Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändring af gällande stadganden dels rörande skyldigheten att hygga och underhålla kyrka med hvad dertill hörer jemte prestgård, dels ock i fråga om grunderna för utgörandet af församlingens bidrag för folkskoleundervisningens upprätthållande.

1876-04-11 · 18 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:32, Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändring af gällande stadganden dels rörande skyldigheten att hygga och underhålla kyrka med hvad dertill hörer jemte prestgård, dels ock i fråga om grunderna för utgörandet af församlingens bidrag för folkskoleundervisningens upprätthållande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

1

N:o 32,

Ank. till Riksd. Kansli den 12 April 1876, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändring af gällande

stadganden dels rörande skyldigheten att hygga och

underhålla kyrka med hvad dertill hörer jemte prestgård,

dels ock i fråga om grunderna för utgörandet af

församlingens bidrag för folkskoleundervisningens upprätthållande.

Uti särskilda, i dessa ämnen inom Kamrarne väckta motioner, öfver

hvilka det enligt erhållna remisser åligger Lag-Utskottet att sig yttra,

har blifvit föreslaget:

inom Första Kammaren:

af Herr N. S. von Koch (motion N:o 34), att Riksdagen ville för

sin del besluta, »att, med ändring af 26 Kapitlet 1 § Byggninga-balken

och de författningar, som innefatta tillägg eller förklaring af detta lagrum,

stadgas:

»Alla, som i socknen bo, skola kyrka bygga och uppehålla, med hvad

dertill hörer, såsom klockstapel, kyrkomur, sockenstuga, fattighus och

skolhusbyggnad»;

»För underhäll af dessa byggnader tillskjutes årligen ett belopp,

svarande emot en procent utaf husens brandförsäkringsvärde».

»Vid nybyggnad fördelas den kostnad, som dertill åtgår och hvartill

uti de särskilda kassorna befintliga behållningar icke förslå, eller anses

Bill. till Riksd. Brok 1876. 7 Samt. 17 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

ej böra användas, sålunda att det årliga belopp, som vid nybyggnadens

beslutande skulle åtgå till ränta och amortering under 40 år på ett för

byggnaden erforderligt lån, uttaxeras under nämnda tid, eller 40 år,

i socken».

»Kyrkostämma eger besluta upptagande af amorteringslån för nybygg11^

af dylikt hus eller för betalande af för uppförande af sådan

byggnad iråkad skuld, med vilkor att detsamma inom 40 år betalas».

»De årliga tillskott, hvilka sålunda af kyrkostämma beslutas, uttaxeras

efter fyrktalsberäkning».

inom Andra Kammaren:

af Herr Anclers August Andersson (motion N:o 38), »att Riksdagen

måtte till Kongl. Maj:t ingå med förnyad skrifvelse, hvari, enär behofvet

af rättvisare fördelningsgrund för skyldigheten att bygga och underhålla

kyrka och skola med hvad dertill hörer äfvensom prestgård, stundeligen

varder mera trängande, anhålles, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och

nästkommande Riksdag meddela förslag till sådana förändrade stadganden

angående sagda skyldighet, att den blifver för kommunens medlemmar

efter billiga och rättvisa grunder gemensam».

af Herr A. W. Westerdal (motion N:o 58), att Riksdagen, derest eu

lagförklaring icke vore tillfyllestgörande, ville för sin del besluta, »att

mjöl- och sågqvarnar samt andra verk och inrättningar skola, efter dem

åsatt taxeringsvärde såsom jemförelsegrund med hemmans, deltaga uti

kyrko- och prestgårdsbyggnad der den efter mantalsberäkning utgår;

samt att Riksdagen med anmälan häraf ville hos Kongl. Maj:t anhålla

om upphäfvande af 40 § 2 momentet i Kongl. resolutionen uppå allmogens

besvär den 1 September 1741, i hvad frågan angår deri omnämnda

qvarnverk».

af Herr Jonas Peter Nilsson (motion N:o 60), »att, med bibehållande

af Kongl. Resolutionen den 13 December 1672, som bestämmer att kyrkor

i Skåne skola byggas och underhållas med kyrkofonden, samt med den

rätt oförkränkt, som blifvit genom särskilda författningar och privilegier

tillerkänd jord af viss natur i afseende å befrielse från deltagande i

kyrkas byggande, Riksdagen må för sin del besluta:

Ro att i öfrigt skyldighet att bidraga till byggande och underhållande

af å landet belägen kyrka med hvad dertill hörer, såsom klockstapel,

kyrkomur, socknestuga och fattigstuga, skall, med undantag för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag, Utskottets Utlåtande N:o 32.

de dertill erforderliga dagsverken, hvilka böra utgöras i likhet med hvad

hittills stadgadt varit, åligga eu hvar, som enligt 57 § i Kongl. förordningen

om kommunalstyrelse på landet af den 21 Mars 1862 är pligtig

att till kommunens gemensamma utgifter lemna bidrag; och

2:o att dessa bidrag skola utgöras med belopp, som bestämmas

enligt de i 58 § af nämnda Kongl. förordning för kommunalutskylders

utgörande stadgade grunder».

af Herr Pehr Benjaminsson (motion N:o 97), »att Riksdagen med

ändring i 26 Kapitlet 2 paragrafen Byggninga-balken måtte besluta, att

den byggnadsskyldighet å prestgård, som hittills ålegat församlingarne,

öfverflyttas på kyrkoherdarne sjelfve».

af Herr J. M. Svensson (motion N:o 37), »det Riksdagen ville hos

Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdandet af eu författning,

att alla kostnader för skolhusbyggnaders uppförande och underhåll må

utgå efter 2 artikeln i bevillningsstadgan af så väl jordegendom som

andra beskattningsföremål».

