Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande IV: o 16

1876-02-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:16, Lag-Utskottets Utlåtande IV: o 16

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande IV: o 16.

3

1% :o 10.

Ank, till Riksd. Kansli den 26 Febr. 1876, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om rättighet för svenska

kyrkans medlemmar att ingå borgerligt äktenskap.

Under förebärande, att stadgandet i 5 § 2 mom. i Kongl. förordningen

den 13 Oktober 1873 rörande sättet för äktenskaps afsittande

emellan bekännare af främmande kristen troslära och medlem af svenska

kyrkan vore otydligt i afseende såväl på de baptister, som icke bildat

särskild, af Konungen erkänd församling, som ock på deras barn, hvilka,

då de icke blifvit genom dop i svenska kyrkan upptagne, tillhöra hvarken

denna eller något annat lagligen bildadt trossamfund, har Herr A.

W. Ulir, för undanrödjande af denna otydlighet, och med hemtadt stöd

af äktenskapets förmenta kontraktsmessiga natur, uti en inom Andra

Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 42) föreslagit,

»att, med bibehållande af domares rätt att, i fall som uppgifves i

9 § 3 kap. i Giftermålsbalken, förklara fästeqvinna för äkta hustru, angående

sättet för äktenskaps ingående må förordnas som följer:

§ 1.

Äktenskap, afslutadt inför borgerlig myndighet, vare lika giltigt och

lika förbindande som det äktenskap, hvilket med vigsel afslutas.

§ 2.

Borgerlig myndighet, inför hvilken äktenskap må afslutas, vare i

stad magistrat, på landet kronofogde. Desse myndigheter hafva att i

fråga om äktenskapshinder öfva den tillsyn, som vigselförrättare enligt

lag åligger. Dock vare borgerlig myndighet befriad från pröfning af

kontrahenternas begagnande af sakramenten inom det kyrkosamfund de

må tillhöra. Sedan i slägtingars eller andra vittnens närvaro såväl mannen

som qvinnan inför den borgerliga myndigheten afgifvit sitt frivilliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 16.

ja och samtycke till giftermålet, varde de för äkta makar förklarade.

Hvad sålunda förekommit skall upptagas i särskild! öfver sådana ärenden

fördt protokoll, hvilket, der äktenskapet är inför kronofogde ingånget,

af vittnen bestyrkes.

§ 3.

Rätt att afstöta äktenskap inför borgerlig myndighet hafve hvarje

svensk man och qvinna, som till den i lag för äktenskaps ingående bestämda

ålder kommen är, och för hvilken laga hinder till äktenskap

ej finnes.

§ 4.

Om uppfostran af barn, födda i sådant äktenskap, hvarom i denna

förordning handlas, galle hvad för öfrig! 3 lag stadgadt är; lika så rörande

skilnad i sådant äktenskap.»

I anledning af den sålunda väckta frågan, hvilken redan tillförene

många gånger utgjort föremål för behandling utan att vinna Riksdagens

bifall, får Utskottet till en början erinra, att den af motionären åberopade

§ i Kongl. förordningen den 13 Oktober 1873, i afseende på medlemmar

af främmande kristet trossamfund, som är i riket tillåtet, och

bekännare af främmande kristen lära, hvilka icke tillhöra svenska kyrkan,

innefattar tydliga stadganden derom, att äktenskap, som desse utsluta,

vare sig sinsemellan eller med medlem af svenska kyrkan, må inför

borgerlig myndighet ingås, med undantag allenast för det fall, att

begge kontrahenterne tillhöra ett och samma främmande trossamfund,

då äktenskapet skall afslutas med vigsel efter detta samfunds kyrkobruk.

Genom hvad sålunda är vordet föreskrifvet synes främmande trosbekännare

vara lernnad all den frihet uti ifrågavarande hänseende, hvarpå

de skäligen kunna göra anspråk. Hvad åter angår svenska kyrkans

egna bekännare, torde föreslagna förändringen för närvarande icke vara

påkallad, vare sig af något verkligt behof eller af någon allmännare

önskan, utan skulle fast hellre sannolikt å den stora allmänhetens sida

mötas med ovilja; och att vidtaga förändringen för att tillmötesgå det

fåtal bland svenska kyrkans bekännare, som möjligtvis, men visserligen

icke med fog, kunde vilja undandraga sig den i gällande lag föreskrift^

kyrkliga besegling af äktenskapsförbundet, dertill förefinnas, enligt Utskottets

åsigt, icke nöjaktiga skäl. Ännu mindre lära de, hvilka väl

hysa från evangelisk-luterska kyrkan afvikande meningar, men ändock i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

5

densamma qvarstå och sålunda lagligen måste anses tillhöra henne, cga

berättigade anspråk att yrka upphäfvande af de kyrkliga former och

bruk, som Stanna kyrka för sina bekännare uppstält.

På grund häraf föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa,

att den föreliggande motionen måtte lemna» utan afseende.

Stockholm den 26 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Herr Philip sson har begärt fä antecknadt, att han icke i behandlingen

af denna motion deltagit.

r\:o 17.

Ank. till Riksd. Kansli den 26 Febr. 1876, kl. 2 e. »n.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om, förändrad lydelse af

16 § 5 mom. i Iiongl. förordningen om nya strafflagens införande,

i hvad samma lagrum angår stöld af hästar.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad

motion (N:o 54), har Herr Ake Andersson framhållit, huruledes, då

nämnda lagrum tillämpades sålunda, att egare icke berättigades att annorledes

än mot lösen återbekomma stulet gods af den, som på god tro

deraf blifvit innehafvare; häraf och då hästar, som blifvit rätte egaren

olofligen frånhände, i allmänhet icke förr än långt efteråt kunde igen
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.