Sök i Ratio Lex

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2

1875-05-04 · 64 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 62 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SärU 1875:2, Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 Maj 1875, kl. 6 e. in.

tSärskilda Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga

proposition, angående landtför sv arets ordnande samt i

anledning af en inom Andra Kammaren väckt motion

om förberedande lagtvungen rekrytbildning.

Till Särskilda Utskottets behandling hafva öfverleuinats:

Kongl. Maj:ts nådiga proposition N:o 18, med förslag till lagar angående

allmänna värnpligten, härordningen samt härens aflöning, beklädnad

och underhåll; samt följande motion

frän Andra Kammaren,

N;o 165, af Herr A. Törnfelt: om införande af eu lagtvungen,

förberedande rekrytbildning.

Det svenska folket har i alla tider vetat att häfda sitt sjelfständiga

rum bland Europas stater och äfven framgent skall det helt visst, om

ofred står för dörren, icke undandraga sig att äfven med de största uppoffringar

värja sitt land och sin frihet. Men det fordras mer än uppoffrande

fosterlandskänsla, mer än tapperhet och mod för att en krigsvan

fiendes planmessiga anfall i närvarande tid skall kunna med hopp om

framgång mötas. Nutidens krig utkämpas icke endast med stora, utan

ock med väl utbildade härar. Lärotiden under kriget finnes ej mer,

utan krigets konst måste förut vara inlärd. Redan vid krigets utbrott

kunna afgörande strider väntas.

Bill. till Rikad. Prof. 1875. 8 Sami. 1 A/cl. 2 Hå/i.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

Härtill kommer vidare att det icke är lika lätt nu som fordom att

förvärfva sig krigarens egenskaper; ty fordringarne äro i nyare tider vida

större. Den enskilde soldatens utbildning krafvel’ redan i och för sig

långa öfningar, om han genast vid krigets utbrott skall kunna använda

sitt mod och sina krafter på ett för fäderneslandet gagnande sätt; och

fordringarne på krigsbildning ställas icke blott på individen allena, utan

äfven på truppafdelningen. Först när hvarje särskild truppafdelning fått

den krigsbildning, som kriget i våra dagar krafvel’, är hären fullt krigsduglig,

och det försvar han kan gifva, för landet betryggande. En fast

härordning, hvilken i fredstid förmår gifva så väl den enskilde soldaten

som de olika taktiska afdelningar han tillhör eu fullgod krigsbildning,

och i krigstid förmår att i sig upptaga alla de krafter, som fosterlandskärleken

väcker till lif, och vid första signal sända dem i talrika härafdelningar

mot fienden, är derför det mål, som det svenska folket bör

söka att uppnå, för att de uppoffringar, som det i farans stund helt

säkert nu som fordom skall vara villigt att underkasta sig, icke skola

blifva gagnlösa.

En sådan härordning, hvilken endast kan byggas på allmän värnpligt,

krafvel’ emellertid lång tid, för att i alla delar kunna tillämpas

och uppfylla rättmätiga anspråk. Det är icke nog med att den samma

såsom lag vunnit tillämpning; en viss tid måste förflyta, innan alla de

åldersklasser, hvaraf hären skall bestå, hunnit att utbildas inom hans led

och landstormen mottagit de krigsbildade män, som endast en genomförd

allmän värnpligt förmår skänka honom. Den härordning, som det svenska

folket vill lägga till grund för sitt framtida försvar, måste derför så snart

som möjligt bestämmas; ty, såsom 1867 års Riksdag yttrat, »nationen

kan aldrig med tillräcklig säkerhet och erforderligt lugn hängifva sig åt

sm inre fredliga utveckling, förr än frågan om betryggandet af dess yttre

sjelfständighet på ett tillfredsställande sätt blifvit löst.»

Sedan gången af de förhandlingar, hvilka inom Riksdagen egt rum

i fråga om härens organisation, visat de stora svårigheter som möta, om

man skulle vilja, med bibehållande af indelningsverket såsom grundval,

ordna försvaret i enlighet med det nyare krigsväsendets fordringar, gaf

Kongl. Maj:t vid öppnandet af 1873 års riksdag tillkänna, att ett förslag

till ändrade grunder för härens ordning var under utarbetning. I anledning.

häraf uttalade samma års Riksdag i underdånig skrifvelse den

24 Maj, N:o 74, sin uppfattning rörande dessa nya grunder. Riksdagen

har, heter det i denna skrifvelse, »i likhet med hvad det för försvarsfrågans

behandling vid 1871 års urtima riksmöte tillsatta Utskott yttrat, ansett,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

3

att indelta arméen icke är tillräcklig för landets försvar, icke heller

lämplig såsom befälsstam för en armé, bestående af värnpligtige. När

en ersättning för det indelta manskapet i detta afseende skall ur de

värnpligtiges led vinnas, bör, efter Riksdagens åsigt, för erhållande af

en duglig befälsstam, hvarmed lärer förstås icke blott öfverbefäl, utan

äfven underofficerare, korporaler, vice korporaler och kadersoldater, och

hvilken befälsstam i sjelfva verket måste blifva föga mindre talrik än den

nu varande indelta arméens effektiva styrka, frivilligheten i främsta rummet

tagas i anspråk, mot den ersättning af statsverket, som för sådant ändamål

kan blifva behöflig, äfvensom de hvilka komma att underkastas en större

och långvarigare öfning än som åligger samtlige värnpligtige såsom till

exempel de, hvilka tillhöra specialvapnen, synas böra efter samma grunder

antagas och godtgöras»; samt, på ett annat ställe i samma skrifvelse, att

Riksdagen ansett »att en befälsstam bör bildas ur de värnpligtiges led

mot den ersättning af statsverket, som kan blifva erforderlig.»

Med fäst afseende på Riksdagens sålunda uttalade åsigter har Kongl.

Maj:t i nu föreliggande nådiga proposition, N:o 18, framstält förslag till

ny härordning. Utskottet, som tagit detta förslag i noggrann ompröfning,

anser lika med Kong!. Maj:t, att en härordning, grundad på vidsträckt

tillämpning af denna pligt, är det mål, hvartill vårt försvarsväsende

i framtiden måste utvecklas. Men en härordning bör icke allenast

medgifva ett kraftigt försvar, utan äfven stå i ett noga afvägdt förhållande

till landets ekonomiska tillgångar. När derför Utskottet icke kan tillstyrka

Riksdagen att i oförändradt skick antaga Kongl. Maj:ts nu föreliggande

förslag till lag om härordning, sker detta icke så mycket ur rent

militärisk synpunkt, som icke mer och hufvudsakligast med fäst afseende

på de stora ekonomiska uppoffringar, som det, i oförändradt skick tillämpad^

skulle medföra.

Ett väl ordnadt och tidsenligt försvarsväsende skall visserligen alltid

kräfva stora, både omedelbara och medelbara uppoffringar från folkets

sida, både sådana som komma att tynga på statsverket och sådana som

omedelbart måste åläggas den enskilde.

Hvad de förra, de omedelbara ekonomiska uppoffringarna för staten

vidkommer, torde dessa vara en gifven följd af det nyare krigföringssättets

kraf på icke endast stora, utan väl krigsbildade och hastigt krigsfärdiga

härar. De stora uppoffringar af detta slag, som en tillämpning

af Kongl. Maj:ts förslag till ny härordning skulle medföra, hafva icke

heller ingifvit Utskottet de hufvudsakligaste betänkligheterna mot nämnda

förslags godkännande, och detta så mycket mindre som densamma, efter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

hvad Kongl. Majrts nådiga proposition gifver vid handen, »ej är afsedd

att bringas till verkställighet innan äfven frågan om grundskatterna blifvit

afgjord» eller träda i kraft förr än öfvergången från den nu varande till

deri nya arméorganisationen blifvit bestämd.

Men en vidsträckt och följdriktig tillämpning af den allmänna värnpligten

kräfver, som ofvan sades, äfven stora uppoffringar för den enskilde

genom den känbara tidsförlust, som en allmän, fullgod krigsbildning

kräfver. Visserligen torde denna krigsbildning, ändamålsenligt ordnad

och meddelad af skicklige och nitiske lärare, kunna lemna en medelbar

gengäld åt de värnpligtige ynglingarne för uppoffrad arbetstid, genom

ökad förvärfsförmåga, vidgadt omdöme och vana vid ordning och lydnad —- egenskaper, som den bör skänka, och hvilka äro lika värdefulla för alla

samhällsklasser — och lika med det vid 1871 års urtima riksdag tillsatta

Utskott för försvarsväsendets ordnande anser Utskottet, »att utgifterna för

ett försvarsväsende, grundadt på allmän värnpligt under fredstid, skola

komma landet till nytta icke allenast genom den trygghet det skänker,

utan ock genom den uppfostran, som kommer landets söner till godo

just i den ålder, då de äro mest mottaglige derför.»

Men i fråga om ett i förhållande till den stora ytvidden glest befolkadt

land som Sverige, med korta somrar, under hvilka jordbrukare^

hufvudsakligaste arbete måste förrättas, bör man i främsta rummet tillse,

att denna uppfostran, om än i andra hänseenden aldrig så fördelaktig,

icke må öfverstiga landets tillgångar och verka hämmande på dess fredliga

utveckling. Det är dessa förhållanden, som Utskottet vid en granskning

af Kongl. Maj:ts förslag till lag om ny härordning ansett böra företrädesvis

tagas i öfvervägande, och det har för sin del trott, att landet icke under

den närmaste framtiden kan bära så stora medelbara ekonomiska uppoffringar

i förlorad arbetskraft, som detta förslag fordrar.

Ett mer än sextioårigt, oafbrutet fredslugn har hos folket försvagat

minnet af de lidanden, som kriget, och i synnerhet ett olyckligt krig

måste medföra, och gjort det nyare krigsväsendets ökade fordringar, både

på taktisk utbildning och på snabbare och kraftigare krigföring för detsamma

svåra att fatta. Innan erfarenheter hemtade från egna slagfält

tvungit det att söka nya, förbättrade former för sitt försvarsväsende,

hafva visserligen grannstaters krig för den upplystare delen af detsamma

låtit otillräckligheten af våra nu varande stridskrafter och de militära

brister, som vidlåda formen för deras användande, framstå i sin rätta

dager. Men det torde dock vara förmätet, att hoppas att, dessa, jemförelsevis

t

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

nya åsigter ännu skola hafva fattat rot hos det stora flertalet af folket.

En så stor ökning, som från 30 dagars beväringsöfning till i medeltal

ett års militärisk skolbildning skulle derför helt säkert förefalla detta

flertal allt för stort, och det så mycket mer som stamrekrytens daning,

sådan som den. ännu för icke länge sedan ansetts tillräcklig, hittills icke

kraft mycket mer än 100 dagar. Man kan visserligen invända, att jemförelsen

bör anställas icke med öfningstiden för de soldater, som vår nu

varande, efter Konungs och Riksdags uttalade omdöme otillfredställande

härordning kan ställa i fält, utan med utbildningstiden för de fiender,

mot hvilka vi till äfventyrs en gång skola nödgas att pröfva vår vapenskicklighet,

och som underkasta sig en krigsbildning vida längre än den

Kongl. Maj:ts förslag afser. Men för flertalet af vårt folk ligger en sådan

jemförelse visst icke nära och fordrar dessutom en kunskap, hvaraf det

icke kan förutsättas vara i besittning.

Utskottet anser derför, att äfven om tillämpningen af en så vidsträckt

krigsbildning, som Kongl. Maj:ts förslag till lag om härordningen

afser, skulle ur finansiel synpunkt vara möjlig, vårt folk likväl icke ännu

är moget för en så genomgripande förändring i hela samhällslifvet, som

en tillämpning af denna lag i hela hans utsträckning skulle medföra.

Utskottet får alltså hemställa:

l:o att Riksdagen måtte förklara sig icke kunna i oförändradt

skick antaga det förslag till lag om härordningen, som

af Kongl. Maj:t blifvit för Riksdagen framlagdt.

I likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit har Utskottet såsom

ofvan nämndt, ansett att försvarsväsendet i framtiden bör grundas på

allmän värnpligt. Då det icke kunnat tillstyrka Riksdagen att i oförändradt

skick antaga Kongl. Maj:ts nu framlagda förslag till lag om

härordningen, har detta således skett endast med afseende på den i

Utskottets tanke allt för vidsträckta tillämpning af denna pligt, som det

framstälda förslaget afser. Erkännande vigten deraf att denna maktpåliggande

angelägenhet varder utan dröjsmål ordnad, har Utskottet funnit

sig tillika, åtminstone antydningsvis, böra framställa de grunder för allmänna

värnpligtens tillämpning, hvilka Utskottet för sin del, under förutsättning

af indelningsverkets och grundskatternas afskaffande, anser kunna

uppgöras utan att öfverskrida den gräns, intill hvilken landets krafter vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

uppgörandet af ett nytt härordningsförslag för den närmaste framtiden

kunna tagas i anspråk.

Denna fordran har Utskottet trott sig bäst iakttaga genom att dela

de värnpligtige af första årsklassen i tvänne hälfter, underkastade olika

öfningstid. Ofningstiden för de längre öfvade har Utskottet ansett böra

bestämmas till ett år, inräknadt 2 års repetitionsöfningar, och öfningstiden

för de under kortare tid öfvade till 90 dagar, fördelade på tre år, med

42 dagar under det första året och 24 dagar under hvartdera af de två

näst derpå följande, med undantag för rytteriet, vid hvilket vapen de under

90 dagar öfvade värnpligtige borde undergå denna öfning på ett

enda år.

Hvad uttagningen af de värnpligtige till den längre öfningen vidkommer,

har Utskottet ansett denna böra i främsta rummet grundas på

frivillighet. Hvarje värnpligtig kommer derigenom i åtnjutande af den

rätt, som, om han sjelf sådant önskar, bör tillkomma honom, nemligen

att, då han är pligtig att i farans stund deltaga i fosterlandets försvar,

äfven få af fosterlandet mottaga den föregående krigsbildning, som ett

kraftigt utförande af detta försvar fordrar. Tillägger man de frivillige

en lämplig ersättning, hvars storlek Utskottet förslagsvis och såsom beräkningsgrund

tänkt sig bestämd till 200 kronor, torde man hafva utsigt att

endast på frivillighetens väg kunna erhålla det behöfliga antalet värnpligtige,

som bör undergå den längre öfningen. Mången värnpligtig yngling

torde nemligen hellre underkasta sig omkring ett års krigsbildning,

under hvilken tid han, i viss mån bättre stäld än sina under kortare tid

öfvade kami’ater, erhåller kläder, föda och undervisning, samt dessutom

efter öfningens slut en samlad sparpenning, än att, utan annan ersättning

än kläder och föda, afbryta de göromål, honom eljest åligga, för att undergå

42 dagars rekrytöfning. För att icke grunda tillvaron af försvarets

vigtigaste beståndsdel endast på eu mer eller mindre sannolik förutsättning,

utan, såsom landets säkerhet oeftergifligen fordrar, lägga en fast

grund för den nya härordningen, har emellertid Utskottet sett sig nödsakadt

att förorda lottning i den händelse att tillgången på frivillige icke

skulle blifva tillräcklig.

Enligt hvad i det föregående har anförts, måste de värnpligtige,

på samma gång som de äro skyldige att, i händelse af krig, utgå till

fäderneslandets försvar, äfven vara pligtige att i fredstid undergå krigsbildning;

och den enda åtskilnad, som dem emellan skulle komma att

finnas, vore utsträckningen af tiden för denna krigsbildning. Denna utsträckning

är det, som i yttersta nödfall skulle bestämmas genom lottning,

hvilket uttagningssätt är det enda rättvisa, som Utskottet i detta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

7

fall kunnat utfinna. När lega och friköp icke tillstäcljas, kan nemligen

den utlottade, vare sig han är rik eller fattig, lika litet undgå det gifna

utslaget, och om än lottningen, då densamma afser att uttaga en yngling

till kriget, för att låta hans kamrater qvarblifva i hemmet, kan få ett

sken af orättvisa, torde, enligt Utskottets åsigt, detta sken komma att

helt och hållet försvinna, då insatsen, hvarom lottningen eger rum, icke

gällei skyldigheten för någon att i första hand offra sitt lif, utan endast

pligten för dem att, i stället för en kortare och mindre fullständig öfning,

mottaga en längre och mera omsorgsfull krigsbildning, hvilken bör

sätta dem i stånd att med förtröstan till förvärfvad vana i vapnens bruk

kunna gå fienden till mötes.

Det har slutligen för Utskottet varit så mycket lättare att i detta

tall förorda lottning, som detta uttagningssätt har häfd för sig i vårt

land. I Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse angående den allmänna beväring*311

1860 § 15 inom. 2 heter det nemligen: »Antalet af dem, hvilka

vid mönstringarna må erhålla tillåtelse att sålunda befria sig ifrån vapenöfning,

får likväl inom hvarje mönstringsdistrikt icke öfverstiga hälften

af de för året approberade.beväringsskyldige. Anmäla sig flera än halfva

antalet till vinnande af dylik befrielse, bestämmes genom lottning, hvilka

inom nämnda antal, skola befrielsen åtnjuta». 1 detta fall skulle lottningen

gälla rättigheten att mot viss penningsumma undgå vapenöfning; enligt

Utskottets förslag skulle lottningen gälla skyldigheten att mot viss

ersättning undergå eu något längre vapenöfning än den som för flertalet

är bestämd.

Utskottet har emellertid, för att icke väcka till lif de fördomar

mot detta uttagningssätt i allmänhet, som möjligen ännu torde finnas i

landet, icke ansett sig kunna utsträcka lottningen ända derhän, att möjligen

uppstående brist i det antal, som kan uttagas för undergående af

den längre öfningen, skulle helt och hållet fyllas genom lottning. Men

om antalet af frivillige under de första tio åren, sedan en på dessa grunder

upprättad härordning trädt i gällande kraft, icke uppgår till ett belopp

motsvarande en tredjedel af första årsklassen och, under derpå följande

tio år, till två femtedelar, har Utskottet ansett, att lottning bör ega

rum till fyllande af nämnda belopp, således i förra fallet till eu tredjedel

och i det senare till tva femtedelar af första årsklassen. Vidare har Utskottet

af samma skäl ansett, att de värnpligtige, som komma att utlottas

till längre krigsbildning, böra komma i åtnjutande af en lämplig godtgöra.

i penningar, hvilken Utskottet antagit böra utgöra hälften af den

ersättning, som enligt ofvan antydda grunder bör komma de frivillige till

de], samt till slut, för att öka tillgången på frivillige och på samma gång

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

så mycket som möjligt minska sannolikheten af lottning, ansett, att de

frivilliges antagande visserligen i regeln bör ske af utskrifningsnämnderna

inom de olika regementsområdena, men att äfven efter denna tid

åt befälet må lemnas full rättighet att antaga så många, som hos detsamma

anmäla sig till frivilligt undergående af den längre öfningen.

