Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående dels förändring i vilkor enJ or tidningars och tidskrifters g o stbefordran, dels ock åtskilliga andra postväsendet rörande frågor.

1876-04-26 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1876:5, Betänkande, angående dels förändring i vilkor enJ or tidningars och tidskrifters g o stbefordran, dels ock åtskilliga andra postväsendet rörande frågor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning g-Utskottets Betänkande N:o 5.

1

Ko 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 26 April 1876, kl. 6 e. m.

Betänkande, angående dels förändring i vilkor enJ or tidningars

och tidskrifters g o stbefordran, dels ock åtskilliga andra

postväsendet rörande frågor.

Sedan Bevillnings-Utskottet till behandling förehaft så väl Kong!.

Maj:ts nådiga proposition N:o 24 angående förändring i vilkoren för tidningars

och tidskrifters postbefordran, som ock en af Herr Arvid Gumcelius

inom Andra Kammaren vackt,''till Utskottet hänvisad motion (N:o 159)

om nedsättning af åtskilliga afgifter för postförsändelser, samt tillika tagit

kännedom om de yttranden, som vid remissen af den Kongl. propositionen

i Riksdagens båda Kamrar förekommit, får Utskottet härmed afgifva betänkande

i dessa ämnen, dervid Utskottet går att först yttra sig öfver

den fråga, som i Kongl. Maj:ts omförmälda nådiga proposition blifvit till

Riksdagens pröfning hänskjuten och äfven utgör föremål för Herr Gumaelii

framställning i tredje punkten af hans motion.

Genom Kongl. kungörelsen angående vilkoren för tidningars och

tidskrifters postbefordran den 18 Oktober 1872 bestämmes i §§ 1 och 2

beloppet af den postbefordringsafgift, som skall, utöfver belöpande prenumerationspris,

men i visst förhållande till detta, dock med särskilda

modifikationer och vilkor, till postkassan förskottsvis erläggas, da prenumeration

å tidning eller tidskrift vid postanstalt eger rum; hvarefter

i § 3 af samma kungörelse, bland annat, föreskrifves, att enahanda bestämmelser

skola »gälla äfven när a postanstalt göres framställning om

»regelbunden postbefordran af dylikt tryckerialster, utan att prenumeration

»derå vid postanstalten sker».

Bih. till Riksd. Prot. 1816. 5 Sami. 1 Afd. 5 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o. 5.

Med föranledande af det missförhållande, som för närvarande egde

ruin derutinnan, att postverkets inkomster af tidningsförsändningen icke

motsvarade det arbete och den kostnad, som tidningarnes tillhandahållande

genom postverket medförde, hade Generalpoststyrelsen uti underdånig

skrifvelse den 29 Oktober 1875 gjort framställning derom, att

till vinnande af minskning i utgifterna för tidningars och tidskrifters

postbefordran eu inskränkning borde ske i antalet af nu brukliga olika postförsändningssätt

för periodiska skrifter; och har Kongl. Maj:t uti berörda

nådiga proposition, i öfverensstämmelse med hvad Generalpoststyrelsen i

detta^ ämne hemstält, föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del medgifva,

att ^ § 3 i nådiga kungörelsen angående vilkoren för tidningars och l idskrifters

postbefordran den 18 Oktober 1872 må upphäfvas och i dess

ställe stadgas, att, derest, för att såsom försändelse under band med

post befordras, till postanstalt aflemnas exemplar af tidning, tidskrift,

författningssamling, handlingar, utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v.,

derå ej prenumeration vid postanstalt egt rum, skall för hvar särskild

försändelse, ehvad denna utgöres af ett eller flera exemplar af samma

eller olika tidningar eller tidskrifter m. in., befordringsafgiften utgöra

ett öre for hvar vigt af tio ort eller Överskjutande del deraf, dock så,

att icke i något fall afgiften för en särskild försändelse understiger tre

öre; äfvensom att i öfrigt må å tidningar och tidskrifter in. in., som på

förenämnda sätt med post fortskaffa*, tillämpas de bestämmelser, som i

allmänhet gälla för befordran af försändelser under band.

I nära öfverensstämmelse med förra delen af detta nådiga förslag

innefattar tredje punkten af Herr Guinadii motion den hemställan, att

korsbandsportot för tidningar inom Sverige må bestämmas till 3 öre för

vigt intill 30 ort och 1 öre för hvarje derutöfver påböriadt tiotal ort

intill högst 200 ort.

