Utlåtande, i anledning af väckt förslag om aflåtande till Kongl. Maj:t af skrifvelse angående ändring i Kongl. kungörelserna den 17 Juli 1847 och den 7 Augusti 1863 rörande sättet för utarrendering af vissa kronans fastigheter. ‘ 1
1875-03-19 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1875:34, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om aflåtande till Kongl. Maj:t af skrifvelse angående ändring i Kongl. kungörelserna den 17 Juli 1847 och den 7 Augusti 1863 rörande sättet för utarrendering af vissa kronans fastigheter. ‘ 1
Dokumentets text
Stats- Utskottets Utlåtande N:o.. 34.
1
, t-, t r/I ; I. . i I »rjriylldli ,1..-.
.il-,, I !!'' ■'' ;l
j‘. i . M,}, c *?! in - • 11/ lif.ii ‘jfin t- >v 11 f f rf* *
i ii t i j oj in Jo /i-i- c-. > * J -,J ? * -
infinit k,uir. no#-n ,*''! *>.*.*>J - -
.i i j\,0 34,
Ank. till Riksct. Kansli den 19 Mars 1875, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt förslag om aflåtande till Kongl.
Maj:t af skrifvelse angående ändring i Kongl. kungörelserna
den 17 Juli 1847 och den 7 Augusti 1863
rörande sättet för utarrendering af vissa kronans
fastigheter.
‘ 1 (I. A.)
Sedan Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 Maj 1845 anhållit,
att då erfarenheten skulle visat, det, i följd af medgifven obegränsad
täflan vid utarrendering af kungsgårdar och andra kronolägenheter, anbuden
uppdrifvits till ett i förhållande till egendomens värde alltför högt belopp,
hvilket förhållande åter föranledt antingen arrendator!^ • oförmåga att fullgöra
åtagna förbindelser eller ock egendomens vanskötsel, derigenom den
kommit att sedermera i försämradt skick till staten åter aflemna», Kongl.
Maj:t måtte meddela föreskrifter, hvarigenom berörda olägenheter skulle undanrödjas,
blef i anledning häraf genom Kongl. kungörelsen den 17 Juli
1847 stadgadt, bland annat, att . vid fråga om utarrendering af sådana egendomar
Kongl. Maj:ts .Befallningshafvande skulle, efter vederbörande kronobetjentes
hörande, utsätta ett minimum hvarunder och ett maximum hvaröfver
det årliga arrendet ej Unge gå, Indika belopp skulle af Kongl. Kammarkollegium
pröfvas och fastställas;
att derest lägenhetens förre innehafvare densamma, efter Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes bedömande, va! brukat, arrendet skulle till honom eller,
Bill. till Riksd, Prof, 1875. 4 Sami. 1 Afl. 20 Höft. 1
2
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 34.
derest han aflidit, till hans hustru och barn hembjudas mot nämnda maximum
och öfriga vilkor, enligt författningarne, samt
att, derest ej inom viss åt Kammar-kollegium bestämd tid berörda
optionsrätt begagnades, lägenheten skulle å auktion utbjudas, dervid, om
flera anbud till maximibeloppet afgåfvos, den skulle erhålla arrendet, som
bjöde högsta städja, att vid tillträdandet erläggas, men om något anbud till
minimum ej skedde, lägenheten skulle genom ny auktion utan förbehåll af
sådant minimum utbjudas.
Då emellertid de sålunda gifna föreskrifter i afseende å sättet för bestämmande
. af arrendebeloppens maximum och minimum ej visade sig tillfredsställande,
begärde Riksdagen i skrifvelse den 5 Oktober 1860 framläggande
af Kongl. förslag till till förändrad lagstiftning i ämnet. Detta förslag
inkom till Riksdagen 1862—1863, blef af Riksdagen för dess del i nu
ifrågavarande delar antaget och föranledde Kongl. kungörelsen den 7 Augusti
1863, hvarigenom föreskrefs:
att maximi- och minimibeloppen för arrendet skulle utsättas med hänseende
dels till lägenhetens beskaffenhet, utrönt genom tillgängliga kartor
och egobeskrifningar in. in., dels till beloppet af de för andra egendomar i
orten utgående arrenden, indika med arrendatorns utkomst och egendomens
behöriga skötsel anses förenliga; och att förslag till sådant maximum och
minimum skulle vid sammanträde på stället uppgöras af kronofogden i orten
med biträde af landtmätare samt, efter egendomens större eller mindre betydenhet,
eu eller två i landtbruk kunnige och för oveld kände ojäfvigt
män, dem Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle utse, hvarefter det vid
förrättningen af kronofogden förda protokoll skulle genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes försorg, af dess utlåtande beledsagadt, insändas till
Kammar-kollegium, som skulle hafva att fastställa arrendets maximi- och
minimibelopp.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet hänvisad motion
(K:o 157) har Herr Diss Olof Larsson föreslagit, att Riksdagen ville
för sin ael besluta och hos Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring i ofvannämnda
Kongl. kungörelser, att all optionsrätt till sådana kronans egendomar,
som i samma kungörelser omförmälas, må, så snart sådant lagligen
kan ske, upphöra, och att all utarrendering af sådana egendomar skall ske
a öppen auktion till den mestbjudande, äfvensom att ett minimum, hvarunder
arrendesumman icke får gå, må med ledning af egendomens taxeringsvärde
på lämpligt sätt bestämmas.
