Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 2
1876-03-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1876:2, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 2
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 2.
1
.V/o
Ank. till Riksd. Kansli den 1 Mars 1876, kl. 2 e. m.
Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 2, i
anledning af Herr F. von Strokirchs motion om ändring i
gällande lagbestämmelser för skyldighet att bygga och
underhålla allmänna vägar.
Uti eu inom Första Kammaren väckt och till Utskottets behandling
hänvisad motion har Herr von Strokirch föreslagit, att
»Riksdagen måtte hos Kong). Maj:t i underdånighet anhålla om
tillsättande af eu utaf sakkunnige personer från rikets särskilda delar
bestående komité med uppdrag att behandla frågan om förändrade bestämmelser
för skyldigheten att rödja, bygga och underhålla allmänna
vägar samt på angifna grunder utarbeta och afgifva underdånigt betänkande,
. innefattande förslag till lag och författning i ämnet, samt att Kong!.
.Maj:t i nåder täcktes till Riksdagen afgifva proposition derom.»
Vid motionen har Herr von Strokirch fogat förslag dels till ny
lydelse af 25 Kap. Byggninga-balken »om vägar och broar, "huru de göras
och byggas skola» och dels till »författning om allmänna vägar», uti hvilka
förslag äro angifna de grunder, dem motionären tänkt sig böra följas
vid utarbetandet af den nya lagen.
Innan Utskottet går att redogöra för några af dessa grunder, har
Utskottet ansett sig böra föra till minnes de allmänna stadgande^ som
för närvarande gälla för vägröjning och brobyggnad.
Bih. till Riksd. Prof. 187(J. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft.
1
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
Åberopade kapitlet i Byggninga-balken med dertill hörande författningar
gifva uti detta hänseende vid handen:
att häradet eller tingslaget är den krets, hvarinom underhållet af
de allmänna vägarne, det vill säga lands- och häradsvägar, med broar,,
utgöres;
att grunden för deltagandet i detta besvär är hemmantalet, dervid
afseende ej är fästadt å den större eller mindre nytta, hvarje hemman
särskildt må hafva af vägen, blott att den löper genom häradet, hvaraf
torde följa, att detta onus ej är att anse för hvad man vanligen kallar
kommunalt;
att befrielse från väghållningsbesväret ej gäller för andra hemman,
än säterierna i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län samt för lotshemman
;
att de så kallade sockenvägarne, Indika äro indelade på en eller flere
socknar eller mindre delar af häradet, jemväl hållas efter hemmantalet
och utan särskild hänsyn till den speciela nytta ett hvart hemman deraf
må draga;
att detta åter är förhållandet med de enskilda by- och utfartsvägarne,
livilka skola hållas endast af dem, som sig deraf betjena, men
äfven de med hemmantalet till grund för fördelningen; och
att skyldigheten att deltaga i underhållet af dessa senare vägar
bestämmes af allmänna domstolarne, hvaremot domsrätten rörande öfriga
vägarne är lagd hos Konungens Befallningshafvande.
Såsom följd häraf torde den befattning, hvilken det kan tillkomma
landsting eller kommunalstämma att taga med dylika frågor, få anses inskränkt
till anslående af medel för befrämjande af kommunikationsanstalterna
och samfärdsdseln i orterna, men ej att ingripa i de genom lag
myndigheterna anvisade bestyr; samt att tillsynen öfver vägarne och
efterlefnaden af de derom gifna föreskrifter uteslutande är lagd å kronobetjeningen;
och gäller hvad nu är anfördt endast för landet, ty angående
städerna är stadgadt, att de skola rödja och hålla väg och broar, så långt
stadens egor räcka.
Med hufvudsaklig förändring af förenämnda lagbestämmelser, vill
motionären hafva genom nya lagen stadgadt:
att alla, som å landet fastighet ega, bruka eller innehafva, eller
för inkomst till staten skatta, skola vägar rödja och broar bygga samt
dem underhålla, dervid han dock önskar befrielse dels för lotshemman
samt säterierna i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, dels ock. för
alla dem, som enligt bevillningsstadgan åtnjuta rätt till afdrag å bevillning;
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 2.