Då de af Utskottet nu antydda hufvudgrunder för eu ny härordning

så väsendtligt skilja sig från dem, på Indika Kongl. Maj:ts förslag till

härordning är bygdt, har det icke kunnat undfalla Utskottet, att den försvarsstyrka,

som Kongl. Maj:ts härordningsförslag afser att uppställa, icke

genom tillämpningen af dessa, ofvan antydda hufvudgrunder allena skall

kunna vinnas; och det enda, ehuru tillika ytterst vigtiga skälet, som detta

oaktadt förmått Utskottet att tillstyrka antagandet af dessa grunder, har

varit att de innehålla en sann tillämpning af värnpligtsidéen. Utskottet

har emellertid från annat håll måst söka återvinna den fasthet i härordningen

och den hållning i det hela, som genom minskad krigsbildning

för samtlige värnpligtige i någon mån skulle gå förlorad» Detta har endast

kunnat ske genom att införa i hären ett stödjande element af ett

antal längre Renande, eller kader-soldater. Dessa, hvilka enligt 1873 års

Riksdags, ofvan anförda skrifvelse, företrädesvis borde tilldelas specialvapnen,

komme tillika att ersätta de eliter, hvilka i Kongl. Maj:ts förslag

till lag om härordningen äro afsedda att lemna tillgång till underbefälets

rekrytering. Genom lottningens undanskjutande så långt som ofvan blifvit

antydt, torde det nemligen endast i sällsyntare fall vara att antaga,

att ynglingar, tillhörande de mera välmående klasserna af samhället och

sålunda representerande den mer eller mindre odlade intelligensen bland

de värnpligtige, skola kunna tagas i anspråk för den längre öfningen.

Dessa ynglingar äro emellertid den sjelfskrifna rekrytkontingent, ur hvilken

det vore önskligt att härens befäl måtte komma att utgå. I en ren

värnpligtshär, der hären i sjelfva verket endast är folket i vapen och

der den bildade står i samma led som den mindre bildade, synes det vara

med det helas fördel mest öfverensstämmande, att den förre söker utbilda

sig till befäl. Då emellertid denna fördel, af skäl som förut äro

nämnda, måst lemnas å sido, har Utskottet, på samma gång, som det velat

stärka försvaret i dess helhet genom att öka antalet af längre Renande

soldater, särskilt hvad specialvapnen vidkommer, ansett att de i Kongl.

Maj:ts förslag till härordning omnämda 4564 eliter borde ökas till ungefär

dubbla antalet eller 9000, bland hvilka, för att öka lättheten af deras

anskaffning och tillgången på lämpliga underbefälsämnen, underårige

mellan 18 och 21 år skulle kunna antagas till ett antal af högst 10 procent

af den första linieklassen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

9

Utskottet hemställer alltså:

2:o att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om ny härordning

under förnyad ompröfning samt för eu kommande Riksdag

i berörda hänseende framlägga ett förslag, bygdt

på följande grunder:

a) att öfningstiden för de värnpligtige varder olika;

b) att öfningstiden för de längre öfvade bestämmes

till ett år, deri inräknadt två års repetitionsöfningar;

c) att öfningstiden för dem, som böra undergå den

kortare öfningen, bestämmes till 90 dagar, fördelade på

tre år, med 42 dagar under det första året och 24 dagar

under hvardera af de två näst derpå följande, med

undantag för rytteriet, vid hvilket vapen hela denna

öfningsticl hör förläggas till första året;

d) att till den längre öfningens undergående halfva

antalet värnpligtige inom liniens första årsklass skall

kunna uttagas, dock med iakttagande deraf, att ej inom

något utskrifningsområde må kunna genom lottning

uttagas större antal värnpligtige än som erfordras

för att uppbringa sammanräknade antalet af frivillige

och utlottade värnpligtige under de första tio

åren till eu tredjedel och under näst följande tio år till

två femtedelar af hela ofvannämnda årsklass;

e) att till den längre öfningens undergående i främsta

rummet uttagas de värnpligtige inom liniens första årsklass,

som frivilligt dertill anmäla sig;

f) att anskaffningen af frivillige i regeln skall ske

genom utskrifningsnämnden, dock med rätt för befälet,

att under hand få antaga frivillige;

g) att uppgift öfver dem, som anmält sig såsom frivillige,

skall meddelas utskrifningsrevisionen, hvilken

verkställer lottning för uttagande af det felande antalet

;

h) att de till den längre öfningen antagne frivillige

erhålla ersättning;

i) att de till den längre öfningen utlottade värnpligtige

erhålla ersättning, hälften så stor som den, hvil
Bih.

till Riksd. Prof. 1875. 8 Sami. 1 Afä. 2 ljuft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

ken kommer de i näst föregående punkt omnämnda

frivillige till del;

k) att, i stället för de i Kongl. Maj:ts förslag till

lag om härordningen upptagne eliter, 9000 eliter och

kadersoldater antagas bland de värnpligtige;

l) att de i föregående punkt omförmälda eliter och

kadersoldater enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande få antagas

mot derför erforderligt ersättningsbelopp, hvilket

må kunna öfverstiga det som för de till längre öfning

antagne frivillige värnpligtige kan komma att bestämmas,

med iakttagande dervid att äfven underårige mellan 18

och 21 år må i nu nämnda egenskap kunna anställas,

dock icke till större antal än 10 procent af första

linieklassen;

m) att, för anskaffning af det i punkten k. omnämnda

antal kadersoldater och eliter, Riksdagen ställer till

Kongl. Maj ds förfogande ett erforderligt anslagsbelopp.

Vidare har Kongl. Maj:t framlagt följande:

Förslag

till lag om den allmänna Yärnpligten.

Art. 1.

Allmänna bestämmelser.

§ i
Hvarje

svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,

under hvilket han fyller aderton år, till och med det under hvilket han

fyller fyratio år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

11

§ 2.

Från värnpligtens fullgörande frikallas den, som till följd af lyte,

sjukdom eller kroppslig svaghet är till tjenst vid rikets försvar oförmögen.

§ 3.

Värnpligten fullgöres i hären eller flottan.

§ 4.

1. Hären består af linie, landtvärn och landstorm. Tjenstetiden

är sex år i linien och sex år i landtvärnet, utom vid rvtteriet, vid

hvilket tjenstetiden är sex år i linien och fyra i landtvärnet. Efter slutad

tjenst i linien öfverföres den värnpligtige omedelbart til) landtvärnet.

Tjenstetiden vid flottan är tolf år, af hvilka de sex första motsvara tjenstetiden

i linien och de sex sista tjenstetiden i landtvärnet. 1 krigstid

bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för det uppkallade

manskapet.

2. Under den tid värnpligtig icke tillhör linien, landtvärnet eller

flottan, tillhör han landstormen.

§ 5.

1. Värnpligtig är skyldig att undergå utskrifning till tjenst i linien

och landtvärnet eller vid flottan det år han fyller 21 år.

2. Tjenstetiden i linien och landtvärnet eller vid flottan beräknas

från början af nyssnämnda år äfven om den värnpligtige till följd

af laga förfall eller beviljadt uppskof först ett senare år skulle blifva

utskrifven. Har sådan senare utskrifning skett till följd af den värnpligtiges

förfallolösa uteblifvande, räknas tjenstetiden från början af utskrifningsåret.

Inställer utskrifven värnpligtig sig icke till tjenstgöring

det år han första gången blifvit till vapenöfning inkallad, räknas hans

tjenstetid från början af det år han inträder i tjenstgöring.

3. Värnpligtig kan äfven före det år, han fyller 21 år, få inträda

i tjenstgöring vid hären eller flottan och sjelf välja den truppafdelning

eller flottans station, vid hvilken han vill inskrifvas, dock endast såvida

han är till krigstjenst duglig och i öfrig! lämplig till den tjenst, hvartill

han anmäler sig- Han tillhör likväl linien eller motsvarande klasser vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

flottan intilldess sex år förflutit från och med det års början, då han

fyller 21 år. Sådane ynglingar må dock icke vid någon af härens af*

delningar eller vid flottans stationer emottagas till större antal än tio

procent af årskontingenten.

§ 6.

1. Vapenför värnpligtig utskrifves till vapentjenst; öfrige värnpligtige

till annan befattning vid hären eller flottan, hvartill de må

finnas lämpliga.

2. Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring,

förrätta den tjenst, honom af vederbörande befälhafvare anvisas; dock

a) att den, som tillförene haft anställning i egenskap af officer eller

underofhcer, icke kan åläggas tjenstgöring i lägre befälsgrad, än han förut

innehaft;

■ b) att piaster, läkare, som aftåg*; medicine kandidatexamen, och

veterinärläkare ej må åläggas annan tjenstgöring än den som tillhör

deras kall;

c) att sjökaptener och styrmän vid handelsflottan, hvilka utöfvat

sitt yrke längre eller kortare tid under de trenne år som närmast föregått

inkallelseåret, skola, om de fullgjort den i 28 § föreskrifna vapenöfning

vid flottan samt aflagt den för befordran till underofhcer stadgade

examen, användas, de förre såsom befäl och styrmännen såsom underbefäl;

samt

d) att den, som vunnit behörighet att tjenstgöra såsom maskinist

å ångfartyg, skall användas i maskinistbefattning.

§ 7.

Rörande utskrifne värnpligtiges befrielse från tjenstgöring under

krigstid meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjenst och

det allmännas behof finnas vara påkallade.

§ 8.

Värnpligtig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjenst eller

arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare förhindras att i

behörig tid inställa sig till utskrifning, vapenöfning eller annan tjenstgöring.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

§ 9.

13

1. Värnpligtig skall, med det undantag mom. 4 af denna § bestämmer,

vid mantals- och skattskrifningen det år, han fyller aderton år,

aflemna sitt prestbetyg till det vid förrättningen närvarande befäl och af

detsamma uttaga eu inskrifning ssedel.

2. A inskrifningssedeln antecknas framgent af befälet hvad som

med hänseende till värnpligtens fullgörande är lör den värnpligtige af

vigt att kunna styrka såsom utskrifningsförrättniugs beslut, fullgjord

tjenstgöringsskyldighet, öfverflyttning till landtvärnet in. m. d. Med inskrifningssedeln

följer ett utdrag af denna lag.

3. Vederbörande målsman eller, om den värnpligtige är i tjenst

eller i arbete genom kontrakt antagen, husbonde eller arbetsgivare åligger

att, i händelse af laga förfall för den värnpligtige, för honom fullgöra

den i ofvanstående mom. 1 föreskrifna skyldighet och derefter tillställa

honom inskrifningssedeln.

4. År den värnpligtige vid sjömanshus inskrifven, erhåller han

under första värnpligtsåret sin inskrifningssedel af sjömanshusdirektionen,

som derom underrättar vederbörande landtvärn kompanibefäl inom den

15 Januari nästföljande år.

§ io.

Den, som är förlustig medborgerligt förtroende, är ovärdig att tillhöra

hären eller flottan.

Art. II.

Linien och landtvärnet

samt deremot svarande klasser vid flottan.

a) Utskrifning.

§ 11.

!• Riket indelas i utskrifnirigsområden, motsvarande fotfolksregements-

och landtvärnsbataljonsområden.

2. Hvarje landtvärnsbataljonsområde delas i fyra landtvärnskompani-områden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Särskilda Viskottets Utlåtande N:o 2.

§ 12.

L Alle värnpligtige, som icke enligt inom. 2 och 3 af denna §

utskrifvas till flottan, äro underkastade utskrifning till hären.

2. Till flottan utskrifvas:

a) sjöfarande, som å hvad farvatten som helst idkat minst tolf månaders

sjöfart å fartyg af tio tons drägtighet eller derutöfver;

b) fiskare, som idkat kust- eller hafsfiske såsom yrke minst tolf

månader;

c) lotsar och lotslärlingar; samt

d) maskinister och eldare, som i sådan egenskap å livad farvatten

som helst tjenstgjort minst sex månader å ångfartyg eller ångslupar.

3. Dessutom skall till det antal, som Konungen pröfvar erforderligt,

till flottan utskrifvas:

a) värnpligtige från de kusttrakter, der befolkningen mest sysselsätter

sig med kustfart och fiske;

b) ingeniörer, ritare och handtverkare vid skeppsvarf och sådana

mekaniska verkstäder, som hufvudsakligen bedrifva skeppsbyggeri, äfvensom

andra skeppshandtverkare, segelsömmare, blockmakare och repslagare.

§ 13-

Ur fotfolksregemeutsområdena uttagas värnpligtige för gardet, rytteriet,

artilleriet, ingeniörtrupperna, trängen och flottan, hvarefter öfrige

värnpligtige tillhöra det fotfolksregemente, inom hvars område de äro utskrifne,

egande dock Konungen att i mån af behof utjemna större ''olikheter

i styrka regementena emellan.

§ 14.

1. Vid hvarje mantals- och skattskrifningsförrättning skall ett landtvärnsbefäl

närvara för att med ledning af mantalsuppgifterna upprätta

och fullständiga den stamrulla, som inom hvarje landtvärnskompani skall

särskilt för hvarje årsklass föras öfver alla värnpligtige, Indika inom

kompaniets område äro eller böra vara mantals- och skattskrifne

2. Utdrag af denna stamrulla skall för de tre yngsta årsklasserna

inom årets slut af landtvärnskompanichefen öfversändas till vederbörande

pastorsembeten, indika äro pligtige att efter verkstäld granskning genom

anteckning upplysa dels om någon deruti upptagen värnpligtig aflidit eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

15

afliyttat till annan ort, som, då den är känd, skall uppgifvas, eller blifva

till hemvist eller namn enligt kyrkoböckerna oriktigt upptagen, dels

om och hvilka värnpligtige af berörda årsklasser, utom de i utdragen

upptagne, inflyttat i församlingen efter senaste mantalsskrifningen; hvarefter

utdragen, bekräftade genom vederbörande pastorers underskrift, skola

inom den 15 derpå följande Januari till landtvärnskompaniehefen återsändas.

Direktionerna för sjömanshusen skola inom den 15 Januari

hvarje år till vederbörande landtvärnskompanichef insända uppgift å alle

i sjömanshusets register inskrifne värnpligtige.

4. Ej mindre presterskapet än ock landsstatens tjensteman, särdeles

mantals- och skattskrifningsförrättare samt direktionerna för sjömanshusen

vare pligtiga att, i allt hvad på dem kan ankomma, tillhandagå

vederbörande landtvärnsbefäl med de upplysningar och det bistånd, som

af dem kunna äskas, i och för de värnpligtiges redovisande och utskrifning.

§ 15.

1. Hvarje år före den 15 Mars skall inom de särskilda landtvärnsbataljonsområdena

på tider och ställen, som af Konungens Befallningshafvande

efter landtvärnsbataljonschefens hörande bestämmas, utskrifning förrättas

med de värnpligtige, som under året fylla 21 år, samt med dem af

äldre årsklasser hvilka vid föregående utskrifningsförrättningar bort vara

tillstädes, men uteblifvit, eller vid sådan förrättning erhållit uppskof med

utskrifning. Der så pröfvas nödigt, kan dessutom äfven på andra tider

af året utskrifning ega rum.

2. Värnpligtig, som är inskrifven vid sjömanshus, utskrifves inom

det landtvärnsbataljonsområde, inom hvilket sjömanshuset är beläget.

3. Inkallelse till utskrifningsförrättning verkställes af Konungens

Befallningshafvande genom kungörelse.

4. Utskrifningen förrättas af en utskrifning snämnd, som består af

landtvärnsbataljonschefen, såsom ordförande, och fyra ledamöter, nemligen

en kapten af linien, vederbörande kronofogde, eller om utskrifningen

afser stad en af magistraten inom sig utsedd ledamot samt dessutom, för

hvarje landtvärnskompaniområde två derinom bosatte män, hvilka sistnämnde

jemte ett lika antal suppleanter väljas hvarje gång för två år af

landstinget, eller der kompaniområdet utgöres af stad, som ej under

landsting lyder, af stadsfullmäktige. Omfattar kompaniområde landsdelar

hörande under olika landsting eller landsdel och stad, som ej under lands
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

ting lyder, väljas särskildt för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter

i nämnden jemte lika antal suppleanter. De af landsting eller

stadsfullmäktige valda ledamöter eller, i händelse de äro förhindrade,

deras suppleanter, deltaga i nämndens förrättning endast i hvad den angår

det område, för hvilket de blifvit valda.

Nämndens ordförande och ledamöter hafva lika rösträtt. Nämnden

biträdes af en läkare.

5. Vid utskrifningsförrättning är hvarje till densamma inkallad

värnpligtig skyldig att personligen inställa sig. Undantagne från denna

skyldighet äro endast de värnpligtige, som äro inskrifne å sjömanshus

och hafva fullgjort de i § 12 mom. 2 bestämda vilkor.

§ 16.

Värnpligtig, som vistas å annan ort, än den, hvarest han är mantals-

och skattskrifven, må, om han så önskar, å den förra undergå utskrifning,

men skall i sådant fall före utskrifningen anmäla sig hos landtvärnskompanibefälet,

förete inskrifningssedel och aflemna prestbetyg. Sådan

värnpligtig anses dock fortfarande tillhöra det område, der han är

mantals- och skattskrifven, så vidt han icke till annat område i laga ordning

öfverflytta!’.

§ 17.

1. Uppskof med utskrifning må till näst följande års utskrifningsförrättning

af nämnden medgifvas:

a) den som af en eller annan möjligen öfvergående anledning, såsom

tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt, vid utskrifningsförrättningen

befinnes till bernsten oförmögen eller olämplig; samt

b) ende arbetsföre sonen till orkeslös eller vanför fader eller enka,

äfvensom ende arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra

fadd’- och moderlösa syskon, derest dessa hans närmaste för sitt

uppehälle äro beroende af hans arbete och med honom sammanboende.

2. Förefinnes dylik anledning till befrielse ännu vid utskrifningsförrättningen

det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt 24:de lefnadsår,

frikallas han under fredstid från värnpligtens fullgörande i linien

och landtvärnet samt motsvarande klasser vid flottan.

§ 18.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

17

§ 18.

1. Uppskof med tjenstgöring vid hären eller flottan under fredstid

kan af nämnden intill 24:de lefnadsåret medgifvas:

a) den, som vid universitet, akademi, högre elementarläroverk, högre

eller lägre teknisk skola idkar studier och styrker sig behöfva sådant

uppskof för afslutandet af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusdirektionen

är förhyrd för längre resa å handelsfartyg, och som

till följd deraf icke utan väsendtlig olägenhet kan, så länge resan fortvara!’,

inställa sig.

2. Uppskof med tjenstgöring vid hären eller flottan under fredstid

kan af nämnden på högst ett år medgifvas värnpligtig, som sjelf förvaltar

och brukar honom tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom

tillhörig handels-, fabriks- eller annan industriel rörelse samt vid utskrifningsförrättningen

befinnes af en eller annan anledning, såsom nyligen

inträffadt dödsfall, tillträde genom arf eller testamente, olyckshändelse

m. m. d., icke hafva varit i tillfälle att pa lämpligt sätt ordna om fastighetens

eller rörelsens skötande under den tid, han i och för sin militära

tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

§ 19.

Vid utskrifningsförrättningens början skall hvar och en af de i utskrifningslängden

första gången uppförde värnpligtige draga ett nummer

till bestämmande af ordningen de värnpligtige emellan. För den, som

af en eller annan anledning är frånvarande, dragés numret af någon bland

nämndens ledamöter.

§ 20.

