Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om inför ande i Riksdagsordningen af bestämmelsen förande sättet för slitande af tvister Kamrarne emellan i fråga om voteringspropositioner för de samfälda omröstningar, som anställas jemlikt 65 § Riksdagsordningen.

1876-05-05 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1876:4, Utlåtande, i anledning af väckt motion om inför ande i Riksdagsordningen af bestämmelsen förande sättet för slitande af tvister Kamrarne emellan i fråga om voteringspropositioner för de samfälda omröstningar, som anställas jemlikt 65 § Riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Eiksd. Kansli den 5 Maj 1876, kl. 2 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion

om inför ande i Riksdagsordningen af bestämmelsen förande

sättet för slitande af tvister Kamrarne emellan i fråga

om voteringspropositioner för de samfälda omröstningar,

som anställas jemlikt 65 § Riksdagsordningen.

Till Konstitutions-Utskottet har från Riksdagens Andra Kammare öfverlemnats

en af Herr Ola Andersson väckt motion (N:o 64), hvari föreslagits,

“att Riksdagen för sin del ville, på sätt 81 § Regeringsformen föreskrifver,

besluta en sådan förändring i eller förklaring af Riksdagsordningen, hvarigenom

det blefve tydliggjord t, huru Kamrarne emellan uppkommande tvister

om voteringspropositioner för gemensamma voteringar skola lösas och

har motionären för frågans lösning ifrågasatt två olika sätt, det ena, att

genom samfäld omröstning besluta, hvilkendera Kammares mening i fråga

om voteringsproposition!! skulle gälla, det andra, att hänskjuta frågan till

Konstitutions-Utskottets afgörande.

I anledning af denna framställning tillåter sig Utskottet erinra derom,

att, enligt 6b § Riksdagsordningen, hvad Kamrarne sammanstämmande besluta,

skall vara Riksdagens beslut, och att, om Kamrarne icke blifva ense

om ett beslut, frågan, utom i de fall 65 § upptager, skall anses hafva för

en riksdagen förfallit. I 65 § åter stadgas, att, när i fråga om statsutgifter

eller bevillning eller angående Riksbankens och Riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, Kamrarne fatta olika beslut,

som ej uppå vederbörligt utskotts förslag varda sammanjemkade, begge

Kamrarne skola hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera förut

stannat, och att den mening, som dervid erhåller de fleste ledamöters af

Bill. till Riksd. Prof, 1876. 3 Sami. 4. Käft. j

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 Konstitutions-Utskottets Utlutande N:o 4.

bada Kamrarne sammanräknade röster, kommer att gälla såsom Riksdagens

beslut. Af dessa bestämmelser följer, att såsom regel måste anses, att bada

Karararne skola vara ense, för att ett beslut, skall komma till stånd och

att eu frågas afgörande genom samfäld omröstning är att betrakta såsom et

af omständigheterna påkalladt, för vissa gifna fall stadgadt undantag, skulle

åter Karararne stanna i olika beslut deröfver, om votering i eu viss fråga

skall eea rum, eller angående innehållet åt eu i sådan fråga föreslagen voteringsproposition,

måste således frågan onn ärendets afgörande genom sa

beskaffad votering anses förfallen, och lika som grundlagen icke anvisar något

sätt för lösningen af eu sådan meningsskiljaktighet emellan Karararne,

likaså håller Utskottet före, att ett sätt för en slik fösning icke later sig

utfinnas utan att uppoffra den i § 1 Riksdagsordningen stadgade allmänna

grundsats, att båda'' Karararne skola i alla frågor hafva lika behörighet och

^ Emot det ena af de sätt, som motionären, enligt hvad ofvan berörd!

är, föreslagit för frågans fösning, eller att Karararne först skulle genom

samfäld omröstning afgöra, hvilkendera Kammarens beslut i fråga om voteringsproposition

skall gälla, har motionären sjelf framstält den välgrundade

anmärkning, att äfven för denna votering behöfdes en voteringsproposition,

och att det läte tänka sig, att jemväl derom kunde blifva tvist. liU detta

skäl torde kunna läggas, att det väl icke vore lämpligt att i ett slikt tall

låta frågan om formen för beslutets fattande afgöras åt samma myndighet,

som sedan hade att besluta i saken. Att åter hänskjuta frågan till

tutions-Utskottet, hvilket sätt motionären synes gifva företrädet framför det

nyss antydda, innebure i sjelfva verket att i en fråga, der det galde att afföra

om den ena Kammaren borde underkasta ett af Kammaren fattadt

hufvudsakligt beslut eu ytterligare pröfning, låta Karararne underordnas en

af dem sjelfva vald afdelning af Riksdagen. Äfven om man skulle vilja

antaga, att Konstitutions-Utskottet, oberoende af alla tänkbara inverkande omständigheter,