Enligt hvad Generalpoststyrelsens omförtnälda underdåniga skrifvelse

gifver vid handen äro flera olika postförsändningssätt för tidningar

och tidskrifter nu medgifna, allteftersom prenumeration i vanlig ordning

skett å adressorternas postanstalter, eller reqvisition å samma postanstalter

verkstälts på grund af särskilda, utaf tidningsutgifvarne utfärdade

och reqvirenterna tillstälda prenumerations- eller så kallade prisskilnadssedlar,

eller ock tidningar och tidskrifter befordras efter reversal

med befordringsafgifternas utgörande a afgångsortens postanstalt. De

häraf uppkomna olika behandlingssätt och till eu del äfven olika bokförlagsrätt

hafva, såsom Generalpoststyrelsen vidare upplyser, orsakat

tillökning af göromalen å postanstalterna i eu mån, som gjort det nödvändigt

att väsentligen öka antalet biträden, som å postkontoren och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 5.

3

postexpeditionerna användas, utan att de förökade kostnader, som för

postverket häraf blifvit eu följd, betäckas af de utgifter, som för tidningars

och tidskrifters postbefordran genom postverket för närvarande

erläggas.

Missförhållandet för närvarande emellan postverkets inkomster och

utgifter för tidningars postbefordran synes ock, enligt de upplysningar

Kongl. Maj:ts proposition och General poststyrelsens deri åberopade underdåniga

skrifvelse innehålla, vara af synnerligen anmärkningsvärd betydelse,

om ock beloppet af den ökade transportkostnad, som tidningsförsåndelserna

i och för sig föranleda postverket, ej kan med fullkomlig

noggrannhet beräknas. Att de vid postverket tid efter annan medgifva

flera olika expeditionssätten för tidningsförsändelser, hvilka knappast torde

från stadgandet i § 3 af 187*2 års kungörelse kunna härledas eller ens

anses hafva varit betingade af något allmännare behof för tidningarnes

ändamålsenliga spridning, emellertid mera än nödigt varit invecklat arbetet

inom postförvaltningen och ökat dess kostnader, torde jemväl framgå

af det nu väckta förslaget om en enklare och mera likformig anordning

i detta hänseende. Huruvida vinsten af eu sådan enklare anordning och

derigenom besparadt arbete inom postanstalterna i någon nämnvärdare

mån kan utjemna det ofvan antydda missförhållandet emellan postverkets

inkomster och utgifter i det hela för tidningsförsändehserna må väl synas

tvifvelaktigt, derest afgiften för tidningarnes försändande under korsband

sättes så lågt, som Kongl. Maj:t föreslagit; men då Utskottet erfarit,

att bestämmandet af en högre afgift, än den föreslagna, icke utan skäl

befaras skola leda derhän, att tidningsförsändelserna komme att än mera

än hittills betingas genom prenumeration å postanstalterna, och detta

hittills såsom normalt, betraktade sätt för tidningsförsändelser, efter hvad

vidare inom Utskottet blifvit upplyst, ingalunda skall lända till lättnad

för arbetet inom postverket, utan fastmera öka både arbetet och kostnaderna,

samt tidningarnes korsbandsförsändelse, om ock efter nu föreslagen

afgift lemnande ringa godtgörelse för besvär och transportkostnader,

likväl skall vara det ur synpunkten af postverkets fördel mest

önskvärda, har Utskottet funnit sig icke böra äfventyra att genom afvikelse

från förra delen af Kongl. Majrts ifrågavarande förslag gifva anledning

till något beslut, genom hvars möjliga inverkan det närvarande

förhållandet, i stället att förbättras, blefve för postverket och dess utveckling

än mera ogynsamt.

Den senare delen af samma nådiga förslag innefattar, på sätt ofvan

förmäles, föreskrift derom att i afseende å tidningar och tidskrifter in. in.,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

som under band med posten fortskaffa^, skola tillämpas de bestämmelser

i (ifrigt, som i allmänhet gälla för befordran af försändelser under band.

För så vidt dessa bestämmelser i allmänhet innefatta blott reglementariska

föreskrifter, lärer någon närmare utredning angående dessas

tillämplighet äfven på tidningars och tidskrifters försändande underhand

icke vara erforderlig. Vid en särskild omständighet anser sig dock Utskottet

böra fästa Riksdagens uppmärksamhet, icke som skulle Utskottet

hysa någon betänklighet vid att jemväl derutinnan understödja Kongl.

Maj:ts förslag, utan emedan den berör en fråga, till hvilken Utskottet i

en följande punkt återkommer och öfver hvilken Utskottet ansett Riksdagen

böra fatta särskildt beslut.

