Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om aflåtande till Kongl. Maj:t af skrifvelse angående ändring i Kongl. kungörelserna den 17 Juli 1847 och den 7 Augusti 1863 rörande sättet för utarrendering af vissa kronans fastigheter. ‘ 1

1875-03-19 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1875:34, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om aflåtande till Kongl. Maj:t af skrifvelse angående ändring i Kongl. kungörelserna den 17 Juli 1847 och den 7 Augusti 1863 rörande sättet för utarrendering af vissa kronans fastigheter. ‘ 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o.. 34.

1

, t-, t r/I ; I. . i I »rjriylldli ,1..-.

.il-,, I !!'' ■'' ;l

j‘. i . M,}, c *?! in - • 11/ lif.ii ‘jfin t- >v 11 f f rf* *

i ii t i j oj in Jo /i-i- c-. > * J -,J ? * -

infinit k,uir. no#-n ,*''! *>.*.*>J - -

.i i j\,0 34,

Ank. till Riksct. Kansli den 19 Mars 1875, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om aflåtande till Kongl.

Maj:t af skrifvelse angående ändring i Kongl. kungörelserna

den 17 Juli 1847 och den 7 Augusti 1863

rörande sättet för utarrendering af vissa kronans

fastigheter.

‘ 1 (I. A.)

Sedan Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 Maj 1845 anhållit,

att då erfarenheten skulle visat, det, i följd af medgifven obegränsad

täflan vid utarrendering af kungsgårdar och andra kronolägenheter, anbuden

uppdrifvits till ett i förhållande till egendomens värde alltför högt belopp,

hvilket förhållande åter föranledt antingen arrendator!^ • oförmåga att fullgöra

åtagna förbindelser eller ock egendomens vanskötsel, derigenom den

kommit att sedermera i försämradt skick till staten åter aflemna», Kongl.

Maj:t måtte meddela föreskrifter, hvarigenom berörda olägenheter skulle undanrödjas,

blef i anledning häraf genom Kongl. kungörelsen den 17 Juli

1847 stadgadt, bland annat, att . vid fråga om utarrendering af sådana egendomar

Kongl. Maj:ts .Befallningshafvande skulle, efter vederbörande kronobetjentes

hörande, utsätta ett minimum hvarunder och ett maximum hvaröfver

det årliga arrendet ej Unge gå, Indika belopp skulle af Kongl. Kammarkollegium

pröfvas och fastställas;

att derest lägenhetens förre innehafvare densamma, efter Kongl. Maj:ts

Befallningshafvandes bedömande, va! brukat, arrendet skulle till honom eller,

Bill. till Riksd, Prof, 1875. 4 Sami. 1 Afl. 20 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 34.

derest han aflidit, till hans hustru och barn hembjudas mot nämnda maximum

och öfriga vilkor, enligt författningarne, samt

att, derest ej inom viss åt Kammar-kollegium bestämd tid berörda

optionsrätt begagnades, lägenheten skulle å auktion utbjudas, dervid, om

flera anbud till maximibeloppet afgåfvos, den skulle erhålla arrendet, som

bjöde högsta städja, att vid tillträdandet erläggas, men om något anbud till

minimum ej skedde, lägenheten skulle genom ny auktion utan förbehåll af

sådant minimum utbjudas.

Då emellertid de sålunda gifna föreskrifter i afseende å sättet för bestämmande

. af arrendebeloppens maximum och minimum ej visade sig tillfredsställande,

begärde Riksdagen i skrifvelse den 5 Oktober 1860 framläggande

af Kongl. förslag till till förändrad lagstiftning i ämnet. Detta förslag

inkom till Riksdagen 1862—1863, blef af Riksdagen för dess del i nu

ifrågavarande delar antaget och föranledde Kongl. kungörelsen den 7 Augusti

1863, hvarigenom föreskrefs:

att maximi- och minimibeloppen för arrendet skulle utsättas med hänseende

dels till lägenhetens beskaffenhet, utrönt genom tillgängliga kartor

och egobeskrifningar in. in., dels till beloppet af de för andra egendomar i

orten utgående arrenden, indika med arrendatorns utkomst och egendomens

behöriga skötsel anses förenliga; och att förslag till sådant maximum och

minimum skulle vid sammanträde på stället uppgöras af kronofogden i orten

med biträde af landtmätare samt, efter egendomens större eller mindre betydenhet,

eu eller två i landtbruk kunnige och för oveld kände ojäfvigt

män, dem Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle utse, hvarefter det vid

förrättningen af kronofogden förda protokoll skulle genom Kongl. Maj:ts

Befallningshafvandes försorg, af dess utlåtande beledsagadt, insändas till

Kammar-kollegium, som skulle hafva att fastställa arrendets maximi- och

minimibelopp.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet hänvisad motion

(K:o 157) har Herr Diss Olof Larsson föreslagit, att Riksdagen ville

för sin ael besluta och hos Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring i ofvannämnda

Kongl. kungörelser, att all optionsrätt till sådana kronans egendomar,

som i samma kungörelser omförmälas, må, så snart sådant lagligen

kan ske, upphöra, och att all utarrendering af sådana egendomar skall ske

a öppen auktion till den mestbjudande, äfvensom att ett minimum, hvarunder

arrendesumman icke får gå, må med ledning af egendomens taxeringsvärde

på lämpligt sätt bestämmas.