Utskrifningsnämnden pröfvar derefter hvarje värnpligtigs lämplighet

ej mindre för vapentjenst eller för annan befattning vid hären eller

flottan, än ock för inträde vid olika vapen i öfverensstämmelse med det

af Konungen utfärdade reglemente för de värnpligtiges utskrifning, efterfrågar

hvilka af de värnpligtige önska inträde vid gardet eller specialvapnen

samt meddelar beslut i fråga om befrielse från eller uppskof med

värnpligtens fullgörande, hvilket, allt i utskrifningslängden införes.

Bill. till Biksd. Prof. 1875. 8 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

§ 21.

Utskrifningsnämnden tillkommer derjemte att vid utskrifningstillfället

förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid så väl

till landtvärnet eller motsvarande klasser af flottan som till landstormen.

Innan nämnden lemnar förrätta ingsstället, skola utskrifningslängderna af

nämnden underskrifvas.

§ 22.

1. För hvarje fotfolksregementsområde skall finnas en utskrifningsrevision,

bestående af landshöfdingen i det län, till hvilket största delen

af området hör, såsom ordförande, samt af två ledamöter, nemligen regementschefen

och för hvarje till regeraentsoinrådet hörande län eller ej

under landsting lydande stad en inom länet eller staden bosatt, man,

som jemte en suppleant första gången för tre år och sedan för två år

i sender utses af landstinget eller, för stad som icke lyder under landsting,

af stadsfullmäktige. De af landsting eller stadsfullmäktige valda

ledamöter, eller, i händelse de äro förhindrade, deras suppleanter, deltaga

i nämnda förrättning endasf i hvad den angår det område, för hvilket

de blifvit valda.

2. Utskrifningsrevisionen eger att ändra eller upphäfva sådana

utskrifningsnämndens beslut, mot hvilka, besvär anföras af någon nämndens

ledamot eller af värnpligtig som frågan rör.

3. Dessa besvär skola inom fjorton dagar efter beslutets meddelande

skriftligen ingifvas till Konungens Befallningshafvande i det län,

inom hvilket förrättningen egt rum.

4. Revisionen, som biträdes af en dertill förordnad civilläkare och

regementsläkaren, sammanträder på kallelse af ordföranden.

§ 23.

1. Utskrifningsrevisionen åligger derjemte att bland de värnpligtige,

som enligt § 20 dertill pröfvats lämplige, uttaga det antal, som

från regementsoinrådet skall aflemnas till gardet, rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna

och trängen.

2. I första rummet uttagas till förenämnda, vapen de som dertill

sig anmält. Skulle det erforderliga antalet icke sålunda kunna fyllas,

uttager revisionen det bristande antalet på det sätt, att den, som vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande. N:o 2.

19

utskrifningsförrättningen erhållit ett lägre nummer, uttages framför den

som erhållit ett högre.

3. I afseende å utskrifning till flottan galle hvad i § 12 stadgadt

är, och tillämpas i fråga om dem. som under N:o 3 af samma § skola

till flottan utskrifvas, hvad här ofvan om utskrifning till specialvapnen

i mom. 2 föreskrifves.

§ 24.

öfver utskrifningsrevisionens beslut må icke besvär anföras.

§ 25.

Utskrifven värnpligtig är underkastad de i krigslag gifna bestämmelser,

så väl under all tjenstgöring och under marscher till och från

tjenstgöringsorten, som ock i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom

han inkallas till tjenstgöring. Försummad inställelse till sådan mönstring,

som § 32 omförmäler, anses dock icke efter krigslag.

b) Öfning och tjenstgöring.

§ 26.

1. Af de till vapenkonst vid hären för året utskrifne värnpligtige

kallas eu tredjedel till inställelse den 1 Maj och två tredjedelar till den

1 November, hvarvid, så vidt ske kan, afseende fästes å den värnpligtiges

vid utskrifningsförrättningen uttalade önskan; dock skola alle till rytteriet

utskrifne kallas till inställelse den 1 Maj och alle till artilleriet och ingeniörtrupperna

utskrifne till inställelse den 1 November.

2. Skulle antalet af dem, hvilka anmält sig till inträdande den 1

Maj vid fotfolket och trängen vara större, än det som enligt ofvanstående

mom. 1 kan emottagas, har värnpligtig med högre nummer företräde

framför en med lägre. Har deremot ej ett tillräckligt antal anmält sig,

skall, i öfverensstämmelse med § 23, värnpligtig, som har ett högre

nummer, uttagas framför den, som har ett lägre.

3. dill tjenstgöring vid flottan utskrifne värnpligtige kallas till

inställelse den 1 November.

§ 27.

Vid sådant förhållande, som i § 18 mom. 1 a nämnes, kan åt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

utskrifven värnpligtig beviljas uppskof med inställelsen till tjenstgöring

på högst 2 månader, och må sådan värnpligtig hemförlofvas samtidigt

med öfrige värnpligtige, så framt han aflagt fullständig underofficersexamen

och genomgått motsvarande öfningar.

§ 28.

!• Den utskrifne är i och för sin utbildning skyldig att, oberäknadt

de öfningar, som § 30 omförmäler, under fredstid qvarstanna i

oafbruten tjenstgöring, om han är utskrifven till fotfolket eller trängen

lO^ månader, till fotgardet, artilleriet, ingeniörtrupperna eller flottan

12 månader samt till rytteriet 17 månader.

2. För beredande af tillgång på underbefälsämnen och särskilde

beställningsmän samt äfven till fyllande af det vid mobilisering behöfliga

antalet underbefäl, skall vid hvarje truppafdelning finnas ett bestämdt

antal, eliter, uttagne bland dertill lämplige värnpligtige. Skulle icke tillräckligt

antal frivillige dertill .anmäla sig, uttage det bristande antalet

bland värnpligtige, som varit i tjenst minst 10 månader, hvarvid den,

som vid utskrifningsförrättningen erhållit ett lägre nummer, ingår före

den, som erhållit ett högre. De sålunda uttagne tjenstgöra intill dess 2

ar förflutit från första inställelsen till vapenöfning i linien eller vid

flottan.

o

3. A flottans fartyg inmönstrad värnpligtig är skyldig tjenstgöra

intill dess fartyget återkommit till någon af rikets hamnar, äfven om

derigenom hans hemförlofvande skulle uppskjutas utöfver den i mom. 1

och 2 här ofvan stadgade tid.

§ 29.

Värnpligtige, som dertill anmäla sig, kunna vid fotfolket, artilleriet,

trängen och flottan till högst tio procent samt vid gardet, rytteriet och

ingeniörtrupperna till högst tretio procent af årsklassen, medgifvas qvarstanna

uti oafbruten tjenstgöring vid rytteriet 2 år och vid öfriga vapen

18 månader.

§ 30.

1. Tredje och fjerde klasserna af linien inkallas till förnvad öfning

tretio dagar hvarje år.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

21

2. Landfvärnets båda yngsta klasser af fotfolket inkallas årligen

till tio dagars bataljonsöfning. Det till gardet hörande landtvärn,smanskapet

är befriadt, från nämnda öfningar.

§ 31.

1. Då rikets säkerhet eller upprätthållandet* af inre ordning det

krafvel’, må antingen liniens alla klasser eller ock större eller mindre

delar af den eller de. klasser af linien, som Konungen kan finna behöfligt,

inkallas till tjenstgöring.

2. Der i anseende till krig eller fara för krig det för rikets försvar

finnes nödigt, att äfven landtvärnet eller någon del deraf inkallas, må

Konungen derom förordna, sedan Han Statsrådet hört och, såvida ej Riksdagen

är samlad eller inom tretio dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse

utfärda.

3. Hvad i mom. 1 och 2 af denna § om linien och landtvärnet

sagdt är, galle äfven med afseende på inkallelse af motsvarande klasser

vid flottan.

4. Utan Riksdagens medgifvande må landtvärnet icke användas

utom de förenade rikenas gränser.

§ 32.

De till linien och landtvärnet eller motsvarande klasser af flottan

hörande värnpligtige, som icke under årets lopp varit inkallade till tjenstgöring,

skola undergå mönstring kompanivis eller, då kompaniområdets

vidsträckthet dertill föranleder, sockenvis;'' dock äro de å sjömanshus

inskrifne från inställelse vid dylik mönstring befriade, så ock öfrige värnpligtige,

hvilka till landtvärnskompanibefälet aflemnåt tillförlitlig uppgift

om sin bostad.

c) Underhåll och förmåner.

§ 33.

1. Under tjenstgöring erhåller den värnpligtige qvarter in natura,

underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig

utrustning samt kontant aflöning, allt enligt särskild lag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

2. Värnpligtig, som under tjenstgöring ådrager sig sådan skada,

att hans arbetsförmåga derigenom i större eller mindre mån minskas,

erhåller det understöd, eller den pension, som författningarne för härens

eller flottans pensionering bestämma.

d) Särskilda föreskrifter.

§ 34.

För värnpligtig, som tillhör linien och landtvärnet eller motsvarande

klasser af flottan, gäller:

1 att han under hela sin tjenstetid tillhör det vapen, vid hvilket

han fått sin första utbildning.

2 att den, som blifvit till gardet utskrifven, under hela sin tjenstetid

tillhör gardet.

3 att den, som blifvit till härens öfriga trupper utskrifven, skall,

då han till annat regementsområde alilyttar, tillhöra vid fotfolket det

regemente, inom hvars område han inflyttar, samt vid öfriga vapen den

truppafdelning, som erhåller manskap från sistnämnda område.

4 att, innan flyttning från en till annan kommun af honom företages,

han är skyldig derom göra anmälan hos närmaste landtvärnskompanibefäl.

5 att, om han till annat kompaniområde afflyttar, han är pligtig

inom 14 dagar efter ankomsten till den nya boningsorten derom göra

anmälan hos närmaste befäl af det kompani, inom hvars område han

inflyttat.

6 att, om han icke är till tjenstgöring inkallad, när landstormen

inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma, och har

då lika skyldigheter med landstormsman.

§ 35.

Den, som är i tjenst vid hären eller flottans stam, anses, sa länge

tjeristen varar, dermed fullgöra sin värnpligt, men om han före värnpligtsålderns

slut erhåller afsked, eger han samma tjenstgöringsskyldighet

som den årsklass han tillhör.

§ 36.

Till tjenstgöring vid linien och landtvärnet samt flottans motsvarande

klasser inkallas de värn pligt! ge af landtvärnskompanibefälet, antin
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

23

gen genom omedelbar order eller genom kungörelse, som minst två

gånger uppläses i kyrkorna och införes i ortens tidningar.

Art. III.

Landstormen.

§ 37.

Landstormen kan endast under krig och till hemortens försvar uppkallas

efter af Konungen derom i Statsrådet fattadt, beslut. Uppbådad

landstormsman är underkastad de i krigslag gifna bestämmelser.

§ 38.

1. Under hvarje fotfolksregemente hör den inom dess utskrifningsområde

befintliga landstormen.

2. Landstormen indelas i landstormsafdelningar, hvar och en

bestående af allt till landstormen hörande manskap inom ett landtvärnskompanis

område.

3. Hvarje landstormsafdelning delas i sockenafdelningar, så att

allt landstormsmanskap från en och samma socken kommer att tillhöra

samma sockenafdelning.

Ö

§ 39.

Landstormen må icke föras utom eget och angränsande regementens

områden.

§ 40.

1. Kompanichef vid landtvärnet är under fredstid äfven befälhafvare

för kompaniområdets landstormsafdelning.

2. Befälhafvare för sockenafdelningarne förordnas af fördelningsgeneralen

och ega dessa befälhafvare att utse behöflig!:, underbefäl.

3. Under krig förordnar Konungen särskild befälhafvare för de

större afdelningar af landstormen, som kunna af omständigheterna påkallas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

§ 41.

Landstormsman är under tjenstgöring pligtig att sjelf förse sig

med kläder och föda emot ersättning af staten för födan enligt länets

markegångspris för soldatportion. Vapen och ammunition tillhandahållas

af staten.

§ 42.

För värnpligtige, som ännu icke uppnått den för utskrifning stadgade

ålder och sålunda tillhöra någon af landstormens trenne yngsta årsklasser,

gälla äfven de i § 34 mom. 4 och 5 meddelade föreskrifter från

den tid, de erhållit sin inskrifningssedel.

§ 43.

För landstormens i nästföregående § omförmälda årsklasser anordnas

frivilliga målskjutningsöfningar inom landtvärnskompaniernas områden.

Den värnpligtige, som dervid uppnår den för rekryts godkännande bestämda

skjutskicklighet, erhåller ett penningebelopp såsom premium.

Art. IV.

Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter och.

om laga förfall.

§ 44.

1. Den värnpligtige, som utan laga förfall underlåter fullgöra hvad

honom enligt § 9 mom. 1, § 34 mom. 4 och 5 samt § 42 åligger, böte

för hvarje gång fem kronor samt vare derjemte i förstnämnda fall underkastad

äfventyr att blifva hemtad på egen bekostnad.

2. Målsman, husbonde eller arbetsgivare, som försummar hvad

honom enligt § 9 mom. 3 åligger, är förfallen till böter af fem kronor.

§ 45.

1. Värnpligtig, som förfallolöst uteblifver från den i § 15 omförmälda

utskrifningsförrättning, böte första gången 10 kronor och, om han

ånyo

s. 25 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

25

ånyo dermed beträdes, 20 kronor, samt vare ock underkastad äfventyr

att blifva hemtad på egen bekostnad.

2. Värnpligtig, som på grund af § 16 inställer sig vid utskrifningsförrättning

å annan ort, än der han är mantals- och skattskrifven,

men dervid försummar förete inskrifningssedel och aflemna prestbetyg

samt till följd deraf icke kan emottagas, anses lika med den, som icke

inställt sig till utskrifningsförrättning.

§ 46.

Värnpligtig, som bort inställa sig till sådan mönstring, som i § 32

omnämnes, men utan laga förfall uteblifvit, böte 10 kronor.

§ 47.

1. Såsom laga förfall för uteblifvande från utskrifning eller tjenstgöring

eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser

anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och i rikets tjenst

uppbådad eller faren, eller om man sitter i häkte; vederbörande dock

obetaget att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva om de äro

af den vigt, att de må gälla såsom ursäkt.

2. För vid sjömanshus inskrifven värnpligtig skall dessutom såsom

laga förfall för inställelse till sjökrigsfjenst räknas: att vara på utrikes

sjöresa stadd; inträdande dock tjenstgöringsskyldigheten, så snart den

värnpligtige anländer till svensk hamn eller sammanträffar med inrikes

örlogsfartyg.

§ 48.

Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig

läkares intyg, hvilket den värnpligtige är skyldig sjelf anskaffa. Ivan

han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med

intyg af pastor i församlingen och ordförande i kommunalstämman eller

kommunalnämnden.

Efter företagen granskning af detta förslag i dess helhet och med

stöd af hvad, med hänseende till sjelfva härordningen, här ofvan anförts,

får Utskottet hemställa:

Bih. till Riksd. Frat. 187!), 8 Sami. 1 Afä. 2 Höft,

''1

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2

3:o. att §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8 af det nu framlagda

förslaget till lag om allmänna värnpligten måtte

af Riksdagen godkännas.

Skyldigheten för den värnpligtige att det år, han fyller aderton

år, sjelf vid" mantals- och skattskrifningsförrättningen aflemna sitt prestbetyg

till det vid förrättningen närvarande befälet och af detsamma

uttaga en inskrifningssedel, har synts Utskottet, med fäst afseende på

befolkningens gleshet i många orter, i synnerhet i de norra landskapen,

blifva alltför betungande; hvadan Utskottet hemställer:

4:o. att det i § 9 mom. 1 af förslaget till lag om allmänna

värnpligten upptagna stadgande måtte omarbetas

i det syfte att skyldigheten för värnpligtig, med det

undantag mom. 4 af sagda paragraf bestämmer, att aflemna

prestbetyg och uttaga inskrifningssedel äfven må

kunna genom målsman, husbonde, arbetsgivare eller

laga ombud fullgöras, hvaremot mom 3 af samma §

lämpligen torde kunna utgå.

Då intet tillfälle synes böra uraktlåtas att bland de värnpligtige sprida

kännedom om de lagar, som ordna landets försvar, har Utskottet ansett

det vara gagneligt om, jemte utdrag af värnpligtslagen, den värnpligtige

vid inskrifningssedelns mottagande äfven finge erhålla ett lämpligt utdrag

ur andra gällande författningar rörande krigsmakten; hvadan Utskottet

hemställer:

5:o. att mom. 2 af § 9 af lag om allmänna värnpligten

måtte så ändras, att den värnpligtige, utom ett

utdrag ur värnpligtslagen, vid inskrifningssedelns mottagande

erhåller ett lämpligt utdrag äfven ur andra

lagar och stadganden rörande krigsmakten.

Vidare får Utskottet hemställa:

6:o. att §§ 10, 11 och 12 af lag om allmänna värnpligten

måtte af Riksdagen godkännas.

I § 13 af samma lag torde deremot, under förutsättning att Riksdagen

lemnar sitt bifall till Utskottets förslag angående förändrade grunder

för härordningen, eu redaktionsförändring vara nödig för att angifva

det sätt, hvarpå de värnpligtige ur fotfolksregements-områden a

skola nDagas; hvadan Utskottet hemställer:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

27

7:o. att § 13 i lag om allmänna värnpligten så ändras,

att en hänvisning till §§ 20 och 23 införes angående

sättet för uttagningen af de värnpligtige.

Vid § 14 har Utskottet icke haft något att erinra; hvadan Utskottet

hemställer:

8:o. att § 14 måtte af Riksdagen godkännas.

1 afseende på § 15 har inom Utskottet uppstått tvekan, huruvida

mom. 1 af denna § egde nödig tydlighet, med hänseende till maximum

af det område, som en utskrifningsförrättning Unge omfatta; hvadan Utskottet

till undanrödjande af misstydning hemställer:

9:o. att i § 15 af förslaget till lag om allmänna

värnpligten endast den förändring måtte vidtagas, att

orden »inom de särskilda landtvärnsbataljonsområdena»

nedflyttas näst före det kursiverade ordet »utskrifning».

Vidare hemställer Utskottet:

10:o. att §§ 16 och 17 måtte af Riksdagen godkännas.

Vid § 18 har det synts Utskottet, som skulle utskrifningsnämndens

rättighet att meddela uppskof med tjenstgöringen under fredstid å ena

sidan vara längre utsträckt än med grundsatsen af lika krigspligtighet

för alla är förenligt och å andra sidan mera inskränkt än billigheten synes

fordra; hvadan Utskottet hemställer:

ll:o. att Riksdagen måtte såsom sin åsigt uttala,

att det uppskof med tjenstgöringen under fredstid, som

i § 18 af lag om allmänna värnpligten omnämnes, bör

kunna beviljas endast intill 23 lefnadsåret, men medgifvas

äfven andra än i denna §, sådan den nu är föreslagen,

nämnda kategorier af värnpligtige, så vidt giltiga

skäl för uppskofvets beviljande pröfvas vara anförda.

Stadgandet i § 19 afsamma lag, angående skyldighet för utskrifningsnämnden

att genast vid förrättningens början låta hvar och en af

de i utskrifningslängden första gången uppförde värnpligtige draga ett

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

nummer till bestämmande af ordningen de värnpligtige emellan, anser

Utskottet för sin del icke rätt lämpligt, då det måhända skulle onödigtvis

framkalla oro och farhågor bland de värnpligtige; hvadan Utskottet

hemställer:

12:o. att Riksdagen måtte förklara, att § 19 i lag

om allmänna värnpligten bör utgå.

