Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande stadganden i fråga om skyldighet att hygga och Under hålla allmänna vägar och broar.

1876-04-27 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:37, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande stadganden i fråga om skyldighet att hygga och Under hålla allmänna vägar och broar.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

13

N:o 37.

Änk. till Kiksd. Kansli den 27 April 1876, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande

stadganden i fråga om skyldighet att hygga och Under hålla

allmänna vägar och broar.

Uti särskilda i ämnet inom Kamrarne väckta motioner, hvilka blifVit

till Lag-Utskottet remitterade, har blifvit föreslaget

inom Första Kammaren.

1) af Herr N. ti. von Kock, (motionen N:o 33) att Riksdagen måtte

för sin del besluta, “att med ändring af hvad nu stadgadt är angående

byggnad och underhåll af allmänna vägar bestämmes:

att alla lands-, härads- och å hd socken indelade sockenvägar jemte

dem, som leda till hamn, lastplats, varunederlagsplats eller emellan segelleder,

båtleder eller flottleder eller eljest pröfvas vara för varutransporten af

allmän nytta och nödvändighet, skola från och med 1878 års början indelas

till byggnad och underhåll å den stad, socken eller annat, i brist af åsämjande,

af Kongl. Maj:t bestämdt mindre distrikt, inom hvars område de äro

belägna;

att alla både sommar- och vintervägar å landet, med undantag af

enskilda utfartsvägar för by eller annan lägenhet, framgent skola anläggas

och underhållas af dem, som, när denna författning träder i verkställighet,

hafva allmänna väghållningsskyldigheten inom socknen eller distriktet sig

ålagd;

att desse väghållningsskyldige ega sig emellan, på sätt de önska, fördela

vägunderhållet, derest de alla derom äro ense, men att i annat fall

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

fördelningsgrunden bör vara det jordbruksfastighet, för år 1872, åsätta och

faststalda taxeringsvärde, minskad t till jemnt hundratal af kronor, i stället

för hemmantalet;

att egare af bruk, fabrik, såg, qvarn eller annan fast egendom inom

socknen eller distriktet, som icke äro väghållningsskyldige, böra, i förhållande

till slitning å vägarne genom deras, eller för deras körslor förhyrda, åkdon,

erlägga den årliga ersättning till de väghållningsskyldige, hvarom de med

desse kunna öfverenskomma, eller som, i annat fall, bestämmes af nämnd,

bestående af en utaf ordinarie domare och två af hvardera parten utsedde

personer;

samt att för de distrikter, hvilkas väghållning, vare sig genom dyrbara

broar, närbelägna bruk eller fabriker, eller jernvägsstationer, eller af

andra orsaker befinnas, jemförelsevis med andras i samma län, särdeles betungande,

må, i vanlig ordning, beviljas rätt att upptaga bro- eller vågpenningar

för for- eller åkdon, tillhörande utom distriktet boende personer, när

åkdonet icke begagnas af resande eller skjutsande, eller af tjensteman, som

färdas inom sitt tjenstgöringsdistrikt;“

inom Andra Kammaren.

2) af Herrar A. Bäckström. Per Nilsson i Wittjerf, Joll. Rutberg och

L. J. Fahlander, (motion N:o 15), att “Riksdagen antingen sjelf för sin del

ville utarbeta och besluta en vägbyggnads- och underhållslag eller uti underdånig

skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t snarast

möjligt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ny lag för

vägbyggnad och dess underhall, stödd pa att hvarje härad ollei kommun

med egen kommunal styrelse utgör ett väghållningsdistrikt, och bygd på, att

väghållningsbesväret på lämpliga grunder fördelas mellan jordbruk efter dess

värden och andra näringar eller inkomster, samt att, der kronoallmänning

eller privilegierade stockfångst-skogar eller marker falla inom härads- eller

kommun-området, sådan egendom ock ma i väghållningsbesväret deltaga efter

grunder och bestämmelser, som kunna finnas lämpliga och rättvisa.“

3) af Herr Johan Jönsson (motion N:o 36), att “Riksdagen måtte i

underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla att Kongl. Maj:t täcktes med

det snaraste låta utarbeta och för Riksdagen framlägga ett fullständigt förslag

till de förändringar i fråga om underhållsskyldigheten såväl vinter som sommar

af allmänna broar samt lands- och häradsvägar i allmänhet, hvartill

omständigheterna må finnas föranleda. “

4) af Herr Per Nilsson i Kulhult (motion N:o 61), att “Riksdagen

måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maja anhålla, det täcktes Kongl.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lag-Utsk&ttets Utlåtande N:o 37.

