Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10

1876-02-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:10, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Kiksd. Kansli den 16 Eebr. 1876, kl. 2 e. ni.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag angående skrifvelse till

Kongl. Maj:t med anhållan om utredning af de lagstiftningsåtgärder,

hvilka kunna och höra vidtagas mot anledningar

till olyckor till sjös.

Under erinran om de lagstiftningsåtgärder, som på senare tider blifvit

i England vidtagna, i syfte att förekomma, att fartyg, hvilka icke voro sjödugliga,

blefve vid sjöfart använda och att dymedelst förebygga sådana sjöolyckor,

hvilka kunde anses i väsendtlig mån vara en följd af bristande omvårdnad

vid fartygs utrustande för sjöresor, har Herr Axel Bergström uti

en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 1)

förmält, att mängden af de under senare åren inträffade sjöolyckor och dervid

förspilda menniskolif, storleken af de förluster, som drabbat sjöförsäkringsbolagen,

och åtskilliga sakförhållanden, hvilka vid en och annan hafveriutredning

eller s. k. dispache kommit i dagen, hos motionären stadgat öfvertygelsen,

att icke heller i Sverige allt vore uti ifrågakomna hänseendet

väl bestäldt, utan att omsorgen för passagerares, besättnings och lasts trygghet

rätt ofta finge vika för åtrån att på hvarje resa förtjena så mycket,

som möjligt; samt att det derföre vore på tiden att påkalla en lagstiftning,

hvarigenom, så vidt ske kunde, aflägsnades sådana anledningar till sjöolyckor,

utan hvilkas tillvaro dessa olyckor, efter menskligt sätt att döma, antagligen

icke skulle inträffa. Den grundsats, att staten genom administrativa myndigheter

eger öfva tillsyn och kontroll å handelssjöfarten i ändamål att trygga

menniskolif och egendom, vore icke främmande för den svenska lagstiftningen.

I sådan syftning vore nemligen i afseende på passagerareångfartyg

redan den 28 April 1837 genom en Kongl. förordning meddelade föreskrifter,

hvilka genom sedermera gifna stadganden och nu i ämnet gällande förBih.

till Riksd. Prat. 1876. 7 Sami. 6 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

fattningar af den 12 Februari 1864 och den 26 Augusti 1870 blifvit vidare

utvecklade och skärpta; och lagstiftaren hade jemväl genom nådiga förordningen

den 5 Februari 1869 med särskild omsorg sökt betrygga utvandrare

mot faror till lif och helsa under resan. För vinnande af nu afsedda syftemålet

erfordrades derföre förnämligast att utsträcka omförmälda, redan gällande

lagstiftning i tillämpliga delar äfven till lastångfartyg och segelfartyg,

ehvad dessa senare förde endast gods eller ock derjemte passagerare, samt

att, i den män sådant funnes erforderligt, vidare utveckla och fullkomna

denna lagstiftning, dervid enär svenske och norske män utan åtskilnad kunna

vara befälhafvare, styrmän och besättning å svenska fartyg och med hänsyn

till de stora intressen i öfrig!, hvilka Sverige och Norge hade gemensamma,

vore högeligen önskligt, att de reformer uti ifrågavarande delar af lagstiftningen,

som komme till stånd, blefve för begge rikena vidtagna och utförda

så likformigt, som möjligt. Då emellertid utarbetandet af fullständigt förslag

till stadganden uti ämnet kunde med hopp om framgång uppdragas endast

åt en särskildt förordnad komité, bestående icke allenast af män med rättsvetenskaplig

bildning, utan äfven af sakkunnige män, har motionären föreslagit,

“att Riksdagen måtte besluta aflåtande till Kongl. Maj:t af underdånig

skrifvelse, innefattande anhållan, dels att Kongl. Maj:t ville låta genom särskildt

dertill förordnade sakkunnige män verkställa fullständig utredning om

de lagstiftningsåtgärder, hvilka lämpligen kunna och böra vidtagas mot sådana

anledningar till olyckor till sjös, hvilka det kan ankomma på lagstiftningen

att undanrödja och förebygga, samt, efter pröfning af komiterades

betänkande och med Riksdagens medverkan, der sådan enligt grundlagarne

erfordras eller eljest af Kongl. Maj:t anses önsklig, utfärda författningar i

ämnet, dels ock att, derest reformer uti ifrågastäld syftning af den norska

lagstiftningen jemväl .ifrågakomma, egna nådig omsorg deråt, att reformerna

af begge de förenade rikenas lagstiftning varda vidtagna och utförda så likformigt,

som det emellan rikena bestående statsrättsliga förhållande medgifver“.

I afseende å denna framställning anser sig Utskottet böra upplysa, att

sedan åtskillige enskilde tyska undersåter hos den Kejserl. tyska regeringen

gjort framställning om införande i den tyska lagstiftningen af bestämmelser

i enahanda syftning, som med förevarande motion afses, samt den Kejserl.

regeringen i anledning deraf begärt upplysning, huruvida Kongl. Maj:ts regering

redan antagit eller hade för afsigt att antaga dylika bestämmelser, Kongl.

