Betänkande, angående dels förändring i vilkor enJ or tidningars och tidskrifters g o stbefordran, dels ock åtskilliga andra postväsendet rörande frågor.
1876-04-26 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1876:5, Betänkande, angående dels förändring i vilkor enJ or tidningars och tidskrifters g o stbefordran, dels ock åtskilliga andra postväsendet rörande frågor.
Dokumentets text
Bevillning g-Utskottets Betänkande N:o 5.
1
Ko 3.
Ank. till Riksd. Kansli den 26 April 1876, kl. 6 e. m.
Betänkande, angående dels förändring i vilkor enJ or tidningars
och tidskrifters g o stbefordran, dels ock åtskilliga andra
postväsendet rörande frågor.
Sedan Bevillnings-Utskottet till behandling förehaft så väl Kong!.
Maj:ts nådiga proposition N:o 24 angående förändring i vilkoren för tidningars
och tidskrifters postbefordran, som ock en af Herr Arvid Gumcelius
inom Andra Kammaren vackt,''till Utskottet hänvisad motion (N:o 159)
om nedsättning af åtskilliga afgifter för postförsändelser, samt tillika tagit
kännedom om de yttranden, som vid remissen af den Kongl. propositionen
i Riksdagens båda Kamrar förekommit, får Utskottet härmed afgifva betänkande
i dessa ämnen, dervid Utskottet går att först yttra sig öfver
den fråga, som i Kongl. Maj:ts omförmälda nådiga proposition blifvit till
Riksdagens pröfning hänskjuten och äfven utgör föremål för Herr Gumaelii
framställning i tredje punkten af hans motion.
Genom Kongl. kungörelsen angående vilkoren för tidningars och
tidskrifters postbefordran den 18 Oktober 1872 bestämmes i §§ 1 och 2
beloppet af den postbefordringsafgift, som skall, utöfver belöpande prenumerationspris,
men i visst förhållande till detta, dock med särskilda
modifikationer och vilkor, till postkassan förskottsvis erläggas, da prenumeration
å tidning eller tidskrift vid postanstalt eger rum; hvarefter
i § 3 af samma kungörelse, bland annat, föreskrifves, att enahanda bestämmelser
skola »gälla äfven när a postanstalt göres framställning om
»regelbunden postbefordran af dylikt tryckerialster, utan att prenumeration
»derå vid postanstalten sker».
Bih. till Riksd. Prot. 1816. 5 Sami. 1 Afd. 5 Raft.
1
2
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o. 5.
Med föranledande af det missförhållande, som för närvarande egde
ruin derutinnan, att postverkets inkomster af tidningsförsändningen icke
motsvarade det arbete och den kostnad, som tidningarnes tillhandahållande
genom postverket medförde, hade Generalpoststyrelsen uti underdånig
skrifvelse den 29 Oktober 1875 gjort framställning derom, att
till vinnande af minskning i utgifterna för tidningars och tidskrifters
postbefordran eu inskränkning borde ske i antalet af nu brukliga olika postförsändningssätt
för periodiska skrifter; och har Kongl. Maj:t uti berörda
nådiga proposition, i öfverensstämmelse med hvad Generalpoststyrelsen i
detta^ ämne hemstält, föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del medgifva,
att ^ § 3 i nådiga kungörelsen angående vilkoren för tidningars och l idskrifters
postbefordran den 18 Oktober 1872 må upphäfvas och i dess
ställe stadgas, att, derest, för att såsom försändelse under band med
post befordras, till postanstalt aflemnas exemplar af tidning, tidskrift,
författningssamling, handlingar, utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v.,
derå ej prenumeration vid postanstalt egt rum, skall för hvar särskild
försändelse, ehvad denna utgöres af ett eller flera exemplar af samma
eller olika tidningar eller tidskrifter m. in., befordringsafgiften utgöra
ett öre for hvar vigt af tio ort eller Överskjutande del deraf, dock så,
att icke i något fall afgiften för en särskild försändelse understiger tre
öre; äfvensom att i öfrigt må å tidningar och tidskrifter in. in., som på
förenämnda sätt med post fortskaffa*, tillämpas de bestämmelser, som i
allmänhet gälla för befordran af försändelser under band.
I nära öfverensstämmelse med förra delen af detta nådiga förslag
innefattar tredje punkten af Herr Guinadii motion den hemställan, att
korsbandsportot för tidningar inom Sverige må bestämmas till 3 öre för
vigt intill 30 ort och 1 öre för hvarje derutöfver påböriadt tiotal ort
intill högst 200 ort.
