Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcoits (N:o 2) Utlåtande N:o i

1876-03-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1876:5, Första Kammarens Tillfälliga UtsJcoits (N:o 2) Utlåtande N:o i

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcoits (N:o 2) Utlåtande N:o i.

1

N:o 5.

Auk. till Riksd. Kansli den 27 Mars 1876, kl. 2 e. in.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 2,

i anledning af Herr O. K L. Dahms motion, N;o 20,

angående fridlysning af småfågel.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion har Herr 0. E. L. Dahm,

under erinran derom, att den förödelse, som småfoglarne i vårt land äro underkastade,

både är inhuman och i allmänhet utan ändamål samt hotar att i så

betänklig grad minska deras antal, att de återstående ej för framtiden blifva

tillräckligt! att tillbörligen inskränka de härjningar, som skadliga insekter anställa

å de för tillfredsställande af menniskans behof så nödvändiga växterna,

föreslagit, att Riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om

utfärdande af en “fredlysning för småfoglarne, hvarigenom icke endast de full“vuxna

djuren utan äfven deras nästen, ägg och ungar ställas under skydd af

“lag, så att hädanefter endast rofdjur må vara föremål för ständig förföljelse11.

Det torde vara obestridligt, att menuiskan ej förnuftsenligt bör utsträcka

sitt herravälde öfver djuren längre än till att använda dem till sitt

gagn och mot dem betrygga sig och sin egendom, men ej till att onödigtvis

döda, plåga och misshandla dem. Förseelser mot denna grundsats, äfven om

de ej verka störande på samhällsordningen, utbilda likväl en råhet i menniskolynnet,

som ej för sammanlefnaden kan vara gagnelig, och böra derför kunna

vara föremål för ingripande af lagstiftningen, emedan dennas ändamål måste

vara icke endast att uppehålla rättstillståndet utan äfven att inverka uppfostrande

och förädlande på folklynnet I detta syfte har ock lagen mot djurplågeri

blifvit stiftad.

Bih. till Riksd. Frot. 1876. 8 Sami. 2 Afä. 1 Band. i Raft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

Under denna lag eller under den fridlysning öfver “nyttigt vildt11, sons

Kong! Jagtstadgan innehåller, torde ej enligt vanlig uppfattning dödandet af

småfoglar eller plundring af deras nästen hemfalla. Vill man derför skydda

småfoglarne, så torde en särskild fridlysning öfver dem vara nödig.

Men denna fridlysning synes Utskottet icke endast från humanitetesynpunkt

vara påkallad. Redan för mera än hundra år sedan antydde vår

store naturforskare Linné småfoglarnes nytta särskild! för menniska» derigenom,

att de inskränkte insekternas skadliga härjningar på växterna. Senare

naturforskare, Nilsson, Sundevall, Malm, Holmgren m. fl. hafva genom noggranna

iakttagelser ytterligare bekräftat Linnés åsigt och bragt, till full klarhet,

att de många ensamt insektätande småfoglarne äro endast nyttiga, och att de,

som förtära både frön och insekter, och bland dessa sjelfva de så förtalade

gr&sparfvarne, väl under vissa korta tider göra någon skada på säden och

några trädgårdsalster, men att den nytta de göra genom förtärande af skadliga

insekter och dessas ägg samt ogräsfrön i stor mängd under eu mycket längre

tid af året vida öfverväger den af dem förorsakade skadan, hvilken ock genom

många bekanta medel kan, om icke alldeles förekomma?, likväl förvandlas till

en obetydlighet. Utländska naturforskare hafva gjort liknande iakttagelser

och derigenom kommit till samma resultat.

För att belysa de insektätande småfoglarnes förmåga att utrota insekter,

må det tillåtas Utskottet att anföra några få exempel, till en del omtalade

år 1872 i engelska parlamentet. Fm kungsfågel, som hos oss vistas hela

året, kan dagligen förtära mera än sin egen vigt, som svarar mot bortåt 10,(XX)

insektägg, bladlöss och larver. Ett par mesar och deras ungar kunna årligen

förtära omkring 20 millioner ägg af “nunnan", en för barrskogen mycket förderflig

insekt. Eu sparf matar sina ungar med insekter omkring 36 gånger,

eu fink 35 och en rödstjert 23 gånger i timmen o. s. v. Dödandet af en sådan

fogel verkar detsamma som om man öfver skogen och fälten utsådde en mot

hans föda svarande vigt af insekter och insektägg — och hvem skulle val

vilja göra en sådan sådd, äfven om det vore möjligt?