Maj :t låta utreda, huruvida icke skyldigheten att deltaga i väg- och brounderhållet

på landet må kunna åläggas all fast egendom och följaktligen

äfven sådan, hvilken, ehvad den tillhör staten eller enskild person, som hittills

varit från vägtullningsskyldighet befriad, äfvensom alla dem, som idka

näring eller rörelse, samt derefter låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till förändrad lagstiftning i ämnet."

5) af Herr Au g. Pettersson, (motionen N:o 75), att lagförslag angående

förändrade stadgande!) i väg- och brobyggnadsskyldighetens framtida utgörande

måtte blifva utarbetadt, i afseende hvarå motionären, såsom sin åsigt

uttalat, att “skyldigheten att bygga och underhålla allmänna vägar och broar

bär åligga icke allenast innehafvare af i mantal satt jord utan afseende

pa dess skattenatur, än äfven alla i landsbygden befintliga fabriker och i

likhet med sådana stående inrättningar, äfvensom att väghållningsdistrikten

bör ordnas häradsvis samt att underhållet af allmänna vägarne bör uppdragas,

sommartiden åt väglagningsföreståndare, liksom det nu sker om vintern

åt plogmästare, med skyldighet för kronobetjeningen att hädanefter som

hittills i hvarje fall hafva tillsyn derom, att vägarne alltid äro i godt skick."

G) åt Herrar C. Magni och C. 1. Bengtsson (motionen N:o 79), att

"Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kong!. Maj:t täcktes

låta utreda i hvad mån och på hvad sätt vägunderhållet må kunna åläggas

bruk, fabriker, qvarnar och annan fast egendom, som hittills varit från vägbyggnad

»skyldighet. befriade, äfvensom å landet besatte handlande, och derom

till Riksdagen aflåta nådig proposition. “

7) af Herr P. Näsman (motionen N:o 89), att “Riksdagen måtte i

underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes Kong). Maj:t låta utreda, huruvida

icke skyldigheten att deltaga i vägunderhållet på landet må kunna åläggas

all fäst egendom och följaktligen äfven sådan, hvilken, ehvad den tillhör

staten eller enskild person, hittills varit från våghål) ningsskyldighet befriad,

dels ock, ehuru i någon mindre proportion än fastighet, alla dem, som idka

näring eller rörelse, samt derefter låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till förändrad lagstiftning i ämnet. “

8) af Herr J. F. Carlsson från Kalmar län, att “Lag-Utskottet ville

upprätta och för Riksdagen framlägga förslag till lag i ämnet, hufvudsakligen

efter följande grunder:

att byggnads- och underhållsskyldigheten bör utgöras af alla, som enligt

2 artikeln bevillningsstadgan erlägga skatt för fastighet, ehvad den är

i mantal satt jord, eller andra af fastighetsnatur beskattningsbara föremål;

att väg- och brou nde rhållni ngsdistri k tet bör utgöras af häradet med

rättighet att inom distriktet för viss tid förena sig om sättet för fullgörande

af samma skyldighet. “

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 37.

Sedan längre tid tillbaka har frågan om allmänna väghållningsbesväret

utgjort föremål för representationens öfverläggningar. Redan vid 1853

_1854 årens riksdag beslöto Rikets Ständer att i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kong! Maj:t täcktes låta undersöka enligt hvilka grunder och på

hvad sätt bruk och bergverksanläggningar, skattlagda mjöl- och sågqvarnar

samt andra fabriksinrättningar på landet kunde åläggas att till vägarnes

byggande och underhållande bidraga, samt efter vederbörandes hörande nådig

proposition i ämnet till Rikets Ständer aflåta; men Kongl. Maj:t förklarade

medp. anledning häraf, att »denna skrifvelse icke borde till någon åtgärd

föranleda, helst grunden för och verkställigheten af väghållningsbesvärets

inom kommunerna fördelning på andra skattdragande, än dem hvilka del

hittills ålegat, måste — ehvad denna fördelning skedde i det inskränktare

omfång,'' Rikets Ständer föreslagit, eller utsträcktes till de skattskyldige

viss män bero på de till bebevillningsgrunderna

och om

allmänhet — stå i sammanhang med och

handling då väckta frågorna om ändring

inrättande af kommunalstyrelser».

