Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Kongl. Förordningen om nya Strafflagens införande den 16 Februari 1864. Ifrågavarande till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta, den ena inom Första Kammaren

1876-03-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:23, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Kongl. Förordningen om nya Strafflagens införande den 16 Februari 1864. Ifrågavarande till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta, den ena inom Första Kammaren

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

1

N:o 23.

Ant. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1876, kl. 8 e. m,

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förändrad lydelse af

6 punkten i 19 § af Kongl. Förordningen om nya Strafflagens

införande den 16 Februari 1864.

Ifrågavarande till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta, den ena

inom Första Kammaren (N:o 17) af Herr Leonard Magnus Nordenfelt och den

andra inom Andra Kammaren (N:o 59) af Herr Jonas Jonasson i Gullaboås; och

hafva motionärerne föreslagit:

Herr Nordenfelt: “att Riksdagen ville för sin del besluta, att Kongl. Maj;ts

nådiga förordning om nya strafflagens införande och hvad i afseende derpå iakttagas

skall, af den 16 Februari 1864 § 19, 6 punkten, bör få följande förändrade

lydelse:

“Häfver brott, som ringare är, än i 5 punkten sägs, men hvarå dock straffarbete

efter lag följa kan, eller ock fridsbrott af svår art blifvit begånget, och

har, i den händelse att brottet utan målsegandens angifvelse icke må åtalas, sådan

angifvelse skett; då må den, som för brottets begående skäligen misstänkes,

jemväl i häkte tagas. Häfver han embete eller tjenst eller fast egendom, eller

eljest stadigt hemvist eller yrke, och kan det ej skäligen befaras, att han.afviker,

eller att han genom undanrödjande af bevis eller egendom sakens tillbörliga utredning

hindrar, då skall han på fri fot lemnas;“ samt

Herr Jonas Jonasson: “att Riksdagen för sin del ville besluta följande förändring

i 6 punkten af 19 8 i Kongl. förordningen om nya Strafflagens införande

den 16 Februari 1864:

Bih, till Ililcsd. Prof. 1876. 7 Samt. 11 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Misstankes någon hafva begått brott som ringare är, än i 5 punkten i

nämnda förordning sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan, eller att

hafva stört husfrid eller våldfört annan person, den må i häkte tagas. Häfver

han — — — — — — — — — — — — — —

på fri fot lemnas“.

I enahanda syfte, som med ifrågavarande motioner afses, väcktes vid sistlidne

riksdag förslag om ändring i stadgandena rörande häktning. För detta

förslag, som jemväl åsyftade förhöjning i straffbestämmelserna för vissa våldsgerningar

och fridsbrott, åberopades såsom stöd den äfven nu anförda omständighet,

att på senare tider våldsbragder till betänkligt förökad mängd blifvit föröfvade,

i synnerhet af den del utaf befolkningen, som på främmande orter till stort antal

erhållit tillfällig anställning vid allmänna arbeten.

Uti det utlåtande, som öfver berörda förslag då afgafs, anförde Utskottet,

att strafflagen, i fråga om de brott, som dermed åsyftades, icke syntes för mild.

Någon skärpning i straffen vore derföre desto mindre lämplig, som orsaken till

förökadt antal brott icke uteslutande vore att söka deruti, att det för brottet använda

straffhot vore för ringa, och detta dels förnämligast gällde sådana brott,

hvilka såsom de ifrågavarande i allmänhet beginges i sådan öfverretning, att

brottslingen icke kunde förutsättas ega erforderligt sinneslugn för beräkning af

straffpåföljden, dels ock jemväl i öfrigt särskildt egde tillämplighet på den omständighet,

som närmast föranledt förslaget. En af anledningarne till det öfverklagade

förhållandet syntes nemligen vara, att nämnde arbetare, som icke vore

med något band fästade vid den ort, der de vistades, vid våldsgerningars begående