Att småfoglarne äro nyttiga torde således icke kunna bestridas. Men

äro de så förföljda, att skydd af lag är för dem behöfligt?

Mycket erfarne svenske naturforskare förmäla i ett offieielt yttrande,

att, ehuru jagt på småfoglar till förbrukning såsom födoämne för menige man

aldrig bedrifvits i större skala i Sverige, likväl “betydliga qvantiteter småfoglar

införas och utbjudas på torgen i de större städerna, isynnerhet i Stockholm,

under namn af kramsfogel, hvarigenom händt, att t. ex. lärkorna, hvilka liksom

de flesta andra småfoglar äro lätta att skjuta, och som för några år sedan

voro ganska talrika i Stockholms omgifningar, blifvit der nästan utrotade, och

att flera andra genom skadliga insekters förstöring nyttiga småfoglar blifvit

s. 3 Kontrollera mot PDF

''Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (.N:o 2) Utlåtande N:o 5. 3

högst betydligt förminskade t. ex. hackspettar, gulsparfvar in fl.“ Naturligtvis

kommer denna jagt att sprida sig i vida kretsar öfver vårt land, när

tillgången på småfogel i städernas närmare omgifningar upphör, så länge krams

fogel för de rikas bord får fritt utbjudas på torgen, dit transporten numera

är både billig och snabb på jernvägarne.

Förödelsen genom jagt af småfoglar torde dock ej vara den förderfligaste.

Vida skadligare är den oseden, som vidlåder ett stort antal både unga

och gamla, att utan förnuftigt ändamål förstöra foglarnes nästen och bortplocka

deras ägg. Äggplundringen för eget nöje och till afsalu åt samlare

går särdeles hänsynslöst fram, någon gång till och med gifvande sig sken af

vetenskapligt intresse. Detta oskick torde ej öfverallt minskas genom undervisningen

i naturalhistoria vid skolorna, isynnerhet som exempel ej saknas på

skolor, der lärjungarne uppmanats att bilda äggsamlingar. I sådana trakter

torde få fogelbon få vara i fred.

På vissa ställen i vårt land funuos för icke så länge sedan växter

som vetenskap sm lianen kallade rara. De Sago ett visst värde för samlare

och man tryckte kataloger öfver dem med utsatt pris. De blefvo eu handelsvara

— och man söker dem nu förgäfves på flera af de länge kända växtställena.

Derigenom har väl ingen synnerlig ekonomisk skada skett, men om

äggplundringen så samma sätt utrotar eller åtminstone, som den bestämdt gör, minskar

de nyttiga småfoglarnes antal, så lida fälten och skogarne deraf skada.

Till småfoglarnes utödande har äfven bidragit den fångst af dessa djur,

som länge i vidsträckt omfång bedrifvits i Italien och Grekland under kortare

tider höst och vår, då de foglar, som häcka i norden, i stora skaror flytta

öfver dessa länder till sydligare trakter. Denna fångst är likväl numera inskränkt

genom lagstiftningen i Italien. Fn måhända ännu mera omfattande

förödelse har förorsakats genom landets stigande odling. Genom skogarnos

uthuggning förödas de arter, som tillhöra skogen och busksnåren, och genom

skogens rationelare behandling, hvarvid de skadade och ihåliga träden borttagas,

förödas de fogelarter, hvilka hos oss äro ganska många, som lägga ägg

i trädhål och der under hela året tillbringa nätterna. Ju mera odlingen utbreder

sig, ju större blifva naturligtvis dess för småfoglarne menliga verkningar.

Dessa hafva redan tydligt gifvit sig tillkänna hos oss, och i Tyskland

hafva antydda fogelarter under en lång tid af detta århundrade redan varit]

ganska fåtaliga eller till och med sällsynta. Då samma orsaker vanligen förorsaka

samma verkningar, torde det, då genom en tätare blifven befolkning

förföljelsen af småfoglarne med hvarje år blir verksammare, ej dröja länge

tills äfven vi få erfara, att menniskau icke ostraffadt lättsinnigt griper rubbande

in i naturens ordning, och klaga icke endast deröfver, att fogelsången

tystnat i våra skogsdungar, utan äfven deröfver, att skadliga insekter, ostörda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

af sina naturliga fiender, få anställa sina härjningar, hvilka blifva för oss i

samma män skadligare, ju större våra odlade fält blifva och ju rikare de grödor,

som genom ett förbättradt jordbruk derå framkallas.