Enligt hvad Generalpoststyrelsens omförtnälda underdåniga skrifvelse
gifver vid handen äro flera olika postförsändningssätt för tidningar
och tidskrifter nu medgifna, allteftersom prenumeration i vanlig ordning
skett å adressorternas postanstalter, eller reqvisition å samma postanstalter
verkstälts på grund af särskilda, utaf tidningsutgifvarne utfärdade
och reqvirenterna tillstälda prenumerations- eller så kallade prisskilnadssedlar,
eller ock tidningar och tidskrifter befordras efter reversal
med befordringsafgifternas utgörande a afgångsortens postanstalt. De
häraf uppkomna olika behandlingssätt och till eu del äfven olika bokförlagsrätt
hafva, såsom Generalpoststyrelsen vidare upplyser, orsakat
tillökning af göromalen å postanstalterna i eu mån, som gjort det nödvändigt
att väsentligen öka antalet biträden, som å postkontoren och
Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 5.
3
postexpeditionerna användas, utan att de förökade kostnader, som för
postverket häraf blifvit eu följd, betäckas af de utgifter, som för tidningars
och tidskrifters postbefordran genom postverket för närvarande
erläggas.
Missförhållandet för närvarande emellan postverkets inkomster och
utgifter för tidningars postbefordran synes ock, enligt de upplysningar
Kongl. Maj:ts proposition och General poststyrelsens deri åberopade underdåniga
skrifvelse innehålla, vara af synnerligen anmärkningsvärd betydelse,
om ock beloppet af den ökade transportkostnad, som tidningsförsåndelserna
i och för sig föranleda postverket, ej kan med fullkomlig
noggrannhet beräknas. Att de vid postverket tid efter annan medgifva
flera olika expeditionssätten för tidningsförsändelser, hvilka knappast torde
från stadgandet i § 3 af 187*2 års kungörelse kunna härledas eller ens
anses hafva varit betingade af något allmännare behof för tidningarnes
ändamålsenliga spridning, emellertid mera än nödigt varit invecklat arbetet
inom postförvaltningen och ökat dess kostnader, torde jemväl framgå
af det nu väckta förslaget om en enklare och mera likformig anordning
i detta hänseende. Huruvida vinsten af eu sådan enklare anordning och
derigenom besparadt arbete inom postanstalterna i någon nämnvärdare
mån kan utjemna det ofvan antydda missförhållandet emellan postverkets
inkomster och utgifter i det hela för tidningsförsändehserna må väl synas
tvifvelaktigt, derest afgiften för tidningarnes försändande under korsband
sättes så lågt, som Kongl. Maj:t föreslagit; men då Utskottet erfarit,
att bestämmandet af en högre afgift, än den föreslagna, icke utan skäl
befaras skola leda derhän, att tidningsförsändelserna komme att än mera
än hittills betingas genom prenumeration å postanstalterna, och detta
hittills såsom normalt, betraktade sätt för tidningsförsändelser, efter hvad
vidare inom Utskottet blifvit upplyst, ingalunda skall lända till lättnad
för arbetet inom postverket, utan fastmera öka både arbetet och kostnaderna,
samt tidningarnes korsbandsförsändelse, om ock efter nu föreslagen
afgift lemnande ringa godtgörelse för besvär och transportkostnader,
likväl skall vara det ur synpunkten af postverkets fördel mest
önskvärda, har Utskottet funnit sig icke böra äfventyra att genom afvikelse
från förra delen af Kongl. Majrts ifrågavarande förslag gifva anledning
till något beslut, genom hvars möjliga inverkan det närvarande
förhållandet, i stället att förbättras, blefve för postverket och dess utveckling
än mera ogynsamt.
Den senare delen af samma nådiga förslag innefattar, på sätt ofvan
förmäles, föreskrift derom att i afseende å tidningar och tidskrifter in. in.,
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
som under band med posten fortskaffa^, skola tillämpas de bestämmelser
i (ifrigt, som i allmänhet gälla för befordran af försändelser under band.
För så vidt dessa bestämmelser i allmänhet innefatta blott reglementariska
föreskrifter, lärer någon närmare utredning angående dessas
tillämplighet äfven på tidningars och tidskrifters försändande underhand
icke vara erforderlig. Vid en särskild omständighet anser sig dock Utskottet
böra fästa Riksdagens uppmärksamhet, icke som skulle Utskottet
hysa någon betänklighet vid att jemväl derutinnan understödja Kongl.
Maj:ts förslag, utan emedan den berör en fråga, till hvilken Utskottet i
en följande punkt återkommer och öfver hvilken Utskottet ansett Riksdagen
böra fatta särskildt beslut.
