Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om vidtagande af åtgärder för upphjelpande af kolonien S:t Barthélemy m. in.

1875-04-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1875:60, Utlåtande, i anledning af väckta förslag om vidtagande af åtgärder för upphjelpande af kolonien S:t Barthélemy m. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.

1

l>T:o 60.

Ank. till Riksd. Kansli den 20 April 1875, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om vidtagande af åtgärder

för upphjelpande af kolonien S:t Barthélemy m. in.

(2:dra U. A.)

Uti afgifven berättelse angående granskning af statsverkets samt

andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

under år 1871 hade Riksdagens år 1873 församlade Revisorer

fästat Riksdagens synnerliga uppmärksamhet på det bekymmersamma

tillstånd, hvari kolonien S:t Barthélemy sig befunne; och hade, till ledning

för bedömande af öns belägenhet, Revisorerne bland annat anfört, hurusom

tulluppbörden, som år 1864 uppgått till 5,677 spanska daler, sedermera

oafbrutet sjunkit och år 1871 utgjort endast 2,611 daler; att sjöfarten

befunnits i ständigt aftagande och de inpasserade fartygens antal

åren 1869, 1871 och 1872 utgjort 326, 280 och 243 samt antalet utklarerade

under samma år 319, 283 och 246; att bomullsplanteringen,

befolkningens förutvarande förnämsta näringsfång, blifvit i följd af nedtryckta

pris alltmera nedlagd, så att skörden, som 1870 utgjort 48,000

skålpund och 1871 30,000 skålpund, 1872 nedgått till 5,000 skålpund;

samt att folkmängden, som från år 1866 till 1869 minskats med 220

och från 1869 till 1872 med ytterligare 280 personer, vid sistnämnda

års slut utgjort endast 2,390, deraf 984 af man- och 1,406 af qvinkön.

Jemte åberopande af dessa uppgifter hafva äfven nästlidet års Statsrevisorer

fästat Riksdagens uppmärksamhet på S:t Barthélemys behjertansvärda

tillstånd och dervid anfört, hurusom koloniens tull- och lästafgifter,

som vore gradmätare på handeln, under revisionsåret ytterligare

sjunkit, så att denna inkomsttitel år 1872 utgjort endast 2,033 spanska

Bill. tiU Riksil. Prof. 1879. 4 Sami. 1 Afd. ‘29 Iiäft. ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stat-Utskottets Utlåtande N:o 60.

daler. Enligt hvad Revisorerne från andra fullt tillförlitliga källor inhemtat,

vore koloniens produktionsförmåga i ett lika betänkligt aftynande.

Saltexporten, som för några få år sedan uppgått till 2,000 å 3,000

tunnor och derutöfver, hade numera upphört. År 1862 hade exporterats

5,954 dussin stråhattar, men år 1873 ej fullt 300 dussin. I alla riktningar

vore förhållandet enahanda. Då trädgårdsodlingen och landtbruket

år 1862 frambringat en export af 41,176 dussin ananas, och ännu

år 1868 en bomullsexport af 50,000 skålpund, så hade år 1873 utförts

endast 300 dussin af nämnda frukt och cirka 6,000 skålpund bomull.

Jordbrukets förfall visade sig äfven deruti, att under senaste åren uppstått

en ny exportartikel, nemligen kreatursspillning, som till närgränsande

öar försåldes. Betecknande för tillståndet i öfrigt vore, att icke

någon skola funnes för koloniens landtbefolkning, hvarför också bland

densamma ej en bland tio kunde skrifva sitt namn.

Dessa förhållanden gåfvo tydligt vid handen, att hjelp fordrades och

ej mindre påtagligt vore, att ju längre hjelpen fördröjdes, desto känbarare

måste densamma för statsverket blifva. Visserligen hade svenska

statskassan under en lång följd af år fått till utgifterna för öns förvaltning

lemna bidrag, som sammanräknade uppgingo till en ganska betydlig

summa, men deremot hade vida betydligare belopp blifvit från

kolonien till moderlandet remitterade i början af detta århundrade, då,

till följd af de politiska förhållandena, ön tidtals utgjort nederlagsplats

för en omfattande transitohandel. Det syntes således äfven från denna

synpunkt icke obilligt, att moderlandet åtoge sig de uppoffringar, som

för koloniens räddande från fullständig ruin kunde finnas erforderliga.