af Herr Per Nilsson i Espö (motion N:o 52), »att punkten 2 af

§ 3 i Kongl. stadgan den 18 Juni 1842, angående folkundervisningen i

riket in. m., skall erhålla följande förändrade lydelse:

Kostnaden härtill skall, der ej annorlunda öfverenskommes, af alla

inom distriktet boende utgöras efter fyrktal, utan afseende etc.»

af Herr A. P. Lind (motion N:o 117), »att § 3 i Kong], stadgan

för folkundervisning i riket af den 18 Juni 1842 må förändras och få

följande lydelse:

Hvarje skoldistrikt åligger att anskaffa och underhålla tjenliga rum

för de folkskolor, som inom distriktet finnas eller blifva inrättade. Kostnaden

härför skall utgå efter samma bevillning som för fastighet, kapital

eller rörelse, af hvad natur eller beskaffenhet som helst och i den mån

som derför rösträtt vid kyrkostämma erhålles»; samt

af Herr Sven Nilsson i Efveröd (motion N:o 25), »att, med upphäfvande

af Kongl. förordningen den 29 Maj 1850, den förändring i

Kongl. Maj:ts nådiga stadga om folkundervisningen i riket den 18 Juni

1842 måtte vidtagas, att 3 § får följande lydelse:

Hvarje skoldistrikt åligger anskaffa och underhålla tjenliga rum för

de folkskolor, som inom distriktet finnas eller blifva inrättade, beroende

det af församlingsboarne sjelfve att, der fast skola inrättas, efter sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

företeende omständigheter bestämma dess läge, dock helst nära intill

ordförandens i skolstyrelsen bostad, för att lätta hans uppsigt öfver skolan;

och att 4 § 5 mom. i samma stadga, sådant det lyder i Kongl.

förordningen den 29 September 1853, måtte få följande innehåll:

För att bereda till^ånar till de årliga omkostnader, som erfordras

för uppförande och underhåll af tjenliga rum för folkskolorna samt för

lärarnes aflöning och andra utgifter för skolväsendet, skall, der ej andra

medel härtill finnas, ett årligt bidrag af minst två och högst sexton

skillingar banko af hvarje skattskyldig person i församling utgöras. Om

dessa bidrag icke uppgå till de för ofvannämnda behof erforderliga belopp,

skall det åligga församlingarne att det som brister sammanskjuta efter

de grunder, som gälla för de allmänna kommunalutskyldernas utgörande».

Hvad först angår skyldigheten att deltaga i kyrkobyggnad stadgades

i l Kap. Kyrkobalken af 1442 års Landslag, likasom förut i åtskilliga

landskapslagar, att denna skyldighet skulle åligga dem, som i socknen

egde jord, samt att de, vid fullgörandet deraf, borde lemna dagsverken

efter bondetal, och körslor efter jordatal. Sedermera föreskrefs i 1 § af

26 Kap. Byggninga-balken af nu gällande lag, att »alle, som i socknen

bo, skola kyrka bygga och uppehålla, och hvad dertill hörer: såsom

klockstapel, kyrkomur, socknestufva och fattigstuga», samt att byggnadsvirke,

körslor och annan kostnad härtill skulle utgöras efter hemmantalet

och dagsverken efter matlagen. Förpligtelsen att göra dagsverken

utsträcktes härigenom äfven till medlemmar af församlingen, som icke

cgde jord. Och förklarades medelst Kongl. brefvct den 4 Maj 1759, att

kyrkobyggnadsskyldigheten för hemman borde efter oförmedladt mantal

bestämmas.

Derefter har särskild! blifvit stadgadt genom 40 § i Kongl. resolutionen

på allmogens besvär den 1 September 1741, att stångjernsbruk i

förhållande till härdarnes antal, hvarje härd svarande mot ett helt mantal,

samt mjölqvarnar af krono- och kronoskatte natur i förhållande till deras

ränta, jemförd med grundräntan å ett mantal i orten, böra i kyrkobyggnad

deltaga, hvilken sistnämnda föreskrift tillämpats genom Kongl.

Kammarkollegii utslag den 16 September 1858 å skattlagda sågqvarnar

och medelst Kong!, brefvct den 16 Juli 1862 å skattlagda frälse mjölqvarnar;

äfvensom genom Kongl. brefvct den 23 Augusti 1855 och

Kongl. Kammarkollegii ofvanberörda utslag föreskrifvits, att glasbruk,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 32.

0

klädesfabriker, tegelbruk och spikhammare skulle till sådan byggnad bidraga

efter de grunder, som för rösträtt i sockenstämma blifvit bestämda.

Från deltagande i kyrkobyggnad äro deremot befriade dels, enligt

8 § af adelns privilegier den 16 Oktober 1723, frälsesäterier i Skåne,

Halland, Blekinge och Bohus län, äfvensom insockne frälsehemman i dessa

orter, när så af ålder varit vanligt, dels, enligt 4 § i presterskapets privilegier

den 16 Oktober 1723, Malmö Recess med flere författningar,

prostgårdar i samma provinser, dels, enligt 12 § af Kongl. resolutionen

på allmogens besvär den 9 December 1766, innebyggare i kapellförsamlingar

vid utvidgning af moderkyrka, samt dels, enligt Kongl. Kammarkollegii

kungörelse den 29 Oktober 1793, skattlagda utjordar; hvarjemte

genom Kongl. cirkuläret den 26 Oktober 1850 finnes stadgadt, att soldater

och annat krigsmanskap, då de äro stadda i tjenstgöring, äro fria

från dagsverksskyldighet vid kyrkobyggnad.