Kommerskollegium uti infordrad t, den 29 sistlidne Oktober afgifvet utlåtande

yttrat, att Kongl. kollegium icke vore i tillfälle uttala en på sakkännedom

eller erfarenhet grundad öfvertygelse om och i hvilken mån den

svenska lagstiftningen uti ifrågakomna hänseendet kunde, i följd af sig företeende

omständigheter och förhållanden, vara i behof af cn revision eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

närmare utveckling; hvaremot, utur allmänna synpunkter och i betraktande

af frågans stora vigt i och för sig, det icke syntes tvifvelaktigt, att Kongl.

Maj:ts regering ej borde undandraga sig att medverka till ernående af det

synnerligen vigtiga mål, som, enligt hvad kändt vore, i England börjat att

omfattas med det lifligaste deltagande, och hvars förverkligande svårligen läte

tänka sig, med mindre än de större sjöfartsidkande nationerna förenade sig

om hufvudsakligen lika stadgande!! i ämnet; samt att, under förutsättning

att denna uppfattning godkändes och svar i öfverensstämmelse dermed meddelades

å den Kejserl. tyska regeringens framställning, det syntes vidare

vara nödigt, att ärendet i hela sin vidd underkastades en omfattande utredning

af sakkunnige och erfarne personer; men att, då det vore bekant, att

de i England senast eller under nästlidna år vidta?1'' ^ lagstiftningsåtgärder i

ämnet icke ansåges tillfyllestgörande, utan endast af öfvergående natur, och

derföre borde ersättas af mera fullständiga och genomgripande föreskrifter,

hvartill förslag antagligen komme att redan vid det engelska parlamentets

nästa sammanträde framläggas, det torde kunna ifrågasättas, huruvida en

komité för ofvannämnda ändamål redan för det dåvarande borde förordnas.

Härefter har Herr Statsministern för utrikes ärendena till svar å den Kejserl.

tyska regeringens ofvan berörda framställning, uti note till dess härvarande

beskickning den 10 nästlidne November förklarat, hufvudsakligen, att som

för afsedda ändamålet erfordrades, att de förenade rikenas lagstiftning i ämnet

bringades till behöflig fullständighet, den väckta frågan vore af beskaffenhet

att påkalla särskild uppmärksamhet af Kongl. Maj:ts regering; men

att då de föreskrifter, som i England blifvit införda, syntes hafva endast

provisorisk natur och troligen komme att under parlamentets nästa sammanträde

i flera delar bringas till fulländning, samt det åsyftade ändamålet,

för hvars ernående det vore af vigt att liknande bestämmelser i ämnet antoges

af de förnämsta sjömakterna, kunde endast i högst ofullständig mån

uppnås genom åtgärder af Kongl. Majrts regering allena, den Kongl. regeringen

sannolikt komme att, innan beslut i saken fattades, afvakta icke

blott de vidare åtgärder, som torde blifva i England vidtagna, än äfven frågans

utveckling i Tyskland.

Då af hvad sålunda blifvit anfördt framgår, att regeringen redan tagit

frågan om hand, anser Utskottet, med hänsyn jemväl till den uppenbara

vigten deraf, att lagstiftningen i ämnet bör, så vidt möjligt är, blifva hos de

sjöfartsidkande folken likformig, desto hellre mindre lämpligt, att, för närvarande

och intill dess de förnämsta sjömakternas lagstiftning vunnit erforderlig

utveckling, någon åtgärd i den af motionären angifna rigtning vidtages,

som Englands åberopade lagstiftning i ämnet, hvilken föranledts af

flera der inträffade tvingande förhållanden, ännu är af allenast provisorisk

natur samt, så vidt Utskottet kunnat inhemta, företeelserna i vårt land icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

äro af beskaffenhet att påkalla sådana provisoriska anordningars vidtagande,

hvilket, i saknad af föredömen pa detta lagstiftningsomrade, här, liksom i

England, för närvarande skulle blifva det enda möjliga.

På grund häraf föranlåtes Utskottet vördsamt förorda,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 16 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

N:0 11.

Ank. till ltiksd. Kansli den 16 Febr. 1876, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag angående skrifvelse till

Kongl. Maj:t om vidtagande af åtgärder för utfärdande

af en fullständig handelslagbok för Sverige.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad

motion (N:o 2) har Herr Axel Bergström framhållit, huruledes icke allenast

handelsrättens historiska utvecklings gång, utan äfven den omständighet,

att användningen af deri innehållna rättsgrundsatser till följd af sakens natur

blefve inskränkt till vissa områden af rättslifvet och till särskilda klasser

af medborgare, hade med nödvändighet ledt och måste fortfarande leda

dertill, att handelsrätten, ehvad den gjordes till föremål för vetenskaplig behandling

eller lagstiftning, uppfattades och betraktades såsom ett sjelfständigt,

speciel rättsinstitut. Af lätt insedda orsaker hade och handelns Kikare

städse sträfvat att utbilda särskilda rättsnormer, tjenliga att befrämja

utvecklingen af deras yrke, och under skilda tidehvarf hade denna sträfva!!

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.