Till stöd för dessa förslag har motionären andragit:

att staten till följd af berörda stadganden ej komtne i åtnjutande af

all den inkomst, som kunde och borde af dessa egendomar erhållas, ett för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Ståts-Utskottet* Utlåtande K:» 34.

hållande, som vore bevisadt deraf, att ej sällan för öfverlåtelse till annan

arrendator af arrenderätten erläggas betydliga beloppp;

att nu gällande bestämmelser om städja till obegränsadt belopp motverka

det med föreskriften om ett visst maximibelopp åsyftade ändamål;

att optionsrätten, vid jemförelse mellan egendomar, som utarrenderats

med och dem som utarrenderats utan sådan rätt, synes vara helt och hållet

öfverflödig samt kunna ersättas genom syner och besigtningar, om dessa med

behörig uppmärksamhet förrättas; o

att ett borttagande af optionsrätten skulle stå i öfverensstämmelse

med sistlidne Riksdags beslut rörande sättet för utarrendering af indragna

landtstatsboställen;

att, då erfarenheten gi t vit. vid handen, det städjan till och med kunnät

uppgå till samma belopp, som arrendet för hela legotiden, sådant ^torde

utmärka, det maximibeloppen ej med tillbörlig noggrannhet kunnat, på sått

nu sker, fastställas;

att af förslagens antagande förenkling i göromalen för de embetsverk

och myndigheter, som med dessa frågor hafva att taga befattning, skulle blifva

en följd, samt, hvad sättet för bestämmande af minimibeloppet anginge, detta

blefve enklare än nu är förhållandet, om motionärens förslag antoges.

Om ock särskilda förhållanden år 1845 gjort de då begärda och sedermera

utfärdade föreskrifter i ämnet nödvändiga, hafva dessa förhållanden

dock på senare tider helt och hållet omgestaltat sig. Dels förefinnes numera,

vid den utveckling landtbruket och dess binäringar vunnit, stolle möjlighet

för eu hvar, som egnat sig åt dessa näringar, att med någorlunda

visshet beräkna en egendoms afkastning samt med ledning deiaf bestämma

sitt anbud, dels har äfven den åsigt om nyttan af ett slags statens förmynderskap

för den enskilde, hvarpå 1847 års föreskrifter synas vara till en

stor del byggda, fått vika för andra och friare meningar vid bedömande af

frågan, huruvidt staten kan eller bör i den enskildes hushållning ingripa.

Lägger man härtill, att, sedan Riksdagen nu för sin del antagit Kong!.

Mapts förslag angående reglering af armébefälets löner, ett betydligt antal

egendomar, de der hittills varit till boställen upplåtna, blifva till statsverket

indragna och komma att för dess räkning utarrenderas, så torde ej bestridas,

det tiden för införande af en friare lagstiftning i detta hänseende nu

kan anses vara inne. .

Hvad då först den så kallade optionsrätten betraffar, aro utan tvifvel

med densamma, såsom den hos oss tillämpas, stora olägenheter förenade.

En slik rätt för afträdare att öfvertaga en egendom till lägre arrende, an

en annan möjligen skulle vilja och kunna bjuda, låter sig ej förena med

statens fördel, som bjuder att af egendomen draga högsta möjliga säkra inkomst.

Utskottet har också trött, det ett förslag till borttagande af alla

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 3''i.

bestämmelser rörande denna optionsrätt, der sådant lagligen kan ega ruin,

numera ej skall möta motstånd. Visserligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida''

ej, derest förre innehafva ren ville betala det högsta belopp, som å auktion

bjudes, han du borde vid arrendet bibehållas; men i så fall vill det

synas Utskottet, som skulle ett stadgande i berörda riktning'' vara föga behöflig!,

enär den enklaste billighet torde fordra, att eu innehafvare, som väl

häfdat ett hemman, och som vid auktion samtidigt med en annan afgifva

högsta anbud, ej under i öfrigt lika förhållanden blifver från egendomen

trängd. Detta så vidt han vid sjelfva auktionen gör sitt anbud. Eu

åt honom inrymd rätt, att derefter bestämma sig, skulle deremot, efter Utskottets

förmenande, möjligen på öfriga spekulanters bud menligt inverka.