Vid de tvänne näst derpå följande riksdagarne förevar frågan ånyo.

Hon återkom jemväl vid riksdagen 1865-—1866, da Rikets Ständer uti

underdånig skrifvelse, den 7 April sistnämnda ar med uttalande .it

den åsigt, att skyldigheten att deltaga i väghållningsbesväret borde utsträckas

ej

allenast till fastigheter af alla slag, utan äfven till eu hvar till del
-

, kommunalutskylder förpligta person och utgöras efter samma

grund som nämnda utskylder, men att dervid likväl borde medgifvas dels

vissa undantag med afseende å tjenstemäns löner och pensioner samt några

andra med dem jemförliga inkomsttitlar, dels vissa modifikationer med afseende

å inkomstbevillningen i allmänhet, helst grunden för kommunalutskyldernas

utgörande, under den korta tid, som förflutit från kommunallagens

antagande, icke kunde anses hafva undergått de jemkningar, till

hvilka omständigheterna torde föranleda, och vissa kategorier, genom ett

ovilkorlig! antagande af denna grund för vägbållningsskyldigheten, möjligen

skulle blifva allt för hardt betungade — hos Kongl. Maj:t anhöljo, att

Kongl. Maj:t täcktes i öfverensstämmelse härmed låta utarbeta och, så snart

ske kunde, till Riksdagen framlägga nådig proposition i ämnet.

Med anledning "häraf, och sedan Kongl. Kammarkollegium afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande i frågan, aflat Kongl. Maj:t till 1868 ars

riksdag nådig proposition, hvaruti förklaras, att, hvad anginge frågan huruvida

vägröjnings- och brobyggnadsskyldigheten inom kommunerna å landet

borde utsträckas till alla skattskyldig^, vare sig, pa sätt Rikets Ständer

förutsatt, med eller ock utan iakttagande af undantag för tjenstemäns löner

och pensioner samt andra dermed jemförliga inkomsttitlar, Kongl. Maj:t ansåge,

att, derest ifrågavarande besvär må kunna öfverflyttas på samhälls
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:''o 37. 17

klasser, hvilka förut varit derifrån befriade, sådant likväl icke skäligen

kunde i sin helhet på en gång bringas till utförande; att om en sågenomgripande

förändring, som dessa besvärs fördelning på alla skattskyldige,

skulle kunna komma till stånd utan att väcka billig klagan, den måste

endast småningom genomföras och en dylik fördelning företrädesvis ske i

sådana fall, der en allmän delaktighet kunde med mindre praktiska svårigheter

astadkommas; att härtill lämpade sig företrädesvis det åliggande, som

af de väghållningsskyldige redan nu bestredes genom kontanta tillskott,

nemligen vägarnes hållande i fargildt stånd vintertiden vid snöfall; att det

icke borde lemnas utan uppmärksamhet, att måhända den största ojemnheten

vid väghållnings- och brobyggnadsbesvärets fördelning, likasom i fördelningen

af kostnaderna för vinterväghållningen, der ploglag vore inrättade, icke

läge så mycket deri, att besvär och kostnader drabbade jordbruket allena,

som fast hellre —- åtminstone inom flera orter —- deruti, att desamma vore

pa jorden ytterst ojemnt fördelade, enär fördelningsgrunden varit och ännu

vore hemmantalet oberoende af hemanens högre eller lägre värde; att

en öfverflyttning'' pa andra samhällsklasser af större eller mindre del af detta

besvär derföre icke borde ega rum, utan att samtidigt dermed jemväl

ändrades den fördelningsgrund emellan hemmanen, som hittills varit gällande;