Till stöd för dessa förslag har motionären andragit:
att staten till följd af berörda stadganden ej komtne i åtnjutande af
all den inkomst, som kunde och borde af dessa egendomar erhållas, ett för
-
3
Ståts-Utskottet* Utlåtande K:» 34.
hållande, som vore bevisadt deraf, att ej sällan för öfverlåtelse till annan
arrendator af arrenderätten erläggas betydliga beloppp;
att nu gällande bestämmelser om städja till obegränsadt belopp motverka
det med föreskriften om ett visst maximibelopp åsyftade ändamål;
att optionsrätten, vid jemförelse mellan egendomar, som utarrenderats
med och dem som utarrenderats utan sådan rätt, synes vara helt och hållet
öfverflödig samt kunna ersättas genom syner och besigtningar, om dessa med
behörig uppmärksamhet förrättas; o
att ett borttagande af optionsrätten skulle stå i öfverensstämmelse
med sistlidne Riksdags beslut rörande sättet för utarrendering af indragna
landtstatsboställen;
att, då erfarenheten gi t vit. vid handen, det städjan till och med kunnät
uppgå till samma belopp, som arrendet för hela legotiden, sådant ^torde
utmärka, det maximibeloppen ej med tillbörlig noggrannhet kunnat, på sått
nu sker, fastställas;
att af förslagens antagande förenkling i göromalen för de embetsverk
och myndigheter, som med dessa frågor hafva att taga befattning, skulle blifva
en följd, samt, hvad sättet för bestämmande af minimibeloppet anginge, detta
blefve enklare än nu är förhållandet, om motionärens förslag antoges.
Om ock särskilda förhållanden år 1845 gjort de då begärda och sedermera
utfärdade föreskrifter i ämnet nödvändiga, hafva dessa förhållanden
dock på senare tider helt och hållet omgestaltat sig. Dels förefinnes numera,
vid den utveckling landtbruket och dess binäringar vunnit, stolle möjlighet
för eu hvar, som egnat sig åt dessa näringar, att med någorlunda
visshet beräkna en egendoms afkastning samt med ledning deiaf bestämma
sitt anbud, dels har äfven den åsigt om nyttan af ett slags statens förmynderskap
för den enskilde, hvarpå 1847 års föreskrifter synas vara till en
stor del byggda, fått vika för andra och friare meningar vid bedömande af
frågan, huruvidt staten kan eller bör i den enskildes hushållning ingripa.
Lägger man härtill, att, sedan Riksdagen nu för sin del antagit Kong!.
Mapts förslag angående reglering af armébefälets löner, ett betydligt antal
egendomar, de der hittills varit till boställen upplåtna, blifva till statsverket
indragna och komma att för dess räkning utarrenderas, så torde ej bestridas,
det tiden för införande af en friare lagstiftning i detta hänseende nu
kan anses vara inne. .
Hvad då först den så kallade optionsrätten betraffar, aro utan tvifvel
med densamma, såsom den hos oss tillämpas, stora olägenheter förenade.
En slik rätt för afträdare att öfvertaga en egendom till lägre arrende, an
en annan möjligen skulle vilja och kunna bjuda, låter sig ej förena med
statens fördel, som bjuder att af egendomen draga högsta möjliga säkra inkomst.
Utskottet har också trött, det ett förslag till borttagande af alla
4
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 3''i.
bestämmelser rörande denna optionsrätt, der sådant lagligen kan ega ruin,
numera ej skall möta motstånd. Visserligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida''
ej, derest förre innehafva ren ville betala det högsta belopp, som å auktion
bjudes, han du borde vid arrendet bibehållas; men i så fall vill det
synas Utskottet, som skulle ett stadgande i berörda riktning'' vara föga behöflig!,
enär den enklaste billighet torde fordra, att eu innehafvare, som väl
häfdat ett hemman, och som vid auktion samtidigt med en annan afgifva
högsta anbud, ej under i öfrigt lika förhållanden blifver från egendomen
trängd. Detta så vidt han vid sjelfva auktionen gör sitt anbud. Eu
åt honom inrymd rätt, att derefter bestämma sig, skulle deremot, efter Utskottets
förmenande, möjligen på öfriga spekulanters bud menligt inverka.