Med föranledande dels af de förändrade förhållanden, som sedan

1734 års lags stiftande på landet uppkommit, i det vid sidan om hemmansegaren

der uppstått en ganska talrik befolkning af olika näringsidkare

och flera andra, hvilka i många hänseenden äro med jordbrukaren

1 ikstälde, dels ock deraf, att genom odlingar och andra omständigheter

mantalsvärdet inom olika hemman blifvit så väsentligt olika, att hemmantalet

såsom delningsgrund för ifrågavarande besvärs utgörande hemmansegarne

emellan visat sig allt mera olämpligt, hafva under en lång

följd af riksdagar förslag blifvit framlagda i syftning att lätta detta besvär

genom eu jemnare och mera tidsenlig fördelning af detsamma.

1 betraktande deraf, att egare till fast egendom, såsom ständigt

bofast innebyggare inom eu kommun, borde hafva en större vårdnad om

och en större fördel af dess upprätthållande och utveckling i andligt och

materielt afseende, än andre medlemmar af kommunen, hvilkas bosättning

inom densamma kunde vara beroende af mera tillfälliga omständigheter;

och då tillika den fasta egendomen utgjorde det mest säkra och minsta

förändringar underkastade beskattningsföremål, som vid anskaffande af

medel för kommunens behof vore att anlita, har man vid behandlingen

af omförmälda förslag i allmänhet ansett, att egarne af fastighet borde

draga den hufvudsakliga ansvarigheten för uppfyllandet af församlingens

genom de högsta intressen framkallade behof af kyrka med hvad dertill

hörer, men att äfven de öfriga kommunmedlemmarna hade skyldighet

att, om än i mindre mån, dertill bidraga. Då man sålunda funnit, att

den princip om ifrågavarande besvärs allmännelighet, som ledt framfarna

tiders lagstiftare, icke borde erhålla den utsträckning, att hvarje kommunmedlem

skulle vidkännas byggnadsskyldigheten i samma mån, han i all
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

mänhet deltoge i utskylderna till kommunen, hafva, i fråga om lämpligaste

sättet för denna skyldighets fördelning, uppstått svårigheter, .hvilka

föranledde Rikets Ständer att i underdånig skrifvelse den 20 Juni 1866

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och framlägga förslag till

sådana förändrade stadganden angående deltagande i byggnad och underhåll

af kyrka med hvad dertill hörer äfvensom af sockenstuga och fattigstuga,

att dessa åligganden blefve för medlemmarne af kommunen efter

billiga grunder gemensamma; utvisande Justitieombudsmannens embetsberättelse,

att Kong]. Maj:ts nådiga svar på denna underdåniga framställning

ännu afvaktas.

Då emellertid ett fullständigt lagförslag i ämnet sålunda torde

vara att från Ivongl. Maj:t förvänta, har Utskottet icke ansett lämpligt

att inlåta sig på ett försök till frågans slutliga lösning, utan funnit lagstiftningsåtgärden

böra för närvarande inskränkas till afhjelpande allenast

af de största bristerna i nu gällande föreskrifter.

I afseende härå får Utskottet i främsta rummet erinra, att da, på

sätt ofvan blifvit anfördt, »byggnadsvirke, körslor och annan kostnad»

vid kyrkobyggnad skola redan enligt nu gällande lag utgöras icke allenast

för jord, som blifvit i mantal satt, utan äfven för åtskillig annan fastighet,

samt af de skäl, som finnas ofvan angifna, synes antagligt, att enligt de

stadganden, hvilka framdeles komma att för slutliga reglerandet af kyrkobyggnadsskyldigheten

meddelas, densamma kommer att äfven framgent

förnämligast drabba den fasta egendomen, torde vara lämpligt att redan

nu utsträcka denna skyldighet till jemväl sådan fastighet, som icke må vara

under nuvarande föreskrifter inbegripen, med undantag allenast för den

ofvan berörda dylika egendom, soin i följd af åberopade privilegierna för

adeln och presterskapet icke torde kunna åläggas att, åtminstone så länge

byggnadsskyldigheten hvilar uteslutande på den fasta egendomen, deri

&Vid behandlingen af denna fråga har Utskottet funnit anledning

till tvekan, huruvida kyrkobyggnadsskyldigheten må kunna utsträckas

jemväl till sådan jordlägenhet, som blifvit från hemman afsöndrad. Da

D-euom 9 § i Kongl. förordningen angående hemmansklyfning m. m. den

6 Augusti 1864 finnes stadgadt, att å dylik lägenhet skall, läggas årlig

afgäld, motsvarande hvad af stamhemmanets räntor och öfnga allmänna

utskylder, vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade

jorden belöper, så kunde nemligen inträffa, att, vid bestämmandet

af denna afgäld till stamhemmanet, kyrkobyggnadsskyldigheten

jemväl tagits i beräkning, så att densamma genom afgäldens erläggande

kunde anses vara för lägenheten fullgjord. I följd deraf, att kyrko
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32. 7

byggnad, en gång på en ort fullgjord, först efter en längre tids förlopp

anyo ifragakommer, torde dock, såsom Utskottet föreställer sig, hemmanets

utskylder för detta ändamål icke hafva tagits i betraktande till någon

inverkan pa storleken utaf afgälden för derifrån afsöndrad lägenhet; och

Utskottet har af sådan anledning ansett, att något undantag uti ifrågavarande

hänseende för dylik lägenhet icke vore behöfiigt.

o , ^vad derefter angår skattegrunden, olämpligheten af mantalet

såsom sådan hemmansegarne emellan torde vara allmänt erkänd; då äfven

de särskilda grunder, som finnas stadgade för fördelningen af kyrkobyggnadsbesväret

emellan desse och egarne af andra fastigheter, synas

godtyckliga; och då af sistberörda grunder särskildt den, som angår qvarnar

torde 1 följd af Kong]. Kungörelsen den 30 December 1863 om qvarnrantors

upphörande icke vidare kunna tillämpas, åtminstone på sådana

qvarnar, hvilka, efter nämnda författnings utfärdande anlagda, icke fått

qvarnråntor sig åsätta, har Utskottet ansett, att, för erhållande af en

gemensam skattegrund, vore tjenligast att tillämpa gällande bestämmelser

om fastighets deltagande 1 kommunalutskylder efter fyrktal eller, inom

Kopparbergs län, efter bevillningsbelopp.