Vilkoren för korsbandsförsändelser har i allmänhet ansetts höra

till sådana frågor, i Indika Kongl. Maj:t på administrativ väg beslutar;

och Kongl. Maj:t har sålunda, bland annat, genom skrifvelse den 22

Oktober 1875 till Generalpoststyrelsen förbjudit befordran med posten

af försändelser under band, hvilka innehålla tryckt eller på annat sätt

åstadkommet meddelande rörande försäljning af lotter till penningars

eller annan lös eller fast egendoms bortlottande inom eller utom riket.

Jemväl denna föreskrift skulle, enligt den nådiga propositionen,

komma att tillämpas på tidningar och tidskidfter, som under band försändas.

Då, såsom redan är antydt, Utskottet kommer att i en följande

punkt göra en framställning, som med den ifrågavarande föreskriften

står i nära sammanhang, och vill åt densamma bereda tillämpning på

tidningar och tidskrifter, hvilkas fortskaffning med posten betingas genom

prenumeration vid postanstalt, har Utskottet redan nu ansett sig derpå

böra fästa uppmärksamheten, på det någon ovetenhet om fulla betydelsen

af hvad Kongl. Maj:ts proposition verkligen innebär icke må vid afgörandet

af nu förevarande punkt i Utskottets förslag ega rum.

Utskottet, som icke funnit anledning understödja det i tredje punkten

af Herr Gummin motion framstälda förslag, i hvad detsamma skiljer

sig från Kongl. Maj:ts proposition, hemställer,

l:o.

att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att § 3 i

nådiga kungörelsen angående vilkoren för tidningars

och tidskrifters postbefordran den 18 Oktober 1872

må upphäfvas och i dess ställe stadgas, att, derest, för

att såsom försändelse under band med post befordras,

till postanstalt aflemnas exemplar af tidning, tidskrift,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

5

författningssamling, handlingar utgifna af sällskap eller

föreningar o. s. v., derå ej prenumeration vid postanstalt

egt rum, skall för hvar särskild försändelse, ehvad

denna utgöres af ett eller flera exemplar af samma

eller olika tidningar eller tidskrifter m. in., befordringsafgiften

utgöra ett öre för hvar vigt af tio ort eller

Överskjutande del deraf, dock så, att icke i något fall

afgiften för en särskild försändelse understiger tre öre;

äfvensom att i öfrigt må ä tidningar och tidskrifter

in. in., som på förenämnda sätt med post fortskaffas,

tillämpas de bestämmelser, sorn i allmänhet gälla för

befordran af försändelser under band.

Vidare har i fråga om korsbandsförsändelser Herr Gumaflius i fjerde

punkten af sin motion föreslagit, att korsbandsportot för andra trycksaker

än tidningar, äfvensom för affärshandlingar, varuprof och mönster

inom Sverige, hvithet porto nu utgör 6 öre för vigtenhet af 12 ort, måtte

nedsättas till 3 öre för vigt intill 10 ort och till 3 öre för hvarje derutöfver

påbörjadt tiotal ort intill högst 50 ort.

För närmare utredning af denna fråga har Utskottet förskaffat sig

del af hvad Generalpoststyrelsen härom i sin ofvan omförmälda underdåniga

skrifvelse den 29 Oktober 1875 anfört; och får vid detta betänkande

foga utdrag af samma skrifvelse.

Deraf inheintas väl, att Generalpoststyrelsen på anförda skäl och

under tillkännagifvande att postverkets inkomst för befordran af försändelser

under band, varuprof och mönster år 1874 beräknades hafva uppgått

till omkring 35,000 kronor, föreslagit en nedsättning af korsbandsportot

för andra trycksaker än tidningar, äfvensom för varuprof och mönster

inom Sverige, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad motionären

hemstält. Och anledning kan således ingalunda anses saknas att

ifrågasätta en nedsättning äfven af portot för dessa korsbandsförsändelser,

helst eu billig och beqväm spridning af andra trycksaker än tidningar

och tidskrifter m. m. otvifvelaktigt måste erkännas vara af allmänt

intresse påkallad. Men då Ivongl. Maj:t ej funnit skäl att göra Generalpoststyrelsens

berörda förslag till föremål för framställning till Riksdagen,

och det vid postverkets nuvarande tinansiela ställning icke torde vara

tillrådligt, att Riksdagen, emot den åsigt, som hos regeringen gjort sig

gällande, vidtoge en åtgärd, den der möjligen kunde lända till försämring

af nämnda ställning, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

2:o.

att hvad Herr Gumnelius i fjerde punkten af sin motion

föreslagit nu icke måtte af Riksdagen bifallas.