Revisorerne, som icke tilltrodde sig kunna angifva de åtgärder, som i

sådant hänseende kunde vara mest lämpliga, hafva emellertid hemstält,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t

låta verkställa undersökning om öns förhållande samt orsakerna till dess

förfall och, sedan öns innevånare i frågan blifvit hörda, till Riksdagen

inkomma med förslag rörande de åtgärder, hvilka i anledning deraf

borde vidtagas.

Uti häröfver afgifvet utlåtande af den 8 December nästlidet år har

Guvernörsembetet å S:t Barthélemy bland annat yttrat, att det snart

tilländalupna året 1874 ej varit i hufvudsakliga delar lyckligare för

kolonien än sina närmaste föregångare samt i sådant hänseende anfört,

att i tull-, nederlags- och lästafgifter, hvilka under år 1873 sammanlagda

uppgått till 1,903 spanska daler 62 cents, hade från början af år

1874 till och med November månad influtit endast 1,415 daler 41 cents;

och om tulluppbörden för den återstående tolfte månaden förslagsvis

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.

3

beräknades uppgå till hvad under eu månad af året i tullafgifter högst

influtit, eller 183 daler 36 cents, så visade sig en minskning för samma

år, jemfördt med år 1873, af 304 daler 85 cents — en ansenlig summa,

om i betraktande toges den myckenhet varor, som, med erläggande af

sistnämnda belopp såsom tull, kunnat importeras. Någon saltskörd hade

ej under året egt rum. Af öns egna produkter hade under den förflutna

delen af året exporterats: 150 dussin stråhattar, 554 dussin ananas

och 65 balar (omkring 13,000 skålpund) bomull. Af den nya exportartikel,

på ön benämnd »Manure», hvilken, på sätt Revisorerne anmärkt,

under senaste åren uppstått, och hvars utskeppande antagits ådagalägga

det förfall, hvari jordbruket för närvarande befunne sig, hade från årets

början till och med November månad exporterats minst 9,000 barrils

(hvarje barril innehållande omkring 120 skålpund). Nämnda exportartikel

hade på platsen försålts för 14 å 18 cents pr barril. Beträffande

den ofvannämnda exportartikeln stråhattar, hvartill råämnet vanligen

hemtades från ön Cuba, ansågs den ringa utförseln af sådana böra tillskrifvas

den omständigheten, att, efter det en mängd planteringar blifvit

under de sedan längre tid pågående oroligheterna inom sistnämnda

koloni dels uppbrända, dels annorledes förstörda, endast en jemförelsevis

ringa qvantitet af berörda råämne kunnat insamlas; och då af nämnda

ringa qvantitet en stor del utskeppats till England, hade råämnet måst

derifrån till ön införskrifvas. Någon odling i stort af ananasplantan

hade ej under senare åren egt rum, och i afseende å fördelen af ett

sådant odlingsföretag, vore densamma tillförene af Guvernörsembetet

motsagd af det skäl, att, då ananasfrukten måste omedelbart efter mognandet

skördas och skeppas, dels svårighet mötte för fartygen att afpassa

lämpligaste tiden för fruktens lastande, dels frukten insamlades

och utfördes i omoget tillstånd. Dessa skäl kommo väl dock att förfalla,

derest koloniens handelsflotta, som för närvarande bestode af endast

ett fartyg, hvilket uppgifvits vara för någon längre tid förhyrdt

af ett utländskt bolag, kunde förvänta någon tillökning och sålunda

sjelf ombesörja frukttransporten. Ehuru bomullsexporten under år 1874

dittills med omkring 7,000 skålpund öfverstege hvad under år 1873 utskeppats,

kunde bomullsodlingen anses fortfarande vara i aftagande,

och förnämsta anledningen dertill borde sökas i det numera låga försäljningspriset.