Under förutsättning af Riksdagens godkännande af de grunder för

ny härordning, som Utskottet här ofvan framstält, antager Utskottet vidare

att i § 20 af lag om allmänna värnpligten stadganden måste införas,

med hänseende till de frågor som utskrifningsnämnden bör till de

värnpligtige framställa; hvadan Utskottet hemställer:

13:o. att i § 20 af lagen om allmänna värnpligten

måtte införas ett stadgande om skyldighet för utskrifningsnämnden

att efterfråga dels hvilka af de värnpligtige,

som frivilligt vilja åtaga sig den föreskrift^

längre öfningen, dels äfven hvilka af dem som önska

inträde vid gardet eller specialvapnen.

Mot § 21 har Utskottet icke något att erinra; hvadan Utskottet

hemställer:

14:o. att § 21 i lag om allmänna värnpligten måtte

af Riksdagen godkännas.

Vid granskningen af § 22 har det deremot synts Utskottet, om

icke nödvändigt, dock för det allmänna tänkesättet, särdeles vid reformens

första genomförande, lugnande, om det folkliga elementet i utskrifningsrevisionen

förstärktes; hvadan Utskottet hemställer:

15:o. att Riksdagen, med godkännande af paragrafen

i öfrigt, uttalar den åsigt, att i mom. 1 af § 22 i

lag om allmänna värnpligten antalet af, utaf landsting eller

stadsfullmäktige i ej under landsting lydande stad, valde

ledamöter af utskrifningsrevisionen bestämmes till tre,

i stället för en, som Kongl. Maj:ts förslag upptager.

Såsom en följd af Utskottets meranämnda förslag till grunder för

härordningen synes vidare framgå, att § 23 måste omredigeras; hvadan

Utskottet, under åberopande af hvad det med hänseende till dessa grunder

anfört, hemställer:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

29

16:o. att Riksdagen måtte för sin del besluta, att i

§ 23 af lag om allmänna värnpligten det stadgande bör

inflyta, att endast frivillige må uttagas till gardet, dels

ock att utskrifningsrevisionerna må, sedan de erhållit

uppgift på antalet af dem, som anmält sig såsom frivillige,

anställa utlottning af det felande antalet, hvarvid

utlottningsområdena af Konungen bestämmas.

Vid §§ 24 och 25 har Utskottet icke något att erinra; hvadan Utskottet

hemställer:

17:o. att §§ 24 och 25 i lag om allmänna värnpligten

må af Riksdagen godkännas.

Då vidare § 26 står i oskiljaktigt samband med sjelfva härordningen,

torde nämnda paragraf, om de af Utskottet föreslagna grunder för

denna ordning antagas, icke kunna i oförändradt skick bibehållas; utan

hemställer Utskottet:

18:o. att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla

det § 26 i förslag till lag om allmänna värnpligten,

måtte förändras i öfverensstämmelse med det förslag

till härordning, som kan komma att Riksdagen meddelas.

Vid § 27 har Utskottet icke något att erinra; hvadan det hemställer:

19:o. att § 27 i lag om allmänna värnpligten måtte

af Riksdagen godkännas.

Då §§ 28 och 29 icke mindre än § 26 stå i närmaste sammanhang

med grunderna för härordningen, har Utskottet icke ansett sig ega skäl

att öfver först nämnda paragrafers lydelse afgifva annat yttrande, än att

det, under åberopande af hvad vid 2 punkten af detta utlåtande blifvit

anfördt, hemställer:

20:o. att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla

om förslag till ny redaktion af §§ 28 och 29 i lag om

allmänna värnpligten, affattade i öfverensstämmelse med

det förslag till härordning, som kan komma att Riksdagen

meddelas.

Äfven mom. 1 af § 30 står i ett nära sammanhang med härordningen,

men mom. 2 af samma paragraf afhandlar öfningar, öfver hvilkas

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Särskilda Utskottets Utlåtande Nio 2.

militära betydelse Utskottet torde vara pligtigt att yttra sig. Utskottet

vill ingalunda förneka värdet af repetitionsöfningar äfven för landtvärnet,

men det kan icke förbise, att sådana öfningar skulle, såväl för staten som

för den enskilde, medföra stora uppoffringar, om de anstäldes äfven under

normala och lugna förhållanden, hvilka må hända icke koimne att motsvaras

af den nytta öfuingarne medförde. Under vissa undantagsförhållanden

deremot, såsom då under upprörda tider landets regering icke med

lugn kan motse den närmaste framtiden, utan kan hafva särskilda anledningar

att önska det landets försvarskrafter med säkerhet kunna påräknas,

torde de vara af högt, kanske oberäkneligt värde. Med denna

uppfattning har Utskottet lika litet velat tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts

förslag oförändradt, i fråga om dessa landtvärnsöfningar, som det ansett

det vara med landets sanna väl förenligt att genom deras uteslutande ur

lagen omöjliggöra dem vid sådana tillfällen, då de kunna finnas icke

blott nyttiga, utan äfven nödvändiga; hvadan Utskottet hemställer:

21 :o. att Riksdagen måtte anhålla dels om förändrad

redaktion af mom. 1 af § 30 i lag om allmänna

värnpligten i öfverensstämmelse med förslaget till ny

härordning, dels att i mom. 2 af samma paragraf sådant

det nu lyder, orden »inkallas årligen till tio dagars

bataljonsöfning» måtte utbytas mot orden: »kunna

efter derom af Kongl. Maj:t till Riksdagen gjord framställning

och med dess samtycke inkallas till högst tio

dagars öfningar».

§ 31 mom. 1 har i dess nu föreslagna lydelse synts Utskottet hafva

en allt för allmän och obestämd omfattning; i följd hvaraf Utskottet

hemställer:

22:o. att Riksdagen, med godkännande af paragrafen

i öfrigt, måtte för sin de! besluta följande redaktion af

§ 31 mom. 1 af lag om allmänna värnpligten: «Då rikets

försvar, förberedelser dertill, bevarandet af rikets

neutralitet, eller upprätthållandet af inre ordning det

kräfver», må — — — — — — — — — - — —

inkallas till tjenstgöring.

Vid § 32 har Utskottet icke haft någon erinran att göra; hvadan det

hemställer:

23:o. att § 32 i lag om allmänna värnpligten måtte

af Riksdagen godkännas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

SI

Den af Kong!. Maj:t föreslagna redaktion af § 33 förutsätter eu

särskild lag för härens aflöning, beklädnad och underhåll; hvadan Utskottet,

då det, enligt hvad det längre fram i detta utlåtande torde få närmare

anföra, icke kan anse de här vidtagna bestämmelserna böra i form

af lag meddelas, hemställer om antagande af denna paragraf, i den af

komitén för landtförsvarets ordnande föreslagna lydelse, och föreslår:

24:o. att, med godkännande af paragrafen i öfrig!, i

mom. 1 af § 33 i lag om allmänna värnpligten orden:

»allt enligt särskild lag» måtte utbytas mot orden: »anpassad

efter olika vapen och tjenstgöringsförhållanden».

Utskottet, som i sina redan framstälda förslag förutsatt, att ingen

värnpligtig må utan eget medgifvande till gardet uttagas, får i fråga om

§ 34 vidare hemställa:

25:o. att, med godkännande af paragrafen i öfrig!,

i mom. 2 af § 34 af lag om allmänna värnpligten orden

: »som blifvit till gardet utskrifven» måtte utbytas

mot orden: »som ingått vid gardet».

Vid §§ 35—36 har Utskottet intet att erinra; hvadan det hemställer:

26:o. att §§ 35 och 36 i lag om allmänna värnpligten

måtte af Riksdagen godkännas.

Som det undantagsstadgande § 10 innehåller för värnpligtige, hvilka

icke åtnjuta medborgerligt förtroende, i händelse af krig icke torde böra i sin

fulla utsträckning tillämpas, men Utskottet icke heller ansett det vara

lämpligt, att sådana värnpligtige komma att göra krigstjenst tillsamman

med de öfriga, får Utskottet hemställa:

27:o. att efter § 36 af lag om allmänna värnpligten

och under samma rubrik som denna paragraf ett särskilt

stadgande införes i syfte, att de värnpligtige, som

enligt § 10 icke få tillhöra hären eller flottan, må i

händelse af krig användas till lämpligt arbete.

Vid §§ 37—40 har Utskottet icke haft något att erinra; hvadan

de! får hemställa:

28:o. att §§ 37, 38, 39 och 40 i lag om allmänna

värnpligten måtte af Riksdagen godkännas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Särskilda Ufskottets Utlåtande N:o 2.

Vid § 41 har inom Utskottet den anmärkning gjorts, att lagen

borde innehålla en förpligtelse för staten att förse äfven landtstormen

med underhåll, och att landtstormsman, endast der sådant af för handen

varande omständigheter omöjliggöres, skall vara pligtig att sjelf mot ersättning

förse sig med föda, och då denna anmärkning synts grundad, får

Utskottet hemställa:

29:o. att § 41 i lag om allmänna värnpligten måtte

erhålla följande lydelse:

»Landtstormsman är under tjenstgöring pligtig att

sjelf förse sig med kläder och, derest staten icke kan

vid uppkallandet anskaffa föda, sjelf förse sig med sådan

mot ersättning af staten för födan enligt länets

markegångspris för soldatportion. Vapen och ammunition

tillhandahållas af staten».

Vid §§ 42 och 43 har Utskottet icke något att erinra; hvadan det

hemställer:

30:o. att §§ 42 och 43 i lag om allmänna värnpligten

måtte af Riksdagen godkännas.

Derest Riksdagen godkänner Utskottets förslag angående § 9 mom.

3, torde deraf blifva en följd, att äfven mom. 2 af § 44 bör utgå; hvadan

Utskottet, som i öfrigt icke har något att vid sist berörda paragraf

anmärka, hemställer:

31:o. att mom. 1 af § 44 måtte af Riksdagen godkännas,

men mom. 2 af samma paragraf utgå.

Vid §§ 45—48 har Utskottet icke haft annat att anmärka, än att,

sannolikt genom tryckfel, i § 47 mom. 2 uttrycket »inrikes örlogsfartyg»

förekommer; hvadan Utskottet hemställer:

32:o. att §§ 45, 46, 47 och 48 måtte af Riksdagen

godkännas, endast med rättelse af det i mom. 2 af §

47 förekommande uttrycket: »inrikes örlogsfartyg» till:

»svenskt örlogsfartyg».

Slutligen

s. 33 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

33

Slutligen har Kongl. Maj:t till Riksdagen öfverlemnat förslag till

lag, 1’örande härens aflöning, beklädnad och underhåll, hvilket lagförslag

äfven blifvit till Utskottet remitteradt. Då emellertid Kongl. Maj:ts nådiga

förslag till ändring af § 80 i Regeringsformen, hvilket förslag innehöll

stadgande derom, att grunderna för krigsmaktens ordnande samt för deras

tillämpning oundgängliga anslag skulle genom lag fastställas, icke blifvit

af Riksdagen godkändt, utan Riksdagens båda Kammare för sin del antagit

berörda grundlagsparagraf att till grundlagsenlig behandling hvila,

i eu lydelse, i hvilken ofvan omförmälda stadgande icke förekommer, så

har Utskottet icke ansett sig böra ingå i pröfning af de särskilda bestämmelserna

i merberörda lagförslag, hvilka endast, under förutsättning att

förslaget till lag om härordningen blefve af Riksdagen antaget, skulle

ega tillämplighet, hvilket Utskottet ansett sig böra

33:o. för Riksdagen anmäla.

Till Utskottets handläggning har blifvit hänvisad en, inom Andra

Kammaren af Herr Törnfelt väckt motion, angående införande af en förberedande,

lagtvungen rekrytbildning, hvari föreslås: »Det Riksdagen,

ehvad Kongl. Maj:ts nådiga förslag till lag angående allmänna värnpligten

m. m. antages eller icke, måtte besluta, att frivillighetsprincipen i nämnda

nådiga förslags § 43 lemnas å sido och att i dess ställe införes en lagtvungen

förberedande rekrytbildning för gosse- och ungdomsåren på följande

sätt:

l:o. att krigsstyrelsen åt hvarje kommun anställer en skicklig instruktör,

som mot lön af staten ordnar och leder kommunens ungdom

till militäröfningar, inspekterade af ortens landtvärnsbefäl, hvilket äfven

afgör fråga om individs olämplighet att deltaga i öfning,

att i större kommuner åtskillige instruktörer, likasom i två eller

flere smärre angränsande, blott en gemensam anställes, allt efter folkmängd

och vidsträckthet;

2:o. att kommunens pastor tillhandagår instruktören vid upprättande

af förteckningar öfver ungdomen;

3:o. att alla gossar om 11—15 år, äfven om de dessförinnan lemnat

skolan, öfvas i gymnastik, manöver och exercis med af skolstyrelsen anBih.

till Biksd. Prot. 1875. 8 Sami. 1 A/d. 2 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

skaffade trägevär, 3 å 4 timmar hvarje ondags och lördags eftermiddag

under den dertill tjenliga årstiden af skolans samvaro;

4:o. att alla ynglingar om 16—20 år undervisas i för rekryt nödig

krigsvetenskap samt öfvas i exercis, manöver och målskjutning med af

Kronan erhållna gevär och ammunition, 3 å 4 timmar på söndagseftermiddagarne

i April—Augusti, men på söndagarne i September endast i

bataljonsexercis tillsammans med gossarne samt kommunens värnpligtiga

manskap af linien, såsom ledare och befäl;

5:o. att kommunalnämnden ansvarar för Kronans utlemnade gevär

och ammuniton genom årlig redovisning samt bekostar erforderliga skotttaflor

och skjutbanor samt exercisplatser;

6:o. att målsmän och husbönder, vid hvarje utan laga förfall försummadt,

deltagande i öfningarne, plikta för gosse 50 öre, för yngling

1 krona, som efter instruktörens företeckning uppbäras af kommunalnämnden

och med redovisning användas till skottaflas och gevärs underhåll.

»

Utskottet, som tagit detta förslag i noggrant öfvervägande, har vid

dess behandling ansett lämpligt dela frågan om förberedande krigsbildning

i tvänne och går nu till en början att redogöra för sina åsigter rörande

införande af krigsbildning i skolorna.

När ett lands försvar uteslutande grundas på allmän värnpligt,

kommer allmän krigsbildning att ingå såsom en väsendtlig del af folkets

uppfostran. Det måste derföre vara landet till stor fördel om krigsbildningen

kan börja redan under skolåldern. Ynglingen skall då från

tidigaste år påminnas om sin pligt att deltaga i fosterlandets försvar;

utvecklingen af hans kroppskrafter ökas, och han blifver i senare år mottagligare

för de allvarligare kraf, som komma att ställas på honom vid

inträdet i hären. Af dessa skal anhöll 1867 års Riksdag hos Kongl.

Maj:t att sådana åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom undervisning i

gymnastik och militära öfningar blefve så vidt möjligt i skolorna meddelad.

Med anledning af Riksdagens sålunda uttalade önskan, och sedan

Riksdagen, för dertill erforderliga kostnaders bestridande, anvisat ett extra

anslag af 20,000 R:dr samt direktionen för Gymnastiska Central-institutet

med betänkande och förslag i ämnet inkommit, har Kongl. Maj:t den 23

Mars 1870 utfärdat nådigt cirkulär angående utsträckning af krigs
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

35

bildningen vid elementarläroverken och folkskolelärareseminarierna i riket,

hvari förordnas:

»att öfningar för bibringande af en utsträckt krigsbildning böra,

så snart erforderligt antal gevär och ammunition hunnit anskaffas»—----

»ega rum vid de högre elementarläroverken och folkskolelärareseminarierna

för manliga elever, samt fortgå under eu tid af åtta till tio veckor, fördelad

på senare delen af vårterminen och början af höstterminen;

att för lärjungarne i de högre elementarläroverkens 6:te och 7:de

klasser öfningar i målskjutning skola vara obligatoriska, och af ynglingarne

i 7:de klassens öfre afdelning utföras med fullgoda målskjutningsgevär,

för hvilket ändamål, der skotthåll ej finnes att tillgå, sådan bör

anläggas, och, derest erforderliga medel härtill saknas, anmälan derom hos

Oss i underdånighet göras;

att lärjungarne i sistnämnda afdelning jemväl skola två timmar i

veckan öfvas i värj- (florett-) och sabelfäktning, hvaremot dessa lärjungar

befrias från all annan gymnastik och vapenöfning än den nu föreskrifna,

dock med rättighet att, om de sådant önska, deltaga i de gymnastik- och

vapenöfningar, som äro föreskrifna för 7:de klassens nedre afdelning;

att målskjutning skall af lärjungarne i 6:te klassen och 7:de klassens

nedre afdelning utföras med salongsgevär, hvilka öfningar kanna försiggå

uti läroverkets gymnastiksal eller annan lämplig lokal;

att åt öfningarna i infanteri-manövern skall, der sådant ej redan

skett, gifvas den utsträckning, att kompani- och bataljonsexercis genomgås

så väl i sluten som i spridd ordning, samt öfningar i fälttjenst jemväl

förekomma, hvarvid 7:de klassens ynglingar böra företrädesvis användas

såsom befäl och underbefäl;

att under den tid af läseåret, som enligt ofvan gifna föreskrift är - bestämd för militära öfningar, för dessa öfningar böra, utom den tid som

kan blifva behöflig för målskjutning, användas sex timmar i veckan;

hvaremot under nämnda tid de lärjungar, som i dessa öfningar deltaga,

skola vara från gymnastik och fältöfningar befriade;

att den kännedom af reglementen och instruktioner samt af handgevärslära,

som för öfningarnes behöriga utförande erfordras, skall, på

sätt direktionen för Gymnastiska Central-institutet föreslagit, i omedelbart

sammanhang med de praktiska öfningarna muntligen meddelas af läraren;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

att vid undervisningen i matematik, fysik och kemi, då sådant

lämpligen ske kan, tillämpningar böra göras på militäriska förhållanden

eller exempel ur dessa väljas;

att i händelse vid högre elementarläroverk gymnastikläraren är eller

i fem år varit militär, den nu ifrågavarande undervisningen bör af honom

bestridas, kommande eu efter antalet af lärjungar i de båda högsta klasserna

lämpad arfvodesförhöjning att honom derför tilläggas: men att i

motsatt fall eforus eger att hos chefen för inom orten förlagdt infanteriregemente

begära, det officer af kaptens- eller subalterngrad, som eger

insigt och skicklighet att meddela den afsedda undervisningen, måtte

dertill kommenderas, i hvilket afseende nådiga föreskrifter i kommandoväg

vederbörande meddelas»;

och rörande folkskolelärareseminarierna:

»att undervisningen i militära ämnen vid folkskolelärareseminarierna

för manliga elever skall, jemte de öfningar som hittills egt rum, omfatta

målskjutning och elementerna af strid i spridd ordning samt af fälttjenst,

och att denna undervisning, som bör fortgå under åtta till tio veckor,

fördelade på vår- och höstterminen, må uppdragas åt den gymnastiklärare

eller särskild! kommenderade officer, som meddelar dylik undervisning

vid högre elementarläroverk i samma stad, och hvilken» — —

»eger att härför erhålla särskildt arfvode;»

samt slutligen:

»att lämpligt antal så väl af målskjutningsgevär efter Remingtonsmodell

som af salongsgevär, jemte erforderlig ammunition, genom Ecclesiastik-Departementets

försorg skulle öfverlemnas till vederbörande högre

elementarläroverk och seminarier.»

