Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30

1876-03-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:30, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

1

N:o 30.

Ank. till Riksd. Kansli den 30 Mars 1876, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt förslag om tillägg till 20 § i

Kongl. Förordningen den 16 Juni 1875 rörande inteckning

i fast egendom.

Nämnda lagrum är af följande lydelse:

»Vill någon låta förnya inteckning; uppvise hos Rätten i hufvudskrift

den handling, hvarå inteckningen är beviljad, och skrifve Rätten

inteckningsförnyelsen derå. Stånde ock sökanden fritt att inför annan

underrätt förete inteckningshandlingen: den Rätt läte, då sådant sker,

i sitt inteekningsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller

med dag och årtal då den utgafs, åt hvilken Rätt inteckningen är beviljad,

när och under hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen

förnyades, om det skett; teckne ock bevis å handlingen, att den

varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse: sedan ingifve sökanden

protokollet deröfver till den Rätt, som inteckningen beviljat, inom

tid, som i 19 § sägs; och vare detta så gildt, som om handlingen der

blifvit företedd».

Under erinran derom, att i 61 § af ofvanberörda Kongl. Förordning

stadgades, att vid rätten skulle i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet

föras bok, så inrättad, att deraf lätteligen kunde ses

hvarje egendom deri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens

namn, beloppet af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet, hvarför

inteckning vore sökt, så ock, der inteckning blifvit beviljad eller afslagen,

förnyad, nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, tiden då sådant skett,

Bill. till Riksd. Prof. 1876. 7 Sami. 15 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

har Herr Justitieombudsmannen uti sin till innevarande riksmöte afgifva

embetsberättelse framhållit hurusom af detta stadgande följde, att

hvarje äldre inteckning, som hädanefter förnyades, skulle i denna bok

intagas och dervid tillika anmärkas, bland annat, om den säkerhet, hon

medförde, blifvit nedsatt eller annorledes förändrad. Detta kunde dock

icke med fullkomlig tillförlitlighet göras, när inteckningshandlingen vore

för förnyelsen uppvisad vid annan domstol och denna ej hade skyldighet

i sitt protokoll upptaga annat eller mera, än genom ofvanberörda 20 §

vore uttryckligen föreskrifvet. Med afseende på de vådliga följder, som

kunde häraf föranledas, och för lagens förtydligande jemväl i öfrigt, har

Herr Justitie-ombudsrnannen ansett böra stadgas, att protokollsutdraget

rörande eu förnyelse vid annan rätt, än den, som inteckningen beviljat,

företedd inteckningshandling borde, utom hvad nyssberörda § innehåller,

upptaga beloppet af den fordran, som vore intecknad, så till hufvudstol

soin ränta, handlingens utgifningsdag, namn å den, till hvilken handlingen

vore stäld, och å den, soin handlingen utgifvit, innehållet af bevis, som

å handlingen funnes tecknade ej blott om inteckningens förnyande, utan

ock om dess nedflyttning i förmånsrättsordningen eller förändring eller

dödande till någon del af det intecknade beloppet eller i någon del af

den intecknade fastigheten, uppgift på de domstolar, som bevisen utfärdat,

och de paragraftecken, som utmärka bevisen, samt slutligen den

intecknade egendomens namn och belägenhet i by, socken och härad;

såvidt detta allt på den företedda handlingen funnes utsatt. Men på

anfördt skäl, bland annat, att de ifrågavarande protokollsutdragens ofullständighet

sannolikt småningom skulle utan lagstiftningens mellankomst

upphöra, har Herr Justitieombudsmannen emellertid förklarat sig icke

finna skäl göra framställning om någon lagförändring uti det anmärkta

hänseendet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad

motion (N:o 94) har deremot Herr Fr. Holmqvist, under åberopande af

hvad Herr Justitieombudsmannen sålunda anfört, föreslagit, »att Riksdagen

ville för sin del besluta ett tillägg uti 20 § af Kong). Förordningen

om inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875 i det syfte, Justitieombudsmannen

antydt».

I afseende härå får Utskottet erinra, att genom Kongl. Förordningen

den 9 April 1861, som varit gällande intill dess nuvarande lag trädt

i kraft, funnits i ämnet meddelade alldeles enahanda föreskrifter, som nu,

med den olikhet allenast, att stadgandet om anteckning uti ifrågakomna

protokollsutdraget af den §, hvarunder inteckning beviljats, i nämnda

Kongl. Förordning saknats. Då dessa föreskrifter under de femton år,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