I femte punkten af nyssnämnda motion är ytterligare föreslaget,

att korsbandsportot till utlandet måtte nedsättas till 5 öre för affärshandlingar,

varuprof, tidningar och andra trycksaker, då vigten ej öfverstiger

50 gram, samt ytterligare 5 öre för hvarje påbörjadt nytt 50:tal

gram inom gränsen af 250 gram för varuprof och 1,000 gram för öfriga

i 1874 års Bernertraktats fjerde artikel uppräknade korsband.

Med den frihet Bernertraktaten lemnat de olika staterna att med

afseende å myntförhållanden eller andra omständigheter tills vidare bestämma

korsbandsportot till utlandet mellan 5 och 11 centimer, hafva

Sverige, Norge och Danmark till följd af dessa länders aflägsna läge och

förpligtelse att erlägga transitafgift åt de länder, genom hvilkas område

postförsändelser ske, bestämt ifrågavarande porto till 6 öre för hvar vigt

af 50 gram och Överskjutande del deraf. Härigenom är redan en betydlig

nedsättning uti förut stadgade afgifter medgifven. Och ehuru

Utskottet till fullo uppskattar vigten deraf, att afgiften för korsbandsförsändelser

till utlandet, för befordrande af våra litterära alsters och i

synnerhet tidningars spridning, må bestämmas så låg som möjligt, har

dock Utskottet, med hänsyn till den korta tid, eller från den 1 Juli 1875,

som ifrågavarande bestämmelse varit gällande, samt med afseende å

svårigheten att bedöma, om eller i huru vidsträckt mån en ytterligare

nedsättning skulle åstadkomna minskning i postverkets inkomster, ansett

betänkligt att för närvarande understödja enskild motionärs förslag i

sådant syfte, helst, om några nedsättningar i postbefordringsafgifterna nu

skola ifrågakomma, sådana väl i första rummet böra ega rum för inrikes

försändelser; hemställande alltså Utskottet,

3:o.

att Herr Gum ad i i ifrågavarande förslag nu icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Uti första punkten af sin ofvanberörda motion har Herr Gumadius

föreslagit, »att brefbäringsafgiften äfven för inländska postförsändelser

mätte upphöra», och såsom skäl härför anfört, dels att Bernertraktaten

redan afskaffat sådan afgifts uppbärande för utländska postförsändelser,

dels ock att den genom nämnda afgifts fullständiga borttagande upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

7

kommande förlust, hvilken år 1874 skall hafva, inom General poststyrelsen

beräknats till vid pass 100,000 kronor, skulle blifva betäckt genom postverkets

alltmera stegrade inkomster.

I afseende å brefbäringsafgiften har Utskottet inhemtat följande

upplysningar:

att brefbärarnes antal för närvarande utgör 89 i Stockholm, 18 i

Göteborg och 114 i rikets öfriga städer;

att desamma uti lön uppbära 184,600 kronor, hvaraf 65,000 kronor

utgå såsom fast anslag och 119,600 kronor i brefbäringsafgifter;

att om än postverkets inkomster för år 1877 blifvit lågt beräknade

och en ökad posttrafik kunde komma att medföra större inkomster, ökad

posttrafik alltid fordrade större arbetskrafter och således kunde antagas

föranleda motsvarande förhöjning i utgifterna; och

att, oberäknadt åtskilliga andra skiljaktigheter emellan förhållandena

härstädes och i flera andra länder, der särskild brefbäringsafgift, icke

erlägges, saknaden hos oss af frankeringsfrihet i väsentlig mån minskade

den säkerhet för postförsändelsers rigtiga utdelning, som vunnes genom

de särskilda kontroller, hvilka med uppbörden af brefbäringsafgiften vore

förknippade.

Ehuru Utskottet lika med motionären finner önskvärd! att, på sätt

jeinlikt internationela posttraktaten i Bern redan egt ruin i afseende å

postförsändelser från utlandet, brefbäringsafgiften äfven för sådana försändelser

inom landet kunde afskaffa, anser likväl Utskottet tidpunkten

för närvarande ej vara väl vald för en sådan åtgärds vidtagande, helst

postverket ej synes kunna utan olägenhet undvara den inkomst, som af

brefbäringsafgiften är att påräkna, och Riksdagen icke torde vara villig

att med nytt anslag betacka den brist, som genom afskaffande af berörda

afgift kunde för postverket uppstå. Utskottet hemställer fördenskull,

4:o.

att hvad Herr Gumaelius uti lista punkten af sin motion

föreslagit om brefbäringsafgiftens afskaffande för inländska

postförsändelser icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Vidare föreslår Herr Gumaffius uti 2:dra punkten af sin motion

att, i öfverensstämmelse med Bernertraktatens stadgande, att brefkort äro

underkastade frankeringstvång och att portot är hälften emot det för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

frankerade bref, portot för brefkort till svensk ort matte nedsättas från

10 till 6 öre.