att det möjligen kunde ifrågasättas, huruvida den frihet från deltagande i

kostnaden för vinterväghållningen, som i följd af frihet från deltagande i

väg- och brohallningsbesväret, på grund af särskilda Kongl. resolutioner, hitintills

varit bruk, qvarnar, skattlagda utjordar och lotshemman beviljad,

likasom den frihet, som i detta hänseende tillkomme säterierna i Skåne,

Halland, Blekinge och Bohuslän, borde fortfarande gälla, äfven om en förändring

i ifrågasatta syftningen komme till stånd, men att, då berörda frihet

maste anses meddelad endast med afseende å de förhållanden, som egde rum,

då desamma beviljades, eller att väg- och brohållningen var ett jorden

uteslutande åliggande besvär, så torde deraf följa, att tillämpningen af denna

frihet förfölle för den del af ifrågavarande besvär, som genom statsmakternas

beslut, efter en helt och hållet ny grund, gjordes gemensamt för alla skattskyldige;

att rättvisa och billighet dock fordrade, att vid en sådan öfverflyttning

jorden fortfarande droge samma andel, som i kommunalförfattningarne

vore i afseende å fyrktalsberäkningen iakttaget; men att det syntes

icke höra ifrågakomma att befria vissa slag af inkomst från all delaktighet

härutinnan; och fann Kongl. Maj:t på grund häraf skäligt ^föreslå Riksdagen

att, med ändring af föreskriften i Kongl. förordningen den 13 September

1790, § 5, må stadgas att, när i öfverensstämmelse med nämnda

författning till vägarnes hållande i fargildt stånd under vintertiden vid snöfall

s. k. ploglag äro eller blifva inrättade, den för alla ploglagen uti socker.

till Riksd. Prof, 1876. 7 Sami. 20 Håft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

nen eller häradet belöpande ersättning sammanslås och inom socknen eller

häradet fördelas efter den allmänna grund, som gäller för uttagande af

kommunalutskylder på landet»-

Uti det utlåtande, som häröfver afgafs af 1868 års Lag-Utskott,

hemstäldes på anförda skäl, att Riksdagen, med förklarande att den lunnit

sig förhindrad att lemna bifall till berörda nådiga förslag, måtte hos Kong!.

Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maja låta tillvägabringa

den utredning, som, enligt hvad i utlåtandet blifvit anmärkt, erfordrades

för bedömande af den föreslagna förändringens verkningar inom de särskilda

orterna, samt derefter till Riksdagen göra den förnyade framställning i ämnet,

hvartill omständigheterna föranledde.

I öfverensstämmelse med denna hemställan beslöt Första Kammaren

för sin del, att underdånig framställning i omförmälda syftning skulle till

Kongl. Maj:t aflåtas, hvaremot Andra Kammaren, med anslag å Utskottets

utlåtande, biföll Kongl. Maj:ts nådiga proposition; och som någon sammanjemkning

af Kamrarnes skiljaktiga beslut ej kunde åvägabringas, var således

den nådiga propositionen å Riksdagens sida utslagen.

Genom enskilda motioner blef frågan i hela dess omfattning å nyo

bragt å bane vid 1869 års riksdag, som, under antagande att frågan om

väghållningsskyldigheten i allmänhet skulle, i anledning af Rikets Ständers

åberopade skrifvelse den 7 April 1866, komma under vidare öfvervägande

och behandling inför Kongl. Maj:t, åt sådan orsak förklarade, att de härutinnan

gjorda framställningar ej kunde till någon åtgärd å Riksdagens sida

föranleda; men deremot, beträffande vinterväghållningen, aflat till Kongl.

Maj:t underdånig skrifvelse, med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes låta tillvägabringa

den utredning, som erfordrades för bedömande af den föreslagna förändringens

verkningar inom de särskilda orterna, samt derefter till Riksdagen

göra den förnyade framställning i ämnet, hvartill omständigheterna kunde

föranleda.

Förnyade motioner i ämnet gjordes vid 1870 års riksdag, som dock,

enligt hemställan af då varande Lag-Utskott, lemnade dessa motioner utan

afseende, emedan frågan i hela dess vidd ansågs vara beroende på åtgärd

af Kongl. Maj:t.