Vilkoren för korsbandsförsändelser har i allmänhet ansetts höra
till sådana frågor, i Indika Kongl. Maj:t på administrativ väg beslutar;
och Kongl. Maj:t har sålunda, bland annat, genom skrifvelse den 22
Oktober 1875 till Generalpoststyrelsen förbjudit befordran med posten
af försändelser under band, hvilka innehålla tryckt eller på annat sätt
åstadkommet meddelande rörande försäljning af lotter till penningars
eller annan lös eller fast egendoms bortlottande inom eller utom riket.
Jemväl denna föreskrift skulle, enligt den nådiga propositionen,
komma att tillämpas på tidningar och tidskidfter, som under band försändas.
Då, såsom redan är antydt, Utskottet kommer att i en följande
punkt göra en framställning, som med den ifrågavarande föreskriften
står i nära sammanhang, och vill åt densamma bereda tillämpning på
tidningar och tidskrifter, hvilkas fortskaffning med posten betingas genom
prenumeration vid postanstalt, har Utskottet redan nu ansett sig derpå
böra fästa uppmärksamheten, på det någon ovetenhet om fulla betydelsen
af hvad Kongl. Maj:ts proposition verkligen innebär icke må vid afgörandet
af nu förevarande punkt i Utskottets förslag ega rum.
Utskottet, som icke funnit anledning understödja det i tredje punkten
af Herr Gummin motion framstälda förslag, i hvad detsamma skiljer
sig från Kongl. Maj:ts proposition, hemställer,
l:o.
att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att § 3 i
nådiga kungörelsen angående vilkoren för tidningars
och tidskrifters postbefordran den 18 Oktober 1872
må upphäfvas och i dess ställe stadgas, att, derest, för
att såsom försändelse under band med post befordras,
till postanstalt aflemnas exemplar af tidning, tidskrift,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
5
författningssamling, handlingar utgifna af sällskap eller
föreningar o. s. v., derå ej prenumeration vid postanstalt
egt rum, skall för hvar särskild försändelse, ehvad
denna utgöres af ett eller flera exemplar af samma
eller olika tidningar eller tidskrifter m. in., befordringsafgiften
utgöra ett öre för hvar vigt af tio ort eller
Överskjutande del deraf, dock så, att icke i något fall
afgiften för en särskild försändelse understiger tre öre;
äfvensom att i öfrigt må ä tidningar och tidskrifter
in. in., som på förenämnda sätt med post fortskaffas,
tillämpas de bestämmelser, sorn i allmänhet gälla för
befordran af försändelser under band.
Vidare har i fråga om korsbandsförsändelser Herr Gumaflius i fjerde
punkten af sin motion föreslagit, att korsbandsportot för andra trycksaker
än tidningar, äfvensom för affärshandlingar, varuprof och mönster
inom Sverige, hvithet porto nu utgör 6 öre för vigtenhet af 12 ort, måtte
nedsättas till 3 öre för vigt intill 10 ort och till 3 öre för hvarje derutöfver
påbörjadt tiotal ort intill högst 50 ort.
För närmare utredning af denna fråga har Utskottet förskaffat sig
del af hvad Generalpoststyrelsen härom i sin ofvan omförmälda underdåniga
skrifvelse den 29 Oktober 1875 anfört; och får vid detta betänkande
foga utdrag af samma skrifvelse.
Deraf inheintas väl, att Generalpoststyrelsen på anförda skäl och
under tillkännagifvande att postverkets inkomst för befordran af försändelser
under band, varuprof och mönster år 1874 beräknades hafva uppgått
till omkring 35,000 kronor, föreslagit en nedsättning af korsbandsportot
för andra trycksaker än tidningar, äfvensom för varuprof och mönster
inom Sverige, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad motionären
hemstält. Och anledning kan således ingalunda anses saknas att
ifrågasätta en nedsättning äfven af portot för dessa korsbandsförsändelser,
helst eu billig och beqväm spridning af andra trycksaker än tidningar
och tidskrifter m. m. otvifvelaktigt måste erkännas vara af allmänt
intresse påkallad. Men då Ivongl. Maj:t ej funnit skäl att göra Generalpoststyrelsens
berörda förslag till föremål för framställning till Riksdagen,
och det vid postverkets nuvarande tinansiela ställning icke torde vara
tillrådligt, att Riksdagen, emot den åsigt, som hos regeringen gjort sig
gällande, vidtoge en åtgärd, den der möjligen kunde lända till försämring
af nämnda ställning, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
2:o.
att hvad Herr Gumnelius i fjerde punkten af sin motion
föreslagit nu icke måtte af Riksdagen bifallas.