att landstingsområdet bör utgöra den krets, inom hvilken de allmänna
vägarne indelas till underhåll;
att kretsens fastighetstaxeringsvärde, sammanräknadt med dess inkomstbevillning,
kapitaliseradt ä 10 procent, skall blifva grunden fördel
årliga vägunderhållet, hvarvid medeltaxeringsvärdet af hemmanen inom
kretsen må vara den likare, derefter skyldigheten för all annan fastighet
eller kapitaliserad inkomst att deltaga i vägunderhållet bör rättas; °
att beträffande fabrik eller annat verk dess större eller mindre
deltagande deri tillika göres beroende af särskild profning utaf taxeringsnämnd;
att
hvarje inom kretsen belägen socken skall ansvara för fullgörandet
af allt det arbete, som behöfves för underhållet af derinom löpande
väg, med rätt för hemman till ersättning af kretsens gemensamma vägskattebidrag
för hvad nämnda arbete öfverskrider dess e^en väghållninsrsskyldighet;
°
att kommunalnämnden i hvarje socken skall föranstalta om fördelning
och ordnande af vägunderhållet derinom; samt
att inom hvart af kretsens härader skall finnas en för tre år genom
landstinget utsedd, af tre personer bestående nämnd, hvilken har att afsyna
nya vägar, att uppvärdera eller taxera årliga kostnaden för underhållet
af de allmänna vägarne inom häradet samt att pröfva och bestämma,
i hvad man fabrik eller annat verk bör deltaga i vägunderhållet.
Att väghållningsskyldigheten är ett tryckande onus för svenska
jordbrukaren torde väl icke bestridas, likasom att detta onus, ehuru
mångenstädes lindradt genom jernvägar och förbättrade sjökommunikationer,
åter på andra ställen blifvit stegradt till följd af nya vägars anläggning
och ökad samfärdsel.
Det må således icke förundra någon, att framställningar om lättnad
i detta onus esomoftast låta höra af sig, samt att mera eller mindre omfattande
motioner i nämnda hänseende riksdag efter riksdag väckas.
Fiågan om och i hvad män förändring eller lindring i väghållningsskyldigheten
skäligen kan beredas jordbrukaren synes följaktligen vara
förtjent af allvarlig pröfning; och Utskottet har derföre ansett sig böra
betrakta förevarande ärende från en mera omfattande synpunkt, än den
hvartill motionen egentligen föranleder.
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
Ofta nog uttalas den åsigt, att staten bör, med jordbrukets frigörande
från väghållningen, öfvertaga ifrågavarande skyldighet; och då
en obehindrad samfärdsel är af stort intresse äfven för andra samhällsklasser,
än för jordbrukarne, saknas visserligen icke allt skäl för påståendet,
om man betraktar frågan uteslutande från berörda synpunkt.
Men hvilken skulle följden blifva, om staten måste öfvertaga väghållningsbestyret?
I
stället för att den med arbetsbiträde, dragare och körredskap försedde
jordbrukaren nu sjelf ombesörjer väghållningen, skulle den fullgöras
mot kontant betalning; och då viss person icke längre vore pligtig
att låta laga visst vågstycke, måste detta bestyr utbjudas till eftertagande
af den minstbjudande, det vill säga på entreprenad. Månne någon finnes,
som bo tviflan att under sådant förhållande det minsta anbudet i allmänhet
blefve högt, ja så högt, att statens närvarande inkomster icke, sedan
andra oeftergifliga behof voro fylda, räckte till att bestrida den nya utgiften
med mindre än att betydligt ökad beskattning beviljades. Och
mera än antagligt är, att det förhöjda kontanta skattebidraget, som naturligtvis
äfven 1 drabbade jordbrukaren, skulle för denne kännas mera
Tryckande än fullgörandet af närvarande natura prestation.
Utskottet håller förty före, att eu allmän förändring i ofvan antydda
rigtning icke skulle för jordbrukaren medföra någon verklig fördel,
men deremot för de öfriga samhällsklasserna föranleda ökade utskylder.
Det bär äfven blifvit ifrågasatt, att man, genom upptagande af en
viss afgift af dem, som begagna vägarnc, skulle beredas tillgång att bestrida
väglagningen.
På ett och annat ställe i landet hafva försök bhfvit gjorda med
vågpenningar, men veterligen endast på korta vägsträckor; och om nu
äfven någon behållning utöfver kostnaden för uppbörden, härigenom undantagsvis
kunnat beredas, så skulle tvifvelsutan ett sådant med måttliga
vågpenningar, allmänt tillämpad! anordnande, på många ställen lemna eu
jemförelsevis ringa, kanske ingen behållen inkomst, men måhända på
ändå flera ställen icke bereda tillräcklig tillgång för bestridande af uppbörd
och kontroll.
Då härtill kommer, att ifrågavarande, för samfärdseln hinderliga
utväg att bestrida vägunderhållet, säkerligen skulle förefalla de vägfarande
och Icke minst jordbrukarne motbjudande, synes ett förslag i denna rigtning
icke böra understödjas.
Herr von Strokirch har, på sätt ofvan förmäles, sökt frågans lösning
på det sätt, att, utan jordens frigörande, ordnandet af vägunderhållet
skulle, med landstingsområdet till kj-ets, blifva ett omfattande kom
-
Förtia Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 5
munalt bestyr, hvartill bidrag jemväl borde lenmas af andra fastighetsegare
an jordbrukarne äfvensom af landsbygdens öfriga innevånare, som skattade
till sfaten för inkomst, utan rätt till afdrag å bevillningen.
