Sök i Ratio Lex

Memorial, med förslag till ändringar i Bankoreglementet och i Riksbankens aflöningsstat. Efter att hafva genomgått samtlige delar af det för riksbankens styrelse och förvaltning gällande, vid senaste riksdag faststälda bankoreglemente, hvilket finnes infördt i 1

1876-03-10 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1876:7, Memorial, med förslag till ändringar i Bankoreglementet och i Riksbankens aflöningsstat. Efter att hafva genomgått samtlige delar af det för riksbankens styrelse och förvaltning gällande, vid senaste riksdag faststälda bankoreglemente, hvilket finnes infördt i 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1876, kl. 5 e. m.

Memorial, med förslag till ändringar i Bankoreglementet och i Riksbankens

aflöningsstat.

Efter att hafva genomgått samtlige delar af det för riksbankens styrelse

och förvaltning gällande, vid senaste riksdag faststälda bankoreglemente,

hvilket finnes infördt i 1 (fide samlingen af bihanget till samma Riksdags

protokoll, får Banko-Utskottet nu afgifva utlåtande i anledning af de förslag

till ändringar i samma reglemente, som blifvit ifrågastälda dels af Herr A.

O. Wallenberg uti en vid innevarande riksdag väckt och till Utskottet hänvisad

motion, dels af senast församlade statsrevisorer, dels af ledamöter inom

Utskottet, dels ock af fullmäktige i Riksbanken.

Uti sista punkten af 4 § i bankoreglementet föreskrifves, att det kapitalöfverskott,

Riksbanken utöfver grundfonden och reservfonden eger, må vid

bokslutet föras såsom reserverade medel. Då i afseende å användandet af

dessa medel, Indika för närvarande uppgå till 3,296,408 kronor 32 öre,

särskilda bestämmelser blifvit af Riksdagen meddelade, i det att den behållning

af bankovinstmedlen, som återstod etter det vid 1873 års riksdag reservfonden

bildats, blifvit af Riksdagen reserverade till framtida förfogande samt

de särskilda såsom reserverade medel bokförda vinstmedlen för åren 1874

och 1875 blifvit af sistlidne och innevarande års Riksdag till vissa bestämda

ändamål afsedda, har Banko-Utskottet trott det vara lämpligt, att uti bankoreglementet

upplysning finnes meddelad om de särskilda föreskrifter, Riksdagen

angående samma medel lemna!, och hemställer derföre:

?Bih. till Riksd. Prof. 1876. 6 Sami. 1 Åfä. 6 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

l:o.

att under § 4 af bankoreglementet måtte intagas en

not af följande innehåll:

De reserverade medlen utgöras för närvarande af:

a) 742,045 kronor 97 öre, återstående behållning af

Riksbankens vinstmedel för åren 1866—1873 och af

Riksdagen reserverade “till framtida förfogande*1;

b) 1,251,534 kronor 96 öre, hvilka enligt 1875 års

Riksdags beslut skola begagnas till inköp af utländska

statspapper, att vid behof användas för att stärka Riksbankens

metalliska kassa; och

c) 1,302,827 kronor 39 öre, hvilka enligt 1876 års

Riksdags beslut skola, då fullmäktige i Riksbanken finna

sådant lämpligen kunna ske, för enahanda ändamål, som

nyss blifvit nämndt, begagnas till inköp af goda statspapper

i utländskt mynt.

I fråga om grunderna för Riksbankens sedelutgifningsrätt har uti en

inom Första Kammaren väckt motion, N:o 28, Herr A. O. Wallenberg, med

åberopande af den motivering, som igenfinnes i hans motion N:o 11 vid 1874

och N:o 25 vid 1875 års riksdag, föreslagit, att Ditt. b och c i mom. 2 af

§ 6 i bankoreglementet måtte uteslutas samt att i mom. 3 af samma § orden

“högst trettio millioner kronor** måtte utgå, d. v. s. att på folioräkningar

insatta medel och utelöpande postvexlar icke vidare skola ingå i sedelstocken

samt Riksbankens rätt att utgifva sedlar till belopp af högst trettio millioner

kronor utöfver de antagna sedelutgifningsvalutorna upphöra.

Fullmäktige i Riksbanken, som blifvit öfver motionen hörde, hafva i

afgifvet yttrande på anförda skäl afstyrkt allt afseende å densamma.