Måhända skulle dock, derest ett bolag kunde bildas i

ändamål att, efter förvärfvad dispositionsrätt till en vidsträckt areal

planteringsland, i stor skala drifva bomullsodlingen, sådant företag under

förutsättning af gynsam väderlek löna sig, på samma gång derigenom

åt många fattiga, deribland jemväl barn, möjligen kunde beredas en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.

föga ansträngande samt eu i öfrigt lämplig sysselsättning och nödtorftig

bergning.

I anledning vidare af Revisorernes anmärkning i afseende på den

låga bildningsgrad, på hvilken landtbefolkningen befunne sig, bär Guvernörsembetet

meddelat, att, enligt hvad åren 1869 och 1871 utfärdade

proklamationer gåfve vid handen, jemväl barnen bland landtbefolkningen

hade tillträde till den i staden inrättade anstalt för folkundervisning,

för hvars uppehållande ett årligt anslag af 400 spanska daler anvisats,

hvadan i sjelfva verket skola funnes äfven för koloniens landtbefolkning.

Det långa afståndet från skolan, föräldrarnes brist på tillgång att förse

deras i skolåldern varande barn med lämplig beklädnad, kommunens

saknad af allmänna medel, de der kunde för sådant ändamål utanordnas,

olikheten i trosbekännelse (hvilka sistnämnda trenne skäl jemväl gälde

stadskommunen) allt i förening med den omständigheten, att skolgången

ej ansetts vara och ej heller kunde under nämnda förhållanden

vara obligatorisk, hade emellertid bidragit att förhindra de inom landtförsamlingen

varande barn att begagna den undervisning, som i stadens

skola stått och fortfarande st-ode dem till buds, och hvilken för närvarande

ombesörjdes af en utaf skolkomitén antagen skollärare från

Sverige. Under 1874 års hösttermin hade endast fem barn — delvis

med täta uppehåll — åtnjutit undervisning. I afvaktan på ankomsten

åt den från Sverige efter det nådiga anslagets beviljande först antagne

skolläraren, hade det ifrågavarande anslaget varit fördeladt mellan åtskilliga

dels i staden, dels å landet upprättade mindre skolor, och syntes

det, som skulle detta sätt för anslagets tillgodogörande hafva varit det

lämpligaste och sålunda väl värdt att fortfarande tillämpas, helst det

vore omöjligt för en lärare att meddela undervisning åt alla i skolåldern

varande barn, hvilkas antal i början af år 1874 beräknats uppgå

till 347, tillhörande 308 katolska, 33 anglikanska och 6 wesleyanska

bekännelsen. Enligt Guvernörsembetet lemnade upplysningar hade till

hvar och en af föreståndarne för de ofvannämnda mindre skolorna utbetalts

8 daler i månaden. Med det nådiga anslaget, 400 daler, sålunda

använda hade således kunnat inrättas fyra skolor, två i staden och två

å landet, på hvilka nämnda barn — med undantag af dem, hvilka tillhörde

de mera bildade klasserna — kunnat lämpligen fördelas, för

hvilken fördelning olikheten i trosläror jemväl kunnat, hvad staden anginge,

läggas till grund.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.

5

Till Stats-Utskottets behandling hav jemväl blifvit. remitterad eu

åt Herr C. G. Lindmark inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 24),

innefattande hemställan l:o) att Riksdagen för år 1876 måtte till Hans

Maj:t Konungens disposition ställa en summa af 50,000 kronor att i form

af reservationsanslag användas dels till folkundervisningens ordnande

och befrämjande på ön S:t Barthélemy, dels till bestridande af kostnaderna

föi1 en af ansvarige svenske ingeniörer på stället gjord undersökning

angående sättet för näringarnes upphjelpande, vare sig jordbruks-,

bergsbruks- eller handels-, samt dels att i öfrigt efter Kong].

