Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion, om förklaring af hvad vid markegångstaxornas tillämpning rätteligen må med ordet ”afradsgild” förstås samt med förslag till åtskilliga iakttagelser i afseende å markegångssättningen.

1875-03-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1875:26, Utlåtande, i anledning af väckt motion, om förklaring af hvad vid markegångstaxornas tillämpning rätteligen må med ordet ”afradsgild” förstås samt med förslag till åtskilliga iakttagelser i afseende å markegångssättningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 26.

1

iV:« 20.

Ank. till Riksd, Kansli den 5 Mars 1875, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion, om förklaring af hvad vid

markegångstaxornas tillämpning rätteligen må med ordet

”afradsgild” förstås samt med förslag till åtskilliga iakttagelser

i afseende å markegångssättningen.

(I. A.)

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 98) har Herr Ola

Andersson, under anmärkande deraf att då under olika år skörden till sin

beskaffenhet olika utfaller, sådant borde vid markegångssättningen komma i

betraktande, föreslagit,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om utfärdande af en författning,

deri skulle bestämmas:

dels att ordet afradsgild må så förstås, att dermed afsågos den inom

hvart markegångsdistrikt för årets skörd gällande medelvigt å de i markegångstaxan

upptagna olika sädesslag,

dels att vid de priskuranter som af magistraterna och socknarnes ombud

under Oktober månad upprättas, vigten å sädesslagen först måtte bestämmas

och derefter priset, hvarefter i Landskontoret skulle upprättas sammandrag,

utvisande så väl medelvigten som medelpriset,

dels att deputerade vid bestämmande af markegångstaxorna, först skola

afgöra den vigt, som för året bör anses utgöra den verkliga medelvigten och

derefter bestämma priset,

Bill. till Riksd. Prat. 1875. 4 Sami. 1 Afä. 18 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.

samt dels att de pris, som af städernas magistrater och de i Kongl.

kungörelsen den 11 Maj 1855 föreskrifna nämnder skola uppgifvas vant

gångbara under det ena årets tre sista och det andra årets tre första månader,

skola åsättas efter den vid markegångssättningen för grödan redan bestämda

eller fastställda vigt å de olika sädesslagen.

Ett förslag i samma syftning var under Riksdagen 1834—35 föremål

för Riksdagens pröfning, då Kongl. Maj:t i proposition N:o 48 föreslagit bland

annat, att vid de årliga markegångssättningarna måtte, till rättelse för räntegifvare

och räntetagare, bestämmas minimivigten å hvarje spanmålssort, samt

tillika i markegångs-taxan utmärkas sädens öfriga beskaffenhet efter de allmänna

bedömanden, som legat till grund vid prisens bestämmande.

Öfver detta förslag utlät sig dåvarande Stats-Utskott, att ehuru ett

sådant bestämmande skulle vara en tillförlitlig och godtyckligheten undanrödjande

grund för bedömandet af levererad spanmåls afradsgilda beskaffenhet, så

mötte likväl, a andra sidan, åtskilliga stora olägenheter vid dess tillämpande, enär

dels olika årsväxt ofta medför, äfven för hvarandra närmast angränsande

hemman, betydlig olikhet uti vigten af den spanmål samma skörd lemnar

de särskilda räntegifvarne, hvarigenom bestämmandet af en viss minimivigt

skulle medföra betydlig olikhet uti desse räntegifvares åligganden i förhållande

till medlen att deras åligganden fullgöra, dels bestämmandet af olika

minimivigt för olika distrikt skulle medföra eu dittills ej erfaren ojemnhet i

sadana de skattdragandes åligganden, som af ålder vore bestämda i tunntal

af lika slags spanmål, och hvilka äfven dittills ansetts böra för hvar och

en vara lika, i förhållande till hvarje hemmans skattläggning, dels ock den

skattdragande allmogen, som vid leverering af spanmålsräntor blott behöft

fasta afseende på, att säden vore strid och ren samt målet fullt, omständigheter,

hvilka det läge inom gränsen för hvars och ens enklaste förmåga att

på sin loge tillförlitligt utröna, skulle nödsakas att, med tidspillan och kostnad,

ofta måhända pa aflägset ställe, söka utväg att genom uppvägning af

den till leverering ämnade spanmål få utrönt, huruvida den vore afradsgild

eller icke. På dessa grunder ansåg sig Utskottet böra afstyrka förslaget, och

biet denna Utskottets hemställan väl af Ridderskapet och Adeln afslagen,

men af de öfriga Stånden bifallen, hvarefter frågan förföll.

De skäl, som, på sätt nu är omförmäldt, mot antagande af en viss minsta

vigt för afradsgild spannmål år 1834 androgos, hafva synts Utskottet tillämplig

äfven i fråga om att, som motionären nu föreslagit, bestämma en viss

medel vigt å säd, derest den skall för afradsgild anses. En slik bestämmelse,

hvars införande dessutom, vid det förhållande att utgörande af räntor i

spanmål hädanefter torde komma att höra till undantagen, men lösen

medelst penningar deremot blifva regel, ej synes vara af något synnerligt

behof pakalladt, skulle till och med efter Utskottets åsigt för en del rånte
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.

3

gifvare med hemman af svagare jordmån snarare medföra svårigheter än

nytta, då den måhända satte dem ur stånd att med hemmanens egen afkastning

fullgöra sin betalningsskyldighet, hvadan Utskottet funnit sig böra hemställa,

att Herr Ola Anderssons motion ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 Mars 1875.

På Stats-Utskottets vägnar:

ARVID FR:SON POSSE.

Reservation:

af Herr Ola Boston Olsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.