hängåfve sig åt förhoppningen att genom afvikande från orten kunna undgå

rättvisans straffande arm. Vissheten derom, att ett brott ej blefve ostraffadt, och

att straffet snart drabbade den brottslige, afhölle också ej mindre från brott, än

strängheten i straff. För upprätthållande af allmän ordning vid sådana tillfällen,

då en folkmängd för något allmänt arbete eller annan orsak vore samlad, kunde

jemväl vara af högsta vigt, att uppviglare till våldsamheter och fridsbrott, äfven

der han gjort sig skyldig allenast till mindre sådana förbrytelser, finge för afböjande

af större oordningar, tagas i fängsligt förvar. Lagstiftaren borde derföre

mot tillökningen af ifrågakomma brotten söka ett korrektiv deruti, att för vissa

fridsbrott, hvilka syntes för rättssäkerheten vådliga, men för hvilka, i anseende

dertill att de vore med endast fängelse eller böter belagda, häktning lagligen icke

egde rum, fridsstöraren måtte kunna häktas, der skälig anledning förekomme, att

han, för undgående af straff, afveke. Och föreslog på dessa skäl Utskottet, att

ifrågavarande lagrum skulle erhålla följande förändrade lydelse:

“Misstänkes någon hafva begått brott, som ringare är, än i 5 punkten sägs,

men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan, eller att hafva stört hemfrid, eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

3

våldfört annan ä sådant ställe, som i 11 kap. 15 § Strafflagen omförmäles, den

må ock i häkte tagas. Häfver — ■— — ~~ — — — — — — — —

lemnas“.

Detta lagförslag blef af Riksdagen antaget och anmäldes i underdånig skrifvelse

den 13 Maj 1875 till Kongl. Maj:ts godkännande. Vid granskning af förslaget

afstyrkte Högsta Domstolen bifall dertill på den grund, att, enligt förslaget,

häktning skulle kunna ega rum allenast på misstanke om brott af så ringa beskaffenhet,

att detsamma finge försonas med lägsta bötesbelopp; och Kongl Maj:t förklarade

härefter, i skrifvelse den 7 Januari innevarande år, att, med afseende å

hvad Högsta Domstolen sålunda anfört, Kongl. Maj:t icke funnit skäl att förslaget

godkänna.

Utskottet som finner det faktiska förhållande, att våldsgerningar under senare

tider betydligt tilltagit, icke böra af lagstiftaren lemnas utan uppmärksamhet,

är fortfarande af den åsigt, att den åtgärd för dessa brotts hämmande, som lämpligast

torde kunna å lagstiftarens sida vidtagas, bör på grund af de skäl, som

finnas här ofvan anförda, gå i den af motionärerne angifna rigtning.

Då de hemfridsbrott, som finnas i 11 kap. Strafflagen omförmälda, i allmänhet,

der de äro af någon betydenhet, kunna medföra så stor straffpåföljd, att

häktning för samma brott redan enligt nu gällande lag torde få ega rum, synes

emellertid någon ändring i lagen om häktning, i hvad den afser dessa brott, mindre

behöflig. I anledning häraf och för undanrödjande af den omständighet,

som, enligt hvad Högsta Domstolens åberopade yttrande utmärker, föranledt förkastandet

af sistlidna Riksdags beslut i ämnet, har Utskottet ansett sig böra förorda

häktningsåtgärdens utsträckning allenast till de fall, då någon å allmän väg,

gata eller torgplats, eller der allmän marknad eller auktion hålles, föröfvat uppsåtlig

misshandel, hvaraf ringare skada följt. Enär den omständighet, att våldet skett

å sådant ställe, på grund af 15 § i ofvanberörda kapitel, skall vid straffets bestämmande

för våldet, såsom försvårande anses och, enligt 14 kap. 13 § Strafflagen,

misshandel, hvarå ringare eller ingen skada följt, straffas med böter till

högst fem hundra kronor eller fängelse i högst sex månader, skulle nemligen, enligt