i frågor, som så väsendtligen röra de särskilda Kamrarnes inflytande

på besluten, skulle kunna intaga en fullkomligt opartisk stallning,

blefve det dock på Utskottet, som det komme att bero, om Riksdagen i de

sålunda till Utskottet hänskjuta frågor ; kulle handla såsom två grundlagsenlig!

skilda Kamrar eller såsom eu Kammare, och härigenom skulle otvifvelaktigt

åt Utskottet uppdragas en myndighet, som komme att sta i strid

med tvåkammarsystemets väsen och våra på detsamma hvilande grundlagars

anda och mening. . ,

I öfrigt torde det knappast vara af nöden att erinra derom, att det

af motionären omförmälda fall väl icke lärer vara det enda, der olösliga

förvecklingar kunna uppstå, om Riksdagens Kamrar, emot hvad antagligt

är, fatta beslut, som äro stridande emot grundlagar bild och föreskrifter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

B

eller till och med vägra att tillämpa dem. På förutsättningen, att något

sådant icke skall kunna inträffa, beror allt konstitutionelt samhällsskick, och

derest i tvistiga fall en fråga skulle förfalla derigenom, att Kamrarne icke

blefve ense derom, huruvida omröstning skulle ega ruin eller icke, eller angående

voteringspropositions innehåll, torde en sådan utgång vara att vida

föredraga framför de uppenbara olägenheter, som skulle blifva en följd af

stadganden i den uti motionen afsedda riktning.

Slutligen, och oberoende af frågan om möjligheten af att utfinna något

lämpligt sätt att till slutlig lösning bringa frågor af nu antydda beskaffenhet,

anser sig Utskottet icke böra lemna oanmärkt, att den erfarenhet, som i

hithörande fall under tillämpandet af nu gällande riksdagsordning hittills

vunnits, icke kan sägas hafva ådagalagt behofvet af en grundlagsändring

i det af motionären angifna syfte; och får Utskottet, i betraktande deraf

och under åberopande af hvad här ofvan är anfördt, vördsamt hemställa,

att förevarande motion måtte lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 5 Maj 1876.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Reservation:

af Herr Ola Andersson, med hvilken Herr Samuel Johnson instämt: “Med

den erfarenhet i minne, som sistlidne Riksdag lemnade oss, manades jag att

upptaga den fråga, hvarom min motion handlar, väl inseende dess stora vigt,

men i afsigt att bidraga till eu god lösning af densamma.

Enär jag i min motion tydligen gifvit företräde åt det senare af de

af mig antydda tvänne sätt, på hvilka tvistefrågor af. denna art kunde lösas,

och då jag vid frågans första behandling i Utskottet aflemnade nedanupptagna

förslag till ändring i § 88 Riksdagsordningen, anser jag mig kunna i det närmaste

förbigå hvad Utskottet anfört angående sättet att lösa möjligen uppkom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

mande tvister Kamrarne emellan i fråga om proposition för gemensam omröstning

genom sådan omröstning; jag endast vill tillägga att, om något sätt

för en sådan tvistefrågas afgörande finnes i grundlagen, så lär det väl vara

detta, ty äfven sjelfva voteringspropositionen om en anslagsfråga rörer ju

statens reglerande, statsutgifter, etc., och denna åsigt har äfven uttalats i

diskussionen sistlidne år, då ett dylikt spörjsmål var på god väg att uppkomma.

Skulle man åter söka att genom nytt grundlagsstadgande lösa frågan,

då har jag ansett, såsom jag ock i motionen sagt, att en dylik tvist till

sjelfva sin natur mera är en grundlagstolknings- än eu statsregleringsfråga.

Adla ärenden, hvaruti Kamrarne om ett beslut ej blifva ense, skola,

utom i de fall § 65 upptager, anses hafva för den Riksdagen förfallit, sa

stadgar den af Utskottet åberopade 63 § Riksdagsordningen, och de i 65 § upptagna

frågor få, således ej förfalla derigenom, att Kamrarne stanna i olika beslut;

detta är grundlagens både anda och bokstaf, det ma nu vara regel eller

undantag; och man lär väl i all lagtolkning illa uppfylla lagens stiftares

mening — |a man kan göra sjelfva hans regel i lagen stor skada - om

man anser sig kunna sätta ringare värde på tydliga och bestämda undantag

än på sjelfva regeln.