de sålunda redan blifvit tillämpade, icke, såvidt Utskottet känner, genom

sin anmärkta ofullständighet vid utfärdande af gravationsbevis, vållat några

misstag, torde fä antagas, att de blifvit af domarecorpsen i allmänhet

uppfattade och tillämpade på sådant sätt, att derigenom faran af dylika

misstag kunnat förebyggas; och då den åtgärd, domaren för meddelande

af gravationsbevis har att vidtaga, icke genom den nya lagen blifvit förändrad

utan fortfarande liksom tillförene består uti eu granskning af de

tio sistförflutna årens inteckningsprotokoll, så att någon våda af den påpekade

ofullständigheten i lagen dess mindre synes nu mer än förut vara

att befara, som både den nya lagens detaljerade bestämmelser om hvad

inteckningsboken bör innehålla och Justitie-ombudsmannens åberopade

embetsberättelse torde bidraga att fästa domarenas uppmärksamhet på

vigten deraf, att ifrågakomna protokollsutdragen varda uti de anmärkta

hänseendena fullständigt affattade, har Utskottet, med afseende jemväl på

olämpligheten deraf, att utan särdeles tvingande skäl uti en helt nyss

stiftad lag vidtaga förändringar, ansett sig sakna tillräcklig anledning att

tillstyrka den ifrågasatta ändringen uti inteckningsförordningen.

I följd häraf fär Utskottet vördsamt hemställa,

att den föreliggande motionen icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 Mars 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre, med hvilken Herrar Asplund, Ribbing,

Lindgren och Torpadie sig förenat: »Då Representationens uppmärksamhet

fästes på eu brist i en utfärdad författning anser jag denna brist, vore

den än så obetydlig, böra afhjelpas. Det kan icke bestridas att dä 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 30.

§ af den nya Inteckningslagen, för det fall att inteckningshandling i ändamål

af förnyelse uppvisas vid annan rätt än den der förnyelsen skall

ske, bestämmer och uppräknar de särskilda momenter i inteckningsförfarandet,

hvarom anteckning å handlingen förefinnes och hvilka förty

måste i protokollsutdraget intagas, såsom: af hvilken rätt inteckningen

är beviljad, när och under hvilken § i protokollet det skedde, och när

inteckningen förnyades, om det skett; det är en brist att bland dessa

mornenter icke jemväl intages om inteckningen blifvit »under annan nedsatt»

eller till viss del dödad, enligt 22 §; och då domare, som stält

sig föreskrifterna till efterrättelse, icke torde kunna fällas till ansvar, der

de utesluta detta moment, så kan, der inteckningsdomaren icke genomgår

inteckningsprotokollen för hela den tid, som förflutit sedan inteckningen

meddelades, och hvilken tid kan uppgå ända till 100 år, ett fel

i inteckningsprotokollet uppstå, som vid uppläggandet af de nya inteckningsböckerna

kan åstadkomma betydliga förluster. Vid uppläggandet af

dessa böcker hvilka skola vara ett utdrag af inteckningsprotokollet är nemligen

domaren icke förbunden att införa annat eller mera, än hvad detta

innehåller. Att afbida den tid, då sådana förluster veterligen inträffa,

kan icke vara öfverensstämmande med en klok lagstiftning. Det är dessutom

uppenbart, att domarena, såvidt möjligt, söka att, till förekommande

af en möjlig anmärkning mot dem sjelfve, undanhålla eller godtgöra de

genom dessa fel uppkommande förluster och sålunda blifva icke dessa

i andra fall bekantgjorda, än då de till följd af förlustens betydliga belopp

ej kunna godtgöras.

Jag får sålunda för min del tillstyrka

att 20 § i Ivongl. förordningen den 16 Juni 1875

måtte erhålla följande förändrade lydelse: Vill någon

låta förnya inteckning; uppvise hos Rätten i liufvudskrift

den handling, hvarå inteckningen är beviljad,

och skrifve Rätten inteckningsförnyelsen derå. Stånde

ock sökanden fritt att inför annan underrätt förete

intecknirjgshandlingen: den Rätt läte, då sådant sker,

i sitt inteekningsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen

innehåller med dag och årtal då den utgafs, af

hvilken Rätt inteckningen är beviljad, när och under

hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen

blifvit förnyad, efter annan nedsatt eller till viss

del dödad, om det skett; teckne ock bevis å handlingen,

att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse:

sedan ingifve sökanden protokollet deröfver

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Pag-Utskottcts Utlåtande N:o 30.

till den Rätt, som inteckningen beviljat, inom tid som

i 19 § sägs; och vare detta så gildt, som om handlingen

der blifvit företedd».

af Herr Grefve Horn: »Jag biträder det slut, hvartill Utskottet kommit,

men kan icke godkänna alla de i utlåtandet upptagna skäl, hvarpå

samma slut sig grundar».

Herrar Lytli och Tliomasson hafva begärt få antecknadt, att de icke

i beslutet deltagit.

Bill. till Riksd. Prot. 1876. 7 Sami. 15 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.