Utskottet anser, till följd af hvad sålunda blifvit stadgadt, att några

större resultat icke kunna vinnas än dem som en noggrann tillämpning

af de gifna föreskrifterna bör kunna skänka. Att dessa resultat redan

varit rätt betydliga, framgår också af flere offentliga handlingar. Det

Gymnastiska Central-institutets föreståndare, öfverste Nybkeus, hvilken

under flere år erhållit uppdrag att inspektera gymnastik- och militäröfningar

i elementarläroverken, yttrar i sin berättelse om de läroverk,

han år 1873 besökt: »Vapenöfningarne verkställas i fullkomlig öfverensstämmelse

med gällande föreskrifter», och i den berättelse för läroåret

1873—1874 som direktionen för Gymnastiska Central-institutet afgifvit,

heter det: »De militära öfningarna utföras till ungefärligen den utsträck
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

37

ning, som blifvit anbefalld vid de högre elementarläroverken; äfven vid

de lägre elementarläroverken förekomma militära öfningar till vida större

utsträckning än ovilkorligen är påbjudet, och dessa öfningar omfattas i

allmänhet af ungdomen med särskildt intresse. Antalet af dem, som erhållit

fullt ordnad undervisning i vapenöfningar kan med säkerhet beräknas

till lika antal med dem som fyllt 15 år, eller i rundt tal 5,000

af hela antalet 11,801».

Hvad slutligen folkskolorna vidkommer, tillhöra deras lärjungar

vanligen en allt för späd ålder, då de flesta lemna dem redan vid 12 å

13 års ålder, för att militära öfningar med dem torde blifva gagneliga.

Utskottet har på grund af här ofvan anförda förhållanden icke

kunnat förorda någon vidare utsträckning af dessa öfningar i skolorna;

men på det att de äfven i framtiden måtte blifva fruktbärande, anser

dock Utskottet, att de af högre officerare måtte, hvad elementarläroverk

och folkskolelärareseminarier vidkommer, öfvervakas.

Hvad vidkommer den andra afdelningen af frågan om förberedande

krigsbildning eller om införandet af förberedande militära öfningar mellan

skoltidens slut och beväringsåldern, anför motionären såsom motiv: »Af

Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna nådiga proposition med

förslag till lagar angående allmänna värnpligten in. in. inhemtas i §§

9 och 43, att för ynglingar om 18—20 år skola anordnas »frivilliga målskjutningsöfningar».

Denna frivillighetsprincip, som äfven ligger till grund

för vårt skarpskytteväsende, har under detsammas hela tillvaro ingifvit

undertecknad mycket tvifvel om principens nytta, ty den har synts mig

snarare uppfostra ungdomen till sjelfsvåld än till lydnad och punktlighet,

så ytterst nödvändiga i militärväsendet. I detta väsende, så väl som

i barnauppfostran, är första regeln ovilkorlig lydnad»; hvadan motionären

föreslår att: »frivilligheten borde utbytas mot lagtvång i denna sak.»

Lika med motionären anser äfven Utskottet att icke ringa fördelar

skulle kunna vinnas, om all förberedande krigsbildning i ungdomsåren

såväl under skoltiden som under tiden mellan dennas slut och beväringsåldern

vore tvungen. Ungdomens lektid är mindre dyrbar än den vuxne

ynglingens arbetstid, hvarför en på detta sätt genomförd förberedande

krigsbildning äfven ur nationalekonomisk synpunkt icke kunde synas

annat än fördelaktig. Men för att kunna ordna dessa öfningar så, att

de uppfylla sitt ändamål, skulle erfordras ett så stort antal särskilda

instruktörer, att dessas aflöning skulle komma att kräfva uppoffringar från

statens sida, så betydliga att de svårligen torde kunna motsvara det

gagn staten genom de ifrågavarande öfriingarnas införande kunde hoppas

att vinna. Dessa öfningars undergående skulle dessutom, derför att de voro

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

tvungna, möjligen afskräcka snarare än lifva, isynnerhet som under den

korta sammanvaron af några timmar svårigheter skulle möta för att gifva

dem den allvarliga pregel och den planmessiga anordning, som är möjlig

vid öfningar af längre varaktighet. Vidare torde det vara svårt att finna

den rätta gränsen för de ansvarsbestämmelser, som måste stadgas för

möjligen uraktlåten inställelse eller eljest begångna förseelser vid dessa

öfningar. För milda, skulle de gagna till ingenting, för stränga åter

skulle de förfela sitt ändamål. Då slutligen dessa öfningars syftemål, på

grund af ofvan antydda skäl, icke kan vara att ersätta utan endast att

underlätta krigsbildningen i hären, så har Utskottet icke velat genom

godkännande åt motionärens förslag ytterligare öka den öfningstid af 90

dagar, hvilken enligt Utskottets ofvan uttalade åsigt bör åläggas samtlige

värnpligtige.

Utskottet hemställer alltså:

34:o. att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse, med

uttalande deraf att de föreskrifter rörande den förberedande

krigsbildningen i skolorna, som af Kongl. Maj:t

utfärdats, synas väl egnade att motsvara ändamålet,

anhålla att, i afseende å dessa föreskrifters tillämpning

och utveckling i hvad de röra elementarläroverk och

folkskolelärareseminarier, Kongl. Maj:t måtte i nåder

anbefalla, det årlig inspektion af militäröfningarna i

dessa läroverk måtte verkställas af dertill kommenderade

regementsofficerare; samt

35:o. att Plerr Törnfelts motion om införande af en

lagtvungen förberedande rekrytbildning icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 Maj 1875.

På Utskottets vägnar:

J. STJERN BLAD.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

39

Reservationer:

vid lista punkten:

af Herr Rosensvärd, med hvilken Herr Wijkander instämt: »Mot det

kongl. förslaget till ny härordning har inom Utskottet hufvudsakligen

blifvit anmärkt, att det skulle medföra alltför stora personliga bördor

och alltför stor förlust af arbetskraft. De flera förmedlingsförslag, som

inom Utskottet blifvit fram strida och hvaraf ett föreligger i form af

Utskottets beslut och andra finnas intagna i dervid fogade reservationer,

hafva alla åsyftat en lindring i nämnda hänseenden. Om man äfven

måste medgifva, att steget är stort från den nuvarande beväringsinrättningen

till värnpligten enligt Kongl. Maj:ts förslag; om man vidare kan

medgifva att någon inskränkning i detta förslag är möjlig, antingen genom

minskning af det antal som öfvas eller minskning i öfningstiden

för någon del af de värnpligtige, är det dock vissa fordringar både i afseende

å antal och öfningstid, som icke från militärisk synpunkt kunna

eftergifvas, då det nu icke endast är fråga om att utbyta vår nuvarande

härordning mot eu annan, utan äfven att vinna det länge eftersträfvade

målet af ett kraftigt försvar, det vill säga en härordning som möjliggör

utvecklingen af den försvarskraft landet kan och bör eg a.

I det kongl. förslaget, som upptager allas öfning och så vidt möjligt

lika öfning för alla, hafva öfningstiderna blifvit nedsatta så långt

de militära fordringarne medgifvit, och icke utan skäl har blifvit anmärkt,

att denna nedsättning gått väl långt för specialvapnen, synnerligast för

rytteriet, men å andra sidan torde icke kunna bestiddas, att det ligger

en inre styrka och organisativ fasthet i den homogena utbildningen för

alla inom samma vapen. Då nu, enligt Utskottets förslag, en större del

af de värnpligtige skulle öfvas endast 90 dagar, hade den naturliga följden

bort vara, att den öfriga delen fått en längre öfning än det kongl.

förslaget ifrågasätter och en så fullständig utbildning, att hären genom

detta manskap kunde i sin helhet vinna nödig fasthet och sammanhållning.

1 stället för detta liar öfningstiden äfven för denna del af de

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

värnpligtige blifvii nedsatt och bestämd till endast ett år vid alla vapen,

inberäkna^ repetitionsöfningarne. Denna olägenhet skulle afhjelpas genom

en fördubbling af eliternas antal eller antagandet af 9,000 kadersoldater

bland de värnpligtige, men då nära hälften deraf blefve behöflig

för rytteriet, som väl icke kunde bestå af endast ett år tjenande

manskap, så skulle den återstående delen, som komme de öfriga vapnen

till godo, obetydligt öfverstiga de i det kongl. förslaget beräknade eliternas

antal. Ju mindre årskontingenten är, som skall undergå ett års öfning,

desto större svårigheter möta för öfrigt vid dess utbildning i lämpliga

taktiska enheter, och om äfven dessa svårigheter skulle kunna öfvervinnas

genom de värnpligtiges sammanförande i några få större rekrytdepoter,

så kan detta icke ske utan väsentliga olägenheter för befälets egen

utbildning, för regementsandan och för regementenas tjenstbarhet.

I samma mån årskontingenten af det manskap, som skall undergå en

längre öfning, växer i styrka, minskas väl de antydda olägenheterna, men

äfven om halfva årsklassen eller ännu mera en kontingent af 12,000 värnpligtige,

hvilket ock blifvit ifrågasatt, skulle vid beräkningarne visa ett

icke alltför ogynsamt resultat, så väl hvad beträffar 12 klasser öfvadt

manskap efter behöriga afdrag, som ock fördelningen på taktiska afdelningar

under öfningstiden, så skulle dels, enligt Utskottets förslag, årskontingenten

icke på 20 år få uppgå till halfva årsklassen och således

först 12 år senare, eller efter 32 år, härordningen vara genomförd

och den beräknade styrkan af mera öfvadt manskap vunnen, dels ock enligt

båda förslagen en del af denna styrka, eller de äldre klasserna, komma

att bestå af manskap, som icke på flera år varit under vapen och som

säkerligen vid en mobilisering af hären skulle befinnas hafva glömt alltför

mycket, för att icke behöfva en ytterligare öfning. Denna anmärkning

drabbar icke i samma mån det kongl. förslaget. Liniens 2—6 klasser

lemna 81,703 man öfvadt manskap, hvaraf den äldsta klassen endast ett

år varit utan vapenöfning. Denna styrka bildar således en armé, som i

händelse af behof kan föras mot fienden, innan landtvärnet blifvit genom

någon tids öfning fullt tjenstbar^ I arméer grundade på värnpligt äro

af de årsklasser, som afslutat sin rekrytbildning och fredstjenstgöring,

vanligen endast några få af de yngsta beräknade att genast inträda i

krigshären vid dess första mobilisering, under det att de äldre äro afsedda

för ett andra uppbåd, som bör kunna få tid att i minnet återkalla

hvad det fordom lärt.

Utskottet har derjemte tillagt alla, som uttagas till den längre öfningen,

antingen detta sker på frivillighetens väg eller till följd af lagens

bestäm
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N;o 2.

41

bestämmelser, en särskild penningeersättning. Detta öfverensstämmer

föga med värnpligtens idé och kan hafva betänkliga följder. Bemödandet

att erhålla så stort antal frivillige som möjligt föranleder säkerligen

till höga ersättningar och således äfven till stegrade vilkor för kadersoldater

och underbefäl, hvarigenom härordningens kostnad icke konuue

att stå i något skäligt förhållande till dess försvarskraft. Den eu gång

beträdda vägen bl ifver sedan svar att öfvergifva och hvarje tillökning "i

försvarskraft skulle för framtiden omöjliggöras eller åtminstone i hög

grad försvåras genom dess öfverdrifna dyrhet.

Då jag således icke kunnat instämma i Utskottets förslag eller i

något af de öfriga, som blifvit inom Utskottet frainstälda, qvarstår jag

vid det kong!, förslaget, hvilket, om äfven en eller annan modifikation

i detsamma är i militäriskt hänseende möjlig, dock efter min öfvertygelse

innehåller grundvalarne för ett efter våra förhållanden lämpadt,

på _ allmän värnpligt följdriktigt bygdt försvar. Som emellertid Kong!

Maj:ts förslag till ny härordning (Kongl. Maj:ts nåd. prop. N:o 18) innefattas

i de förslag till lagar angående allmänna värnpligten, härordningen

samt härens aflöning, beklädnad och underhåll, hvarå Kongl. Maj:t

begärt Riksdagens godkännande, under förutsättning af Riksdagens bifall

till det förslag om tillägg till 80 § Regeringsformen, som i särskild

nådig proposition blifvit framstäldt, men detta nya grundlagsbud

blifvit af Riksdagen afslaget, så lärer det kongl. härordning storslaget numera

icke hafva den form, att det i sin helhet kan eller bör af Riksdagen

antagas, hvarföre jag vördsamt hemställer,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, att

Kongl. Maj:t behagade för kommande Riksdag framlägga

ett förslag till ny härordning, fotadt på det nu

meddelade nådiga förslagets grunder.

af Herr Äbelin: »Utskottets förslag synes väl hvila på den utaf

1867 års Riksdag uttryckta, af mig hyllade åsigt: att svenska arméen borde

bestå af stam, innefattande befäl och trupp samt beväring. Det saknar

dock det väsendtligaste vilkoret för att bringa en dylik försvarsorganisation

till nöjaktig stadga och användbarhet för kriget: en i alla afseenden

god stamtrupp. En sådan kan, enligt mitt förmenande, icke utan

öfverdrifna kostnader eller stor orättvisa till erforderlig styrka annorledes

bildas, än genom vårt ur inhemska förhållanden uppväxta indelningsverk.

Något förslag derom föreligger emellertid icke nu; men då Kongl.

Haj:t till Riksdagens pröfning framlagda förslag afser att bibringa en

omfattande öfning åt alla värnpligtige samt onekligen i sin helhet erbjuBih.

till Eiksd. Prat. 1875. 8 Sami 1 Afd. 2 Raft. 6 ’

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Särskilda Uiskottets Utlåtande N:o 2,

der öfvervägande militära fördelar, har jag inom Utskottet förfäktat detsamma

med de afvikelser derifrån, hvilka jag i reservationen vid komiterades

förslag i ämnet förordat.

I afseende åter å de inom Utskottet framstälda förslag instämmer

jag för öfrigt i de åsigter Herr Rosensvärds reservation innehåller.

vid 2:dra punkten:

af Friherre Stjernbild och Herr Ekman: »Instämmande i hvad Utskottet

anfört, om bristerna, i vår nuvarande härordning, samt hufvudsakligen

gillande de motiv, på grund af hvilka Utskottet icke ansett sig

kunna tillstyrka Riksdagen att i oförändradt skick antaga Kongl. Maj:ts

härordningsförslag, äro vi likväl förvissade derom, att eu för landets försvar

betryggande och dess krafter motsvarande härordning icke kan byggas

på de hufvudgrunder som Utskottet föreslagit. Man måste nemligen ihågkomma,

att antingen kriget föres utom landet såsom anfallskrig eller inom

detsamma såsom försvarskrig — hvilket senare är det man har att taga

hänsyn till vid bestämmandet af Sveriges härordning — så måste fordringarne

på den enskilde soldatens förmåga att föra vapen och på hans

utbildning alltid blifva desamma, snarare större vid ett försvarskrig der

det är fienden som bestämmer tid och anfallspunkt. Eu tillräcklig tillgång

på manskap, som erhållit nödig öfning för att genast vid härens

försättande på fältfot kunna föras emot fienden, måste sålunda under

alla förutsättningar rinnas, om härordningen skall kunna anses ändamålsenlig.

I öfverensstämmelse med denna vår uppfattning våga vi tro, att

den relativt alltför korta öfningstiden, t. ex. vid rytteriet, är en svag sida

af det Kongl. förslaget. Härmed vilja vi dock icke bestrida att det kan

vara nödvändigt, såsom Utskottet föreslagit, att hellre fördela de värnpligtige

i 2:ne afdelningar, af hvilka den ena erhåller en kortare och den

andra en längre öfning, än att endast öfva en del ännu längre och fullständigare.

Mindre öfvadt manskap torde ock kunna användas vid åtskilliga

befattningar, hvilka kräfva eu ringare grad af utbildning, såsom vid

träng, parker in. in. cl. äfvensom det i depöterna under sjelfva kriget

kan vidare utbildas till ersättningsmanskap. Vi våga ifrågasätta att äfven

i detta fall Utskottet berört en annan svag sida af det Kongl. förslaget,

hvars uppgift att genomföra allas lika öfning efter vårt förmenande måste,

derest förslaget antages, komma att medföra nästan oöfverstigliga svårigheter,

genom årliga och på förhand oberäkneliga vexlingar i styrka hos

de afdelningar som på hvarje särskild ort skulle under längre tid öfvas.

Emot hvad Utskottet i 2:dra punkten under litt. a) b) och c) föreslagit,

hafva vi sålunda egentligen icke något att erinra, men desto mera

emot åtskilligt af hvad som i samma punkt under litt. d) förekommer.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utslcotfels Utlåtande N:o 2.

43

Vi anse nemligen, att den del af de värnepligtige, som årligen uttagas

för att undergå den längre, eller ett års, öfningen bör bestämmas till

ett antal af 12,000, såsom den minsta styrka med hvilken man, under

förutsättning af lika talrikt befäl, som det Kongl. förslaget upptager, kali

påräkna att vid härens försättande på fältfot ega tillräckligt antal mera

öfvade och sålunda användbara soldater. Vidare våga vi tro, att specialvapnen

behöfva uteslutande få tillgodogöra sig den tillökning på under

flerårig tjenstgöring utbildadt manskap, som Utskottet under litt. k) ifrågasätter,

då det föreslår eliternas ökande till 9,000 man. Men slutligen

och framför allt reservera vi oss emot Utskottets förslag under litt.

h) i) och 1) om ersättning åt ej mindre de frivillige än de genom lottning

uttagne. Utskottet har i sitt betänkande framhållit de uppoffringar

som det Kong], förslaget, en gång genomfördt, skulle medföra, men tilllämpningen

af Utskottets eget förslag i fråga om ersättning i penningar

åt en hvar, som inträder i härens led, skulle helt visst leda dertill ätten

härordning, uppgjord enligt dessa grunder, skulle komma att pålägga

statsverket förökade utgifter, på samma gång som dessa svårligen skulle

kunna, ens närmelsevis, på förhand bedömas. Vid inom Utskottet

verkstälda beräkningar, med begagnande af de siffror, som de olika förslags-ställarne

till grund dervid uppgifvit, hafva resultaten åtminstone

icke undanröjt dylika farhågor. Det är att befara, att hvarje försök att

med stora ersättningsbelopp inlocka frivillige, utan afseende på deras böjelse

för vapenyrket, skulle i väsendtlig mån utesluta sådane värnepligtige,

af hvilkas uppfostran och bildning ett helsosamt inflytande på härens

anda och sammanhållning kunde förväntas. När härtill kommer, att

hela antalet icke lärer kunna fyllas genom frivillige, utan i alla fall en

större del torde komma att uttagas genom lottning, och att, när en gång,

kanske förr än man anar, hela folket blifvit med tvungen krigstjenst, med

verklig värnepligt förtroget, såsom å ena sidan oundviklig och å den andra

ett kraftigt medel till uppfostran och sammanslutning, dessa höga,

då redan häfdvunna, ersättningsbelopp säkert skola lägga hinder i vägen

för en följdriktig utveckling af värnpligts-systemet.

