller hindra vattnets tillopp;

och att härom, på sätt motionären föreslagit, i lagen införa bestämda föreskrifter

synes derföre lämpligt. Huruvida sådan jord kan på angränsande egor

utbredas eller om den måste bortskaffas beror åter af omständigheterna, och

frågan derom torde följaktligen icke kunna genom någon allmän föreskrift regleras,

utan böra, såsom förslaget jemväl antyder, vid uppkommande tvister, i

hvarje fall särskildt efter sig företeende omständigheter pröfvas. Deremot kan

med säkerhet antagas, att någon del af jorden å ömse sidor af diken blir för

dess egare oanvändbar och förlorar i värde. 4 Kap. 2 § Byggninga-balken

stadgar med afseende härå, att den, som får sin åker vid afloppsdike, skall

njuta eu aln till ren utom byamål, men att vid ängsvall ingen tillökning gifven.

Då emellertid äfven å annan mark, än åker, ren till dike synes behöflig

på det jord, som vid dikes upprensande uppkastas, må kunna tills vidare å

renen uppläggas samt dikningsskyldig vid upprensningsarbete å annans mark

må ega jemväl i öfrigt för detta arbete erforderligt utrymme, synes förslaget

derom, att å hvar sida om öppet dike ren alltid bör till högst två fots bredd

räknas, vara af ett nödvändigt behof påkalladt.

I afseende på dikningsarbetets verkställande å annans mark tillämpas

enligt nu gällande lag den allmänna grundsats, att den, som har förbindelse

vidkännas kostnaden för ett arbete, jemväl har rättighet sjelf ombesörja dess

utförande. I 9 § af motionärens förslag innefattas den härifrån afvikande bestämmelse,

att, vid dikning å annans mark, jordegare skulle vara berättigad

att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

att mot skälig ersättning dikningen besörja. Enligt samma förslag skulle, i brist

af åsämjande om dikes läge, storlek och beskaffenhet, noggranna föreskrifter

derom sålunda meddelas, att ändamålet med minsta olägenhet för den, genom

hvars jord diket ginge, måtte vinnas. Enär sålunda dikningsarbete komme att

till sin omfattning och beskaffenhet noga begränsas, synes någon afsevärd olägenhet

af dess utförande utaf den, som åligger derför bära kostnaden, icke vara

att för jordegare befara. Då härtill kommer, att jordegares rätt till ersättning

för skada och intrång i följd af dikningen torde genom den ifrågasatta föreskriften

om denna ersättnings gäldande såsom vilkor för dikningsarbetets påbörjande

vara erforderligen tillgodosedd och betryggad, finner Utskottet något

undantag från ofvanberörda allmänna princip icke böra till jordegares förmån

ega rum.

Man har anmärkt, att häradsrätterna, hvilka enligt 6 Kap. 3 § Byggn

inga-b al ken skola i första hand upptaga och pröfva tvistefrågor om dikning,

väl kunna, såsom sammansatta af ett stort antal jordbrukare, antagas besitta

den sakkännedom, som härför erfordras, men att erfarenheten visat, att de.

hvarken med tillbörlig skyndsamhet eller utan stora kostnader för parterna kunna

verkställa denna pröfning, som merendels fordrar besigtning på stället och eu

för sådana förrättningar tjenlig årstid. Ett nytt förfaringssätt vid afgörande af

dylika tvistefrågor har derföre ansetts vara för eu förbättrad lagstiftning i förevarande

ämne oundgängligt. Enligt motionärens förslag skulle detta nya förfaringssätt

bestå deruti, att den part, som icke ville sin talan genast till dom

stol instämma, skulle ega påkalla mellankomst af en utaf Konungens Befallningshafvande

förordnad synemän, hvilken jemte två gode män borde förnämligast

utreda de på frågans afgörande inverkande omständigheter och, derest

förlikning ej kunde åvägabringas, i saken meddela beslut, hvilken om det ej

inom viss bestämd tid vid domstol klandrades, toge åt sig laga kraft. En sådan

institution, hvarigenom utan tvifvel många rättegångar skulle undvikas,

finner Utskottet fullt lämplig.