De skäl, som nu blifvit mot bibehållande af optionsrätten anförda,
kunna äfven till en god de! tillämpas vid fråga om afskaffande af föreskrifterna
rörande bestämmande af ett maximipris för hvarje arrende. Då man aD de
myndigheter, som pröfva och fastställa detta maximipris, hvarken kan eller
bör fordra någon särdeles förfarenhet i landtbruk, säger sig sjelf, att det
sålunda bestämda belopp ej med visshet kan antagas uttrycka det verkliga
värdet å ett arrende. Säkraste och tillika enklaste sättet för utrönande af
detta värde synes Utskottet vara genom offentliga hud och öfverbud. Varan
kommer derigenom å ena sidan att gälla allt hvad den kan, utan att
man å andra sidan numera torde med anledning af ofvan omförmälda förändrade
förhållanden behöfva frukta för öfverspekulation. Utskottet tvekar
derföre ej att tillstyrka upphäfvande af alla bestämmelser rörande maximiarrende,
likasom rörande städja (hvilket föråldrade sätt för erläggande af
jord lega dessutom medför den olägenhet, att det ofta i betydlig grad minskar
landboens förmåga att väl sköta den öfvertagna egendomen, och deras
ersättande medelst föreskrift om utarrendering endast och allenast genom offentlig
auktion.
i likhet med motionären har Utskottet ansett bestämmelsen rörande
ett visst belopp, hvarunder en fastighet, åtminstone vid första auktionen, ej
bör• utlemnas vara tjenlig och böra qvarstå. Deremot bär det sätt, hvarpå
minimiarrendet, som skulle motsvara detta belopp, nu bestämmes, synts Utskottet
vara alltför vidlyftigt och tarfva eu förenkla. Motionären bär i sådant
hänseende föreslagit, att beloppet skulle fastställas med ledning af egendomens
taxeringsvärde, och ehuru mot detta förslag kan anmärkas, att vid
beräknande åt sagda värde ofta kunnat komma i betraktande omständigheter,
som deremot ej hora vid bestämmande af ett minimiarrende afses, såsom t. ex.
ä egendomen befintlig skog och dylikt, har dock Utskottet ansett förslaget
kunna utan våda antagas, så vidt man bestämmer ett visst förhållande mellan
arrendet och taxeringsvärdet.
Utskottet vill dock ej bestrida, att i ett eller annat särskilt fall om
opaginerad Kontrollera mot PDF
;Stats-UfsJcbitelrtlättindé 3
ständigheterna kunna påfordra eu annan grund för beräknande af arrendets
värde. Sådana fall torde dock antagligen endast undantagsvis förekomma,
och vill det i afseende å dem synas Utskottet, som skulle man utan olägenhet
kunna till de myndigheter, Indika Kong!. Maj:t täcktes sadant uppdraga,
öfverlemna att för hvarje gång bestämma lämpligaste sättet för fastställelse
af ifrågavarande belopp.
Slutligen "vill Utskottet hafva anmärkt, att genom införande af nu föreslagna
stadganden naturligen ej någon rubbning kan ske i de särskilda rättigheter,
som på grund af för närvarande gällande aftal mellan kronan och
dess arrendatorer, kunna vara desse senare tillförsäkrade.
Med stöd af hvad ofvan är anförd t hemställer Utskottet,
• »Matt1 Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om meddelande af sådana förändrade föreskrifter
rörande sättet för utarrendering af kronans egendomar, att
sa
-
un p i
bfnr
l:o) all optionsrätt till dessa egendomar må, sa snart s
dant lagligen ske kan, upphöra;
2:0) all sådan utarrendering bör försiggå å öppen auktion
till den mestbjudande; och
3:o) det belopp, hvarunder egendom ej må å första auktion
utlemnas, varder antingen med ledning af egen-
■M domens taxeringsvärde eller . på rrnnai lämpligt sätt
■>[> obestämdt, ‘bI. iwvn\t.
mon
Stockholm den 19 Mars 1875.
jimr
TjiijUl UW*
>‘>*1 X OifeOi]
-J
På Siats-Utskottets vägnar:
nnhoytso‘1
ARV 11) I''H:SON [''OSSE.
irii fomrui ; H|
*> j> v’i i t fiuoif ''>io7
''iöirj mn ■((■> ikj
i -">)doiii ricM
Modiob--/?•.;i o-fundlco urUbu Jbwpsiä tofigildiU h: ung k\ (munn
oliwah '' •-.loblåytarfoi• >••■■■ -tte-titel k obi.mv.fi: b''*m ,ttn 3mav ,''in 8l :
t>0|,j .-ioootd 00c,1le noi«nvq no lin >v/irld •nnlaiiid ’ti> xo-v
-•/■[ ouluitr.fiii ■ noll no stil .[giiorl ....... t:.*- nåd louord
f. <''•: k- -• 1 ri r’: 1 ‘ “ / > r.-u: , vp i.ffrf*:opb*j{iH {fri ni frid
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.