På dessa skäl våga vi vördsamt föreslå, att, med utslag af hvad

Utskottet i punkten 2 hemstält, Riksdagen måtte besluta

att i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Magt

täcktes taga frågan om ny härordning under förnyad

ompröfning samt för en kommande Riksdag i berörda

hänseende framlägga ett förslag, bygd t på följande

grunder:

a) att öfningstiden för de värnpligtige varder olika;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

b) att öfningstiden för de längre öfvade bestämmes

till ett år, deri inräknadt två års repetitionsöfningar;

c) att öfningstiden för dem, som böra undergå den

kortare öfningen, bestämmes till 90 dagar, fördelade

på 3 år, med 42 dagar under det första året och 24

dagar under hvardera af de två näst derpå följande,

med undantag för rytteriet, vid hvilket vapen hela

denna öfningstid bör förläggas till första året;

d) att antalet af de värnepligtige i första årsklassen,

som skola undergå den längre öfningen, skall, tio år

sedan ny härordning blifvit antagen, utgöra 12,000 man,

men att, under mellantiden intill dess detta beslut

erhåller sin fulla tillämpning, antalet af de värnpligtige,

som skola undergå den längre öfningen, småningom

uppbringas till förutnämnde siffra, på det sätt, som

närmare kommer att bestämmas genom stadganden för

den indelta arméens upphörande och nya härordningens

införande;

e) att till den längre öfningens undergående i främsta

rummet uttagas de värnepligtige inom liniens första

årsklass, som frivilligt dertill anmäla sig, och att lottning

derefter tillämpas;

f) att, jemte de i Kongl. Maj:ts förslag till lag om

härordningen upptagne eliter, för specialvapnen antages

nödigt antal stamsoldater bland de värnpligtige, dock

att sammanlagda antalet eliter och stamsoldater icke

må för hela hären öfverstiga 9,000;

g) att bland eliter och stamsoldater äfven må kunna

antagas underårige mellan 18 och 21 år, dock icke till

större antal än 10 procent af första linieklassen;

h) att, för anskaffning af det i punkten f) omnämnda

antal stamsoldater och eliter, Riksdagen ställer till

Kongl. Maj:ts förfogande ett erforderligt anslagsbelopp.

af Herr Carlson, som ansåg, att, om ock det måste anses som en

fördel, att den styrka, som hvart år borde vapenöfvas, till siffran bestämmes,

och om, enligt det beslut, som med betydlig röstöfvervigt fattats i

Utskottet, en del af denna styrka erhölle en till 90 dagar inskränkt öfning,

antalet af de värnpligtige ur liniens första årsklass, som hade att undergå

s. 45 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

45

deri längre öfningen, i alla händelser icke borde bestämmas lägre än till

12,000 man: att, då något förslag till öfvergångsordning icke förelåge,

det ännu vore för tidigt att fatta beslut om de tidpunkter, vid Indika

den nya härordningen skulle erhålla mer eller mindre fullständig tillämpning,

samt att de kostnader, som uppkomme genom de af Utskottet utöfver

Kong]. Maj:ts proposition antagna betydliga ersättningsbelopp, vore

för höga, så mycket mer som de ingalunda motsvarades af eu i samma

mån ökad försvarskraft.

af Herr Mannerskantz: »Eu af grundbestämmelserna i Utskottets framställning,

angående åtskilliga ändringar i de kongl. förslag, som Utskottet

haft att behandla, är visserligen af mig gillad; men, då jag icke

kunnat instämma med Utskottet i andra, också mycket väsentliga delar,

önskar jag i ett sammanhang få redogöra för min uppfattning af den

föreliggande vigtiga frågan i sin helhet.

För min del har jag icke biträdt utan bestridt 1873 års skrifvelse,

hufvudsakligen derföre, att jag icke trott svenska folket vara beredvilligt

att underkasta sig de mycket stora både pekuniära och personela uppoffringar,

som, för att uppföra ett betryggande försvar på den allmänna

värnpligtens grund, måste blifva nödvändiga, men ansett det, under sådana

förhållanden, vara oklokt och oförsigtigt att börja nedbryta det gamla

försvarets säkraste fäste, innan med visshet kunde förutses, när eller hvar

någon ny, mera fast och trygg ställning skulle få intagas.

Sedan likväl Konung och Riksdag gemensamt förkastat indelningsverket

och antagit den allmänna värnpligten, såsom grund för landets

försvarsorganisation, har jag, under mitt deltagande i Utskottets arbeten,

ansett mig pligtig medverka till utförandet af begge statsmakternas beslut

i nämnda hänseende, och bär känt mig så mycket starkare manad härtill,

som jag anser det vara eu lifsfråga för vårt land, inför hvilken alla enskilda

betänkligheter måste vika, att snart få vårt försvar på betryggande

sätt ordnadt, och som jag sjelf fortfarande hyser den öfvertygelsen, som

jag ofta offentligen uttalat, att nemligen intet annat säkert medel finnes,

att upprätthålla vår tillvaro såsom ett sjelfständigt folk, än att ifrån

ungdomen utbilda och ordna landets hela manliga befolkning till en, för

afvärjande af fiendtliga anfall eller maktspråk, alltid stridsfärdig och stridsvillig

här.

Från denna sistnämnda synpunkt betraktadt har jag funnit Kongl.

Maj:ts förslag till värnepligtslag och härordning ega obestridligt stora förtjenster;

ty det innehåller en följdriktigt och nöjaktigt långt utsträckt

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

tillämpning af den allmänna värnpligtens grundtanke, då det föreskrifver,

att alla vapenföre män, ej blott skola förpligta^, utan också göras fullt

skicklige att deltaga i landets försvar; och jag skulle derföre med förbiseende

af de anmärkningar, som äfven i militäriskt hänseende möjligen

deremot kunna göras, icke hafva tvekat att för min del förorda förslagets

antagande oförändradt i sin helhet, så vida jag icke derifrån afhållits af

både i ekonomiskt och socialt afseende, i min tanke, särdeles vigtiga skäl.

För dessa skäl är i Utskottets betänkande fullständigt redogjordt,

och jag vill dervid blott göra det tillägg, att, om den allmänna värnpligtens

uppfyllande oförberedt, plötsligt och på en gång blefve med full

stränghet utkräfdt, skulle denna nya börda säkerligen kännas så mycket

tyngre för dem, å hvilka den lades, när de sago, från Indika andra skuldror

förut burna bördor samtidigt började att aflyftas.

Nu åberopade, i utskottsbetänkandet uppgifna skäl hafva emellertid

föranledt Utskottet att hos Kongl. Maj:t framställa begäran om eu till

minskning af både penningeutgifter och personel ansträngningar ledande

nedsättning af hela det sammanräknade stora antalet öfningsdagar, som

Kongl. Maj:t ansett behörigt för samtlige värnpligtiges utbildning till

full 1<rigsduglighet; men för denna nedsättnings verkställande har funnits

att välja emellan trenne olika utvägar, om hvilka jag önskar yttra några ord.

Den första utvägen skulle varit att minska öfningsdagarne lika mycket

för samtlige värnpligtige; men dess begagnande hade föranledt bildandet

af en här, hvaruti hvarenda soldat hade blifvit allt för litet öfvad, och

den har derföre måst öfvergifvas.

Den andra utvägen, bestående deri, att eu del af de värnpligtige

skulle befrias ifrån afl öfning, emot det att åt den andra delen gåfves

en så mycket fullständigare krigsbildning, skulle kanske bort föredragas,

om det hufvudsakliga ändamålet endast varit, att bilda en stark och lätt

handterlig krigshär, lika färdig att användas sa väl till anfall som försvar;

men då hela den här tillämnade nya organisationen af både här och flotta

icke bör hafva någon annan uppgift, än att skaffa oss ett fullt betryggande

försvar, och det för att skydda vårt lands stora ytområde och mycket

långa kuststräckor fordras att kunna ställa fram ett så stort antal försvarare

som möjligt, har derföre hvarje vapenför mans hjelp vid försvaret

bort anses vara oumbärlig; och endast den tredje utvägen, att öfva alla

värnpligtige, men öfva dem olika, eller en del under kortare och eu del

under längre tid, har derföre återstått för Utskottet att begagna, för

åstadkommande af den nedsättning i öfningsdagarnes antal, som Utskottet

beslutat föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t begära.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

47

Till fullföljd af detta beslut, angående förkortning i öfningstiden

för en del af värnpligtige, har inom Utskottet måst komma i fråga att

bestämma, dels om livilket tidsmått, som för den kortare öfningen borde

föreskrifvas, och dels om det antal värnpligtige, som för den längre öfningens

undergående skulle uttagas, samt om öfningstiden för dem, äfvensom

ock om sättet, hvarpå en sådan uttagning borde komma att ske.

Hvad först beträffar tidsmåttet för den kortare öfningen, har detsamma

af Utskottets majoritet blifvit bestämdt till nittio dagar, fördelade

på trenne år; men, efter min åsigt, har denna bestämmelse satts allt för

låg, och borde i stället hafva föreskrifvits skola utgöra 120 dagar. Ty om

ej åt den under kortare tid öfvade delen af de värnpligtige bibringas

åtminstone så stor stridsduglighet, att den, under ledning af ett skickligt

befäl, och med stöd af den del af den värnpligtiga hären, som blifvit

fullt krigsbildad, vid ett fiendtligt inbrott genast kan föras ut i striden,

då icke blott minskar man allt för mycket de stridandes antal, just då

det, för att hindra den inbrytande anfallshären att här fatta fotfäste och

redan från början skaffa sig ett öfvertag, som sedan blir svårt att bryta,

borde vara så stort som möjligt, utan, än värre, leder värnpligts-idéens

tillämpning ut ifrån den rätta stråten genom att dela de värnpligtige

uti tvänne, med afseende å deras stridsduglighet så väsentligt skilda afdelningar,

att när blott den ena finner sig ovilkorligen förpligtad att

genast gå ut i striden, men den andra tycker sig blott i sista hand kunna

komma i fråga att deltaga deri, den uppfattningen lätt kan gorå sig gällande

bland de värnpligtige, att det blodsoffer, som en hvar af dem

säges vara pligtig att bringa sitt fädernesland, dock icke utkräfves rättvist

lika för alla; och om den tanken får slå rot i de värnpligtiges unga

sinnen, då blir det sedan fåfängt att vänta offervillighet hos någon ibland

dem, utan alla som kunna skola då undandraga sig att uppfylla hvad

hvar och en dock borde känna vara eu kär fosterländsk pligt, men ingen

får uppfatta såsom ett blott genom slumpens godtycke ålagdt tvång. Men

om man derföre vill, att äfven de vänpligtige, som fått kortare öfning,

skola kunna gå fienden genast till mötes, hvar helst han beträder vår

strand, då kan man icke, i min tanke, ålägga dem mindre öfning än 70

dagars rekrytöfning och tvänne repetitionsöfningar om 25 dagar hvardera;

och det är ändå fara värdi, att hvad så hastigt inlärts nästan lika fort

skall åter glömmas.

Då hufvuduppgiften vid allmänna värnpligtssystemets införande i

deri nya härorganisationen måste vara, att åt vårt försvar bereda en tillräckligt

stark tillgång å fullt krigsbildade män, blir det emellertid af den

allra största vigt, att, när man nödgas medgifva en allt för kort öfningstid

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2,

för en stor del af värnpligtige, då i afseende å detn, som skola undergå

den längre öfningen, så mycket nogare tillse, huru uitagningssätt, antal

och öfningstid för dem bör bestämmas.

För uttagningens verkställande tyckes visserligen det enklaste,

säkraste och genaste sättet vara, att, såsom en stark mening inom Utskottet

har påyrkat böra ske, låta lottning dertill användas; men då eu

annan minst lika stark mening, som jag tror vara understödd af det om

denna sak starkt utpreglade allmänna tänkesättet i landet, har gjort sig

hord inom Utskottet, och visat sig vara afgjordt motvillig emot lottningstvångets

ovilkorliga omedelbara åläggande, och det kan dröja länge, innan

en så rotfast allmän uppfattning kan hinna ändras, men, under väntan att

så sker, den betryggande försvarsorganisation, som är eu lifssak för vårt

land att snart erhålla, troligen skulle till en aflägsen oviss framtid komma

att uppskjutas, så har jag trott mig böra hjelpa till att, så vidt det kan

ske, utan att sätta på spel hvad som är vigtigare än allt annat,

vårt lands sjelfständighet, försöka undvika behofvet af lottning, och derigenom

undanrödja ett af de svåraste hindren för ett skyndsamt ordnande af

vårt försvarsväsende. Och har jag så mycket hellre velat medverka härtill,

som jag af gammalt hyser den öfvertygelsen, att man, der lottningssystemet

råder, väl af de till lång militärtjenst utlottade kan bilda eu

utmärkt duglig och stridbar krigshär, men åtminstone icke inom ett litet

folk, hvars alla krafter måste tagas i anspråk, skapa ett verkligt starkt

försvar; ty den genom ett sådant tvångsmedel ojemnt men strängt utkläda

militäriska tjenstepligten alstrar afvoghet emot dess åtagande,

väcker glädje hos dem, som slippa, och agg hos dem, som tvingas att

försvara sitt fädernesland, gör lega och friköpning nödvändig och hindrar

nationalandan att lyfta sig till eu sådan ståndpunkt, derifrån intet offer

visar sig för svårt, då det gäller att åt ett folk bevara rättigheten att

sjelf få råda inom sitt eget land.

Med Utskottets majoritet har jag derföre varit enig i den åsigten,

att man företrädesvis på frivillighetens väg, och genom erbjuden ersättning

åt dem, som sjelfve dertill anmäla sig, bör söka anskaffa det antal till

längre öfning uttagne värnpligtige, som anses behöfligt att ur liniens

första årsklass låta år efter år i hären ingå; samt att man endast i sista

hand, da frivillige icke i tillräcklig myckenhet anmäla sig, bör använda

lottning för att fylla den derigenom uppkomna bristen.

För de utsigter, som finnas att på den angifna vägen, åtminstone

till stor del, kunna undvika lottning, är i Utskottets betänkande redogjordt;

men jag tror, att man skall kunna göra sig allt mera säker att

lyckas

s. 49 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:ö 2.

49

lyckas häri, om man gör menigheterna i orterna sjelfve intresserade, att

medverka dertill, att de unge värnpligtige må frivilligt anmäla sig och

icke behöfva tvingas, att emot sin vilja underkasta sig den längre öfning,

som en del af dem dock måste undergå. Och jag tror, att man skall

lyckas väcka och underhålla detta intresse, genom att föreskrifva, att

inom hvarje, helst af icke mer än en kommun, bestående mindre utskrifningsområde,

— derifrån ett tillräckligt antal frivilliga anmälanden ingått

någon lottning ej skall behöfva anställas; och detta så mycket säkrare,

om det tillika bestämmes, att, om den af statsmedel utgående ersättningen,

hvilken jag tänkt mig icke i allmänhet behöfva eller böra utgöra

mer än hälften af hvad Utskottet ifrågasatt, på någon ort eller vid någon

tid, skulle visa sig otillräcklig, det då skulle ankomma på ortsmenigheterna,

att sammanskjuta det bidrag derutöfver, som kunde anses erforderligt.

Men att ifrågasätta att menigheterna, med sådana bidrag lika som med

ospard möda och omtanke, skola åtaga sig ansvara för att den tillämnade öfvergången

från de gamla till de nya försvarsförhållandena må kunna ske med

erforderlig varsamhet, men utan att försvarets fordran på jemn och säker

tillgång af värnpligtige för hastig rekrytomsättning inom hären må behöfva

ifrågasättas, det tror jag icke innefatta någon ting, som kan anses

vara allt för obilligt begärdt.

Svårigheten att anskaffa frivillige, tror jag också icke vara så stor,

som man tyckes föreställa sig. Inom det vidsträckta härad t. ex., der jag

är boende, och hvars befolkning uppgår till omkring hundradedelen af rikets

hela folkmängd, skulle, iden mån som tredjedelen, två femtedelar eller hälften

af de värnpligtige underkastas den längre öfningen, icke mer än 67

å 80 och intill 100 tjuguett-åriga ynglingar behöfva årligen dertill uttagas;

och att lyckas få frivillige dertill, då dem erbjudes icke mindre materiella

förmåner än flertalet ibland dem på annan försörjningsväg skulle

kunna skaffa sig, men derutöfver en bildningskurs under några månader

för både fysisk och intellektuell utveckling, det tror jag icke ligga utom

möjligheternas och än mindre utom sannolikhetens gränsor; synnerligast,

om jemförelse göres emellan ett gammalt talförhållande inom orten, och

det som för militärisk tjenstepligt nu har satts i fråga.

Anmärkning har gjorts inom Utskottet, att det skulle vara oriktigt

att lemna någon serskild ersättning, vare sig till frivillig eller utlottad

värnpligtig, som uttages till längre öfning; men, om fremmande förhållanden

icke kunna åberopas till stöd för en sådan åtgärd, följer deraf icke,

att, om ock samhället har rätt att, för sitt bestånd, utkräfva större uppoffringar

af den ene medborgaren än af den andre, någon skälig godtBih.

till Riksd. Prot. 1875. 8 Sarnl. 1 A/d. 2 Ilä/t. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

görelse derföre, så vidt deri är möjlig, ej skall behöfva lemnas. Att deremot,

såsom Utskottet tänkt, låta ersättningen bestämmas dels alltför hög

och dels högre för frivillig än för utlottad värnpligtig, fastän för begge

skulle åläggas samma tjenstpligt, det kan jag ej anse vara riktigt.

Möjligheten att åtminstone till betydligare del med frivillige kunna

fylla det antal värnpligtige, som hvarje år bör till längre öfnings undergående

uttagas, beror dock väsentligen på detta års-uttags storlek; ty ju

större uttaget, antingen i viss siffra eller i förhållande till den utskrifna

första öfningsklassens hela antal, föreskrifves böra blifva, ju mera växer

naturligtvis svårigheten, att ensamt på frivillighetens väg kunna få det

fylldt. Men dä just storleken af det antal värnpligtige, som år efter år,

skola uttagas att erhålla full krigsbildning, måste anses för den mest

bestämmande faktorn för den nya försvarsorganisationens blifvande styrka

eller svaghet, är det en angelägenhet af den allra största vigt, att för

det årliga uttaget af värnpligtige till längre öfning, icke bestämma någon

mindre siffra eller ett lägre förhållande till hela öfningsklassens storlek,

än som öfverenstämmer med den fordran, som framför alla andra måste

beaktas, att nemligen den fullfärdiga krigshär, som vi skola bereda oss

att en gång kunna föra emot fienden, under en successiv skeende lämplig

öfvergång dertill, slutligen skall komma att bestå af ett så stort antal af

fullt krigsbildade män, som för ett säkert betryggande af vårt lands försvar

oundgändligen behöfves, och som vi, utan öfveransträngning af våra rätt

uppskattade materiela och personela krafter, beräknas kunna uppsätta

och underhålla samt förse med alla för en verksam och kraftig krigföring

erforderliga förnödenheter.