De skäl, som nu blifvit mot bibehållande af optionsrätten anförda,

kunna äfven till en god de! tillämpas vid fråga om afskaffande af föreskrifterna

rörande bestämmande af ett maximipris för hvarje arrende. Då man aD de

myndigheter, som pröfva och fastställa detta maximipris, hvarken kan eller

bör fordra någon särdeles förfarenhet i landtbruk, säger sig sjelf, att det

sålunda bestämda belopp ej med visshet kan antagas uttrycka det verkliga

värdet å ett arrende. Säkraste och tillika enklaste sättet för utrönande af

detta värde synes Utskottet vara genom offentliga hud och öfverbud. Varan

kommer derigenom å ena sidan att gälla allt hvad den kan, utan att

man å andra sidan numera torde med anledning af ofvan omförmälda förändrade

förhållanden behöfva frukta för öfverspekulation. Utskottet tvekar

derföre ej att tillstyrka upphäfvande af alla bestämmelser rörande maximiarrende,

likasom rörande städja (hvilket föråldrade sätt för erläggande af

jord lega dessutom medför den olägenhet, att det ofta i betydlig grad minskar

landboens förmåga att väl sköta den öfvertagna egendomen, och deras

ersättande medelst föreskrift om utarrendering endast och allenast genom offentlig

auktion.

i likhet med motionären har Utskottet ansett bestämmelsen rörande

ett visst belopp, hvarunder en fastighet, åtminstone vid första auktionen, ej

bör• utlemnas vara tjenlig och böra qvarstå. Deremot bär det sätt, hvarpå

minimiarrendet, som skulle motsvara detta belopp, nu bestämmes, synts Utskottet

vara alltför vidlyftigt och tarfva eu förenkla. Motionären bär i sådant

hänseende föreslagit, att beloppet skulle fastställas med ledning af egendomens

taxeringsvärde, och ehuru mot detta förslag kan anmärkas, att vid

beräknande åt sagda värde ofta kunnat komma i betraktande omständigheter,

som deremot ej hora vid bestämmande af ett minimiarrende afses, såsom t. ex.

ä egendomen befintlig skog och dylikt, har dock Utskottet ansett förslaget

kunna utan våda antagas, så vidt man bestämmer ett visst förhållande mellan

arrendet och taxeringsvärdet.

Utskottet vill dock ej bestrida, att i ett eller annat särskilt fall om

opaginerad Kontrollera mot PDF

;Stats-UfsJcbitelrtlättindé 3

ständigheterna kunna påfordra eu annan grund för beräknande af arrendets

värde. Sådana fall torde dock antagligen endast undantagsvis förekomma,

och vill det i afseende å dem synas Utskottet, som skulle man utan olägenhet

kunna till de myndigheter, Indika Kong!. Maj:t täcktes sadant uppdraga,

öfverlemna att för hvarje gång bestämma lämpligaste sättet för fastställelse

af ifrågavarande belopp.

Slutligen "vill Utskottet hafva anmärkt, att genom införande af nu föreslagna

stadganden naturligen ej någon rubbning kan ske i de särskilda rättigheter,

som på grund af för närvarande gällande aftal mellan kronan och

dess arrendatorer, kunna vara desse senare tillförsäkrade.

Med stöd af hvad ofvan är anförd t hemställer Utskottet,

• »Matt1 Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla

om meddelande af sådana förändrade föreskrifter

rörande sättet för utarrendering af kronans egendomar, att

sa
-

un p i

bfnr

l:o) all optionsrätt till dessa egendomar må, sa snart s

dant lagligen ske kan, upphöra;

2:0) all sådan utarrendering bör försiggå å öppen auktion

till den mestbjudande; och

3:o) det belopp, hvarunder egendom ej må å första auktion

utlemnas, varder antingen med ledning af egen-

■M domens taxeringsvärde eller . på rrnnai lämpligt sätt

■>[> obestämdt, ‘bI. iwvn\t.

mon

Stockholm den 19 Mars 1875.

jimr

TjiijUl UW*

>‘>*1 X OifeOi]

-J

På Siats-Utskottets vägnar:

nnhoytso‘1

ARV 11) I''H:SON [''OSSE.

irii fomrui ; H|

*> j> v’i i t fiuoif ''>io7

''iöirj mn ■((■> ikj

i -">)doiii ricM

Modiob--/?•.;i o-fundlco urUbu Jbwpsiä tofigildiU h: ung k\ (munn

oliwah '' •-.loblåytarfoi• >••■■■ -tte-titel k obi.mv.fi: b''*m ,ttn 3mav ,''in 8l :

t>0|,j .-ioootd 00c,1le noi«nvq no lin >v/irld •nnlaiiid ’ti> xo-v

-•/■[ ouluitr.fiii ■ noll no stil .[giiorl ....... t:.*- nåd louord

f. <''•: k- -• 1 ri r’: 1 ‘ “ / > r.-u: , vp i.ffrf*:opb*j{iH {fri ni frid

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.