I fråga om äldre eller redan befintlig dikning synes 1 § af motionärens

förslag hufvudsakligen åsyfta att bibehålla nu gällande stadganden; men af

föreskriften, att sådant dike, som hittills tjenat till afledning af vatten från annans

mark, skulle fortfarande Öppet hållas, så att samma mark kunde afdikas

till fyra fots djup, blefve dock en följd, att i de fall, der genom öfverenskommelse

eller annorledes dikningsskyldigheten vore till mindre mått inskränkt,

komme genom berörda föreskrift, på grund hvaraf dike till nämnda djup ovilkorligen

kunde påkallas, att föranledas mera betungande dikuingsskyldighet, än

hittills. Denna olägenhet kunde väl afhjelpas genom ett stadgande i den syftning,

att i afseende på diken, som nu finnas, behörigen tillkomna bestämmelBih.

till Biksd. Prot. 1875. 7 Sand. 8 Häft, 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

ser skulle fortfarande lända till efterrättelse; men häraf lcomme åter att under

en lång framtid sannolikt framkallas en mängd rättegångar, hvaruti dikningsskyldigheten

skulle göras beroende antingen på tillämpning af nu gällande lag

eller ock på eu vansklig bevisföring om det derifrån afvikande sätt, hvarpå

nämnda skyldighet under eu mer eller mindre aflägsen förfluten tid varit utgjord

och bestämd. Då dessutom icke synes lämpligt eller ens af billighetsskäl

påkalladt, att vid eu lagförändring af förevarande natur åt bestående förhållanden

förläna för all framtid eu sådan helgd, att derigenom lagförändringens

syftemål, dikningsskyldighetens rättvisa fördelning, skulle i väsendtlig mån

förfelas, har Utskottet ansett, att, i öfverensstämmelse med de principer, som

vid införande af den nya hägnadslagen blifvit följda, redan upptaget dike borde

af den, som förut varit dertill förbunden, fortfarande underhållas allenast intill

dess, efter väckt fråga om underhållsskyldighetens fördelning enligt den nya

lagens grunder, förändrade bestämmelser i enlighet dermed blefve i vederbörlig

ordning meddelade.

I anledning af Rikets Ständers i underdånig skrifvelse den f4 Mars

1863 framstälda anhållan är frågan om lagstiftning angående den så kallade

vattenrätten i dess helhet beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, men Utskottet

anser nu förevarande frågas skyndsamma afgörande vara af den vigt, att den

icke bör uppehållas i afbidan derpå, att lagstiftningen angående vattenrättens

öfriga delar må kunna erhålla sin slutliga lösning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet med anledning

af nu ifrågavarande motion vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning, så

lydande:

Med ändring af Byggninga-balkens 4 Kap. 2 §, sådan

den lyder i Förordningen den 27 Februari 1858, och 6 Kap.

2 § samt med upphäfvande af 6 Kap 3 § samma Balk,

förordnas som följer.

§ I
Vill

man för jords odling eller förbättring dike göra,

och möter annans jord, då må denne ej hindra vattnets

aflopp. Kan det ej föras af utan dike, och åsämjer dem

ej, då skall dikningsskyldigheten fördelas efter thy, en hvar

af dikningen nytta hemtar. Har den, som nedanföre är,

af diket mindre gagn mot kostnad och intrång svarar,

värde dikningsskyldighete > honom i mån deraf jemkad

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

11

eller ersättning honom leinuad af den eller dem, som i dikningeu

deltaga, allt efter hvad skäligt pröfvas.

Hvad nu stadgadt är, gälle ock, der någon vill för

jords afdikning begagna afloppsdike, som å annans egor upptaget

är, eller omlägga, utvidga eller fördjupa sådant dike.

§ 2-

Der grannars egor intill hvarandra ligga och dike

dem emellan tarfvas, skall halfva diket af hvarderas jord

tagas och galle om dikningsskyldighetens fördelning hvad i

§ 1 sägs.