Hvilket tal eller hvilket förhållande i det angifna vigtiga syftet,

för det årliga uttaget till längre öfning, borde bestämmas, derom hafva

ineningarne inom Utskottet varit mycket delade. Men då den af Utskottet

föreslagna bestämmelsen, — att halfva antalet värnpligtige inom liniens

första årsklass skulle uttagas till den längre öfningens undergående —

af mig ansetts kunna föreslås, tror jag mig böra gifva några skäl för denna

min åsigt.

Då halfva antalet värnpligtige år efter år uttages till längre öfning,

men uti det Kougl. Maj:ts förslag vidfogade komitébetänkandet samtlige

värnpligtige inom linien och landtvårnets tolf årsklasser beräknats uppgå

till ett antal af i rund siffra 180,000, skulle hälften häraf eller 90,000,

blifva den styrka af fullt krigsbildade män, som i behofvets stund, vid

ett krigsutbrott, kunde uppkallas till landets försvar. Det ingår visserligen

i sist uppgifna antal en ännu ej full öfvad rekrytklass, som kanske

rätteligen bör afräknas; men, då underårige i manskaps och öfverårige i

s. 51 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

51

befäls-stammen samt. spel och andra icke stridande i stället böra tilläggas,

samt dessutom med det fullt öfvade manskapet, intill ett antal af åtminstone

en tredjedel deraf, bör kunna utan olägenhet införlifvas, de icke fullt

öfvade värnpligtige, som dock undergått så lång öfning som jag föreslagit, så

kommer hela den nya, på aktiv krigsfot försatta hären, att kunna uppgå

till ett antal af 110 å 120,000. Och om jag med denne krigsfärdiga

försvarstyrka mäter den anfallstyrka, som under närvarande förhållanden,

och så länge åtminstone, som den främmande strand, som är oss

närmast, ännu icke befinner sig i någon öfvermäktig grannes ego, rimligen

kan antagas föras öfver det oss skyddande hafvet, föreställer jag mig

att sist här ofvan beräknade styrka för den härsmakt, som genast kan

ställas till försvarets disposition, med hjelp af våra redan kraftigt utvecklade

kommunikationsanstalter — bör räcka till att med samlad öfverlägsen

kraft möta och tillbakakasta det hufvudsakliga anfallet på den punkt,

der det väljer att inbryta och dock icke lemna öfriga delar af landet

utan skydd. Och om jag härvid hyser någon betänklighet är det snarare

den, att våra krafter kanske icke skola förslå, att förse en härstyrka af den

föreslagna storleken, med det fulla krigsunderhåll af alla slag, som den

icke kan undvara, utan att i mån af bristen deri finna sin verksamhetsförmåga

försvagad och hämmad.

Då Utskottet i punkten 2 mom. d) föreslagit, att med några lägre

siffror öfvergå till det förhållande emellan mer eller mindre öfvade värnpligtige,

som borde blifva det normala, skall kanske dervid anmärkas, att

öfvergångssiffran blifvit föreslagen för låg och öfvergångstiden för lång.

Men i afseende härå vill jag nämna att dessa bestämmelser i min tanke

ej blott innefatta ett försök, att genom ett förmedlande tillmötesgående

söka undanrödja andra mindre betryggande förslag af samma hufvudsyfte,

som inom Utskottet velat göra sig gällande, utan ock att de hafva sitt

försvar i den tanken, att det är bättre att stegvis och varsamt än alltför

plötsligt genomföra en så djupt i alla samhällsförhållanden ingripande

reform, som den ifrågavarande, så vidt nemligen varsamheten icke föranleder

någon fara, hvilket jag tror att de lägre motförslagen syftade

att allt för mycket göra; äfvensom ock att det väl måste vara riktigt,

att pålägga de nya bördorna blott i den mån de gamla aflyftas, samt

slutligen att de föreslagna öfvergångstalen blott afse att gälla för de uttag,

som måste ske genom lottning, men icke hindra att det föreskrifna normala

förhållandet, genom frivilliga åtaganden — som jag anser den ei’- bjudna betydliga ersättningen utgöra en kraftig lockelse att framkalla —

på många, kanske de flesta ställen, ganska snart skall kunna uppnås.

Jag bör äfven nämna, att jag hyser den emot Utskottets förslag i

2:dra punkten skiljaktiga mening, att åt den deri åsyftade modifierade

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2,

härorganisationen borde gifvas större styrka och fasthet, genom att föreskrifva

att vid de frivilliges antagande viss bestämd tjenstetid af t. ex.

högst 3 år med dem borde aftalas, hvarunder de väl icke skulle hållas

längre inne i tjenstgöring än som för deras utbildning till soldat, enligt

Kongl. Maj:ts förslag, inom de olika vapenslagen erfordrades, men vara

skyldige att icke allenast deltaga i repetitionsöfningarne inom de årsklasser,

som de tillhöra, utan ock att inställa sig till annan militärtjenst af kortare

varaktighet, hvartill de kunde komma att af konungen inkallas.

Och skulle ett, i mån af deras på detta sätt ökade tjenstepligt, förnöjdt

ersättningsbelopp utan tvifvel vara af rättvisa och billighet påkalladt;

hvilken förmån då äfven borde tillkomma de till ett års tjenst inom specialvapnen

utlottade värnepligtige för den tid de efter den ettårige öfningen

slut kunde befinnas villige att för fullständigande af deras krigsbildning

i tjensten qvarstanna.

Att döma efter de många från hvarandra vidt aflägsna meningsskiljaktigheter,

som låtit höra sig inom Utskottet, och som säkerligen

skola finna gensvar ifrån olika fraktioner inom representationens begge

hälfter, är det knappt att vänta någon framgång för Utskottets nu afgifna

förslag; men då det blir förkastadt, skall det ske derföre, att man

från den ena sidan anser det utgöra en alltför svag och från den andra

sidan en alltför långt gående tillämpning af den allmänna värnpligten,

och det skall deraf visa sig, huru alltför många inom både representationen

och landet ännu sky att åtaga sig äfven det mått af ekonomiska

och framför allt personliga uppoffringar och besvär, som försvarets målsmän

förklara vara ett alltför ringa offer eller bidrag, för att kunna användas

till uppförande på den allmänna värnepligtens grund af eu nöjaktigt

betryggande försvarsorganisation; och förslaget skall utpeka en

uppdragen midtellinie, intill hvilken det fåfängt försökts att få de oförlikta

meningarne att närma sig till hvarandra.

Men skall icke häraf den slutsatsen böra dragas att meningarne

ännu ej mognat till sammanslutning för den allmänna värnepligtens tilllämpning

såsom grund för vårt lands försvar? Och om man ej kan sluta

sig till något annat, hvad skall då göras för att stärka värt allmänt såsom

alltför svagt erkända försvar, då den gamla grunden derföre är

förkastad och någon ny ej kan läggas? Vänta och hvila med de fruktlösa

försöken skall någon kanske sorglöst svara. Men det långvariga lugn

vi halt lyckan åtnjuta kan hvar stund som helst förvandlas i en våldsam

storm, och förmår vårt folk då ej hålla sig uppe deri, skall vedergällningen

komma derföre att det altför länge försummat uppfylla sin förnämsta

pligt. Min egen väntan på lösningen af fäderneslandets vigtigaste fråga

s. 53 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

53

har varit lång — inen utan utsigt, att nu få den löst, har jag åtminstone

velat begagna det tillfälle jag haft att försöka lemna ett bidrag

dertill.

Slutligen måste jag emot Utskottet anmärka, att det begagnat sig

af ett oberättigadt motiv för att förklara, hvarföre det ej yttrat sig om

Kongl. Maj:ts nådiga förslag angående härens aflöning, beklädnad och

underhåll i stället för att anföra det fullt berättigade skälet härtill, eller

det, »att då de hufvudgrunder för härens ordning, hvilka Utskottet i sitt

utlåtande föreslagit, otvifvelaktigt, derest de af Konung och Riksdag

godkännas, komma att föranleda väsentliga rubbningar i de bestämmelser

för härens aflöning, beklädnad och underhåll, hvilka det föreliggande

Kongl. förslaget upptager, så har Utskottet icke ansett sig böra ingå i

de särskilda bestämmelserna i mer berörda lagförslag.»

Med stöd af hvad jag nu anfört, anser jag mig böra yrka följande

ändringar eller tillägg i det af Utskottet under punkten 2 i dess betänkande

framställda förslag, nemligen:

l:o. att mom. b) måtte få följande lydelse: »att öfningstiden

för de längre öfvade, som icke frivilligt åtaga

sig att undergå full krigsbildning vid det vapenslag de

tillhöra bestämmes till ett år, deri inberäknadt två repetitionsöfningar.

»

2:o. att mom. c) måtte få följande lydelse: »att öfningstiden

för dem som böra undergå kortare öfning

bestämmes till 120 dagar, fördelade på tre år med 70

dagar under det första och 25 dagar under de tvänne

näst derpåföljande, med undantag för rytteriet vid hvilket

vapen öfningstiden bör utgöra 90 dagar under första

och 30 dagar under andra året.»

3:o. att mom. e) måtte få följande lydelse: »att till

den längre öfningens undergående i främsta rummet

uttagas de värripligtige inom liniens första årsklass, som

frivilligt dertill anmäla sig, samt att den brist som efter

sådana anmälningar uppstår i det för utskrifningsdistriktet

bestämda årsuttaget, skall fyllas genom lottning».

4:o. att efter mom. e) måtte tilläggas ett nytt mom.

så lydande: »att de frivillige skola antagas för en tjenstetid

af tre år, men med förbehållen rättighet att, efter

slutad soldatbildning, emellan repetitionsöfningarne hemförlofvas».

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

5:0. att mom. h) måtte erhålla följande lydelse:

»att de frivillige skola erhålla en i förhållande till deras

åtagna tjenstepligt bestämd ersättning».

6:o. att mom. i) måtte få följande lydelse: »att de

till den längre öfningen utlottade värnpligtige må kunna

erhålla högst hälften så stor ersättning, som den hvilken

för samma tjenstetid, kommer i näst föregående

punkt omnämnda frivillige till del.»

af Herrar E. Key, Sven Nilsson, Friherre Ericson, och J, E. Johansson.

»Det beslut hvartill Utskottet kommit hafva vi af flera skäl icke

kunnat biträda.

Först och främst tillåta vi oss bemärka, hurusom detta beslut råkat

att nära nog blifva ett slumpens verk, som, framgånget ur en lång råd

af omröstningar, slutligen icke ens igenkänner sig sjelft, och som tillika

jäfvar hvarje sannolikhetsberäkning då det låtit allenast tvänne ledamöter

af fjorton utgöra det bestämmande »flertalet» i fråga om årskontingenten.

Denna omständighet och den skara reservationer som till följd

häraf vidlåda betänkandet, torde icke minst lemna bevis på svårigheten

af den uppgift Utskottet haft att lösa. Den har hvarken fått vara enbart

militärisk eller enbart politisk-ekonomisk, utan en sammansättning af

begge dessa förhållanden. Utskottet har haft inrotade fördomar att söka

upprycka, halfvittrade traditioner att undanrödja, olikartade ortförhållanden

att utjemna, stridiga, helklara eller halfklara åsigter att förena, samt

slutligen Kongl. Maj:ts, om än i sin helhet oantagliga, dock till sina

grunder helgjutet konseqventa, och i sina enskildheter väl genomtänkta

härordningsförslag att på kort tid söka ersätta.

Sistnämnda uppgift var visserligen icke omedelbart ändamålet med

Utskottets tillkomst, men då Kongl. Maj:ts förslag skulle blifva allt för

dyrt, enligt för detsamma lågt beräknade kostnader af 29 millioner årligen,

hvartill måste läggas eu årlig utgift af minst tvänne millioner utgörande

ränta och underhållskostnad för samtliga nya, enligt förslaget

nödiga kaserner; då det vidare skulle undandraga landets fredliga utveckling,

dess närande yrken, alltför stora massor arbetskraft, förlägga

hela vår ungdom i en långvarig, och för vår vidt öfvervägande landtbefolkning

motbjudande garnisonstjenst, och då slutligen det Kongl. förslaget

alltför afgjordt tråd t i strid med den ännu onekligen rådande, låt

vara ursprungligen tillkonstlade farhågan för lottning, så blef för Utskottet

dess uppgift rätt snart tydlig, den nemligen att, på samma grunder

s. 55 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

55

som Kongl. Maj:ts förslag, men på ett mera förmedlande satt och i förminskadt

omfång söka utstaka de gränser, inom hvilka ett för landet be^ry&gande>

rnen Pa samma gång utförbart försvar kunde upprättas.

Med erkännande af denna uppgifts alla svårigheter tillåta vi oss

dernäst att anmärka, att icke heller Utskottet eller öfrige reservanter

kunna sägas hafva fullt lyckligt sammanfogat ofvan nämnda svårförenliga

uppgifter till ett helt. Under dessa förhållanden hafva vi ansett oss skyldige

att äfven afgifva ett förslag, ehuru detta visst icke sker med något

anspråk att hafva bättre lyckats i enbart militäriskt hänseende. Emellertid,

då vi hysa den föreställning att åtskilliga af de andra reservanterna

gjort sig skyldiga till öfverdrift, om icke i samma mån som Kongl.

Maj:ts förslag, i fråga om hvad som kan anses betryggande, och likaledes

alltför raskt åsidosatt hvad som derjemte verkligen kan vara utförbart,

så torde nedanstående förslag till äfventyrs finnas mera »tidsenligt» för

dem, hvilka i likhet med oss äro öfvertygade om den bestående härordningens

ohållbarhet, och på samma gång lifligt genomträngas af önskan

att bidraga till ett vår sjelfständighet betryggande men tillika snarast

möjligt härordningsförslag, med inneboende förmåga af den vidare utveckling

efterkommande känna sig ega ej blott offervillighet utan äfven

krafter att gifva detsamma.

Nedanstående förslag utgår från följande förutsättningar:

l:o. Att årskontingenten delas i 2:ne klasser, mera öfvade och

mindre öfvade.

2:o. Att, såsom Utskottet föreslagit, öfningstiden för den förra

klassen bestämmes till 10 månader första året och 30 dagars repetitionsöfningar

under hvartdera af efterföljande tvenne år; sålunda en sammanlagd

öfning af ett år. För den senare klassen 90 dagar fördelade på 3

år, hvaraf 42 dagar det första och 24 dagar hvartdera af de 2:ne derpå

följande; men för 1’ytteriet samtliga dessa 90 dagar under första året.

3:o. Att utlottning till den längre öfningen i fredstid så vidt möjligt

undvikes (under krig upphör lottningen, eftersom alla då enligt

redan bestående lag äro skyldige deltaga i fäderneslandets försvar).

4:o. Att fördenskull, först sedan icke tillräckligt antal frivillige

anmäla sig till den längre öfningens undergående och ökad ersättning

till desse, på derom af Kongl. Mapt gjord nådig framställning till Riksdagen,

icke af denna blifver beviljad, det bristande antalet må uttagas

distriktsvis, bland de värnpligtige af liniens första årsklass, genom lottning.

5:o. Att de som frivilligt anmäla siS tiu undergående af den

längre öfningen erhålla ett premium, nu förslagsvis beräknadt till 200

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

kronor årligen, och de som, vid brist på frivillige, måste utlottas, halfva

detta belopp såsom godtgörelse.

6:o. Att, till utjemnande af olika förhållanden i skilda orter,

utöfver sagda premium en handpenning för en gång lemnas till frivillig,

så att lottning i någon ort icke behöfver anställas tidigare än i öfriga.

Utlottad erhåller icke handpenning.

7:o. Att värnpligtig yngling, i valet mellan att första året tjenstgöra

1 månad och 12 dagar, hvarigenom detta år för mången i alla fall

i viss mån förspilla, eller att tjenstgöra 10 månader sagda första år, —

sannolikt skall föredraga det senare, då han för denna 8X|* månaders

längre tjenstgöring såsom frivillig, jemte utsigt till vidare militärisk

befordran, erhåller 200 kronors lön utöfver hvad för alla är stadgadt,

nemligen fri bostad, föda, kläder och undervisning. Endast ett jemförelsevis

fåtal beväringsynglingar skall i dessa vilkor se ett nedgående från

ett bättre till ett sämre; för mängden torde förhållandet blifva om
-

vändt.

8:o. Att efter det nya härordningsförslagets antagande och i mån

af den indelta arméens afgång; i första klassen (mer öfvade) inträder under

de första tio åren högst en fjerdedel af den vapenföra årskontingenten (cirka

5,000 man); öfrige i andra klassen (mindre öfvade). Efter nämnde tid

ingår en tredjedel af sagde årskontingent (cirka 6,700 man) i första klassen.

På detta sätt, och med förutnämnda vilkor, skola de ökade öfningarne

lugnt och efterhand invänjas i folkets föreställning utan att i denna

göres något plötsligt och hårdhändt ingrepp. I samma mån dessa öfningar

antaga form af folkhögskolor, komma de sannolikt att omfattas, med

belåtenhet just af dem, som nu på förhand för dessa blifvande öfningar,

hysa största farhågan.

9:o. Att den nya hären, sammansatt efter dessa grunder och med

alldeles samma afgång komiterade i sitt, Kongl. Maj:ts förslag vidfogade,

betänkande pag. 26—27 beräknat, skall komma att utgöras af:

ettåriga mera öfvade (i hvilka inbegripas 9,000 eliter och kader
soldater

anskaffade på frivillighetsgrund) 11 klasser .......................

i depot ej fullt öfvade ettåriga 1 klass ..............................................

spel .................................................................................................................

af 7,811 underofficerare och korpraler (deraf hälften antages

bestå af värnpligtige förut inberäknade i de 11 klassernas

mer öfvade) blott..................................................................................

10 procent af underårige (att frivilligt ingå bland eliter och kadersoldater)

............................................................................................ 1,950

fast anställde officerare........................................................... 2,608

Summa mer öfvade 55,820

öfvade

40,986

5,000

1,371

3,905

s. 57 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

57

öfvade 90 dagar 9 klasser.........

dito ej fullt 90 dagar 3 klasser .

Transport 55,820

........................ 93,762

........................... 39,763

Summa mindre öfvade 133,525

Summa Summarum 189,345

10:o. Att denna här, hvars vapenskicklighet efter 10 år ökas, då

i stället för x[4 = s|12 ingår bland mera öfvade 1|3 — 4|12 af årskontingenten,

torde vara allt hvad vi med våra närvarande tillgångar förmå

att i krig mobilisera.

1 l:o. Att kostnaden för denna styrka på fredsfot, enligt samma

beräkningsgrunder Kongl. Maj:t i sitt förslag antagit och med samma befälsstyrka,

uppgår till omkring 26,000,000 kronor årligen, hvilket belopp efter

10 år, då ytterligare 1|12 af årskontingenten mer öfvas, måste ökas med

härför erforderlig utgift. Denna kostnadsberäkning är uppgjord dels

under förutsättning att, på grund af den minskade årskontingenten, ett

mindre antal befäl och underbefäl behöfver hållas i oafbruten tjenstgöring,

och dels att, sedan afgången blifvit iakttagen, cirka 14,500 man

(Kong]. Maj:t har nemligen beräknat 19,500 man såsom årskontingent,

hvarifrån de efter vårt förslag till mera öfning antagne 5,000 man afräknats)

öfvas endas 90 dagar i stället för i medeltal ett år. Härigenom

kommer kostnaden för förslagets genomförande att nedsättas till ofvannämnda

belopp, och behofvet dessutom af dyrbara nya kasernbyggnader

att väsentligen minskas. Då efter 10 års förlopp den ökade öfningen

inträder, höjes kostnaden med i rundt tal en million.