I femte punkten af nyssnämnda motion är ytterligare föreslaget,
att korsbandsportot till utlandet måtte nedsättas till 5 öre för affärshandlingar,
varuprof, tidningar och andra trycksaker, då vigten ej öfverstiger
50 gram, samt ytterligare 5 öre för hvarje påbörjadt nytt 50:tal
gram inom gränsen af 250 gram för varuprof och 1,000 gram för öfriga
i 1874 års Bernertraktats fjerde artikel uppräknade korsband.
Med den frihet Bernertraktaten lemnat de olika staterna att med
afseende å myntförhållanden eller andra omständigheter tills vidare bestämma
korsbandsportot till utlandet mellan 5 och 11 centimer, hafva
Sverige, Norge och Danmark till följd af dessa länders aflägsna läge och
förpligtelse att erlägga transitafgift åt de länder, genom hvilkas område
postförsändelser ske, bestämt ifrågavarande porto till 6 öre för hvar vigt
af 50 gram och Överskjutande del deraf. Härigenom är redan en betydlig
nedsättning uti förut stadgade afgifter medgifven. Och ehuru
Utskottet till fullo uppskattar vigten deraf, att afgiften för korsbandsförsändelser
till utlandet, för befordrande af våra litterära alsters och i
synnerhet tidningars spridning, må bestämmas så låg som möjligt, har
dock Utskottet, med hänsyn till den korta tid, eller från den 1 Juli 1875,
som ifrågavarande bestämmelse varit gällande, samt med afseende å
svårigheten att bedöma, om eller i huru vidsträckt mån en ytterligare
nedsättning skulle åstadkomna minskning i postverkets inkomster, ansett
betänkligt att för närvarande understödja enskild motionärs förslag i
sådant syfte, helst, om några nedsättningar i postbefordringsafgifterna nu
skola ifrågakomma, sådana väl i första rummet böra ega rum för inrikes
försändelser; hemställande alltså Utskottet,
3:o.
att Herr Gum ad i i ifrågavarande förslag nu icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Uti första punkten af sin ofvanberörda motion har Herr Gumadius
föreslagit, »att brefbäringsafgiften äfven för inländska postförsändelser
mätte upphöra», och såsom skäl härför anfört, dels att Bernertraktaten
redan afskaffat sådan afgifts uppbärande för utländska postförsändelser,
dels ock att den genom nämnda afgifts fullständiga borttagande upp
-
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
7
kommande förlust, hvilken år 1874 skall hafva, inom General poststyrelsen
beräknats till vid pass 100,000 kronor, skulle blifva betäckt genom postverkets
alltmera stegrade inkomster.
I afseende å brefbäringsafgiften har Utskottet inhemtat följande
upplysningar:
att brefbärarnes antal för närvarande utgör 89 i Stockholm, 18 i
Göteborg och 114 i rikets öfriga städer;
att desamma uti lön uppbära 184,600 kronor, hvaraf 65,000 kronor
utgå såsom fast anslag och 119,600 kronor i brefbäringsafgifter;
att om än postverkets inkomster för år 1877 blifvit lågt beräknade
och en ökad posttrafik kunde komma att medföra större inkomster, ökad
posttrafik alltid fordrade större arbetskrafter och således kunde antagas
föranleda motsvarande förhöjning i utgifterna; och
att, oberäknadt åtskilliga andra skiljaktigheter emellan förhållandena
härstädes och i flera andra länder, der särskild brefbäringsafgift, icke
erlägges, saknaden hos oss af frankeringsfrihet i väsentlig mån minskade
den säkerhet för postförsändelsers rigtiga utdelning, som vunnes genom
de särskilda kontroller, hvilka med uppbörden af brefbäringsafgiften vore
förknippade.
Ehuru Utskottet lika med motionären finner önskvärd! att, på sätt
jeinlikt internationela posttraktaten i Bern redan egt ruin i afseende å
postförsändelser från utlandet, brefbäringsafgiften äfven för sådana försändelser
inom landet kunde afskaffa, anser likväl Utskottet tidpunkten
för närvarande ej vara väl vald för en sådan åtgärds vidtagande, helst
postverket ej synes kunna utan olägenhet undvara den inkomst, som af
brefbäringsafgiften är att påräkna, och Riksdagen icke torde vara villig
att med nytt anslag betacka den brist, som genom afskaffande af berörda
afgift kunde för postverket uppstå. Utskottet hemställer fördenskull,
4:o.
att hvad Herr Gumaelius uti lista punkten af sin motion
föreslagit om brefbäringsafgiftens afskaffande för inländska
postförsändelser icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Vidare föreslår Herr Gumaffius uti 2:dra punkten af sin motion
att, i öfverensstämmelse med Bernertraktatens stadgande, att brefkort äro
underkastade frankeringstvång och att portot är hälften emot det för
8 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
frankerade bref, portot för brefkort till svensk ort matte nedsättas från
10 till 6 öre.