§ 3.

Delegare i samfäld mark skola afloppsdike hålla,

hvar efter thy, som han del eget- i den mark, för hvilken

diket göres.

§ 4-

Dikningsskyldighet skall så bestämmas, att den mark,

för hvilken dikas skall, må kunna torrläggas till fyra fots

djup, der det ske kan och delegarne ej annorlunda åsämjas.

Dike må läggas öppet eller täckt efter thy lämpligt

pröfvas.

§ 5-

Uppstår emellan den, som dike tarfvar, och den,

genom hvars jord det skall gå, tvist om dikets läge, storlek

eller beskaffenhet; varde derom så förordnadt, att ändamålet

af diket med minsta olägenhet för den, genom hvars

jord det går, vinnas må.

Afdikning af vattendränkt mark må ej så ske, att

skada genom öfversvämning eller annorledes uppkommer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

§ 6.

Jord, sou) kastas upp ur Öppet dike, må ej läggas

så, att den kan skada dikets bestånd eller hindra vattnets

afrinnande till diket.

Å livar sida om öppet dike räknas ren till högst

två fots bredd.

§ 7.

Dike må ej öfver annans egor upptagas innan den

ersättning, som till följd af stadgandet i 1 § utgå bör,

blifvit gulden; är den ersättning ej bestämd, innan dikningen

skall företagas, vare den ersältningsskyldige pligtig

att derför ställa nöjaktig säkerhet.

§ 8.

Försummar den, som dikningsskyldigheten åligger, att

hålla dike i gildt stånd, och bättrar han ej skyndsamt derå

förefunnen brist, då han tillsagd varder, ersätte all den

skada och förlust, som deraf tillskyndas annan.

§ 9-

Vill någon, utan att sin talan genast till Rätten instämma,

hafva fråga pröfvad, som angår dikning, hvaraf

annans rätt är beroende, söke hos Konungens Befallningshafvande

förordnande för statens landtbruksingeniör, landtmätare

eller annan lämplig person att vid syn på stället

ärendet handlägga, och bifoge uppgift å dem, hvilka ega i

saken del.

Har sökanden någon till synemän föreslagit och finnes

ej förslaget godkändt af öfrige sakegare, förelägge Konungens

Befallningshafvande dem genom kungörelse, som uppläses

från predikstolen i den eller de socknar, hvarinom

den ifrågavarande marken är belägen, att inom viss kort

tid vid talans förlust inkomma med yttrande, huruvida de

hafva något att erinra mot förslaget. Yppas ej stridighet

derom, varde den föreslagne, derest han finnes lämplig eller

laga hinder ej möter, förordnad. I motsatt fall, äfvensom

när icke någon blifvit till synemän föreslagen, förordne Ko.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-! iskottets Utlåtande N:o 7.

nungens Befallningshafvande så, som skäligt pröfvas. Den

sålunda utsedde synemannen bestämrne i samråd med sökanden

tid för synen och utfärde till densamma skriftlig

kallelse, hvilken skall genom sökandens försorg minst fjorton

dagar före synen öfrige sakegare delgifvas.

Synemän biträdes af två gode män, hvilka äro antingen

ledamöter i egodelningsrätt eller skiftesgodmän; och

ege synemän att efter eget val gode männen tillkalla.

Om jäf emot synemän eller god man galle hvad i

31 § af stadgan om skiftesverket i riket den 9 November

1866 i tillämpliga delar stadgas.

§ w
Uteblifver

å den för synen utsatta dag sökanden,

vare frågan förfallen och denne skyldig godtgöra så väl förrättningsmännen

som öfrige inkallade deras resekostnad och

tidspillan. Försummar annan kallad sakegare att sig inställa,

gånge förrättningen för sig utan hinder deraf.

§ Il
Finna

förrättningsmännen, att frågan rörer annan,

än den, som blifvit kallad eller vid förrättningen eljest är

tillstädes, varde förrättningen för nämnde sakegares inkallande,

såsom i 9 § sägs, till annan dag uppskjuten.