Uti underdånig skrifvelse den 15 Januari detta år, deri Generalpoststyrelsen

föreslagit eu sådan nedsättning af portot för brefkort till

inrikes ort, hvarom motionären nu väckt yi’kande, anför Generalpoststyrelsen

bland annat:

att, sedan på grund af Kongl. brefvet den 5 Maj 1871 blifvit från

och med 1872 års ingång för den inrikes korrespondensen infördt bruket

af brefkort, för hvilkas befordran afgiften bestämdes till 12 öre, denna

afgift blifvit genom Kongl. kungörelsen den 12 November 1872 till 10

öre nedsatt;

att genom förenämnda i Bern afslutade internationela posttraktat

blifvit stadgadt, att för brefkort, som utvexlas mellan länder, hörande

till den allmänna postföreningen, befordringsafgiften skall utgöra hälften

af breffranko, till följd hvaraf, och med tillämpning af Kongl. brefvet den

21 Maj 1875 angående bestämmande i svenskt mynt af de portosatser

som enligt Bernertraktaten skulle uppbäras, afgiften för befordran af

brefkort, som vid svensk postanstalt inlemnas, utginge med enahanda

belopp, 10 öre, ehvad kortet skulle från eu till annan inrikes ort fortskaffas

eller detsamma vore adresseradt till något annat äfven det aflägsnaste

land i Europa, till Egypten eller till Nord-Amerikas förenta

stater; hvartill komme att, för det, inländska brefkortets aflemnande i

adressatens bostad uppbures särskild brefbäringsafgift, 3 öre, från hvilken

de försändelser, å hvilka Bernertraktaten tillämpas, vore befriade;

att den minskning i inkomst, som härfiöte af eu nedsättning i frankeringsafgiften

för inrikes brefkort, skäligen kunde antagas komma att

ersättas genom ett ökadt användande af detta sätt att meddela sig, hvilket

nu endast i mycket ringa mån anlitades; och

att slutligen samma omständigheter som, hvad den internationela

postutvexlingen anginge, påkallat brefkortportots fastställande till hälften af

vanligt breffranko, syntes tala för vidtagande af en liknande åtgärd äfven

i afseende å postutvexlingen mellan inrikes orter.

Denna Generalpoststyrelsens underdåniga framställning inkom till

Kongl. Maj:t först sedan den nådiga propositionen angående förändring i

vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran afgafs; och torde

denna omständighet hufvudsakligen förklara, hvarföre det af Poststyrelsen

väckta, nu ifrågavarande förslaget icke blifvit till denna Riksdags

pröfning öfverlemnadt. De till stöd för förslaget anförda skäl synas

eljest vara så öfvertygande ej mindre i fråga otn den beqvämlighet som

ett allmännare bruk af brefkorten vore egnadt, att bereda än äfven om

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

den fördel, som deraf kunde för postverket sjelft uppstå, att någon tvekan

om förslagets lämplighet väl svårligen torde kunna förefinnas. Efter

hvad Utskottet inhemtat, motsvara 6 k 8 brefkort i vigt hvad för enkelt

brefporto är såsom maximum stadgadt, och ett för brefkort till hälften

mot för bref nedsatt porto skulle följaktligen väl ersätta den ringare

transportkostnaden. Blefve nu, såsom Utskottet antager, i sammanhang

med portots nedsättning för brefkort tillika rnedgifvet, att äfven enskilda

personer finge i öfverenstärnmelse med föreskrifter, som af General-poststyrelsen

meddelas, sjelfva låta tillverka och medelst anbringande af frimärken

frankera sådana kort, skulle de antagligen vinna en betydligare

användning såsom priskuranter, annonser och dylikt, samt postverket

deraf kunna hemta icke ringa fördel.

Utskottet anser sig följaktligen böra hemställa,

5:o.

att, med bifall till Herr Gutnselii i 2:dra punkten af

hans motion framstälda förslag, Riksdagen måtte besluta,

att befordringsafgiften för brefkort, som utvexlas

mellan inrikes orter, måtte nedsättas från 10 öre till

6 öre.