Uti underdånig skrifvelse den 15 Januari detta år, deri Generalpoststyrelsen
föreslagit eu sådan nedsättning af portot för brefkort till
inrikes ort, hvarom motionären nu väckt yi’kande, anför Generalpoststyrelsen
bland annat:
att, sedan på grund af Kongl. brefvet den 5 Maj 1871 blifvit från
och med 1872 års ingång för den inrikes korrespondensen infördt bruket
af brefkort, för hvilkas befordran afgiften bestämdes till 12 öre, denna
afgift blifvit genom Kongl. kungörelsen den 12 November 1872 till 10
öre nedsatt;
att genom förenämnda i Bern afslutade internationela posttraktat
blifvit stadgadt, att för brefkort, som utvexlas mellan länder, hörande
till den allmänna postföreningen, befordringsafgiften skall utgöra hälften
af breffranko, till följd hvaraf, och med tillämpning af Kongl. brefvet den
21 Maj 1875 angående bestämmande i svenskt mynt af de portosatser
som enligt Bernertraktaten skulle uppbäras, afgiften för befordran af
brefkort, som vid svensk postanstalt inlemnas, utginge med enahanda
belopp, 10 öre, ehvad kortet skulle från eu till annan inrikes ort fortskaffas
eller detsamma vore adresseradt till något annat äfven det aflägsnaste
land i Europa, till Egypten eller till Nord-Amerikas förenta
stater; hvartill komme att, för det, inländska brefkortets aflemnande i
adressatens bostad uppbures särskild brefbäringsafgift, 3 öre, från hvilken
de försändelser, å hvilka Bernertraktaten tillämpas, vore befriade;
att den minskning i inkomst, som härfiöte af eu nedsättning i frankeringsafgiften
för inrikes brefkort, skäligen kunde antagas komma att
ersättas genom ett ökadt användande af detta sätt att meddela sig, hvilket
nu endast i mycket ringa mån anlitades; och
att slutligen samma omständigheter som, hvad den internationela
postutvexlingen anginge, påkallat brefkortportots fastställande till hälften af
vanligt breffranko, syntes tala för vidtagande af en liknande åtgärd äfven
i afseende å postutvexlingen mellan inrikes orter.
Denna Generalpoststyrelsens underdåniga framställning inkom till
Kongl. Maj:t först sedan den nådiga propositionen angående förändring i
vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran afgafs; och torde
denna omständighet hufvudsakligen förklara, hvarföre det af Poststyrelsen
väckta, nu ifrågavarande förslaget icke blifvit till denna Riksdags
pröfning öfverlemnadt. De till stöd för förslaget anförda skäl synas
eljest vara så öfvertygande ej mindre i fråga otn den beqvämlighet som
ett allmännare bruk af brefkorten vore egnadt, att bereda än äfven om
9
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
den fördel, som deraf kunde för postverket sjelft uppstå, att någon tvekan
om förslagets lämplighet väl svårligen torde kunna förefinnas. Efter
hvad Utskottet inhemtat, motsvara 6 k 8 brefkort i vigt hvad för enkelt
brefporto är såsom maximum stadgadt, och ett för brefkort till hälften
mot för bref nedsatt porto skulle följaktligen väl ersätta den ringare
transportkostnaden. Blefve nu, såsom Utskottet antager, i sammanhang
med portots nedsättning för brefkort tillika rnedgifvet, att äfven enskilda
personer finge i öfverenstärnmelse med föreskrifter, som af General-poststyrelsen
meddelas, sjelfva låta tillverka och medelst anbringande af frimärken
frankera sådana kort, skulle de antagligen vinna en betydligare
användning såsom priskuranter, annonser och dylikt, samt postverket
deraf kunna hemta icke ringa fördel.
Utskottet anser sig följaktligen böra hemställa,
5:o.
att, med bifall till Herr Gutnselii i 2:dra punkten af
hans motion framstälda förslag, Riksdagen måtte besluta,
att befordringsafgiften för brefkort, som utvexlas
mellan inrikes orter, måtte nedsättas från 10 öre till
6 öre.