I Utskottets tankar göra sig de inkast, hvika möta förslaget om
statens eftertagande af väghållningen, äfven här gällande, om äfven icke
till fullo, nock i så väsentlig mån att Utskottet icke kan förena sig med
motionären; och Utskottet vågar hvarken antaga att den föreslagna taxeringsnämnden,
hvars beslut svårligen kunde underkastas pröfnino- af allmän
beskattnings- eller embetsmyndighet, skulle kunna fullgöra sina åligganden,
utan att ett mera eller mindre berättigadt missnöje från åtskilliga
hall förspordes, eller att kommunalnämnden, såsom sådan, funnes
villig och lämplig att sköta det för nämnden afsedda bestyr; finnande
Utskottet jemväl det vara särdeles betänkligt att, utöfver den nuvarande
indelningen efter härad eller tingslag, inom hvilket så många angelägenheter
äro gemensamma för jordbrukaren, utsträcka kretsen för väghållningen
till landstingsområdet. °
. Utskottet tillåter sig betvifla att, likasom något antagligt förslag
till nya eller hufvudsakligen förändrade grunder för utgörandet af ifrågavarande
onus, som af ålder ålegat svenska jorden, icke hitintills blifvit
i nä^0t sådant> ''edar,de till allmän båtnad, kan, under närvarande
förhållanden, uppgöras: men äfven med denna uppfattning anser Utskottet
rättvisa och billighet fordra, att man noggrant tillser, om icke eu viss
lindring, till fördel för jordbrukaren kan åvägabringas, derigenom, att
deltagande i vaghållmngsbesväret ålägges annan med jordbruket jemförlig
egendom på landet; och Utskottet har i detta hänseende fästat synnerlig
uppmärksamhet vid den reservation eu ledamot af Första Kammaren bifogiit
Lag-Utskottets vid 1875 års riksdag i förevarande fråga afgifna
Betänkande N:o 21, hvilken reservation inom Kammaren vunnit understöd
Utskottet delar reservantens åsigt att samma inkast, som eljest
mota de olika förslagen om förändring uti nuvarande väghållnings-onus,
icke gorå sig gällande emot en bestämmelse att bruk, fabriker, q varnar
sagar, allmänna skogar och med fastighet förenad industriel rörelse, äfvensom
grufvor, skulle i viss, skälig mån deltaga i vägunderhållet på Jandetoch
(la namnda verk, inrättningar och egoområden närmast äro att hänföia
till jordbruksfastigheterna, synes billigtvis eu bestämmelse i deri
antydda rigtmngen kunna och böra ifrågasättas.
för ett sådant tillägg till gällande lag erfordras ostridigt eu noggrann
utredning af hithörande förhållanden, hvilken svårligen lärer tf
i S( agen kunna under dess jemförelsevis korta sammanvaro åstadkommas ;
Bill. till Riksd. Prof. 1876. 8 Sami 2 Åfd. 1 Band. 2 Raft. 2
6 första J< ammar eris Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:q 2.
och Utskottet delar äfven i detta hänseende reservantens mening med
hvilken ock Herr von Strokirchs motion öfverensstämmer, att en hemställan
till Kongl. Maj:t är oeftergiflig.
Skulle nu framstälda förslag vinna framgång, föreställer sig Utskottet
att åtminstone till en början rubbning i bestående och med betydande
kostnad tillvägabragta vägdelningar, icke endast af nämnda anledning
skulle ega rum, utan det nya bidraget, efter bestående taxeringsmyndigheters
pröfning, utgå i kontanta medel, hvilka fingo användas för underhållet
af (uti bestående vägdelningar ej inbegripna) vägar och broar, äfvensom
till snöplognings bestridande eller på annat sätt.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet, som
icke kan tillstyrka Herr von Strokirchs motion i dess helhet, likväl med
stöd af samma motion hemställa:
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t uppdraga åt eu
komité att utreda, ej blott i hvad mån och på hvad
sätt deltagande i vägunderhållet på landet må kunna
åläggas bruk, fabriker, qvarnar, sågar, allmänna skogar
eller annan fast egendom, som hittills varit från väghållningsbesväret
undantagen, äfvensom grufvor, samt
med fastighet förenad industriel rörelse, utan ock hvilka
verkningar eu dylik förändring inom olika ortér antagligen
skulle medföra, samt att derefter låta utarbeta
och till Riksdagen aflåta nådigt förslag till förändrad
lagstiftning i fråga om väghållningsbesvärets utgörande
å landet.
Stockholm den 29^ Februari 1876.
På Utskottets vägnar:
W. STRÅLE.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1876.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.