Frågan förevar jemväl vid de tre nästpåföljande riksdagarne, då Lagutskottet

uti afgifna utlåtanden hemstälde, att Riksdagen måtte aflåta underdånig

skrifvelse, med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes, så snart ske kunde,

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till de förändringar i

fråga om väghållningsbesväret i allmänhet, hvartill omständigheterna föranledde;

men dessa utlåtanden, som af Andra Kammaren godkändes, blefvo

deremot af Första Kammaren ogillade.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 37.

Äfven vid sistlidet års riksdag väcktes åtskilliga motioner i detta ämne

Under uttalande äfven för egen del af den åsigt, att en lagforändring, hvarigenom

väghållningsskyldigheten komme att mera tidsenligt fördelas, vore

af omständigheterna påkallad, yttrade i afseende på de grunder, hvarpå en

sådan lagförändring borde åvägabringas, Utskottet den mening:

att byggandet och underhållet af vägarne, såsom en kommunens angelägenhet,

äfven borde af kommunen bekostas;

att då väghållningen emellertid icke lämpligen kunde på den större

kommunen — länet eller landstingsområdet — öfverflyttas, den borde besörjas

af någon af de mindre — häradet eller socknen — men att, som

väghåliningsbesväret syntes jemnare och följaktligen äfven rättvisare kunna

fördelas härads- än socknevis, häradet jemväl borde fä samma besvär sig

ålagd t;

att deltagandet i kostnaderna för vägunderhållet borde, med fyrktalet

såsom skattegrund, bestämmas och jemkas efter den större eller mindre nytta,

de skattskyldig!1 kunde anses, med hänsyn till de olika beskattningsföremålen,

af de allmänna vägarne hemta;

att ur denna synpunkt borde bestämmas, dels att samma kostnad skulle

utgå, för fastighet efter hela åsätta fyrktalet, för inkomst af rörelse, näring

eller yrke allenast efter någon del deraf och för öfriga beskattningsföremål efter

någon än mindre del af fyrktalet, dels ock att staten borde för kronopark

eller annan dermed likartad skogsegendom uti vägarnes underhåll deltaga;

och att den största möjliga frihet borde medgifvas häradet att inom

sig ordna ifrågavarande angelägenhet och i afseende derå allenast föreskrifvas,

att häradet egde inför häradsrätt välja fullmäktige, som hade att på

lämpligt sätt efter hvarje orts olika förhållanden anordna väghållningsbestyret;
Och

hemstälde Utskottet, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse

hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, så snart ske kunde, låta,

i öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder, utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till förändrad lagstiftning i fråga om väghållningsbesvärets

utgörande på landet.

Denna Utskottets hemställan vann Andra Kammarens bifall, hvaremot

Första Kammaren för sin del beslutade, att Riksdagen skulle till Kongl.

Maja, aflåta underdånig skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maja täcktes låta

utreda ej blott i hvad mån och på hvad sätt deltagande i vägunderhållet

skulle kunna åläggas bruk, fabriker, qvarnar och annan fäst egendom, som

hitintills varit från vägbyggnadsskyldighet befriade, äfvensom grufvor, utan

ock hvad som erfordrades för bedömande af en dylik förändrings verkningar

inom de olika orterna, och sedermera till Riksdagen aflåta nådigt förslag i

ämnet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Under den diskussion, som föregick detta Första Kammarens beslut,

uttalade, under erkännande af rättmätigheten af anspråket på en lagförändring,

hvarigenom bördan af väghållningsbesväret till någon del lyftades

från den i mantal satta jorden, de flesta talarne den mening, att då, efter

deras åsigt, byggandet och underhållet af vägarne icke vore att anse såsom

en kommunal-angelägenhet, så kunde fyrktalet, den för kommunala utskylder

i allmänhet gällande grund, icke lämpligen tjena till ledning för ifrågavarande

besvärs förändrade fördelning, utan borde dervid tagas hänsyn till

den direkta nytta olika samhällsmedlemmar genom vägarnes begagnande af

dem kunde anses åtnjuta.

