Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition

1876-02-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:13, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13,

Ank. till Riksd. Kansli den 18 Febr. 1876, kl. 2 e. ni.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition (N:o

10) med förslag till stadga angående måls handläggning

i vissa fall af Kongl. Majds Högsta Domstols afdelning

ar samfäldt.

Begge Karnrarne hafva till Lag-Utskottets behandling hånskjutit omförmälda

nådiga proposition, hvilken är af följande innehåll:

»I sammanhang med det af Kongl. Maj:t till 1875 års Riksdag frainstähla

och till pröfning vid nu förestående riksdag hvilande förslag till

sådan ändring af 22 § Regeringsformen, att efter det deruti förekommande

stadgandet, att ej flera än åtta af Högsta Domstolens ledamöter

må på en gång i pröfningen af något mål deltaga, skola tilläggas orden:

»der ej för vissa fall annorledes förordnas i den ordning 87 § 1 mom.

stadgar», har Kongl. Maj:t varit betänkt på de bestämmelser, hvarigenom

syftemålet med den sålunda föreslagna grundlagsändringen kunde vinnas;

och under förutsättning, att Kongl. Maj:ts nyssberörda förslag angående

ändring af lydelsen af 22 § Regeringsformen varder slutligen antaget,

vill Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af Statsrådets och Högsta Domstolens

protokoll angående ärendet, härmed föreslå Riksdagen att antaga följande

Stadga

angående måls handläggning i vissa fall af Kongl. Maj:ts Högsta Domstols

afdelningar samfäldt.

WI OSCAR med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Wendes

Konung göre veterligt, det WI, med Riksdagen, funnit godt förordna:

Bill. till Riksd. Prot. 1876. 7 Samt. 7 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Moln 1.

Finner någon af Högsta Domstolens afdelningar, vid öfverläggning

till dom, den å afdelningen rådande mening afvika från rättsgrundsats

eller lagtolkning, som förut varit af Högsta Domstolen antagen; då må

afdelningen förordna, att målet skall af Högsta Domstolens båda afdelningar

samfäldt afdömas; och böra, der laga hinder icke möter, alla

Justitieråden i målets pröfning deltaga.

Hafva i särskilda, för afdelningen kända, domar mot hvarandra stridande

åsigter, i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, på olika

tider gjort sig inom Högsta Domstolen gällande, ege hvad ofvan föreskrift

är tillämpning endast i det fall, att afdelningen finner den rådande

meningen afvika från den senast meddelade domen.

Mom. 2.

Hvad i föregående moment stadgadt är, afser ej mål, som från

krigsdomstol dragés under Konungens pröfning; ej heller mål, som angår

häktad person eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt afgörande,

der sådant mål förekommer å tid, då blott en afdelning af

Högsta Domstolen tjenstgör och mer än två veckor återstår, innan båda

afdelningarne kunna sammanträda».

Under åberopande deraf, att i lagskipningen sedan lång tid tillbaka''

visat sig ett vacklande, som vanligen tillskrefves en icke utan fog anmärkt

brist på enhet i högsta instansens beslut, men att orsaken till

denna brist likväl med orätt lades Högsta Domstolen till last, så länge

lagstiftningen, i stället för att understödja lagskipningens naturliga strä-fvan

efter enhet, motverkade den genom uppstälda hinder för Högsta Domlen

att vid den meningsskiljaktighet, som vore en oundviklig följd af

menskliga lagars ofullkomlighet, göra gällande den rättsåsigt, hvilken omfattades

af flertalet bland Domstolens ledamöter, har Iiongl. Maj:t, då

största hindret dervid uppenbarligen vore grundlagens förbud för mer än

hälften af Högsta Domstolens 16 ledamöter att på en gång deltaga i

pröfningen af något mål, hvilket förbud uteslöte möjligheten icke blott

för Domstolen att förekomma, det en af ett erkändt fåtal omfattad mening

understundom måste i enskilda fall utgå såsom Domstolens, utan ock för

granskaren af Högsta Domstolens på stridiga rättsuppfattningar grundade

beslut att med säkerhet bedöma hvilkendera uppfattningen utgjorde flertalets,

till nästlidna Riksdag aflåtit nådig proposition, i hvilken genom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

ofvanberörda tillägg till 22 § Regeringsformen förbehölles att genom särskild

lag, i den ordning 87 § 1 mom. Regeringsformen utstakade, bestämma

vissa fall, då Högsta Domstolens ledamöter kunde samfäldt deltaga

i pröfningen af dit fullföljda mål.

