Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28

1876-03-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:28, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Kiksd. Kansli den 24 Mars 1876, kl. 2 e. m.

Utlutande, i (inledning af vackt förslag om upphäfvande af 2 mom.

i 5 § af Kongl. förordningen den 2 i December 1857

angående egors fredande mot skada af annans hemdjur

och om stängselskyldighet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad

motion (N:o 55) har Herr Anders Andersson i Smedbyn, i syfte att bereda

skydd för skogskulturen, föreslagit upphäfvande af nämnda lagrum, hvarigenom

är förordnadt, att, der stängsel ej finnes emellan egor, som utgöras

åt skog, utmark eller beteshage å båda sidor, marken skall anses vara till

gemensamt mulbete upplåten.

Med föranledande af de förslag, som uti detta ämne vid 1874 års

riksmöte väcktes, har Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 20 Maj samma

ar yttrat, bland annat, att da den i manga orter allmänna obenägenheten mot

stängselvitsordets upphäfvande finge anses bero på sådana ortförhållanden,

att man hellre medelst hägnad än genom vallning hölle vård om hemdjuren;

och da vid sadant förhållande upphäfvandet af den gemensamma betesrätten

å mark af ifrågavarande beskaffenhet sannolikt skulle antingen hindra allt

betande a sådan mark eller ock, till skada för skogen, föranleda betydlig

tillökning af stängsel utöfver hvad under dåvarande förhållanden egde rum,

syntes denna betesrätt ej böra helt och hållet upphäfvas. Men en inskränkning

i denna rätt kunde dock, enligt Riksdagens mening, till allmän båtnad

verkställas. Ostridigt vore nemligen, att största skadan"af de späda skogsplantorna

gjordes icke af de större kreaturen, utan af de smärre, såsom

tar och i synnerhet getter, samt att skadan af betningen vore vida större

under våren och försommaren, än under den öfriga delen af året. Det afsedda

ändamålet, skydd för skogsåterväxten, skulle derföre antagligen i väBih.

till Likså. Prat. 1876. 7 Sami. U Håft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

sentlig mån kunna, utan betydande olägenheter, vinnas genom förbud mot

utsläppande af får och getter, åtminstone under våren och försommaren, å

mark som på grund af ifrågakomna lagbudet skulle anses vara till gemensamt

’ mulbete upplåten. På grund häraf, och då det läge i sakens natur,

att sådan fridlysningstid icke lämpligen kunde vara densamma för hela riket,

utan borde göras af olika ortförhållanden beroende, hemstälde Riksdagen,

det täcktes Kong!. Maj:t, efter landstingens hörande, taga i öfvervägande,

huruvida för landstingsområde eller viss del deraf borde förordnas om en

efter ortförhållanden lämpad inskränkning i rättigheten att låta får och getter

beta å skogsmark, som på grund af åberopade lagbudet ansåges vara

till gemensamt mulbete upplåten.

. Sedan i anledning häraf samtliga landstingen fått med underdåniga

utlåtanden i ämnet inkomma, har Kongl. Maj:t, genom nådig kungörelse

den- 28 sistlidne Januari, förordnat om inskränkning i betesrätten å ohägnad

mark inom sjutton af rikets län.

Denna helt nyss stadgade inskränkning har ännu icke vunnit sådan

tillämpning, att någon erfarenhet om verkningarne deraf ännu kunnat vinnas.

och^då icke synes vid sådant förhållande antagligt eller af några sedan

1874 års riksmöte inträlfade förändrade omständigheter påkalladt, att

Riksdagen skulle redan nu frånträda sitt då i förevarande ämne fattade

beslut, "föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa,

att den föreliggande motionen icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 Mars 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Herr Philipsson har begärt få antecknadt, att han icke i beslutet del
-

tagit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.