Utskottet som funnit dagsverksskyldigheten böra tills vidare vid

kyrkobyggnad bibehållas oförändrad, får i öfverensstämmelse med de

asigter, som bhfvit här ofvan uttalade, vördsamt hemställa,

l.o. att Riksdagen ville för sin del besluta en författning,

hvarigenom, med ändring af hvad 26 kap. 1 8

yggningabalken och särskilda författningar innehålla

angående skyldighet att deltaga i kyrkobyggnad, förordnas,

som följer:

Byggnadsvirke, körslor och annan kostnad för byo''o>- nad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer

skola af egare eller innehafvare af fast egendom utgöras

efter samma grund, som är för kommunalutskylder

bestämd; dock galle om befrielse från denna

skyldighet för viss jordegendom i Skåne, Halland, Blekinge

och Bohus län hvad i ridderskapets och adelns

samt presterskapets privilegier finnes stadgadt.

Beträffande härefter de föreliggande motionerna, så vidt de afse

orandring 1 stadgandena rörande byggnadsskyldigheten å prestgård, inlemtas

af .Justitie-ombudsmannens embetsberättelse, att, sedan Rikets

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Lag-Utshottets Utlåtande N:o 32.

Ständer uti underdånig skrifvelse den 16 Januari 1863 gjort hemställan

om utarbetande af förslag till ny ecklesiastik boställsordning, samt Kongl.

EÄ i "Mig befallning den 24 Maj 1865

förslag, så och efter det samtliga Domkapitlen och Kongl. Maj.ts Be^I 11

ningshafvande inkommit med anbefallda yttranden i ämnet, har bema c

Kongl. Kollegium den 16 Juli 1867 afgifva mfordradt förnyadt utlåtande

5 fråg Då förevarande ämne, hvarom detaljerade bestämmelser finnas i

omförmälda förslag intagna, äfven lämpligast torde hora komma under

öfvervägande i sammanhang med antagandet af en ny ecklesiastik boställsordning;

men af det förhållande, att nära nio ar förflutit sedan Kongl.

Kammarkollegii ofvanberörda utlåtande i ämnet till Kongl. Maj. in

mit utan att, såvidt kändt är, några vidare åtgärder blifvit deri vidtagna,

Mil’ synas lagligt, att Kongl. Maj:t lemnat frågan tills vidare å sido,

föranlåtes Utskottet, med fästadt afseende pa vigten deraf, att de ofve

klagade bristerna i nu gällande föreskrifter varda sa snart som möjlig

afhjelpta, vördsamt Rik(jdagen ville besluta, att, under förny
ande

af sin vid 1862—63 årens riksmöte gjorda hemställan,

i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes Kong .

Makt, så snart ske kan, för Riksdagen framlägga iorslao-

till en, om än i vissa delar efter särskilda för hallanden

lämpad, likväl, så vidt sådant sig gorå låter, for

hela riket gällande ecklesiastik boställsordning.

I fråga slutligen om den föreslagna ändringen af ^ande stad

o-anden om beskattningen för folkskoleundervismngens upprätthållande äi

med rätt för församlingarna att annorledes öfverenskomma, for narva

rande förordnadt^^^ ^ m 8jcoUohal, hvilka det åligger hvarje skoldistrikt

att anskaffa och underhålla, kostnaden skall utgöras efter do

unm!r somt på sätt ofvan blifvit anfördt, gälla i fråga om kyrkobyggnad

utan afseende dock på den befrielse frän sådan byggnad, som eftc

32 oth särskilda staty anden i vissa fall eger rum och med skyl,

Vighet9 för verk och lägenheter, som äro från kyrkobyggnad bef riade. att i

kostnaden för skolhus, så vidt den efter hemmantal utgar deltaga ma

af den rösträtt, dem vid kyrkostämma i jemförelse med hemman tillkom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

mer; (3 § Kongl. stadgan den 18 Juni 1842 angående folkundervisningen

i riket med mera, sådant detta lagrum lyder i Kongl. kungörelsen den

29 Maj 1850, samt 5 och 6 §§ i Kongl. förordningen den 21 Mars 1862

om kyrkostämma),

att för beredande af tillgång till folkskolelärarnes aflöningar, vare

sig i penningar eller natur aprestationer, bör, der ej andra medel härtill

finnes, dels ett ärligt bidrag af minst 2, högst 6 skillingar banko af hvarje

skattskyldig person i församlingarne utgöras, dels ock en afgift erläggas

för hvarje barn, som begagna folkskolan, med undantag af dem, som åtnjuta

understöd af fattigvården eller hvilkas föräldrar för medellöshet

erhålla afkortning å de årliga kronoutskylderna; men att, om dessa bidrag

och utgifter, hvilka församlingarne ega att sjelfva närmare bestämma,

icke uppgå till det för aflöningarne erforderliga belopp församlingarne

hafva att sammanskjuta bristen efter de i andra artikeln bevillning sfär ordningen

bestämda grunder; (4 § 5 inom. i nämnda Kongl. stadga enligt

detta moments lydelse i Kongl. förordningen den 2 September 1873),

samt att öfriga utgifter för folkskoleundervisningen skola af alla

församlingens vid kyrkostämma röstberättigade innevånare bestridas enligt

den för rösträtt i kommunens angelägenheter i allmänhet bestämda grund

fi/rktalet eller, i Stora Kopparbergs län, bevillning sbelopp et) (6 och 35 §§

i Kongl. förordningen den 21 Mars 1862 om kyrkostämma.)