Det förslag till omförmälda särskilda lag, hvdket såsom bilaga åtföljde

den nådiga propositionen om grundlagsändringen, skiljer sig från det

ifrågavarande hufvudsakligen derutinnan, att Högsta Domstolens afdelningar

enligt det förra skulle hafva skyldighet, men enligt det senare endast

rättighet att i vissa fall skjuta mål till samfäldt afgörande.

Vid granskningen af förstnämnda förslag har i fråga härom uppmärksamheten

inom Högsta Domstolen blifvit fästad dels på svårigheten

i många fall att med säkerhet urskilja, huruvida ett ifrågasatt beslut

verkligen afveke från den rättsåsigt, som Högsta Domstolen i ett föregående

fall tillämpat, eller om i någotdera af de rättsfall, som med hvarandra

jemfördes, sådana omständigheter förekomme, att i följd deraf rättsfallen,

ehuru skenbart öfverensstämmande, dock icke kunde såsom likartade

anses; och dels derpå, att då Högsta Domstolens ledamöter på

den ena afdelningert icke kunde ega kännedom om alla de beslut, som å

den andra afdelningen fattades, och det ännu mindre vore för Domstolens

ledamöter möjligt att förvärfva fullständig kännedom om alla de domar,

som i förflutna tider blifvit af Högsta Domstolen meddelade, så

kunde lätt inträffa, att på eu afdelning komme att afgöras ett mål, som,

om ett föregående derifrån afvikande beslut varit för afdelningen kändt,

hade bort hänskjutas till plenum.

Då man, med afseende å hvad sålunda blifvit erinradt, trött sig

befara, att, derest lagens stadgande kunde anses innebära någon juridisk

rätt för parterna att få ett mål afdömdt af båda afdelningarna samfäldt,

sannolikt skulle i de af Högsta Domstolen angifna fall inträffa, att tappande

parter komme att förmena sig vara i denna sin rätt förnärmade,

har man desto hellre ansett, att stadgandet om vissa måls hänskjutande

till plenum icke borde göras till ett ovilkorligt påbud, som man af

Högsta Domstolens ledamöter förväntat, att de i sådant fall skulle finna

sig af sin moraliska pligt manade att, om icke öfvervägande skäl deremot

förefunnes, begagna eu dem gifven rättighet att söka åstadkomma

enhet i rättsskipningen, så att följaktligen skilnaden mellan en rättighet

och eu skyldighet i detta hänseende icke, såvidt den afsåge desse ledamöter

sjelfve, skulle blifva väsendtlig.

Utan att förbise att, på sätt inom Högsta Domstolen blifvit anmärkt,

den öfverklagade bristen på enhet i lagskipningen, såsom hufvudsakligen

grundad på bristande vetenskaplighet i rättsstudierna och system

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

i lagstiftningen, icke torde kunna genom den nu ifrågasatta åtgärden

till fullo undanrödjas, anser Utskottet likväl densamma böra i sin män

medverka till en stadgad jurisprudens i vissa omtvistade delar af rättsområdet;

och då Utskottet icke funnit anledning till någon anmärkning

mot lagförslaget, samt den grundlagsändring, under förutsättning hvaraf

samma förslag blifvit framstäldt, numera är vorden af Riksdagen antagen,

får Utskottet vördsamt hemställa,

att Kongl. Maj:ts föreliggande nådiga proposition måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1876:20 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med förslag till stadga avgående måls handläggning i vissa fall af Kongl. Maj:ts Högsta Domstols af a1 i texten