Då orsakerna till småfoglarnes för oss skadliga förminskning således

äro flera, och då åtskilliga af dem äro af oss oberoende, synes det Utskottet

vara så mycket mera nödigt att vidtaga någon åtgärd mot de orsaker, som för

lagstiftningen äro åtkomliga, d. v. s. jagt å och fångst af dessa djur samt

plundring af deras nästen, och att ej dröja med fridlysning tills vi hafva föga

eller intet qvar att skydda. Allmänna meningen hos de tänkande bland vårt

folk tyckes ock hafva omfattat denna åsigt. Deraf hafva framkallats föreningar

till skydd såväl för djur i allmänhet som för småfoglar isynnerhet. Ansedde

vetenskapsmän hafva förklarat, att det vore nyttigt, om enskilda jordcgare fredade

foglarnc på sina cgor, och att konimunalstyrelserua, landsting såväl som

stadsfullmäktige och andra auktoriteter vidtoge åtgärder till deras skydd, men

ingen har kunnat säga, hvilka dessa åtgärder skulle vara, så länge fångst af

och handel med småfågel icke vore förbjuden.

I de flesta af Europas öfriga civiliserade stater har denna fråga redan

varit föremål för allvarlig uppmärksamhet och man synes ingenstädes kunnat

uppfinna annat, i stort verksamt medel till småfoglarnes skydd än fridlysning

genom lag. Utskottet har väl icke kunnat erhålla fullständiga underrättelser

om frågans behandling och dess nuvarande ställning öfverallt utrikes, men

anser sig dock böra anföra hvad Utskottet hufvudsakligen af officiela handlingar

derom inhemtat.

I Danmark är i jagtlagen af den 1 April 1871 all fångst af “mindre

Fugle, navulig Sangfugle“ förbjuden äfvensom borttagande och insamlande af

“alle slagg vilde Fugles 2Eg og Yngel“ vid böter från 1—10 R:dr.

I Preussen voro redan för flera år sedan enligt Preuss. allgem. Landrecht“

Th. II, Til. 16, § 53 alla “sträckfoglar“ (hvarmed menas, bland andra,

“Kramsfoglar“, hvilket en under texten lemnad förklaring upplyser) fridlysta

från 1 Maj till 24 Juni. I detta lands Andra Kammare (Haus der Abgeordneten)

beslöts d. 3 Februari 1870 “att hos den Kongl. regeringen anhålla, att

den skulle för Landtdagcu framlägga ett lagförslag om skydd för alla nyttiga

foglar eller föranstalta, att dit ledande bestämningar måtte intagas i Nordtyska

Förbundets nya strafflag “ Under öfverlägguingen härom förordade ombudet,

Grefve v. Frankenberg, “skydd för dessa landtman neris och skogsegarens

nyttiga vänner“ och tilläde: “I Österrike har man redan för någon tid sedan

stiftat en lag, som tager dessa djur i skydd, och verkar särdeles välsignelserikt.

“ Då han derefter yrkade, att regeringen skulle yttra sitt gillande öfver

förslaget, förklarade landtbruksministern v. Stdchau, att regeringen vore allvarligt

sysselsatt med denna angelägenhet, hade inledt underhandlingar derom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 5.

med främmande regeringar och hoppades alt snart kunna antingen framlägga

förslag för Landtdagen eller göra saken till föremål för en på ett ännu större

område verksam förbundslagstiftning. Att detta skett, är icke Utskottet bekant;

men genom förordning af preussiska regeringen i Schleswig den 24 Mars

1871 förbjöds att “skjuta, fånga och döda" 87 särskilt uppräknade arter af

påfogel (bland dem ormvråken och ugglan) samt att hålla dem till salu och

plundra deras nästen; och den 29 Mars 1872 fridlystes 34 småfogelarter (bland

dem sparfven, ugglan och ormvråken) i Berlins och Charlottenburgs polisdistrikt

med stadgadt vite af 1—10 Thaler eller motsvarande fängelse, “emedan", som

det heter, “antalet af dessa för land- och skogskulturen så vigtiga djur

notoriskt ständigt förminskas."