Att sättet för beräkning af Riksbankens sedelstock äfvensom grunderna

för bestämmande af densammas belopp utöfver de tillgångar, banken eger i

metallisk kassa och i fordringar på utrikes orter, i och för sig ej äro tillfredsställande,

vill Utskottet icke förneka, men de särskilda, från hvarandra

i mer och mindre mån afvikande förslag till förändrade grunder för sedelutgifningsrätten,

hvilka blifvit af motionären under nuvarande och de två

nästföregående riksdagarne framstälda, äro icke heller af den beskaffenhet,

att en nöjaktig lösning af denna fråga genom de utvägar motionären anvisat

står att vinna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

3

Beträffande särskilt det nu ifrågavarande förslaget har visserligen i

hvad detsamma rörer sättet för sedelstockens beräknande, inom Utskottet

den åsigten blifvit framhållen att, i enlighet med hvad motionären påyrkat,

medel insatta på folioräkning samt beloppet af utelöpande postvexlar, såsom

utgörande innestående fordringar hos Riksbanken, icke böra inräknas

i sedelstocken, utan att till densamma uteslutande bör hänföras beloppet

af Riksbankens verkligen utelöpande sedlar. Då emellertid ett frångående

af bankoreglementets bestämmelser i detta hänseende och antagande

af motionärens förslag skulle hafva till följd att, i stället för att

Riksbanken under nuvarande förhållanden kan till betalning af medel, insatta

på folioräkning, och utelöpande postvexlar använda sina sedlar utan

att den obegagnade sedelutgifningsrätten deraf beröres, densamma skulle komma

att minskas med hvarje belopp, som utgingetill betalning af dessa Riksbankens

skulder, har Utskottet funnit samma förslag icke kunna eller böra antagas,

derest icke fullt betryggande bestämmelser i afseende å sedelutgifningsrätten

sättas i stället. Med afseende härå och då genom motionärens förslag att,

i motsvarighet till de poster af sedelstocken, som efter hvad nyss nämnts

skulle derifrån uteslutas, borttaga Riksbankens rätt att utgifva högst trettio

millioner i sedlar utöfver de antagna sedelutgifningsvalutorna, Riksbankens sedelutgifningsrätt

i det hela skulle blifva i betydlig mån inskränkt; då icke

några förhållanden i afseende å Riksbankens ställning, tillgångar eller förmåga

att fullgöra sina förbindelser lemna minsta anledning eller berättigande

till vidtagande af eu sådan rubbning eller inskränkning i Riksbankens verksamhet,

hvilken företagen på sätt motionären föreslagit, enligt hvad fullmäktige

ock anfört, skulle kunna verka rent af förderfligt, och då i allt fall

den nuvarande tidpunkten icke torde vara lämplig för vidtagande af några

mera omfattande förändringar i grunderna för Riksbankens sedelutgifningsrätt,

hemställer Utskottet:

2:o.

att Iierr Wallenbergs motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Gällande bankoreglementes § 39 mom. 4 innehåller: “I afseende på

försträckningen till den ännu qvarvarande filialbanken tjenar till efterrättelse

hvad derom är stadgadt i § 44 af bankoreglementet under den 16 Maj

1871.“ Den i detta moment afsedda filialbanken, eller filialbanken i Sundsvall,

har numera upphört. Utskottet hemställer derföre:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

3:o.

att § 39 mom. 4 må ur bankoreglementet uteslutas

samt i följd deraf ordningsnummer!! å nuvarande momenten

5 och 6 i samma paragraf ändras.

Ännu i 1872 års bankoreglemente, § 13, var det modgifvet, att hos

fullmäktige i Riksbanken ärende, som oj tålde uppskof, kunde afgöras af

fyra fullmäktige, derest do voro om beslutet ense. I 1873 och följande årens

reglemente har stadgats, att vid behandling af allmänna ärenden alltid minst

fem fullmäktige skola vara tillstädes.

Uti eu till Utskottet ingifven skrift hafva fullmäktige anfört, hurusom

omständigheter lätteligen kunde inträffa, under hvilka fordran att fem fullmäktige

skola vara tillstädes icke kunde uppfyllas utan att ärendenas oafbrutna

gång deraf komme att lida. Utom (let att städse varit vanligt, att

flere af de ordinarie fullmäktige någon tid af sommaren för helsans vårdande

eller enskilda angelägenheters ombesörjande vore någon tid frånvarande,

hade det från och med år 1874 varit deputerade medgifvet att hvardera åtnjuta

eu och eu half månads ledighet, hvilken företrädesvis begagnades under

sommaren. Derjemte utsagos för fullmäktige ej flere än tre suppleanter.

