Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af återremiss utaf Utskottets Utlåtande N:o 4 om förändrad lydelse af 13 § i 2 kap. Strafflagen.

1876-04-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:31, Betänkande, i anledning af återremiss utaf Utskottets Utlåtande N:o 4 om förändrad lydelse af 13 § i 2 kap. Strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Betänkande N:o 31.

1

N:0 31.

Ank. till Eiksd. Kansli den 6 April 1876, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af återremiss utaf Utskottets Utlåtande

N:o 4 om förändrad lydelse af 13 § i 2 kap. Strafflagen.

I detta utlåtande, som blifvit af begge Kamrarne återförvisadt, har

Utskottet föreslagit, att nämnda lagrum, enligt hvilket böters förvandlingtill

motsvarande kroppsstraff tillkommer Konungens Befallningshafvande allena,

matte på det sätt ändras, att, der sådan förvandling erfordrades för verkställighet

af utslag, som till kronohäkte ankommit, tillsyningsmannen vid

dylikt häkte skulle ega att derom förordna.

Mot detta förslag har blifvit anmärkt, att då hvarken kronohäkten,

såsom en särskild art af statens fängelser, eller tillsyningsman vid sådana

häkten funnes i allmänna lagen omtalade, syntes en anordning af ifrågavaiande

beskaffenhet böra ske, icke, såsom Utskottet förordat, genom en

ändring af eller ett. tillägg till en § i strafflagen, utan genom en särskild

författning, under hvilken senare form tillsyningsmännens öfriga åligganden

funnos bestämda; att förslaget lemnade oafgjordt huruvida eller hos hvilken

myndighet klagan finge föras mot tillsyningsmans förvandlingsbeslut, hvarom

föreskrift dess hellre erfordrades, som vid det förhållande, att tillsyningsm

än nen stodo under Konungens Befallningshafvandes lydnad, men för tjenstefel

skulle atalas inför Hofrätt, tvekan kunde uppstå hos hvilken af dessa

myndigheter sådan talan borde anhängiggöras; samt att, enär 13 § i 2 kap.

stiafflagen egde tillämplighet jemväl vid förvandling af sådana i ekonomiska

författningar stadgade böter, för Indika särskild förvandlingsgrund funnes i

dessa författningar intagen, men tillsyningsmännen, om hvilkas tillsättande

och kompetens några bestämmelser ej funnes, icke kunde förutsättas ega om

berörda författningars innehall kännedom, borde tagas i öfvervägande, huruBih.

till Riksd. Prof. 1876. 7 Sami. 16 Ilåft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Betänkande N:o 31.

vida icke med afseende härå några särskilda stadganden vore erforderliga

till förekommande deraf, att sådana böter till äfventyrs kunde blifva efter

origtig grund förvandlade.

Utskottet, som sålunda genom återremissen fått till uppgift att med

vederbörlig hänsyn till ofvannämnda anmärkningar utarbeta förslag till

stadganden i ämnet, har dervid funnit, att dessa lämpligast böra genom en

särskild författning meddelas, men att i följd deraf, att 13 § i 2 kap. straff - lagen innehåller ovilkorlig föreskrift att förvandling af böter tillhör Konungens

Befallningshafvande, hänvisning bör i detta lagrum införas derom, att

för särskild! fall finnes annorlunda stadgadt.

Vidare och då tillsyningsman i förevarande fall skulle handla i Konun^ns

Befallningshafvande^ ställe, har Utskottet ansett, att, i öfverensstämmelse

med hvad om sistnämnda myndighets förvandlingsbeslut finnes stado-adt

bör förordnas, att dylikt beslut, som af tillsyningsman meddelas, må

kunna öfverklagas hos Hofrätt, men bör, utan hinder af missnöjesanmälan

eller förd klagan, gå i verkställighet, derest ej tillsyningsman för särskilt

fall finner anledning låta verkställigheten anstå, eller högre myndighets föreskrift

derom ankommer.

I afseende slutligen på den uttalade farhågan för misstag vid bötesför

vand lingen i sådana fall, då densamma bör ske efter den särskilda grund,

som derför kan finnas i en eller annan ekonomisk författning bestämd, får

Utskottet erinra, att då de författningar, enligt hvilka böter blifvit ådömda,

alltid torde vara åberopade i de utslag, på grund af hvilka förvandlingen

af böterna skall ega rum, synes tillsyningsman genom granskning af dessa

författningar, till hvilka på sådana ställen, der kronohäkten äro inrättade,

tillgång torde finnas eller kunna beredas, lätteligen i hvarje fall erhålla

kännedom, huruvida särskild grund för bötesförvandlingen är stadgad. De

fall, då i följd deraf denna förvandling icke bör efter strafflagen verkställas,

äro, såsom jemväl blifvit under diskussionen i frågan anmärkt, numera ganska

sällsynta* så att emellertid under alla förhållanden vådan af misstag

uti ifrågakomna hänseendet icke synes vara af någon betydenhet.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet

vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta,

Do att 13 § i 2 kap. straff lagen måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

* Såvidt Utskottet kunnat inhemta, finnes sådan grund stadgad allenast uti Gfrufvestadgan

den 12 Januari 1855, Kong!, förordningen angående förbud mot lotteriinrättningar

m. m. den 21 Mars 1844 samt Kongl. Tull-stadgan den 7 December 1860.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Betänkande N:o 31.

Om förvandling af böter efter 10, 11 eller 12 § förorda

Konungens Befallningshafvande, der ej för särskild!

fall finnes annorlunda stadgadt,

samt 2:o att antaga följande:

Förordning angående förvandling af böter i särskild! fall.

Skola böter förvandlas efter 10, 11 eller 12 § Strafflagen

eller efter särskild författning angående landets

allmänna hushållning, och har det utslag, hvarigenom

böterne blifvit ådömde, för verkställighet ankommit till

kronohäkte, för hvilket särskild tillsyningsman blifvit af

Konungen tillsatt, ege tillsyningsmannen att om förvandlingen

förordna; Och gälle, beträffande fullföljd af klagan

öfver förvandlingsbeslutet och angående verkställighet

deraf, hvad derutinnan är i afseende på Konungens Befallningshafvandes

beslut stadgadt.

Stockholm den 6 April 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservation:

af Herr Grefve Mörner, med hvilken Herr Lindgren instämt: ”De

anmärkningar, som blifvit emot Utskottets förut framstälda förslag gjorda,

hafva hos mig stadgat den åsigt, att den föreslagna förändringen icke torde

vara lämplig, och får jag derföre hemställa om afslag.“

Herr Magnus Jonsson har begärt få antecknadt, att han icke i beslutet

deltagit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.