För sammanjemkuing af Kainrarnes olika meningar, ansåg Utskottet

sig böra hemställa, att Kamrarne, å ömse sidor med frånträdande i vissa

delar af sina förut i ämnet fattade beslut, ville besluta, att Riksdagen måtte

i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes Kong!.. Maj:t låta utreda, huruvida

icke skyldigheten att deltaga i vägunderhållet på landet skulle kunna

åläggas dels all fast egendom och följaktligen äfven sådan, hvilken, ehvad

den tillhörde staten eller enskild person, hittills varit från väghållningsskyldighet

befriad, dels ock, ehuru i någon mindre proportion än fastighet, alla

dem, som idkade näring eller rörelse, samt derefter låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till förändrad lagstiftning i ämnet.

Denna hemställan blek emellertid af båda Kamrarne utslagen, i den

Första efter omröstning med 86 röster mot 24 och i den Andra, efter hvad

förhandlingarna derstädes antyda, hufvudsakligen med anledning af den åtgång,

frågan i Första Kammaren erhållit.

Det är bekant, att Kongl. Maj:t infordrat länsstyrelsernas och landstingens

yttrande i fråga om förändrad lagstiftning angående skyldigheten

att bygga och underhålla större broar och färjor, i syftning att utsträcka

detta besvär till alla dem, som erlägga kommunalutskylder, och att, för åstadkommande

af en jemnare och billigare fördelning af kostnaden, antaga

landstingsområdet i stället för häradet till gemensamhet. Och beträffande

Riksdagens ofvan berörda, den 11 Maj 1869 aflåtna underdåniga skrifvelse

om ändring i gällande föreskrifter rörande skyldigheten att hålla allmänna

vägar i fargildt stånd vintertiden, inhemtas af Justitie-ombudsmannens till

innevarande Riksdag afgifna berättelse, att detta ärende, när berättelsen afgafs,

ännu icke till slutlig behandling förevarit.

Det vill häraf synas, såsom om Kongl. Maj:t tills vidare lemnat å

sido frågan om väghållningsskyldigheten i allmänhet; och enär det af Kongl.

Maj:t framstälda förslag om ordnandet af vinterväghållningen icke vann

Riksdagens bifall, torde i denna omständighet finnas förklaringsgrunden, hvarför

nytt förslag i ämnet icke blifvit afgifvet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Utskottet anser vid sådant förhållande initiativ i frågan böra tagas af

Riksdagen;

Och då rättmätigheten i anspråket på ett efter tid somständigheterna

mera lämpadt ordnande af väghållningsskyldigheten blifvit af båda Kamrarne

erkändt;

då åsigterna inom Kamrarne jemväl öfverensstämma derutinnan, att

deltagandet i vägunderhållet i viss mån bör bestämmas efter den större eller

mindre direkta nytta, de olika samhällsmedlemmarne genom vägarnes begagnande

af dem kunna anses åtnjuta;

då ovedersägligt synes, att de, indika idka bergsbruk, fabriks- och

handelsrörelse, minst i lika grad med den jordbrukande befolkningen använda

vägarne;

och då, beträffande stadskommunens medlemmar, likställighet uti ifrågavarande

hänseende redan enligt öfverenskommelse på många ställen torde

ega rum, så att någon förändring i lagstiftningen rörande dem synes mindre

erforderlig;

har Utskottet, som uti detta inom representationen så ofta omtvistade ämne

trott sig böra i främsta rummet bemöda sig om att framlägga ett förslag af

den beskaffenhet, att för detsamma kan påräknas Kamrarnes bifall, ansett

sig med denna uppfattning böra i anledning af föreliggande motioner vördsamt

hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det täcktes Kong! Magt låta utreda, dels huruvida icke

skyldigheten att deltaga i vägunderhållet på landet må

kunna jlläggas all fast egendom och följaktligen äfven

sådan, hvilken, ehvad den tillhör staten eller enskild person,

hittills varit från väghållningsskyldighet befriad, äfvensom

bergsbruks-, fabriks- och handelsrörelse, dels ock

hvilka verkningar eu dylik förändring inom olika orter

antagligen skulle medföra, samt derefter till Riksdagen

aflåta nådigt förslag till förändrad lagstiftning i ämnet.