§ 12-

Förrättningsmännen hafva att undersöka alla de omständigheter,

hvilka kunna på frågans afgörande inverka,

samt söka mellan sakegarne åstadkomma förening, som skall

af dem alla underskrifvas. Kan förening icke åstadkommas,

böra förrättningsmännen afgifva utlåtande, hvaruti bestämmes:

l:o. Dikets läge, storlek och beskaffenhet;

2:o. Hvarest och huru broar och trummor höra, inrättas;

3:o. Huru, med afseende å nyttan af dikningsföretaget, arbetet

och kostnaden bör beräknas, fördelas eller jemkas;

4:o. Om dikesjorden bör bortföras eller i motsatt fall om

godtgörelse till jordegaren bör gifvas;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Loff-Utskottets Utlåtande N:o 7.

5:0. Huruvida och i hvad män påfordrad upprensning af

dike skall ske;

6:o. När dikningen må påbörjas och senast skall vara fullbordad;

samt

7:o. Huru synekostnad, hvilken alltid bör af sökanden förskjutas,

skall mellan dem, som af dikningen hafva

båtnad, fördelas eller eljest utgöras, med mera sådant,

som till fullständig utredning hörer och till förebyggande

af framtida tvister lända kan.

§ 13.

Stanna synemanncn och gode männen uti stridiga meningar

i de fall, då beslut eller utlåtande af dem meddelas

skall, gånge efter hvad de fleste säga. Har hvar sin särskilda

mening, gälle synemaunens; dock skall hvarderas

mening med skälen dertill kortligen i protokollet antecknas

§ 14-

Synemannen åligger att, innan han efter förrättningens

afslutande från stället afreser, tillhandahålla sakegarne afskrift

af det i ärendet förda protokoll jemte förrättningsmännens

beslut.

Inom tre månader efter förrättningens afslutande skall

synemannen insända det dervid förda protokoll med bilagor

till Konungens Befallningshafvande för att uti länets Landtmäterikontor

förvaras.

§ I»-

Är sakegare missnöjd med förrättningen, har han

att inom trettio dagar från dess afslutande till Rätten instämma

sin talan, vid påföljd att beslutet eljest anses hafva mot

honom vunnit laga kraft; hvarom underrättelse skall i protokollet

meddelas.

Förening, som enligt 12 § blifvit träffad, må genast

till verkställighet befordras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

15

§ 16.

Dike, som för afledning af vatten från annans mark

redan upptaget är, skall af den, som, då denna författning

träder i kraft, är dertill förbunden, fortfarande underhållas,

till dess förändrade bestämmelser derom enligt de i denna

lag stadgade grunder varda i vederbörlig ordning meddelade.

Denna förordning skall tillämpas från den 1 Januari

1876.

Stockholm den 8 Mars 1875.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

R eservationer:

af Herr Grefve Mörner: “Då genom det af Utskottet uppgjorda lagför
slag

icke alla skyldigheter och rättigheter torde vara fullt riktigt ''afvfigda, får

jag min reservation mot förslaget härmed anmäla.1''

af Herr Grefve Horn: “Från Utskottets förslag till dikningslag har jag

afvikande åsigter rörande nedan angifna

§ 8.

Som det för mig synes vara af största vigt, att dikningsskyldighet skyndsamt

lullgöres, samt det sålunda vore väl betänkt, att, när den dikningsskyldige

försummat sitt åliggande att dika eller dike upprensa, en annan sakegare,

hvilkens rätt deraf vore beroende, blefve berättigad att arbetet på'' den försumliges

bekostnad låta verkställa utan att nödgas afvakta, efter en ofta långvarig

Process, domstols tillåtelse, har jag ansett berättigande i berörda syfte böra sak
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

egare i denna lag lem nas. Något missbruk af ett sådant stadgande inser jag

icke kunna befaras, enär det under sådana omständigheter skulle åligga den,

som arbetet för annan verkställer, att. derest rättegång uppstår om ersättning

derför, styrka, att han till arbetet varit genom motpartens försumlighet befogad.