Påstår man att tvister angående voteringsproposition för gemensam

omröstning ej få genom sådan omröstning, af göras, då måste man således i

och med detsamma medgifva, att det finnes en brist i detta hänseende i

grundlagen, eftersom sjelfva liufvudfrågan, anslags- eller bevillningsfrågan,

då ej kan komma att, såsom grundlagen bjuder, afgöras.

Ingalunda är jag nog'' förmäten att pasta, att ej bättre töislag än mitt

till frågans lösning kunde göras, men jag är ej i stånd att fatta, att Kamrarnes

lika berättigande rubbas genom att hänskjuta dylik tvist till KonstitutionsUtskottets

afgörande, ty Utskottet är sammansatt af lika många och lika berättigade

ledamöter från hvardera Kammaren, och ingen kan visa, att någondera0

(och ej heller hvilkendera) Kammaren skulle genom en sådan anordning

blifva underordnad den andra. Visserligen kunde Konstitutions-Utskottet

gifva den ena Kammaren rätt och den andra orätt eller ock komma till ett annat

beslut, enligt hvilket annan voteringsproposition skulle uppgöras, men sådant

måste ju ske äfven nu: antingen måste den ena Kammaren uppoffra sin mening

eller ock måste båda enas om något annat. Menar man åter, att Kamrarnes

lika behörighet och myndighet uppoffras derigenom, att ej frågan får,

genom antagande af mitt förslag, förfalla, då måste jag säga, att denna lika

behörighet och myndighet illa upprätthålles, om det skall ske i strid med

ett tydligt grundlagsbud. Så tillvida som det är Utskottets afsigt att med

hvad det anfört om regel och undantag i Riksdagsordningen m. m. söka visa,

att det är grundlagens mening, att anslagsfrågor sålunda skulle förfalla,

torde jag hafva rätt att säga att Utskottet i sin bevisning ej rätt väl lyckats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

5

Då Utskottet deremot kommer in på frågan, huruvida det är bäst att

bibehålla denna lucka i grundlagen — om sådan finnes — eller söka att

fylla den, då äro vi inne på ett annat omi''åde, och jag vill då genast medgifva,

att äfven andra luckor finnas i grundlagen, och hvilka måste, der de

ej kunna afhjelpas, fyllas med den goda viljan; men detta torde likväl ej

göra sträfvandet att afhjelpa en och annan sådan brist oberättigadt.

Ingen lärer kunna förneka, att olika meningar om frågor af den beskaffenhet,

jag i min motion berört, kunna uppstå både ibland ledamöterne

i en och samma Kammare, såsom det ofta skett och säkerligen ofta kommer

att ske, likasom ock emellan ledamöterne i de olika Kamrarne, men deraf

följer alldeles icke, att man med Utskottet är berättigad att påstå eller med

Utskottet förutsätta, i händelse af en sådan tvist, att den ena sidan skulle

dermed fatta beslut, som vore stridande emot grundlagarnes bud och föreskrifter

eller till och med vägra att tillämpa dem.

Den utredning, Utskottet lemnat af detta ämne, om hvilket mycket

kunde sägas, lärer ej kunna anses innebära hvarken ett vederläggande af

behofvet eller af sjelfva förslaget till frågans lösning.

Jag vill ock derför, under den öfvertygelse, att frågan är väl värd att

komma under ompröfning, nu endast här upptaga mitt i Utskottet framlagda

förslag till förändring af

Riksdagsordningen.

§

Nuvarande lydelse:

3. Utskottet tillkommer jemväl

att, då olika meningar mellan Kamrarna

uppstå, till hvilket utskott uppkomna

frågor och ämnen böra hänvisas,

derom besluta, så ock att skilja

mellan Kammare och dess talman,

då den senare vägrar proposition.

38.

Föreslagen lydelse:

3. Utskottet tillkommer jemväl

-— — — ■— hänvisas, äfvensom då

Kamrarne fatta olika beslut angående

proposition för gemensam omröstning,

derom besluta, så ock — — — —

— — — — —--proposition.''1

Bill. till Riksd. Frat. 1876. 3 Sami. 4 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.