Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 2

1876-03-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1876:2, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 2.

1

.V/o

Ank. till Riksd. Kansli den 1 Mars 1876, kl. 2 e. m.

Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 2, i

anledning af Herr F. von Strokirchs motion om ändring i

gällande lagbestämmelser för skyldighet att bygga och

underhålla allmänna vägar.

Uti eu inom Första Kammaren väckt och till Utskottets behandling

hänvisad motion har Herr von Strokirch föreslagit, att

»Riksdagen måtte hos Kong). Maj:t i underdånighet anhålla om

tillsättande af eu utaf sakkunnige personer från rikets särskilda delar

bestående komité med uppdrag att behandla frågan om förändrade bestämmelser

för skyldigheten att rödja, bygga och underhålla allmänna

vägar samt på angifna grunder utarbeta och afgifva underdånigt betänkande,

. innefattande förslag till lag och författning i ämnet, samt att Kong!.

.Maj:t i nåder täcktes till Riksdagen afgifva proposition derom.»

Vid motionen har Herr von Strokirch fogat förslag dels till ny

lydelse af 25 Kap. Byggninga-balken »om vägar och broar, "huru de göras

och byggas skola» och dels till »författning om allmänna vägar», uti hvilka

förslag äro angifna de grunder, dem motionären tänkt sig böra följas

vid utarbetandet af den nya lagen.

Innan Utskottet går att redogöra för några af dessa grunder, har

Utskottet ansett sig böra föra till minnes de allmänna stadgande^ som

för närvarande gälla för vägröjning och brobyggnad.

Bih. till Riksd. Prof. 187(J. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

Åberopade kapitlet i Byggninga-balken med dertill hörande författningar

gifva uti detta hänseende vid handen:

att häradet eller tingslaget är den krets, hvarinom underhållet af

de allmänna vägarne, det vill säga lands- och häradsvägar, med broar,,

utgöres;

att grunden för deltagandet i detta besvär är hemmantalet, dervid

afseende ej är fästadt å den större eller mindre nytta, hvarje hemman

särskildt må hafva af vägen, blott att den löper genom häradet, hvaraf

torde följa, att detta onus ej är att anse för hvad man vanligen kallar

kommunalt;

att befrielse från väghållningsbesväret ej gäller för andra hemman,

än säterierna i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län samt för lotshemman

;

att de så kallade sockenvägarne, Indika äro indelade på en eller flere

socknar eller mindre delar af häradet, jemväl hållas efter hemmantalet

och utan särskild hänsyn till den speciela nytta ett hvart hemman deraf

må draga;

att detta åter är förhållandet med de enskilda by- och utfartsvägarne,

livilka skola hållas endast af dem, som sig deraf betjena, men

äfven de med hemmantalet till grund för fördelningen; och

att skyldigheten att deltaga i underhållet af dessa senare vägar

bestämmes af allmänna domstolarne, hvaremot domsrätten rörande öfriga

vägarne är lagd hos Konungens Befallningshafvande.

Såsom följd häraf torde den befattning, hvilken det kan tillkomma

landsting eller kommunalstämma att taga med dylika frågor, få anses inskränkt

till anslående af medel för befrämjande af kommunikationsanstalterna

och samfärdsdseln i orterna, men ej att ingripa i de genom lag

myndigheterna anvisade bestyr; samt att tillsynen öfver vägarne och

efterlefnaden af de derom gifna föreskrifter uteslutande är lagd å kronobetjeningen;

och gäller hvad nu är anfördt endast för landet, ty angående

städerna är stadgadt, att de skola rödja och hålla väg och broar, så långt

stadens egor räcka.

Med hufvudsaklig förändring af förenämnda lagbestämmelser, vill

motionären hafva genom nya lagen stadgadt:

att alla, som å landet fastighet ega, bruka eller innehafva, eller

för inkomst till staten skatta, skola vägar rödja och broar bygga samt

dem underhålla, dervid han dock önskar befrielse dels för lotshemman

samt säterierna i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, dels ock. för

alla dem, som enligt bevillningsstadgan åtnjuta rätt till afdrag å bevillning;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 2.

att landstingsområdet bör utgöra den krets, inom hvilken de allmänna

vägarne indelas till underhåll;

att kretsens fastighetstaxeringsvärde, sammanräknadt med dess inkomstbevillning,

kapitaliseradt ä 10 procent, skall blifva grunden fördel

årliga vägunderhållet, hvarvid medeltaxeringsvärdet af hemmanen inom

kretsen må vara den likare, derefter skyldigheten för all annan fastighet

eller kapitaliserad inkomst att deltaga i vägunderhållet bör rättas; °

att beträffande fabrik eller annat verk dess större eller mindre

deltagande deri tillika göres beroende af särskild profning utaf taxeringsnämnd;
att

hvarje inom kretsen belägen socken skall ansvara för fullgörandet

af allt det arbete, som behöfves för underhållet af derinom löpande

väg, med rätt för hemman till ersättning af kretsens gemensamma vägskattebidrag

för hvad nämnda arbete öfverskrider dess e^en väghållninsrsskyldighet;