12:o. Att den nya härordningen, efter dess beslutande, i enlighet

med 1873 års underdåniga skrifvelse först träder i verkställighet sedan

stadganden om rustnings- och roteringsbesvärens samt grundskatternas

afskaffande likaledes blifvit af Konung och Riksdag antagna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt få vi vördsamt hemställa:
-

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, att,

Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om ny härordning

under förnyad ompröfning samt för en kommande

Riksdag i berörda hänseende framlägga ett förslag bygdt

på följande grunder:

a) att öfningstiden för de värnpligtige varder olika.

b) att öfningstiden för de längre öfvade bestämmes

till ett år, deri inberäknadt två års repetitionsöfningar.

c) att öfningstiden för dem, som böra undergå den

lWi. till Biksd. Prof. 1875. 8 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Särskilda Utskottets Utlutande N:o 2.

kortare öfningen, bestämmes till 90 dagar, fördelade

på 3 år, med 42 dagar under det första året och 24

dagar under hvartdera af de två näst derpå följande,

med undantag för rytteriet, vid hvilket vapen hela

denna öfningstid bör förläggas till första året.

cl) att, till den längre öfningens undergående, i mån

af den indelta arméens afgång och under de första 10

åren efter det nya härordningsförslagets bringande till

verkställighet, högst en fjerdedel af hela antalet värnpligtige

inom liniens första årsklass skall kunna uttagas.

Efter sagde tid uttages en tredjedel af ofvannämnde

årsklass till den längre öfningen.

e) att till den längre öfningens undergående i främsta

rummet antagas de värnpligtige inom liniens första

årsklass, som frivilligt dertill anmäla sig.

f) att anskaffningen af frivillige i regeln skall ske

genom utskrifningsnämnden, dock med rätt för befälet

att äfven få antaga frivillige. Frivillig må antagas från

och med fyllda 18 år intill utgången af det år då han

fyller 23.

g) att först sedan icke tillräckligt antal frivillige

anmäla sig till den längre öfningens undergående, och

ökad ersättning till desse, på derom af Kongl. Maj:t

gjord nådig framställning till Riksdagen, icke af denna

blifver beviljad, det bristande antalet må uttagas bland

de värnpligtige af liniens första årsklass genom lottning.

h) att uppgift öfver dem som anmält sig såsom frivillige

skall meddelas utskrifningsrevisionen, hvilken

verkställer lottning distriktsvis för uttagande af det

derstädes, i förhållande till hela årsklassen, felande

antalet.

i) att de till den längre öfningen antagne frivillige

erhålla ersättning.

k) att de till den längre öfningen utlottade värnpligtige

erhålla ersättning hälften så stor som den,

hvilken kommer de i näst föregående punkt omnämnda

frivillige till del.

l) att, till utjeinnande af olika förhållanden i skilda

orter, utöfver sagda premium, en handpenning för en

gång lemnas till frivillig, så att lottning i någon ort

s. 59 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2,

59

icke behöfver anställas tidigare än i öfriga. Utlottad

erhåller icke handpenning.

in) att, i stället för de i Kongl. Maj:ts förslag till lag

om härordningen upptagne eliter, 9,000 eliter och kadersoldater

antagas bland de värnpligtige.

ii) att de i föregående punkt omförmälda eliter och

kadersoldater, enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande, få antagas

mot derför erforderligt ersättningsbelopp, hvilket

må minst uppgå till det, som för de till längre öfning

antagne frivillige värnpligtige, kan komma att bestämmas

med iakttagande dervid att äfven underårige mellan

18 och 21 år må, i nu nämnda egenskap, kunna

anställas, dock icke till större antal än 10 procent af

första linieklassen.

o) att, för anskaffning af det i punkten in omnämnda

antal kadersoldater och eliter, Riksdagen ställer till

Kongl. Maj:ts förfogande ett erforderligt anslagsbelopp.

p) att den nya härordningen, efter dess beslutande,

i enlighet med 1873 års underdåniga skrifvelse först

träder i verkställighet sedan stadganden om rustningsoch

roteringsbesvärens samt grundskatternas afskaffande

likaledes blifvit af Konung och Riksdag antagna.»

af Herrar Johannes Andersson, S. F. Norén och Gunnar Eriksson:

»Som vi hvarken kunnat gilla det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget till

härordningens ombildning, ej heller förena oss med det af Utskottets

pluralitet antagna, få vi deremot på följande grunder anmäla reservation.

Grundtanken i det Kongl. förslaget är, att de egentlige yrkesmännen

blott skola utgöra en befälsstam af omkring 17,000 man, men

att åt samtlige krigsduglige värnpligtige skall gifvas så lång öfning, som

erfordras för deras soldatbildning, eller för de olika vapnen tillsammanlagdt

13, 14 och 19 månader. Äfven om man skulle kunna tänka sig,

att landet i en framtid förmår bära de med detta förslags antagande förknippade

årliga kostnaderna, eller 29 millioner, så tro vi dock att det

icke utan största skada för landets ekonomiska utveckling är möjligt att

under besagde utbildningstid rycka den värnpligtiga ungdomen från

näringarne, särdeles från jordbruksnäringen,-som sysselsätter det ojemförligt

största antalet och åtminstone under en viss del af året till dess vederbörliga

skötsel fordrar så många armar som möjligt. Dessutom synes

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

oss det Kong!, förslaget behäftadt med den olägenheten att olika fördela

den personliga värnpligtens börda, då det icke är troligt, att på

långt när det erforderliga antalet värnpligtige frivilligt och emot de ringa

erbjudna fördelare anmäla sig till undergående af den längre utbildningstiden

för specialvapnen och eliterne, hvadan detta antal måste utlottas,

hvilket obehag enligt gjorda beräkningar kan träffa ända till en tredjedel

af de värnpligtige i första linie-klassen.

Äfven Utskottets majoritet har delat vår åsigt angående skadligheten

för landets ekonomiska utveckling af samtlige värnpligtiges långa

utbildningstid samt derföre nedsatt densamma till enligt regeln 3 månader

eller 90 dagar. Och i detta hänseende instämma vi med majoriteten.

För att motväga denna nedsättning och oaktadt densamma gifva

härordningen den vederbörliga stadgan och fastheten, har majoriteten likväl

föreslagit bildandet af en stam, icke allenast af befäl, utan äfven af

trupp, särdeles för specialvapnen, till en sammanlagdt nära på dubbelt så

stor styrka, som det Kongl. förslagets befälsstam. I denna stam ingår

till en början största delen af det Kongl. förslagets befälsstam, eller

officerare, underofficerare, korpraler, spel och civile beställningsmän till

ett sammanräknadt antal af omkring 13,000 man.

Äfven härutinnan instämma vi med majoriteten. Men dessutom

föreslår densamma de så kallade eliternas ökande från 4,564 man till

9,000, samt ytterligare uttagandet årligen till ett års öfning bland de

värnpligtiges första linie-klass af en manskapsstyrka af en tredjedel eller

6,700 man under de första tio åren efter förslagets tillämpande, af två

femtedelar eller 8,000 man under de derpå följande tio åren, samt slutligen

af hälften eller 10,000 man, allt i mån af indelta manskapsstyrkans

afgång.

På samma gång, som vi erkänna behofvet af eu ökad stamstyrka

såsom ersättning för den minskade öfningstiden för de värnpligtige i allmänhet,

kunna vi likväl icke gilla den af majoriteten föreslagna sammansättningen

af densamma, enär sådant enligt vår åsigt ovilkorligen skall

leda till lottning och en olika fördelning af värnpligtens börda.

Majoriteten synes visserligen förvänta, att det nyss nämnda behöfliga

antalet af värnpligtige på grund af erbjudna fördelar i främsta rummet

skall kunna fyllas medelst frivillige och underårige. Och först derefter

skulle i sista handen lottning komma i fråga. Oss synes likväl denna

förutsättning icke hållbar. Redan fyllandet af den ofvan antagna befälsstammen

af 13,000 personer tager i anspråk en stor del af de personer,

som vilja egna sig åt militärståndet såsom yrke. Läggas härtill de 9,000

eliterne, torde sedermera ej många återstå, hvilka frivilligt vilja under
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

61

kasta sig ett års öfning. Större delen af de felande måste då enligt all

sannolikhet uttagas medelst utlottning, först af en tredjedel, sedan af två

femtedelar och slutligen af hälften, eller ett vida större antal och med

vida ojemnare fördelning af den personliga bördan, än som skulle komma

i fråga genom antagandet af det kungliga förslaget.

Hvad lottning beträffar torde vi icke misstaga oss, då vi påstå att

densamma med ovilja och afsky betraktas af svenska folkets flertal. I

färskt minne torde ännu vara det lifiiga missnöje, som i hela landet uppväcktes,

då lottningen, i vida mindre grad än nu förutsattes, vid 1865

och 1866 års riksdag ifrågasattes. 1 följd häraf våga vi uttala den åsigten,

att hvarje härordningsförslag, som under någon form medför lottning,

med stor missbelåtenhet af befolkningens flertal skall emottagas. Detta

sätt att uttaga en del af stamtruppen innebär dessutom icke allenast en

ojemn och orättvis fördelning af den i alla fall så tunga personliga krigsbördan,

hvilken blott genom att på alla trycka lika kan blifva dräglig,

utan den medförer äfven den militära olägenheten, att ej åt stammen

skänka de bästa soldatämnen, emedan slumpen och ej den militära fallenheten

fäller det bestämmande utslaget.

Då vi sålunda ej kunna förena oss med Utskottets majoritet i fråga

om stammens sammansättning och den olika öfningstiden för värnpligtige,

anse vi oss dock skyldige att i stället föreslå något annat. Ehuru väl

inseende, att vi långt ifrån ega de härför behöfliga militära insigterna,

skulle tystnad i en så vigtig fråga, som denna, måhända anses klandervärd.

Vi tillåta oss derföre här anföra det sätt, på hvilket vi tänkt oss

att stammen, med lottningens undvikande, skulle kunna sammansättas.

Styrkan antaga vi, i öfverensstämmelse med 1873 års Riksdags skrifvelse,

som förutsatte befälskadern »föga mindre än den indelta arméns

effektiva styrka», till omkring 24,000 man, förutom officerare och civile

beställningsmän, hvilkas antal måste rättas efter behofvet, eller manskapsstyrkan.

Bland dessa 24,000 man skulle 15,000 tillhöra infanteriet och

0,000 special vapnen, och af samma 24,000 man skulle 7,547 i öfverensstämmelse

med det Kongl. förslaget utgöras af underofficerare och korpraler

samt 1,367 af spel (då landtvärnsbefälet och landtvärnsspelet afräknas).

Återstår följaktligen ett antal af omkring 15,000 man att fylla.

Denna styrka hafva vi tänkt oss skola kunna anskaffas på frivillighetens

väg medelst god årslön, icke allenast under utbildningstiden, utan äfven

under de öfriga år, de blifva skyldige att tillhöra stammen. Vi hafva derföre

antagit en tjenstetid af till exempel minst sex år, under hvilka utbildningen

de första och andra åren skulle ske med högst 18 månader,

hvarförutan under hvardera af de följande åren en repetitionskurs af 24

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

dagar skulle ega rum. Men oaktadt dessa korta repetitiousöfningar under

de fyra sista åren, skulle de frivillige dock åtnjuta eu årslön förslagsvis

beräknad till 200 kronor, förutom eu lega hvilken, lämpad efter

tillgången å manskap i olika orter, skulle uppgå till omkring 50 kronor.

Det, antal frivillige, som årligen skulle behöfva antagas, hafva vi

beräknat till omkring 2,500 man. Men om denna kontingent höjdes till

4,000, hvilket antal vi anse vara det högsta som på frivillighetens väg

årligen kan påräknas, så blefve densamma mer än tillräcklig att fylla den

bestämda styrkan af 15,000 man, äfven om afdrag göres för afgången,

och man antager att den första klassen ännu består af rekryter.

Då sammanlagda antalet personer, som tillhöra befälsstammen, enligt

vårt förslag blott utgöres af omkring 9,000 yrkesmän, under det

Utskottets majoritet med eliterna antager 18,000 sådana, synes oss det

påräknade antalet frivillige så mycket säkrare kunna förväntas, som nämnde

majoritet både för frivillige och utlottade blott bjuda på ett års lön, för

de senare till och med blott hälften så stor som för de förre, då vi deremot

erbjuda 6 års lön samt dessutom efter utbildningstiden mellan repetitionskurserna

tjenstefrihet, liksom nu i de flesta fall för den indelte

soldaten.

Skulle det emellertid visa sig, att årligen ej den påräknade kontingenten

frivilligt erbjöde sig, så finnas ytterligare tvänne utvägar till

dess fyllande, den ena att öka tjenstetidens längd till exempel till 10 år,

hvarigenom ett mindre antal årligen erfordrades, eller också att höja löneförmånerna,

till dess behofvet fylldes. Och först om dessa båda utvägar

skulle befinnas otillräckliga, livilket dock ej i den närmaste framtiden

torde vara att befara, behöfde man tillgripa en längre utbildningstid för

massan af värnpligtige.

Såsom en fördel i vårt förslag, jemförelsevis med utskottsmajoriteten,

taga vi oss slutligen friheten framhålla det väsendtligt minskade

behofvet af kaserner. Då majoriteten i ständig tjenstgöring under hela

året påräknar icke allenast befälsstammen och eliterna, utan äfven den

uttagna delen af de värnpligtige, eller tillsammans lika stor styrka som

i det Kongl. förslaget, det vill säga omkring 30,000 personer — förutsätta

vi i ständig tjenstgöring blott befälsstammen jemte den årliga kontingenten

af frivillige, eller blott något öfver halfva styrkan. Repetitionsöfningarne

antaga vi komma att försiggå i barackläger på de nuvarande

öfningsplatserna.

Som det torde vara af största vigt, att värnpligtens förlängning icke

genom en allt för tvär och hastig tillämpning uppväcker motvilja hos befolkningen,

och då denna förlängning ej heller i hela sin utsträckning

s. 63 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utslcottels Utlåtande N:o 2.

63

synes behöflig så länge ännu större delen af indelta stammen qvarstår,

hafva vi föreställt oss, att beväringsöfningarne omedelbart efter förslagets

antagande blott skulle förlängas med 36 dygn, då man, jemte nuvarande

30 dygn, kunde erhålla en rekrytskola af 42 dygn och en repetitionskurs

af 24 dygn. Först tio år senare skulle den andra repetitionskursen å

24 dygn tillkomma.

Utan att i öfrigt vilja inlåta oss i sådana detaljer af organisationen,

hvilka endast af fackmän kunna bedömas, vilja vi blott såsom en

belysning af våra åsigter omnämna, det vi föreställt oss, att de värnpligtiges

tvänne första liniekiasser skola betraktas såsom rekryter, hvilka

jemte första årsklassen af aflönade frivillige vid mobilisering samlas i depoterna

för utbildningen till ersättningstrupper; — och att af de värnpligtiges

följande årsklasser blott så många beräknas ingå i den aktiva

hären eller linien, som anses behöfliga att jemte stammen uppbringa densamma

till den styrka, som vanligen anses nödvändig för rikets försvar,

då äfven den norska kontingenten tages med i beräkningen; — samt att

i följd deraf den i det Kongl. förslaget antagna skilnaden mellan linie

och landtvärn bortfaller, hvaremot åt landtstormens eller ortförsvarets

första uppbud gifves så fast organisation som möjligt, hvilket äfven i

väsendtlig mån underlättas genom inträdandet i densamma af de frivillige,

som uttjent sin tid i linien.

Hvad slutligen beträffar kostnaderna för det här ofvan antydda förslaget

till härordning, synas desamma betydligt komma att understiga

det kungliga förslagets. Äfven om man antager, att de för båda förslagen

gemensamma utgifterna skulle uppgå till omkring 20 millioner, böra

kostnaderna för de frivilliges och värnpligtiges utbildning blott kunna

utgöra omkring 6 millioner enligt följande kalkyl:

Lön för 15,086 frivilligedi 200 kronor 3,017,200: —

Städsel » 2,513 » å 50 » ..... 125,650: —

Summa lön och städsel

Öfning för 3,772 frivillige under 365 dagar

å 1 krona ............................................ 1,376,780: —

Öfning för 11,314 frivillige under 24 dagar

k 1,10 krona.................................................. 298,689: 60

Öfning för 15,121 värnpligtige under 42 dagar

å l,io krona ....................................... 698,590: 20

Öfning för 13,306 värnpligtige (2:dra klass)

under 24 dagar k 1,10 krona.................. 351,278: 40

Öfning för 12,973 värnpligtige (3:e klass) under

24 dagar ä l,io krona ................... 342,487: 20

Summa Summarum

3,142,850: —

3,067,825: 40.

6,210,775: 40.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.

Då emellertid blott hälften så stor personal hålles i ständig tjenstgöring,

som den i Kong]. Maj:ts och Utskottets förslag antagna; då ej heller

så många hästar behöfva hållas på stall; och då slutligen kasernkostnaden

m. m. betydligt kommer att minskas, synes troligt att äfven de ofvan

beräknade gemensamma kostnaderna väsendtligen skola kunna minskas,

hvadan totalkostnaden betydligt kommer att understiga det Kongl.

förslagets. Svårigheten att i detta hänseende utan en i alla detaljer genomförd

plan anställa säkra beräkningar, inses dock lätteligen.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, samt under förutsättning

att indelningsverket och grundskatterna afskrifvas, tillåta vi oss

föreslå, att vid utarbetande af det i Utskottets utlåtande (punkten 2) omnämnda

förslag till härordning nedanstående grunder må följas:

att stammen erhåller en styrka af 24,000 man, deraf 15,000 för

infanteriet jemte trängen och 9,000 för specialvapnen;

att den del af stammen, som ej utgöres af yrkesmän, till hvilka

senare räknas underofficerare, korpraler och spel, anskaffas på frivillighetens

väg genom lega, mot städsel af circa 50 kronor och årslön af omkring

200 kronor, bland värnpligtige från och med 18 till och med 26

år, samt med en tjenstetid af minst 6 år och med högst 18 månaders öfningstid

under de två första åren och 24 dagars repetitionsöfningar under

hvartdera af de återstående 4 åren;

att de öfrige värnpligtige, som icke frivilligt ingått i stammen, öfvas

lika länge, i "enlighet med Utskottets förslag för mindre öfvade, eller

90 dagar fördelade på högst 3 år, dock så, att öfningstiden omedelbart

efter förslagets antagande förlänges med blott 36 dagar utöfver de nuvarande

30, samt först efter tio års förlopp med ytterligare 24 dagar.

vid 21 och 22 ''punkterna:

af Friherre Stjernblad.

vid 12, 15, 16 mom. 2, 21 och 22 punkterna:

af Herrar Abelin, Rosensvärd, Wijkander, Carlson och Ekman.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet 1875.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.