I Wiirtemberg äro småfoglarne fridlyste sedan 1837, och, enligt uppgift i ett

naturvetenskapligt arbete af Russ (Hannover 1873) lärer på begäran af“Preuss.

Ländes Ökonomi Kollegium" fångst och försäljning af inhemska sångfoglar vara

förbjuden i en stor del af Tyskland.

I Holland av fridlysning öfver foglarne utfärdad, deri fångandet af en

näktergal är belagd med ända till 100 guldens (148 ters) böter.

I England var skydd för småfoglarne föremål för öfverläggning i parlamentet

den 12 Juni 1872. Då parlamentsledamoten Auberan Herbert lifligt

yrkade på skydd för de skaror, som värna oss mot insekthärarne och fylla

våra lundar med sång, samt, jemförde sparfskyttars odåd med sådana landsmäns,

som nedsköte egna soldater, då eu fiendtlig här inbröte i landet, emottogs

hans yttrande med högljudt och enhälligt bifall af huset, af tories, whigs

och radikaler, och pressen förklarade, att hela England i den saken stode på

talarens sida.

Sedan den internatio Hela kongressen af landtbrukare och forstmän vid

verldsntställningen i Wien 1873 besluta att hos K. K. Österrikiska regeringen

anhålla, att den genom internationela fördrag med alla europeiska

stater ville betrygga skyddet för alla foglar, som äro nyttiga för jordbruket,

afslöts mellan Österrike—Ungern och Italien den 29 November 1875

eu konvention, i afskrift befintlig bland Utskottets handlingar, hvari de

respektive regeringarne förbinda sig att genom lagstiftning vidtaga tjenliga

åtgärder för att skydda för åkerbruket nyttiga foglar och förbjuda att på

hvad sätt som helst “fånga småfogel, förstöra deras nästen, borttaga deras

ägg och drifva handel med sådana foglar, deras ägg och nästen", samt att

försöka förmå andra stater att biträda samma öfverenskommelse. — På Italiens

inbjudning till Schweitz, Frankrike och Spanien att ingå ett sådant fördrag

har endast Spanien gifvit ett afböjande svar med förklaring, att åtgärders vidtagande

härvid måste öfverlemnas åt de särskilda provinsernas verksamhet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

Från Amerika känner man, att i staten Massachusetts plundringen af

ett fogelbo är belagdt med 25 dollars böter.

Den sak, som så varmt blifvit omfattad af så många bland Europas

högt kultiverade små och stora nationer, torde icke förtjena att anses liten

och ovärdig att blifva föremål äfven för svensk lagstiftning. Eu svensk fridlysning

skulle också i icke ringa mån understödja de sydligare boende folkens

omtänksamma och humana åtgärder, alldenstund vårt land är stort och de

många flyttande småfoglarne häcka i norden.

I flera af ofvan nämnda länder, der fridlysningar blifvit utfärdade, var

längst af och handel med sång- och kramsfogel ett icke obetydligt näringsfång.

Hos oss är handeln med fångade sångfoglar ett i de flesta landsdelar obegaguadtyrke,

och kramsfogeljagten torde för vårt folks förplägning vara minst sagdt obehöflig.

Eu fridlysning öfver småfoglarne i Sverige berör således icke något

intresse på något omildt sätt, utan hufvudsakligen endast söndagsjagten och

det råa begäret att förstöra utan aktniugsvärdt ändamål.

Handhafvande!; af eu sådan fridlysning torde ej blifva i någon betydlig

man vanskligare, än handhafvandet af den fridlysning öfver åtskilligt annat

“nyttigt vildt44 som nu gällande jagtstadga innehåller. Af redan bildade och

möjligen blifvande föreningar till djurens skydd torde man i detta afseende

kunna vänta en kraftig hjelp på samma gång som man genom lagen gifver

deras verksamhet mera styrka och befogenhet.