°

att kommunalnämnden i hvarje socken skall föranstalta om fördelning

och ordnande af vägunderhållet derinom; samt

att inom hvart af kretsens härader skall finnas en för tre år genom

landstinget utsedd, af tre personer bestående nämnd, hvilken har att afsyna

nya vägar, att uppvärdera eller taxera årliga kostnaden för underhållet

af de allmänna vägarne inom häradet samt att pröfva och bestämma,

i hvad man fabrik eller annat verk bör deltaga i vägunderhållet.

Att väghållningsskyldigheten är ett tryckande onus för svenska

jordbrukaren torde väl icke bestridas, likasom att detta onus, ehuru

mångenstädes lindradt genom jernvägar och förbättrade sjökommunikationer,

åter på andra ställen blifvit stegradt till följd af nya vägars anläggning

och ökad samfärdsel.

Det må således icke förundra någon, att framställningar om lättnad

i detta onus esomoftast låta höra af sig, samt att mera eller mindre omfattande

motioner i nämnda hänseende riksdag efter riksdag väckas.

Fiågan om och i hvad män förändring eller lindring i väghållningsskyldigheten

skäligen kan beredas jordbrukaren synes följaktligen vara

förtjent af allvarlig pröfning; och Utskottet har derföre ansett sig böra

betrakta förevarande ärende från en mera omfattande synpunkt, än den

hvartill motionen egentligen föranleder.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

Ofta nog uttalas den åsigt, att staten bör, med jordbrukets frigörande

från väghållningen, öfvertaga ifrågavarande skyldighet; och då

en obehindrad samfärdsel är af stort intresse äfven för andra samhällsklasser,

än för jordbrukarne, saknas visserligen icke allt skäl för påståendet,

om man betraktar frågan uteslutande från berörda synpunkt.

Men hvilken skulle följden blifva, om staten måste öfvertaga väghållningsbestyret?
I

stället för att den med arbetsbiträde, dragare och körredskap försedde

jordbrukaren nu sjelf ombesörjer väghållningen, skulle den fullgöras

mot kontant betalning; och då viss person icke längre vore pligtig

att låta laga visst vågstycke, måste detta bestyr utbjudas till eftertagande

af den minstbjudande, det vill säga på entreprenad. Månne någon finnes,

som bo tviflan att under sådant förhållande det minsta anbudet i allmänhet

blefve högt, ja så högt, att statens närvarande inkomster icke, sedan

andra oeftergifliga behof voro fylda, räckte till att bestrida den nya utgiften

med mindre än att betydligt ökad beskattning beviljades. Och

mera än antagligt är, att det förhöjda kontanta skattebidraget, som naturligtvis

äfven 1 drabbade jordbrukaren, skulle för denne kännas mera

Tryckande än fullgörandet af närvarande natura prestation.

Utskottet håller förty före, att eu allmän förändring i ofvan antydda

rigtning icke skulle för jordbrukaren medföra någon verklig fördel,

men deremot för de öfriga samhällsklasserna föranleda ökade utskylder.

Det bär äfven blifvit ifrågasatt, att man, genom upptagande af en

viss afgift af dem, som begagna vägarnc, skulle beredas tillgång att bestrida

väglagningen.

På ett och annat ställe i landet hafva försök bhfvit gjorda med

vågpenningar, men veterligen endast på korta vägsträckor; och om nu

äfven någon behållning utöfver kostnaden för uppbörden, härigenom undantagsvis

kunnat beredas, så skulle tvifvelsutan ett sådant med måttliga

vågpenningar, allmänt tillämpad! anordnande, på många ställen lemna eu

jemförelsevis ringa, kanske ingen behållen inkomst, men måhända på

ändå flera ställen icke bereda tillräcklig tillgång för bestridande af uppbörd

och kontroll.

Då härtill kommer, att ifrågavarande, för samfärdseln hinderliga

utväg att bestrida vägunderhållet, säkerligen skulle förefalla de vägfarande

och Icke minst jordbrukarne motbjudande, synes ett förslag i denna rigtning

icke böra understödjas.

Herr von Strokirch har, på sätt ofvan förmäles, sökt frågans lösning

på det sätt, att, utan jordens frigörande, ordnandet af vägunderhållet

skulle, med landstingsområdet till kj-ets, blifva ett omfattande kom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Förtia Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 5

munalt bestyr, hvartill bidrag jemväl borde lenmas af andra fastighetsegare

an jordbrukarne äfvensom af landsbygdens öfriga innevånare, som skattade

till sfaten för inkomst, utan rätt till afdrag å bevillningen.