Äfven desse vore ej alltid lediga att, särdeles under sommaren, inträda i

tjenstgöring. Under Hora år hade en af suppleanterne varit boende i landsorten

så långt från Stockholm, att för ärenden, som bort skyndsamt afgöras,

han ej lämpligen kunnat inkallas till tjenstgöring. Skulle nu emellan riksdagarne

inträffa, att eu eller flera af fullmäktige eller suppleanter aflinge

eller genom längre sjukdomsfall hindrades från tjenstgöring, kunde synnerliga

svårigheter uppstå för ärendenas oafbrutna gång. Det vore dessutom

icke alltid lämpligt, att ett vigtigaro ärendes afgörande, om skyndsam behandling

erfordrades, gjordes beroende af en suppleant. Vore denne för

ärendet främmande, stäldes han i valet emellan att följa öfrige ledamöters

mening eller att begära uppskof. I förra fallet kunde ju ärendet lika väl

af de öfrige afgöras, i senare fallet vunnes ej den eftersträfvade skyndsamhet

i behandlingen, som för bankfrågor ofta kunde vara af stor vigt.

Af dessa anledningar och då någon olägenhet aldrig, fullmäktige veterligen,

försports af den förr inedgifna rättigheten till allmänna ärendens

behandling af fyra fullmäktige samt, när bland fem fullmäktige tre utgöra

flertal och bestämma beslutet, samma antal ock syntes kunna bland fyra

blifva beslutande, hafva fullmäktige hemstält, att bankoreglementets bestämmelser

i förevarande hänseende måtte, i öfverensstämmelse med hvad

fullmäktige sålunda anfört, ändras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

o

Utskottet, som delar dessa af fullmäktige uttalade åsigter, hemställer

alltså:

4:o.

att första punkten i § 43 inom. 1 af bankoreglementet

måtte erhålla följande lydelse:

(Nuvarande lydelse:)

För behandling af allmänna ärenden

sammanträda fullmäktige en gång i

hvarje vecka eller oftare, om ärendenas

beskaffenhet och oafbrutna gång sådant

fordra, och skola dervid minst fem fullmäktige

vara tillstädes, dock mä ärenden,

som böra skyndsamt handläggas,

kunna afgöras af allenast fyra fullmäktige,

derest tre af dem äro om beslutet

ense, men i sammanträden med

fullmäktige i Riksgäldskontor et skola

minst fem af fullmäktige i Riksbanken

deltaga.

För behandling af allmänna ärenden

sammanträda fullmäktige eu gång i

hvarje vecka eller oftare om ärendenas

beskaffenhet och oafbrutna gång sådant

fordra, och skola dervid, äfvensom vid

sammanträden med fullmäktige i Riksgäldskontoret,

minst fem fullmäktige

vara tillstädes.

Såsom af § Öl i den af senast församlade statsrevisorer till innevarande

års Riksdag afgifna berättelse angående Riksbanken inhemtas, hafva

revisorerne uttryckt den åsigt, att sådan inventering och undersökning vid

Riksbankens afdelningskontor, som i 51 § af bankoreglementet omförmäles,

tills vidare borde minst en gång om året verkställas.

Sedan genom de på senare åren vidtagna förändringar i bankoreglementet

afdelningskontoren kommit att mera omedelbart lyda under bankofullmäktige,

lärer ock deraf följa att dessa kontors åtgöranden mera än

tillförene höra af fullmäktige öfver vakas; men då bankofullmäktig^, hvilka

äro inför Riksdagen närmast ansvarige för kontorens förvaltning, enligt den

nuvarande lydelsen af 51 § i bankoreglementet äro oförhindrade att “när

som helst''1 anställa inventering och undersökning vid afdelningskontoren, har

ilen bestämmelse sagde § således redan nu innehåller synts Utskottet tillfyllestgörande;
5:o.

hvilket Utskottet funnit sig böra för Riksdagen anmäla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

Sedan, med anledning'' af Riksbankens fordran hos Södertelje kanalbolag,

direktionen för nämnda bolag, efter hvad Utskottet i sitt memorial

N:o 2 vid innevarande riksdag meddelat, uppå gjord framställning medgifvit,

att ett utaf Riksbanken utsedt ombud må deltaga i granskningen af

kanalbolagets räkenskaper hvarje gång en sådan granskning förekommer,

har Utskottet ansett lämpligt att uti § 58 af bankoreglementet, hvarest åtskilliga

andra fullmäktige meddelade uppdrag finnas införda, jemväl intages

bestämmelse om åläggande för fullmäktige att utse ombud till deltagande i

revisionen af Södertelje kanalbolags räkenskaper; och hemställer Utskottet

derföre:

6:o.

att § 58 i bankoreglementet må erhålla följande för
-

ändrade lydelse:

o

Åt fullmäktige är uppdraget:

enligt Regeringsformens 50 § att---

enligt Regeringsformens 98 § att — —

enligt Regeringsformens 109 § att —

enligt Riksdagsordningens 32 § att —

enligt instruktionen för Riksdagens revisorer

— — — — —---—

Derjemte ega fullmäktige utse ett

ombud att å Biksbankens vägnar deltaga

i granskningen af Södertelje kanalbolags

räkenskaper.

Gemensamt med fullmäktige i Biksgäldskontoret

ega fullmä,ktige i Biksbanken

dessutom att, för framtida uppsigten

och kontrollen öfver Göta kanals

vidmakthållande utse och välja en person

att, å Riksbankens och Riksgäldskontorets

vägnar, såsoih ledamot deltaga

i Göta kanaldirektion; skolande

nytt val dertill hvarje år anställas,

hvarvid dock det förut utsedda ombudet

kan åter inväljas. — Bemälde fullmäktige

etc.

(Nuvarande lydelse:)

Åt fullmäktige är uppdraget:

enligt Regeringsformens 50 § att--

enligt Regeringsformens 98 § att — —

enligt Regeringsformens 109 § att —

enligt Riksdagsordningens 32 § att —

enligt instruktionen för Riksdagens revisorer

— — — — — — — — —

Derjemte ega fullmäktige att, gemensamt

med fullmäktige i Riksgäldskontoret,

för framtida uppsigten och kontrollen

öfver Göta kanals vidmakthållande

utse och välja en person att å

Riksbankens och Riksgäldskontorets vägnar,

såsom ledamot deltaga i Göta kanaldirektion;

skolande nytt val dertill

hvarje år anställas, hvarvid dock det

förut utsedda ombudet kan åter inväljas.

Bemälde fullmäktige må ock gemensamt

utse etc.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sanko-Utskottets Memorial N:o 7.

Vid slutet af nu gällande bankoreglemente finnes under rubriken

“Ofvergångsstadganden‘‘ intagen, bland annat, följande bestämmelse: “Ro Intill

dess fullmäktige finna tiden vara inne att icke vidare utgifva sedlar å

en krona, skall den i 1874 års bankoreglemente införda 8 15 oförändrad

gälla.14

Då sedlar å en krona numera icke af Riksbanken utgifvas, hemställer

Utskottet:

7:o.

att förenämnda öfvergångsstadgande må ur bankoreglementet

uteslutas samt i följd deraf ordningsnumern 2:o

å det derefter ensamt qvarstående öfvergångsstadgandet

jemväl utgå.

I sammanhang härmed får Utskottet underställa Riksdagens pröfning

en af fullmäktige hos Utskottet gjord framställning om förändring i den för

Riksbanken gällande aflöningsstat i hvad densamma afser den vid Riksbankens

härvarande brandanstalter anställde brandchefen samt brandmästaren.

Fullmäktiges i berörda hänseende gjorda framställning är af följande

lydelse:

“Enligt hvad fullmäktiges protokoll under senaste månaderna af sistlidna

år utvisa, hafva fullmäktige ansett behöfligt vidtaga åtgärder för mera

ständig vakthållning i Riksbanken mot eldfara, för brandanstalternas tidsenligare

ordnande samt för vinnande af bättre förmåga hos de vid desamma

anstälde tjensteman och vaktbetjente att i händelse af behof handhafva eldsläckningsredskapen.

Besväret att härvid handleda vederbörande och tillse,

att erforderlig kännedom inhemtas och behöfliga öfningar anställas, drabbar

i främsta rummet för tjenstemännen brandchefen, för vaktbetjeningen brandmästaren.