Jag föreslår alltså, att denna § erhåller ett tillägg af följande lydelse:

“Försummar dikuingsskyldig att dike upprätta eller bättra,

ege sakegare att arbetet på den försumliges bekostnad lata

verkställa.11

§ ir>.

Uti 3 Kap. 5 § Utsöknings-balken, sådant detta lagrum nu lyder uti

Kong!. Förordningen den 18 April 1849, är stadgadt att “häfver någon vunnit

hos Underrätt och varder deremot vädjad t, njuta ändå utmätning och ställe borgen

för det han om händer får, eller läte godset sättas i qvarstad''1; hvarjemte

uti 26 Kap. 2 § Rättegångs-balken, enligt dess lydelse uti Kongl. Förordningen

af samma dag är föreskrifvet, att “Underrätts dom, deremot vädjadt är, gånge

i verkställighet efter ty, som i 3 Kap. 5 § Utsöknings-balken sägs, der den,

som vunnit, det äskar och vadet ej derigenom onyttigt blefven

Jemföras nu dessa stadganden med hvarandra, måste den slutsats deraf

dragas, att enligt dessa lagrum, hvilka äro de enda, som meddela allmänna

föreskrifter om verkställighet af Underrätts dom, det icke är tillåtet att, då talan

blifvit fullföljd, verkställa första domstols beslut i frågor af förevarande beskaffenhet

eller då dikningsskyldighet blifvit någon ålagd. Det har derföre

varit inom Utskottet ifrågasatt, att, för beredande af hastigare verkställighet åt

första domstols beslut, denna § skulle erhålla ett tilläggsstadgande i sagda

syftning. Till stöd för denna åsigt åberopades, att, då uti detta lagförslag föreslagits

en domstolsinstans mera än nu gällande lag medgifver, ett stadgande

om skyndsammare verkställighet skulle motväga olägenheten af denna nya instans.

Äfven framhölls i Utskottet såsom önskningsmål för landtmannen, att,

då hans jord behöfde afdikas öfver annans mark, men tvist derom uppstod,

den förre berättigades, mot borgen för kostnad och skada, verkställa första domstols

beslut, hvarigenom den sökande stäldes i mindre beroende af eu grannes

trätlystnad och blefve i tillfälle att förekomma en förlust, som oftast vore omöjlig

att till något belopp bestämma Under öfverläggningen i Utskottet tycktes

man vara ense deri, att verkställighet borde följa å Underrätts beslut; men det

ansågs dock af formela skäl, att lagstadgande derom icke borde inflyta t denna

lag, utan uti den under utarbetning af Lagberedningen varande ntsoknings
lageu,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7. 17

lagen, såsom följd hvaraf förslaget till denna § af Utskottets pluralitet bibehölls

oförändradt.

Då vi emellertid hafva flera speciallagar, som stadga verkställighet af

första domstols beslut utan afseende derå, att talan deremot fullföljes, såsom

i Förordningen om expropriation den 14 April 1866, § 24, och i Förordningen

om fattigvård den 9 Juni 1871, § 48, med flera författningar; och då derjemte

ovisst är, när förslaget till ny utsökningslag blifver framlagdt till Riksdagens

pröfning samt om ocli när det blifver antaget, så synes det åtminstone mig vara

välbetänkt att i den nya dikningslagen införa stadgande i berörda syftning, att

gälla intill dess sådant varder uti annat allmännare påbud upptaget.

Jag har derföre ansett denna § böra, med bibehållande af paragrafen

i öfrigt oförändrad, få ett nytt moment tillagdt, af följande lydelse:

''•''Utan hinder af fullföljd talan må Underrätts beslut i dikuingsmål

verkställas, derest sakegare, som berättigats dikning

verkställa, aflemnar eu till vederhäftigheten behörigen

vitsordad borgen för den kostnad och skada, som till följd

af beslutets verkställande kan uppkomma.41

Bih. till Likså, Vrot. 1875. 7 Sand.

8 Höft.

Q

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.