Uti 6:te punkten af motionen har Herr Gumadius slutligen hemstält,

att »på grund af andra öfverensstämmelser mellan de skandinaviska

landens portoförhallanden» de portolindringar, som Sverige för sin

del kunde komina att besluta med anledning af motionärens framställningar

i punkterna 2, 3, 4 och 5 af hans motion, måtte få utsträckas till

postvexlingen med Norge och Danmark, om dessa länder ville ingå på

motsvarande nedsättningar.

Då Utskottet icke funnit skäl tillstyrka bifall till hvad motionären

uti 4 och 5 punkterna af sin motion föreslagit, och då både Danmark

och Norge för postförsändelser af tidningar inom de respektive länderna

hafva antagit helt andra bestämmelser än de hos oss nu gällande och

den af Utskottet här ofvan för försändelser af tidningar under band föreslagna,

samt det vid sådant förhållande icke lärer med skäl kunna förutsättas,

att dessa länder kunde finnas villiga att i afseende å sistnämnda

försändelser emellan dem och Sverige tillämpa andra bestämmelser än de

genom Bernertraktaten i sådant afseende vidtagna, har Utskottet

Bill. till Riksd. Prat. 1876. 5 Sami. 1 A/d. 5 Häft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

to

Bevillnings-Ltskottets Betänkande N:o 5.

6:o.

ansett motionärens ifrågavarande förslag i dessa hänseenden

icke böra till någon åtgärd föranleda.

Deremot och enär i afseende på försändelser af brefkort emellan

Sverige, Danmark och Norge någon portodelning för. dem ej ifrågakomma1''

samt då, enligt såväl postfördraget mellan Sverige och Norge samt

Danmark den 19 Juli 1873 som ock Kong! Generalpoststyrelsens kungörelse

rörande vilkoren för postutvexling mellan Sverige och Norge den

29 November samma år, brefkort taxeras såsom enkelt bref, hvarför åter

befordringsafgiften utgör 12 öre, synes, under förutsättning att den af

Utskottet föreslagna nedsättningen af portot för brefkort till inrikes orter

vinner Riksdagens bifall, hinder icke böra möta för utverkande af en

dylik nedsättning i befordringsafgiften för samma slags försändelser till

eller från Danmark och Norge, hvadan Utskottet får hemställa,

7:o.

att, derest Utskottets förslag om nedsättning af befordringsafgiften

för inrikes försändelser af brefkort vinner

Riksdagens bifall, Riksdagen måtte uti underdånig

skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga under

ompröfning, huruvida ej sådana åtgärder borde vidtagas,

att berörda nedsättning kunde varda utsträckt jemväl

till försändelser af brefkort från eller till Danmark och

Norge.

Slutligen, och med hemtad anledning ej mindre af hvad Kongl.

Maj:t rörande vilkoren för tidningars och tidskrifters försändande, under

band föreslagit ån ock af ett vid remissen af den nådiga propositionen

inom Första Kammaren af Herr N. S. von Koch afgifvet yttrande,, har

Utskottet tagit i öfvervägande huruvida, derest hvad Kongl. Maj:t i sm

ofvan berörda nådiga proposition föreslagit vinner Riksdagens bifall och

således det i Kongl. skrifvelsen till Generalpoststyrelsen den 22 Oktober

1875 stadgade förbud mot befordran med posterna af försändelser under

band, innehållande lotteriprospekter m. in., jemväl å försändelser under

band af tidningar med sådant innehåll blefve tillämpligt, samma förbud

äfven borde ega rum för öppen försändelse af tidningar, som tillhanda
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 5.

1j

hållas abonnenterna efter prenumeration i vanlig ordning. Följdrigtigheten

af ett dylikt stadgande torde ej kunna förnekas, och då derigenom

i väsentlig män skulle inskränkas tillfällena att genom lotteriannonser

locka allmänheten att på dylika spel använda sina besparade medel, har

Utskottet icke tvekat att föreslå en sådan utsträckning af ofvanberörda

förbud, hvars blotta tillvaro, äfven utan någon ansvarspåföljd för posttjensteman,

som af förbiseende kunde låta något enstaka tidningsnummer

emot förbudet med posten fortskaffa^, tvifvelsutan skulle blifva för åsyftade

ändamålet fullt verksam, då icke någon tidningsredaktion, om den

ock hyste en annan åsigt än den genom förbudet uttryckta, icke lärer

blottställa sig för äfventyret att ej få sin tidning med posten fortskaffad.

Utskottet hemställer alltså,

8:o.

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Magt täcktes meddela föreskrift derom att

det uti Kongl. Maj:ts skrifvelse till Generalpoststyrelsen

den 22 Oktober 1875 stadgade förbud mot befordran

med posterna af försändelser under band, innehållande

lotteriprospekter in. in., jemväl måtte tillämpas i afseende

å postbefordran af de tidningar och tidskrifter

med dylikt innehåll, å hvilka prenumeration på postanstalt

egt rum.