Maj:ts bepröfvande och med stöd af de gjorda undersökningarne användas

till koloniens bästa, der statens understöd kunde anses vara förtjent

och för koloniens utveckling gagneligt; samt 2:o) att det täcktes

Kongl. Magt att, efter fullständig utredning af förhållandena inom kolonien,

till Riksdagen meddela förslag till de åtgärder för koloniens upphjelpande

ur sitt förfall, hvartill den gjorda utredningen kunde föranleda;

varande till stöd för motionärens förslag bland annat anfördt,

hurusom, enligt motionärens åsigt, det icke blott vore eu moralisk pligt

tor svenska staten att söka upphjelpa kolonien ur dess djupa förfall,

utan ön kunde till och med sägas ega rättsligt anspråk på ett dylikt

stöd. Enligt de statistiska uppgifter, som stått motionären till buds,

hade nemligen Sverige under de nitton åren från och med 1812 till

och med 1830 från S:t Barthélemy emottag^ kontanta medel till ett

belopp, motsvarande 2,046,410 kronor 80 öre. Om denna summa blifvit

kapitaliserad, skulle den efter 5 procent lenmat en årlig ränta af öfver

102,320 kronor 50 öre. Tillskotten från svenska statskassan i och för

öns förvaltning hade under åren 1826 till och med 1863 •— från och

med 1812 till och med 1825 hade icke något tillskott erfordrats —

uppgått till 147,803 spanska daler, motsvarande i medeltal för år

14,391 kronor. Således skulle Sverige under dessa år haft eu årlig

räntevinst af 87,929 kronor. Senare hade väl de årliga tillskotten uppgått

till cirka 26,000 kronor för år, men utgjorde likväl föga mer än

eu fjerdedel af ofvannämnda ränta.

Uti ett af Guvernörscmbetet å S:t Barthélemy med skrifvelse af

den 16 November nästlidet år till Kongl. Maj:t insändt memorial hafva

åtskillige af öns bofaste innevånare gjort underdånig framställning om

vidtagande af åtgärder till förekommande af koloniens undergång, och

dervid såsom förvärfskällor, hvilkas bearbetande skulle bereda tillfälle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stuts-Utskottets Utlåtande N:o SO.

till arbetsförtjenst och återupplifva affärsverksamheten inom kolonien,

uppgifvit, att ön egde tillgång på mineralier, att den inom ön fordom

idkade salttillverkningen skulle kunna med fördel återupptagas, och att ön

egde en god hamn och en väl skyddad plats för kölhalning af fartyg.

Åldermännen i staden Gustävia och de särskilda kommunalstyrelserna

å landet hafva, uti häröfver afgifvet yttrande, förklarat sig anse

endast frågan om hamnanläggningen vara af den beskaffenhet, att dess

lösning kunde på ett mera verksamt sätt bidraga till koloniens förkofran

och hafva dervid framhållit, hurusom öarne Martinique och S:t

Thomas gått framåt i välstånd sedan, genom utförda dockanläggningar

i deras hamnar, sjöfarten der funnit beqväma tillfällen för reparationer.

Guvornörsembetet åter har, jemte antydning derom att af öns innevånare

någon synnerlig arbetsstyrka icke vore att påräkna för någondera

af de i memorialet föreslagna näringsgrenar, vidare anfört, att

åtskilliga blymalmsfyndigheter blifvit på senare tiden inmutade, dock

utan att undersökningarne varit så omfattande, att med någon sannolikhet

kunde beräknas, huruvida grufvedriften kunde blifva vinstgifvande;

att då den förut idkade salttillverkningen blifvit nedlagd derföre

att den ej lemnade någon vinst, Guvernörsembetet, lika med kommunalstyrelserna,

saknade skäl att tillstyrka anvisande af understöd för

återupptagande af denna näringsgren; och att öns läge och dervarande

hamn visserligen lämpade sig för en dockanläggning, men att dertill

fordrades stora kapital, Indika icke till någon del kunde på ön sammanbringas;

hvarförutan icke med någon visshet kunde antagas, att ett

sådant byggnadsföretag skulle för ön medföra så stora fördelar, som

genom likartade företag beredts Martinique och S:t Thomas, på hvilka

platser en liflig sjöfart äfven af andra skäl egde rum.