Utskottets uppfattning, våldsgerningar, som både skett å plats af omförmälda

beskaffenhet och medfört ringare skada, icke lagligen böra medföra mindre straff,

än fängelse, eller, der böter undantagsvis kunde ådömas, sådane åtminstone till

högre belopp, så att följaktligen ej heller Högsta Domstolens ofvannämnda anmärkning

med hänsyn till dylika våldsgerningar borde ega tillämplighet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med hemtadt stöd jemväl af

de åsigter i ämnet, som vid nästlidna riksdag blefvo inom representationen

uttalade, föranlåtes Utskottet, i anledning af ifrågavarande motioner, vördsamt

hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 6 punkten i 19 §

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

af Kougl. förordningen om nya Strafflagens införande och

hvad i afseende derå iakttagas skall den 16 Februari 1864

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Misstankes någon att hafva begått brott, som ringare är,

än i 5 punkten sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag

följa kan, eller att hafva å sådant ställe, som i 11 kap. 15

§ omförmäles, uppsåtligen föröfvat misshandel, hvarå skada,

om än ringare, följt; den må ock i häkte tagas. Häfver han,

embete eller tjenst, eller fast egendom, eller eljest stadigt

hemvist eller yrke, och kan det ej skäligen befaras, att han

afviker, eller att han, genom undanrödjande af bevis eller

egendom, sakens tillbörliga utredning hindrar; då skall han

på fri fot lemnas.

Stockholm den 10 Mars 1876.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre.

af Herr von Gegerfelt, med hvilken Herr Thomasson instämt: I “Reservation

mot Utskottets vid sistlidna riksdag afgifna utlåtande i förevarande ämne yttrade

jag:

“Enär de uti ifrågavarande hänseende nu gällande föreskrifter efter mitt

omdöme stödja sig på rigtiga, konseqvent genomförda grunder, och dessa föreskrifter,

om de behörigen tillämpas, nöjaktigt tillfredsställa allmänna ordningens

anspråk, utan att den enskilda friheten derigenom oskäligt inskränkes, men det

föreslagna tillägget, hvarigenom motionens hufvudändamål, att hålla i styr de

“talrika arbetare, som å främmande ort söka arbetsförtjenst", endast högst ofullständigt

skulle befordras, i uppenbar strid mot omförmälda grunder utsträcker

häktningsåtgärden till vissa uppgifna brott, som äro allt för ringa för att rättfärdiga

en sådan åtgärd och hvaraf en del ej ens få utan målsegares angifvelse åta
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23. 5

las, så har jag funnit mig föranlåten att mot Utskottets betänkande anmäla reservation“.

“Jag har så mycket mindre funnit anledning frångå mina sålunda uttalade

åsigter, som Utskottets i förevarande utlåtande förordade och af Riksdagen bifallna

lagförslag blifvit af Kongl. Maj:t afslaget, hufvudsakligen på det af Högsta Domstolen

anförda skäl att enligt förslaget häktning skulle kunna ega rum allenast

på misstanke om brott af så ringa beskaffenhet att detsamma finge försonas med

lägsta bötesbelopp. Enär de förbrytelser nu augifua förslaget afser kunna försonas

om ej med det lägsta, åtminstone med ett ganska ringa bötesbelopp, och

således enahanda grund för ogillande af jemväl samma förslag fortfarande qvarstår,

och enär härtill kommer det anmärkningsvärda förhållande att, under det

Strafflagen i 14 kap. 13 § tillerkänner frågan huruvida ett utöfvadt våld medfört

ringa eller ingen skada så liten betydelse att begge dessa fall blifvit under eu

straffbestämmelse sammanförda, samma fråga skulle enligt den af Utskottet föreslagna

häktningslag erhålla den framstående vigt att gränsen för häktningens befogenhet

blefve uteslutande deraf beroende, så har jag ej heller kunnat Utskottets nu afgifna

utlåtande biträda".

Herr Asplund har begärt få antecknadt, att han icke i beslutet deltagit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.