Stockholm den 26 April 1876.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

Reservationer:

emot 8:de punkten:

af Herr Friherre A. U. Fock;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillnings-Ut-skottets Betänkande N:o 5.

af Herr Hedlund: »Mot Utskottets beslut rörande 8:de punkten

måste jag anmäla min skiljaktiga mening. Jag har nemligen icke, trots

olägenheterna af lotteriväsendet, kunnat biträda beslutet, enär jag fruktar

den dermed beträdda vägen att vilja göra postförsändningen af eu

skrift beroende af skriftens innehåll, äfven då detta innehåll icke strider

mot Tryckfrihetsförordningen, samt då lottningar förekomma, hvilka ej

blott äro oskadliga, utan till och med verkande för välgörande ändamål,

med vederbörande myndigheters tillstånd. Följdrigtigt borde väl också

härmed tillkännagifvanden rörande svenska statens lotterilån och dess

dragningar icke få i tidningarne meddelas, så vida de skulle få sändas

med posten.

Jag vill dessutom icke, att Riksdagen skall, genom bifall till Utskottets

förslag, i förväg godkänna och gifva helgd åt Kongl. Maj:ts

skrifvelse till Generalpoststyrelsen af den 22 Oktober 1875, hvaraf följden

kan varda, bland annat, att utländska tidningar, som innehålla lotteriannonser

— och de utgöra väl flertalet — icke komma sina abonnenter till

banda, hvaraf åter följden blefve deras utestängande från vårt land,

samt då den makt Kongl. Maj:t, i denna skrifvelse tillegnar sig innebär

i sin utsträckning, att Kongl. Maj:t skulle kunna af egen maktfullkomlighet,

förbjuda sändningen med postverket af hvilken som helst skrift, som

icke funnes lämplig för spridning bland folket, blifvande denna åtgärd

beroende af regeringsmaktens uppfattning af den ena eller andra skriftens

goda eller mindre goda innehåll och anda. Främmande lands erfarenhet

har visat vådorna af en sådan adraministrativ makt i fråga om spridningen

af tryckta skrifter.»

samt af Herrar Ljung qvist, vice Talmannen Wijk, Per Nilsson i

Kulliult och C. A. Jönsson.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Då, under förutsättning af tidningsstämplingens upphörande, år

1871 af Generalpoststyrelsen uppgjordes det underdåniga förslag till förändrade

bestämmelser rörande vilkoren för tidningars och tidskrifters

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5. 13

postbefordran, som sedermera, till sina väsentligaste delar, blifvit af Eders

Kongl. Maj:t och Riksdagen godkändt, antogos känbara olägenheter skola

uppkomma, derest, i sammanhang med den underdånigst föreslagna förändringen,

skulle utgifvare af tidning eller tidskrift betagas utvägen att

för försäljning genom särskildt antagne kommissionärer i orterna med brefpost

försända äfven exemplar af tidning eller tidskrift, hvilka icke blifvit

i vanlig ordning genom postanstalt förskrift™, ett expeditionssätt som

af en del tidningsutgifvare blifvit i ganska vidsträckt mån anlitadt under

den tid då alla tidningar skolat med karta sigillata-stämpel förses och

på grund deraf åtnjöto portofri postbefordran.

I öfrigt varda å tidningar och tidskrifter in. in., som på förenämnda

sätt med posten fortskaffas, tillämpade de bestämmelser, som i allmänhet

gälla för befordran af försändelser under band.

Derest hvad här ofvan blifvit i underdånighet anfördt anses förtjent

af nådigt afseende, återstår att till behandling upptaga frågan, huruvida,

med sålunda förändrade vilkor för tidningars och tidskrifters försändande

under band, böra fortfarande bibehållas oförändrade nu gällande

bestämmelser rörande försändning under band af andra trycksaker äfvensom

i fråga om varuprofs och mönsters taxering eller om de för tidningar

och tidskrifter föreslagna billigare portosatser böra fullständigt eller

åtminstone i någon mån komma äfven sistnämnda tre slag af försändelser

till godo.

För befordran med posterna af så kallade försändelser under band

i allmänhet, varuprof och mönster, hvilket postförsändningssätt första gången

här i riket infördes på grund af nådiga brefvet den 18 Juni 1864,

utgjorde till en början afgiften, jemlikt högstberörda nådiga bref, eu fjerdedel

af vanligt brefporto, dock icke i något fall mindre än 12 öre.