Stockholm den 27 April 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Reservationer:

af Herr Ribbing: “Utskottets uppgift vid meddelande af utlåtande

öfver motioner rörande skyldigheten att deltaga i byggnad och underhåll af

allmänna vägar och broar är, efter min uppfattning, i närvarande ögonblick

icke att, efter pröfning och afgörande af hvilka de första grunder äro, på

hvilka nämnda skyldighet må anses hvila, framställa ett ur dessa grunder härflytande,

såvidt möjligt är fullständigt förslag till ändrade laga bestämningar

för skyldighetens fullgörande. Den föreliggande frågan är nemligen, såsom

bekant, för Riksdagen ej ny, utan har fastmer under senaste tiden nära

nog hvarje år utgjort föremål för Riksdagens öfverläggningar och beslut.

Under de diskussioner, som afgifna motioner och utskottsbetänkanden i ärendet

föranledt, hafva alltmer bestämda åsigter i Kamrarne blifvit uttalade,

och särskildt under sistförflutna riksdag har Första Kammaren, vid förnyad

behandling af frågan, såväl genom diskussion som genom formulerade beslut

otvetydigt och bestämdt angifvit de gränser, inom hvilka Kammaren ville

medgifva en utsträckning af skyldigheten att deltaga i vägars och broars

byggnad och underhåll. Då nu inga nya omständigheter sedan sistlidet år,

mig veterligen, tillkommit eller af motionärerne i ämnet blifvit andragna,

och skäl sålunda ej finnas förhanden till det antagande, att första Kammaren

ändrat sin åsigt sedan i fjol, synes det som om Utskottet vid en i praktiskt

syfte företagen behandling — sådan den otvifvelaktigt åligger Utskottet

— af hithörande motioner borde affatta sitt utlåtande öfver dessa motioner

med väsentlig hänsyn till ofvan omnämnda uttalanden om den omfattning,

i hvilken utsigt finnes att erhålla bifall till och beslut om ändringar

i det bestående; — detta naturligen alltid under förutsättning att

samma uttalanden äro enliga med rätt och billighet samt innefatta ett steg

framåt i förhållande till det närvarande. Skulle någon också anse att ännu

större förändringar i lagens statjganden beträffande vägunderhållningsbesväret

vore önskvärda, är dock att märka, att ett under nyss anförda hänsyn

affattadt utskottsbetänkande i alla fall innebure ett förslag med utsigt till

framgång, genom hvars bifallande en verklig förbättring vore vunnen.

Då jag för min del anser Första Kammarens uttalanden och beslut ega

nyss nämnda karakter och betydelse, är det ock, på nu anförda skäl,

som enligt mitt omdöme Utskottet, med anledning af de i ämnet afgifna

motioner och innehållet i desamma, i närmaste öfverensstämmelse med

samma uttalanden och beslut liksom med Kammarens Första Tillfälliga Utskotts

utlåtande n:o 2, lämpligast kunde hafva föreslagit,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos Kong],

Magt anhålla, det täcktes Kong]. Maj:t låta utreda, ej

blott i hvad mån och på hvad sätt deltagande i vägunderhållet

på landet må kunna åläggas bruk, fabriker,

qvarn ar, sågar, allmänna skogar eller annan fast egendom,

som hitintills varit från vägunderhållningsbesväret

fritagen, äfvensom grufvor, utan ock Indika verkningar

eu dylik förändring inom olika orter antagligen skulle

medföra, samt att derefter låta utarbeta och till Riksdagen

aflåta nådigt förslag till förändrad lagstiftning i fråga

om vägunderhållningsbesvärets utgörande å landet. “

af Herr Grefve Mörner.

Friherre Wrede har begärt få antecknadt, att han, som varit borta

från riksdagen, i följd deraf icke deltagit i Utskottets beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

Sid. 9, rad 12 uppifr. står: vill Kongl. Maj:t

läs: får Utskottet

Bill. till Riksd. Prot. 1876. 7 Sami.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1876:68 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68 s. 24 i texten