Uti 6:te punkten af motionen har Herr Gumadius slutligen hemstält,
att »på grund af andra öfverensstämmelser mellan de skandinaviska
landens portoförhallanden» de portolindringar, som Sverige för sin
del kunde komina att besluta med anledning af motionärens framställningar
i punkterna 2, 3, 4 och 5 af hans motion, måtte få utsträckas till
postvexlingen med Norge och Danmark, om dessa länder ville ingå på
motsvarande nedsättningar.
Då Utskottet icke funnit skäl tillstyrka bifall till hvad motionären
uti 4 och 5 punkterna af sin motion föreslagit, och då både Danmark
och Norge för postförsändelser af tidningar inom de respektive länderna
hafva antagit helt andra bestämmelser än de hos oss nu gällande och
den af Utskottet här ofvan för försändelser af tidningar under band föreslagna,
samt det vid sådant förhållande icke lärer med skäl kunna förutsättas,
att dessa länder kunde finnas villiga att i afseende å sistnämnda
försändelser emellan dem och Sverige tillämpa andra bestämmelser än de
genom Bernertraktaten i sådant afseende vidtagna, har Utskottet
Bill. till Riksd. Prat. 1876. 5 Sami. 1 A/d. 5 Häft.
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
to
Bevillnings-Ltskottets Betänkande N:o 5.
6:o.
ansett motionärens ifrågavarande förslag i dessa hänseenden
icke böra till någon åtgärd föranleda.
Deremot och enär i afseende på försändelser af brefkort emellan
Sverige, Danmark och Norge någon portodelning för. dem ej ifrågakomma1''
samt då, enligt såväl postfördraget mellan Sverige och Norge samt
Danmark den 19 Juli 1873 som ock Kong! Generalpoststyrelsens kungörelse
rörande vilkoren för postutvexling mellan Sverige och Norge den
29 November samma år, brefkort taxeras såsom enkelt bref, hvarför åter
befordringsafgiften utgör 12 öre, synes, under förutsättning att den af
Utskottet föreslagna nedsättningen af portot för brefkort till inrikes orter
vinner Riksdagens bifall, hinder icke böra möta för utverkande af en
dylik nedsättning i befordringsafgiften för samma slags försändelser till
eller från Danmark och Norge, hvadan Utskottet får hemställa,
7:o.
att, derest Utskottets förslag om nedsättning af befordringsafgiften
för inrikes försändelser af brefkort vinner
Riksdagens bifall, Riksdagen måtte uti underdånig
skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga under
ompröfning, huruvida ej sådana åtgärder borde vidtagas,
att berörda nedsättning kunde varda utsträckt jemväl
till försändelser af brefkort från eller till Danmark och
Norge.
Slutligen, och med hemtad anledning ej mindre af hvad Kongl.
Maj:t rörande vilkoren för tidningars och tidskrifters försändande, under
band föreslagit ån ock af ett vid remissen af den nådiga propositionen
inom Första Kammaren af Herr N. S. von Koch afgifvet yttrande,, har
Utskottet tagit i öfvervägande huruvida, derest hvad Kongl. Maj:t i sm
ofvan berörda nådiga proposition föreslagit vinner Riksdagens bifall och
således det i Kongl. skrifvelsen till Generalpoststyrelsen den 22 Oktober
1875 stadgade förbud mot befordran med posterna af försändelser under
band, innehållande lotteriprospekter m. in., jemväl å försändelser under
band af tidningar med sådant innehåll blefve tillämpligt, samma förbud
äfven borde ega rum för öppen försändelse af tidningar, som tillhanda
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 5.
1j
hållas abonnenterna efter prenumeration i vanlig ordning. Följdrigtigheten
af ett dylikt stadgande torde ej kunna förnekas, och då derigenom
i väsentlig män skulle inskränkas tillfällena att genom lotteriannonser
locka allmänheten att på dylika spel använda sina besparade medel, har
Utskottet icke tvekat att föreslå en sådan utsträckning af ofvanberörda
förbud, hvars blotta tillvaro, äfven utan någon ansvarspåföljd för posttjensteman,
som af förbiseende kunde låta något enstaka tidningsnummer
emot förbudet med posten fortskaffa^, tvifvelsutan skulle blifva för åsyftade
ändamålet fullt verksam, då icke någon tidningsredaktion, om den
ock hyste en annan åsigt än den genom förbudet uttryckta, icke lärer
blottställa sig för äfventyret att ej få sin tidning med posten fortskaffad.
Utskottet hemställer alltså,
8:o.
att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Magt täcktes meddela föreskrift derom att
det uti Kongl. Maj:ts skrifvelse till Generalpoststyrelsen
den 22 Oktober 1875 stadgade förbud mot befordran
med posterna af försändelser under band, innehållande
lotteriprospekter in. in., jemväl måtte tillämpas i afseende
å postbefordran af de tidningar och tidskrifter
med dylikt innehåll, å hvilka prenumeration på postanstalt
egt rum.