Denna afgift blef genom nådiga brefvet den 22 September 1865

förändrad till 6 öre för hvar vigt af 8 ort, hvarefter genom nådiga brefvet

den 12 November 1872 vigtenheten för dessa försändelser blifvit från

8 till 12 ort förhöjd.

Sedan emellertid, på grund af den i Bern den 9 Oktober sistlidet

år afslutade allmänna posttraktat och Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref

den 21 sistlidne Maj, numera för 6 öre pr 50 gram, i det närmaste motsvarande

12 ort, försändelser under band, varuprof och mönster kunna

med post befordras till alla europeiska och en stor del transatlantiska

orter, synes billigheten påkalla att — i öfverensstämmelse med hvad förhållandet

är med bref — eu lägre afgift än den, som gäller för utvexlingeri

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 5.

med främmande länder, fastställes för fortskaffande! mellan inrikes orter

af försändelser under band, varuprof och mönster.

Utan tvifvel blefve till största enkelhet ledande, om denna afgift

i allo faststäldes till enahanda belopp, som här ofvan blifvit såsom tidningsporto

underdånigst föreslaget.

Antagligen skulle dock en sådan åtgärd leda till eu högst betydlig

minskning i postverkets inkomst af ifrågavarande försändelsers befordran,

hvilken inkomst nästlidet år beräknas hafva uppgått till omkring 35,000

kronor.

Generalpoststyrelsen anser fördenskull förändringen i taxering för

försändelser under band i allmänhet böra, åtminstone till eu början, inskränkas

derhän att

vigtenheten blir densamma, 10 ort, som här ofvan blifvit för tidningsförsändningen

underdånigst föreslagen,

äfven minimiafgiften varder densamma, 3 öre, som skulle komma

att gälla för tidningar,

men att för försändelser, uppgående till mer än 10 orts vigt, afgiften

blir — i stället för 1 —3 öre för hvar vigt af 10 ort eller Överskjutande

del deraf.

Derigenom skulle äfven korsbandsportot komma att något så när

motsvara medelbeloppet af hvad i enahanda afseende uppbäres inom grann
-

länderna; då för dylika försändelser portot utgör

i Norge:

för vigt intill 15 gram ................................................................................. 1 skil.

för vigt af mer än 15 och högst 45 gram............................................. 2 skil.

i Danmark:

för vigt intill 50 qvint................................................................................ 2 skil.

och i Tyskland:

för vigt intill 250 gr. ■— pr 50 gr............................................................ '';3 sgr.

men för vigt af mer än 250 gr. och högst 1 Pfund 3 sgr.

I sammanhang med en dylik nedsättning i korsbandsportot. lärer

också befinnas lämpligt att till förekommande af missbruk här såsom annorstädes

eu maximivigt fastställes för försändelser af ifrågavarande slag.

Denna maximivigt, som vid internationel postutvexling enligt Bernertraktaten

utgör för varuprof 250 och för trycksaker under band 1,000

gram, synes, hvad postbefordringen mellan inrikes orter angår, skäligen

kunna fastställas i förra fallet till 50 ort men för det senare slaget försändelser

till 2 skålpund, motsvarande högsta vigten för småpaketer, i allmänhet

de tyngsta försändelser, för hvilka, enligt nu gällande bestämmelser,

ett af befordringsvägens längd oberoende medelporto utgöres.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

Generalpoststyrelsen får fördenskull till Eders Kongl. Maj:ts nådiga

pröfning i underdånighet hemställa,

huruvida icke i sammanhang med fastställande af här

ofvan underdånigst föreslagna vilkor för försändning

med post af tidningar in. in., å hvilka ej prenumeration

skett å postanstalt, må dels beredas en nedsättning

i afgifterna för befordran i allmänhet af försändelser

under band, äfvensom af varuprof och mönster, så att

för alla dylika försändelser, hvilka icke draga en lägre

afgift på grund af att de innehålla ensamt tidningar

eller tidskrifter, författningssamlingar eller handlingar,

utgifna af sällskap eller föreningar, portot komme att

utgå med tre öre för hvar vigt af tio ort eller Överskjutande

del deraf; dels ock inaximivigten för nu

ifrågavarande försändelser bestämmes till 50 ort för

varuprof och mönster, men 200 ort för försändelser

under band af trycksaker.

Generalpoststyrelsen framhärdar, med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung,

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåter

Wilhelm Boos.

L. Hiibner. Frans Broberg. C. H. Westman.

e. f.

J. Öfwerström.

Stockholm den 29 Oktober 1875.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1876.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.