I enlighet med hvad anmärkt blifvit, finner Utskottet förenämnda

årliga bidrag af minst två och högst sex skillingar banko af hvarje skattskrifven

person vara allt för ringa. Under den tid af mer än trettio år,

som förflutit sedan folkskolestadgan utkom, har penningen fallit betydligt

i värde, och i samma mån hafva anspråken på ökade löner åt folkskolans

lärare stegrats. Skäl synes derföre vara för hand att lämpa beloppet af

detta bidrag efter nutidens förändrade förhållanden. Utskottet anser derföre

för sin del, att maximum af samma bidrag, må, i likhet med hvad

blifvit föreslagit, kunna höjas till 50 öre.

Vidare och till förekommande deraf att den särskilda afgift, som

nu, der församlingen så beslutar, skall erläggas för hvarje skolbarn, icke

måtte blifva för mindre bemedlade församlingsbor betungade, har Utskottet,

som ansett denna afgift icke lämpligen kunna borttagas, funnit

sig böra för densamma förorda ett maximum, som likaledes torde kunna

bestämmas till 50 öre.

I afseende sedermera å öfriga kostnader för folkundervisningen får

Utskottet erinra, att Riksdagen, i underdånig skrifvelse den 18 Maj 1871,

redan i fråga om deltagande af byggnad och underhåll af skolhus,

Bill. till Likså. Prat. 1876. 7 Sand. 17 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

uttalat den mening att sådana förändrade stadganden borde meddelas,

att dessa åligganden blifva för medlemmarne af kommunen efter billiga

grunder gemensamma, samt att, hvad angår berörda kostnader i öfrigt,

dessa redan äro för församlingsboarne gemensamma enligt de två olika

grunder, som finnas här ofvan angifna.

Det torde vara otvifvelaktigt, att af beskaffenheten utaf ofvan anmärkta

stadganden påkallas deras förenkling och bringande till öfverensstämmelse

sinsemellan; samt att för sådant ändamål vore lämpligast att,

derest så kan ske, utan någon väsentlig rubbning'' i de skyldigheter, som

nu åligga kommunens olika medlemmar, för utgörande af ifrågavarande

kostnader stadga samma grund, som för kommunalutskylder i allmänhet

finnes bestämd.

I fråga härom synes böra anmärkas, att enligt grunderna för nuvarande

bevillningsförfattning behållna årliga inkomsten af jordbruksfastighet

beräknats till tre procent och af annan fastighet till fem procent

af uppskattningsvärdet. När således åberopade författningen stadgar,

att bevillningen skall utgå för jordbruksfastighet med tre öre och fölannan

fastighet med fem öre för hvarje fulla 100 kronor af uppskattningsvärdet

så utgör detta för begge slagen af fastighet en procent af

den påräknade behållna inkomsten eller lika bevillning, som erlägges för

inkomst af kapital eller arbete. Då emellertid enligt kommunalförfattningarna

jordbruksfastighet i allmänhet skall påföras en fyrk för bevillning

till belopp af 1 till och med 5 öre, två fyrkar för bevillning utöfver

5 till och med 10 öre och så vidare, men annan fastighet, likasom hvarje

annat beskattningsföremål, allenast eu fyrk för bevillning till belopp af

1 till och med 10 öre, två fyrkar för bevillning utöfver 10 till och med

20 öre och så vidare samt, hvad särskilt angår Stora Kopparbergs län,

jordbruksfastighet derstädes skall i kommunalutskylder deltaga efter hela,

men annat beskattningsföremål efter halfva bevillningsbeloppet, så följer

häraf, att för jordbruksfastighet, i förhållande till den deraf påräknade

behållna inkomsten, erläggges dubbelt i sådana utskylder emot hvad som

utgöres för andra beskattningsföremål.

Om under sådant förhållande fyrktalet lades till grund jemväl för

den beskattning uti ifrågavarande, hänseende, som icke redan nu derefter

beräknas, skulle af eu sådan förändring blifva en följd, att, då skattebidragen

för folkskolelärares aflöning för närvarande utgöras efter den

åsätta bevillningen eller lika för alla beskattningsföremål, koinme å ena

sidan att för detta ändamål för jordbruksfastighet erläggas dubbelt mot

tillförene, under det att å andra sidan de bidrag, som för dylik fastighet

borde utgöras för byggande och underhåll af skolhus, skulle, i anseende

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

11

dertill att jemväl andra föremål derför beskattades, komma att minskas,

men dock, då de efter fyrktalet beräknades, utgå med dubbelt belopp

mot de afgifter, som för andra beskattningsföremål erlades.