I Utskottets tankar göra sig de inkast, hvika möta förslaget om

statens eftertagande af väghållningen, äfven här gällande, om äfven icke

till fullo, nock i så väsentlig mån att Utskottet icke kan förena sig med

motionären; och Utskottet vågar hvarken antaga att den föreslagna taxeringsnämnden,

hvars beslut svårligen kunde underkastas pröfnino- af allmän

beskattnings- eller embetsmyndighet, skulle kunna fullgöra sina åligganden,

utan att ett mera eller mindre berättigadt missnöje från åtskilliga

hall förspordes, eller att kommunalnämnden, såsom sådan, funnes

villig och lämplig att sköta det för nämnden afsedda bestyr; finnande

Utskottet jemväl det vara särdeles betänkligt att, utöfver den nuvarande

indelningen efter härad eller tingslag, inom hvilket så många angelägenheter

äro gemensamma för jordbrukaren, utsträcka kretsen för väghållningen

till landstingsområdet. °

. Utskottet tillåter sig betvifla att, likasom något antagligt förslag

till nya eller hufvudsakligen förändrade grunder för utgörandet af ifrågavarande

onus, som af ålder ålegat svenska jorden, icke hitintills blifvit

i nä^0t sådant> ''edar,de till allmän båtnad, kan, under närvarande

förhållanden, uppgöras: men äfven med denna uppfattning anser Utskottet

rättvisa och billighet fordra, att man noggrant tillser, om icke eu viss

lindring, till fördel för jordbrukaren kan åvägabringas, derigenom, att

deltagande i vaghållmngsbesväret ålägges annan med jordbruket jemförlig

egendom på landet; och Utskottet har i detta hänseende fästat synnerlig

uppmärksamhet vid den reservation eu ledamot af Första Kammaren bifogiit

Lag-Utskottets vid 1875 års riksdag i förevarande fråga afgifna

Betänkande N:o 21, hvilken reservation inom Kammaren vunnit understöd

Utskottet delar reservantens åsigt att samma inkast, som eljest

mota de olika förslagen om förändring uti nuvarande väghållnings-onus,

icke gorå sig gällande emot en bestämmelse att bruk, fabriker, q varnar

sagar, allmänna skogar och med fastighet förenad industriel rörelse, äfvensom

grufvor, skulle i viss, skälig mån deltaga i vägunderhållet på Jandetoch

(la namnda verk, inrättningar och egoområden närmast äro att hänföia

till jordbruksfastigheterna, synes billigtvis eu bestämmelse i deri

antydda rigtmngen kunna och böra ifrågasättas.

för ett sådant tillägg till gällande lag erfordras ostridigt eu noggrann

utredning af hithörande förhållanden, hvilken svårligen lärer tf

i S( agen kunna under dess jemförelsevis korta sammanvaro åstadkommas ;

Bill. till Riksd. Prof. 1876. 8 Sami 2 Åfd. 1 Band. 2 Raft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 första J< ammar eris Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:q 2.

och Utskottet delar äfven i detta hänseende reservantens mening med

hvilken ock Herr von Strokirchs motion öfverensstämmer, att en hemställan

till Kongl. Maj:t är oeftergiflig.

Skulle nu framstälda förslag vinna framgång, föreställer sig Utskottet

att åtminstone till en början rubbning i bestående och med betydande

kostnad tillvägabragta vägdelningar, icke endast af nämnda anledning

skulle ega rum, utan det nya bidraget, efter bestående taxeringsmyndigheters

pröfning, utgå i kontanta medel, hvilka fingo användas för underhållet

af (uti bestående vägdelningar ej inbegripna) vägar och broar, äfvensom

till snöplognings bestridande eller på annat sätt.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet, som

icke kan tillstyrka Herr von Strokirchs motion i dess helhet, likväl med

stöd af samma motion hemställa:

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t uppdraga åt eu

komité att utreda, ej blott i hvad mån och på hvad

sätt deltagande i vägunderhållet på landet må kunna

åläggas bruk, fabriker, qvarnar, sågar, allmänna skogar

eller annan fast egendom, som hittills varit från väghållningsbesväret

undantagen, äfvensom grufvor, samt

med fastighet förenad industriel rörelse, utan ock hvilka

verkningar eu dylik förändring inom olika ortér antagligen

skulle medföra, samt att derefter låta utarbeta

och till Riksdagen aflåta nådigt förslag till förändrad

lagstiftning i fråga om väghållningsbesvärets utgörande

å landet.

Stockholm den 29^ Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1876.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.