Stockholm den 26 April 1876.
På Utskottets vägnar:
A. H. FOCK.
Reservationer:
emot 8:de punkten:
af Herr Friherre A. U. Fock;
12
Bevillnings-Ut-skottets Betänkande N:o 5.
af Herr Hedlund: »Mot Utskottets beslut rörande 8:de punkten
måste jag anmäla min skiljaktiga mening. Jag har nemligen icke, trots
olägenheterna af lotteriväsendet, kunnat biträda beslutet, enär jag fruktar
den dermed beträdda vägen att vilja göra postförsändningen af eu
skrift beroende af skriftens innehåll, äfven då detta innehåll icke strider
mot Tryckfrihetsförordningen, samt då lottningar förekomma, hvilka ej
blott äro oskadliga, utan till och med verkande för välgörande ändamål,
med vederbörande myndigheters tillstånd. Följdrigtigt borde väl också
härmed tillkännagifvanden rörande svenska statens lotterilån och dess
dragningar icke få i tidningarne meddelas, så vida de skulle få sändas
med posten.
Jag vill dessutom icke, att Riksdagen skall, genom bifall till Utskottets
förslag, i förväg godkänna och gifva helgd åt Kongl. Maj:ts
skrifvelse till Generalpoststyrelsen af den 22 Oktober 1875, hvaraf följden
kan varda, bland annat, att utländska tidningar, som innehålla lotteriannonser
— och de utgöra väl flertalet — icke komma sina abonnenter till
banda, hvaraf åter följden blefve deras utestängande från vårt land,
samt då den makt Kongl. Maj:t, i denna skrifvelse tillegnar sig innebär
i sin utsträckning, att Kongl. Maj:t skulle kunna af egen maktfullkomlighet,
förbjuda sändningen med postverket af hvilken som helst skrift, som
icke funnes lämplig för spridning bland folket, blifvande denna åtgärd
beroende af regeringsmaktens uppfattning af den ena eller andra skriftens
goda eller mindre goda innehåll och anda. Främmande lands erfarenhet
har visat vådorna af en sådan adraministrativ makt i fråga om spridningen
af tryckta skrifter.»
samt af Herrar Ljung qvist, vice Talmannen Wijk, Per Nilsson i
Kulliult och C. A. Jönsson.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Då, under förutsättning af tidningsstämplingens upphörande, år
1871 af Generalpoststyrelsen uppgjordes det underdåniga förslag till förändrade
bestämmelser rörande vilkoren för tidningars och tidskrifters
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5. 13
postbefordran, som sedermera, till sina väsentligaste delar, blifvit af Eders
Kongl. Maj:t och Riksdagen godkändt, antogos känbara olägenheter skola
uppkomma, derest, i sammanhang med den underdånigst föreslagna förändringen,
skulle utgifvare af tidning eller tidskrift betagas utvägen att
för försäljning genom särskildt antagne kommissionärer i orterna med brefpost
försända äfven exemplar af tidning eller tidskrift, hvilka icke blifvit
i vanlig ordning genom postanstalt förskrift™, ett expeditionssätt som
af en del tidningsutgifvare blifvit i ganska vidsträckt mån anlitadt under
den tid då alla tidningar skolat med karta sigillata-stämpel förses och
på grund deraf åtnjöto portofri postbefordran.
I öfrigt varda å tidningar och tidskrifter in. in., som på förenämnda
sätt med posten fortskaffas, tillämpade de bestämmelser, som i allmänhet
gälla för befordran af försändelser under band.
Derest hvad här ofvan blifvit i underdånighet anfördt anses förtjent
af nådigt afseende, återstår att till behandling upptaga frågan, huruvida,
med sålunda förändrade vilkor för tidningars och tidskrifters försändande
under band, böra fortfarande bibehållas oförändrade nu gällande
bestämmelser rörande försändning under band af andra trycksaker äfvensom
i fråga om varuprofs och mönsters taxering eller om de för tidningar
och tidskrifter föreslagna billigare portosatser böra fullständigt eller
åtminstone i någon mån komma äfven sistnämnda tre slag af försändelser
till godo.
För befordran med posterna af så kallade försändelser under band
i allmänhet, varuprof och mönster, hvilket postförsändningssätt första gången
här i riket infördes på grund af nådiga brefvet den 18 Juni 1864,
utgjorde till en början afgiften, jemlikt högstberörda nådiga bref, eu fjerdedel
af vanligt brefporto, dock icke i något fall mindre än 12 öre.