Vid frågans bedömande i dess så beskaffade sammanhang och ehuru

de bidrag, som för skolhusbyggnad tagas i anspråk, i allmänhet lära vara

af större betydenhet, än sådana bidrag, som behöfvas för folkskolelärares

aflöning, torde dock, såsom Utskottet föreställer sig, vara uppenbart, att,

då de förra mera sällan påkallas, men deremot de senare årligen lära

erfordras, så att den ofvan anmärkta skiljaktigheten skulle härigenom

utjemnas, fyrktalet bör kunna stadgas såsom grund för begge dessa bidrags

utgörande, utan att deraf skall förorsakas någon förändring till

afsevärd förmån eller skada för någon särskild klass af de skattdragande

o o

medlemmarne inom kommunen.

Då genom en sådan anordning alla församlingarnes utgifter för

folkskoleväsendet, utom de derför stadgade personliga afgifterna, komme

att utgöras efter en gemensam grund — den för kommunal-utskylder i

allmänhet gällande — och härigenom skulle undanrödjas de svårigheter

i tillämpningen, hvilka af den närvarande lagstiftningens otydlighet föranledas,

anser Utskottet en dylik lösning af frågan böra med dess större

skäl förordas, som, utan någon väsentlig rubbning i den nuvarande beskattningen,

såmedelst äfven skulle för framtiden förebyggas den klagan

öfver de ifrågakomna utgifternas ojemna fördelning, hvartill nu gällande

lagstiftnings oklara och invecklade beskaffenhet gifvit anledning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt

hemställa,

3:o. att Riksdagen ville för sin del besluta, att 3 §

och 5 mom. af 4 § af Kongl. stadgan den 18 Juni

1842 angående folkundervisningen i riket in. in., sådana

dessa lagrum lyda, det förra i Kongl. kungörelsen

den 29 Maj 1850 och det senare i Kongl. kungörelsen

den 29 September 1853, måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

§ 3. Hvarje skoldistrikt åligger anskaffa och underhålla

tjenliga rum för folkskolor, som inom distriktet

finnas eller blifva inrättade; beroende det af församlingsboarne

sjelfve — — —--- skolan.

§ 4 mom. 5. För att bereda tillgång till kostnaderna

för skolväsendet bör, der ej andra medel härtill

finnas, dels ett årligt bidrag af minst 2 skillingar och

högst 16 skillingar banko af hvarje skattskyldig person

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

i församlingen utgöras, dels en afgift af högst 16 sldllingar

banko årligen erläggas för hvarje barn, som begagnar

folkskolan med undantag af dem, som åtnjuta

understöd af fattigvården eller hvilkas föräldrar för

medellöshet erhålla afkortning å de årliga kronoutskylderna;

dock vare det åt församlingarne öfverleinnadt

att närmare bestämma nämnda bidrag och afgifter.

Om dessa icke uppgå till det för skolväsendet erforderliga

belopp, skall det åligga församlingarne att det,

som brister, sammanskjuta efter de grunder, som gälla

för kommunalutskylders utgörande.

Stockholm den 11 April 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr Ribbing: l:o) »Vid första punkten af Utskottets betänkande

hyser jag delvis en från Utskottets förslag till beslut afvikande åsigt.

Då Riksdagen i underdånig skrifvelse af den 20 Juni 1866 anhållit om

förslag till förändrade stadganden angående deltagande i kyrkobyggnad

med hvad dertill hörer, anser jag visserligen skäl ej vara att, för det

närvarande och under afvaktan af Kongl. Maj:ts nådiga beslut med anledning

af den underdåniga skrifvelsen, föreslå någon ändring i församlingsmedlemmarnes

inbördes förhållande, i hvad angår skyldigheten att

deltaga i byggande af kj^rka in. in. Detta oaktadt har det synts mig

såsom om Utskottet icke bort stanna vid att, med anledning af de afgifna

motionerna i förevarande punkt, afstyrka hvarje annan åtgärd ä Riksda
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Vtslcottets Utlåtande N:o 32.

13

gens sida än skrifvelse beträffande skyldighet för fastighet att deltaga i

kyrkobyggnaden. Byggningabalken kap. 26 § 1 innehåller, såsom bekant,

att alle, soin i socknen bo, skola bygga och uppehålla kyrka in. in. som

dertill hörer, och att dervid »dagsverken utgöres efter matlagen». Det

har i afseende på sist anförda stadgande blifvit anmärkt, att detsamma

sällan tillämpas, dels till följd af den svårighet och obeqvämlighet, sådant

skulle innebära, om t. ex. de ifrågavarande byggnaderna, såsom nu

vanligast lärer vara, uppföras på entreprenad, men dels ock hufvudsakligen

af det skäl, att, der eu tillämpning af lagen kom me i fråga, den

anbefalda skyldighetens fullgörande, till följd af matlagens stora olikhet,

skulle drabba mera ojemnt och för de mindre bland dessa kännas tyngre,

än hvad med billighet och rättvisa vore förenligt. Att förhållandena så

gestalta sig, eger också sin naturliga förklaringsgrund ur de för det närvarande

gällande stadganden beträffande laga försvar och af dessa beroende

lätthet äfven för obemedlade att bilda egna »matlag», i förening

med andra omständigheter, till följd af hvilka skilnaden mellan matlagen

i anseende till förmögenhet och antalet af medlemmar i våra dagar tvifvelsutan

är långt större, än vid den tid lagen stiftades. Men en lag, som

icke efterlefves och sorn, i de fall den lydes, medför obillighet och orättvisa,

kan icke, utan skada för lagarnes anseende och minskning i villigheten

att ovilkorligt ställa sig dem till efterrättelse, bibehållas; den bör

derföre, i det allmännas välförstådda intresse, skyndsamt ändras. Den

ändring, som i förevarande fall synes mig ligga närmast för handen, är

att dagsverken efter matlag såsom bidrag till kyrkobyggnad utbytas mot

en efter dagsverkens medelvärde utgående personlig afgift af hvarje för

sig sjelf mantalsskrifven person, man eller qvinna. Billigheten af ett sådant

stadgande ligger deri, att, då hvarje medlem i församlingen har

nytta af kyrkan, han ock, äfven genom någon materiel uppoffring, bör

erinras om det intresse, han vid densamma bör ega, och om sin pligt

att till den bidraga. Förhållandet är i detta fall detsamma som vid allmänna

personliga afgifter till staten. I förhållande till nu gällande lag

i ifrågavarande afseende medför ett sådant stadgande som det nyss nämnda

ingen ändring i sak, det innebär egentligen intet annat än ett förändradt

och efter vår tids förhållanden lämpadt sätt för fullgörandet af den nälla,

som i socknen bo», ålagda skyldigheten att deltaga i kyrkobyggnad.