Den förre, som är skyldig att hafva sin bostad i närheten af

hufvudkontoret, åtnjuter för befattningen ett arfvode af 400 kronor. Då

under nuvarande hyresförhållanden i Stockholm skyldigheten att bo nära

banken lätt kan medföra en ökad utgift, som medtager större delen af arfvodet,

kan den verkliga godtgörelsen för göromålen blifva så ringa, att befattningen

alls icke blir eftersökt, utan fullmäktige i valet af brandchef inskränkas

till dem af tjenstemännen, som händelsevis äro i bankens närhet

boende och för Indika bostad stvånget icke medför någon ökad utgift. Men

då osäkert kan vara, om någon vält sin bostad i bankens närhet och ännu

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

mera om bland dem, som möjligen gjort det, finnes någon till brandchef

duglig, lärer det vara nödigt att så pass höja arfvodet att utöfver den utgift,

bostadstvånget medför, någon ersättning för de med befattningen förenade

bestyr alltid är att påräkna, för hvilket ändamål fullmäktige anse arfvodet

för brandchefen böra förhöjas åtminstone till 600 kronor.

Brandmästaren är tillika öfvervaktmästare. Såsom sådan är han förman

för vaktbetjeningen och utöfvar den närmaste tillsynen öfver denna

samt biträder bankosekreteraren med eftersyn af fastigheterna samt handhafvandet

af de ekonomiska angelägenheterna. Han åtnjuter i lön 800 kronor,

i tjenstgöringspenningar 600 kronor, jemte husrum och vedbrand. I

och för brandmästarebefattningen har han redan förut varit nödgad att mestadels

vara tillstädes i bankens hus, men detta tvång ökas än mera, när klämtningen

upphör och han ej längre kan påräkna att i händelse af brand genom

klämtning återkallas till bankbyggningarne. Derjemte har honom nu

blifvit ålagdt att undervisa och inlära vaktbetjeningen i skötandet af eldsläckningsredskapen

och att med dem i sådant afseende anställa förhör och

öfningar. Att med de fordringar, som måste ställas på innehafvare!! af denna

befattning, den nuvarande kontanta aflöningen 1,400 kronor är alltför ringa

att lemna skälig utkomst, torde få anses uppenbart. Fullmäktige föreslå

derföre, att aflöningen höjes med 600 kronor och att dessa, enär för närvarande

en nog betydlig del af aflöningsförmånerna gå vid afskedstagande

förlorade, måtte tilläggas lönen.“

Emot de sålunda af fullmäktige ifrågastälda löneförhöjningarna för

brandchefen och brandmästaren vid Riksbankens hufvudkontor har Utskottet

icke något att erinra och hemställer derföre:

8:o.

att i aflöningsstaten för hufvudkontoret arfvodet till

brandchefen upptages till 600 kronor i stället för 400

kronor och att första punkten för vaktbetjeningen får

följande lydelse:

“Öfvervaktmästare och brandmästare lön, kronor 1,400: —

tjenstgöringspenningar ..................... „ 600: —

jemte fria husrum och vedbrand,“

samt

9:o.

att de förhöjda aflöningsbeloppen måtte utgå från och

med innevarande års början.

Stockholm den 10 Mars 1876.

På Utskottets vägnar:

,T. ,T. EKMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

9

Reservation:

af Herr A. Peyron: “Emot Utskottets åsigt att ej fästa tillräckligt afseende

vid Herr A. O. Wallenbergs förslag att på folioräkning innestående

medel äfvensom beloppet af utelöpande postvexlar ej vidare borde anses och

beräknas såsom Riksbankens sedelskuld får jag mig reservera.

Hå det otvifvelaktigt är fullkomligt oegentligt att såsom sedelskuld

benämna annat än utelöpande sedlar, anser jag för ruin del en förändring

i nämnda afseende önskvärd, hvarföre jag inom Utskottet yrkat att Litt. b

och c i mom. 2 af § 6 i bankoreglementet borde utgå; och har jag för

min del icke heller kunnat godkänna Utskottets åsigt att den nuvarande

tidpunkten för en genomgripande förändring i grunderna för Riksbankens

sedelutgifningsrätt icke skulle vara lämplig/1

Herrar von Bränn, Ribbing, Sundin och A. de Maré hafva tillkännagifvit,

att de varit hindrade deltaga i öfverläggningarna rörande herr Wallenbergs

ofvan omförmälda motion, hvarjemte Herr Wijlcander velat hafva antecknadt,

att han icke närvarit vid justeringen af Utskottets betänkande i

hvad det angår samma motion.

Bill. till Riksd. Prof, 1876. 6 Sami. 1 Afd. 6 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1876:23 Skrifvelse med reglemente för Riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten
  2. Rskr. 1876:24 Skrifvelse till Rankofullmäktige med öfverlemnande af bankoreglementet. a1 i texten