Denna afgift blef genom nådiga brefvet den 22 September 1865
förändrad till 6 öre för hvar vigt af 8 ort, hvarefter genom nådiga brefvet
den 12 November 1872 vigtenheten för dessa försändelser blifvit från
8 till 12 ort förhöjd.
Sedan emellertid, på grund af den i Bern den 9 Oktober sistlidet
år afslutade allmänna posttraktat och Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref
den 21 sistlidne Maj, numera för 6 öre pr 50 gram, i det närmaste motsvarande
12 ort, försändelser under band, varuprof och mönster kunna
med post befordras till alla europeiska och en stor del transatlantiska
orter, synes billigheten påkalla att — i öfverensstämmelse med hvad förhållandet
är med bref — eu lägre afgift än den, som gäller för utvexlingeri
14
Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 5.
med främmande länder, fastställes för fortskaffande! mellan inrikes orter
af försändelser under band, varuprof och mönster.
Utan tvifvel blefve till största enkelhet ledande, om denna afgift
i allo faststäldes till enahanda belopp, som här ofvan blifvit såsom tidningsporto
underdånigst föreslaget.
Antagligen skulle dock en sådan åtgärd leda till eu högst betydlig
minskning i postverkets inkomst af ifrågavarande försändelsers befordran,
hvilken inkomst nästlidet år beräknas hafva uppgått till omkring 35,000
kronor.
Generalpoststyrelsen anser fördenskull förändringen i taxering för
försändelser under band i allmänhet böra, åtminstone till eu början, inskränkas
derhän att
vigtenheten blir densamma, 10 ort, som här ofvan blifvit för tidningsförsändningen
underdånigst föreslagen,
äfven minimiafgiften varder densamma, 3 öre, som skulle komma
att gälla för tidningar,
men att för försändelser, uppgående till mer än 10 orts vigt, afgiften
blir — i stället för 1 —3 öre för hvar vigt af 10 ort eller Överskjutande
del deraf.
Derigenom skulle äfven korsbandsportot komma att något så när
motsvara medelbeloppet af hvad i enahanda afseende uppbäres inom grann
-
länderna; då för dylika försändelser portot utgör
i Norge:
för vigt intill 15 gram ................................................................................. 1 skil.
för vigt af mer än 15 och högst 45 gram............................................. 2 skil.
i Danmark:
för vigt intill 50 qvint................................................................................ 2 skil.
och i Tyskland:
för vigt intill 250 gr. ■— pr 50 gr............................................................ '';3 sgr.
men för vigt af mer än 250 gr. och högst 1 Pfund 3 sgr.
I sammanhang med en dylik nedsättning i korsbandsportot. lärer
också befinnas lämpligt att till förekommande af missbruk här såsom annorstädes
eu maximivigt fastställes för försändelser af ifrågavarande slag.
Denna maximivigt, som vid internationel postutvexling enligt Bernertraktaten
utgör för varuprof 250 och för trycksaker under band 1,000
gram, synes, hvad postbefordringen mellan inrikes orter angår, skäligen
kunna fastställas i förra fallet till 50 ort men för det senare slaget försändelser
till 2 skålpund, motsvarande högsta vigten för småpaketer, i allmänhet
de tyngsta försändelser, för hvilka, enligt nu gällande bestämmelser,
ett af befordringsvägens längd oberoende medelporto utgöres.
15
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
Generalpoststyrelsen får fördenskull till Eders Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning i underdånighet hemställa,
huruvida icke i sammanhang med fastställande af här
ofvan underdånigst föreslagna vilkor för försändning
med post af tidningar in. in., å hvilka ej prenumeration
skett å postanstalt, må dels beredas en nedsättning
i afgifterna för befordran i allmänhet af försändelser
under band, äfvensom af varuprof och mönster, så att
för alla dylika försändelser, hvilka icke draga en lägre
afgift på grund af att de innehålla ensamt tidningar
eller tidskrifter, författningssamlingar eller handlingar,
utgifna af sällskap eller föreningar, portot komme att
utgå med tre öre för hvar vigt af tio ort eller Överskjutande
del deraf; dels ock inaximivigten för nu
ifrågavarande försändelser bestämmes till 50 ort för
varuprof och mönster, men 200 ort för försändelser
under band af trycksaker.
Generalpoststyrelsen framhärdar, med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung,
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter
Wilhelm Boos.
L. Hiibner. Frans Broberg. C. H. Westman.
e. f.
J. Öfwerström.
Stockholm den 29 Oktober 1875.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1876.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.