Ifrågasatta personliga afgift skulle för öfrigt icke vara ständig: det kunde

i sådant fall lätt hända att detta personliga bidrag till kyrkobyggnad

blefve allt för stort i förhållande till de efter andra grunder utgående

bidrag för samma ändamål, hvilka i citerade paragraf af Byggningabalken

fastställas, och afsigten med förslaget är icke att åstadkomma samlande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

af någon byggnadsfond. Den skulle endast utgöras när kyrkobyggnad

företages, äfven i detta fall i full öfverensstämmelse med utgörandet, enligt

gällande lag, af dagsverken efter matlagen.»

2;o. »Likaledes får jag vördsamt anmäla min från Utskottets afvikande

mening i fråga om 3:dje punkten af dess utlåtande. Då jag mot

denna punkt i Utskottets betänkande anmäler min reservation, är min

från Utskottets afvikande åsigt alldeles icke den, att förorda ett obetingadt

bifall till det i motionen N:o 97 i Andra Kammaren framstälda förslag,

att befria församlingarne från dem nu åliggande skyldighet i afseende

på byggande och underhåll af prestgård och pålägga samma skyldighet

på vederbörande pastorer. I den nyligen genomförda regleringen

af presterskapets löneförmåner är i beräkningen af dessa intagna äfven

den af bostället, och att pastorernes löner skulle vara för stora har ej

ens af motionären blifvit påstådt, än mindre ådagalagdt. Deremot anser

jag skäl vara för handen till ett modifieradt bifall till motionen så, att

i enlighet med Lag-Utskottets förslag vid 1870 års riksdag, ifrågavarande

byggnadsskyldighet väl öfverflyttas från församlingen till pastor, men mot

motsvarande förhöjning i hans löneförmåner. Ett sådant stadgande skulle

icke medföra någon rubbning eller ändring i nu gällande förhållande af

rättigheter och skyldigheter mellan pastor och församling, utan det innebure

blott en annan form för fullgörandet af den byggnadsskyldighet å

prestgård, som enligt Byggningabalk^! kap. 26 § 2 tillhör församlingen.

Lika litet innehåller förslaget någon ändring af de grunder, efter hvilka

ifrågavarande skyldighet af församlingsboarne skall fullgöras, det vill säga i

förhållandet dervid af rättigheter och skyldigheter mellan desse inbördes.

Alla dylika ändringar i sak äro fastmer afsigtlig^ undvikta, med hänsyn

till den nya ecklesiastiska boställsordning, som med anledning af Riksdagens

underdåniga skrifvelse af den 16 Januari 1863 kan vara att från

Kongl. Maj:t förvänta. Vid de diskussioner i Kamrarne, som med anledning

af Lag-Utskottets ofvan nämnda förslag vid 1870 års riksdag förekommo,

anfördes mot samma förslag, från synpunkten af församlingarnes

intresse, hufvudsakligen tvenne skäl, nemligen dels att, liksom vid den

nu skedda regleringen af presterskapets löner påstods hafva skett, församlingsboarnes

tunga i och för prest.gårdsbyggnad skulle ökas genom

den pålagda ständiga »byggnadsskatten»; dels att församlingarne, i trots

af nämnda skatt, ändå och icke desto mindre skulle nödgas fullgöra den

på pastor öfverfiyttade byggnadsskyldigheten, så ofta presten — såsom

sannolikt vore — dåligt fullgjort sin byggnads- och underhållsskyldighet

och — såsom äfven sannolikt vore —- han eller hans sterbhus vore så

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

15

utfattigt att ådömd husröta ej kunde betalas. Vid det förra af dessa

skäl framstår emellertid sjelfmant deri anmärkning, att det synes mindre

rimligt och befogadt att förutsätta, det uppskattningen af medelvärdet

af den församlingarne åliggande byggnads- och reparationskostnaden skall

ske illa eller partiskt. Har i värderingen af presternas inkomster för

löneregleringen någon gång ett fel blifvit begånget, är ju erfarenheten

deraf snarare egnad att påkalla ännu större noggrannhet vid värderingen

för att sålunda söka undvika felets upprepande. Det enda vid ifrågavarande

skäl mot förslaget, som kan tillerkännas någon verklig giltighet,

år att på vissa orter och under vissa förhållanden bidrag i penningar

föi en eller annan kan kännas tyngre, än motsvarande natura-prestationer

- ehuruväl, såsom ock under diskussionen i ämnet i Andra Kammaren

erinrades och visades, ett motsatt förhållande lika ofta och lika väl kan

inträffa. Men nämnda olägenhet är ej större i förevarande fall, än i

många andra, till exempel vid löneregleringarne i det hela, der man dock

för hufvudsakens vigt funnit sig i den; att ej tala om de lätt uppstående

svårigheterna eller omöjligheterna vid skyldighetens utgörande in

natura, till exempel om nybyggnad verkställes genom entreprenad, vid

smärre reparationer, eller vid sådane, som endast genom handtverkare

kunna verkställas, och så vidare. Beträffande åter det sednare bland de

tvenne ofvan anförda skälen mot förslaget, låter sig detsamma undanrödja

genom stadgande, att vid pasrtorsboställe, liksom till exempel vid

militärboställen med flera, fem-års syner skola hållas och der, vid sådana,

befinnes att pastor åsidosatt sin byggnads- eller underhållsskyldighet, fullgörande

af denne eller husröteersättning honom i vederbörlig ordninoåläggaso.