Vid 1844—1845 årens riksdag föreslog Kongl. Maj:t Rikets Ständer

att, i öfverensstämmelse med deras redan den 8 Juli 1818 fattade

beslut, uppdraga åt Kongl. Maj:t att, då tillfälle dertill kunde yppa sig,

till någon främmande makt afträda S:t Barthélemy på de förmånligaste

vilkor, som för svenska statsverket stode att erhålla; och blef, enligt

Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 19 Maj 1845, denna nådiga

framställning jemväl bifallen. Som emellertid det sålunda lemnade

medgifvandet icke medförde den dermed afsedda påföljd och under

tiden ökad erfarenhet vans, att bibehållandet af nämnda koloni för

moderlandets handel och industri icke medförde någon afsevärd fördel,

men deremot alltjemt tillskyndade svenska statsverket betydliga utgifter,

hvilka af koloniens inkomster sannolikt icke komme att i framtiden

ens i någon mån betäckas, anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse af

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.

7

den 6 Maj 1868, att Kong], Maj:t, efter det befolkningen å nämnda ö

blifvit hörd och samtyckt till möjligen ifrågakommande förslag att förenas

med någon annan makt, täcktes ånyo taga under nådigt öfvervägande,

huruvida icke omförmälda besittning kunde svenska staten

afhändas på något för densamma värdigt, om ock icke så förmånligt

sätt, som vid aflätandet af den nådiga framställningen i ämnet förut

kunde hafva varit att förvänta.

i öfverensstämmelse med den af Riksdagen sålunda uttryckta önskan

inleddes ånyo underhandlingar för afhändande af omförmälda besittning,

men ej heller dessa underhandlingar hafva medfört något resultat.

Af hvad sålunda förekommit framgår otvetydigt, att denna Sveriges

enda koloni inom en icke aflägsen framtid går en fullständig undergång

till mötes, derest icke en kraftig och välberäknad hjelp från moderlandet

erhålles; men om ock å ena sidan det måste antagas att

medelst ett sådant understöd tillståndet på ön kan åtminstone i någon

mån förbättras och dymedelst försöken att få till någon annan makt

afyttra ön underlättas, måste det å andra sidan medgifvas, att den hittills

i ämnet åvägabragta utredning icke lemnar tillräcklig ledning för

bedömande, hvilka åtgärder lämpligast skulle kunna bidraga till koloniens

upphjelpande ur dess nuvarande betryckta ställning. Uppenbart

är väl att uppmärksamheten företrädesvis måste riktas på befolkningens

höjande ur den djupa okunnighet, hvari densamma är försjunken och

hvilken bland annat ådagalägges deraf, att utaf de tolf ledamöter i landtbefolkningens

kommunalstyrelser, som undertecknat ofvanberörda yttrande,

endast fyra egenhändigt tecknat sina namn; men beskaffenheten af

det mera direkta understöd, som må för kolonien vara erforderligt till

beredande af arbetsförtjenst för den fattiga befolkningen samt utvecklande

af industriel och kommersiel verksamhet, torde endast genom närmare

undersökning af förhållandena kunna utredas. Utskottet har derföre

ansett sig böra hemställa,

det må Riksdagen i underdånig skrifvelse anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes på lämpligaste sätt låta utreda,

hvilka åtgärder må finnas mest lämpliga till lindrande

af det betryck, hvari kolonien sig befinner, samt fölen

kommande Riksdag framlägga de af en sådan undersökning

föranledda förslag, intilldess Kongl. Maj:t,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.

kan komma att, i anledning af 1868 års Riksdags

skrifvelse, göra framställning om öns afträdande åt

någon främmande makt.

Stockholm den 20 April 1875.

På Ståts-Utskottets vägnar:

ARVID FR:SON POSSE.

Herr C. Ekman har begärt få anteeknadt, att han hos Utskottet

icke deltagit i slutliga behandlingen af förevarande ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1875:34 Skrifvelse, i anledning af vadda förslag om vidtagande af åtgärder för upphjelpande af kolonien S:t Barthélemy m, m. a1 i texten