Under behandlingen af frågan inom Utskottet har anmärkts såsom betänkligt,

att man genom stiftaudet af en skyddslag för småfoglarne skulle bilda

eu ny klass af brott och förbrytare; men då detta är något, som är oskiljaktigt

från stadgandet af hvarje ny och utvidgandet af hvarje gammal laga

inskränkning af samhällsmedlems för det allmänna menliga verksamhet, och

förkastligt endast i det fall, att lagstiftningen onödigtvis förbjuder sådana

handlingar, hvilka, om förbudet ej funnes, vore obestridligt oskyldiga och tilllätliga;

och dä det icke kan anses oskyldigt och tillåtligt att onödigtvis föröda

nyttiga djur, och då brottet finnes till såsom sådant redan före förbudet, och

då dertill kommer, att förbudet icke är onödigt, så kan Utskottet icke finna,

att den gjorda anmärkningen är rörande ifrågavarande fridlysniugsförslag

tillämplig.

Utskottet anser derföre, att en fridlysning öfver småfoglarne bör utfärdas

och att detta lämpligast kan ske genom några korta tillägg till jagtstadgan.

Då korp, kråka och skata, hvilka i nu gällande stadga icke äro nämnda

bland rofdjuren och således möjligen kunde räknas bland småfoglarne, torde,

isynnerhet genom plundring af de nyttiga foglarnes nästen vara mera skadliga

än nyttiga, anser Utskottet dem böra uppföras bland skadliga rofdjur.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. 7

På grund af ofvan anförda skal hemställer Utskottet att motionen må

på det sätt bifallas,

att Riksdagen besluter att i underdånig skrifvelse hos Kong!.

Maj:t anhålla, att till Kongl. Jagtstadgan af den 21 Oktober

1864 måtte göras följande tillägg:

a) till § 11: “Till skadliga rofdjur räknas björn ---

falk", korp, kråka och skata.

b) till § 12.

Mom. 1. Att fånga eller döda små fog lar, hvartill ugglan

och ormvråken räknas, vare under alla årstider förbjudet.

Mom. 2. Jagt efter nedan nämnda djur m. m,:

Mom. 8. Vetenskapsman må af Konungens Befallningshafvande

kunna erhålla tillåtelse att alla årstider anställa

jagt för vetenskapliga ändamål på i mom. 1 fridlyst vildt:

samt c) till § 14: “I hägnad jagtpark eller djurgård

må den, som jagträtt der eger, alla tider af året ail slags

jagt idka utom a de i § 12, mom. 1 fridlyste foglar,

Stockholm den 21 Mars 1876.

På Utskottets vägnar:

O. E. L. Dahm.

Reserv atio n :

af Ilerr Storckenfeldt: “1 motiverna till motionen, hvilka af Utskottet

vunnit erkännande, finner man sagdt: “Barnen som hufvudsakligen öfva förstoreJsen

etc., samt något längre fram: “detta är en frihet (frihet från straff

för smafoglars ofredande) som illa egnar sig för ett högt bildadt samhälle och

står illa tillsammans med den humanitet, som stält det plågade djuret under

lagens skydd".

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

Just den omständighet att det i allra flesta fall är barnen, för hvilka

dessa lagstadganden skulle tillkomma, barn, som för öfverträdelse - af dem,

skulle ställas inför rätta, dömas och straffas; öfverträdelser ofta bestående uti

att barnet, obekant med lagparagraferna, för sin lilla naturaliesamling eftersöker

småfoglars ägg eller fångar eu sångfogel för sin bur, väpnar mig mot

motionen och utskottsbetänkandet.

Äfven jag skyddar gerna de nyttiga småfoglarne, men i första hand de

små menniskobarnen; jag ber att för dessa mina små klienter få påräkna

denna humanitet, som, med fullkomligt förbiseende af dem, skulle tillgodokomma

fogelungarne.

Ett barn, tilltaladt vid domstol, dömdt och straffadt, är i hög grad

förderfvadt; det skall hela sitt lif igenom känna tyngden deraf och månget

derigenom fostras till brottsling, och allt detta onda skulle framkallas af humanitet.

Motionärens syfte synes mycket lämpligare vinnas derigenom att chefen

för vårt undervisningsväsende anbefaller lärare och lärarinnor i skolorna för

barn att göra desse begriplig den nytta småfoglarne göra i naturens hushållning,

och jemväl uppmärksamma dem på den humanistiska sidan af saken,

hvilket jag tillåter mig uttrycka som ett önskningsmål och anhåller hos Herr

Talmannen om proposition på afslag af betänkandet."

Stockholm, Bergström & Lindroth, 1876.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.