° ö

A andra sidan framstäldes under diskussionen från synpunkten af

pastors fördel och intresse flerfaldiga uppgifna olägenheter eller omöjligheter

för honom att fullgöra den föreslagna skyldigheten. Alla dessa få

emellertid sin vederläggning ur ett redan nu verkligt faktum: det nemligen,

att komminister verkligen har byggnads- och underhållsskyldighet i

sitt boställe.

Det får villigt medgifvas, att ingen lag kan skrifvas, ingen lagordmng.

införas, vare sig i allmänhet, eller i frågavarande fall, sådan, att

hvarje tvist dermed vore omöjliggjord. Men lika ostridigt lärer ock få

erkännas vara, att ju oftare och i ju flera sinåomståndigheter motsatta

intressen med hvarandra, sammanträffa, desto flera anledningar äro ock,

just sålunda, gifna till tvist och oenighet, synnerligen om, såsom i förevarande

fall, gränsen mellan kyrkoherdes och församlings underhållsskyldighet

ofta kan vara svår att draga, då ej alltid så noga kan afgöras,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

när en skada i prostgården uppstått »af ålder och bruk», när genom »vanryckt».

Men att, så vidt genom lagar möjligt är, undanrödja anledningar

till dylika tvister och af dem framkallad minskad aktning, eller misstro

och oenighet mellan pastor och församling, är för lagstiftaren eu så vigtig

uppgift, att jag för min del anser det önskvärd!, att Lag-Utskottet till

Riksdagen hade hemstält,

att Riksdagen, oberoende af de åtgärder Kongl. Maj:t

med anledning af Riksdagens underdåniga skrifvelse af

den 16 Januari 1863 kan komma att vidtaga, redan nu

måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t

måtte taga i nådigt öfvervägande, om ej den byggnadsskyldighet

å prestboställen, som för närvarande åligger

församlingarne, lämpligen kunde af boställshafvarne

öfvertagas och en, efter noggrann uppskattning af medelkostnaden

för samma byggande och bättrande bestämd,

motsvarande förhöjning i öfriga löneförmåner

boställshafvarne tillerkännas, samt syner hvart femte år

å pastorsboställena, af ojäfvige och sakkunnige män

förrättade, anbefallas för beredande af nödig rättelse i

hvad af vid fullgörande af boställshafvare sålunda åliggande

skyldighet kan vara försummadt, och att Kongl.

Maj:t ville till Riksdagen aflåta nådig proposition om

de ‘ i sådant afseende erforderliga lagförändringar, till

hvilka Riksdagens samtycke grundlagsenligt erfordras.»

af Herr Magnus Jonsson: »Den nyare lagstiftningen går i den rigtning

att den icke allenast tillåter, utan snart sagdt uppmanar den (fattigare)

arbetande befolkningen att bilda egna hushåll, hvilket numera urartat

derhän, att torparens, bruksarbetarens och backstugusittarens barn,

högst sällan stanna vid hemmet för att understödja eller bidraga till sina

ofta orkeslösa och fattiga föräldrars bergning, utan i dess ställe söka att,

så väl qvinna som man, vid 18 å 20 års ålder skrifva sig för sig sjelfva

eller bilda eget hushåll.

Således hör numera icke till undantagen att vare sig ensam qvinna

eller man utgör eget matlag. Tänker man sig då till exempel en handlande,

större jordbrukare samt vissa andra industriidkare med 15, 20 å

30 personer i sitt matlag, så vill det verkligen synas mig som skulle

både billighet och rättvisa kräfva en förändring i sådan sigtning, att

dagsverksskyldighetens

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

17

dagsverksskyldighetens utgörande vid kyrkobyggnad med hvad dertill hörer,

något modifierades och ålades hvarje skattskrifva person, hälften å

qvinna mot på man, i stället för den nuvarande orättvisa grunden, matlaget.»

Herrar Friherre Åkerhjelm, Asplund och Philip sson samt Herr Grefve

Mörner och Herr Grefve Horn hafva begärt få antecknadt:

de tre förstnämnde: att de ej deltagit i de uti l:sta och 2:dra punkterna

af utlåtandet behandlade frågor;

Herr Grefve Mörner: att han af sjukdom varit förhindrad närvara

vid de tillfällen då beslut i ärendet inom Utskottet fattades;

och Herr Grefve Horn: att han icke inom Utskottet deltagit i behandlingen

af detta ärende.

Bih. till Riksd. Prot. 1876 7 Sami. 7 Afd. 17 Haft.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse r

i Lag-Ut akol tets Utlåtande No 32.

sid. 11, rad. 10 och 11 uedifr. står: Kong!. kungörelsen den 29 September 1853.

läs: Kongl. kungörelsen den 2 September 18731

sid. 14, rad. 5 uppifr. står: 3:dje punkten

läs: 2:dra punkten

Bih. till Riksd. Prof, 1876. 7 Sami.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1876:58 Skrifvelse, om framläggande af förslag till ny ecklesiastik boställsordning. s. 1 i texten